Sök i Ratio Lex

Utlåtande med anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående seminverksamhet bland nötkreatur m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

1950-05-09 · 27 sidor, varav 26 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 26 av 27 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1950:43, Utlåtande med anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående seminverksamhet bland nötkreatur m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 43.

1

Nr 43.

Utlåtande med anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående

seminverksamhet bland nötkreatur m. m. jämte i

ämnet väckta motioner.

I årets statsverksproposition (IX H. T. p. 57) har Kungl. Maj:t föreslagit

riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till Nötboskapsavelns

befrämjande: Understöd åt kontrollföreningsverksamhet för budgetåret

1950/51 beräkna ett anslag av 341 400 kronor. Det beräknade beloppet

motsvarar medelsanvisningen för innevarande budgetår.

Sedermera har Kungl. Maj :t i en till riksdagen den 3 mars 1950 avlåten,

till jordbruksutskottet hänvisad proposition, nr 101, under åberopande av

propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden

för samma dag, ånyo upptagit nämnda anslagsfråga jämte därmed sammanhängande

spörsmål. Kungl. Maj :t har därvid hemställt, att riksdagen måtte

dels antaga ett bifogat förslag till förordning med vissa bestämmelser angående

seminverksamhet bland nötkreatur, dels godkänna i propositionen

närmare angivna grunder för statligt stöd åt mjölkboskapskontroll och tjurhållning

och dels å riksstaten för nästa budgetår till Nötboskapsavelns befrämjande:

Understöd åt kontrollföreningsverksamhet anvisa ett anslag av

348 400 kronor.

I detta sammanhang har utskottet behandlat två inom riksdagen väckta,

till utskottet hänvisade likalydande motioner, nämligen 1:405 av herr Anderson,

Lars m. fl. och II: 496 av herr Lindström m. fl., i vilka motioner

hemställts, att riksdagen vid behandlingen av förevarande proposition måtte

besluta om och bevilja medel till inrättandet av 26 tjänster såsom husdjursinstruktörer

i lönegrad Ca 16 hos hushållningssällskapen.

Beträffande de skäl, motionärerna åberopat till stöd för sitt yrkande, får

utskottet hänvisa till framställningen i motionerna.

Ett bifall till motionerna torde medföra ett ökat anslagsbehov av i runt

tal 123 000 kronor.

1 Hihang till riksdagens protokoll 1950. 10 samt. Nr 43

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Jordbruksutskottets utlåtande nr 43.

Författningsförslaget är av följande lydelse.

Förslag

till

Förordning

med vissa bestämmelser angående seminverksamhet

bland nötkreatur.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Vid bedrivande av verksamhet för befruktning av nötkreatur på konstgjord

väg (seminverksamhet) må för framställning av sperma användas endast

tjur som är införd i riksstambok för nötkreatur.

Kungl. Maj :t äger meddela ytterligare föreskrifter om vad som skall iakttagas

vid bedrivande av seminverksamhet.

2 §•

Förseelse mot 1 § eller med stöd därav meddelad föreskrift straffes med

dagsböter. Böterna tillfalla kronan.

3 §.

Det ankommer på lantbruksstyrelsen att öva tillsyn över seminverksamheteji.

Lantbruksstyrelsen må ock i särskilt fall medgiva undantag från vad i

1 § första stycket är stadgat.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1951.

A. Inledning.

Med anledning av motioner i ämnet hemställde 1946 års lagtima riksdag

fr. skr. nr 226 och 372), att Kungl. Maj :t måtte föranstalta om utredning

dels rörande effektivisering och utvidgning av kontrollföreningsverksamheten,

dels om behovet av artificiell insemination bland nötkreatur och sättet

att främja densamma. Med anledning härav tillkallade dåvarande chefen

s. 3 Kontrollera mot PDF

Jorclbruksutskottets utlåtande nr 43.

3

för jordbruksdepartementet, efter bemyndigande av Kungl. Maj :t, den 5 juli

1946 sex sakkunniga för att verkställa de av riksdagen begärda utredningarna.

De sakkunniga, vilka antagit benämningen utredningen rörande ladugårdskontroll

in. m., ha avgivit dels den 9 juli 1948 betänkande med förslag

angående artificiell inseminationsverksamhet bland nötkreatur (SOU 1948:

36), dels den 9 november 1948 betänkande med förslag angående mjölkboskapskontroll

(SOU 1948:52).

över betänkandena ha yttranden avgivits av ett flertal myndigheter och

sammanslutningar.

Förutom dessa betänkanden ha i propositionen behandlats dels ett av lantbruksstyrelsen

den 16 november 1948 framlagt förslag rörande ändrade

grunder för statsbidrag till tjurföreningar m. in., dels ock en hemställan

av Norrbottens läns hushållningssällskap i skrivelse den 29 augusti 1949 om

tillstånd att utan hinder av gällande bestämmelser få upptaga kontrollföreningsverksamheten

inom sällskapets område såsom egen verksamhet, över

sistnämnda framställning har lantbruksstyrelsen avgivit yttrande.

B. Den artificiella inseminationsverksamheten samt

registreringen av nötkreatur.

Utredningens förslag.

I fråga om den artificiella inse m inationen bland nötkreatur

föreslår utredningen, att denna verksamhet skall läggas under

statlig kontroll. För ändamålet bör utfärdas en förordning enligt vilken tjur

icke skall få användas för artificiell insemination, med mindre vissa villkor

äro uppfyllda. Det första villkoret skall vara att tjuren är införd i riksregister

över nötboskap av vederbörande ras. Andra villkor, som anses böra uppställas,

äro att tjuren skall vara bedömd med ledning av avkommans beskaffenhet

(avkommebedömd), att tjur, som har för avel skadliga anlag, icke

användes samt att verksamheten bedrives så, att risk ej uppstår för spridning

av smittsamma husdjurssjukdomar. Yngre tjurar skola dock i viss

begränsad utsträckning få användas för artificiell insemination, medan avkommebedömningen

planlägges och genomföres.

Statsbidrag till ifrågavarande verksamhet anses ej erforderligt.

Arbetet med den artificiella inseminationen handhaves för närvarande av

veterinärer samt, under dessas ledning, av kvinnliga biträden som genomgått

en för ändamålet anordnad kurs vid veterinärhögskolan. Detta system

anses böra i huvudsak bibehållas. Kurserna för utbildande av biträden böra

dock vara öppna även för män. Vidare föreslås att vissa fordringar skola

uppställas för rätt till inträde vid sådan kurs.

Tillsynen över den artificiella inseminationsverksamheten skall handhavas

av en särskild nämnd. Denna skall bestå av sex ledamöter. Av dessa

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Jordbruksutskottets utlåtande nr 43.

skall lantbruksstyrelsen utse två, däribland ordföranden, veterinärstyrelsen

en, Riksorganisationen Sveriges seminföreningar två och Hushållningssällskapens

förbund en. Kostnaderna för nämnden skola bestridas av statsmedel.

I betänkandet angående artificiell insemination föreslår utredningen även

betydande ändringar i gällande bestämmelser om registrering av

nötkreatur. Förslaget innebär bland annat, att de nuvarande riksstamböckerna

skola ersättas av riksregister över nötboskap för de raser, som

lantbruksstyrelsen bestämmer. Registret skall föras hos lantbrukstyrelsen.

De fordringar i fråga om härstamning, som nu äro uppställda för stamboksföring,

skola mildras. Detsamma gäller kraven på yttre egenskaper. I samband

därmed föreslås, att besiktningsförfarandet skall begränsas och förenklas.

De kontrollregister, som för närvarande föras hos hushållningssällskapen,

skola bibehållas och vissa uppgifter från dessa skola automatiskt

lämnas till riksregistret. Kostnaden för registreringen bör, bortsett från utgiften

för eventuell besiktning, bestridas av allmänna medel.

Reträffande de närmare detaljerna i förslaget torde utskottet få hänvisa

till framställningen å s. 7—13 i propositionen.

Yttrandena.

En statlig reglering av den artificiella inseminationsverksamheten tillstyrkes

av det övervägande antalet remissinstanser. Mot verksamhetens lokala

organisation och inriktning ha i stort sett inga erinringar gjorts. I fråga om

registreringen av avelsdjur äro meningarna delade beträffande förslaget, att

registreringen skall överföras från avelsföreningarna till lantbruksstyrelsen.

Behovet av en obligatorisk avkommebedömning av sådana tjurar, som skola

användas för artificiell insemination, vitsordas av samtliga remissinstanser,

som yttrat sig däröver, men enighet råder icke rörande avkommebedömningens

metodik. Meningarna äro vidare delade i fråga om inrättandet av

en särskild inseminationsnämnd, utbildningen av veterinärbiträden samt

kostnaderna för seminverksamheten.

I övrigt får utskottet i fråga om innehållet i yttrandena hänvisa till redogörelsen

därför å s. 13—29 i propositionen.

Departementschefen.

Departementschefen har anfört följande.

»I betraktande av mjölkproduktionens dominerande betydelse inom det

svenska jordbruket är det naturligt, att även statsmakterna måste ägna stor

uppmärksamhet åt de problem, som föreligga inom denna produktionsgren.

De spörsmål, som beröras i de nu föreliggande förslagen, äro även samtliga

av sådan beskaffenhet, att åtgärder från det allmännas sida synas påkallade.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 43.

5

Vad först gäller den artificiella inseminationsverksamheten bland nötkreatur

eller — såsom jag i det följande kommer att kalla densamma — seminverksamheten,

öppnar denna verksamhet uppenbarligen nya perspektiv för

husdj ursskötseln såväl ur ekonomisk som ur avelsteknisk synpunkt. Ekonomiskt

sett möjliggör den sålunda en minskning och ett förbilligande av tjurhållningen

och vidare underlättar den en fortlöpande kontroll av kornas

fruktsamhet. Avelstekniskt sett skapar den bland annat möjlighet att i

väsentligt större utsträckning än som hittills kunnat ske utnyttja tjurar

med värdefulla anlag och på så sätt höja nötkreatursstammens standard.

Den snabba utbredning, som seminverksamheten fått i vårt land, visar

även att djurägarna i hög grad uppskatta dessa fördelar. Å andra sidan

kan man såsom utredningen framhållit icke bortse från att vissa olägenheter

äro förenade med denna verksamhet. Risken för spridning av skadliga

arvsanlag ökas uppenbarligen i hög grad, då man med sperma från en tjur

kan befrukta mångdubbelt flera hondjur än vad som hittills varit möjligt.

Ett användande i seminverksamheten av ett mindre antal djur medför vidare

fara för att alltför få blodlinjer komma att utnyttjas.

Med hänsyn till dessa förhållanden anser jag i likhet med utredningen

och flertalet remissinstanser det påkallat att seminverksamheten skall ställas

under viss kontroll från det allmännas sida.

Då jag förordar en dylik kontroll vill jag emellertid samtidigt framhålla

att man här rör sig på ett område, där i åtskilliga avseenden säkra hållpunkter

ännu fattas. Det synes därför nödvändigt, att kontrollen från det

allmännas sida sker med stor försiktighet och att regleringsbestämmelser

ej meddelas i vidare utsträckning än som kan anses oundgängligen erforderligt.

Utredningen har i sitt betänkande framfört vissa allmänna synpunkter

beträffande de riktlinjer, efter vilka seminverksamheten bör bedrivas. Vad

utredningen sålunda anfört har så gott som undantagslöst tillstyrkts i yttrandena.

Ej heller jag finner anledning till erinran däremot. Likaså kan

jag godtaga vad utredningen anfört angående verksamhetens lokala organisation.

Det grundläggande i utredningens förslag rörande seminverksamheten

är att tjur ej skall få användas för dylik verksamhet med mindre den är

införd i riksregister över nötboskap av vederbörande ras samt de villkor,

som Kungl. Maj :t kan ha stadgat för bedrivande av verksamheten, äro uppfyllda.

Dessa villkor skulle enligt utredningens förslag bland annat innebära,

att tjur i princip ej skulle få användas i seminverksamhet förrän den

blivit bedömd med ledning av avkommans beskaffenhet (avkommebedömd).

Detta förbud skulle dock ej gälla tjur under två års ålder. Under denna

tid skulle tjuren alltså få användas bland annat för erhållande av material

för avkommebedömningen. Under väntetiden till dess resultatet av avkommebedömningen

erhållits skulle tjuren vidare få användas i viss begränsad

utsträckning.

Det första villkoret, nämligen att tjuren skall vara införd i riksregister

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Jordbruksutskottets utlåtande nr 43.

över nötboskap, avser att giva vissa garantier beträffande tjurens härstamning.

Mot detta villkor har jag i princip intet att erinra. Såsom jag i det följande

skall beröra anser jag dock att det i utredningen föreslagna riksregistret

ej bör komma till stånd utan att stamboksföringen liksom nu bör omhänderhavas

av de olika avelsföreningarna. Med hänsyn härtill bör ifrågavarande

föreskrift innebära att tjur för att få användas i seminverksamhet

skall vara införd i stambok över nötboskap av vederbörande ras.

Kravet på avkommebedömning intar en central plats i förslaget. Tydligt

är även att det är av utomordentligt stort värde, om man genom en sådan

bedömning kan effektivt utgallra de tjurar, vilkas användande icke kan

väntas medföra några framsteg inom avelsarbetet. Bland remissinstanserna

synes man även i stort sett vara ense om värdet av en avkommebedömning.

Däremot ha meningarna delat sig starkt i frågan, hur denna bör ske. Det

har bland annat betonats att bestämmelserna härom ej få utformas så att

de leda till alltför höga kostnader. Mot den av utredningen förordade bedömningsmetoden

har även invänts att densamma i praktiken skulle bliva

mycket svår att genomföra, bland annat med hänsyn till svårigheten att

finna personer som skulle vara villiga att åtaga sig att hålla bedömningsstationer

på de villkor utredningen angivit.

För min del anser jag i likhet med utredningen, att avkommebedömning

bör fordras. Det synes emellertid icke lämpligt att nu fastlåsa bedömningen

vid någon viss metod. Det avgörande bör vara att finna sådana former

som erbjuda någorlunda tillfredsställande garantier för urvalet. Hänsyn

måste också tagas till att kostnaderna cj få bliva så höga att de verka

otillbörligt hämmande på verksamheten. Med hänsyn härtill torde det få

ankomma på det organ, som under Kungl. Maj :t skall leda verksamheten,

att i varje särskilt fall pröva huruvida den metod för avkommebedömning,

som tillämpas eller ifrågasättes, kan anses godtagbar. Sedan närmare erfarenhet

vunnits, torde emellertid möjligheterna att normalisera bedömningsmetoderna

böra prövas.

I överensstämmelse med den uppfattning, som jag nu uttalat rörande valet

av bedömningsmetod, anser jag det ej nödvändigt, att enhetliga bestämmelser

meddelas rörande den utsträckning i vilken tjur bör få användas

för inseminering under prövotiden eller under väntetiden till dess resultatet

av avkommebedömningen föreligger. Det torde få ankomma på Kungl.

Maj:t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, lantbruksstyrelsen, att utfärda

härom erforderliga föreskrifter. De synpunkter, som framkommit

vid remissförfarandet, torde härvid böra beaktas.

Mot övriga av utredningen föreslagna villkor synes intet vara att erinra.

Regleringsbestämmelser av det innehåll, som jag nu förordat, torde icke

utgöra hinder för import av sperma och användande av sådana sperma för

befruktning av nötkreatur här i landet. Riskerna vid dylik import äro emellertid

uppenbarligen minst lika stora som de risker, vilka föreligga vid en

här i landet bedriven framställning av sperma för artificiell insemination.

Med hänsyn härtill torde även importen av sperma och användningen av

importerad sperma böra läggas under kontroll. Detta synes enklast kunna

s. 7 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 43.

7

göras genom att importen av sperma regleras på så sätt, att dylik import

får ske endast efter tillstånd av lantbruksstyrelsen. Kungl. Maj :t torde i

administrativ ordning äga utfärda erforderliga bestämmelser härom.

Då seminverksamheten utgör en del av det arbete för nötboskapsavelns

och nötboskapsskötselns främjande, över vilket lantbruksstyrelsen har tillsyn,

finner jag det naturligt, att lantbruksstyrelsen även i fortsättningen

skall under Kungl. Maj :t utöva den statliga tillsynen över seminverksamheten.

Enligt utredningens förslag skulle vidare en särskild inseminationsnämnd

tillsättas med uppgift att under lantbruksstyrelsen handhava sagda tillsyn

och utfärda erforderliga föreskrifter. Enligt min mening är det emellertid

i vart fall tills vidare ej erforderligt att ett dylikt särskilt statligt organ för

verksamheten skapas. Såsom jag nyss anfört bör kontrollen från det allmännas

sida ske med stor försiktighet och regleringsbestämmelser böra ej

meddelas i vidare utsträckning än som kan anses oundgängligen erforderligt.

Det torde även kunna förutsättas att ledningen för verksamheten liksom

hittills kommer att söka tillgodogöra denna de erfarenheter och den

sakkunskap, som finnes tillgängliga på olika områden. Lantbruksstyrelsen

bör vidare givetvis, i den mån särskilda bestämmelser behöva utfärdas eller

så eljest finnes önskvärt för att främja en ändamålsenlig utveckling av

verksamheten, samråda såväl med de övriga statliga institutioner, vilkas

arbetsområde direkt eller indirekt beröres av seminverksamheten, som ock

med företrädare för denna verksamhet.

Med det anförda vill jag dock icke utesluta möjligheten av att det längre

fram, därest seminverksamheten skulle få väsentligt ökad omfattning eller

mera ingående regleringsbestämmelser av någon anledning skulle visa sig

behövliga, kan befinnas lämpligt att tillsätta ett särskilt organ för ändamålet.

I likhet med utredningen anser jag, att något statsbidrag ej bör utgå till

seminverksamheten. Härmed avser jag dock ej att taga ställning till lantbruksstyrelsens

förslag om bidrag till hushållningssällskap, som anordnar

seminverksamhet närmast för enstaka djur. Denna fråga torde jag få behandla

i samband med att jag angiver min ståndpunkt till lantbruksstyrelsens

förslag om bidrag till tjurföreningsverksamhet m. m.

Vad utredningen anfört angående användningen av veterinärbiträden i

seminverksamheten föranleder ej någon erinran från min sida. De kurser,

som anordnas för utbildande av dylika biträden, böra vara öppna för både

manliga och kvinnliga elever. Jag kan även godtaga vad utredningen anfört

angående inträdesfordringarna vid dessa kurser. Vad utbildningen angår synes

det böra övervägas, om ej kurserna kunna göras kortare än vad utredningen

föreslagit. Denna fråga torde Kungl. Maj :t senare få upptaga. För

närvarande kan jag ej förorda, alt dylika kurser skola anordnas annorstädes

än vid veterinärhögskolan.

Till frågan om utbildning av ett antal praktiserande veterinärer i seminverksamhet

torde jag få återkomma i annat sammanhang.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Jordbruksutskottets utlåtande nr 43.

Vid behandlingen av anslagsäskandena till veterinärhögskolan för budgetåret

1950/51 har jag angivit min ståndpunkt till förslagen om inrättande av

lönegradsplacerade tjänster såsom lärare och assistent i artificiell insemination.

De belopp, som för sagda budgetår äskats under veterinärhögskolans

materialanslag, avse jämväl kostnader för anordnande av kurser i artificiell

insemination. Frågan om de medel, som eventuellt kunna erfordras härför

under följande budgetår, torde böra upptagas av veterinärhögskolans styrelse,

då denna i vanlig ordning framlägger anslagsäskanden för högskolan.

I betänkandet angående seminverksamheten har jämväl behandlats frågan

om möjligheten att även på andra områden än seminverksamheten

överföra vissa uppgifter, som nu handhavas av veterinärer, på personal med

lägre utbildning. Utredningen har funnit denna fråga böra ägnas uppmärksamhet

men har framhållit, att det närmast torde ankomma på veterinärstyrelsen

att framlägga de konkreta förslag, som utvecklingen kan anses

påkalla. Vad utredningen sålunda anfört föranleder ej någon erinran från

min sida. Jag vill emellertid uttala att det enligt min mening, i vart fall

under nuvarande förhållanden, är synnerligen tvivelaktigt, huruvida nyttan

av dylika biträden skulle överväga kostnaden för desamma. Det torde nämligen

endast i mycket ringa omfattning vara möjligt att anförtro dem självständiga

arbetsuppgifter på den direkta djursjukvårdens område. Då de

dessutom böra vara placerade på vederbörande tjänsteveterinärs stationsort

för att kunna tillhandagå denne, torde någon besparing i resekostnader i

regel ej heller uppstå. Slutligen torde det, såsom även framhållits i betänkandet

och flera yttranden, föreligga en avsevärd risk för att införandet av

dylika biträdesbefattningar skulle kunna leda till uppkomsten av en kvacksalvarkår.

Utredningen har föreslagit, att bestämmelserna om reglering av seminverksamheten

skulle träda i kraft först efter en övergångstid av fem år.

Övergångstidens längd har motiverats särskilt med att det tager lång tid att

genomföra en avkommebedömning. Enligt min mening bör emellertid själva

förordningen träda i kraft tidigare, förslagsvis den 1 januari 1951. Där ej

praktiska hinder möta torde även tillämpningsföreskrifterna böra träda i

kraft vid samma tidpunkt. I fråga om kravet på avkommebedömningen torde

man däremot, av skäl som utredningen anfört, böra räkna med en övergångstid

av fem år. Skulle någon förlängning av denna tid senare visa sig

erforderlig, torde det få ankomma på Kungl. Maj :t att besluta därom.

I enlighet med det anförda har inom departementet utarbetats ett förslag

till förordning med vissa bestämmelser angående seminverksamhet bland

nötkreatur.

I samband med förslaget om reglering av seminverksamheten har utredningen

även förordat en omläggning av stamboksföringen av nötkreatur.

Förslaget innebär i huvudsak dels att fordringarna för upptagande i stambok

skola mildras, dels att den officiella stamboksföringen skall överflyttas

från avelsföreningarna till lantbruksstyrelsen. Vad utredningen anfört angående

ändringar i fordringarna för stamboksföring synes i stort sett ändamålsenligt.

Såsom lantbruksstyrelsen anfört torde stamboksföringen i fråga

s. 9 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 43.

9

om hondjur böra begränsas till att allenast avse djur, vilka kunna väntas

bliva av betydelse för avelsarbetet. Däremot kan jag ej ansluta mig till förslaget

att de av avelsföreningarna förda riksstamböckerna skulle ersättas

av ett av lantbruksstyrelsen fört riksregister över nötkreatur. Jag vill erinra

om att det redan enligt gällande bestämmelser ankommer på lantbruksstyrelsen

att pröva och godkänna de regler, som skola gälla i fråga om urvalet av de

djur, som få införas i riksstambok över nötboskap. Det allmänna synes härigenom

kunna öva erforderligt inflytande över det sätt, på vilket avelsarbetet

bedrives. Jag vill emellertid i detta sammanhang framhålla angelägenheten

av att registreringsarbetet i samband med kontrollverksamheten och avelsarbetet

förenklas i största möjliga utsträckning. Enligt vad jag inhämtat

övervägas inom lantbruksstyrelsen vissa åtgärder i detta syfte.»

Utskottet.

Såsom departementschefen, framhållit öppnar seminverksamheten nya

perspektiv för husdjursskötseln ur såväl ekonomisk som avelsteknisk synpunkt.

Av den utbredning, verksamheten redan fått, framgår att djurägarna

äro medvetna om dess fördelar. Vissa av de olägenheter, som äro förknippade

med avelsarbete, göra sig emellertid gällande i högre grad vid denna

verksamhet än vid naturlig avel. Med hänsyn härtill delar utskottet departementschefens

åsikt, att verksamheten skall ställas under viss kontroll

från det allmännas sida. Även enligt utskottets uppfattning bör emellertid

därvid stor försiktighet iakttagas. Reglerande bestämmelser böra sålunda

icke meddelas utöver vad som kan anses oundgängligen nödvändigt.

Den reglering av seminverksamheten, som innefattas i propositionen, är

enligt utskottets mening väl avvägd och torde möjliggöra den kontroll, som

kan anses erforderlig. Vad särskilt avkommebedömningen beträffar vill utskottet

framhålla, att det på nuvarande stadium icke är lämpligt att göra

någon viss metod obligatorisk; först sedan nödig erfarenhet vunnits torde

man böra pröva möjligheten att genomföra en enhetlig bedömning.

Utskottet har ej heller något att erinra mot den föreslagna organisationen

av verksamheten eller mot förslaget, att statsbidrag ej skall utgå till densamma.

Beträffande frågan om bidrag till hushållningssällskap, som anordnar

seminverksainhet närmast för enstaka djur, får utskottet här hänvisa

till framställningen i samband med lantbruksstyrelsens förslag om

bidrag till tjurföreningsverksamheten m. m.

I fråga om användningen av veterinärbiträden inom seminverksamheten

biträder utskottet likaledes Kungl. Maj :ts förslag. Det synes emellertid utskottet

angeläget, att utbildningen av dessa biträden göres så grundlig och

allsidig, att seminföreningarnas och därmed även jordägarnas intressen tillgodoses.

Vad i övrigt föreslagits i propositionen rörande seminverksamheten föranleder

icke någon erinran från utskottets sida.

Utskottet biträder likaledes Kungl. Maj :ts förslag angående omläggning

av stamboksföringen av nötkreatur.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Jordbruksutskottets utlåtande nr 43.

C. Mjölkboskapskontrollen.

Utredningens förslag.

I fråga om mj ölkbos k apskont rollen föreslår utredningen genomgripande

förändringar i det nuvarande systemet. Till en början förordas

införande av en ny kontrollform (besättningskontroll). Denna skall anordnas

av mejeriorganisationerna samt ha till uppgift att giva djurägarna upplysning

om storleken av avkastningen från deras besättningar, jämfört med

avkastningen från besättningar med likartade produktionsförutsättningar.

Besättningskontrollen skall bygga på de mjölkkvantiteter, som levereras till

mejeri, och kompletteras med uppgifter från jordbrukarna om hemmaförbrukningen

av mjölk. Besättningskontrollen skall vara frivillig och något

statsbidrag skall ej utgå till densamma.

I fråga om den individuella kontrollen föreslås en omläggning av den nuvarande

officiella kontrollen. Både den fullständiga och den ofullständiga

kontrollen skola ersättas av en enda officiell kontrollform. Kontrollperioden

skall omfatta 30 dagar. Kontrollassistent skall ej behöva utöva hela kontrollen

mer än tre gånger om året. Vid övriga tillfällen skall mjölkvägning

och provtagning för fetthaltsbestämning kunna få utföras av kvalificerad

person i orten, s. k. provmjölkare. För att motverka manipulationer med

kontrollresultaten bör bland annat en kompletterande kontroll anordnas.

Såsom ett led i mjölkboskapskontrollen böra på försök anordnas statsunderstödda

demonstrationsutfodringar, och statsbidrag bör utgå till systematiska

analyser av hemmaproducerade fodermedel.

Kontrollföreningarnas befattning med den officiella kontrollen föreslås

skola upphöra och verksamheten helt övertagas av hushållningssällskapen.

Överkontrollassistenterna skola ersättas av vid sällskapen anställda husdjur

sinstruktörer. Sammanlagt 37 husdjursinstruktörer beräknas bliva erforderliga.

Vidare skall vid varje sällskap inrättas en befattning som kontrollbiträde

i lönegrad Ca 8. Kontrollbiträdena skola ombesörja det löpande

arbetet med kontrollregistret. Härjämte skola vid hushållningssällskapen

vara anställda kontrollassistenter med uppgift att utföra den kompletterande

kontrollen.

En verksamhet av det slag, som nu bedrives av provmjölkningsringarna,

skall enligt utredningens förslag kunna anordnas av hushållningssällskapen.

Denna skall ej tillmätas officiellt vitsord, och det allmänna bör ej utfärda

några närmare föreskrifter om densamma. Något statsbidrag till den skall

ej utgå.

Löne- och anställningsförhållandena för kontrollassistenterna skola enligt

utredningens förslag liksom hittills regleras genom kollektivavtal. I betänkandet

anföres emellertid, att assistenternas pensionsförhållanden böra

ordnas, att deras rätt till fri kost och logi bör ersättas av skäligt traktamente

och att ersättning bör utgå för hållande av motorfordon.

s. 11 Kontrollera mot PDF

J ordbruksutskottets utlåtande nr 43.

11

Beträffande kontrollassistenternas utbildning föreslås vissa ändringar. Vidare

förordas, att kurser för husdjursinstruktörer och fortbildningskurser

för nu verksamma överkontrollassistenter skola anordnas.

Den centrala övervakningen av kontrollverksamheten skall enligt förslaget

såsom hittills handhavas av kontrollnämnden under lantbruksstvrelsens

överinseende. Nämnden bör disponera en befattningshavare på heltid. Denne

bör erhålla anställning hos lantbruksstyrelsen som byråinspektör i lönegrad

Ca 27.

Kostnaderna för den officiella kontrollen skola enligt utredningens förslag

bäras av djurägarna, såvitt gäller de ordinarie kontrollbesöken. Utgifterna

för den kompletterande kontrollen ävensom för de befattningshavare, som

behövas hos hushållningssällskapen, skola däremot bestridas av statsmedel.

Det årliga medelsbehovet för detta ändamål beräknas till omkring 1 400 000

kronor. För närvarande utgår statsbidrag till kontrollföreningsverksamheten

med i runt tal 300 000 kronor om året.

Beträffande de närmare detaljerna i förslaget torde utskottet få hänvisa

til! framställningen å s. 34—41 i propositionen.

Yttrandena.

Värdet av en på lämpligt sätt organiserad mjölkboskapskontroll vitsordas

genomgående i yttrandena. Flertalet remissinstanser antingen avstyrka förslaget

i dess nuvarande skick eller tillstyrka detsamma endast med mer

eller mindre betydande inskränkningar eller uttala sig allenast beträffande

vissa delar därav.

Såsom skäl för avstyrkande anföres bland annat, att de av utredningen

föreslagna huvudsakliga nyheterna — besättningskontrollen och provmjölkaresystemet

— icke torde vara ägnade att effektivisera och utvidga kontrollverksamheten.

Sålunda ifrågasättes, om besättningskontrollen förmår

göra avsedd nytta för de enskilda djurägarna och vinna deras anslutning.

Beträffande provmjölkaresystemet anmärkes, att detta på grund av organisatoriska

svårigheter knappast kan genomföras i praktiken. Slutligen kritiseras

allmänt utredningens förslag, i vad detta berör bidragsgrunderna och

kostnadsberäkningarna för kontrollverksamheten. Förslaget anses i denna

del endast medföra ökade ekonomiska förpliktelser för de enskilda djurägarna,

främst för ägarna av de mindre besättningarna.

I fråga om det närmare innehållet i yttrandena hänvisas i huvudsak till

redogörelsen därför å s. 41—58 i propositionen. Här torde emellertid få anföras

följande.

Beträffande personalen lämnas utredningens förslag om att husdj

ursinstruktörerna och kontrollbiträdena skola infogas i det för hushållningssällskapen

gällande avlöningsreglementet i huvudsak utan erinran.

Statskontoret avstyrker emellertid, att särskilda befattningar såsom kontrollbiträden

skola inrättas, och föreslår att det löpande arbetet med kontrollregistret

i stället skall ingå i arbetsuppgifterna för den nuvarande per
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

J ordbruksutskottets utlåtande nr 43.

sonalen. Huruvida i så fall någon personalökning blir behövlig, torde kunna

bedömas först när närmare erfarenhet vunnits rörande omfattningen av de

nytillkommande göromålen.

I fråga om antalet husdjursinstruktörer har lantbruksstyrelsen icke något

att erinra. Frågan huru dessa instruktörer skola fördelas mellan de

olika hushållningssällskapen bör övervägas i samband med att erforderliga

ändringar vidtagas i sällskapens personalförteckningar. Däremot framföra

flera hushållningssällskap särskilda önskemål. Stockholms läns och stads

hushållningssällskap anser sålunda att det inom varje sällskaps område

fordras minst en instruktör utöver vad utredningen föreslagit. Norrbottens

läns hushållningssällskap förklarar sig behöva minst fyra sådana instruktörer.

Svenska husdjurskonsulentföreningen erinrar om att utredningen framhållit

vikten av att husdj ursinstruktörer inom varje hushållningssällskaps

område skola anställas till sådant antal, att de kunna hinna med både övervakning

och rådgivning. Emellertid är att märka, att nötkreaturen ej äro

det enda djurslag, som husdj ursinstruktören skall ägna sin uppmärksamhet

åt. Enligt föreningen är det vid sådant förhållande uppenbart, att flera

husdjursinstruktörer behövas än utredningen föreslagit. Däremot ifrågasätter

Gotlands läns hushållningssällskap att antalet instruktörer skall

minskas, så att intet sällskap får mer än två sådana.

Svenska husd jurskonsulentf öreningen och Sveriges överkontrollassistentförening

anse, att särskilda överkontrollanter komma att erfordras även i

fortsättningen. Enligt sistnämnda förening är det väsentligt, att titeln överkontrollant

kommer att användas och icke benämningen husdj ursinstruktör.

Det bör nämligen klart framgå, vilken ställning dessa befattningshavare

ha. Sålunda torde det vara lättare att beivra oegentligheter inom mjölkboskapskontrollen

om vederbörande vet att det inom varje län finnes en

överkontrollant för övervakningen av verksamheten. Vidare föreslår föreningen,

att sådan befattningshavare skall placeras i lönegrad Ca 22.

I län, där mer än en husdj ursinstruktör finns, bör en av dem enligt Hallands

läns hushållningssällskap benämnas förste husdj ursinstruktör och

placeras i lönegrad Ca 18.

Vad angår kontrollbiträdena anför lantbruksstyrelsen, att dessa lämpligen

böra benämnas kontorsbiträden.

Den föreslagna utbildningen av husdjursinstruktörer och kontrollassistenter

tillstyrkes med smärre erinringar av, bland andra, lantbruksstyrelsen,

flertalet hushållningssällskap, Hushållningsällskapens förbund och Sveriges

kontrollföreningars riksförbund. Statskontoret erinrar om att de sakkunniga

för yrkesutbildning inom jordbruk och skogshantering genom beslut

den 31 december 1946 erhöllo uppdrag att verkställa en allmän översyn

av sådan kursverksamhet, till vilken statsmedel utgår från det under nionde

huvudtiteln uppförda anslaget till bidrag till särskilda utbildningskurser.

Eftersom bidrag till utbildningen av kontrollassistenter utgår från detta

anslag, bör enligt statskontorets mening ställning icke för närvarande

tagas till frågan om personalens utbildning.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 43.

13

Kravet på fem års tjänstgöring såsom kontrollassistent för att vinna inträde

i kurs för utbildning av husdjursinstruktörer anses allmänt vara alltför

strängt. Lantbruksstyrelsen föreslår därför, att såsom villkor endast

skall gälla, att vederbörande förvärvat erforderlig erfarenhet såsom kontrollassistent.

Styrelsen ifrågasätter därjämte, om icke genomgången driftsledarkurs

vid Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut i fråga om

behörighet till befattning såsom husdjursinstruktör bör likställas med genomgången

särskild utbildningskurs för sådana instruktörer.

Ladugårdsförmannens riksförening framhåller, att husdjursinstruktörens

arbetsuppgifter komma att omfatta undervisning, råd och hjälp till

lantbrukare rörande djurens avel, vård och utfodring. På grund härav måste

stora krav ställas på den praktiska kunnigheten hos instruktören. Denne

bör sålunda självständigt kunna praktiskt tillämpa de råd och anvisningar,

som han lämnar. I annat fall kommer han knappast att vinna lantbrukarnas

förtroende. Vidare föreslår föreningen att husdjursinstruktör, vilkens

arbetsuppgift icke enbart omfattar mjölkboskapskontroll, skall ha genomgått

fem månaders kurs vid lantmannaskola, kontrollassistentkurs och ettårig

ladugårdsförmanskurs ävensom sådan kurs i undervisning, arbetslära

och psykologi, som avses skola anordnas för yrkeslärare vid lantbruksskolor

m. m. Därjämte bör han ha haft anställning som kontrollassistent

minst ett år och som ladugårdsföreståndare minst tre år.

I fråga om kontrollassistenterna anför Norrbottens läns hushållningssällskap,

att den föreslagna kurstiden av åtta veckor är alltför kort. Värmlands

läns hushållningssällskap framhåller, att ladugårdspraktik före inträde vid

kontrollassistentkurs är värdefull men att villkor därom icke bör uppställas.

Beträffande fortbildningskurserna anför lantbruksstyrelsen, att dessa

otvivelaktigt kunna bliva värdefulla. En förutsättning för dessa kurser är

emellertid, att eleverna erhålla antingen viss avlöning av arbetsgivarna eller

särskilda stipendier.

Framställningen från Norrbottens läns hushållningssällskap och yttrandet

över denna.

Norrbottens läns hushållningssällskap anhåller, såsom förut nämnts, om

tillstånd att få upptaga kontrollföreningsverksamheten i länet såsom egen

verksamhet, under förutsättning att länets centrala kontrollförening vid

årsmöte fattar beslut härom. Till stöd härför anföres att kontrollföreningen

i betydande omfattning fått utnyttja sällskapets resande tjänstemän och

dess administrativa avdelning.

Lantbruksstyrelsen tillstyrker hushållningssällskapets ansökning under

villkor att kontrollföreningen vid ordinarie sammanträde med betryggande

majoritet beslutar att överlämna verksamheten till sällskapet samt att

detta inrättar en särskild husdjursnämnd för att handhava den närmaste

ledningen utav verksamheten. Styrelsen säger sig icke kunna finna att ett

opaginerad Kontrollera mot PDF

14:

Jordbruksutskottets utlåtande nr 43-

bifall till sällskapets framställning skulle komina att föregripa den omläggning

av kontrollföreningsverksamheten, som i övrigt kan befinnas påkallad.

Departementschefen.

Departementschefen har anfört följande.

»Mjölkboskapskontrollen har otvivelaktigt mycket stor betydelse som underlag

både för avelsarbetet och för den enskilde jordbrukarens strävanden

att erhålla ett gott resultat av mjölkproduktionen. Den omfattning, som den

hittills fått, är emellertid ej tillfredsställande. Visserligen äro för närvarande

omkring 25 procent av korna underkastade kontrollen och anslutningen

visar alltjämt stigande tendens. Deltagandet är dock mycket olika

i skilda storleksgrupper av jordbruk och i skilda delar av landet. Bland

jordbruken under 10 hektar är anslutningen mycket ringa och ännu i storleksgruppen

10—20 hektar stannar den vid omkring 12 procent. Detta

framstår som särskilt ogynnsamt i betraktande av att mjölkproduktionen

har sin tyngdpunkt bland de mindre jordbruken och även har den största

betydelsen för dessas ekonomi. Frågans vikt understrykes ytterligare av

en jämförelse mellan den genomsnittliga mjölkavkastningen för kor, anslutna

till den officiella kontrollen, och för samtliga kor i riket. Under det

att mjölkmängden för de förra i genomsnitt för kontrollåret 1948/49 uppgick

till 3 790 kilogram stannade motsvarande siffra för hela kostammen

vid 2 668 kilogram. Även om denna skillnad givetvis till mycket stor del beror

på en intensivare utfodring av de djur, som äro anslutna till kontrollen,

giver den dock en antydan om, att det här föreligger ett stort arbetsfält, där

mycket står att vinna.

Såsom framgår av redogörelsen för förslaget har utredningen räknat med

en avsevärd ökning av statsverkets utgifter för mjölkboskapskontrollen.

Denna ökning beror endast delvis på att de s. k. ortsbidragen avsetts skola

bortfalla. Utredningens kostnadsberäkningar bygga vidare på den nuvarande

omfattningen av kontrollverksamheten. Om denna utvidgas, skulle

därmed också det allmännas utgifter för verksamheten stiga ytterligare.

Frågan om beviljande av anslag för detta ändamål måste emellertid enligt

min uppfattning i nuvarande läge ses i samband med den större frågan

om det allmännas verksamhet för att främja nötboskapsskötseln över huvud

taget. Innan jag redogör för min ståndpunkt till utredningens förslag,

torde jag därför först få något uppehålla mig vid sistnämnda fråga.

Det ekonomiska läget torde icke för dagen medgiva någon egentlig ökning

av det allmännas insatser på nötboskapsskötselns område. Även under

de närmaste åren torde en sådan ökning kunna ske endast i relativt

begränsad omfattning. Det är under dessa förhållanden uppenbarligen angeläget,

att tillgängliga medel disponeras på det sätt, som kan väntas vara

till största nytta för jordbruket.

Den mest angelägna uppgiften på ifrågavarande område är enligt min

s. 15 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutsk.ottets utlåtande nr 43.

15

mening för närvarande att få till stånd en effektiv upplysnings- och rådgivningsverksamhet

rörande utfodring, skötsel och över huvud alla de frågor,

som ha betydelse för resultatet av nötboskapsskötseln. En sådan upplysning

och rådgivning ingår som ett viktigt led i kontrollverksamheten.

Ännu stå emellertid omkring tre fjärdedelar av landets nötkreatur utanför

denna kontroll, däribland de allra flesta besättningarna å mindre jordbruk.

För närvarande göres vidare relativt litet för att nå de jordbrukare, som

icke anslutit sig till kontrollen, med dylik upplysning och rådgivning. De

vid sällskapen anställda husdjurskonsulenterna kunna uppenbarligen icke

ensamma medhinna detta, och en stor del av deras tid upptages för övrigt

av andra göromål. Sällskapen ha vidare i regel icke sådana ekonomiska

resurser, att de själva kunna bära kostnaden för anställande av den ytterligare

personal, som erfordras för ändamålet.

Hur mjölkboskapskontrollen än utformas, torde man icke kunna räkna

med att den inom en mera närliggande tid skall komma att omfatta flertalet

mindre jordbrukare. Det är emellertid just dessa jordbrukare, som

ha det största behovet av sådan rådgivning och upplysning, som nyss

nämnts. Därför bör enligt min mening den ökning av det allmännas ekonomiska

insatser till nötboskapsskötselns främjande, som efter hand kan

bliva möjlig, i främsta rummet disponeras för åtgärder, som kunna beräknas

bliva till omedelbar nytta för det övervägande flertalet av dem. Jag

avser härmed främst anställande av särskilda befattningshavare med uppgift

att biträda husdjurskonsulenterna i deras upplysnings- och rådgivningsverksamhet

ävensom andra åtgärder i samma syfte, exempelvis beviljande

av statsbidrag till demonstrationsutfodringar in. m.

I enlighet med denna min uppfattning anser jag mig icke i dagens läge

kunna biträda förslag, vilkas genomförande skulle leda till en omedelbar

och mera väsentlig ökning av det allmännas kostnader för mjölkboskapskontrollen.

Denna ståndpunkt utesluter givetvis icke, att det även enligt

min mening är angeläget, att man nu undersöker, vad som kan göras för

att nedbringa utgifterna för kontrollverksamheten och skapa förutsättningar

för en ökad anslutning till denna. Jag kommer även i det följande

att förorda vissa åtgärder i denna riktning.

Den besättningskontroll, som utredningen föreslagit, torde få betraktas

som ett försök att nå de många jordbrukare som stå vid sidan av den egentliga

kontrollen. Den torde även åtminstone i en del fall kunna vara av ett

visst värde, därigenom att den giver deltagarna ett siffermässigt belägg för

i vad mån avkastningen av deras besättningar avviker från den genomsnittliga

avkastningen från besättningar i samma mejeriområde. Å andra

sidan synes det mig finnas ett visst fog för anmärkningen att en jordbrukare

även utan sådan besättningskontroll i allmänhet torde ha åtminstone

eu ungefärlig uppfattning om det förhållande, som kontrollen skall klargöra,

samt att det bland annat med hänsyn härtill är tvivelaktigt, huruvida

nyttan av den föreslagna kontrollen överväger kostnaderna för densamma.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Jordbruksutskottets utlåtande nr 43.

Utredningen har ej heller föreslagit, att statsmakterna skulle vidtaga några

åtgärder för att få till stånd en allmän besättningskontroll eller att något

statligt bidrag skulle utgå till täckande av kostnaden för densamma. Jag

delar utredningens åsikt härvidlag. Det torde alltså få ankomma på vederbörande

mejeriorganisationer att pröva, huruvida de vilja på egen bekostnad

anordna dylik kontroll.

I fråga om den officiella mjölkboskapskontrollen föreslår utredningen

såsom inledningsvis nämnts att de båda nuvarande kontrollformerna •—

fullständig och ofullständig kontroll — skola sammanföras till en kontrollform.

Antalet ordinarie kontrollbesök skulle fixeras till 12 om året. Vid

samtliga kontrollbesök utom tre skulle s. k. provmjölkare få utföra mjölkvägning

och provtagning för fetthaltsbestämning. Mot detta utredningens

förslag ha erinringar gjorts i ett flertal yttranden. Särskilt ha därvid anmärkningar

riktats mot tanken på att använda provmjölkare. Det har framhållits,

att det ofta torde bliva svårt att finna personer, som äro lämpade

för ändamålet och villiga att åtaga sig uppdraget. Likaså har det understrukits,

att man icke — såsom utredningen synes ha gjort — kan räkna

med att provmjölkare skulle ställa sig till törfogande utan ersättning.

Utredningens förslag vilar på uppfattningen att det, om man skall kunna

öka anslutningen till mjölkboskapskontrollen, är nödvändigt att begränsa

kostnaderna för densamma samt att det bästa sättet att åstadkomma en

dylik begränsning är att frigöra kontrollassistenterna från sådant arbete,

som ej nödvändigtvis behöver utföras av dem. Denna tanke synes i och för

sig riktig. Om det av utredningen förordade systemet med provmjölkare

infördes, skulle även antalet ordinarie besök av kontrollassistent kunna

nedbringas väsentligt. Å andra sidan förutsätter detta system en omfattande

och kostsam kompletterande kontroll. Utredningens förslag synes vidare

icke taga tillräcklig hänsyn till den skillnad i fråga om kontrollens uppgift,

som otvivelaktigt föreligger vid olika besättningar. Det torde ej kunna bestridas

att anordningen med provmjölkare — bortsett från svårigheterna att erhålla

sådana — skulle minska kontrollens tillförlitlighet. En dylik minskning

är betänklig, när det gäller besättningar och djur, som speciellt användas i

avelsarbetet. Den spelar å andra sidan mindre roll i de fall, då huvudsyftet

med kontrollen är att biträda den enskilde jordbrukaren i hans strävanden

att bedriva sin mjölkproduktion så ekonomiskt som möjligt. Den kompletterande

kontroll, som utredningen förutsatt, synes med hänsyn härtill

knappast tillräcklig i förstnämnda fall men å andra sidan onödigt kostsam

och omfattande i de senare fallen.

Det må i detta sammanhang påpekas, att frågan om mjölkboskapskontrollens

utformning kan komma i ett väsentligt förändrat läge, därest de

pågående försöken med konstruktion av en mjölkningsmaskin för kontrolländamål

skulle visa sig framgångsrika. Tills vidare torde man emellertid

endast böra räkna med nuvarande kontrollmetoder.

Med hänsyn till nu anförda förhållanden kan jag ej biträda utredningens

förslag om ett sammanförande av den fullständiga och den ofullstän
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 43.

17

diga kontrollen utan anser att liksom hittills två kontrollformer böra finnas

vid sidan av varandra. Beträffande utformningen av dessa kan jag i

stort sett ansluta mig till det förslag, som lantbruksstyrelsen framlagt och

vilket allenast innebär vissa jämkningar i nuvarande system. Jag anser

sålunda att kontrollen liksom hittills bör uppdelas i en fullständig och

en ofullständig kontroll. Den fullständiga kontrollen bör helt omhänderhavas

av kontrollassistent och antalet ordinarie kontrollbesök bör vara tolv

om året. Härjämte bör i mån av behov företagas kompletterande kontroll.

Denna kontrollform bör i första hand avses för besättningar av speciell betydelse

för avelsarbetet. Hinder bör dock ej möta att ansluta även andra

besättningar till densamma, i den mån så är möjligt och utrymme finnes

inom kontrollorganisationens ram.

Besättningar, som redan äro anslutna till den nuvarande fullständiga

kontrollen, torde vidare böra äga frihet att kvarstå i densamma, därest

de vilja bära kontrollkostnaderna.

Såsom utredningen anfört ha nu gällande särskilda bestämmelser om anordnande

av kontroll över avelsbesättningar av vissa nötboskapsraser i praktiken

så gott som helt förlorat sin betydelse. Anledning synes ej heller finnas

att bibehålla desamma vid sidan av den nu förordade fullständiga kontrollen.

Bestämmelserna torde därför böra upphävas. Jag torde senare åter

få anmäla denna fråga för Ivungl. Maj :t.

Den ofullständiga kontrollen bör liksom hittills anordnas såsom en av

vederbörande djurägare själv verkställd vägning av mjölkmängden och

provtagning för fetthaltsbestämning. Kontrollen i övrigt, däribland fetthaltsbestämning,

bör ombesörjas av kontrollassistent. Kompletterande kontroll

bör utföras av kontrollassistent erforderligt antal gånger, och resultaten

av denna böra vara avgörande för om de av djurägarna uppnådda kontrollresultaten

kunna godkännas eller ej. Godkännas de, böra de äga vitsord

för införande av hondjur i riksstambok. Däremot böra de åtminstone i regel

ej tillmätas vitsord för stainboksföring av tjur.

Såsom bland andra avelsföreningen för svensk kullig boskap anfört torde

det kunna ifrågasättas, huruvida inom den ofullständiga kontrollen fetthaltsbestämning

kan anses erforderlig vid samtliga kontrolltillfällen. Skulle

det befinnas möjligt att minska antalet dylika bestämningar, kommer detta

uppenbarligen alt medföra en viss minskning av kostnaderna för kontrollen.

För den kompletterande kontrollen är det enligt min mening tillräckligt

alt fastställa ett minimiantal av tre besök per år.

Systemet med provmjölkningsringar skulle enligt utredningens förslag

bibehållas. Utredningen synes dock ej ha räknat med att det skulle få någon

nämnvärd omfattning och ej heller förutsatt, att det skulle erhålla något

stöd från det allmännas sida eller över huvud regleras. I överensstämmelse

med den uppfattning, som kommit till uttryck i åtskilliga yttranden,

anser jag emellertid, att provmjölkningsringarna utgöra eu lämplig form

2 liihang till riksdagens protokoll 1950. 10 samt. Nr 43.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Jordbruksutskottets utlåtande nr 43.

lör att särskilt hos innehavarna av mindre jordbruk stimulera intresset för

nötboskapsskötseln. Verksamheten i dessa ringar bör även vara ägnad att

giva deltagarna förståelse för betydelsen av de mera avancerade kontrollformerna

och på så sätt bana väg för en ökad anslutning till dessa. Den

ringa omfattning, som de hittills fått, torde ej kunna tagas som bevis för

att systemet saknar utvecklingsmöjligheter. Särskilt om sällskapen få husdjur

sinstruktörer till sitt förfogande och därmed få större möjligheter att

bedriva upplysning och propaganda bland de mindre jordbrukarna, bör det

kunna lyckas att skapa ökat intresse för denna kontrollform. På sätt framhållits

i flera yttranden torde man vidare, där så kan ske, böra söka använda

inom området verksamma kontrollassistenter för rådgivning åt deltagarna

i provmjölkningsringarna.

I detta sammanhang torde jag vidare få beröra den av Svenska mejeriernas

riksförening framförda tanken på att kontrollasssistenterna skulle indelas

i två kategorier, av vilka den ena skulle användas för mjölkvägning

och provtagning och den andra uteslutande skulle syssla med kompletterande

kontroll och utfodringsrådgivning. Enligt min mening föreligger det

risk för att en dylik uppdelning skulle leda till en standardsänkning inom

förstnämnda grupp, vilken skulle kunna äventyra värdet av kontrollarbetet.

De besparingar, som skulle kunna göras genom en sådan uppdelning, torde

vidare vara förhållandevis obetydliga. Däremot är det otvivelaktigt riktigt,

att det för utfodringsrådgivning m. in. behövs en personal med högre utbildning

än den, som kontrollassistenterna i allmänhet ha. Detta behov

torde emellertid kunna täckas genom inrättande av de av mig förut omnämnda

husdj ursinstruktörerna.

Vad organisationen av mjölkboskapskontrollen angår anser jag det av

flera skäl lämpligast, att det liksom hittills skall ankomma på vederbörande

djurägare själva att i föreningsform handhava denna verksamhet. Jag

kan alltså icke förorda utredningens förslag, att kontrollen skulle inordnas

som ett led i hushållningssällskapens verksamhet. Ej heller kan jag förorda

att särskilda tjänster som kontrollbiträden skola inrättas vid sällskapen.

Med denna min inställning till organisationsfrågan anser jag mig ej hava

anledning att ingå på spörsmålet om kontrollassistenternas anställningsoch

avlöningsförhållanden.

Vad angår den centrala övervakningen av kontrollverksamheten vill jag

ej för närvarande föreslå någon ändring på denna punkt utan tillstyrker

alltså utredningens förslag, att kontrollnämnden skall bibehållas. Däremot

kan jag ej förorda att, såsom avsetts i betänkandet, vid lantbruksstyrelsen

skulle inrättas en byråinspektörsbefattning, vars innehavare skulle knytas

till nämnden såsom heltidsanställd tjänsteman.

I fråga om kontrollnämndens sammansättning finner jag ej skäl föreslå

annan ändring än att Riksorganisationen Sveriges seminföreningar bör

s. 19 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 43.

19

äga utse en ledamot av nämnden. Antalet ledamöter i denna bör därför höjas

från sex till sju. Såsom utredningen påpekat bör vidare den befogenhet

att utse en ledamot av nämnden, som hittills tillkommit Hushållningssällskapens

ombud, efter det nämnda organisation numera upplösts överföras

å Hushållningssällskapens förbund.

Härefter torde jag få övergå till frågan om statsbidrag för kontrollverksamheten.

Jag har redan förut angivit att, på sätt jämväl utredningen förordat,

något statsbidrag ej bör utgå till den besättningskontroll, som eventuellt

kan komma att anordnas. Vad angår den individuella kontrollen

skulle enligt utredningens förslag statsbidrag ej utgå för den ordinarie

kontrollen, medan kostnaden för den kompletterande kontrollen däremot

helt skulle bestridas av statsmedel. Då de kontrollformer, som jag nu förordat,

väsentligen avvika från vad utredningen föreslagit, torde jag emellertid

ej behöva uppehålla mig vid utredningens ståndpunkt i bidragsfrågan.

Till utgångspunkt torde i stället lämpligen kunna tagas nu gällande

bestämmelser i ämnet. Enligt dessa utgår — förutom organisationsbidrag

och bidrag till övervakning -— årligt bidrag för medlem med besättning om

högst 15 eller, i fråga om provmjölkningsring, 10 kor. Bidragsbeloppet är

vid fullständig kontroll högst 15 kronor per medlem, vid ofullständig kontroll

högst 10 kronor per medlem och för provmjölkningsring 50 öre per

ko. De faktiska bidragsbeloppen ha under senare år legat något under de

nu angivna maximibeloppen.

Lantbruksstyrelsen har i sitt yttrande föreslagit ett flertal ändringar i

bidragsreglerna. Förslaget bygger på tanken, att de nuvarande ortsbidragen

böra bortfalla och bidragsverksamheten helt övertagas av staten. Härvidlag

överensstämmer det med vad som i propositionen nr 172 till 1944 års

riksdag med förslag till hushållningssällskapens organisation och verksamhet

uttalades av dåvarande chefen för jordbruksdepartementet och lämnades

utan erinran av riksdagen. Det statsbidrag, som nu utgår till hushållningssällskapens

omkostnader, har emellertid bestämts under hänsynstagande till,

bland annat, de bidrag, som sällskapen lämna till åtgärder på husdj ursskötselns

område. Den av lantbruksstyrelsen föreslagna omläggningen synes därför

böra ske först i samband med en omprövning av frågan om storleken av

de statliga omkostnadsanslag, som böra utgå till hushållningssällskapen. Jag

ämnar inom den närmaste tiden hos Kungl. Maj :t hemställa om bemyndigande

att tillkalla sakkunniga för att utreda denna fråga. I avbidan på resultatet

av denna utredning böra enligt min mening bestämmelserna om ortsbidrag

fortfarande gälla.

Vad härefter angår frågan, om i övrigt några ändringar i föreskrifterna

om statsbidrag kunna anses påkallade, torde jag först få uppehålla mig vid

(ten fullständiga kontrollen.

De förslag jag framlagt beträffande denna syfta bland annat till en viss

begränsning av kontrollkostnaderna. Därest, såsom jag förordat, denna

kontroll i fortsättningen i första hand avses för besättningar av värde ur

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Jordbruksutskottets utlåtande nr 43.

avelssynpunkt torde vidare statsbidraget i regel komma att bliva av relativt

liten betydelse för djurägarna. Det skulle med hänsyn till nu anförda

förhållanden kunna ifrågasättas, om ej bidraget borde sänkas eller helt

borttagas. Med tanke på de mindre jordbrukarna vill jag dock ej förorda

en dylik åtgärd. Jag anser alltså, att bidraget bör utgå med oförändrat belopp.

Såsom lantbruksstyrelsen anfört torde emellertid bidragsrätten böra

begränsas till att avse besättningar med högst tio kor. Att därjämte stadga

en arealgräns anser jag icke påkallat.

I fråga om den ofullständiga kontrollen och provmjölkningsringarna

vill jag åter, med hänsyn till önskvärdheten att stimulera till ökad anslutning

till dessa kontrollformer, förorda vissa höjningar av bidragen. Beträffande

den förra anser jag sålunda maximibidraget böra höjas från tio till

15 kronor. I fråga om den senare bör enligt min mening bidrag kunna utgå

med en krona per ko. I båda fallen bör emellertid — liksom nyss förordats

beträffande den fullständiga kontrollen och redan gäller för provmjölkningsringarna

— bidragsrätten vara begränsad till att avse besättningar

med högst tio kor.

Vid sidan av de nu berörda bidragen kunna enligt gällande bestämmelser

utgå dels bidrag för anordnande av effektiv övervakning av kontrollföreningsverksamhet,

dels s. k. organisationsbidrag. De förra torde böra bibehållas.

Däremot torde, såsom lantbruksstyrelsen föreslagit, organisationsbidragen

utan olägenhet kunna avvecklas. Anmärkas må att dessa bidrag

uppgå till relativt obetydliga belopp. För kontrollåret 1948/49 utbetalades

sålunda i organisationsbidrag sammanlagt allenast omkring 9 000 kronor.

Den nu föreslagna omorganisationen av mjölkboskapskontrollen torde

böra träda i kraft vid ingången av nästa kontrollår, d. v. s. i regel den 1

oktober 1950. Ändringarna i bidragsbestämmelserna böra tillämpas från

och med samma tidpunkt.

Vad angår utbildningen av kontrollassistenter biträder jag förslaget om

förlängning av minimitiden för de särskilda kurserna från sex till åtta

veckor. En motsvarande förbättring av utbildningen bör givetvis ske i de

fall, då denna ingår i lantmannaskolans huvudkurs. Delvis såsom en följd

av sagda förlängning torde även statsbidragen till de särskilda kurserna

böra höjas. I årets statsverksproposition har under det äskade reservationsanslaget

till Lägre lantbruksundervisning in. in.: Bidrag till särskilda utbildningskurser

för dylika kurser beräknats ett belopp av 30 000 kronor.

Jag förordar, att statsbidrag skall utgå med dels ett grundanslag av högst

1 500 kronor, dels ett bidrag av högst 15 kronor för varje elev. Undervisningen

bör vara avgiftsfri men elev bör liksom hittills vara skyldig att

själv bestrida kostnaderna för kost och logi. Såväl förlängningen av kurstiden

som höjningen av statsbidragen torde få tillämpas från och med ingången

av budgetåret 1950/51.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 43.

21

Vad angår stipendier till elever vid här avsedda kurser vill jag erinra, att

dessa redan utgå enligt samma grunder, som gälla för stipendier åt elever

vid lantmannaskola.

Nu gällande inträdesfordringar synas böra bibehållas med den kompletteringen

att i praktiken bör ingå deltagande i praktiskt ladugårdsarbete

under minst tre månader.

Någon skyldighet för kontrollassistent att efter viss tid genomgå fortbildningskurs

bör enligt min mening ej föreskrivas. Ej heller är jag för

närvarande beredd att föreslå, att statsbidrag skall utgå till dylika kurser.

Vad angår demonstrationsutfodringarna delar jag utredningens uppfattning

om deras värde och anser det även motiverat, att statsbidrag skall

utgå för dem. Tills vidare torde denna verksamhet dock böra bedrivas försöksvis.

För ändamålet torde för nästa budgetår böra beräknas ett belopp

av 7 000 kronor. Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t eller, efter Kungl.

Maj :ts bemyndigande, lantbruksstyrelsen att fördela beloppet å sällskapen

och att i övrigt meddela erforderliga bestämmelser.

Även höanalyser äro uppenbarligen av stor betydelse, när det gäller att

anordna en rationell utfodring. Med hänsyn till den relativt obetydliga utgift

det här är fråga om för de enskilda jordbrukarna anser jag det dock

ej påkallat, att statsbidrag skall utgå för dylika analyser.»

Utskottet.

Vad angår mjölkboskapskontrollen instämmer utskottet i departementschefens

uttalande angående dennas stora betydelse som underlag både för

avelsarbetet och för den enskilde jordbrukarens strävanden att erhålla ett

gott resultat av mjölkproduktionen. Därvid är icke minst en väl utbyggd

upplysnings- och rådgivningsverksamhet av vikt i fråga om djurens utfodring

och skötsel m. in. I likhet med departementschefen anser utskottet därför,

att den ökning av det allmännas ekonomiska insatser till nötboskapsskötselns

främjande, som kan bliva möjlig, i främsta rummet bör användas

för åtgärder, som kunna beräknas bliva till nytta för det övervägande antalet

mindre jordbrukare, d. v. s. för anställande av särskilda befattningshavare

med uppgift att biträda husdjurskonsulenterna i fråga om upplysnings-

och rådgivningsverksamheten, för demonstrationsutfodringar in. m.

I dagens läge har departementschefen emellertid ansett sig icke kunna

föreslå, att nyssnämnda befattningar — tjänster såsom husdjursinstruktörer

— nu skola inrättas.

I motionerna 1:405 och 11:496 har däremot hemställts, att beslut om

inrättandet av dessa tjänster skall fattas och medel därför anslås redan vid

innevarande riksdag.

Ehuru utskottet som redan anförts anser det i hög grad önskvärt, att

upplysnings- och rådgivningsverksamheten förbättras, finner utskottet sig

dock icke för närvarande kunna biträda motionärernas förslag, som skulle

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

J ordbruksutskottets utlåtande nr 43.

medföra ett ökat medelsbehov. Utskottet vill emellertid framhålla önskvärdheten

av att husdjur sinstruktör stjänsterna komma till stånd så snart

som kan anses möjligt ur statsfinansiell synpunkt.

Vad Kungl. Maj :t i övrigt föreslagit rörande mjölkboskapskontrollen kan

utskottet i huvudsak biträda. I fråga om den fullständiga kontrollen torde

särskilt böra iakttagas, att enhetlighet kommer att råda beträffande antalet

ordinarie kontrollbesök. Vad angår de föreslagna demonstrationsutfodringarna

vill utskottet erinra om att, sedan verksamheten kommit i gång, fråga

icke torde bliva endast om utfodringar utan även andra åtgärder. Enligt utskottets

mening synes denna del av verksamheten därför hellre böra benämnas

demonstrationsförsök.

D. Statsbidrag till tjurföreningar m. m.

Vad till slut angår det förslag till ändrade grunder för bidrag

till tjurföreningar m. m., som lantbruksstyrelsen framlagt, innebär

detta i huvudsak, att såsom förutsättning för statsbidrag ej längre skall

gälla att även hushållningssällskap eller landsting tillskjuter vissa belopp.

I stället föreslås, att statsbidraget skall höjas så att det också täcker de bidrag,

som hittills erhållits från hushållningssällskap och landsting. Vidare

föreslås vissa jämkningar i bidragsformerna. Medelsbehovet vid genomförande

av lantbruksstyrelsens förslag beräknas till närmare 900 000 kronor

om året, medan anslaget för år 1948 utgår med ej fullt 300 000 kronor.

Rörande de närmare detaljerna i förslaget hänvisas till framställningen å

s. 66—74 i propositionen.

Yttrandena.

I fråga om bekämpandet av ärftliga fel hos nötkreaturen innehålla remissyttrandena

icke några erinringar mot lantbruksstyrelsens förslag. Däremot

äro meningarna delade beträffande de föreslagna ändringarna i bestämmelserna

om tjurhållningen vid mindre jordbruk.

Departementschefen.

»Redan vid behandlingen av frågan om statsbidrag till mjölkboskapskontrollen

har jag angivit, att jag icke för närvarande kan förorda att de nu utgående

ortsbidragen till nötboskapsskötseln skola bortfalla och ersättas av

höjda statliga bidrag. Detta gäller givetvis även bidragen till tjurhållningsverksamheten.

Även om någon ändring ej bör ske på denna punkt torde

det emellertid vara motiverat att överse bestämmelserna om det statliga stödet

till sagda verksamhet.

Vad då först angår tjurföreningarna voro bidragen till dessa från början

i främsta rummet avsedda att stimulera till inköp av värdefulla tjurar. Så
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 43.

23

som lantbruksstyrelsen framhåller ha de emellertid efter band fått allt

mindre betydelse i detta avseende och i stället fått karaktären av bidrag till

hållande av tjur. Häremot synes intet vara att erinra. Det förefaller emellertid

då lämpligt att bidraget även formellt konstrueras som ett underhållsbidrag.

Önskemålet att stimulera till hållande av värdefulla tjurar synes

vidare bäst kunna tillgodoses genom att ett särskilt tilläggsbidrag får utgå

för hållande av tjur, som vid en av lantbruksstyrelsen godkänd avkommebedömning

styrkts äga förmåga att efterlämna avkomma med särskilt goda

mjölkanlag.

Härjämte torde emellertid efter lantbruksstyrelsens prövning tilläggsbidrag

böra kunna utgå även för tjur, som under det år bidraget avser uppnått

eller uppnår fem års ålder och kan väntas bliva godkänd vid avkommebedömning.

Att därutöver utbetala särskilda bidrag för s. k. väntetjurar anser

jag icke erforderligt. Ej heller kan jag förorda att, såsom föreslagits i ett

yttrande, statsbidrag skall utgå för prövning av ungtjurar. Beträffande bidragens

storlek vill jag — med beaktande av att ortsbidragen tills vidare

böra bibehållas samt att för närvarande någon nämnvärd ökning av statsverkets

utgifter för ändamålet ej bör ske — förorda att det allmänna underhållsbidraget

skall utgå med högst 75 kronor och tilläggsbidraget med högst

100 kronor per år och tjur. Att såsom villkor för tilläggsbidrag uppställa

att föreningen vid försäljning eller uthyrning av tjuren i första hand erbjuder

den till sällskapet, finner jag icke lämpligt. Däremot bör enligt min

mening som villkor för här avsedda bidrag gälla att tjuren, i den utsträckning

som skäligen kan påfordras, hålles tillgänglig även för andra än föreningsmedlemmar

mot avgift, som fastställes av hushållningssällskapet.

För närvarande utgår statsbidrag för inköp av tjurkalv till sådan innehavare

av mindre jordbruk, som på grund av egendomens isolerade läge eller

liknande omständigheter icke med fördel kan ansluta sig till statsunderstödd

tjurförening. Denna bidragsmöjlighet synes böra bibehållas och — i enlighet

med vad som anförts i ett yttrande — utvidgas till att även avse vissa ungtjurar.

Utöver nu gällande förutsättningar för bidrag torde emellertid böra

föreskrivas, att djurägaren ej lämpligen kan ansluta sin besättning till

seminverksamhet. Bidraget torde böra utgå med högst 100 kronor för varje

tjurkalv eller ungtjur. Vad lantbruksstyrelsen och Svenska husdjurskonsulentföreningen

anfört angående villkoren för sådant bidrag synes kunna

godtagas.

Härutöver har lantbruksstyrelsen föreslagit, att hushållningssällskapen

skulle kunna erhålla statsbidrag för bedrivande av seminverksamhet i sådana

fall, där de ekonomiska förutsättningarna för artificiell insemination

av samtliga nötkreatur i besättningarna äro mindre goda. Med anledning

härav vill jag framhålla, att det även enligt min uppfattning kan befinnas

önskvärt att genom artificiell insemination av enstaka djur främja avelsarbetet

i sådana fall, där förutsättningarna för en allmän seminverksamhet icke

äro för handen och där lämplig tjur ej heller kan disponeras för naturlig befruktning.

Emellertid torde seminverksamhetens utvecklingsmöjligheter än
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Jordbruksutskottets utlåtande nr 43.

nu ej kunna överblickas. Bland annat med hänsyn härtill anser jag mig ej

för närvarande kunna förorda, att sällskapen erhålla statsbidrag för att

igångsätta sådan verksamhet.

Vad till slut angår bekämpandet av ärftliga fel hos nötkreaturen torde

medel för detta ändamål böra beviljas även i fortsättningen.»

Utskottet.

I fråga om statsbidragen till tjurhållningsverksamheten har

utskottet icke något att erinra mot Kungl. Maj:ts förslag. Utskottet biträder

sålunda, att bidragen formellt konstrueras som underhållsbidrag i stället för

att såsom för närvarande principiellt avse att stimulera till inköp av värdefulla

tjurar. De föreslagna beloppen synas vidare kunna godtagas liksom

även villkoren för deras erhållande.

Även beträffande hushållningssällskapens möjlighet att erhålla statsbidrag

för seminverksamhet i sådana fall, där de ekonomiska förutsättningarna

för artificiell insemination av samtliga nötkreatur i besättningarna äro mindre

goda, biträder utskottet Kungl. Maj :ts förslag. Även om skäl kunna anföras

för att sådant bidrag bör utgå torde nämligen, med hänsyn bland annat

till att erfarenheter rörande seminverksainhetens utveckling äro nödvändiga

för frågans bedömande, tiden ännu icke vara mogen för införandet av sådant

bidrag.

£. Anslagsäskanden för budgetåret 1950/51.

Till understöd åt kontrollföreningsverksamheten har för innevarande budgetår

anvisats ett anslag av 341 000 kronor.

I skrivelse den 18 augusti 1949 har lantbruksstyrelsen med utgångspunkt

från nuvarande organisation och bidragsbestämmelser angivit anslagsbehovet

för understöd åt kontrollföreningsverksamheten under budgetåret

1950/51 till 454 200 kronor. Härvid ha till bidrag för år 1950 till kostnaderna

för hushållningssällskapens övervakning av verksamheten genom

överkontrollassistenter, för sammanträde inför kontrollnämnden med överkontrollassistenterna

samt för utarbetande och utgivande av berättelse över

konlrollföreningsverksamheten beräknats oförändrade belopp av 43 500, 2 500

och 12 000 kronor. Till bidrag för år 1950 till kostnaderna för kontroll av

nötkreatursbesättningar genom besök av kontrollassistent eller genom provmjölkningsring

ha upptagits 356 000 kronor mot 263 000 kronor för år

1949. Slutligen bar styrelsen till bidrag för budgetåret 1950/51 till kostnaderna

för kontrollnämndens övervakning av kontrollföreningsverksamheten

genom överkontrollassistenter upptagit ett från 20 400 kronor till 40 200

kronor förhöjt belopp. Vid denna beräkning har förutsatts, att liksom hittills

för nämndens verksamhet skall få disponeras ett belopp av omkring

12 000 kronor ur fonden för svenska hornboskaps- och fåravelns förädling.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 43.

25

Sedermera har lantbruksstyrelsen i skrivelse den 17 september 1949 hemställt,

att ett belopp å omkring 11 400 kronor av fonden för svenska hornboskaps-

och fåravelns förädling måtte ställas till styrelsens förfogande för

att möjliggöra utbetalning av avlöningsförbättring till de hos kontrollnämnden

anställda överkontrollassistenterna redan från och med den 1

juli 1949. Nämnda belopp motsvarar den behållning i fonden, som beräknats

föreligga, sedan bidrag å 12 000 kronor utgått till kontrollnämndens

verksamhet under budgetåret 1949/50. Då lantbruksstyrelsen i sin anslagsframställning

den 18 augusti 1949 förutsatt, att jämväl för budgetåret

1950/51 ett lika stort bidrag skulle utgå ur fonden, hemställer styrelsen

vidare, att anslaget till understöd åt kontrollföreningsverksamheten för

sistnämnda budgetår skall uppföras med (454 200 -f- 12 000 = ) 466 200

kronor.

I remissutlåtande den 26 oktober 1949 över lantbruksstyrelsens framställning

av den 17 september 1949 avstyrker statskontoret styrelsens förslag

om förbättring av löneställningen för överkontrollassistenterna.

Departementschefen.

»De förslag, som jag i det föregående framlagt beträffande mjölkboskapskontrollen,

böra, såsom redan nämnts, träda i kraft först vid ingången av

instundande kontrollår, d. v. s. i regel den 1 oktober 1950. De statsbidrag

för kontrollen, som böra utgå till hushållningssällskapen för nästa budgetår,

avse kontrollåret 1949/50. Storleken av dessa bidrag påverkas alltså ej av

de föreslagna ändringarna i bidragsgrunderna.

Jag har icke något att erinra mot de av lantbruksstyrelsen beräknade

beloppen av 43 500 kronor till bidrag till hushållningssällskapens övervakning

av verksamheten genom överkontrollassistenter, 12 000 kronor till utarbetande

och utgivande av berättelse över kontrollföreningsverksamheten

samt 2 500 kronor till kostnaderna för sammanträde inför kontrollnämnden.

I fråga om bidraget till kontroll av nötkreatursbesättningar genom besök

av kontrollassistent eller genom provmjölkningsring kan jag däremot

icke tillstyrka någon höjning av nu utgående anslagsbelopp, 263 000 kronor.

Med hänsyn till nu rådande lönestabilisering kan jag ej heller tillstyrka

lantbruksstyrelsens förslag om förbättrad löneställning och ökad traktamentsersättning

åt de hos kontrollnämnden anställda överkontrollassistenterna.

För kontrollnämndens verksamhet torde följaktligen böra upptagas

ett oförändrat belopp av 20 400 kronor.

Vid behandlingen av frågan om mjölkboskapskontrollen har jag anfört,

att statsbidrag borde utgå för anordnande av demonstrationsutfodringar

och att för ändamålet borde för år 1950 beräknas ett belopp av 7 000

kronor.

I enlighet med det anförda synes ifrågavarande anslag för budgetåret

1950/51 böra beräknas till (263 000 + 43 500 + 12 000 + 2 500 + 20 400

-f- 7 000 =) 348 400 kronor.

3 Bihang till riksdagens protokoll 1930. 10 samt. AV 43.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Jordbrulesutskottets utlåtande nr 43

Jag torde vidare här få erinra att Kungl. Maj :t i årets statsverksproposition

på min hemställan (IX H. T. punkt 56) föreslagit riksdagen att till

Nötboskapsavelns befrämjande: Befrämjande i allmänhet av nötboskapsaveln

för budgetåret 1950/51 anvisa ett anslag av 337 000 kronor. Anslaget

är avsett att användas bland annat för utbetalande av bidrag till tjurföreningsverksamheten

under år 1950. De ändringar jag förordat i bidragsgrunderna

för denna verksamhet böra, såsom redan nämnts, träda i kraft

den 1 januari 1951. Ändringarna beröra alltså ej medelsanvisningen för

innevarande budgetår.»

Utskottet.

Vad angår anslagsäskandena har utskottet intet att erinra mot

vad Kungl. Maj:t föreslagit.

F. Utskottets hemställan.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

att riksdagen må

1) antaga det vid propositionen fogade förslaget till förordning

med vissa bestämmelser angående seminverksamhet

bland nötkreatur; samt

2) med bifall till Kungl. Maj:ts förslag samt med avslag

å de likalydande motionerna 1: 405 och II: 496,

a) godkänna de grunder för statligt stöd åt mjölkboskapskontroll

och tjurhållning, som utskottet angivit i det föregående

;

b) å riksstaten för budgetåret 1950/51 under nionde huvudtiteln

till Nötboskapsavelns befrämjande: Understöd åt

kontrollföreningsverksamhet anvisa ett anslag av 348 400

kronor.

Stockholm den 9 maj 1950.

På jordbruksutskottets vägnar:

ALLAN ANDERSSON.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 43.

27

Vid detta ärendes slutbehandling ha närvarit:

från första kammaren: herrar Alfred Andersson*, Carl Sundberg, Näslund,

Jon Jonsson, Henry Johansson, Hjalmar Nilsson, Bertil Andersson*,

Hugo Sundberg*, Lars Andersson* och Herbert Hermansson*; samt

från andra kammaren: herrar Andersson i Tungelsta, Jacobson i Vilhelmina*,

Antby, Andersson i Hyssna, Jonsson i Järvsand, Ahlsten, Mårtensson

i Smedstorp, Boman i Stafsund, Lindström och fru Boman*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1950:327 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående seminverksamhet bland nötkreatur m. m. jämte i ämnet väckta motioner. a1 i texten