Utlåtande med anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående seminverksamhet bland nötkreatur m. m. jämte i ämnet väckta motioner.
1950-05-09 · 27 sidor, varav 26 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 26 av 27 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
JoU 1950:43, Utlåtande med anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående seminverksamhet bland nötkreatur m. m. jämte i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Jordbruksutskottets utlåtande nr 43.
1
Nr 43.
Utlåtande med anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående
seminverksamhet bland nötkreatur m. m. jämte i
ämnet väckta motioner.
I årets statsverksproposition (IX H. T. p. 57) har Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till Nötboskapsavelns
befrämjande: Understöd åt kontrollföreningsverksamhet för budgetåret
1950/51 beräkna ett anslag av 341 400 kronor. Det beräknade beloppet
motsvarar medelsanvisningen för innevarande budgetår.
Sedermera har Kungl. Maj :t i en till riksdagen den 3 mars 1950 avlåten,
till jordbruksutskottet hänvisad proposition, nr 101, under åberopande av
propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden
för samma dag, ånyo upptagit nämnda anslagsfråga jämte därmed sammanhängande
spörsmål. Kungl. Maj :t har därvid hemställt, att riksdagen måtte
dels antaga ett bifogat förslag till förordning med vissa bestämmelser angående
seminverksamhet bland nötkreatur, dels godkänna i propositionen
närmare angivna grunder för statligt stöd åt mjölkboskapskontroll och tjurhållning
och dels å riksstaten för nästa budgetår till Nötboskapsavelns befrämjande:
Understöd åt kontrollföreningsverksamhet anvisa ett anslag av
348 400 kronor.
I detta sammanhang har utskottet behandlat två inom riksdagen väckta,
till utskottet hänvisade likalydande motioner, nämligen 1:405 av herr Anderson,
Lars m. fl. och II: 496 av herr Lindström m. fl., i vilka motioner
hemställts, att riksdagen vid behandlingen av förevarande proposition måtte
besluta om och bevilja medel till inrättandet av 26 tjänster såsom husdjursinstruktörer
i lönegrad Ca 16 hos hushållningssällskapen.
Beträffande de skäl, motionärerna åberopat till stöd för sitt yrkande, får
utskottet hänvisa till framställningen i motionerna.
Ett bifall till motionerna torde medföra ett ökat anslagsbehov av i runt
tal 123 000 kronor.
1 Hihang till riksdagens protokoll 1950. 10 samt. Nr 43
2
Jordbruksutskottets utlåtande nr 43.
Författningsförslaget är av följande lydelse.
Förslag
till
Förordning
med vissa bestämmelser angående seminverksamhet
bland nötkreatur.
Härigenom förordnas som följer.
1 §•
Vid bedrivande av verksamhet för befruktning av nötkreatur på konstgjord
väg (seminverksamhet) må för framställning av sperma användas endast
tjur som är införd i riksstambok för nötkreatur.
Kungl. Maj :t äger meddela ytterligare föreskrifter om vad som skall iakttagas
vid bedrivande av seminverksamhet.
2 §•
Förseelse mot 1 § eller med stöd därav meddelad föreskrift straffes med
dagsböter. Böterna tillfalla kronan.
3 §.
Det ankommer på lantbruksstyrelsen att öva tillsyn över seminverksamheteji.
Lantbruksstyrelsen må ock i särskilt fall medgiva undantag från vad i
1 § första stycket är stadgat.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1951.
A. Inledning.
Med anledning av motioner i ämnet hemställde 1946 års lagtima riksdag
fr. skr. nr 226 och 372), att Kungl. Maj :t måtte föranstalta om utredning
dels rörande effektivisering och utvidgning av kontrollföreningsverksamheten,
dels om behovet av artificiell insemination bland nötkreatur och sättet
att främja densamma. Med anledning härav tillkallade dåvarande chefen
Jorclbruksutskottets utlåtande nr 43.
3
för jordbruksdepartementet, efter bemyndigande av Kungl. Maj :t, den 5 juli
1946 sex sakkunniga för att verkställa de av riksdagen begärda utredningarna.
De sakkunniga, vilka antagit benämningen utredningen rörande ladugårdskontroll
in. m., ha avgivit dels den 9 juli 1948 betänkande med förslag
angående artificiell inseminationsverksamhet bland nötkreatur (SOU 1948:
36), dels den 9 november 1948 betänkande med förslag angående mjölkboskapskontroll
(SOU 1948:52).
över betänkandena ha yttranden avgivits av ett flertal myndigheter och
sammanslutningar.
Förutom dessa betänkanden ha i propositionen behandlats dels ett av lantbruksstyrelsen
den 16 november 1948 framlagt förslag rörande ändrade
grunder för statsbidrag till tjurföreningar m. in., dels ock en hemställan
av Norrbottens läns hushållningssällskap i skrivelse den 29 augusti 1949 om
tillstånd att utan hinder av gällande bestämmelser få upptaga kontrollföreningsverksamheten
inom sällskapets område såsom egen verksamhet, över
sistnämnda framställning har lantbruksstyrelsen avgivit yttrande.
B. Den artificiella inseminationsverksamheten samt
registreringen av nötkreatur.
Utredningens förslag.
I fråga om den artificiella inse m inationen bland nötkreatur
föreslår utredningen, att denna verksamhet skall läggas under
statlig kontroll. För ändamålet bör utfärdas en förordning enligt vilken tjur
icke skall få användas för artificiell insemination, med mindre vissa villkor
äro uppfyllda. Det första villkoret skall vara att tjuren är införd i riksregister
över nötboskap av vederbörande ras. Andra villkor, som anses böra uppställas,
äro att tjuren skall vara bedömd med ledning av avkommans beskaffenhet
(avkommebedömd), att tjur, som har för avel skadliga anlag, icke
användes samt att verksamheten bedrives så, att risk ej uppstår för spridning
av smittsamma husdjurssjukdomar. Yngre tjurar skola dock i viss
begränsad utsträckning få användas för artificiell insemination, medan avkommebedömningen
planlägges och genomföres.
Statsbidrag till ifrågavarande verksamhet anses ej erforderligt.
Arbetet med den artificiella inseminationen handhaves för närvarande av
veterinärer samt, under dessas ledning, av kvinnliga biträden som genomgått
en för ändamålet anordnad kurs vid veterinärhögskolan. Detta system
anses böra i huvudsak bibehållas. Kurserna för utbildande av biträden böra
dock vara öppna även för män. Vidare föreslås att vissa fordringar skola
uppställas för rätt till inträde vid sådan kurs.
Tillsynen över den artificiella inseminationsverksamheten skall handhavas
av en särskild nämnd. Denna skall bestå av sex ledamöter. Av dessa
4
Jordbruksutskottets utlåtande nr 43.
skall lantbruksstyrelsen utse två, däribland ordföranden, veterinärstyrelsen
en, Riksorganisationen Sveriges seminföreningar två och Hushållningssällskapens
förbund en. Kostnaderna för nämnden skola bestridas av statsmedel.
I betänkandet angående artificiell insemination föreslår utredningen även
betydande ändringar i gällande bestämmelser om registrering av
nötkreatur. Förslaget innebär bland annat, att de nuvarande riksstamböckerna
skola ersättas av riksregister över nötboskap för de raser, som
lantbruksstyrelsen bestämmer. Registret skall föras hos lantbrukstyrelsen.
De fordringar i fråga om härstamning, som nu äro uppställda för stamboksföring,
skola mildras. Detsamma gäller kraven på yttre egenskaper. I samband
därmed föreslås, att besiktningsförfarandet skall begränsas och förenklas.
De kontrollregister, som för närvarande föras hos hushållningssällskapen,
skola bibehållas och vissa uppgifter från dessa skola automatiskt
lämnas till riksregistret. Kostnaden för registreringen bör, bortsett från utgiften
för eventuell besiktning, bestridas av allmänna medel.
Reträffande de närmare detaljerna i förslaget torde utskottet få hänvisa
till framställningen å s. 7—13 i propositionen.
Yttrandena.
En statlig reglering av den artificiella inseminationsverksamheten tillstyrkes
av det övervägande antalet remissinstanser. Mot verksamhetens lokala
organisation och inriktning ha i stort sett inga erinringar gjorts. I fråga om
registreringen av avelsdjur äro meningarna delade beträffande förslaget, att
registreringen skall överföras från avelsföreningarna till lantbruksstyrelsen.
Behovet av en obligatorisk avkommebedömning av sådana tjurar, som skola
användas för artificiell insemination, vitsordas av samtliga remissinstanser,
som yttrat sig däröver, men enighet råder icke rörande avkommebedömningens
metodik. Meningarna äro vidare delade i fråga om inrättandet av
en särskild inseminationsnämnd, utbildningen av veterinärbiträden samt
kostnaderna för seminverksamheten.
I övrigt får utskottet i fråga om innehållet i yttrandena hänvisa till redogörelsen
därför å s. 13—29 i propositionen.
Departementschefen.
Departementschefen har anfört följande.
»I betraktande av mjölkproduktionens dominerande betydelse inom det
svenska jordbruket är det naturligt, att även statsmakterna måste ägna stor
uppmärksamhet åt de problem, som föreligga inom denna produktionsgren.
De spörsmål, som beröras i de nu föreliggande förslagen, äro även samtliga
av sådan beskaffenhet, att åtgärder från det allmännas sida synas påkallade.
Jordbruksutskottets utlåtande nr 43.
5
Vad först gäller den artificiella inseminationsverksamheten bland nötkreatur
eller — såsom jag i det följande kommer att kalla densamma — seminverksamheten,
öppnar denna verksamhet uppenbarligen nya perspektiv för
husdj ursskötseln såväl ur ekonomisk som ur avelsteknisk synpunkt. Ekonomiskt
sett möjliggör den sålunda en minskning och ett förbilligande av tjurhållningen
och vidare underlättar den en fortlöpande kontroll av kornas
fruktsamhet. Avelstekniskt sett skapar den bland annat möjlighet att i
väsentligt större utsträckning än som hittills kunnat ske utnyttja tjurar
med värdefulla anlag och på så sätt höja nötkreatursstammens standard.
Den snabba utbredning, som seminverksamheten fått i vårt land, visar
även att djurägarna i hög grad uppskatta dessa fördelar. Å andra sidan
kan man såsom utredningen framhållit icke bortse från att vissa olägenheter
äro förenade med denna verksamhet. Risken för spridning av skadliga
arvsanlag ökas uppenbarligen i hög grad, då man med sperma från en tjur
kan befrukta mångdubbelt flera hondjur än vad som hittills varit möjligt.
Ett användande i seminverksamheten av ett mindre antal djur medför vidare
fara för att alltför få blodlinjer komma att utnyttjas.
Med hänsyn till dessa förhållanden anser jag i likhet med utredningen
och flertalet remissinstanser det påkallat att seminverksamheten skall ställas
under viss kontroll från det allmännas sida.
Då jag förordar en dylik kontroll vill jag emellertid samtidigt framhålla
att man här rör sig på ett område, där i åtskilliga avseenden säkra hållpunkter
ännu fattas. Det synes därför nödvändigt, att kontrollen från det
allmännas sida sker med stor försiktighet och att regleringsbestämmelser
ej meddelas i vidare utsträckning än som kan anses oundgängligen erforderligt.
Utredningen har i sitt betänkande framfört vissa allmänna synpunkter
beträffande de riktlinjer, efter vilka seminverksamheten bör bedrivas. Vad
utredningen sålunda anfört har så gott som undantagslöst tillstyrkts i yttrandena.
Ej heller jag finner anledning till erinran däremot. Likaså kan
jag godtaga vad utredningen anfört angående verksamhetens lokala organisation.
Det grundläggande i utredningens förslag rörande seminverksamheten
är att tjur ej skall få användas för dylik verksamhet med mindre den är
införd i riksregister över nötboskap av vederbörande ras samt de villkor,
som Kungl. Maj :t kan ha stadgat för bedrivande av verksamheten, äro uppfyllda.
Dessa villkor skulle enligt utredningens förslag bland annat innebära,
att tjur i princip ej skulle få användas i seminverksamhet förrän den
blivit bedömd med ledning av avkommans beskaffenhet (avkommebedömd).
Detta förbud skulle dock ej gälla tjur under två års ålder. Under denna
tid skulle tjuren alltså få användas bland annat för erhållande av material
för avkommebedömningen. Under väntetiden till dess resultatet av avkommebedömningen
erhållits skulle tjuren vidare få användas i viss begränsad
utsträckning.
Det första villkoret, nämligen att tjuren skall vara införd i riksregister
6
Jordbruksutskottets utlåtande nr 43.
över nötboskap, avser att giva vissa garantier beträffande tjurens härstamning.
Mot detta villkor har jag i princip intet att erinra. Såsom jag i det följande
skall beröra anser jag dock att det i utredningen föreslagna riksregistret
ej bör komma till stånd utan att stamboksföringen liksom nu bör omhänderhavas
av de olika avelsföreningarna. Med hänsyn härtill bör ifrågavarande
föreskrift innebära att tjur för att få användas i seminverksamhet
skall vara införd i stambok över nötboskap av vederbörande ras.
Kravet på avkommebedömning intar en central plats i förslaget. Tydligt
är även att det är av utomordentligt stort värde, om man genom en sådan
bedömning kan effektivt utgallra de tjurar, vilkas användande icke kan
väntas medföra några framsteg inom avelsarbetet. Bland remissinstanserna
synes man även i stort sett vara ense om värdet av en avkommebedömning.
Däremot ha meningarna delat sig starkt i frågan, hur denna bör ske. Det
har bland annat betonats att bestämmelserna härom ej få utformas så att
de leda till alltför höga kostnader. Mot den av utredningen förordade bedömningsmetoden
har även invänts att densamma i praktiken skulle bliva
mycket svår att genomföra, bland annat med hänsyn till svårigheten att
finna personer som skulle vara villiga att åtaga sig att hålla bedömningsstationer
på de villkor utredningen angivit.
För min del anser jag i likhet med utredningen, att avkommebedömning
bör fordras. Det synes emellertid icke lämpligt att nu fastlåsa bedömningen
vid någon viss metod. Det avgörande bör vara att finna sådana former
som erbjuda någorlunda tillfredsställande garantier för urvalet. Hänsyn
måste också tagas till att kostnaderna cj få bliva så höga att de verka
otillbörligt hämmande på verksamheten. Med hänsyn härtill torde det få
ankomma på det organ, som under Kungl. Maj :t skall leda verksamheten,
att i varje särskilt fall pröva huruvida den metod för avkommebedömning,
som tillämpas eller ifrågasättes, kan anses godtagbar. Sedan närmare erfarenhet
vunnits, torde emellertid möjligheterna att normalisera bedömningsmetoderna
böra prövas.
I överensstämmelse med den uppfattning, som jag nu uttalat rörande valet
av bedömningsmetod, anser jag det ej nödvändigt, att enhetliga bestämmelser
meddelas rörande den utsträckning i vilken tjur bör få användas
för inseminering under prövotiden eller under väntetiden till dess resultatet
av avkommebedömningen föreligger. Det torde få ankomma på Kungl.
Maj:t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, lantbruksstyrelsen, att utfärda
härom erforderliga föreskrifter. De synpunkter, som framkommit
vid remissförfarandet, torde härvid böra beaktas.
Mot övriga av utredningen föreslagna villkor synes intet vara att erinra.
Regleringsbestämmelser av det innehåll, som jag nu förordat, torde icke
utgöra hinder för import av sperma och användande av sådana sperma för
befruktning av nötkreatur här i landet. Riskerna vid dylik import äro emellertid
uppenbarligen minst lika stora som de risker, vilka föreligga vid en
här i landet bedriven framställning av sperma för artificiell insemination.
Med hänsyn härtill torde även importen av sperma och användningen av
importerad sperma böra läggas under kontroll. Detta synes enklast kunna
Jordbruksutskottets utlåtande nr 43.
7
göras genom att importen av sperma regleras på så sätt, att dylik import
får ske endast efter tillstånd av lantbruksstyrelsen. Kungl. Maj :t torde i
administrativ ordning äga utfärda erforderliga bestämmelser härom.
Då seminverksamheten utgör en del av det arbete för nötboskapsavelns
och nötboskapsskötselns främjande, över vilket lantbruksstyrelsen har tillsyn,
finner jag det naturligt, att lantbruksstyrelsen även i fortsättningen
skall under Kungl. Maj :t utöva den statliga tillsynen över seminverksamheten.
Enligt utredningens förslag skulle vidare en särskild inseminationsnämnd
tillsättas med uppgift att under lantbruksstyrelsen handhava sagda tillsyn
och utfärda erforderliga föreskrifter. Enligt min mening är det emellertid
i vart fall tills vidare ej erforderligt att ett dylikt särskilt statligt organ för
verksamheten skapas. Såsom jag nyss anfört bör kontrollen från det allmännas
sida ske med stor försiktighet och regleringsbestämmelser böra ej
meddelas i vidare utsträckning än som kan anses oundgängligen erforderligt.
Det torde även kunna förutsättas att ledningen för verksamheten liksom
hittills kommer att söka tillgodogöra denna de erfarenheter och den
sakkunskap, som finnes tillgängliga på olika områden. Lantbruksstyrelsen
bör vidare givetvis, i den mån särskilda bestämmelser behöva utfärdas eller
så eljest finnes önskvärt för att främja en ändamålsenlig utveckling av
verksamheten, samråda såväl med de övriga statliga institutioner, vilkas
arbetsområde direkt eller indirekt beröres av seminverksamheten, som ock
med företrädare för denna verksamhet.
Med det anförda vill jag dock icke utesluta möjligheten av att det längre
fram, därest seminverksamheten skulle få väsentligt ökad omfattning eller
mera ingående regleringsbestämmelser av någon anledning skulle visa sig
behövliga, kan befinnas lämpligt att tillsätta ett särskilt organ för ändamålet.
I likhet med utredningen anser jag, att något statsbidrag ej bör utgå till
seminverksamheten. Härmed avser jag dock ej att taga ställning till lantbruksstyrelsens
förslag om bidrag till hushållningssällskap, som anordnar
seminverksamhet närmast för enstaka djur. Denna fråga torde jag få behandla
i samband med att jag angiver min ståndpunkt till lantbruksstyrelsens
förslag om bidrag till tjurföreningsverksamhet m. m.
Vad utredningen anfört angående användningen av veterinärbiträden i
seminverksamheten föranleder ej någon erinran från min sida. De kurser,
som anordnas för utbildande av dylika biträden, böra vara öppna för både
manliga och kvinnliga elever. Jag kan även godtaga vad utredningen anfört
angående inträdesfordringarna vid dessa kurser. Vad utbildningen angår synes
det böra övervägas, om ej kurserna kunna göras kortare än vad utredningen
föreslagit. Denna fråga torde Kungl. Maj :t senare få upptaga. För
närvarande kan jag ej förorda, alt dylika kurser skola anordnas annorstädes
än vid veterinärhögskolan.
Till frågan om utbildning av ett antal praktiserande veterinärer i seminverksamhet
torde jag få återkomma i annat sammanhang.
8
Jordbruksutskottets utlåtande nr 43.
Vid behandlingen av anslagsäskandena till veterinärhögskolan för budgetåret
1950/51 har jag angivit min ståndpunkt till förslagen om inrättande av
lönegradsplacerade tjänster såsom lärare och assistent i artificiell insemination.
De belopp, som för sagda budgetår äskats under veterinärhögskolans
materialanslag, avse jämväl kostnader för anordnande av kurser i artificiell
insemination. Frågan om de medel, som eventuellt kunna erfordras härför
under följande budgetår, torde böra upptagas av veterinärhögskolans styrelse,
då denna i vanlig ordning framlägger anslagsäskanden för högskolan.
I betänkandet angående seminverksamheten har jämväl behandlats frågan
om möjligheten att även på andra områden än seminverksamheten
överföra vissa uppgifter, som nu handhavas av veterinärer, på personal med
lägre utbildning. Utredningen har funnit denna fråga böra ägnas uppmärksamhet
men har framhållit, att det närmast torde ankomma på veterinärstyrelsen
att framlägga de konkreta förslag, som utvecklingen kan anses
påkalla. Vad utredningen sålunda anfört föranleder ej någon erinran från
min sida. Jag vill emellertid uttala att det enligt min mening, i vart fall
under nuvarande förhållanden, är synnerligen tvivelaktigt, huruvida nyttan
av dylika biträden skulle överväga kostnaden för desamma. Det torde nämligen
endast i mycket ringa omfattning vara möjligt att anförtro dem självständiga
arbetsuppgifter på den direkta djursjukvårdens område. Då de
dessutom böra vara placerade på vederbörande tjänsteveterinärs stationsort
för att kunna tillhandagå denne, torde någon besparing i resekostnader i
regel ej heller uppstå. Slutligen torde det, såsom även framhållits i betänkandet
och flera yttranden, föreligga en avsevärd risk för att införandet av
dylika biträdesbefattningar skulle kunna leda till uppkomsten av en kvacksalvarkår.
Utredningen har föreslagit, att bestämmelserna om reglering av seminverksamheten
skulle träda i kraft först efter en övergångstid av fem år.
Övergångstidens längd har motiverats särskilt med att det tager lång tid att
genomföra en avkommebedömning. Enligt min mening bör emellertid själva
förordningen träda i kraft tidigare, förslagsvis den 1 januari 1951. Där ej
praktiska hinder möta torde även tillämpningsföreskrifterna böra träda i
kraft vid samma tidpunkt. I fråga om kravet på avkommebedömningen torde
man däremot, av skäl som utredningen anfört, böra räkna med en övergångstid
av fem år. Skulle någon förlängning av denna tid senare visa sig
erforderlig, torde det få ankomma på Kungl. Maj :t att besluta därom.
I enlighet med det anförda har inom departementet utarbetats ett förslag
till förordning med vissa bestämmelser angående seminverksamhet bland
nötkreatur.
I samband med förslaget om reglering av seminverksamheten har utredningen
även förordat en omläggning av stamboksföringen av nötkreatur.
Förslaget innebär i huvudsak dels att fordringarna för upptagande i stambok
skola mildras, dels att den officiella stamboksföringen skall överflyttas
från avelsföreningarna till lantbruksstyrelsen. Vad utredningen anfört angående
ändringar i fordringarna för stamboksföring synes i stort sett ändamålsenligt.
Såsom lantbruksstyrelsen anfört torde stamboksföringen i fråga
Jordbruksutskottets utlåtande nr 43.
9
om hondjur böra begränsas till att allenast avse djur, vilka kunna väntas
bliva av betydelse för avelsarbetet. Däremot kan jag ej ansluta mig till förslaget
att de av avelsföreningarna förda riksstamböckerna skulle ersättas
av ett av lantbruksstyrelsen fört riksregister över nötkreatur. Jag vill erinra
om att det redan enligt gällande bestämmelser ankommer på lantbruksstyrelsen
att pröva och godkänna de regler, som skola gälla i fråga om urvalet av de
djur, som få införas i riksstambok över nötboskap. Det allmänna synes härigenom
kunna öva erforderligt inflytande över det sätt, på vilket avelsarbetet
bedrives. Jag vill emellertid i detta sammanhang framhålla angelägenheten
av att registreringsarbetet i samband med kontrollverksamheten och avelsarbetet
förenklas i största möjliga utsträckning. Enligt vad jag inhämtat
övervägas inom lantbruksstyrelsen vissa åtgärder i detta syfte.»
Utskottet.
Såsom departementschefen, framhållit öppnar seminverksamheten nya
perspektiv för husdjursskötseln ur såväl ekonomisk som avelsteknisk synpunkt.
Av den utbredning, verksamheten redan fått, framgår att djurägarna
äro medvetna om dess fördelar. Vissa av de olägenheter, som äro förknippade
med avelsarbete, göra sig emellertid gällande i högre grad vid denna
verksamhet än vid naturlig avel. Med hänsyn härtill delar utskottet departementschefens
åsikt, att verksamheten skall ställas under viss kontroll
från det allmännas sida. Även enligt utskottets uppfattning bör emellertid
därvid stor försiktighet iakttagas. Reglerande bestämmelser böra sålunda
icke meddelas utöver vad som kan anses oundgängligen nödvändigt.
Den reglering av seminverksamheten, som innefattas i propositionen, är
enligt utskottets mening väl avvägd och torde möjliggöra den kontroll, som
kan anses erforderlig. Vad särskilt avkommebedömningen beträffar vill utskottet
framhålla, att det på nuvarande stadium icke är lämpligt att göra
någon viss metod obligatorisk; först sedan nödig erfarenhet vunnits torde
man böra pröva möjligheten att genomföra en enhetlig bedömning.
Utskottet har ej heller något att erinra mot den föreslagna organisationen
av verksamheten eller mot förslaget, att statsbidrag ej skall utgå till densamma.
Beträffande frågan om bidrag till hushållningssällskap, som anordnar
seminverksainhet närmast för enstaka djur, får utskottet här hänvisa
till framställningen i samband med lantbruksstyrelsens förslag om
bidrag till tjurföreningsverksamheten m. m.
I fråga om användningen av veterinärbiträden inom seminverksamheten
biträder utskottet likaledes Kungl. Maj :ts förslag. Det synes emellertid utskottet
angeläget, att utbildningen av dessa biträden göres så grundlig och
allsidig, att seminföreningarnas och därmed även jordägarnas intressen tillgodoses.
Vad i övrigt föreslagits i propositionen rörande seminverksamheten föranleder
icke någon erinran från utskottets sida.
Utskottet biträder likaledes Kungl. Maj :ts förslag angående omläggning
av stamboksföringen av nötkreatur.
10
Jordbruksutskottets utlåtande nr 43.
C. Mjölkboskapskontrollen.
Utredningens förslag.
I fråga om mj ölkbos k apskont rollen föreslår utredningen genomgripande
förändringar i det nuvarande systemet. Till en början förordas
införande av en ny kontrollform (besättningskontroll). Denna skall anordnas
av mejeriorganisationerna samt ha till uppgift att giva djurägarna upplysning
om storleken av avkastningen från deras besättningar, jämfört med
avkastningen från besättningar med likartade produktionsförutsättningar.
Besättningskontrollen skall bygga på de mjölkkvantiteter, som levereras till
mejeri, och kompletteras med uppgifter från jordbrukarna om hemmaförbrukningen
av mjölk. Besättningskontrollen skall vara frivillig och något
statsbidrag skall ej utgå till densamma.
I fråga om den individuella kontrollen föreslås en omläggning av den nuvarande
officiella kontrollen. Både den fullständiga och den ofullständiga
kontrollen skola ersättas av en enda officiell kontrollform. Kontrollperioden
skall omfatta 30 dagar. Kontrollassistent skall ej behöva utöva hela kontrollen
mer än tre gånger om året. Vid övriga tillfällen skall mjölkvägning
och provtagning för fetthaltsbestämning kunna få utföras av kvalificerad
person i orten, s. k. provmjölkare. För att motverka manipulationer med
kontrollresultaten bör bland annat en kompletterande kontroll anordnas.
Såsom ett led i mjölkboskapskontrollen böra på försök anordnas statsunderstödda
demonstrationsutfodringar, och statsbidrag bör utgå till systematiska
analyser av hemmaproducerade fodermedel.
Kontrollföreningarnas befattning med den officiella kontrollen föreslås
skola upphöra och verksamheten helt övertagas av hushållningssällskapen.
Överkontrollassistenterna skola ersättas av vid sällskapen anställda husdjur
sinstruktörer. Sammanlagt 37 husdjursinstruktörer beräknas bliva erforderliga.
Vidare skall vid varje sällskap inrättas en befattning som kontrollbiträde
i lönegrad Ca 8. Kontrollbiträdena skola ombesörja det löpande
arbetet med kontrollregistret. Härjämte skola vid hushållningssällskapen
vara anställda kontrollassistenter med uppgift att utföra den kompletterande
kontrollen.
En verksamhet av det slag, som nu bedrives av provmjölkningsringarna,
skall enligt utredningens förslag kunna anordnas av hushållningssällskapen.
Denna skall ej tillmätas officiellt vitsord, och det allmänna bör ej utfärda
några närmare föreskrifter om densamma. Något statsbidrag till den skall
ej utgå.
Löne- och anställningsförhållandena för kontrollassistenterna skola enligt
utredningens förslag liksom hittills regleras genom kollektivavtal. I betänkandet
anföres emellertid, att assistenternas pensionsförhållanden böra
ordnas, att deras rätt till fri kost och logi bör ersättas av skäligt traktamente
och att ersättning bör utgå för hållande av motorfordon.
J ordbruksutskottets utlåtande nr 43.
11
Beträffande kontrollassistenternas utbildning föreslås vissa ändringar. Vidare
förordas, att kurser för husdjursinstruktörer och fortbildningskurser
för nu verksamma överkontrollassistenter skola anordnas.
Den centrala övervakningen av kontrollverksamheten skall enligt förslaget
såsom hittills handhavas av kontrollnämnden under lantbruksstvrelsens
överinseende. Nämnden bör disponera en befattningshavare på heltid. Denne
bör erhålla anställning hos lantbruksstyrelsen som byråinspektör i lönegrad
Ca 27.
Kostnaderna för den officiella kontrollen skola enligt utredningens förslag
bäras av djurägarna, såvitt gäller de ordinarie kontrollbesöken. Utgifterna
för den kompletterande kontrollen ävensom för de befattningshavare, som
behövas hos hushållningssällskapen, skola däremot bestridas av statsmedel.
Det årliga medelsbehovet för detta ändamål beräknas till omkring 1 400 000
kronor. För närvarande utgår statsbidrag till kontrollföreningsverksamheten
med i runt tal 300 000 kronor om året.
Beträffande de närmare detaljerna i förslaget torde utskottet få hänvisa
til! framställningen å s. 34—41 i propositionen.
Yttrandena.
Värdet av en på lämpligt sätt organiserad mjölkboskapskontroll vitsordas
genomgående i yttrandena. Flertalet remissinstanser antingen avstyrka förslaget
i dess nuvarande skick eller tillstyrka detsamma endast med mer
eller mindre betydande inskränkningar eller uttala sig allenast beträffande
vissa delar därav.
Såsom skäl för avstyrkande anföres bland annat, att de av utredningen
föreslagna huvudsakliga nyheterna — besättningskontrollen och provmjölkaresystemet
— icke torde vara ägnade att effektivisera och utvidga kontrollverksamheten.
Sålunda ifrågasättes, om besättningskontrollen förmår
göra avsedd nytta för de enskilda djurägarna och vinna deras anslutning.
Beträffande provmjölkaresystemet anmärkes, att detta på grund av organisatoriska
svårigheter knappast kan genomföras i praktiken. Slutligen kritiseras
allmänt utredningens förslag, i vad detta berör bidragsgrunderna och
kostnadsberäkningarna för kontrollverksamheten. Förslaget anses i denna
del endast medföra ökade ekonomiska förpliktelser för de enskilda djurägarna,
främst för ägarna av de mindre besättningarna.
I fråga om det närmare innehållet i yttrandena hänvisas i huvudsak till
redogörelsen därför å s. 41—58 i propositionen. Här torde emellertid få anföras
följande.
Beträffande personalen lämnas utredningens förslag om att husdj
ursinstruktörerna och kontrollbiträdena skola infogas i det för hushållningssällskapen
gällande avlöningsreglementet i huvudsak utan erinran.
Statskontoret avstyrker emellertid, att särskilda befattningar såsom kontrollbiträden
skola inrättas, och föreslår att det löpande arbetet med kontrollregistret
i stället skall ingå i arbetsuppgifterna för den nuvarande per
-
12
J ordbruksutskottets utlåtande nr 43.
sonalen. Huruvida i så fall någon personalökning blir behövlig, torde kunna
bedömas först när närmare erfarenhet vunnits rörande omfattningen av de
nytillkommande göromålen.
I fråga om antalet husdjursinstruktörer har lantbruksstyrelsen icke något
att erinra. Frågan huru dessa instruktörer skola fördelas mellan de
olika hushållningssällskapen bör övervägas i samband med att erforderliga
ändringar vidtagas i sällskapens personalförteckningar. Däremot framföra
flera hushållningssällskap särskilda önskemål. Stockholms läns och stads
hushållningssällskap anser sålunda att det inom varje sällskaps område
fordras minst en instruktör utöver vad utredningen föreslagit. Norrbottens
läns hushållningssällskap förklarar sig behöva minst fyra sådana instruktörer.
Svenska husdjurskonsulentföreningen erinrar om att utredningen framhållit
vikten av att husdj ursinstruktörer inom varje hushållningssällskaps
område skola anställas till sådant antal, att de kunna hinna med både övervakning
och rådgivning. Emellertid är att märka, att nötkreaturen ej äro
det enda djurslag, som husdj ursinstruktören skall ägna sin uppmärksamhet
åt. Enligt föreningen är det vid sådant förhållande uppenbart, att flera
husdjursinstruktörer behövas än utredningen föreslagit. Däremot ifrågasätter
Gotlands läns hushållningssällskap att antalet instruktörer skall
minskas, så att intet sällskap får mer än två sådana.
Svenska husd jurskonsulentf öreningen och Sveriges överkontrollassistentförening
anse, att särskilda överkontrollanter komma att erfordras även i
fortsättningen. Enligt sistnämnda förening är det väsentligt, att titeln överkontrollant
kommer att användas och icke benämningen husdj ursinstruktör.
Det bör nämligen klart framgå, vilken ställning dessa befattningshavare
ha. Sålunda torde det vara lättare att beivra oegentligheter inom mjölkboskapskontrollen
om vederbörande vet att det inom varje län finnes en
överkontrollant för övervakningen av verksamheten. Vidare föreslår föreningen,
att sådan befattningshavare skall placeras i lönegrad Ca 22.
I län, där mer än en husdj ursinstruktör finns, bör en av dem enligt Hallands
läns hushållningssällskap benämnas förste husdj ursinstruktör och
placeras i lönegrad Ca 18.
Vad angår kontrollbiträdena anför lantbruksstyrelsen, att dessa lämpligen
böra benämnas kontorsbiträden.
Den föreslagna utbildningen av husdjursinstruktörer och kontrollassistenter
tillstyrkes med smärre erinringar av, bland andra, lantbruksstyrelsen,
flertalet hushållningssällskap, Hushållningsällskapens förbund och Sveriges
kontrollföreningars riksförbund. Statskontoret erinrar om att de sakkunniga
för yrkesutbildning inom jordbruk och skogshantering genom beslut
den 31 december 1946 erhöllo uppdrag att verkställa en allmän översyn
av sådan kursverksamhet, till vilken statsmedel utgår från det under nionde
huvudtiteln uppförda anslaget till bidrag till särskilda utbildningskurser.
Eftersom bidrag till utbildningen av kontrollassistenter utgår från detta
anslag, bör enligt statskontorets mening ställning icke för närvarande
tagas till frågan om personalens utbildning.
Jordbruksutskottets utlåtande nr 43.
13
Kravet på fem års tjänstgöring såsom kontrollassistent för att vinna inträde
i kurs för utbildning av husdjursinstruktörer anses allmänt vara alltför
strängt. Lantbruksstyrelsen föreslår därför, att såsom villkor endast
skall gälla, att vederbörande förvärvat erforderlig erfarenhet såsom kontrollassistent.
Styrelsen ifrågasätter därjämte, om icke genomgången driftsledarkurs
vid Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut i fråga om
behörighet till befattning såsom husdjursinstruktör bör likställas med genomgången
särskild utbildningskurs för sådana instruktörer.
Ladugårdsförmannens riksförening framhåller, att husdjursinstruktörens
arbetsuppgifter komma att omfatta undervisning, råd och hjälp till
lantbrukare rörande djurens avel, vård och utfodring. På grund härav måste
stora krav ställas på den praktiska kunnigheten hos instruktören. Denne
bör sålunda självständigt kunna praktiskt tillämpa de råd och anvisningar,
som han lämnar. I annat fall kommer han knappast att vinna lantbrukarnas
förtroende. Vidare föreslår föreningen att husdjursinstruktör, vilkens
arbetsuppgift icke enbart omfattar mjölkboskapskontroll, skall ha genomgått
fem månaders kurs vid lantmannaskola, kontrollassistentkurs och ettårig
ladugårdsförmanskurs ävensom sådan kurs i undervisning, arbetslära
och psykologi, som avses skola anordnas för yrkeslärare vid lantbruksskolor
m. m. Därjämte bör han ha haft anställning som kontrollassistent
minst ett år och som ladugårdsföreståndare minst tre år.
I fråga om kontrollassistenterna anför Norrbottens läns hushållningssällskap,
att den föreslagna kurstiden av åtta veckor är alltför kort. Värmlands
läns hushållningssällskap framhåller, att ladugårdspraktik före inträde vid
kontrollassistentkurs är värdefull men att villkor därom icke bör uppställas.
Beträffande fortbildningskurserna anför lantbruksstyrelsen, att dessa
otvivelaktigt kunna bliva värdefulla. En förutsättning för dessa kurser är
emellertid, att eleverna erhålla antingen viss avlöning av arbetsgivarna eller
särskilda stipendier.
Framställningen från Norrbottens läns hushållningssällskap och yttrandet
över denna.
Norrbottens läns hushållningssällskap anhåller, såsom förut nämnts, om
tillstånd att få upptaga kontrollföreningsverksamheten i länet såsom egen
verksamhet, under förutsättning att länets centrala kontrollförening vid
årsmöte fattar beslut härom. Till stöd härför anföres att kontrollföreningen
i betydande omfattning fått utnyttja sällskapets resande tjänstemän och
dess administrativa avdelning.
Lantbruksstyrelsen tillstyrker hushållningssällskapets ansökning under
villkor att kontrollföreningen vid ordinarie sammanträde med betryggande
majoritet beslutar att överlämna verksamheten till sällskapet samt att
detta inrättar en särskild husdjursnämnd för att handhava den närmaste
ledningen utav verksamheten. Styrelsen säger sig icke kunna finna att ett
opaginerad Kontrollera mot PDF
14:
Jordbruksutskottets utlåtande nr 43-
bifall till sällskapets framställning skulle komina att föregripa den omläggning
av kontrollföreningsverksamheten, som i övrigt kan befinnas påkallad.
Departementschefen.
Departementschefen har anfört följande.
»Mjölkboskapskontrollen har otvivelaktigt mycket stor betydelse som underlag
både för avelsarbetet och för den enskilde jordbrukarens strävanden
att erhålla ett gott resultat av mjölkproduktionen. Den omfattning, som den
hittills fått, är emellertid ej tillfredsställande. Visserligen äro för närvarande
omkring 25 procent av korna underkastade kontrollen och anslutningen
visar alltjämt stigande tendens. Deltagandet är dock mycket olika
i skilda storleksgrupper av jordbruk och i skilda delar av landet. Bland
jordbruken under 10 hektar är anslutningen mycket ringa och ännu i storleksgruppen
10—20 hektar stannar den vid omkring 12 procent. Detta
framstår som särskilt ogynnsamt i betraktande av att mjölkproduktionen
har sin tyngdpunkt bland de mindre jordbruken och även har den största
betydelsen för dessas ekonomi. Frågans vikt understrykes ytterligare av
en jämförelse mellan den genomsnittliga mjölkavkastningen för kor, anslutna
till den officiella kontrollen, och för samtliga kor i riket. Under det
att mjölkmängden för de förra i genomsnitt för kontrollåret 1948/49 uppgick
till 3 790 kilogram stannade motsvarande siffra för hela kostammen
vid 2 668 kilogram. Även om denna skillnad givetvis till mycket stor del beror
på en intensivare utfodring av de djur, som äro anslutna till kontrollen,
giver den dock en antydan om, att det här föreligger ett stort arbetsfält, där
mycket står att vinna.
Såsom framgår av redogörelsen för förslaget har utredningen räknat med
en avsevärd ökning av statsverkets utgifter för mjölkboskapskontrollen.
Denna ökning beror endast delvis på att de s. k. ortsbidragen avsetts skola
bortfalla. Utredningens kostnadsberäkningar bygga vidare på den nuvarande
omfattningen av kontrollverksamheten. Om denna utvidgas, skulle
därmed också det allmännas utgifter för verksamheten stiga ytterligare.
Frågan om beviljande av anslag för detta ändamål måste emellertid enligt
min uppfattning i nuvarande läge ses i samband med den större frågan
om det allmännas verksamhet för att främja nötboskapsskötseln över huvud
taget. Innan jag redogör för min ståndpunkt till utredningens förslag,
torde jag därför först få något uppehålla mig vid sistnämnda fråga.
Det ekonomiska läget torde icke för dagen medgiva någon egentlig ökning
av det allmännas insatser på nötboskapsskötselns område. Även under
de närmaste åren torde en sådan ökning kunna ske endast i relativt
begränsad omfattning. Det är under dessa förhållanden uppenbarligen angeläget,
att tillgängliga medel disponeras på det sätt, som kan väntas vara
till största nytta för jordbruket.
Den mest angelägna uppgiften på ifrågavarande område är enligt min
Jordbruksutsk.ottets utlåtande nr 43.
15
mening för närvarande att få till stånd en effektiv upplysnings- och rådgivningsverksamhet
rörande utfodring, skötsel och över huvud alla de frågor,
som ha betydelse för resultatet av nötboskapsskötseln. En sådan upplysning
och rådgivning ingår som ett viktigt led i kontrollverksamheten.
Ännu stå emellertid omkring tre fjärdedelar av landets nötkreatur utanför
denna kontroll, däribland de allra flesta besättningarna å mindre jordbruk.
För närvarande göres vidare relativt litet för att nå de jordbrukare, som
icke anslutit sig till kontrollen, med dylik upplysning och rådgivning. De
vid sällskapen anställda husdjurskonsulenterna kunna uppenbarligen icke
ensamma medhinna detta, och en stor del av deras tid upptages för övrigt
av andra göromål. Sällskapen ha vidare i regel icke sådana ekonomiska
resurser, att de själva kunna bära kostnaden för anställande av den ytterligare
personal, som erfordras för ändamålet.
Hur mjölkboskapskontrollen än utformas, torde man icke kunna räkna
med att den inom en mera närliggande tid skall komma att omfatta flertalet
mindre jordbrukare. Det är emellertid just dessa jordbrukare, som
ha det största behovet av sådan rådgivning och upplysning, som nyss
nämnts. Därför bör enligt min mening den ökning av det allmännas ekonomiska
insatser till nötboskapsskötselns främjande, som efter hand kan
bliva möjlig, i främsta rummet disponeras för åtgärder, som kunna beräknas
bliva till omedelbar nytta för det övervägande flertalet av dem. Jag
avser härmed främst anställande av särskilda befattningshavare med uppgift
att biträda husdjurskonsulenterna i deras upplysnings- och rådgivningsverksamhet
ävensom andra åtgärder i samma syfte, exempelvis beviljande
av statsbidrag till demonstrationsutfodringar in. m.
I enlighet med denna min uppfattning anser jag mig icke i dagens läge
kunna biträda förslag, vilkas genomförande skulle leda till en omedelbar
och mera väsentlig ökning av det allmännas kostnader för mjölkboskapskontrollen.
Denna ståndpunkt utesluter givetvis icke, att det även enligt
min mening är angeläget, att man nu undersöker, vad som kan göras för
att nedbringa utgifterna för kontrollverksamheten och skapa förutsättningar
för en ökad anslutning till denna. Jag kommer även i det följande
att förorda vissa åtgärder i denna riktning.
Den besättningskontroll, som utredningen föreslagit, torde få betraktas
som ett försök att nå de många jordbrukare som stå vid sidan av den egentliga
kontrollen. Den torde även åtminstone i en del fall kunna vara av ett
visst värde, därigenom att den giver deltagarna ett siffermässigt belägg för
i vad mån avkastningen av deras besättningar avviker från den genomsnittliga
avkastningen från besättningar i samma mejeriområde. Å andra
sidan synes det mig finnas ett visst fog för anmärkningen att en jordbrukare
även utan sådan besättningskontroll i allmänhet torde ha åtminstone
eu ungefärlig uppfattning om det förhållande, som kontrollen skall klargöra,
samt att det bland annat med hänsyn härtill är tvivelaktigt, huruvida
nyttan av den föreslagna kontrollen överväger kostnaderna för densamma.
16
Jordbruksutskottets utlåtande nr 43.
Utredningen har ej heller föreslagit, att statsmakterna skulle vidtaga några
åtgärder för att få till stånd en allmän besättningskontroll eller att något
statligt bidrag skulle utgå till täckande av kostnaden för densamma. Jag
delar utredningens åsikt härvidlag. Det torde alltså få ankomma på vederbörande
mejeriorganisationer att pröva, huruvida de vilja på egen bekostnad
anordna dylik kontroll.
I fråga om den officiella mjölkboskapskontrollen föreslår utredningen
såsom inledningsvis nämnts att de båda nuvarande kontrollformerna •—
fullständig och ofullständig kontroll — skola sammanföras till en kontrollform.
Antalet ordinarie kontrollbesök skulle fixeras till 12 om året. Vid
samtliga kontrollbesök utom tre skulle s. k. provmjölkare få utföra mjölkvägning
och provtagning för fetthaltsbestämning. Mot detta utredningens
förslag ha erinringar gjorts i ett flertal yttranden. Särskilt ha därvid anmärkningar
riktats mot tanken på att använda provmjölkare. Det har framhållits,
att det ofta torde bliva svårt att finna personer, som äro lämpade
för ändamålet och villiga att åtaga sig uppdraget. Likaså har det understrukits,
att man icke — såsom utredningen synes ha gjort — kan räkna
med att provmjölkare skulle ställa sig till törfogande utan ersättning.
Utredningens förslag vilar på uppfattningen att det, om man skall kunna
öka anslutningen till mjölkboskapskontrollen, är nödvändigt att begränsa
kostnaderna för densamma samt att det bästa sättet att åstadkomma en
dylik begränsning är att frigöra kontrollassistenterna från sådant arbete,
som ej nödvändigtvis behöver utföras av dem. Denna tanke synes i och för
sig riktig. Om det av utredningen förordade systemet med provmjölkare
infördes, skulle även antalet ordinarie besök av kontrollassistent kunna
nedbringas väsentligt. Å andra sidan förutsätter detta system en omfattande
och kostsam kompletterande kontroll. Utredningens förslag synes vidare
icke taga tillräcklig hänsyn till den skillnad i fråga om kontrollens uppgift,
som otvivelaktigt föreligger vid olika besättningar. Det torde ej kunna bestridas
att anordningen med provmjölkare — bortsett från svårigheterna att erhålla
sådana — skulle minska kontrollens tillförlitlighet. En dylik minskning
är betänklig, när det gäller besättningar och djur, som speciellt användas i
avelsarbetet. Den spelar å andra sidan mindre roll i de fall, då huvudsyftet
med kontrollen är att biträda den enskilde jordbrukaren i hans strävanden
att bedriva sin mjölkproduktion så ekonomiskt som möjligt. Den kompletterande
kontroll, som utredningen förutsatt, synes med hänsyn härtill
knappast tillräcklig i förstnämnda fall men å andra sidan onödigt kostsam
och omfattande i de senare fallen.
Det må i detta sammanhang påpekas, att frågan om mjölkboskapskontrollens
utformning kan komma i ett väsentligt förändrat läge, därest de
pågående försöken med konstruktion av en mjölkningsmaskin för kontrolländamål
skulle visa sig framgångsrika. Tills vidare torde man emellertid
endast böra räkna med nuvarande kontrollmetoder.
Med hänsyn till nu anförda förhållanden kan jag ej biträda utredningens
förslag om ett sammanförande av den fullständiga och den ofullstän
-
Jordbruksutskottets utlåtande nr 43.
17
diga kontrollen utan anser att liksom hittills två kontrollformer böra finnas
vid sidan av varandra. Beträffande utformningen av dessa kan jag i
stort sett ansluta mig till det förslag, som lantbruksstyrelsen framlagt och
vilket allenast innebär vissa jämkningar i nuvarande system. Jag anser
sålunda att kontrollen liksom hittills bör uppdelas i en fullständig och
en ofullständig kontroll. Den fullständiga kontrollen bör helt omhänderhavas
av kontrollassistent och antalet ordinarie kontrollbesök bör vara tolv
om året. Härjämte bör i mån av behov företagas kompletterande kontroll.
Denna kontrollform bör i första hand avses för besättningar av speciell betydelse
för avelsarbetet. Hinder bör dock ej möta att ansluta även andra
besättningar till densamma, i den mån så är möjligt och utrymme finnes
inom kontrollorganisationens ram.
Besättningar, som redan äro anslutna till den nuvarande fullständiga
kontrollen, torde vidare böra äga frihet att kvarstå i densamma, därest
de vilja bära kontrollkostnaderna.
Såsom utredningen anfört ha nu gällande särskilda bestämmelser om anordnande
av kontroll över avelsbesättningar av vissa nötboskapsraser i praktiken
så gott som helt förlorat sin betydelse. Anledning synes ej heller finnas
att bibehålla desamma vid sidan av den nu förordade fullständiga kontrollen.
Bestämmelserna torde därför böra upphävas. Jag torde senare åter
få anmäla denna fråga för Ivungl. Maj :t.
Den ofullständiga kontrollen bör liksom hittills anordnas såsom en av
vederbörande djurägare själv verkställd vägning av mjölkmängden och
provtagning för fetthaltsbestämning. Kontrollen i övrigt, däribland fetthaltsbestämning,
bör ombesörjas av kontrollassistent. Kompletterande kontroll
bör utföras av kontrollassistent erforderligt antal gånger, och resultaten
av denna böra vara avgörande för om de av djurägarna uppnådda kontrollresultaten
kunna godkännas eller ej. Godkännas de, böra de äga vitsord
för införande av hondjur i riksstambok. Däremot böra de åtminstone i regel
ej tillmätas vitsord för stainboksföring av tjur.
Såsom bland andra avelsföreningen för svensk kullig boskap anfört torde
det kunna ifrågasättas, huruvida inom den ofullständiga kontrollen fetthaltsbestämning
kan anses erforderlig vid samtliga kontrolltillfällen. Skulle
det befinnas möjligt att minska antalet dylika bestämningar, kommer detta
uppenbarligen alt medföra en viss minskning av kostnaderna för kontrollen.
För den kompletterande kontrollen är det enligt min mening tillräckligt
alt fastställa ett minimiantal av tre besök per år.
Systemet med provmjölkningsringar skulle enligt utredningens förslag
bibehållas. Utredningen synes dock ej ha räknat med att det skulle få någon
nämnvärd omfattning och ej heller förutsatt, att det skulle erhålla något
stöd från det allmännas sida eller över huvud regleras. I överensstämmelse
med den uppfattning, som kommit till uttryck i åtskilliga yttranden,
anser jag emellertid, att provmjölkningsringarna utgöra eu lämplig form
2 liihang till riksdagens protokoll 1950. 10 samt. Nr 43.
18
Jordbruksutskottets utlåtande nr 43.
lör att särskilt hos innehavarna av mindre jordbruk stimulera intresset för
nötboskapsskötseln. Verksamheten i dessa ringar bör även vara ägnad att
giva deltagarna förståelse för betydelsen av de mera avancerade kontrollformerna
och på så sätt bana väg för en ökad anslutning till dessa. Den
ringa omfattning, som de hittills fått, torde ej kunna tagas som bevis för
att systemet saknar utvecklingsmöjligheter. Särskilt om sällskapen få husdjur
sinstruktörer till sitt förfogande och därmed få större möjligheter att
bedriva upplysning och propaganda bland de mindre jordbrukarna, bör det
kunna lyckas att skapa ökat intresse för denna kontrollform. På sätt framhållits
i flera yttranden torde man vidare, där så kan ske, böra söka använda
inom området verksamma kontrollassistenter för rådgivning åt deltagarna
i provmjölkningsringarna.
I detta sammanhang torde jag vidare få beröra den av Svenska mejeriernas
riksförening framförda tanken på att kontrollasssistenterna skulle indelas
i två kategorier, av vilka den ena skulle användas för mjölkvägning
och provtagning och den andra uteslutande skulle syssla med kompletterande
kontroll och utfodringsrådgivning. Enligt min mening föreligger det
risk för att en dylik uppdelning skulle leda till en standardsänkning inom
förstnämnda grupp, vilken skulle kunna äventyra värdet av kontrollarbetet.
De besparingar, som skulle kunna göras genom en sådan uppdelning, torde
vidare vara förhållandevis obetydliga. Däremot är det otvivelaktigt riktigt,
att det för utfodringsrådgivning m. in. behövs en personal med högre utbildning
än den, som kontrollassistenterna i allmänhet ha. Detta behov
torde emellertid kunna täckas genom inrättande av de av mig förut omnämnda
husdj ursinstruktörerna.
Vad organisationen av mjölkboskapskontrollen angår anser jag det av
flera skäl lämpligast, att det liksom hittills skall ankomma på vederbörande
djurägare själva att i föreningsform handhava denna verksamhet. Jag
kan alltså icke förorda utredningens förslag, att kontrollen skulle inordnas
som ett led i hushållningssällskapens verksamhet. Ej heller kan jag förorda
att särskilda tjänster som kontrollbiträden skola inrättas vid sällskapen.
Med denna min inställning till organisationsfrågan anser jag mig ej hava
anledning att ingå på spörsmålet om kontrollassistenternas anställningsoch
avlöningsförhållanden.
Vad angår den centrala övervakningen av kontrollverksamheten vill jag
ej för närvarande föreslå någon ändring på denna punkt utan tillstyrker
alltså utredningens förslag, att kontrollnämnden skall bibehållas. Däremot
kan jag ej förorda att, såsom avsetts i betänkandet, vid lantbruksstyrelsen
skulle inrättas en byråinspektörsbefattning, vars innehavare skulle knytas
till nämnden såsom heltidsanställd tjänsteman.
I fråga om kontrollnämndens sammansättning finner jag ej skäl föreslå
annan ändring än att Riksorganisationen Sveriges seminföreningar bör
Jordbruksutskottets utlåtande nr 43.
19
äga utse en ledamot av nämnden. Antalet ledamöter i denna bör därför höjas
från sex till sju. Såsom utredningen påpekat bör vidare den befogenhet
att utse en ledamot av nämnden, som hittills tillkommit Hushållningssällskapens
ombud, efter det nämnda organisation numera upplösts överföras
å Hushållningssällskapens förbund.
Härefter torde jag få övergå till frågan om statsbidrag för kontrollverksamheten.
Jag har redan förut angivit att, på sätt jämväl utredningen förordat,
något statsbidrag ej bör utgå till den besättningskontroll, som eventuellt
kan komma att anordnas. Vad angår den individuella kontrollen
skulle enligt utredningens förslag statsbidrag ej utgå för den ordinarie
kontrollen, medan kostnaden för den kompletterande kontrollen däremot
helt skulle bestridas av statsmedel. Då de kontrollformer, som jag nu förordat,
väsentligen avvika från vad utredningen föreslagit, torde jag emellertid
ej behöva uppehålla mig vid utredningens ståndpunkt i bidragsfrågan.
Till utgångspunkt torde i stället lämpligen kunna tagas nu gällande
bestämmelser i ämnet. Enligt dessa utgår — förutom organisationsbidrag
och bidrag till övervakning -— årligt bidrag för medlem med besättning om
högst 15 eller, i fråga om provmjölkningsring, 10 kor. Bidragsbeloppet är
vid fullständig kontroll högst 15 kronor per medlem, vid ofullständig kontroll
högst 10 kronor per medlem och för provmjölkningsring 50 öre per
ko. De faktiska bidragsbeloppen ha under senare år legat något under de
nu angivna maximibeloppen.
Lantbruksstyrelsen har i sitt yttrande föreslagit ett flertal ändringar i
bidragsreglerna. Förslaget bygger på tanken, att de nuvarande ortsbidragen
böra bortfalla och bidragsverksamheten helt övertagas av staten. Härvidlag
överensstämmer det med vad som i propositionen nr 172 till 1944 års
riksdag med förslag till hushållningssällskapens organisation och verksamhet
uttalades av dåvarande chefen för jordbruksdepartementet och lämnades
utan erinran av riksdagen. Det statsbidrag, som nu utgår till hushållningssällskapens
omkostnader, har emellertid bestämts under hänsynstagande till,
bland annat, de bidrag, som sällskapen lämna till åtgärder på husdj ursskötselns
område. Den av lantbruksstyrelsen föreslagna omläggningen synes därför
böra ske först i samband med en omprövning av frågan om storleken av
de statliga omkostnadsanslag, som böra utgå till hushållningssällskapen. Jag
ämnar inom den närmaste tiden hos Kungl. Maj :t hemställa om bemyndigande
att tillkalla sakkunniga för att utreda denna fråga. I avbidan på resultatet
av denna utredning böra enligt min mening bestämmelserna om ortsbidrag
fortfarande gälla.
Vad härefter angår frågan, om i övrigt några ändringar i föreskrifterna
om statsbidrag kunna anses påkallade, torde jag först få uppehålla mig vid
(ten fullständiga kontrollen.
De förslag jag framlagt beträffande denna syfta bland annat till en viss
begränsning av kontrollkostnaderna. Därest, såsom jag förordat, denna
kontroll i fortsättningen i första hand avses för besättningar av värde ur
20
Jordbruksutskottets utlåtande nr 43.
avelssynpunkt torde vidare statsbidraget i regel komma att bliva av relativt
liten betydelse för djurägarna. Det skulle med hänsyn till nu anförda
förhållanden kunna ifrågasättas, om ej bidraget borde sänkas eller helt
borttagas. Med tanke på de mindre jordbrukarna vill jag dock ej förorda
en dylik åtgärd. Jag anser alltså, att bidraget bör utgå med oförändrat belopp.
Såsom lantbruksstyrelsen anfört torde emellertid bidragsrätten böra
begränsas till att avse besättningar med högst tio kor. Att därjämte stadga
en arealgräns anser jag icke påkallat.
I fråga om den ofullständiga kontrollen och provmjölkningsringarna
vill jag åter, med hänsyn till önskvärdheten att stimulera till ökad anslutning
till dessa kontrollformer, förorda vissa höjningar av bidragen. Beträffande
den förra anser jag sålunda maximibidraget böra höjas från tio till
15 kronor. I fråga om den senare bör enligt min mening bidrag kunna utgå
med en krona per ko. I båda fallen bör emellertid — liksom nyss förordats
beträffande den fullständiga kontrollen och redan gäller för provmjölkningsringarna
— bidragsrätten vara begränsad till att avse besättningar
med högst tio kor.
Vid sidan av de nu berörda bidragen kunna enligt gällande bestämmelser
utgå dels bidrag för anordnande av effektiv övervakning av kontrollföreningsverksamhet,
dels s. k. organisationsbidrag. De förra torde böra bibehållas.
Däremot torde, såsom lantbruksstyrelsen föreslagit, organisationsbidragen
utan olägenhet kunna avvecklas. Anmärkas må att dessa bidrag
uppgå till relativt obetydliga belopp. För kontrollåret 1948/49 utbetalades
sålunda i organisationsbidrag sammanlagt allenast omkring 9 000 kronor.
Den nu föreslagna omorganisationen av mjölkboskapskontrollen torde
böra träda i kraft vid ingången av nästa kontrollår, d. v. s. i regel den 1
oktober 1950. Ändringarna i bidragsbestämmelserna böra tillämpas från
och med samma tidpunkt.
Vad angår utbildningen av kontrollassistenter biträder jag förslaget om
förlängning av minimitiden för de särskilda kurserna från sex till åtta
veckor. En motsvarande förbättring av utbildningen bör givetvis ske i de
fall, då denna ingår i lantmannaskolans huvudkurs. Delvis såsom en följd
av sagda förlängning torde även statsbidragen till de särskilda kurserna
böra höjas. I årets statsverksproposition har under det äskade reservationsanslaget
till Lägre lantbruksundervisning in. in.: Bidrag till särskilda utbildningskurser
för dylika kurser beräknats ett belopp av 30 000 kronor.
Jag förordar, att statsbidrag skall utgå med dels ett grundanslag av högst
1 500 kronor, dels ett bidrag av högst 15 kronor för varje elev. Undervisningen
bör vara avgiftsfri men elev bör liksom hittills vara skyldig att
själv bestrida kostnaderna för kost och logi. Såväl förlängningen av kurstiden
som höjningen av statsbidragen torde få tillämpas från och med ingången
av budgetåret 1950/51.
Jordbruksutskottets utlåtande nr 43.
21
Vad angår stipendier till elever vid här avsedda kurser vill jag erinra, att
dessa redan utgå enligt samma grunder, som gälla för stipendier åt elever
vid lantmannaskola.
Nu gällande inträdesfordringar synas böra bibehållas med den kompletteringen
att i praktiken bör ingå deltagande i praktiskt ladugårdsarbete
under minst tre månader.
Någon skyldighet för kontrollassistent att efter viss tid genomgå fortbildningskurs
bör enligt min mening ej föreskrivas. Ej heller är jag för
närvarande beredd att föreslå, att statsbidrag skall utgå till dylika kurser.
Vad angår demonstrationsutfodringarna delar jag utredningens uppfattning
om deras värde och anser det även motiverat, att statsbidrag skall
utgå för dem. Tills vidare torde denna verksamhet dock böra bedrivas försöksvis.
För ändamålet torde för nästa budgetår böra beräknas ett belopp
av 7 000 kronor. Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t eller, efter Kungl.
Maj :ts bemyndigande, lantbruksstyrelsen att fördela beloppet å sällskapen
och att i övrigt meddela erforderliga bestämmelser.
Även höanalyser äro uppenbarligen av stor betydelse, när det gäller att
anordna en rationell utfodring. Med hänsyn till den relativt obetydliga utgift
det här är fråga om för de enskilda jordbrukarna anser jag det dock
ej påkallat, att statsbidrag skall utgå för dylika analyser.»
Utskottet.
Vad angår mjölkboskapskontrollen instämmer utskottet i departementschefens
uttalande angående dennas stora betydelse som underlag både för
avelsarbetet och för den enskilde jordbrukarens strävanden att erhålla ett
gott resultat av mjölkproduktionen. Därvid är icke minst en väl utbyggd
upplysnings- och rådgivningsverksamhet av vikt i fråga om djurens utfodring
och skötsel m. in. I likhet med departementschefen anser utskottet därför,
att den ökning av det allmännas ekonomiska insatser till nötboskapsskötselns
främjande, som kan bliva möjlig, i främsta rummet bör användas
för åtgärder, som kunna beräknas bliva till nytta för det övervägande antalet
mindre jordbrukare, d. v. s. för anställande av särskilda befattningshavare
med uppgift att biträda husdjurskonsulenterna i fråga om upplysnings-
och rådgivningsverksamheten, för demonstrationsutfodringar in. m.
I dagens läge har departementschefen emellertid ansett sig icke kunna
föreslå, att nyssnämnda befattningar — tjänster såsom husdjursinstruktörer
— nu skola inrättas.
I motionerna 1:405 och 11:496 har däremot hemställts, att beslut om
inrättandet av dessa tjänster skall fattas och medel därför anslås redan vid
innevarande riksdag.
Ehuru utskottet som redan anförts anser det i hög grad önskvärt, att
upplysnings- och rådgivningsverksamheten förbättras, finner utskottet sig
dock icke för närvarande kunna biträda motionärernas förslag, som skulle
22
J ordbruksutskottets utlåtande nr 43.
medföra ett ökat medelsbehov. Utskottet vill emellertid framhålla önskvärdheten
av att husdjur sinstruktör stjänsterna komma till stånd så snart
som kan anses möjligt ur statsfinansiell synpunkt.
Vad Kungl. Maj :t i övrigt föreslagit rörande mjölkboskapskontrollen kan
utskottet i huvudsak biträda. I fråga om den fullständiga kontrollen torde
särskilt böra iakttagas, att enhetlighet kommer att råda beträffande antalet
ordinarie kontrollbesök. Vad angår de föreslagna demonstrationsutfodringarna
vill utskottet erinra om att, sedan verksamheten kommit i gång, fråga
icke torde bliva endast om utfodringar utan även andra åtgärder. Enligt utskottets
mening synes denna del av verksamheten därför hellre böra benämnas
demonstrationsförsök.
D. Statsbidrag till tjurföreningar m. m.
Vad till slut angår det förslag till ändrade grunder för bidrag
till tjurföreningar m. m., som lantbruksstyrelsen framlagt, innebär
detta i huvudsak, att såsom förutsättning för statsbidrag ej längre skall
gälla att även hushållningssällskap eller landsting tillskjuter vissa belopp.
I stället föreslås, att statsbidraget skall höjas så att det också täcker de bidrag,
som hittills erhållits från hushållningssällskap och landsting. Vidare
föreslås vissa jämkningar i bidragsformerna. Medelsbehovet vid genomförande
av lantbruksstyrelsens förslag beräknas till närmare 900 000 kronor
om året, medan anslaget för år 1948 utgår med ej fullt 300 000 kronor.
Rörande de närmare detaljerna i förslaget hänvisas till framställningen å
s. 66—74 i propositionen.
Yttrandena.
I fråga om bekämpandet av ärftliga fel hos nötkreaturen innehålla remissyttrandena
icke några erinringar mot lantbruksstyrelsens förslag. Däremot
äro meningarna delade beträffande de föreslagna ändringarna i bestämmelserna
om tjurhållningen vid mindre jordbruk.
Departementschefen.
»Redan vid behandlingen av frågan om statsbidrag till mjölkboskapskontrollen
har jag angivit, att jag icke för närvarande kan förorda att de nu utgående
ortsbidragen till nötboskapsskötseln skola bortfalla och ersättas av
höjda statliga bidrag. Detta gäller givetvis även bidragen till tjurhållningsverksamheten.
Även om någon ändring ej bör ske på denna punkt torde
det emellertid vara motiverat att överse bestämmelserna om det statliga stödet
till sagda verksamhet.
Vad då först angår tjurföreningarna voro bidragen till dessa från början
i främsta rummet avsedda att stimulera till inköp av värdefulla tjurar. Så
-
Jordbruksutskottets utlåtande nr 43.
23
som lantbruksstyrelsen framhåller ha de emellertid efter band fått allt
mindre betydelse i detta avseende och i stället fått karaktären av bidrag till
hållande av tjur. Häremot synes intet vara att erinra. Det förefaller emellertid
då lämpligt att bidraget även formellt konstrueras som ett underhållsbidrag.
Önskemålet att stimulera till hållande av värdefulla tjurar synes
vidare bäst kunna tillgodoses genom att ett särskilt tilläggsbidrag får utgå
för hållande av tjur, som vid en av lantbruksstyrelsen godkänd avkommebedömning
styrkts äga förmåga att efterlämna avkomma med särskilt goda
mjölkanlag.
Härjämte torde emellertid efter lantbruksstyrelsens prövning tilläggsbidrag
böra kunna utgå även för tjur, som under det år bidraget avser uppnått
eller uppnår fem års ålder och kan väntas bliva godkänd vid avkommebedömning.
Att därutöver utbetala särskilda bidrag för s. k. väntetjurar anser
jag icke erforderligt. Ej heller kan jag förorda att, såsom föreslagits i ett
yttrande, statsbidrag skall utgå för prövning av ungtjurar. Beträffande bidragens
storlek vill jag — med beaktande av att ortsbidragen tills vidare
böra bibehållas samt att för närvarande någon nämnvärd ökning av statsverkets
utgifter för ändamålet ej bör ske — förorda att det allmänna underhållsbidraget
skall utgå med högst 75 kronor och tilläggsbidraget med högst
100 kronor per år och tjur. Att såsom villkor för tilläggsbidrag uppställa
att föreningen vid försäljning eller uthyrning av tjuren i första hand erbjuder
den till sällskapet, finner jag icke lämpligt. Däremot bör enligt min
mening som villkor för här avsedda bidrag gälla att tjuren, i den utsträckning
som skäligen kan påfordras, hålles tillgänglig även för andra än föreningsmedlemmar
mot avgift, som fastställes av hushållningssällskapet.
För närvarande utgår statsbidrag för inköp av tjurkalv till sådan innehavare
av mindre jordbruk, som på grund av egendomens isolerade läge eller
liknande omständigheter icke med fördel kan ansluta sig till statsunderstödd
tjurförening. Denna bidragsmöjlighet synes böra bibehållas och — i enlighet
med vad som anförts i ett yttrande — utvidgas till att även avse vissa ungtjurar.
Utöver nu gällande förutsättningar för bidrag torde emellertid böra
föreskrivas, att djurägaren ej lämpligen kan ansluta sin besättning till
seminverksamhet. Bidraget torde böra utgå med högst 100 kronor för varje
tjurkalv eller ungtjur. Vad lantbruksstyrelsen och Svenska husdjurskonsulentföreningen
anfört angående villkoren för sådant bidrag synes kunna
godtagas.
Härutöver har lantbruksstyrelsen föreslagit, att hushållningssällskapen
skulle kunna erhålla statsbidrag för bedrivande av seminverksamhet i sådana
fall, där de ekonomiska förutsättningarna för artificiell insemination
av samtliga nötkreatur i besättningarna äro mindre goda. Med anledning
härav vill jag framhålla, att det även enligt min uppfattning kan befinnas
önskvärt att genom artificiell insemination av enstaka djur främja avelsarbetet
i sådana fall, där förutsättningarna för en allmän seminverksamhet icke
äro för handen och där lämplig tjur ej heller kan disponeras för naturlig befruktning.
Emellertid torde seminverksamhetens utvecklingsmöjligheter än
-
24
Jordbruksutskottets utlåtande nr 43.
nu ej kunna överblickas. Bland annat med hänsyn härtill anser jag mig ej
för närvarande kunna förorda, att sällskapen erhålla statsbidrag för att
igångsätta sådan verksamhet.
Vad till slut angår bekämpandet av ärftliga fel hos nötkreaturen torde
medel för detta ändamål böra beviljas även i fortsättningen.»
Utskottet.
I fråga om statsbidragen till tjurhållningsverksamheten har
utskottet icke något att erinra mot Kungl. Maj:ts förslag. Utskottet biträder
sålunda, att bidragen formellt konstrueras som underhållsbidrag i stället för
att såsom för närvarande principiellt avse att stimulera till inköp av värdefulla
tjurar. De föreslagna beloppen synas vidare kunna godtagas liksom
även villkoren för deras erhållande.
Även beträffande hushållningssällskapens möjlighet att erhålla statsbidrag
för seminverksamhet i sådana fall, där de ekonomiska förutsättningarna
för artificiell insemination av samtliga nötkreatur i besättningarna äro mindre
goda, biträder utskottet Kungl. Maj :ts förslag. Även om skäl kunna anföras
för att sådant bidrag bör utgå torde nämligen, med hänsyn bland annat
till att erfarenheter rörande seminverksainhetens utveckling äro nödvändiga
för frågans bedömande, tiden ännu icke vara mogen för införandet av sådant
bidrag.
£. Anslagsäskanden för budgetåret 1950/51.
Till understöd åt kontrollföreningsverksamheten har för innevarande budgetår
anvisats ett anslag av 341 000 kronor.
I skrivelse den 18 augusti 1949 har lantbruksstyrelsen med utgångspunkt
från nuvarande organisation och bidragsbestämmelser angivit anslagsbehovet
för understöd åt kontrollföreningsverksamheten under budgetåret
1950/51 till 454 200 kronor. Härvid ha till bidrag för år 1950 till kostnaderna
för hushållningssällskapens övervakning av verksamheten genom
överkontrollassistenter, för sammanträde inför kontrollnämnden med överkontrollassistenterna
samt för utarbetande och utgivande av berättelse över
konlrollföreningsverksamheten beräknats oförändrade belopp av 43 500, 2 500
och 12 000 kronor. Till bidrag för år 1950 till kostnaderna för kontroll av
nötkreatursbesättningar genom besök av kontrollassistent eller genom provmjölkningsring
ha upptagits 356 000 kronor mot 263 000 kronor för år
1949. Slutligen bar styrelsen till bidrag för budgetåret 1950/51 till kostnaderna
för kontrollnämndens övervakning av kontrollföreningsverksamheten
genom överkontrollassistenter upptagit ett från 20 400 kronor till 40 200
kronor förhöjt belopp. Vid denna beräkning har förutsatts, att liksom hittills
för nämndens verksamhet skall få disponeras ett belopp av omkring
12 000 kronor ur fonden för svenska hornboskaps- och fåravelns förädling.
Jordbruksutskottets utlåtande nr 43.
25
Sedermera har lantbruksstyrelsen i skrivelse den 17 september 1949 hemställt,
att ett belopp å omkring 11 400 kronor av fonden för svenska hornboskaps-
och fåravelns förädling måtte ställas till styrelsens förfogande för
att möjliggöra utbetalning av avlöningsförbättring till de hos kontrollnämnden
anställda överkontrollassistenterna redan från och med den 1
juli 1949. Nämnda belopp motsvarar den behållning i fonden, som beräknats
föreligga, sedan bidrag å 12 000 kronor utgått till kontrollnämndens
verksamhet under budgetåret 1949/50. Då lantbruksstyrelsen i sin anslagsframställning
den 18 augusti 1949 förutsatt, att jämväl för budgetåret
1950/51 ett lika stort bidrag skulle utgå ur fonden, hemställer styrelsen
vidare, att anslaget till understöd åt kontrollföreningsverksamheten för
sistnämnda budgetår skall uppföras med (454 200 -f- 12 000 = ) 466 200
kronor.
I remissutlåtande den 26 oktober 1949 över lantbruksstyrelsens framställning
av den 17 september 1949 avstyrker statskontoret styrelsens förslag
om förbättring av löneställningen för överkontrollassistenterna.
Departementschefen.
»De förslag, som jag i det föregående framlagt beträffande mjölkboskapskontrollen,
böra, såsom redan nämnts, träda i kraft först vid ingången av
instundande kontrollår, d. v. s. i regel den 1 oktober 1950. De statsbidrag
för kontrollen, som böra utgå till hushållningssällskapen för nästa budgetår,
avse kontrollåret 1949/50. Storleken av dessa bidrag påverkas alltså ej av
de föreslagna ändringarna i bidragsgrunderna.
Jag har icke något att erinra mot de av lantbruksstyrelsen beräknade
beloppen av 43 500 kronor till bidrag till hushållningssällskapens övervakning
av verksamheten genom överkontrollassistenter, 12 000 kronor till utarbetande
och utgivande av berättelse över kontrollföreningsverksamheten
samt 2 500 kronor till kostnaderna för sammanträde inför kontrollnämnden.
I fråga om bidraget till kontroll av nötkreatursbesättningar genom besök
av kontrollassistent eller genom provmjölkningsring kan jag däremot
icke tillstyrka någon höjning av nu utgående anslagsbelopp, 263 000 kronor.
Med hänsyn till nu rådande lönestabilisering kan jag ej heller tillstyrka
lantbruksstyrelsens förslag om förbättrad löneställning och ökad traktamentsersättning
åt de hos kontrollnämnden anställda överkontrollassistenterna.
För kontrollnämndens verksamhet torde följaktligen böra upptagas
ett oförändrat belopp av 20 400 kronor.
Vid behandlingen av frågan om mjölkboskapskontrollen har jag anfört,
att statsbidrag borde utgå för anordnande av demonstrationsutfodringar
och att för ändamålet borde för år 1950 beräknas ett belopp av 7 000
kronor.
I enlighet med det anförda synes ifrågavarande anslag för budgetåret
1950/51 böra beräknas till (263 000 + 43 500 + 12 000 + 2 500 + 20 400
-f- 7 000 =) 348 400 kronor.
3 Bihang till riksdagens protokoll 1930. 10 samt. AV 43.
26
Jordbrulesutskottets utlåtande nr 43
Jag torde vidare här få erinra att Kungl. Maj :t i årets statsverksproposition
på min hemställan (IX H. T. punkt 56) föreslagit riksdagen att till
Nötboskapsavelns befrämjande: Befrämjande i allmänhet av nötboskapsaveln
för budgetåret 1950/51 anvisa ett anslag av 337 000 kronor. Anslaget
är avsett att användas bland annat för utbetalande av bidrag till tjurföreningsverksamheten
under år 1950. De ändringar jag förordat i bidragsgrunderna
för denna verksamhet böra, såsom redan nämnts, träda i kraft
den 1 januari 1951. Ändringarna beröra alltså ej medelsanvisningen för
innevarande budgetår.»
Utskottet.
Vad angår anslagsäskandena har utskottet intet att erinra mot
vad Kungl. Maj:t föreslagit.
F. Utskottets hemställan.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,
att riksdagen må
1) antaga det vid propositionen fogade förslaget till förordning
med vissa bestämmelser angående seminverksamhet
bland nötkreatur; samt
2) med bifall till Kungl. Maj:ts förslag samt med avslag
å de likalydande motionerna 1: 405 och II: 496,
a) godkänna de grunder för statligt stöd åt mjölkboskapskontroll
och tjurhållning, som utskottet angivit i det föregående
;
b) å riksstaten för budgetåret 1950/51 under nionde huvudtiteln
till Nötboskapsavelns befrämjande: Understöd åt
kontrollföreningsverksamhet anvisa ett anslag av 348 400
kronor.
Stockholm den 9 maj 1950.
På jordbruksutskottets vägnar:
ALLAN ANDERSSON.
Jordbruksutskottets utlåtande nr 43.
27
Vid detta ärendes slutbehandling ha närvarit:
från första kammaren: herrar Alfred Andersson*, Carl Sundberg, Näslund,
Jon Jonsson, Henry Johansson, Hjalmar Nilsson, Bertil Andersson*,
Hugo Sundberg*, Lars Andersson* och Herbert Hermansson*; samt
från andra kammaren: herrar Andersson i Tungelsta, Jacobson i Vilhelmina*,
Antby, Andersson i Hyssna, Jonsson i Järvsand, Ahlsten, Mårtensson
i Smedstorp, Boman i Stafsund, Lindström och fru Boman*.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1950:327 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående seminverksamhet bland nötkreatur m. m. jämte i ämnet väckta motioner. a1 i texten