Sök i Ratio Lex

Utlåtande med anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående reglering av priserna på fisk och av exporten av fisk jämte i ämnet väckta motioner.

1950-05-10 · 16 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 15 av 16 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1950:44, Utlåtande med anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående reglering av priserna på fisk och av exporten av fisk jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 44.

1

Nr 44.

Utlåtande med anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående

reglering av priserna på fisk och av exporten av

fisk jämte i ämnet väckta motioner.

I en till riksdagen den 24 mars 1950 avlåten, till jordbruksutskottet hänvisad

proposition, nr 202, har Kungl. Maj :t under åberopande av propositionen

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma

dag föreslagit riksdagen att

dels antaga vid propositionen fogat förslag till förordning angående fortsatt

giltighet av förordningen den 17 juni 1948 (nr 311) om viss reglering

av handeln med fisk, m. m.,

dels medgiva, att för tiden till och med den 30 juni 1951 reglering av

priserna på fisk ävensom av exporten av fisk av vissa slag må anordnas i

huvudsaklig överensstämmelse med de grunder, som förordats i propositionen,

dels ock besluta, att staten genom riksgäldskontoret skall ställa garanti

för ett lån åt Sydkustfisk, förening u. p. a., i riksbanken å ett belopp av intill

2 000 000 kronor jämte ränta.

I detta sammanhang har utskottet behandlat följande inom riksdagen

väckta, till utskottet hänvisade motioner, nämligen

1) I: 504 av herr Nilsson, Hjalmar, och herr Ericsson, Carl Eric, likalydande

med II: 597 av herr von Seth m. fl., vari hemställts, att riksdagen

måtte avslå i Kungl. Majrts proposition nr 202 gjord hemställan om fortsatt

giltighet av förordningen den 17 juni 1948 om viss reglering av handeln

med fisk m. m., i vad densamma avser auktorisation av handeln, samt för

övrigt beakta vad som i motionerna anförts beträffande prisregleringens

tillämpning och i fråga om fiskexportens ordnande. Sistnämnda yrkande

torde avse dels att uppmärksamhet bör ägnas åt att vid tillämpningen av

regleringen de av statsmakterna godtagna direktiven följas, dels ock att fiskexportörerna

skola få intaga en friare ställning än som angivits i propositionen;
2)

1:505 av herrar Mannerskantz och Arrhén, likalydande med 11:598

av herrar Braconier och Nilsson i Bästekille, vari hemställts, att riksdagen

vid behandlingen av propositionen nr 202 måtte beakta de synpunkter, som

i motionerna anförts beträffande ordnandet av den svenska fiskexporten;

samt

1 Bihang till riksdagens protokoll 1950. 10 samt. Nr 44.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Jordbruksutskottets utlåtande nr 44.

3) 1:506 av herr Persson, Karl, och herr Lodenius, likalydande med II:

596 av herr Svensson i Stenkyrka m. fl., vari hemställts, att riksdagen vid

behandlingen av propositionen nr 202 måtte beakta de synpunkter, som anförts

i motionerna beträffande anordnandet av den svenska fiskexporten.

Hemställan i de fyra sistnämnda motionerna synes i huvudsak gå ut på

att fiskexportörerna skola intaga en friare ställning än som angivits i propositionen.

Beträffande det närmare innehållet i motionerna får utskottet hänvisa till

dessa.

Till utskottet har vidare inkommit en den 15 april dagtecknad skrift från

Stockholms handelskammare, handelskammaren i Göteborg och Skånes handelskammare,

vari yrkats att riksdagen måtte beakta de i skriften anförda

kritiska synpunkterna på tillämpningen av stödåtgärderna på fiskets område

ävensom att riksdagen ville hos Kungl. Maj :t anhålla, att ett begränsat

antal personer, representerande jämväl allmänekonomisk och kommersiell

sakkunskap, måtte tillkallas för en av produktionsutvecklingen och avsättningsmöjligheterna

påkallad översyn av riktlinjerna för den svenska fiskepolitiken.

I sin skrift ha handelskamrarna sammanfattningsvis anfört följande.

Vad vi avsett är att fästa uppmärksamheten på den utveckling, som äger

rum. Denna torde sammanfattningsvis kunna karakteriseras sålunda, att

medan produktionen ökas och i allt större utsträckning måste finna avsättning

utomlands, så motverkas genom tillämpningen av gällande för inlandsmarknaden

främst avsedda regleringar på området möjligheterna till

export genom att prisnivån icke anpassas till världsmarknadsläget. Samtidigt

hindras de normala distributionsintressena från att lämna sin medverkan.

Balansen mellan produktionskapacitet och avsättningsmöjligheter

äventyras. Denna utveckling är för både produktion och distribution av så

allvarlig natur, att den icke kan lämnas obeaktad. I hela näringens intresse

bör också en utjämning av rådande motsättningar mellan produktion och

distribution eftersträvas.

Till sist vilja vi uttala, att det står för oss klart, att en statlig reglering

av fisket icke kan i förevarande läge undvaras. Men vi finna det angeläget,

att regleringen skyndsamt anpassas efter de förändrade förhållandena samt

att det nuvarande komplicerade regleringsystemet i görligaste mån förenklas.

Vid den av oss förordade omprövningen av fiskepolitikens utformning

böra olika uppslag noggrant prövas. Ökad uppmärksamhet bör bl. a. ägnas

kvalitetsproblemet. Vidare böra undersökas möjligheterna för en ökad fiskmjölsproduktion

för att på denna väg tillvarataga överskottsfisken. För

motverkande av överdimensioneringen synes slutligen också böra övervägas

att för viss tid framåt upphöra med statsstödet för modernisering av fiskeflottan.

Till utskottet har vidare ingivits dels en den 8 maj 1950 dagtecknad skrift

av Blekinge fiskareförbund, i vilken hemställts om bifall till motionerna

eller, i andra hand, om en fullständig utredning angående resultaten av den

redan tillämpade centraliseringen, dels ock en med 33 namnunderskrifter

försedd, den 6 samma månad dagtecknad skrift från fiskare i Hönö, vari

huvudsakligen yrkats, att motionerna måtte bifallas.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 44. 3

Det propositionen bifogade författningsförslaget är av följande lydelse:

Förslag

till

förordning angående fortsatt giltighet av förordningen den 17 juni

1948 (nr 311) om viss reglering av handeln med fisk, m. m.

Härigenom förordnas dels att förordningen den 17 juni 1948 om viss

reglering av handeln med fisk, in. m., vilken gäller till och med den 30

juni 1950, skall äga fortsatt giltighet till och med den 30 juni 1952, dels

att vad i förordningen stadgas i fråga om åsidosättande av tystnadsplikt

samt beträffande annan förseelse, vilken ägt rum under tiden för förordningens

giltighet, skall äga tillämpning även efter det förordningen upphört att

gälla.

Inledning.

I förordningen den 17 juni 1948 (nr 311) om viss reglering av handeln

med fisk, m. in., vilken förordning gäller till och med den 30 juni 1950, äro

bestämmelser meddelade om handelsreglering — grundad på auktorisation

av s. k. producentföreningar — och om prisregleringsavgift å fisk.

Genom beslut den 3 juni 1949 bemyndigade Kungl. Maj:t statens livsmedelskommission

att för tiden till och med den 30 juni 1950, i huvudsaklig

överensstämmelse med de grunder som angivits i proposition nr 67 till

1949 års riksdag, anordna reglering av priserna på salt vattensfisk ävensom

förordna om upptagande av prisregleringsavgift enligt 5 och 7 §§ nämnda

förordning. I samma beslut föreskrev Kungl. Maj :t, att de tre s. k. prisregleringsföreningarna,

nämligen Ostkustfisk, centralförening u. p. a., Västkustfisk,

förening u. p. a. och Sydkustfisk, förening u. p. a., skulle få åtnjuta

fortsatt räntefrihet å vissa dem beviljade statslån å respektive 500 000,

2 500 000 och 500 000 kronor.

Under innevarande budgetår har upprätthållits prisreglering å fisk enligt

de principer, som gällt sedan våren 1946, ävensom en fortsatt reglering av

handeln med strömming.

Prisregleringen innebär i huvudsak att livsmedelskommissionen, i samråd

med statens priskontrollnämnd, för västkusten och sydkusten efter

överläggningar med fiskareorganisationerna därstädes fastställer minimipriser

på de viktigaste fiskslagen samt för ostkusten, enligt uppgörelser med

föreningen Ostkustfisk, godkänner garantipriser å saltströmming samt partinoteringarna

å färsk strömming. Regleringen förutsätter vidare, att fisk,

för vilken nämnda minimipriser eller garantipriser icke kunna utfås, övertages

såsom överskott och nyttiggöres av vederbörande regleringsförening.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Jordbruksutskottets utlåtande nr 44.

Till denna verksamhet erhålla föreningarna av livsmedelskommissionen

vissa statliga bidrag, beträffande strömming prisutjämningsmedel och i övrigt

s. k. pristillägg. För att läcka kostnaderna för dessa bidrag upptagas

prisregleringsavgifter för olika slag av inhemsk fisk och importerad färskfisk.

Enligt beslut av kommissionen utgår bidraget för närvarande på västoch

sydkusten i princip oberoende av sättet för fisköverskottets tillvaratagande.

Däremot är bidraget på ostkusten begränsat till prisutjämning på

salt strömming och, under vissa förutsättningar, på färsk strömming som

användes till djur föda eller säljes för export. Ett bemyndigande för kommissionen

att utvidga prisregleringen å strömming till foder- och konservströmming

har hittills icke behövt tagas i anspråk. Icke heller har en av

kommissionen tidigare förordad prisreglering å torsk på ostkusten norr om

Blekinge enligt det för väst- och sydkusten gällande systemet hittills kunnat

organisatoriskt genomföras av ostkustens fiskaresammanslutningar,

överläggningar i frågan ha dock under den senaste tiden ägt rum mellan därav

berörda fiskförsäljningsföreningar.

Prisregleringsföreningarnas behov av rörelsemedel täckes till stor del av

de förut omförmälda statslånen. Föreningen Västkustfisk åtnjuter, enligt

Kungi. Maj :ts beslut den 9 maj 1947, därutöver rätt att i riksbanken mot

sedvanlig ränta utbekomma lån å ett belopp av intill 2 500 000 kronor.

I skrivelse den 14 februari 1950 har statens livsmedelskommission framlagt

förslag om prisreglering å fisk efter den 30 juni 1950, m. m. Sedermera

har kommissionen med skrivelse den 14 mars 1950 överlämnat en den 17

februari 1950 dagtecknad skrift i ämnet från tolv salteriföretag ävensom ett

yttrande över berörda skrift från föreningen Västkustfisk.

Genom beslut den 4 mars 1949 uppdrog Kungl. Maj :t åt livsmedelskommissionen

att inkomma med utredning och förslag rörande organisationen

av exporten av fisk till länder, där importen av denna vara är centraliserad.

Enligt beslutet skulle vid utredningen ägnas särskild uppmärksamhet åt

spörsmålet under vilka betingelser och i vilka former inom branschen verksamma

företag kunde beredas möjlighet att deltaga i ifrågavarande export.

Kommissionen har i skrivelse den 18 oktober 1949 inkommit med utredning

och förslag i ämnet.

Över sistnämnda skrivelse ha utlåtanden avgivits av statens handelskommission

den 26 november 1949 och av kommerskollegium den 5 januari 1950.

Kollegiet har därvid överlämnat yttranden från handelskamrarna i Göteborg,

Jönköping, Malmö och Stockholm.

Livsmedelskommissionens förslag m. m.

Prisregleringen på fisk m. m.

Livsmedelskommissionen redogör i sina skrivelser för fiskprisernas utveckling

efter införandet av nuvarande prisregleringssystem och det ekonomiska

resultatet av kommissionens hittillsvarande verksamhet med avseende

å prisregleringen på fisk (prop. s. 5—6).

opaginerad Kontrollera mot PDF

J ordbruksutsk.ottets utlåtande nr 44.

o

Kommissionen behandlar härefter frågan om grunderna för prisregleringen

å fisk efter utgången av innevarande budgetår. Därvid upplyses till en början,

att kommissionen under den senaste tiden berett representanter för vederbörande

fiskareorganisationer samt för sammanslutningar av fiskhandlare

och saltsillhandlare m. fl. tillfälle att anföra sina synpunkter i fråga om

en fortsatt prisreglering å fisk efter utgången av innevarande budgetår.

Fiskareorganisationerna ha därvid, enligt vad kommissionen meddelar,

uttryckt sin tillfredsställelse med det hittills tillämpade regleringssystemet

och förordat, att prisreglering även i fortsättningen skall få anordnas enligt

de grunder, som innefattas i nuvarande bemyndiganden för kommissionen.

Prisregleringsföreningarna ha anhållit att de statslån, som de inneha, skola

få åtnjutas räntefritt även under nästkommande budgetår (utom Västkustfisks

riksbankskredit). Föreningen Sydkustfisk har därjämte hemställt att

— på samma villkor som föreningen Västkustfisk — få komma i åtnjutande

av en rörlig riksbankskredit intill ett belopp av 2,5 miljoner kronor

för att kunna finansiera uppkommande fisköverskott vid perioder av toppbelastning

i föreningens verksamhet.

Färskfiskhandelns representanter ha likaledes förordat ett bibehållande

av det nuvarande prisregleringssystemet.

I en särskilt omförmäld skrift från tolv salteriföretag hemställes, att

grunderna för en fortsatt prisreglering liksom den fortsatta tillämpningen

av dessa grunder måtte bliva föremål för en ingående saklig prövning. Beträffande

innehållet i övrigt i nämnda skrift och i det av föreningen Västkustfisk

avgivna yttrandet torde få hänvisas till propositionen s. 7—8.

Livsmedelskommissionen anför i sin skrivelse den 14 februari 1950, att

den för egen del funnit övervägande skäl tala för att det nuvarande systemet

för prisregleringen på fisk skall bibehållas jämväl under budgetåret

1950/51. Den erinrar om att fiskarenas möjligheter att avsätta sina produkter

till acceptabla priser ha försämrats ej obetydligt under det senaste året.

Ett fortsatt prisstöd till fisket behövs, eftersom inkomstnivån inom näringen

eljest skulle tendera att bliva oskäligt låg. Såsom ett exempel på den

under året inträdda allmänna prissänkningen på fisk anför kommissionen,

att exporten av fisk och fiskkonserver under år 1949 jämfört med år 1948

värdemässigt minskat med inemot 5 miljoner kronor trots att exportkvantiteten

stigit med bortåt 10 000 ton. Avsättningsmöjligheterna för fisk under

nästa budgetår kunna antagas komma att ytterligare försämras i och med

den fortskridande förbättringen av livsmedelsläget i Europa och såsom följd

av befarade betalningsmässiga svårigheter på olika exportmarknader.

I sin skrivelse den 14 mars 1950 framhåller kommissionen vidare, att en

förbättring i möjligheterna att exportera fisk inträffat endast så till vida,

att vissa tekniska svårigheter bortfallit vid exporten på Västtyskland. Allmänt

sett ha möjligheterna att exportera fisk till acceptabla priser påtagligt

försämrats under den senaste tiden.

Livsmedelskommissionen behandlar även frågan om förlängning av förordningen

om viss reglering av handeln med fisk m. in. Kommissionen er
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Jordbruksutskottets utlåtande nr 44.

inrar, att den i sitt utlåtande den 25 april 1947 över 1945 års fiskeriutrednings

betänkande angående fiskerinäringens efterkrigsproblem uttalat, att

man borde överväga, huruvida icke det nuvarande systemet för reglering av

strömmingshandeln skulle kunna avvecklas. Kommissionen motiverade denna

ståndpunkt med att producentföreningarna för strömming redan syntes

hava vunnit tillräcklig stadga för att kunna fullgöra sina uppgifter. I likhet

med vad kommissionen förklarat i berörda utlåtande motsätter den sig dock

icke heller nu, att den nuvarande ordningen för regleringen av handeln med

strömming skall bibehållas så länge — såsom alltjämt är fallet — ovissa

förhållanden råda i fråga om avsättningen av strömming. Kommissionen föreslår

i anslutning härtill, att förordningen skall bibehållas i sak oförändrad

och att dess giltighetstid skall förlängas till och med den 30 juni 1952.

För att man skall kunna komma tillrätta med vissa missförhållanden inom

strömmingshandeln föreslår kommissionen härjämte en ändring av förordningens

ansvarsbestämmelser. Ändringen innebär, att på anmälan eller

efter medgivande av kommissionen rättsligt inskridande skall kunna ske ej

blott, såsom nu är fallet, gentemot den, som överlåter handelsreglerad fisk

i strid med gällande föreskrifter, utan även gentemot den som inköper handelsreglerad

fisk direkt från fiskare utan att vara därtill berättigad.

Livsmedelskommissionen behandlar vidare vissa frågor rörande prisregleringsföreningarnas

ekonomiska förhållanden. Den förklarar därvid, att föreningarna

Västkustfisk och Ostkustfisk icke synas behöva ytterligare statliga

rörelsemedel. Å andra sidan böra dessa föreningar emellertid, liksom

föreningen Sydkustfisk, få åtnjuta hela det dem tillerkända statliga lånekapitalet,

däribland den till föreningen Västkustfisk år 1947 beviljade riksbankskrediten,

jämväl för tiden efter den 30 juni 1950 tills vidare. Plan för

amortering av de egentliga lånen bör enligt kommissionens mening fastställas

först längre fram, sedan föreningarna själva hunnit bilda det kapital

som erfordras för rörelsens bedrivande.

Däremot anser kommissionen, att föreningen Sydkustfisk —- utöver det

redan uppburna statslånet — behöver den rörliga kredit, som föreningen begärt

för att kunna finansiera större engagemang för överskottsfisk. Härför

talar särskilt erfarenheten från förra våren, då föreningen hade mycket

svårt att med tillgängliga medel verkställa avräkning med fiskarena i avvaktan

på inflytande exportlikvider. Kommissionen föreslår därför att föreningen

Sydkustfisk — på samma villkor som föreningen Västkustfisk —

skall tillerkännas en riksbankskredit intill ett belopp av högst 2,5 miljoner

kronor.

Vad beträffar regleringsföreningarnas begäran om fortsatt räntefrihet

erinrar kommissionen om att den tidigare visserligen icke velat motsätta

sig räntefrihet men i princip förklarat sig vara av den åsikten, att regleringsföreningarna

i framtiden icke böra åtnjuta någon subvention i form

av räntefrihet för statliga lån. Med hänsyn till att föreningarnas årsvinst

beskattas och att det enligt kommissionens mening måste anses skäligt att

skatt ei utgår för vinstmedel av denna art, motsätter sig kommissionen icke

s. 7 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 44.

7

heller nu, att fortsatt räntefrihet för föreningarnas lån (med undantag för

riksbankskrediten) skall beviljas för ytterligare ett budgetår.

Medelsbehovet för den fortsatta utbetalningen av pristillägg och prisutjämningsbidrag

under tiden fram till den 1 juli 1951 förutsätter kommissionen

skola kunna täckas av kvarstående behållningar å clearingkassan för

fisk och å tidigare upplupna regleringsavgifter ävensom av de avgifter av

delta slag som inkomma i fortsättningen. Enligt kommissionens mening

erfordras sålunda alltjämt bemyndigande att upptaga regleringsavgifter efter

i huvudsak de grunder som nu gälla. I vad mån kommissionen i fortsättningen

skall kunna nedsätta avgifterna eller, om medelsbehovet skulle

öka ytterligare, föranledas att upptaga avgift även å beredd importfisk, bör

få bedömas med hänsyn till utvecklingen under här ifrågavarande tidsperiod.

Slutligen upplyser livsmedelskommissionen, att den i förevarande frågor

samrått med statens priskontrollnämnd. Nämnden har därvid i sak biträtt

vad kommissionen föreslagit men, liksom under föregående år, framfört

vissa betänkligheter mot att även beredd importfisk skulle beläggas med

regleringsavgift.

Organisationen av fiskexporten.

Livsmedelskommissionens utredning. I fråga om innehållet i den av livsmedelskommissionen

verkställda utredningen torde få hänvisas till den å

s. 11—21 i propositionen lämnade redogörelsen.

Livsmedelskommissionens förslag. Livsmedelskommissionen finner i

likhet med samtliga berörda exportintressenter — det i dagens läge ofrånkomligt

att från svensk sida ett enhetligt uppträdande iakttages vid förhandlingar

och ingående av avtal om försäljning av fisk till länder med

centraliserad fiskimport. Ett dylikt enhetligt uppträdande synes — tills

vidare dock endast i fråga om export av fisk från västkusten och sydkusten

—■ enligt kommissionens mening icke lämpligen kunna ernås på annat sätt

än genom en koncentration av exporten till särskilda organ, till vilka samtliga

exportintressen inom fiske och handel kunna ansluta sig. Dylika organ

böra få ensamrätt till ifrågavarande export genom att myndigheterna bevilja

exportlicenser uteslutande till dem. Ett villkor härför bör emellertid

vara, att organen ställas under myndigheternas fortlöpande överinseende

och i övrigt tillgodose alla berättigade krav.

Efter de överläggningar, som livsmedelskommissionen haft i frågan med

berörda intressen på västkusten och sydkusten, anser sig kommissionen

kunna konstatera, att för närvarande förutsättningar icke finnas för en

samverkan mellan de olika intressena inom ett enda organ. Däremot torde

intressena tills vidare kunna samlas inom tre särskilda organ, ett för exporten

av färsk fisk från västkusten, ett för exporten av saltad fisk från västkusten

och ett för exporten av färsk och beredd fisk från sydkusten.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Jordbruksutskottets utlåtande nr 44.

Exporten av färsk fisk från västkusten bör lämpligen anförtros en ekonomisk

förening — föreningen Svensk exportfisk efter eventuell ombildning

eller annan förening — vilken står öppen för alla samt är uppbyggd och

verksam efter i huvudsak de riktlinjer, som kommissionen skisserat i samband

med de i det föregående berörda diskussionerna med vederbörande

intressenter.

Skulle det icke visa sig möjligt att samla intressena i en sådan förening,

bör ett samarbete — på ungefär samma sätt som inom det s. k. saltsillutskottet

— tills vidare kunna etableras inom ett ideellt organ, i vilket ingå

dels fiskareorganisationerna, dels den enskilda handeln. Organets huvudsakliga

uppgift skulle vara att förhandla med utländska monopolköpare.

Eventuella avtal skulle lämpligen undertecknas dels av överskottsföreningen

Västkustfisk, dels av en särskild av den enskilda handeln bildad ekonomisk

förening under myndigheternas kontroll eller -— intill dess en sådan

förening kommit till stånd — av varje enskilt exportföretag som så

önskade. Inköpen av fisk för exporten och leveranserna inom ramen för

centralavtalet skulle även här i stort sett kunna ske efter de av kommissionen

skisserade riktlinjerna. Leveranserna böra dock stå under betryggande

kontroll, vilken lämpligen kan utövas av Västkustfisk. Exportlicenserna

böra vid en sådan verksamhetsform utställas på Västkustfisk för organets

räkning.

Som ett provisorium för den närmaste tidens uppgörelser med utländska

monopolköpare synas förhandlingarna kunna föras av en delegation, i vilken

såväl fiskarena som de enskilda exportörerna äro representerade. Delegationen

synes lämpligen kunna utses av Västkustens fiskexportnämnd.

Som avtalstecknande kan tänkas Västkustfisk — eventuellt tillsammans

med andra — och föreningen bör i sådant fall ensam få exportlicenserna.

Beträffande exporten av salt fisk från västkusten anser kommissionen,

att det s. k. saltsillutskottet i dess nuvarande form som ett ideellt samarbetsorgan

och ställt under myndigheternas kontroll tills vidare kan fylla

funktionen som enda förhandlande organ gentemot utländska monopolköpare.

Intill dess en ekonomisk förening bildats, vari den enskilda handeln

samlas, synes varje enskild exportör kunna jämte Västkustfisk underteckna

eventuella avslut. Exportlicenser böra i vilket fall som helst utställas på

Västkustfisk för utskottets räkning.

När det gäller exporten från sydkusten ansluter sig kommissionen till det

av en särskild kommitté framlagda förslaget rörande organisationen av och

verksamhetsformerna för en ekonomisk förening, vilken skulle fungera som

centralorgan för exporten till monopolmarknader. När stadgar för föreningen

slutligt utarbetats och föreningen trätt i funktion, bör den enligt kommissionens

mening tills vidare ensam erhålla licenser för denna export. Eftersom

en förening redan finnes, som vid skilda tillfällen anlitats som centralorgan

för exporten, bör det nya organet tillkomma genom en ombildning

av nämnda förening. Denna skall i samband därmed givetvis vara skyldig

att underkasta sig de kontrollbestämmelser, som livsmedelskommissionen

kan komma att föreskriva.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 44.

9

I kommissionens skrivelse anföres vidare, att fiskare på västkusten uttalat,

att ensamrätt till export till centraliserade marknader av fiskslag, för

vilka en fiskareorganisation utan statligt stöd helt behärskar utbudet, bör

tillkomma fiskareorganisationen i stället för ett centralorgan. Kommissionen

finner denna synpunkt värd beaktande.

Slutligen föreslår livsmedelskommissionen att — i enlighet med önskemål,

som i olika sammanhang framförts av såväl fiskarena som handeln

— en särskild befattning skall inrättas för stödjande av exporten. Innehavaren

av denna befattning — av kommissionen kallad fiskexportman —

skall först och främst ha till uppgift att kartlägga de inköpskällor, som de

olika länderna anlita, och att upptaga och vidmakthålla kontakter med vederbörande

myndigheter hemma och utomlands. Han skall vidare intimt

följa den handelspolitiska utvecklingen, prisutvecklingen och kvalitetsfordringar

rörande fisk och fiskprodukter utomlands, bedriva kommersiell informations-

och förmedlingsverksamhet och på sina resor i olika länder informera

de svenska diplomatiska och konsulära befattningshavarna på olika

orter i frågor rörande fisket och exporten. Kostnaderna för tjänsten ha

preliminärt beräknats till cirka 75 000 kronor om året för lön ävensom för

resor och övriga expenser.

Kommissionen förordar, att ett belopp av intill 25 000 kronor för år skall

ställas till förfogande för ändamålet. Beloppet anses tills vidare kunna bestridas

från clearingkassan för fisk. Enligt kommissionens mening bör fiskexportmannen

knytas till kommissionen eller det organ, som efter kommissionen

kommer att handhava hithörande frågor. Som villkor för statsbidraget

bör gälla, att återstående kostnader för befattningen bestridas av organisationer

och företag inom fiskerinäringen.

Yttrandena.

Remissinstanserna dela i stort sett livsmedelskommissionens uppfattning,

att centrala organ behövas för att underlätta den svenska fiskexporten

till länder med centraliserad import. Emellertid uttala både handelskommissionen

och kommerskollegium viss tveksamhet mot att dylika

organ skola givas den monopolställning som livsmedelskommissionens förslag

innebär.

De i ärendet hörda handelskamrarna motsätta sig icke förslaget att centralorgan

skola bildas för att underlätta exporten av fisk till länder med

centraliserad import. Emellertid betonas, att centraliseringsåtgärdcrna böra

ha karaktären av ett provisorium. Vidare förordas, att centralorganens roll

skall inskränkas till förhandlingar eller till utbud. Slutligen framhålles, att

det nuvarande systemet med minimipriser på den inhemska marknaden

försvårar exporten och att de inhemska priserna böra anpassas efter prisnivån

på världsmarknaden.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Jordbruksutskottets utlåtande nr 44.

Beträffande förslaget att en särskild fiskexportman skall anställas

anser kommerskollegium det tveksamt, huruvida värdet av en sådan

anordning kommer att motsvara de jämförelsevis betydande kostnaderna.

Handelskammaren i Malmö ifrågasätter, om en dylik befattningshavare

har någon nämnvärd uppgift att fylla vid sidan av de konsulära organen

utomlands och vederbörande exportorgan i landet. Däremot uttalar handelskammaren

i Göteborg, att anordningen kan bliva av värde för fiskexporten.

Ett genomförande av förslaget bör dock enligt handelskammarens mening

bliva beroende av exportintressenas vilja till ekonomisk medverkan i den

omfattning, som livsmedelskommissionen förutsatt.

En utförligare redogörelse för innehållet i de i ärendet avgivna utlåtandena

och yttrandena återfinnes å s. 23—27 i propositionen.

Departementschefen.

Departementschefen har anfört:

»Läget på fiskmarknaden har under år 1949 kännetecknats av vikande

konjunkturer. De genomsnittliga fiskpriserna ha sjunkit. De avsättningssvårigheter

för exporten, som redan dessförinnan i viss mån framträtt, ha

skärpts under året, och det kan befaras, att dessa svårigheter komma att

öka ytterligare. Med hänsyn till dessa omständigheter torde det ej vara möjligt

att nu slopa den prisreglerande verksamheten inom fisket. Denna verksamhet

torde i stället böra fortsätta jämväl under nästa budgetår. För detta

ändamål torde nu gällande förordning om viss reglering av handeln med

fisk m. in., vars giltighetstid utgår den 30 juni 1950, böra erhålla förlängd

giltighetstid, förslagsvis under ytterligare två år.

Även grunderna för regleringen torde böra behållas i huvudsak oförändrade.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande,

vederbörande organ för prisregleringsverksamheten att handhava

prisregleringen i överensstämmelse med de allmänna riktlinjer, som

godkänts av riksdagen. Jag vill här erinra om att Kungl. Maj:t i propositionen

nr 161 till årets riksdag föreslagit, att statens livsmedelskommission

skall upphöra med utgången av innevarande budgetår och att kommissionens

verksamhet i frågor rörande avsättning av fisk skall övertagas av ett

nytt organ, statens jordbruksnämnd.

Av den redogörelse, som kommissionen lämnat rörande kostnaderna för

upprätthållande av prisregleringen till och med utgången av år 1949, framgår

att under sistnämnda år sagda kostnader helt täckts av inflytande regleringsavgifter

samt att därjämte uppstått ett visst överskott. Såsom jämväl

framgår av redogörelsen är det dock möjligt, att betydande belopp kunna

behöva tagas i anspråk för att täcka blivande förluster på vissa inneliggande

lager. Även för nästa budgetår torde emellertid kostnaderna för upprätthållande

av en prisregleringsverksamhet i enlighet med de av riksdagen

godkända principerna kunna täckas med de regleringsavgifter, som inflyta

s. 11 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 44.

11

under året, samt med förefintlig behållning på de medel, som enligt gällande

direktiv äro avsedda att utöver löpande regleringsavgifter användas för

den fortsatta prisregleringen. Något särskilt anslag för ändamålet torde

därför icke behöva anvisas för budgetåret 1950/51. Jag vill i detta sammanhang

understryka, att prisregleringsavgifter självfallet ej böra uttagas

i större omfattning än som kan beräknas vara erforderligt med hänsyn till

föreliggande förlustrisker.

På tal om grunderna för prisregleringsverksamheten torde böra upptagas

frågan om organisationen av fiskexporten till länder med centraliserad import.

Vid den utredning i denna fråga, som livsmedelskommissionen verkställt

enligt uppdrag av Kungl. Maj :t, har kommissionen funnit det nödvändigt,

att från svensk sida ett enhetligt uppträdande iakttages vid förhandlingar

och affärsuppgörelser med länder, där importen av fisk är

centraliserad. Härför erfordras enligt kommissionens mening, att för fiskexporten

intresserade parter sammansluta sig i ett eller flera organ, till

vilka exporten koncentreras. Dessa organ, som skola ställas under myndigheternas

överinseende, skola få ensamrätt till ifrågavarande export genom

att exportlicenserna uteslutande skola utställas å dem. Då enligt kommissionens

uppfattning förutsättningar för närvarande saknas för en samverkan

inom ett enda organ, föreslås att exporten tills vidare skall samlas till

tre särskilda organ, ett för exporten av färsk fisk från västkusten, ett för

exporten av saltad fisk från västkusten samt ett för exporten av färsk och

beredd fisk från sydkusten. För strömmingsexporten från ostkusten äro enligt

kommissionen några särskilda åtgärder ej för närvarande påkallade.

Jämväl remissinstanserna ha ansett att vissa centraliseringsåtgärder erfordras.

Emellertid ha de uttryckt någon tveksamhet huruvida den utformning

av organisationen, som livsmedelskommissionen förordat, är den lämpligaste.

Sålunda ha både kommerskollegium och statens handelskommission

uttalat betänkligheter mot den monopolställning, som centralorganen skulle

få. Från handelskammarehåll har förordats, att centralorganens verksamhet

skall inskränkas till förhandlingar eller utbud, varigenom utrymme skulle

finnas för insatser från de enskilda exportörernas sida.

För min del anser jag att i dagens läge en centralisering av den svenska

fiskexporten till särskilda organ är nödvändig, såvitt gäller länder med

centraliserad import. Rätt att ingå såsom medlem i dessa organ bör tillkomma

fiskareorganisationer och partihandelsföretag, som tidigare bedrivit fiskexport,

ävensom organisationer, vari dylika företag äro sammanslutna.

Jag har i och för sig intet att erinra mot vad livsmedelskommissionen föreslagit

angående antalet organ och deras sammansättning. Det torde emellertid

vara önskvärt, att antalet kan reduceras. Eventuella möjligheter härtill

höra tillvaratagas. Vidare behövs uppenbarligen alltjämt ett organ, motsvarande

det av livsmedelskommissionen bildade exportrådet, vilket kan

representera fiskerinäringen i dess helhet vid överläggningar i exportfrågor

o. d.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Jordbruksutskottets utlåtande nr 44.

I vissa yttranden har framhållits, att en nackdel med centraliseringen

är, att densamma leder till kvotering av exporten mellan respektive företag.

För att undvika detta har förordats, att centraliseringen skall inskränkas

till själva utbuden och att de olika företagen skola få fria händer att själva

ombesörja exporten. Med anledning härav vill jag framhålla, att det icke

synes möjligt att nu taga ställning till frågan, hur arbetsuppgifterna böra

fördelas mellan vederbörande exportorgan och dess medlemmar. Den vägledande

synpunkten bör enligt min mening vara, att ingripandena i exporten

ej böra göras mer omfattande än som är nödvändigt för att lösa de

problem, som den av vissa länder genomförda centraliseringen av importen

medfört, över huvud bör regleringen icke nu låsas fast utan möjlighet bör

finnas att anpassa densamma efter de skiftande betingelser, som kunna uppstå

vid olika tidpunkter och för skilda områden. Kungl. Maj :t eller, efter

Kungl. Maj :ts bemyndigande, statens jordbruksnämnd torde böra äga utforma

regleringen av exporten med beaktande av nu nämnda synpunkter.

I likhet med statens handelskommission anser jag det riktigast, att exportregleringen

ej grundas på nu gällande exportförbudskungörelse, vilken

har karaktär av krisförfattning. Föreskrifter om det licenstvång för export

av fisk, som skall ligga till grund för centraliseringen, torde därför böra

meddelas i en särskild kungörelse. Jag torde senare ånyo få anmäla denna

fråga för Kungl. Maj :t.

I detta sammanhang vill jag även något beröra de synpunkter, som anförts

i den förut omnämnda skrivelsen från ett antal salteriföretag. Jag

uttalade redan i propositionen nr 48 till 1948 års riksdag att det genomsnittliga

priset på fisk måste beräknas komma att ligga över minimipriset

och att minimipriset borde fastställas så, att det medverkade till att ge fiskarena

en skälig inkomst. I den mån så kan ske utan att detta mål för regleringsverksamheten

äventyras bör enligt min mening minimipriset avvägas

så, att möjlighet till konkurrens under likvärdiga förhållanden föreligger.

Livsmedelskommissionen har föreslagit, att de statslån å tillhopa 3 500 000

kronor, som enligt beslut av 1946 års riksdag beviljats prisregleringsföreningarna,

skola få innehavas amorterings- och räntefritt jämväl under

nästa budgetår. Härjämte har kommissionen förordat, att föreningen Västkustfisk

under samma tid skall få åtnjuta hela den riksbankskredit intill

2 500 000 kronor jämte ränta, för vilken 1947 års riksdag ställt garanti genom

riksgäldskontoret. Slutligen har kommissionen tillstyrkt en framställning

från föreningen Sydkustfisk att på samma villkor som föreningen Västkustfisk

erhålla en riksbankskredit å högst 2 500 000 kronor.

Jag biträder kommissionens förslag att prisregleringsföreningarna skola

få inneha sina statslån till deras fulla belopp under budgetåret 1950/51. Beträffande

frågan om fortsatt räntefrihet ställer jag mig tveksam. Vid lånens

beviljande förutsattes, att desamma icke skulle vara förenade med denna

förmån under längre tid. Jag vill emellertid icke motsätta mig, att lånen

med undantag för berörda riksbankskredit skola få löpa utan ränta även

s. 13 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 44.

13

under nästa budgetår. Jag förutskickar dock, att denna förmån skall upphöra

den 30 juni 1951. Jag förordar härjämte att staten, för att bereda föreningen

Sydkustfisk samma möjlighet som föreningen Västkustfisk att erhålla

eu kredit i riksbanken, skall genom riksgäldskontoret ställa garanti å

ett lån till töreningen i riksbanken. Garantien torde dock böra begränsas till

ett belopp av 2 000 000 kronor jämte ränta. För berörda lån böra icke ifrågakornina

några lättnader i form av räntefrihet eller dylikt.

Enligt livsmedelskommissionens förslag skulle slutligen ur clearingkassan

för fisk disponeras visst belopp för inrättande av en till vederbörande

statliga regleringsorgan knuten befattning för stödjande av fiskexporten.

En förutsättning härför skulle emellertid vara, att återstående kostnader

för befattningen skulle bestridas av organisationer och företag inom fiskerinäringen.

För min del är jag ense med kommissionen om betydelsen av att

alla föreliggande exportmöjligheter tillvaratagas. De arbetsuppgifter, som

skulle åvila innehavaren av den förslagna befattningen, äro emellertid till

allra största delen sådana, att det torde böra ankomma på näringens utövare

att själva ombesörja och svara för kostnaderna för desamma. Med hänsyn

till att delvis stridiga intressen kunna föreligga förefaller det vidare

tvivelaktigt, huruvida erforderlig enighet kan skapas mellan dessa olika

intressen.

Å andra sidan synes det ej omöjligt, att åtskilligt skulle kunna vinnas genom

en verksamhet av det slag, som enligt kommissionen skulle ankomma

på ifrågavarande befattningshavare. Det allmännas intresse av att exportmöjligheterna

tillvaratagas synes även kunna motivera, att något statligt

stöd får utgå till en dylik verksamhet under det första verksamhetsåret.

Med hänsyn till det anförda anser jag mig kunna förorda livsmedelskommissionens

förslag endast i så måtto att Kungl. Maj :t, därest de berörda organisationerna

och företagen kunna enas om att anställa en gemensam befattningshavare

för ifrågavarande uppgifter, bör äga befogenhet att medgiva

att för nästa budgetår bidrag till täckande av kostnaderna för befattningen

må utgå ur clearingkassan för fisk intill det av kommissionen angivna

beloppet.

Såsom förut nämnts bör förordningen den 17 juni 1948 om viss reglering

av handeln med fisk, in. in. erhålla förlängd giltighet under liden den

1 juli 1950—30 juni 1952. Kommissionen har hemställt, att i samband med

förlängningen förordningens ansvarsbestämmelser skola utvidgas på en

punkt. För närvarande kan ansvar endast utkrävas av den som överlåter

handelsreglerad fisk i strid mot gällande bestämmelser. Kommissionens

hemställan innebär att åtal, efter anmälan eller medgivande av kommissionen,

skall kunna väckas även mot den som inköper handelsreglerad fisk

direkt från fiskare utan att vara därtill berättigad. För min del anser jag

emellertid en sådan utvidgning av ansvarsbestämmelserna knappast erforderlig.

Jag kan därför icke biträda kommissionens förevarande hemställan.»

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

J ordbruksutskottets utlåtande nr 44.

Utskottet.

Den nu gällande förordningen den 17 juni 1948 (nr 311) om viss reglering

av handeln med fisk, in. in., vilken förordning gäller till och med den 30 juni

1950, innehåller vissa bestämmelser om handelsreglering, grundad på auktorisation

av s. k. producentföreningar, och om prisregleringsavgift å fisk.

Med hänsyn till de vikande konjunkturerna på fiskmarknaden synes enighet

råda om att reglering av fiskhandeln bör anordnas även i fortsättningen.

Meningarna äro däremot delade om huru regleringen bör utformas.

Kungl. Maj :t har för sin del föreslagit, att grunderna för regleringen skola

i huvudsak bibehållas oförändrade, varvid det torde få ankomma på Kungl.

Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, på vederbörande organ för

prisregleringsverksamheten att handhava regleringen i överensstämmelse

med de allmänna riktlinjer, som godkänts av riksdagen. I fråga om organisationen

av fiskexporten till länder med centraliserad import innehåller

förslaget emellertid, att sådan export skall centraliseras till särskilda organ,

i vilka såsom medlemmar skola kunna ingå fiskareorganisationer och partihandelsföretag,

som tidigare bedrivit fiskexport, ävensom organisationer,

vari dylika företag äro sammanslutna. Därjämte skall finnas ett organ, som

kan representera fiskerinäringen i dess helhet vid överläggningar i exportfrågor

o. d. Den närmare fördelningen av arbetsuppgifterna mellan vederbörande

exportorgan och dess medlemmar har Kungl. Maj :t emellertid icke

tagit ställning till.

I motionerna 1:504 och 11:597 har beträffande den fortsatta giltigheten

av 1948 års förordning yrkats, att Kungl. Maj :ts förslag i denna del måtte

avslås, såvitt gäller auktorisering av handeln med fisk. Därjämte har anmärkning

framställts mot det sätt, på vilket regleringen i vissa, icke närmare

angivna hänseenden tillämpats.

Mot systemet med auktorisation har i huvudsak framhållits, att det numera

har fyllt sin uppgift. Det utgör vidare ett hinder för fri konkurrens

och därmed även för rationalisering samt medför stelhet i varudistributionen.

Gentemot dessa invändningar kan emellertid anföras, att konjunkturerna

äro vikande för fisket och att avsättningsförhållandena på grund

därav komma att bliva osäkra. Även om man icke kan frånkänna de gjorda

invändningarna betydelse, synes med hänsyn därtill enligt utskottets mening

försiktigheten bjuda, att man i nuvarande läge bibehåller det hittillsvarande

systemet.

Med anledning av vad i nyssnämnda motioner anmärkts rörande missförhållanden

vid tillämpningen av regleringen vill utskottet framhålla, att det

ankommer på Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, på vederbörande

organ för prisregleringsverksamheten att handhava regleringen.

Utskottet förutsätter, att i samband därmed nödiga åtgärder vidtagas för att

regleringen icke skall avvika från de riktlinjer för densamma, som beslutats

av statsmakterna.

Vad härefter angår organisationen av fiskexporten till länder med centra
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 44.

15

liserad import ha i motionerna I: 504 och II: 597, I: 505 och II: 598 samt I:

506 och 11:596 gjorts invändningar mot Kungl. Maj:ts förslag. Dessa gå i

huvudsak ut på att de organ, som föreslagits skola omhänderhava ifrågavarande

export, icke skola erhålla monopolställning.

På grund av vad sålunda anförts i motionerna får utskottet erinra om

att Kungl. Maj:t ansett det ännu icke vara möjligt att taga ställning till

frågan, huru arbetsuppgifterna böra fördelas mellan vederbörande exportorgan

och dess medlemmar, d. v. s. fiskareorganisationerna och partihandelsföretag,

som tidigare bedrivit fiskexport, ävensom organisationer, i vilka

dylika företag äro sammanslutna. Den vägledande synpunkten skall emellertid

enligt förslaget vara, att ingripandena i exporten ej böra göras mer

omfattande än som är nödvändigt för att lösa de problem, som den av vissa

länder genomförda centraliseringen av importen medfört. Detta uttalande

vill utskottet understryka. Utskottet ansluter sig vidare till uttalandet i propositionen,

att regleringen över huvud icke nu bör låsas fast, utan möjlighet

bör finnas att anpassa densamma efter de skiftande betingelser, som

kunna uppstå vid olika tidpunkter och för skilda områden. Ej heller har utskottet

något att erinra mot förslaget att Kungl. Maj:t eller, efter Kungl.

Maj :ts bemyndigande, statens jordbruksnämnd skall äga utforma regleringen

av exporten med beaktande av nu nämnda synpunkter.

Vad Kungl. Maj :t föreslagit angående fastställandet av minimipris, statslån

till prisregleringsföreningarna samt inrättandet av en till vederbörande

statliga regleringsorgan knuten befattning för stödjande av fiskexporten biträdes

av utskottet. Likaså delar utskottet Kungl. Maj :ts uppfattning i fråga

om ansvarsbestämmelsernas utformning i 1948 års förordning.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

att riksdagen må

A. med bifall till Kungl. Maj :ts förslag samt med avslag

å motionerna 1: 504 och II: 597, såvitt nu är i fråga, antaga

förut omförmälda förordning angående fortsatt giltighet

av förordningen den 17 juni 1948 (nr 311) om viss reglering

av handeln med fisk in. in.;

B. med bifall till Kungl. Maj :ts förslag samt med avslag

å motionerna I: 504 och II: 597 i förevarande del ävensom

motionerna 1:505 och 11:598 samt 1:506 och 11:596 medgiva,

att för tiden till och med den 30 juni 1951 reglering

av priserna på fisk ävensom av exporten av fisk av vissa

slag må anordnas i huvudsaklig överensstämmelse med de

grunder, som förordats i propositionen;

C. besluta, att staten genom riksgäldskontoret skall ställa

garanti för ett lån åt Sydkustfisk, förening u. p. a., i riksbanken

å ett belopp av intill 2 000 000 kronor jämte ränta.

Stockholm den 10 maj 1950.

På jordbrukutskottets vägnar:

L. TJÄLLGREN.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Jordbruksutskottets utlåtande nr 44.

Vid detta ärendes slutbehandling ha närvarit:

från första kammaren: herrar Tjällgren, Anderberg, Näslund*, Henry

Johansson*, Bror Nilsson*, Hjalmar Nilsson, Bertil Andersson, Einar Persson*

och Aaby-Ericsson*; samt

från andra kammaren: herrar Andersson i Tungelsta*, Johnsson i

Kastanj egården, Antby, Andersson i Hyssna, Haeggblom, Utbult, Boman i

Stafsund* och Lindström* samt fru Lindskog.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

507617.

Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag, 1950.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1950:328 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående seminverksamhet bland nötkreatur m. m. jämte i ämnet väckta motioner. a1 i texten