Utlåtande med anledning av väckta motioner om uppförande av en wallboardfabrik i anslutning till statens sågverk i Mora.
1950-05-11 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
JoU 1950:42, Utlåtande med anledning av väckta motioner om uppförande av en wallboardfabrik i anslutning till statens sågverk i Mora.
Dokumentets text
Jordbruksutskottets utlåtande nr 42.
9
Nr 42.
Utlåtande med anledning av väckta motioner om uppförande av
en wallboardfabrik i anslutning till statens sågverk i
Mora.
I två inom riksdagen väckta, till jordbruksutskottet hänvisade likalydande
motioner, nämligen I: 185 av herr Persson, Einar, m. fl. och II: 217 av herr
Ericsson i Sörsjön m. fl., har yrkats att riksdagen måtte besluta att i skrivelse
till Kungl. Maj:t hemställa om utredning angående uppförande av en
■wallboardfabrik i anslutning till statens sågverk i Mora.
Rörande de skäl, som motionärerna åberopat till stöd för yrkandet, får
utskottet hänvisa till framställningen i motionerna.
Över motionerna har utskottet inhämtat utlåtande av domänstyrelsen.
I sitt den 1 mars 1950 dagtecknade yttrande, vid vilket fogats en promemoria
den 25 februari 1950 av verkställande direktören i Aktiebolaget
statens skogsindustrier, Knut O. Norlin, har domänstyrelsen anfört följande.
Skogens Kol aktiebolag har tidigare haft en kolanläggning vid Ornäs, men
sedan denna numera nedlagts, föreligga vissa svårigheter att vinna avsättning
för flottningsbrännveden från kronans skogar vid österdalälven och
Ore älv. Den kvantitet av detta sortiment, som årligen kan beräknas utfalla
vid revirens egna drivningar inom berörda områden, torde uppgå till ca
20 000 m* t. Ur de virlcesposter, som försäljas å rot inom samma område,
torde kunna beräknas normalt utfalla ca 10 000 m’ t. flottningsbrännved.
Därest flottningsfrågan för klenvirke som ej kan levereras som massaved
löses, kan härtill läggas en viss kvantitet gallringsvirke, som till sin storlek
dock icke nu kan angivas.
Från besparingsskogar, enskilda skogar och från sågverk i orten kunna
avsevärda kvantiteter av liknande råvara beräknas utfalla.
I den mån tillverkningen kan baseras på mindervärdigt virke, skulle en
fabrik av tilltänkt slag sålunda vara till fördel för skogsbruket.
1 ärendet har yttrande inhämtats från verkställande direktören i Aktiebolaget
statens skogsindustrier.
Av nämnda yttrande inhämtas bl. a., att ovan angiven förutsättning för
användning av ifrågavarande mindervärdiga virke i wallboardframställning
icke föreligger, samt att full avsättning för sågavfallet från statens
skogsindustriers såg i Mora finnes vid bolagets fabrik i Skinnskatteberg.
Under hänvisning till vad i sagda yttrande härom och om övriga med ärendet
sammanhängande spörsmål anföres, får domänstyrelsen, som tillsammans
med statens skogsindustrier noggrant följer spörsmålet om det mindervärdiga
virkets avsättningsmöjligheter inom berörda områden, uttala att
den ifrågasatta utredningen för närvarande icke kan anses vara av behovet
påkallad.
2 Bihang till riksdagens protokoll 1950. 10 samt. Nr 39—42.
10
Jordbruksutskottets utlåtande nr 42.
Den vid yttrandet fogade promemorian innehåller i huvudsak följande.
Råvaran hör vara av i stort sett samma kvalitet som sulfatved och kräver
samma barkning. Smala strimlor av mjukbark av yngre gallringsgran kunna
tolereras, om dylikt virke uppgår till högst några procent och kan tillfredsställande
blandas med helbarkad hack. Därest av över jägmästaren angiven
fiottningskolved är av samma karaktär som under 1920—30—40-talen tilltörts
Ornäsanläggningen, d. v. s. i huvudsak torrfuru, får densamma anses
vara olämplig för wallboard enligt Defibratormetoden.
Den fabriksenhet, som nu är under uppförande i Skinnskatteberg, kommer
att förbruka ca 225 000 lm3 hack per år, i vilken kvantitet jämväl inräknats
de ca 20 000 lm3, som falla vid Saxviken. Järnvägstransporten från
Mora till Skinnskatteberg av i Saxviken nu fallande ca 20 000 lm1 hack kostar
ca 3 kr. per lm3 (= ca 25 öre per kbft fast mått) eller 60 000 kr. per år.
Denna summa lärer svårligen kunna ekonomiskt motivera en separat wallboardfabrik
i Mora-trakten, som med en pressenhet får en kapacitet av ca
12 000 ton per år (vedåtgång ca 110 000 lm3 hack) och som torde kosta ca
6 000 000 kronor i anläggning.
Om från revirens gallringar årligen skulle kunna påräknas ca 20 000 lm3
barkad gallringsved (= råvara till ca 5 500 ton wallboard), skulle detta
tillsammans med Saxvikens hack ändock ej utgöra råvara för mera än ca
7 000 ton wallboard eller ca 69 % av råvarubehovet för en pressenhet. Om
ytterligare råvara kan erhållas antingen genom rundved eller genom sågverkshack,
torde ytterligare en pressektion i Skinnskatteberg kunna upplöras
för en kostnad av ca 2 000 000 kronor lägre än vad en fristående enhet
i Mora-trakten skulle kosta, vilken senare därjämte skulle bliva ej obetydligt
dyrare i drift än en ytterligare sektion, som kopplas på Skinnskattebergsfabriken.
En eventuell till Saxvikens sågverk ansluten wallboardfabrik bör ligga så
till att häcken kan genom »flytande» transport utan omlastning tilfföras
fabrikens silo. Saxvikens område är nu till bristningsgränsen taget i anspråk
för såg, brädgård, hyvleri, lastningsfickor in. m. Områdets utvidgning omöjliggöres
av dess inramning: längs ena gränslinjen Zornmuséets väl skyddade
område, längs andra sidan Korsnäsbolagets för konkurrentindustri
oåtkomliga område. Åt Utinelandssidan stänger järnvägen. Åt sjösidan ha
vunnits ca 30 000 nr genom utfyllning, som nu är brädgård.
En fabriksanläggning skulle sålunda kräva ett helt fristående område,
men därmed följa omedelbart dyrbara transport- och omlastningsanordningar,
i jämförelse med den nuvarande direkt »flytande» järnvägslastningen
av all fallande hack utan mellanlagring.
Om och när behov föreligger av ytterligare industrianläggningar för förädling
av skogsavkastningen från statens skogar, torde närmare utredning
härom komma att undan för undan göras av domänstyrelsen i förening med
statens skogsindustrier. Av denna anledning synes den nu i motionen föreslagna
särskilda utredningen böra avstyrkas och ej heller vara av behovet
påkallad.
Till utskottet har vidare inkommit utdrag av ett den 7 april 1950 dagtecknat
protokoll vid sammanträde med representanter för Morastrands, Mora,
Orsa, Sollerö, Venjan och Våmhus kommuner. I utdraget uttalas, att ett tillvaratagande
av avfallsvirket skulle betyda oerhört mycket för en rationell
skogsvård i ifrågavarande skogrika bygd. Möjligheter skulle vidare skapas
för full sysselsättning åt den bofasta skogsarbetarkåren.
J ordbruksutskottets utlåtande nr 42.
11
Utskottet. Frågan om huru avfallsvirket lämpligen skall kunna tillgodogöras
är av stor betydelse för vårt land. För att lösa bland annat detta
spörsmål har en särskild utredning tillsatts, vilken ännu icke avslutat sitt
arbete.
Vad angår den i motionerna begärda utredningen angående uppförandet
av en wallboardfabrik i anslutning till statens sågverk i Mora för att tillvarataga
avfallsvirket i norra Dalarna framhålles i utredningen i ärendet,
att den fabrik, som är under uppförande i Skinskatteberg, får en sådan
kapacitet, att den utan svårighet även kan mottaga allt sågavfall från
statens skogsindustriers såg i Mora. Vidare framhålles, att en ökad tillgång
på råvara kommer att kunna tillgodogöras på betydligt billigare sätt genom
att uppföra ytterligare en pressektion i Skinnskatteberg i stället för en
fabrik i Mora.
Vad sålunda anförts talar enligt utskottets mening för att resultatet av
den pågående utredningen bör avvaktas, innan beslut fattas om en utredning
i det syfte, som avses med motionerna. Utskottet hemställer därför,
att motionerna I: 185 och II: 217 icke må föranleda någon
riksdagens åtgärd.
Stockholm den 11 maj 1950.
På jordbruksutskottets vägnar:
L. TJÄLLGREN.
Vid detta ärendes slutbehandling ha närvarit:
från första kammaren: herrar Tjällgren, Anderberg, Näslund, Jon
Jonsson, Henry Johansson*, Bror Nilsson, Hjalmar Nilsson, Bertil Andersson,
Einar Persson och Aaby-Ericsson*; samt
från andra kammaren: herrar Johnsson i Kastanjegården, Norup*, Jacobson
i Vilhelmina, Antby, Andersson i Hyssna, Hajggblom och Ahlsten,
fru Eriksson i Hallstahammar, herr Lindström* och fru Lindskog. * 1 2
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservationer
1) av herr Jon Jonsson;
2) av herr Einar Persson och fru Lindskog, vilka ansett att motionerna
1:185 och 11:217 borde bifallas samt att därför utskottets yttrande och
hemställan bort ha följande lydelse.
»Frågan om —---(lika med utskottet)----- tillvarataga avfalls
och
gallringsvirket i norra Dalarna delar utskottet motionärernas mening,
att tillkomsten av en sådan fabrik skulle göra det möjligt att tillgodogöra
12
Jordbruksutskottets utlåtande nr 42.
sig dylikt virke till avsevärt värde. Därjämte skulle arbetstillfällena för
den bofasta skogsarbetarbefolkningen öka i betydlig grad.
Goda skäl tala sålunda enligt utskottets mening för att den begärda utredningen
bör komma till stånd. Under hänvisning till vad sålunda anförts,
hemställer utskottet,
att riksdagen må bifalla motionerna 1:185 och 11:217.»
607633. Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag, 1950.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.