Sök i Ratio Lex

Utlåtande med anledning av väckta motioner om åtgärder i syfte att förbättra beståndet av lax i svenska fiskevatten m. m.

1950-05-11 · 3 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 2 av 3 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1950:41, Utlåtande med anledning av väckta motioner om åtgärder i syfte att förbättra beståndet av lax i svenska fiskevatten m. m.

Dokumentets text

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Jordbruksutskottets utlåtande nr 41.

Nr 41.

Utlåtande med anledning av väckta motioner om åtgärder i syfte

att förbättra beståndet av lax i svenska fiskevatten

m. m.

I två inom riksdagen väckta, till jordbruksutskottet hänvisade likalydande

motioner, nämligen I: 337 av herrar Mannerskantz och Andrén samt

II: 399 av herrar Håstad och Nilsson i Bästekille, har yrkats att riksdagen

ville besluta att hos Kungl. Maj :t hemställa om att fiskeristyrelsen med

statens fiskeriförsök måtte erhålla i uppdrag att företaga utredning och avgiva

förslag rörande åtgärder i syfte att på längre sikt förbättra beståndet

av lax i svenska fiskevatten.

Vidare har i den likaledes till jordbruksutskottet hänvisade motionen

II: 219 av herrar Levin och Skoglund i Umeå yrkats, att riksdagen måtte i

skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om en utredning genom fiskeristyrelsens

försorg rörande lämpliga åtgärder till skydd för laxbeståndet i Östersjön.

Beträffande de skäl, som åberopats till stöd för yrkandena, får utskottet

hänvisa till framställningen i motionerna.

Över motionerna har fiskeristyrelsen avgivit särskilda yttranden.

I utlåtande den 16 februari 1950 med anledning av motionerna 1:337

och 11:399 har fiskeristyrelsen anfört följande.

I motionerna framhålles, att vid havsfisket i Östersjön smålax i icke obetydlig

omfattning fångas. Det vore därför önskvärt om ett minimimått av

mellan 40 och 55 cm infördes, vilket minimimått borde vara gällande i

samtliga östersjöländer.

Styrelsen vill med anledning härav meddela, att i ett flertal av våra östersjölän

införts stadgebestämmelser om ett minimimått å lax av 50 cm

samt att inom det internationella havsforskningsrådet sedan länge från såväl

svensk som dansk sida upprepade försök gjorts att få ett dylikt minimimått

infört i samtliga de länder, som gränsa till Östersjön. Dessa ansträngningar

ha dock ännu icke krönts med framgång. I vad på styrelsen

ankommer skall emellertid intet försummas för åstadkommande av ett

dylikt internationellt minimimått.

På sätt i motionerna anföres är det av väsentlig betydelse för laxbeståndets

bibehållande, att laxens lekplatser skyddas. Den största faran för

dessa lekplatser hotar från de regleringar av älvarna, som företagas för

vattenkraftsanläggningar. Tyvärr ha genom dylika regleringar redan en

väsentlig del av laxlekplatserna i vårt land lidit en så gott som obotlig

skada. Den s. k. vandringsfiskutredningen, som bekostas av vattenfallsstyrelsen

och några större privata vattenkraftsintressenter, bedriver emellertid

för närvarande omfattande undersökningar rörande åtgärder till

motverkande av kraftverksbyggnadernas skadliga inverkan på laxbeståndet.

Denna utredning företar i samband härmed även en sådan inventering

opaginerad Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 41. T

av förutsättningarna för förbättring av laxfisket, som i motionerna ifrågasättes.

Enligt motionerna böra slutligen för sådana vattendrag, där detta kan

befinnas lämpligt, upprättas och efter samråd med fiskerättsägarna genomföras

brukningsplaner beträffande laxfisket. Dylika åtgärder vore säkerligen

lämpliga men stöta nu ofta på stora svårigheter. De förutsätta nämligen

en gemensam administration och samordning av hela fisket i varje

enskilt flodsystem, vilket under nuvarande förhållanden ofta icke låter sig

genomföra. För att på längre sikt underlätta en sådan anordning ha på

framställning av styrelsen fiskeriintendentsdistrikten på sötvattnets områden

omreglerats, så att vattensystemen nu odelade falla inom ett och samma

intendentsdistrikt. Styrelsen vill för sin del i mån av resurser medverka

till en vidare utveckling efter de av motionärerna antydda riktlinjerna.

I övrigt får styrelsen hänvisa till vad styrelsen anfört i sitt denna dag avgivna

yttrande över motionen 11:219.

över motionen II: 219 har fiskeristyrelsen i utlåtande samma dag anfört

följande.

Den mycket kraftiga utvecklingen av laxfisket i Östersjön under de senare

åren, varvid mycket stora fångster erhållits, har såsom i motionen

framhållits flerstädes uppväckt oro för laxbeståndet därstädes, särskilt som

man på de numera använda laxlinorna med tafsar av nylon synes fånga mer

smålax än tidigare. I motsats till vad i motionen anföres, är det emellertid

säkerligen den rika laxtillgången och ej användningen av dessa med nylontafsar

försedda linor, som utgör den förnämsta orsaken till laxfiskets starka

uppsving. Att laxen i Östersjön varit så talrik under en följd av år beror

i sin tur uppenbarligen på att några år i slutet av 1930- och början av 1940- talet livsbetingelserna för laxens rom och yngel varit osedvanligt gynnsamma,

möjligen också därpå att laxens naturliga fiender såsom sälar, tumlare

m. fl. under dessa år decimerats mera än vanligt. Troligt är, att sedan

dessa samverkande gynnsamma faktorer upphört eller minskat i styrka,

laxtillgången och därmed även laxfisket åter kommer att sjunka, vilka åtgärder

som än vidtagas för att reglera fångsten. Den omständigheten, att

mängden av den lax, som uppvandrar i älvarna för att där förrätta sin lek,

under dessa år även varit osedvanligt stor, antyder också att trots det intensiva

fisket i Östersjön stora mängder av lax undgå att fångas och alltså

få tillfälle att leka och förnya beståndet.

Även om alltså fisket troligen icke spelar den roll i laxbeståndets ökning

eller minskning, som ofta antages, så är det likväl givet, att man bör eftersträva

att fisket bedrives så rationellt som möjligt. Detta liksom en mängd

andra spörsmål rörande laxbeståndet och laxfisket ha också tilldragit sig

såväl fiskarenas som fiskeribiologernas uppmärksamhet och i vårt land

Jra eu råd undersökningar företagits på detta område. Dessa undersökningar

ha också under de senare åren intensifierats. Den s. k. vandringsfiskutredningen

bedriver sålunda numera genom en särskilt för ändamålet anställd

tjänsteman omfattande undersökningar rörande åtgärder för att motverka

skador å laxbeståndet genom kraftverksbyggnader. I samband därmed göras

emellertid också undersökningar rörande laxförekomsten i havet och de

faktorer, som inverka på densamma. Dessa undersökningar utföras i stor

utsträckning i samarbete med styrelsens tjänstemän.

Det internationella havsforskningsrådet, till vilket Sverige är anslutet och

som tillsatt en särskild kommitté för frågor rörande laxfisket, har också

observerat de senare årens stora laxfiske och den eventuella faran för över•fiskning

av beståndet samt rekommenderat undersökningar rörande dessa

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Jordbruksutskottets utlåtande nr 41.

frågor. De av vandringsfiskutredningen bedrivna undersökningarna kunna

också sägas utgöra ett led i dessa av havsforskningsrådet rekommenderade

arbeten. Det kan även nämnas, att vissa informella överläggningar ägt rum

mellan representanter för fiskare och fiskerimyndigheter i Danmark och

Sverige rörande åtgärder till skydd för laxfisket i Östersjön, och det är att

förvänta, att dessa överläggningar skola återupptagas i år.

Från styrelsens sida uttrycktes redan år 1948 önskemål om att styrelsen

måtte sättas i stånd att i större utsträckning än för närvarande medverka

vid ifrågavarande undersökningar. Genom beslut den 14 januari 1949 har

Kungl. Maj :t också uppdragit åt styrelsen att planera och, i mån av tillgång

på medel, utföra de undersökningar, som kunna erfordras för bedömande

av frågan, huruvida det nu pågående laxfisket i Östersjön kan anses

medföra risk för en alltför stark beskattning av laxbeståndet. Det uppdrag

åt styrelsen, som i motionen föreslås, kan alltså sägas redan ha i viss mån

lämnats styrelsen. Då emellertid styrelsen med nuvarande ytterst knappa

medelstilldelning och stora personalbrist endast med största svårighet kan

fullgöra sina ordinarie uppgifter, är förutsättningen för en utvidgad undersökningsverksamhet

på ifrågavarande område att medel och personal i erforderlig

utsträckning ställas till styrelsens förfogande.

Utskottet. Av utredningen i ärendet framgår, att Kungl. Maj :t genom beslut

den 14 januari 1949 uppdragit åt fiskeristyrelsen med statens fiskeriförsök

att planera och, i mån av tillgång på medel, utföra de undersökningar,

som kunna erfordras för att bedöma frågan, huruvida det nu pågående

laxfisket i Östersjön kan anses medföra risk för en alltför stark beskattning

av laxbeståndet. Såsom styrelsen framhållit har alltså det i motionen

II: 219 ifrågasatta uppdraget redan i huvudsak lämnats styrelsen.

Härtill kommer, att vandringsfiskutredningen och en av det internationella

havsforskningsrådet tillsatt kommitté beakta frågan om laxbeståndet i Östersjön

ävensom att överläggningar om åtgärder till skydd för laxfisket därstädes

ägt rum och komma att fortsättas mellan representanter för fiskare

och fiskerimyndigheter i Danmark och Sverige.

Vad beträffar motionerna I: 337 och II: 399 vill utskottet, utöver vad sålunda

anförts, hänvisa till att vandringsfiskutredningen bland annat företager

en sådan inventering av förutsättningarna för förbättring av laxfisket,

som förutsättes i motionerna. Fiskeristyrelsen har vidare framhållit, att den

har sin uppmärksamhet riktad på de ifrågakomna förhållandena och kommer

att medverka till en lösning av de i motionerna berörda spörsmålen.

Vid nu angivna förhållanden synes någon sådan utredning, som motionärerna

avsett icke erforderlig. Utskottet hemställer därför,

att de likalydande motionerna 1:337 och 11:399 samt

motionen II: 219 icke må föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 11 maj 1950.

På jordbruksutskottets vägnar:

L. TJÄLLGREN.

Närvarande: se under utlåtandet nr 39.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.