Sök i Ratio Lex

Utlåtande med anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående åtgärder i prisreglerande sgfte på jordbrukets område jämte i ämnet väckta motioner.

1950-05-22 · 49 sidor, varav 49 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 49 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1950:52, Utlåtande med anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående åtgärder i prisreglerande sgfte på jordbrukets område jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 52.

1

Nr 52.

Utlåtande med anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående

åtgärder i prisreglerande sgfte på jordbrukets område

jämte i ämnet väckta motioner.

I årets statsverksproposition har Kungl. Maj :t under nionde huvudtiteln

föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret

1950/51 beräkna dels (p. 113) till Prisreglerande åtgärder på jordbrukets

område ett reservationsanslag av 135 000 000 kronor, dels (p. 115)

till Kostnader i samband med Svenska spannmålsaktiebolagets verksamhet

ett reservationsanslag av 20 000 000 kronor, dels ock (p. 116) till Statlig

lagerhållning: Omkostnader för statlig inköps- och försäljningsverksamhet

ett förslagsanslag av 7 000 000 kronor.

Därefter har Kungl. Maj :t i en till riksdagen den 28 april 1950 avlåten,

till jordbruksutskottet hänvisad proposition, nr 245, under åberopande av

ett bilagt utdrag av protokollet över jordbruksärenden för samma dag framlagt

de förslag till åtgärder i prisreglerande syfte på jordbrukets område, vilka

i huvudsak framgå av följande i propositionen lämnade sammanfattning.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

Sedan överenskommelse träffats mellan statens livsmedelskommission, å

ena, samt Sveriges lantbruksförbund och Riksförbundet Landsbygdens folk,

å andra sidan, angående grunderna för prissättningen å jordbrukets produkter

för regleringsåret 1950/51, bär Kungl. Maj :t den 21 april 1950 meddelat

beslut i prisfrågan. Beslutet innebär ett godkännande av överenskommelsen.

Enligt denna skola priserna å jordbrukets produkter — bortsett från vissa

justeringar i marknadsanpassande syfte —bibehållas i stort sett oförändrade,

så länge den nuvarande stabiliseringspolitiken tillämpas. Jordbruket har

emellertid bland annat förbehållit sig att påkalla täckning för de särskilda

kostnadsökningar, till exempel ökade löner till lejd och egen arbetskraft

inom jordbruket, som kunna uppkomma till följd av stabiliseringspolitikens

upphörande eller modifiering.

Nu utgående pristillägg avses skola bibehållas i stort sett oförändrade,

så länge den nuvarande stabiliseringspolitiken tillämpas. I samband med

ett upphörande eller en modifiering av denna politik bör emellertid frågan

om att begränsa dessa tillägg övervägas.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1950. 10 samt. Nr 52.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Jordbruksutskottets utlåtande nr 52.

För nästa regleringsår har vidare ej räknats med ett bibehållande av det

belopp å 6 miljoner kronor, som nu utgår såsom kompensation för felslagen

skörd i vissa delar av landet.

Medelsbehovet för prisreglerande åtgärder på jordbrukets område har -—

under förutsättning att pristillägg skola utgå under hela regleringsåret

1950/51 enligt nu gällande grunder — beräknats till 191 miljoner kronor,

därav omkring 147 miljoner kronor för mjölkpristillägg och särskilda mjölkbidrag,

33 miljoner kronor för pristillägg för fläsk, 6 miljoner kronor för

bidrag till förbättring av mjölkhandelns marginaler och 5 miljoner kronor

för bestridande av diverse kostnader i samband med jordbruksregleringen.

Ett reservationsanslag å sagda belopp äskas för ändamålet. Vidare begäres

ett reservationsanslag å 25 miljoner kronor till kostnader i samband med

Svenska spannmålsaktiebolagets verksamhet och ett förslagsanslag å 6 miljoner

kronor till omkostnader för statlig lagerhållning av vissa jordbruksprodukter.

Kungl. Maj :t har i enlighet med vad sålunda anförts föreslagit riksdagen

att

dels medgiva Kurigl. Maj :t att vidtaga erforderliga åtgärder för reglering

under nästkommande regleringsår av produktions- och avsättningsförhållandena

på jordbrukets område i huvudsaklig överensstämmelse med de i

propositionen angivna riktlinjerna;

dels bemyndiga Kungl. Maj :t att fastställa priser på brödsäd och oljeväxter

av 1951 års skörd i huvudsaklig överensstämmelse med vad i propositionen

angivits;

dels å riksstaten för budgetåret 1950/51 under nionde huvudtiteln anvisa

a) till Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område ett reservationsanslag

av 191 000 000 kronor;

b) till Kostnader i samband med Svenska spannmålsaktiebolagets verksamhet

ett reservationsanslag av 25 000 000 kronor;

c) till Statlig lagerhållning: Omkostnader för statlig inköps- och försäljningsverksamliet

ett förslagsanslag av 6 000 000 kronor;

dels att antaga vid propositionen fogade förslag till förordning angående

fortsatt giltighet av förordningen den 10 juli 1947 (nr 378) om viss avgift

å mjölk, grädde och ost samt till förordning om ändrad lydelse av 2 § förordningen

den 30 juni 1944 (nr 459) angående avgift för smör som användes

för framställning av grädde m. m.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 52.

3

Ifrågavarande båda författningsförslag äro av följande lydelse.

Förslag

till

Förordning

angående fortsatt giltighet av förordningen den 10 juli 1947 (nr 378)

om viss avgift å mjölk, grädde och ost.

Härigenom förordnas, att förordningen den 10 juli 1947 om viss avgift å

mjölk, grädde och ost, vilken jämlikt förordningen den 3 juni 1949 (nr 355)

gäller till och med den 31 augusti 1950, skall äga fortsatt giltighet under

tiden från och med den 1 september 1950 tills vidare.

F ö r s 1 a g

till

Förordning

om ändrad lydelse av 2 § förordningen den 30 juni 1944 (nr 459)

angående avgift för smör som användes för framställning

av grädde m. m.

Härigenom förordnas, att 2 § förordningen den 30 juni 1944 angående

avgift för smör som användes för framställning av grädde m. m. skall erhålla

följande ändrade lydelse.

2 §.

Avgift för sådan tillverkning som avses i 1 § utgår med det belopp, som

Kungl. Maj :t bestämmer, dock med högst 5 kronor för varje vid tillverkningen

använt kilogram smör. Avgiften utgör lägst 50 kronor för varje hel

eller påbörjad kalendermånad, under vilken tillverkningen bedrives.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1950.

1 detta sammanhang har utskottet därjämte behandlat följande till utskottet

hänvisade motioner, nämligen

1) I: 120 av herr Osvald och II: 140, likalydande, av herr Ståhl, i vilka

motioner hemställts, att riksdagen ville besluta att hos Kungl. Maj:t anhålla

om en allsidig utredning i syfte alt ersätta det nuvarande systemet med pris
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Jordbruksutskottets utlåtande nr 52.

sättning på jordbrukets produkter med ett smidigare, mer utvecklingsfrämjande

system, som principiellt giver vårt jordbruk samma rörelsefrihet som

andra näringsgrenar;

2) I: 261 av herr Aabij-Ericsson m. fl. och II: 318, likalydande, av herr

Hseggblom m. fl., vari hemställts, alt riksdagen i avsikt att bereda jordbruket

en tryggare och friare ställning ville hos Kungl. Ma:jt begära en plan

för successiv avveckling av de subventioner, som nu anvisas till prisreglerande

åtgärder på jordbrukets område;

3) I: 273 av herr Spetz och II: 308, likalydande, av herr Antbg m. fl., vari

yrkats, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om sådan

ändring av kungörelsen den 19 mars 1942, nr 91, att mejerier skola få rätt

att jämsides med försäljning av 3-procentig standardiserad mjölk saluföra

mjölk med högre fetthalt samt att å sådan mjölk tillämpa fri prisbildning;

4) 1:513 av herr Persson, Karl, och herr Hermansson, Herbert, samt II:

609, likalydande, av herrar Carlsson i Bakeröd och Hansson i Skediga, vari

hemställts, att riksdagen måtte hos Kungl. Maj :t hegära skyndsam utredning

angående på vad sätt småbruket skall få kompensation för den i propositionen

nr 245 föreslagna kraftfoderfördyringen ävensom att riksdagen måtte

giva Kungl. Maj :t bemyndigande att verkställa denna kompensation;

5) 1:514 av herr Elofsson, Gustaf, och 11:610, likalydande, av herrar

Johnsson i Kastanj egården och Persson i Svensköp, vari hemställts, att riksdagen

måtte besluta att fabrikspotatispriset för nästa regleringsår skall vara

detsamma som under regleringsåret 1949/50;

6) I: 515 av herr Elofsson, Gustaf, och II: 611, likalydande, av herr Johnsson

i Kastanj egården m. fl., vari hemställts, att riksdagen vid behandlingen

av propositionen nr 245 måtte besluta om samma prissättning för höstvete

och råg;

7) 1:516 av herr Persson, Ivar, m. fl. och 11:615, likalydande, av herr

Adolfsson m. fl., vari hemställts dels att övre och undre gränserna för äggpris

till producent under år 1950/51 skola fastställas enligt livsmedelskommissionens

förslag, alltså med 1 krona 80 öre per kilogram som lägsta och

i allmänhet 3 kronor per kilogram som högsta pris, eller att producenterna

— i händelse riksdagen beslutar att bottenpriset skall tillåtas ligga

lägre än 1 krona 80 öre per kilogram — erhålla rätt att tillgodogöra

sig de överpriser utöver 3 kronor per kilogram, som eventuellt temporärt

kunna uttagas vid export eller på hemmamarknaden, dels att höjningen av

priset på kraftfoder under innevarande regleringsår icke tillätes slå igenom

i vad gäller de kraftfoderpartier, som ingå i hönsfoderblandningarna, dels

ock att den s. k. 4-procentregeln i samband med omräkningen av jordbrukskalkylen

under hösten 1950 skall tillämpas på sätt som hittills skett och som

förutsatts i årets prisöverenskommelse för regleringsåret 1950/51;

8) I: 517 av herr Näslund in. fl. och II: 617, likalydande, av herr Svensson

i Ljungskile m. fl., vari hemställts, att riksdagen vid behandlingen av propositionen

nr 245 måtte beakta de synpunkter, som framförts i motionerna;

9) I: 518 av herr Gränebo m. fl. och II: 614, likalydande, av herr Hedlund

s. 5 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 52.

5

i Rådom m. fl., vari yrkats, att riksdagen måtte besluta hemställa, att Kungl.

Maj :t ville överväga att införa margarinaccis av den storlek, som är nödvändig

för att trygga avsättningen av smörproduktionen;

10) I: 519 av herr Gränebo m. fl. och II: 016, likalydande, av herr förste

vice talmannen Skoglund m. fl., vari hemställts, att riksdagen hos Kungl.

Maj :t måtte begära en skyndsam utredning om frigivandet av handeln med

oljekraftfoder och därvid erforderliga anordningar för att säkerställa avsättningen

av det inhemska oljeväxtmjölet;

11) I: 520 av herr Isaksson m. fl. och II: 613, likalydande, av herr Hseggblom

m. fl., vari yrkats dels att kraftfoderregleringen för hönsfoder till utgången

av innevarande regleringsår skall bibehållas vid de på hösten 1949

beslutade grunderna eller att äggproduktionen skall erhålla annan kompensation

för sedan hösten 1949 genomförd höjning av kraftfoderpriserna, dels

att för regleringsåret 1950/51 intet högsta pris eller bottenpris skall fastställas

för ägg, dels ock att vad i övrigt i propositionen nr 245 föreslås om

äggreglering och kraftfoderreglering skall godkännas; samt

12) I: 521 av herr Werner m. fl. och II: 612, likalydande, av herr Adolfsson

m. fl., vari hemställts, att Skattkärr, Kristinehamn och Säffle i Värmlands

län samt Lidköping i Skaraborgs län skola behållas som prisorter.

Beträffande de skäl, som motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden,

får utskottet hänvisa till framställningen i motionerna.

Över de under 1), 2) och 3) här ovan upptagna motionerna ha särskilda

yttranden inhämtats.

Sålunda ha utlåtanden avgivits med anledning av motionerna I: 120 och

II: 140 av lantbruksstyrelsen, statens livsmedelskommission, Sveriges lantbruksförbund

och Riksförbundet Landsbygdens folk.

Lantbruksstyrelsen har i sitt den 16 februari 1950 dagtecknade utlåtande

anfört i huvudsak följande.

Att systemet med en totalkalkyl för hela jordbruket ej varit tillfredsställande,

torde vara rätt allmänt erkänt, men så länge något bättre system ej

tunnits att tillgå, har det måst användas. Ett försök att åstadkomma en

förbättring härutinnan har gjorts genom beslutet att i sinom tid övergå till

en s. k. typjordbrukskalkyl. Syftet med detta system är att med ledning av

bokföringsresultat från undersökta jordbruk få närmare utrönt, under

vilka ekonomiska förhållanden jordbruk av olika storlek och i olika delar

av landet arbeta för att på grundval härav kunna framräkna en typjordbrukskalkyl,

efter vilken prissättningen sedan skall kunna avvägas.

I propositionen nr 75 till 1947 års riksdag angående riktlinjerna för den

framtida jordbrukspolitiken anförde sålunda dåvarande chefen för jordbruksdepartementet

beträffande frågan hur storleken av det statliga prisstödet

åt jordbruket skulle bestämmas, att detta lämpligen kunde ske genom

uppgörande av typjordbrukskalkylcr för vissa storleksgrupper och

jordbruksområden. Härvid borde faktiska siffror införskaffas rörande produktionskostnader

och inkomster vid ett antal jordbruk, vilka utvalts så,

att de genomsnittligt motsvarade de i propositionen behandlade basjordbruken.

Med hänsyn till den betydelse, dylika typjordbrukskalkyler finge vid

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Jordbruksutskottets utlåtande nr 52.

avvägningen av det allmänna prisstödet, vore det av vikt, att det material,

på vilket de skulle grundas, vore tillräckligt omfattande och tillförlitligt.

Genom beslut den 18 juli 1947 uppdrog Kungl. Maj :t åt statens livsmedelskommission

och lantbruksstyrelsen att gemensamt verkställa utredning

rörande de åtgärder, som borde vidtagas för att utvidga underlaget för den

jordbruksekonomiska undersökningen och för att erhålla ett fullt tillförlitligt

räkenskapsmaterial samt rörande det sätt, på vilket bearbetning av

materialet skulle ske. Livsmedelskommissionen och lantbruksstyrelsen överlämnade

till Kungl. Maj:t den 1 februari 1949 en promemoria, vilken utarbetats

av eu särskild delegation, samt hemställde att åtgärder för att utvidga

bokföringsverksamheten måtte vidtagas i huvudsaklig överensstämmelse

med de riktlinjer, som förordats i promemorian. Vidare föreslogs i promemorian

vissa ändringar beträffande den framtida lokala organisationen av

bokföringsverksamheten och den centrala bearbetningen av bokföringsmaterialet.

I anledning härav föreslogs i proposition nr 43/1949, bland annat, att

antalet i den jordbruksekonomiska undersökningen deltagande jordbruk

skulle utökas. Frågan om den framtida organisationen av ifrågavarande

verksamhet upptogs emellertid icke i detta sammanhang. Förslaget i propositionen

godkändas av riksdagen (riksdagens skrivelse nr 243).

I anslutning till de riktlinjer, som uppdragits i förenämnda promemoria,

har lantbruksstyrelsen i skrivelse den 18 augusti 1949 hos Kungl. Maj :t

framhållit, att undersökningen under budgetåret 1950/51 bör utsträckas till

att omfatta 2 750 brukningsdelar, varav 2 500 med 2—30 hektar och 250

med 30—50 hektar. I 1950 års statsverksproposition har föredragande departementschefen

under anslaget till Bidrag till bokföringsverksamheten

inom jordbruket i enlighet med lantbruksstyrelsens förslag tillstyrkt fortsatt

ökning av anslutningen till undersökningen under nästa budgetår men

samtidigt förklarat sig icke heller nu vara beredd att upptaga spörsmålet om

den framtida organisationen till behandling.

Organisationen är sålunda ännu ej fullt utbyggd; ej heller är ännu närmare

bestämt, hur densamma skall ledas. Full klarhet har ej heller nåtts,

huruvida primärmaterialets innehåll är tillfyllest som underlag för typjordbrukskalkylen.

Med hänsyn till bokföringsverksamhetens framtida utveckling

och angelägenheten av att bokföringsmaterialet skall kunna utnyttjas

vid prissättning av jordbrukets produkter är det enligt lantbruksstyrelsens

mening av vikt, att ståndpunkt snarast möjligt tages till frågan om organisationen

av verksamheten och den centrala bearbetningen av materialet.

Lantbruksstyrelsen vill framhålla, att styrelsen för att vinna erfarenhet

har i mycket begränsad omfattning upptagit en något fylligare undersökning

än som hittills förutsatts rörande, bland annat, arbetsredovisning samt

beträffande skogsbrukets förhållanden. Lantbruksstyrelsen vill tro, att detta

material skall giva någon vägledning för den slutliga utformningen av den

jordbruksekonomiska undersökningen.

Lantbruksstyrelsen hyser förhoppning om att frågan om undersökningsmaterialets

innehåll snart skall kunna bestämmas i den ordning ämbetsverkens

förenämnda utredning förutsatte. Så snart bokföringsverksamheten

fått planerad omfattning, torde typjordbrukskalkyler kunna upprättas. I

avvaktan på vad resultat, som därigenom kan erhållas, torde någon ytterligare

utredning icke böra igångsättas. Lantbruksstyrelsen får med hänsyn

härtill avstyrka bifall till förevarande motioner.

Livsmedelskommissionen har i utlåtande den 7 mars 1950 anfört bland

annat följande.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 52.

7

Motionärerna framhålla sammanfattningsvis om det nuvarande regleringssystemet

att det överlevt sig självt, icke minst genom det svenska jordbrukets

starka ekonomiska och organisatoriska expansion. Motionärerna

fortsätter: »Det gäller nu att utfinna ett nytt system, som möjliggör för

jordbruket och dess utövare att känna trygghet utan den nuvarande bundenheten.

Det är förvisso ingen omöjlig uppgift att finna en anordning,

som förenar trygghet med större frihet, som skänker rättvisa och lägger huvudansvaret

för den fortsatta expansionen på jordbrukets egna utövare. Det

nuvarande allt för stela, utvecklingshämmande och föga stimulerande systemet

bör kunna ersättas med ett annat, som ger jordbruket principiellt samma

frihet som andra näringsgrenar i vårt samhälle och därmed större möjlighet

till en sund utveckling i enlighet med våra naturliga och ekonomiskgeografiska

betingelser.»

Med anledning av vad motionärerna anfört om att det nuvarande systemet

skulle ha överlevt sig självt på grund av det svenska jordbrukets starka

ekonomiska och organisatoriska expension vill kommissionen erinra om att

den starka expansion, varom talas, och varmed uppenbarligen avses associationstankens

förverkligande inom jordbruket på såväl det ekonomiska som

fackliga planet, sträcker sig över en period av två decennier och att densammä

ingalunda var i begynnelsestadiet, när 1942 års jordbrukskommitté

år 1946 framlade sitt betänkande med riktlinjer för den svenska jordbrukspolitiken.

Det av jordbrukskommittén framlagda programmet har också tillkommit

med hänsynstagande till förefintligheten av starka organisationer på

jordbrukets område.

Beträffande de förmenta eller verkliga svagheter, som vidlåda det nuvarande

regleringssystemet och främst då den på totalkalkylen över jordbrukets

inkomster och kostnader byggda ordningen för prissättningen, vill kommissionen

erinra om att man inom jordbrukskommittén var väl medveten

om bristerna hos totalkalkylen och att man, såsom kommissionen tidigare

nämnt, i 1947 års riksdagsbeslut förutsatt, att prissättningen jämväl skall

grundas på s. k. typjordbrukskalkyler. Man torde få avvakta, hur ett system

med dylika typjordbrukskalkyler kommer att utfalla i praktiken, innan man

tager under övervägande att sätta något nytt i stället.

För att man redan nu skulle företaga en ny omfattande utredning rörande

jordbrukspolitiken och särskilt då prissättningssystemet, måste man framlägga

starka motiv. Motiveringen för en ny utredning skulle enligt kommissionens

åsikt antingen vara den, att de grundförutsättningar på vilka jordbrukskommittén

byggde, icke längre äro aktuella eller ock att det av kommittén

förordade systemet har medfört sådana praktiska olägenheter, att

man av denna anledning borde söka sig fram på en ny väg. Beträffande

grundförutsättningarna vill livsmedelskommissionen framhålla att de av

jordbrukskommittén skisserade olägenheterna med en överproduktion icke

förelegat under de första efterkrigsåren men att de nu börjat bli aktuella. Vi

befinna oss för närvarande på gränsen mellan en bristhushållning inom

landet och en god eller överflödande god tillgång på jordbruksprodukter.

Endast i mindre utsträckning hade man före krondevalveringen anledning

att räkna med besvärande avsättningsproblem på utlandsmarknaden. I och

med devalveringen har tidpunkten för ett mera allmänt framträdande av dylika

problem förskjutits framåt. Det förefaller emellertid troligt att den av

1947 års riksdag rekommenderade politiken till skydd för vårt jordbruk

ganska snart skall behöva tillämpas i vidgad utsträckning. Kommissionen

vill i detta sammanhang påpeka att motionärerna synas ha förbisett, att det

av 1947 års riksdag fastställda programmet för jordbrukspolitiken ännu icke

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Jordbruksutskottets utlåtande nr 52.

hunnit i nämnvärd omfattning sättas i verket och prövas. Man har därför

ingen möjlighet att närmare uttala sig om hur detsamma kommer att utfalla

i praktiken.

Man har svårt att inse, att en ny jordbruksutredning skulle i dagens läge

med större säkerhet än 1942 års jordbrukskommitté kunna bedöma framtidsutsikterna

med avseende på såväl det inhemska som det internationella

marknadsläget för jordbruksprodukter och anpassa ett jord bruk sprogram

därefter. Det torde under sådana förhållanden vara berättigat att avvakta

den vidare utvecklingen, innan man överväger att lägga upp ett nytt program

för den jordbrukspoliliska målsättningen, enkannerligen prissättningspolitiken.

Livsmedelskommissionen har med det anförda icke velat bortse från möjligheten,

att man längre fram skall komma att behöva upptaga frågan om

riktlinjer för jordbrukspolitiken till förnyat övervägande. Kommissionen är

emellertid av den åsikten, att de av motionärerna anförda synpunkterna i

ämnet icke äro av den art, att de kunna motivera att en revision av 1947

års jordbruksprogram nu företages. Kommissionen får därför föreslå att

motionärernas anhållan om utredning i dylikt syfte lämnas utan beaktande.

I utlåtande den 9 mars 1950 har Sveriges lantbruksförbund bland annat

anfört.

Ingen torde bestrida, att uppgörandet av riktiga kalkyler över utvecklingen

av jordbrukets inkomster och kostnader är förenat med svårigheter.

Självfallet kan vid prognoserna icke fullt riktigt förutsägas utvecklingen

av kostnaderna och ännu mindre av inkomsterna; utvecklingen av de senare

är framför allt beroende av det då icke kända skördeutfallet. Erfarenheten

torde emellertid ha visat, att de slutliga kalkylresultaten i stort sett

väl återspegla växlingarna i jordbrukets lönsamhet, så som dessa växlingar

framträda genom de i efterhand uppgjorda räkenskapsresultaten. Föreliggande

fel torde i förhållande till kalkylens totalsummor vara relativt små.

Det är vidare uppenbart, att även ett friare system, som föresvävat motionärerna,

kräver vägledande beräkningar i någon form. De mera väsentliga

brister, som vidlåda totalkalkylen men som icke synas ha observerats av

motionärerna, föranledde 1947 års jordbrukskommitté att föreslå användande

av en ny form av kalkyler, typjordbrukskalkyler, syftande till att ge

en mera differentierad upplysning och vägledning för olika delar av landet.

Såsom motionärerna riktigt framhållit, ha jordbrukets utövare under kriget

och åren därefter godtagit en prissättning avsevärt under världsmarknadens.

Såsom ett förslag, avsett att ge jordbruket ökade vinstchanser, skulle

motionen därför ha varit förståelig för några år sedan. Den situationen man

nu står inför är av allt att döma en helt annan, nämligen den man inom

jordbrukets organisationer länge insett skulle komma efter kriget. Den utmärkes

av att livsmedelsproduktionen i olika länder starkt återhämtat sig

och ger allt rikligare tillgång, samtidigt som krigets skadegörelser och ekonomisk

efterblivenhet i åtskilliga fjärran länder för lång tid medför en svag

köpkraft. Som följd härav synes man ha att räkna med fallande priser, en

tendens, som de sista åren gjort sig tydligt märkbar. I insikt om att en sådan

utveckling vore att vänta liksom också i samhällssolidaritetens intresse

ha jordbrukarna under de gångna åren visat återhållsamhet i sina ekonomiska

anspråk, men de ha också ansett sig kunna ha rätt att påräkna, att

de i stället, när förhållandena ändrade sig, skulle få åtnjuta skydd för sin

näring. Statsmakternas erkännande härav har kommit till uttryck i 1947

års riksdagsbeslut. Lantbruksförbundet vill bestämt motsätta sig ansatser

att uppriva detta, innan man ens hunnit få tillfälle pröva det i verkligheten

s. 9 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 52.

9

eller man fått någon närmare klarhet om huru efterkrigstidens avsättningsförhållanden

komma att gestalta sig.

Vad motionärerna anföra om stundande knapphetsläge på livsmedel smarknaden

kan väntas få sin betydelse för framtida generationer, men utgör

ingen realitet, på vilken aktuell jordbrukspolitik i vårt land kan bygga

under närmaste tiden. Berörda förhållande kan dock ha sin betydelse även

nu, såtillvida att det jämte andra omständigheter talar för strävanden att

uppehålla det svenska jordbrukets produktionskraft. En omläggning i enhetlighet

med uttalandena i motionen torde emellertid med all sannolikhet

leda till ett försvagande av jordbruksproduktionen under den närmare framtiden.

I detta sammanhang skall framhållas, att en eventuell utveckling på

världens livsmedelsmarknad i den av motionärerna förespeglade riktningen

icke ger anledning till några bekymmer med avseende på den redan beslutade

stödpolitiken, då den lätt kan anpassas härefter. Någon utredning är

för sådant ändamål icke behövlig.

Vad beträffar motionärernas mening att jordbrukets egna utövare och

deras organisationer böra i större omfattning få övertaga ansvaret för den

framtida utvecklingen, så delar förbundet denna uppfattning. Denna tankegång

har också kommit till uttryck i riktlinjerna för den framtida jordbrukspolitiken,

och det gäller sålunda att förverkliga denna.

Under hänvisning till vad anförts får lantbruksförbundet avstyrka, att

den i motionen föreslagna utredningen kommer till stånd.

Riksförbundet Landsbygdens folk har till alla delar anslutit sig till det

av Sveriges lantbruksförbund avgivna yttrandet.

Över motionerna I: 2(51 och II: 381 ha yttranden på begäran avgivits av

lantbruks styrelsen, statens livsmedelskommission, Sveriges lantbruksförbund

och Riksförbundet Landsbygdens folk.

I sitt den 16 februari 1950 dagtecknade yttrande har lantbruksstyrelsen

anfört.

Inom stora delar av vårt folk ha tydligen livsmedelssubventionerna blivit

uppfattade som ett stöd till jordbruksnäringen. Av jordbrukarna betraktas

de däremot icke utan skäl som i realiteten ett konsumentstöd och då i synnerhet

den under år 1949 beslutade livsmedelssubventionen, som ju också

tillkommit i avsikt att förhindra en stegring av livsmedelskostnadsindex.

Vid genomförandet av subventionerna synes man ha förutsatt, att åtminstone

vissa av dem så småningom skulle avvecklas. För jordbrukets utövare

måste det anses önskvärt, alt denna avveckling sker så snart som möjligt

och i varje fall medan världshandelspriserna i allmänhet ligga högre än

den svenska prisnivån. En avveckling synes även vara önskvärd ur andra

synpunkter, så t. ex. av statsfinansiella skäl.

Skäl föreligga sålunda alt överväga frågan om sättet för subventionernas

avveckling. Sannolikt måste avvecklingen genomföras successivt och med

hänsyn till under avvecklingen rådande förhållanden. Därigenom kommer

såväl erforderligt utredningsarbete som ock eventuella åtgärder att draga ut

på tiden. Ur denna synpunkt synes det lämpligt, om utrednings- och avvecklingsplaneringen

kunde anförtros något statligt organ, lämpligen åt den

planerade jordbruksnämnden, som, hland annat, skall ha att syssla med

jordbrukets prissättningsfrågor. Det skulle därvid självfallet vara önskvärt

om avvecklingsarbetet kunde bedrivas planmässigt och efter riktlinjer, som

godkänts av statsmakterna. Huruvida det i nuvarande läge är möjligt att

uppdraga sådana riktlinjer undandrager sig lantbruksstyrelsens säkra bedömande.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Jordbruksutskottets utlåtande nr 52.

Efter en redogörelse för subventionssystemet, dess uppkomst och nuvarande

omfattning har livsmedelskommissionen i yttrande den 7 mars 1950

anfört följande.

Efter den nu lämnade översikten över det existerande subventionssystemet

övergår livsmedelskommissionen till atl behandla frågan om detta systems

avveckling. Till en början må erinras om, att det speciella mjölkpristillägg,

som utgår i vissa delar av norra Sverige (till den del det ej utgör

missväxtbidrag), ävensom stödet åt ullproduktionen, få förutsättas utgöra

bidragsformer, vilka ej böra bli föremål för avveckling i samband med slopande

av subventionerna i övrigt. (Årsbeloppen av nu avsedda pristillägg

utgöra tillhopa något över 20 milj. kr.) Däremot får man förutsätta, att det

nyss berörda missväxtbidraget till vissa delar av norra Sverige (6 milj. kr.)

med årets utgång automatiskt bortfaller.

Kommissionen har förut anfört, att de under innevarande år utgående

subventionerna på livsmedelsområdet — inklusive devalveringssubventionerna

— motsvara 4 1/2 procent av värdet av hela livsmedelskonsumtionen. Till

ytterligare belysning av subventionernas betydelse må nämnas, att enligt nyligen

inom livsmedelskommissionen gjorda beräkningar den sammanlagda

levnadskostnadssänkande effekten av subventionerna på livsmedelsområdet

utgör approximativt 2,2 procent för den s. k. indexfamiljen. Ett omedelbart

slopande av samtliga statliga subventioner på livsmedelsområdet skulle medföra

en höjning av socialstyrelsens levnadskostnadsindex med 1935 som basår

med omkring 3,5 enheter. Eftersom det i samband med den ekonomiska

stabiliseringen fixerade s. k. indextaket vid en dylik höjning av index med

säkerhet skulle genombrytas kan det icke komma i fråga — och detta är ej

heller motionärernas mening — att omedelbart och i ett sammanhang subventionera.

Vad beträffar möjligheterna att efter stabiliseringsperiodens slut avveckla

subventionssystemet vill kommissionen som sin allmänna inställning till det

frågekomplex, som beröres i motionerna, anföra, att en avveckling icke bör

ske utan hänsynstagande till det ekonomiska läge, som då kommer att uppstå.

Kommissionen vill här peka på två omständigheter av särskild betydelse.

Den ena sammanhänger med den prisstegring, som kommer att åtfölja

avvecklingen av subventionerna och dess återverkan på den allmänna prisoch

löneutvecklingen. Om efter lönestoppets hävande en mera betydande lönestegring

skulle äga rum förefinnas starka skäl att på en gång helt avveckla

subventionssystemet; blir däremot lönerörelsen dämpad kan en successiv

avveckling försvaras. Den andra omständigheten av betydelse är att vi redan

vid nuvarande prisläge på livsmedel ha överskott av vissa jordbruksprodukter.

Det är tveksamt vilka möjligheter, som komma att föreligga att längre

fram utan större förluster finna avsättning på utlandsmarknaden för dessa

överskott. Kommissionen vill i detta sammanhang framhålla, att man via

prissättningen bör söka inrikta jordbruksproduktionen så, att de produktionsgrenar,

som alltjämt visa underskott, stimuleras, medan produktionen i överskottssektorerna

hålles tillbaka. Det tager emellertid viss tid, innan dylika

prisreglerande åtgärder ge utslag i produktionsinriktningen. Kommissionen

vill även framhålla, att jordbruksproduktionen för närvarande till 99 procent

täcker det inhemska konsumtionsbehovet, och att man i den nya jordbrukskalkylen

räknar med en ytterligare total produktionsökning under år

1950/51 med ca 2 procent. (Till jämförelse kan nämnas att folkmängden

f. n. ökar med mindre än 1 procent per år.) Genom begränsning av fodermedelsimporten

kunna överskottstendenserna visserligen hållas tillbaka, men

också här tager det tid, innan produktionen påverkas. Det bör för övrigt

s. 11 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 52.

11

framhållas, att den nuvarande fodermedelsimporten endast motsvarar 3 ä 4

procent av den totala jordbruksproduktionen. Möjligheterna att bemästra

en överskottskris genom minskad användning av importfoder äro med

andra ord begränsade.

Vid en alltför hastig avveckling av subventionerna med åtföljande prisstegringar

riskerar man sålunda ökade avsättningssvårigheter till följd av att

efterfrågan på hemmamarknaden kan minska, varvid redan av denna anledning

de överskott, som måste exporteras, skulle bli av större omfattning än

för närvarande. Denna risk neutraliseras dock mer eller mindre, om konsumenternas

penninginkomster skulle öka. Emellertid tillkommer det andra

försvårande momentet, nämligen att jordbruksproduktionen nu åter liksom

före kriget synes öka hastigare än folkmängden. Den takt, med vilken en

avveckling av subventionerna för bl. a. mjölk och fläsk kan ske, torde i viss

mån bli beroende av huruvida den fortgående produktionsökningen kommer

att medföra allvarligare avsättningsproblem eller ej. Avgörande härför

blir givetvis prisutvecklingen på utlandsmarknaderna under den närmaste

tiden, vilken till följd av det labila läge, som uppkommit efter punddevalveringen

hösten 1949, alltjämt är synnerligen svårbedömbar.

Med hänsyn till det sagda förefaller det kommissionen vara orealistiskt

att i nuvarande stund uppställa en konkret avvecklingsplan med angivande

av lämpliga tidpunkter för olika subventioners avskaffande. Kommissionen

ämnar ej heller framlägga en dylik plan i det följande. Däremot vill

kommissionen anföra några synpunkter på frågan om angelägenhetsgraden

av att slopa de olika subventionerna, alltså en plan beträffande den ordning,

som enligt kommissionens förmenande lämpligen bör följas vid subventionssystemets

avskaffande.

Av de för yttrande överlämnade motionerna synes framgå, att motionärerna

tänkt sig, att de förut såsom devalveringssubventioner betecknade

statliga bidragen i första hand böra avskaffas. Livsmedelskommissionen

delar denna uppfattning. Frågan gäller härefter, i vilken ordning övriga subventioner,

som icke äro av bestående karaktär, böra slopas.

Enligt livsmedelskommissionens mening torde man böra i första band

söka avskaffa förnödenhetssubvenlionerna, alltså de subventioner, som utgå

för att förbilliga jordbrukarnas anskaffningskostnader för kraftfoder och

handelsgödsel. Årsbeloppet av dessa subventioner utgör f. n. ca 40 milj. kr.

Såsom skäl för att dessa subventioner skola i första hand avskaffas må andragas,

att genom ett dylikt borttagande producenterna få möjlighet att

bedöma de verkliga kostnaderna för olika produktionsgrenar på ett bättre

sätt än f. n. är fallet. Härigenom torde man i viss mån kunna förhindra de

skevheter i produktionsinriktningen, som innebära, att viss produktion ekonomiskt

underlättas i sådan grad, att uppkomsten av produktöverskott kan

befaras, varvid, såsom bl. a. utvecklingen på äggmarknaden visat, staten

kan få träda emellan med prisstöd. En avveckling av förnödenhetssubventionerna

kan redan sägas ha påbörjats, i det priserna på vissa foder- och

gödselmedel under den senaste tiden tillåtits stiga. Kommissionen vill tilllägga

alt prisläget i utlandet är synnerligen labilt, särskilt beträffande kraftlbder.

Det finns vissa skäl som tala för den åsikten, att den internationella

prisnivån för jordbruksförnödenheter kommer att sjunka, varvid de betydande

subventioner, som för närvarande utgå av statsmedel, automatiskt

skulle minska. Avvecklingen av subventionerna bör med hänsyn härtill anpassas

efter prisutvecklingen.

Huvuddelen av de icke av devalveringen förorsakade subventionerna kunna

betecknas som »stabiliseringssubventioner». Till denna grupp kunna

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Jordbruksutskottets utlåtande nr 52.

hänföras de allmänna mjölkpristilläggen, bidragen till förbättring av mjölkhandelns

marginaler samt pristillägget å fläsk, tillhopa svarande för ca 151

milj. kr år 1949/50. Såsom kommissionen tidigare anfört torde en konkret

avvecklingsplan för dessa subventioner kunna uppställas först efter stabiliseringsperiodens

slut.

Beträffande slutligen körlinje- och merfraktsbidragen m. in. för mjölk må

törst erinras om att det bär rör sig om förhållandevis små belopp, tillhopa

mindre än 10 milj. kr år 1949/50. Enligt kommissionens erfarenhet kan

det bereda svårigheter att finna en form för avveckling av subventioner av

ifrågavarande slag. Livsmedelskommissionen är emellertid av den uppfattningen,

att man bör söka avskaffa även dessa bidrag, men kommissionen

är icke beredd att nu ange hur och när detta bör ske.

Sveriges lantbruksförbund har i yttrande den 3 mars 1950 framhållit följande

synpunkter.

Från Sveriges lantbruksförbund liksom från andra företrädare för jordbruket

har vid flera tillfällen hävdats den principiella meningen, att priserna

på jordbrukets produkter böra anpassas efter föreliggande produktionskostnader

och uttagas av konsumenterna direkt.

Såsom berörts i motionen finnas dock vissa former av subventioner, som

ej synas kunna avvecklas vid fullföljande av de antagna riktlinjerna för

jordbrukspolitiken, nämligen de subventioner, som syfta till en differentiering

av priset eller speciellt stöd i vissa sammanhang, såsom de särskilda

pristilläggen å mjölk i norra Sverige samt visst stöd åt lin- och hampodlingen.

Vad beträffar de till mindre jordbrukare utgående producent- och

kontantbidragen, vilka utgöra av sociala skäl betingade hjälpåtgärder, kan

någon snar avveckling ej heller komma i fråga, så framt de icke ersättas

av på annat sätt utformade hjälpåtgärder i enahanda syfte.

De nuvarande subventionerna i övrigt torde väsentligen få betraktas såsom

etl led i den allmänna ekonomiska politiken (stabiliseringspolitiken).

En avveckling av subventionerna sammanhänger därför med frågan om avlösning

av den bundenhet i olika hänseenden, som denna politik medfört,

genom övergång till friare prisbildning och löneutveckling. I samband med

en sådan ändring i den allmänna ekonomiska politiken bör prövas möjligheterna

att med bibehållande av jordbrukets lönsamhet avveckla ifrågavarande

subventioner. I vad mån detta kan ske torde bland annat vara beroende

av de möjligheter, som, med hänsyn till den senaste tidens strömningar

och överenskommelser på den internationella handelns område,

fortfarande föreligger att trygga tillfredsställande marknadspriser å det

svenska jordbrukets produkter på de sätt, som angivits i förenäinnda riktlinjer.

Även om förbundet delar uppfattningen, att subventioner i största möjliga

utsträckning böra undvikas, torde dock enligt dess mening en avveckling

av subventionerna kunna genomföras endast i den mån förutsättningar

av den art ovan angivits föreligga. Huruvida det är möjligt att på förhand

uppgöra en bestämd plan för subventionernas avveckling undandrager sig

förbundets bedömande.

Slutligen har Riksförbundet Landsbygdens folk i ett den 10 mars 1950

dagtecknat yttrande anfört, att förbundet delar motionärernas uppfattning,

alt det är av stort intresse för jordbruket, att subventionerna i största möjliga

utsträckning komma att bortfalla så snart som möjligt. Förbundet

s. 13 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 52.

13

ifrågasätter emellertid, huruvida något är att vinna med att statsmakterna

utarbeta och framlägga en plan för subventionssystemets avveckling. Enligt

förbundets uppfattning torde denna fråga bäst och smidigast lösas genom

förhandlingar mellan berörda parter.

Vad härefter angår motionerna I: 273 och II: 308 ha utlåtanden avgivits

av statens livsmedelskommission, statens priskontrollnämnd och statens

institut för folkhälsan.

Livsmedelskommissionens den 21 mars 1950 dagtecknade yttrande innehåller

i huvudsak följande.

Vad motionärerna anfört om försörjningsläget i fråga om mjölk och mejeriprodukter

är riktigt och överensstämmer med kommissionens uppfattning.

Mjölkproduktionen har alltsedan ingången av 1949 kännetecknats av

en fortskridande, stark produktionsökning. Samtidigt har en viss konsumtionsökning

kunnat konstateras, men denna har icke skett i samma takt

som produktionen. Kommissionen har också i sin i dagarna till Kungl.

Maj:t avlåtna skrivelse rörande prisreglerande åtgärder på jordbrukets område

kunnat konstatera, att anledning icke längre föreligger att ur försörjningsmässiga

synpunkter motsätta sig en höjning av fetthalten i konsumtionsmjölken.

Emellertid skulle, såsom också av motionärerna påpekats, en

höjning av mjölkens fetthalt till 3,5 procent också medföra en höjning av

konsumtionspriset på mjölken med 3,5 öre per liter, vartill skulle komma av

denna prishöjning föranledd ökning av handelsmarginalerna in. m. Enligt

kommissionens mening kan det mot bakgrunden av de avtal, som i stabiliseringssyfte

träffats med arbetsmarknadens parter, icke nu anses lämpligt

att genomföra en så väsentlig höjning av priset på en så viktig konsumtionsvara

som mjölken. Kommissionen har därför i nyssnämnda skrivelse

förordat, att frågan om en allmän höjning av fetthalten av konsumtionsmjölken

tillsvidare bör anstå.

Förslaget att mejerierna såsom en övergångsform till den nuvarande

mjölkstandardiseringens slopande skulle få rätt att jämsides med försäljningen

av 3 %-ig mjölk saluföra mjölk med högre fetthalt är ej så lätt att

realisera som motionärerna anse. Enligt vad kommissionen inhämtat av

sakkunniga på området föreligga med nuvarande utrustning vid mejerierna

hinder såväl ur tillverkningstekniska som distributionstekniska synpunkter.

Motionärerna hava själva förutsatt såsom nödvändigt, att mjölk av den

högre kvaliteten skall försäljas endast såsom flaskmjölk och med särskilt

angivande av att den innehåller mer än 3 procent fett. Anledningen härtill

är givetvis den, att kontrollen över mjölkens fetthalt i annat fall icke skulle

kunna upprätthållas. Emellertid äga endast cirka 9 procent av landets samtliga

mejerier tillgång till anläggningar för tappning av mjölk på flaskor och

plombering av dessa. Den konsumtionsmjölk, som försäljes från dessa mejerier

tappad på glas, representerar ungefär 25 procent av den totala konsumtionsmjölksförsäljningen

inom landet. Även de mejerier, som nu ha erforderliga

tekniska anordningar för ändamålet, d. v. s. de mejerier, som äro

belägna i landets större städer, skulle, om motionärernas förslag genomfördes,

nödgas anskaffa glasemballage i en icke obetydlig utsträckning. Visserligen

framhålla motionärerna att deras yrkande i första hand icke gäller

att ernå en skyldighet utan en rättighet för mejerierna att tillhandahålla

konsumenterna en standardiserad mjölk med högre fetthalt än 3 procent,

men med hänsyn till konkurrensförhållanden och andra omständigheter torde

åtminstone sistnämnda grupp av mejerier icke kunna undgå alt tillhan
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Jordbruksutskottets utlåtande nr 52.

dahålla konsumenterna den fetare mjölken. I sammanhanget torde även

böra framhållas den fördyring av distributionen, som skulle bliva en oundviklig

följd av tvånget att distribuera ytterligare ett slags mjölk. Denna

kostnad har inom Svenska Mejeriernas Riksförening uppskattats till minst

1 öre per liter mjölk av den högre kvaliteten. Nödvändigheten av att hålla

mjölk med två olika fetthalter skulle även verka fördyrande såtillvida som

returrätten och mjölkhandelsmarginalerna därigenom komma att påverkas.

Vidare bör hänsyn tagas till att glasemballaget i och för sig fördyrar mjölken

med 4 å 5 öre per liter.

Under åberopande av vad sålunda anförts får kommissionen för sin del

avstyrka bifall till motionerna.

I yttrande den 11 maj 1950 har priskontrollnämnden i huvudsak instämt i

vad kommissionen anfört. Därutöver har nämnden anfört följande.

Nämnden anser sig icke utan närmare kalkylgranskning kunna taga ställning

till storleken av de merkostnader, som torde vara förenade med försäljningen

av den föreslagna 3,5 %-iga mjölken. Uppenbart är emellertid,

att det av motionärerna föreslagna systemet med saluförande av två skilda

kvaliteter mjölk skulle medföra kostnadsfördyringar även utöver den direkta

merkostnaden för ökningen av fetthalten.

Principiellt anser nämnden, att saluförande av mjölk med högre fetthalt

än 3 procent varken för mejerirörelsen eller för detaljhandeln bör medföra

förmånligare kalkyl än den som gäller för den 3-procentiga mjölken. Någon

säkerhet härför kommer emellertid enligt nämndens mening icke att

föreligga, därest prisbildningen i enlighet med motionärernas förslag lämnas

fri. Erfarenheter från prisregleringen på andra varuområden ha visat, att

en prisreglering icke blir effektiv om densamma begränsas till varans standardkvalitet,

medan de högre kvaliteterna lämnas utanför. Motionärerna

synas visserligen ha förutsatt, att mejerierna skulle åläggas skyldighet att

jämväl saluhålla den 3-procentiga mjölken. Om konsumenternas intressen

skola tillgodoses, måste emellertid även detaljhandeln åläggas att tillhandahålla

sådan mjölk i full utsträckning. Nämnden ifrågasätter, huruvida sådana

tvångsbestämmelser för detaljhandeln, om de över huvud taget kunna genomföras,

skulle kunna göras effektiva. Det är emellertid uppenbart att

krav på höjda detaljhandelsmarginaler på den 3,5-procentiga mjölken komma

att framföras från detaljhandelns sida, med hänsyn till de nu gällande

detaljhandelsmarginalerna på mjölk samt även med hänsyn till att returrätt

för överbliven mjölk inom de flesta orter icke medgives. Nämnden vill

i detta sammanhang peka på att, då den vitaminerade mjölken infördes i

Stockholm, förelåg på vissa håll inom detaljhandeln benägenhet att icke

längre tillhandahålla annan mjölk än vitaminerad. För Stockholms vidkommande

skulle motionärernas förslag innebära, att detaljhandeln i regel

skulle få saluföra tre slag av konsumtionsmjölk, nämligen den vanliga

3-procentiga mjölken, vidare samma mjölk vitaminerad och slutligen den

3,5-procentiga mjölken. Det bör vidare beaktas att mjölkhandeln i stor utsträckning

består av mindre butiksenheter, för vilka det bleve förenat med

svårigheter att saluhålla ytterligare än mjölkkvalitet.

Motionärerna synas utgå från att den dyrare 3,5-procentiga mjölken icke

skulle få någon inverkan på levnadskostnadsindex. Nämnden ifrågasätter

riktigheten i detta resonemang. Förmodligen torde indexnämnden komma

att taga ställning till denna fråga först sedan det kan bedömas, vilken omfattning

försäljningen av sådan mjölk erhåller och vilket pris denna mjölk

kommer att betinga. Även om ingen eller endast en begränsad ökning av

s. 15 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 52.

15

levnadskostnadsindex skulle registreras kommer onekligen den dyrare 3,5- procentiga mjölken att av konsumenterna kännas som en utgiftsökning,

eftersom en minskning av mjölkkonsumtionen knappast torde ske. Enligt

nämndens mening skulle införandet av den 3,5-procentiga mjölken vid sidan

av den 3-procentiga i verkligheten innebära att den sistnämnda icke

längre komme att saluhållas eller i varje fall komme att föras och efterfrågas

endast i liten omfattning.

Sammanfattningsvis vill nämnden sålunda framhålla att en höjning av

fetthalten i mjölken icke av prisskäl för närvarande kan anses önskvärd.

Om det emellertid ur närings- och hälsosynpunkt skulle vara behövligt att

höja fetthalten, kommer frågan i annat läge. I så fall bör dock den högre

fetthalten avse all mjölk.

Som motionärerna inledningsvis framhållit, lägger försörjningsläget icke

längre hinder i vägen för höjning åv mjölkens fetthalt. Enligt kungörelsen

den 6 mars 1942 (nr 91) bestämdes fetthalten till 3 procent med en tolerans

av 0,i procent. Det är sålunda enligt kungörelsens ordalydelse förbjudet

— och förenat med straff — att överskrida en fetthalt av 3,i procent.

Med hänsyn till det numera förändrade försörj ningsläget, synes det icke

vara lämpligt att bibehålla sistnämnda föreskrift. Nämnden anser det därför

böra övervägas att ändra fetthaltsbestämmelserna i fråga om mjölk —■

i likhet med vad som gäller i fråga om ost och grädde — på så sätt, att

mjölkens fetthalt fastställes till lägst 3 procent. Nämnden förutsätter dock

därvid att denna ändring icke skall föranleda någon höjning av prisnivån

för mjölk.

Med" anledning av vad chefen för nämndens livsmedelsbyrå i bifogade

särskilda yttrande anfört om att en fetthalt i mjölken av 3,5 procent skulle

innebära i stort sett en återgång till den genomsnittliga fetthalt, som gällde

före den nuvarande standardiseringen, vill nämnden framhålla följande.

Även om medelfetthalten för den vid mejerierna invägda mjölken före

standardiseringen låg vid 3,5 procent är det därmed icke givet att den saluförda

konsumtionsmjölken i genomsnitt haft denna fetthalt. Några generella

bestämmelser i hela landet om lägsta fetthalt förefunnos icke och i de

fall, då lokala matvarustadgor upptogo bestämmelser härom, varierade den

lägsta tillåtna fetthalten från 2,5 till 3,5 procent. Vidare bör observeras att

medelfetthalten varierar något inom olika landsdelar och med hänsyn till

årstiderna. Slutligen ha, enligt vad som inhämtats från Svenska mejeriernas

riksförening, mejerierna före nuvarande standardisering vanligen använt

morgonmjölken för konsumtionsmjölk, medan den fetare middagsoch

kvällsmjölken gått till produktmjölk. Skillnaden i fetthalt mellan morgonmjölken

och den övriga mjölken är avsevärd.

Under åberopande av vad sålunda anförts får nämnden för sm del avstyrka

bifall till motionärernas förslag.

Chefen för priskontrollnämndens livsmedelsbijrå har i särskilt yttrande

förordat, att nämnden med utgångspunkt från gällande riktlinjer för den

priskontrollerande verksamheten måtte tillstyrka en generell höjning av

fetthalten till lägst 3,5 procent, under förutsättning att prishöjningen begräsas

till att endast täcka de kostnadsstegringar som en sådan kvalitetsförbättring

kommer att medföra.

Statens institut för folkhälsan har i sitt den It maj 1950 dagtecknade

yttrande bland annat anfört, att införandet av cn fettrikare mjölk ur av

institutet diskuterade synpunkter icke torde komma att medföra större

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Jordbruksutskottets utlåtande nr 52.

praktiska fördelar. Å andra sidan synes hela frågan om åtgärder för en

förbättrad mjölkstandard böra snarast upptagas till undersökning, även

om det är sannolikt att en väsentlig förbättring endast kan åstadkommas

under förutsättning av en prishöjning.

I propositionen har lämnats en närmare redogörelse för dels prissättningen

på jordbruksprodukter för regleringsåret 1949/50 (s. 5—9), dels

förkalkylen rörande jordbrukets inkomster och kostnader under produktionsäret

1950/51 (s. 9—19), dels överläggningarna med jordbrukets organisationer

om prissättningen (s. 19—21), dels livsmedelskommissionens

förslag angående jordbruksregleringen under produktionsåret 1950/51 (s.

22—57), dels statens priskontrollnämnds yttrande (s. 57—58), dels Kungl.

Maj:ts beslut i prisfrågorna (.s. 58—59), dels prissättningen på brödsäd och

oljeväxter av 1951 års skörd( s. 59—63), dels förslag till särskilda åtgärder

till stöd för jordbruket i Norrland (s. 63), dels ock bidrag till anläggningskostnaderna

för en slaktstation i Gällivare (s. 64—67). Därjämte har vid

propositionen fogats promemorior med översikt över hittills vidtagna regleringsåtgärder

in. in. Utskottet torde i angivna delar få hänvisa till propositionen.

Departementschefen.

1949 års skörd var i flertalet länder, liksom i Sverige, förhållandevis god.

Detta förhållande har medfört att den förbättring av det allmänna livsmedelsläget

i världen, vilken gjorde sig tydligt märkbar under år 1948, fortsatt

även under det senaste året. Den tendens till sänkning av världsmarknadspriserna

å olika slag av jordbruksprodukter och jordbruksförnödenheter,

som gjort sig gällande under senare delen av år 1948 och första delen av

år 1949, hejdades emellertid genom devalveringen hösten 1949. Priserna ha

sedan dess legat högre än före devalveringen, uttryckt i svenska kronor. För

vissa varor, såsom brödsäd, har prisstegringen motsvarat krondevalveringen.

För vårt lands del har försörjningsläget i fråga om livsmedel utvecklats

gynnsamt under det senaste året. Främst tack vare det goda resultatet av

1949 års skörd har livsmedelsbehovet i fråga om flertalet jordbruksprodukter

kunnat helt tillgodoses medelst inhemsk produktion. Beträffande vissa

produkter, nämligen nötkött och socker, har dock ett ej oväsentligt underskott

förelegat, vilket fått täckas medelst import. A andra sidan har produktionen

av vissa slag av jordbruksprodukter, främst ägg och ost, till och

med överstigit det inhemska avsättningsutrymmet. Avsättningen av överskotten

på utlandsmarknaden har stundom vållat svårigheter, vilka dock

hittills kunnat övervinnas.

Försörjningsprogrammet för det kommande regleringsåret torde, liksom

fallet varit under de senaste åren, böra utformas med utgångspunkt från att

s. 17 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 52.

17

livsmedels behovet i största möjliga utsträckning bör täckas medelst inhemsk

produktion. Under förutsättning att skörden blir någorlunda normal torde

man, såsom i det följande skall närmare beröras, med undantag för nötkött

och socker kunna räkna med att detta önskemål skall kunna förverkligas

och att dessutom i vissa fall överskott skola uppstå.

Vad först gäller brödsäden är den år 1949 med höstsäd besådda arealen

ungefärligen lika stor som motsvarande areal närmast föregående år men

avsevärt mindre än den genomsnittliga arealen åren närmast före kriget. En

förhållandevis stor odling av vårvete är med hänsyn härtill önskvärd innevarande

vår. Även om sistnämnda odling når samma omfattning som under

ar 1949 torde 1950 års brödsädsskörd vid normal skörd sannolikt komma

att något understiga konsumtionsbehovet under nästa regleringsår. Några

försörjningssvårigheter torde dock ej behöva vållas härav, eftersom brödsädslagren

för närvarande äro ganska stora. En utvidgning av brödsädsodJigen

framstår emellertid som önskvärd till ett kommande år, detta även

i betraktande av att man därigenom skulle kunna ernå en viss lättnad

för andra grenar av jordbruksproduktionen, där överskottsproblem nu föreligga

eller kunna befaras uppstå. Av skäl som kommissionen angivit bör en

sådan utvidgning få formen av en ökad höstveteodling.

Vad socker för sörj ningen angår torde den tecknade arealen innevarande år

bliva avsevärt större än 1949 års men dock alltjämt mindre än vad som

erfordras för att täcka den inhemska konsumtionen. Även här finnes alltså

utrymme för eu fortsatt produktionsökning, så långt tillgången på lämplig

mark och på arbetskraft möjliggör en sådan.

Beträffande produktionen av mjölk och matfett har livsmedelskommissionen

under förutsättning av normal skörd räknat med en i stort sett oförändrad

kostam men med en fortsatt ökning av avkastningen per ko. Oljeväxtodlingen

synes vidare komma att uppgå till närmast föregående års i

och för sig höga siffra. I totalkalkylen har man räknat med att odlingen

innevarande år skulle komma att stiga till omkring 170 000 hektar eller

närmare 27 000 hektar mer än år 1949. Även om denna uppskattning på

grund av stark utvintring av höstraps torde komma att visa sig för hög

torde oljeväxtodlingen bland annat komma att giva en kvantitet fettråvaror

för margarintillverkning, som i och för sig är tillräckligt stor för att tillsammans

med smörproduktionen täcka det inhemska konsumtionsbehovet

av matfett. I betraktande såväl härav som av mjölkproduktionens sannolika

storlek kan det ur försörjningssynpunkt knappast anses påkallat att bibehålla

den nuvarande standardiseringen av konsumtionsmjölkens fetthalt. Eu

höjning av fetthalten hos konsumtionsmjölken skulle emellertid medföra eu

avsevärd prishöjning å denna vara. Med hänsyn till prisstabiliseringspolitiken

torde en sådan åtgärd icke böra företagas under år 1950. Huruvida det

därefter kan befinnas lämpligt att ändra de nuvarande standardiseringsbestämmelserna

torde ännu vara omöjligt alt avgöra.

Aggproduktionen har, såsom redan nämnts, innevarande regleringsår varit

ej oväsentligt större än konsumtionen. Även under nästa regleringsår

11 Bihang till riksdagens protokoll 10Ö0. 10 samt. Yr Ö2.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Jordbruksutskottets utlåtande nr 52.

torde man kunna räkna med att produktionen kommer att lämna ett visst

exportöverskolt.

Vad till slut angår försörjningen med köttvaror torde fläskproduktionen

åtminstone i det närmaste komma att motsvara den inhemska konsumtionen,

medan däremot en ganska betydande import av nötkött synes bliva

erforderlig.

Sammanfattningsvis vill jag här erinra om att, enligt av livsmedelskommissionen

gjorda beräkningar, jordbruksproduktionen under innevarande

är torde täcka 99 procent av det totala konsumtionsbehovet av jordbruksprodukter

i kalorier räknat och att siffran för nästa regleringsår under

förutsättning av normal skörd väntas stiga till 100 procent. Härav representera

omkring 3 procent den produktion som kan beräknas härröra från

importerade fodermedel. Även om hänsyn tages härtill ligger den beräknade

normproduktionen dock ej oväsentligt över vad som enligt 1947 års

riksdagsbeslut ansågs lämpligt för att avsättningssvårigheter skulle undvikas.

Riskerna för dylika svårigheter ökas självfallet genom att utvecklingen

varit olika inom olika produktionsgrenar och att sålunda produktionen,

såsom förut nämnts, inom vissa grenar redan nu ligger över vad

som motsvarar det normala inhemska konsumtionsbehovet.

I och för sig är den starka expansion av jordbruksproduktionen, som

dessa siffror vittna om, givetvis glädjande. Den har otvivelaktigt kraftigt

bidragit till den förbättring av vårt lands ekonomiska läge, som ägt rum.

Det förtjänar bland annat erinras om att särskilt under senaste och innevarande

år en siffermässigt ganska betydande export av jordbruksprodukter

ägt rum. Samtidigt kan man emellertid ej bortse från att utvecklingen

kan komma att skapa vissa avsättningssvårigheter med hänsyn till

att möjligheterna att i fortsättningen avyttra eventuella överskott utomlands

till skäliga priser måste betecknas som ovissa. Jag vill i detta sammanhang

påpeka att 1947 års riksdags beslut innebär att jordbruket bör

ha företrädesrätt att till skäliga priser avsätta sin produktion på den inhemska

marknaden men att statsmakterna däremot ej skola ikläda sig någon

garanti för avsättningen av eventuella exportöverskott och sålunda ej

heller någon absolut garanti för att en viss prisnivå skall kunna hållas.

På tal om principerna för jordbruksregleringen må i detta sammanhang

jämväl erinras om den betydelse, som Sveriges anslutning till Havanastadgan

(ITO) och det allmänna tull- och handelsavtalet (GATT) kan komma

att få för utformningen av de prisreglerande åtgärderna. På sätt framgår av

den redogörelse, som livsmedelskommissionen utarbetat och vilken fogats

såsom bilaga till detta protokoll, påverkar anslutningen till dessa internationella

överenskommelser ej grundlinjerna för 1947 års riksdagsbeslut

men kan däremot i någon mån begränsa valet av medlen för genomförande

av detta beslut.

Framför allt gäller detta användningen av kvantitativa importregleringar.

Bland annat med hänsyn härtill bör Kungl. Maj :t redan från och med nästa

regleringsår, i den mån så visar sig erforderligt, äga förordna om utta
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 52.

19

gamle av sådana export- och importavgifter å jordbruksprodukter, som enligt

1947 års riksdags principbeslut angående riktlinjerna för jordbrukspolitiken

skola kunna användas såsom medel i den prisreglerande verksamheten.

Likaså bör Kungl. Maj :t, i enlighet med vad som förutsatts i nyssnämnda

principbeslut, äga meddela föreskrifter om utbetalande av sådana exportbidrag,

som i realiteten ha karaktären av restitution av importavgifter.

•lag förutsätter givetvis, att vid användningen av dessa befogenheter skola

beaktas de förpliktelser, som Sverige iklätt sig genom sin anslutning till

nyssnämnda internationella överenskommelser.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att i övrigt meddela de bestämmelser,

som kunna erfordras i fråga om redovisningen och användningen

av nu nämnda bidrag och avgifter.

Under åren 1943—1948 har Kungl. Maj :t varje år meddelat beslut angående

prissättningen på jordbrukets produkter för nästkommande regleringsår.

Besluten ha byggt på särskilda prognoser angående jordbrukets

inkomster och utgifter under sagda regleringsår, vilka upprättats av en för

ändamålet tillsatt delegation och granskats bland annat inom livsmedelskommissionen

och dess råd. Prognoserna ha omräknats en eller flera gånger

under regleringsårets lopp, sedan det faktiska skörderesultatet kunnat

överblickas. Justering av de på våren fastställda priserna har därvid i allmänhet

kunnat ske under vissa i besluten om vårprissättningen angivna

förutsättningar. På liknande sätt förfors även våren 1949. Det prisbeslut,

som då meddelades, avvek dock från de tidigare så tillvida, att den definitiva

prissättningen i fråga om mjölk och mejeriprodukter och därmed även

den definitiva prisavvägningen beträffande jordbruksproduktionen i dess

helhet uppsköts till hösten.

En prognos av nu angiven innebörd har i sedvanlig ordning upprättats

och granskats även innevarande år. Densamma utvisar ett kalkylmässigt

inkomstöverskott å 56 miljoner kronor, därest räntekostnadsposten beräknas

helt enligt hittills tillämpade grunder, men ett underskott å 21, alternativt

22,5 miljoner kronor, därest sagda post beräknas med hänsynstagande

till den ökning av kapitalvolymens värde, som inträtt efter basåret 1938/39.

Anmärkas må att å prognosens inkomstsida uppförts statliga pristillägg

till samma belopp som de, vilka beviljats för innevarande regleringsår, med

undantag av dels det belopp å 20 miljoner kronor, vilket nu utgår till mjölkproduktionen

såsom kompensation för den innevarande år vidtagna sänkningen

av priserna å oljeväxtfrö, och dels det belopp å 6 miljoner kronor,

vilket nu utgår såsom särskilt mjölkpristillägg i vissa delar av riket och

närmast har karaktären av ett missväxtbidrag.

Vid de överläggningar, som i anslutning till denna prognos ägt rum mellan

statens livsmedelskommission, å ena, samt representanter för Sveriges

lantbruksförbund och Riksförbundet Landsbygdens folk, å andra sidan,

har uppnåtts enighet om de grunder, som borde tillämpas för prissättningen

å jordbrukets produkter under regleringsåret 1950/51. överenskommel
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Jordbruksutskottets utlåtande nr 52.

sen har godkänts utav Kungl. Maj :t genom beslut den 21 april 1950. Kungl.

Maj :ts beslut i prisfrågan innebär, som tidigare angivits, alt nuvarande

prisnivå för jordbrukets produkter — med undantag för vissa avsättningsmässigt

betingade justeringar — skall bibehållas i stort sett oförändrad.

Den sålunda godkända överenskommelsen innebär, såsom framgår av

den förut lämnade redogörelsen, bland annat att man i princip godtagit,

att ränteposten skall beräknas med beaktande av bland annat den kostnadsstegring,

som är en följd av ökningen av kapitalvolymens värde efter basåret

1938/39 samt att härvid skall tillämpas den metod, som i LK-delegaiionens

beräkningar betecknats såsom alternativ A. Angående den närmare

innebörden av sagda metod torde jag få hänvisa till propositionen nr

''212/1949. Man har emellertid samtidigt enats om att tillämpningen av denna

princip med hänsyn till prisstabiliseringspolitiken icke skall få föranleda

ökning av produktpriserna, så länge den nuvarande stabiliseringspolitiken

tillämpas.

Jordbruket har vidare förbundit sig att icke kräva någon utjämning vare

sig av det kalkylmässigt föreliggande underskottet av 21 miljoner kronor

eller av den ökning därav, som uppkommer genom vissa i överenskommelsen

angivna prisjusteringar och vilka för jordbruket beräknats medföra ett

underskott av något över 10 miljoner kronor. Beträffande innebörden av

dessa prisjusteringar torde jag få hänvisa till den förut lämnade redogörelsen

för överenskommelsens innehåll.

Vid ett bedömande av överenskommelsen måste självfallet också uppmärksammas,

att jordbruket förbehållit sig rätt att påkalla täckning för

de särskilda kostnadsökningar (exempelvis i form av ökade löner till lejd

och egen arbetskraft), vilka kunna uppkomma till följd av stabiliseringspolitikens

upphörande eller modifiering.

Överenskommelsen synes i och för sig vara av beskaffenhet att kunna

godtagas av det allmänna. Såsom i densamma påpekats, överensstämmer

den där tillämpade metoden i fråga om beräkningen av räntekostnadsposten

med den ståndpunkt, som Kungl. Maj :t intagit i sitt den 29 december 1949

meddelade beslut angående grunder för lönsamhetsberäkningar i prisärenden.

Jag vill emellertid påpeka, att enligt sistnämnda beslut de i detsamma godkända

nya principerna för lönsamhetsberäkningar icke utan vidare skola

få föranleda krav på prishöjningar utan att det slutliga avgörandet av dylika

krav måste bli beroende på cn skälighetsprövning, verkställd med ledning

av de direktiv för den prisreglerande verksamheten som äro eller framdeles

kunna bliva givna. Vad vidare angår det förbehåll, som från jordbrukets

sida gjorts med tanke på ett slopande eller en modifiering av stabiliseringspolitiken,

vill jag framhålla, att utrymmet för en allmän inkomstökning

efter utgången av innevarande år måste anses begränsat. Man bör

vidare självfallet även vid ett frångående av den nuvarande stabiliseringspolitiken

söka förebygga en allmän prisstegring. Även om hänsyn tages till

dessa förhållanden finner jag det emellertid rimligt alt ett dylikt förbehåll

göres. Frågan, i vad mån jordbruket vid ett slopande eller en modifiering

s. 21 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 52.

21

av sagda polilik bör erhålla kompensation för de kostnadsökningar, som

kunna föranledas därav, bör alltså bliva beroende av resultatet av de överväganden,

som då kunna komma att äga rum. Därvid bör då jämväl, på sätt

angivits i beslutet den 29 december 1949, prövas i vad män den ändrade

principen beträffande beräkning av räntekostnadsposten bör få inverka på

prissättningen på jordbrukets produkter.

Kommissionen har uttalat att överenskommelsen innebure, att den s. k.

4-procentsregeln med stor sannolikhet icke komme att bli tillämplig under

nästkommande regleringsår. Rörande denna fråga vill jag framhålla, att

spörsmålet om tillämpning av sagda regel torde få upptagas vid sådana

överläggningar, som jordbruket förbehållit sig att påkalla vid ett slopande

eller en modifiering av den nuvarande stabiliseringspolitiken.

Det bör därvid bemärkas att det i händelse av svag skörd måste anses obilligt

om jordbruket, samtidigt som inkomstförbättring för övriga samhällsgrupper

vore att emotse, skulle få vidkännas den inkomstminskning, som

skulle följa av regelns tillämpning. A andra sidan torde det samhällsekonomiska

läget, även om skörden skulle bli god, knappast medge att jordbruket

utöver den kompensation, som kan komma att utgå för en uppräkning

av arbetskostnadsposten eller andra kostnadsökningar till följd av

stabiliseringspolilikens upphörande eller modifiering, skulle erhålla ytterligare

inkomsthöjning genom regelns tillämpning.

Vissa speciella svårigheter föreligga denna gång, då det gäller att uppdraga

de närmare riktlinjerna för den prisreglerande verksamheten på jordbrukets

område under nästa regleringsår. Dessa svårigheter sammanhänga

med den situation, som kan uppstå då den nuvarande stabiliseringspolitiken

slopas eller modifieras. Härvidlag är först att beakta det nyss nämnda förbehållet

om rätt att påkalla kompensation för kostnadsökningar, som från

jordbrukets sida gjorts med tanke på denna situation. Även bortsett härifrån

reser emellertid ett frångående av den nuvarande stabiliseringspolitiken problem

för jordbruksregleringen. Det synes nämligen nödvändigt att man då

prövar, i vad mån det nuvarande systemet med statliga pristillägg för vissa

jordbruksprodukter, vilket tillkommit i syfte att hålla konsumentpriserna

på en lägre nivå än som motsvarar producentpriserna, bör begränsas eller

ej. Jag återkommer till denna fråga vid behandlingen av utformningen av

regleringsåtgärderna för de olika slagen av jordbruksprodukter. Redan här

vill jag emellertid anmärka att det, med hänsyn till ovissheten om hur den

allmänna ekonomiska politiken kan komma att utformas efter utgången av

innevarande år, icke synes möjligt att redan nu uppdraga några bestämda

riktlinjer för lösningen av ifrågavarande problem. Helt allmänt vill jag

härjämte framhålla, att man enligt min mening torde få tänka sig, att avvecklingen

av ifrågavarande pristillägg skall ske successivt. I betraktande

av den ovisshet, som nu råder på denna punkt, synes det vidare lämpligt

att vid beräkningen av anslagsbehovet bortse från den inverkan, som ett

frångående av den nuvarande stabiliseringspolitiken kan få på pristilläggen.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Jordbruksutskottets utlåtande ur 52.

I propositionen nr 212/1949 berördes frågan om det nu utgående statliga

stödet åt säsongmässig lagring av smör, kött och fläsk samt ägg borde bibehållas

eller, såsom förutsatts i 1947 års principbeslut, avvecklas. Jag uttalade

då rörande denna fråga att det av vissa skäl syntes nödvändigt att stödet

skulle bibehållas tills vidare. Dock borde de förberedelser vidtagas, som erfordrades

för att stödet skulle kunna avvecklas så snart förutsättningar

härför förelågo. Bland annat borde den avsedda export- och importföreningen

för ägg omedelbart komma till stånd. Tidpunkten, då motsvarande förening

för kött och fläsk borde bildas och träda i verksamhet, borde få bliva

beroende på beslut av Kungi. Maj :t. Någon erinran mot dessa uttalanden

gjordes ej av riksdagen.

Nämnda import- och exportförening för ägg har numera bildats. En av

livsmedelskommissionen gjord ansökan om bemyndigande för densamma

att uppdraga åt föreningen att i enlighet med de allmänna riktlinjer för prisregleringen,

som fastställts eller kunna komma att fastställas av statsmakterna,

handhava export och eventuell import av ägg, är för närvarande

under Kungl. Maj :ts prövning. Rörande bildandet av en motsvarande förening

för kött och fläsk ha förberedande diskussioner förts.

Såsom livsmedelskommissionen framhållit i sin skrivelse torde emellertid

ett slopande av det nuvarande statliga stödet åt säsongmässig lagring av

animaliska produkter förutsätta ett friare prisbildningssystem än det, som

kan tillämpas så länge den nuvarande stabiliseringspolitiken består. Med

hänsyn härtill torde man nu böra förutsätta att dylikt lagringsstöd skali

utgå tills vidare även under regleringsåret 1950/51. Kungl. Maj :t bör dock

äga befogenhet att begränsa eller slopa detta stöd, därest så visar sig lämpligt

i samband med en övergång till ett system med friare prisbildning på

ifrågavarande produkter.

I anslutning till vad som gällt under senare år och med hänsyn till ovissheten

om den blivande ekonomiska utvecklingen och det framtida försörjningsläget

torde Kungl. Maj :t liksom hittills böra äga befogenhet att, inom

den anslagsram som kan komma att anvisas, handhava jordbruksregleringen

och vidtaga av omständigheterna påkallade ändringar i densamma. Skulle

det befinnas erforderligt att taga i anspråk statsmedel utöver vad som av

riksdagen ställts till förfogande, bör frågan givetvis underställas riksdagen.

Därest på grund av det förbehåll, som från jordbrukets sida gjorts om

rätt att påkalla täckning för kostnadsökningar till följd av stabiliseringspolitikens

upphörande eller modifiering, fråga skulle uppkomma om mera

avsevärda ändringar i grunderna för prisregleringen, torde beslutet härom

likaledes böra underställas riksdagen.

Då prognosen angående jordbrukets inkomster och kostnader avser tiden

från och med den 1 september 1950 till och med den 31 augusti 1951 torde

Kungl. Maj :ts nu nämnda befogenheter böra gälla till och med sistnämnda

dag. Erinras må i detta sammanhang att de grundläggande av riksdagen antagna

regleringsförfattningarna, med undantag av förordningen den 10 juli

s. 23 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 52.

23

1947 (nr 378) om viss avgift å mjölk, grädde och ost, gälla tills vidare. Till

frågan om förlängning av nämnda förordning, vars giltighetstid utgår den

31 augusti 1950, återkommer jag på tal om utformningen av mjölk- och

matfettsregleringen. I samband därmed torde jag även få upptaga frågan

om vissa av livsmedelskommissionen föreslagna ändringar i förordningen

den 30 juni 1944 (nr 459) angående avgift för smör som användes för framställning

av grädde in. in. Övriga av riksdagen lämnade bemyndiganden, vilkas

giltighet utgår vid slutet av innevarande regleringsår, torde, liksom hittills

skett, där ej annat särskilt angives, böra förlängas för ytterligare ett år.

Efter denna redogörelse för min allmänna inställning till de föreliggande

spörsmålen övergår jag till att behandla de grunder, som i fortsättningen synas

böra tillämpas beträffande jordbruksregleringen.

Bröåsädsregleringen.

Livsmedelskommissionen har i sitt förslag till utformningen av regleringsåtgärderna

i fråga om brödsäd och fodermedel, i likhet med Svenska

spannmålsaktiebolaget, utgått från att bolaget även under nästa regleringsår

skall handhava importen av dessa varor. På sätt framgår av spannmålsbolagets

skrivelse den 7 mars 1950 har det från handelns sida gjorts gällande,

att tiden nu kunde vara inne att överföra importen och försäljningen

av nämnda varor från bolaget till det enskilda näringslivet. Enligt min mening

är emellertid det handelspolitiska läget och läget i övrigt på världsmarknaden

icke sådant, att en dylik åtgärd ännu kan ifrågakomma.

Vad kommissionen anfört om lämpligheten av att slopa utfodringsförbudet

på brödsäd föranleder ingen erinran från min sida. Jag torde senare

få anmäla denna fråga för Kungl. Maj :t. I anslutning till hävandet av utfodringsförbudet

torde vederbörande centrala prisregleringsorgan böra erhålla

befogenhet att meddela sådana förmalningsbestämmelser, som erfordras

för att reglera avsättningen av olika slag av inhemsk brödspannmål.

I fråga om utformningen av prisregleringen för brödsäd har livsmedelskommissionen

föreslagit vissa ändringar i det system, som tillämpats under

de senaste åren. Förslaget innebär bland annat, att fasta inlösningspriser ej

skola tillämpas utan att i stället vissa garantipriser skola fastställas genom

avtal mellan spannmålsbolaget samt spannmålshandlare och kvarnar. Dessa

garantipriser skola uppbyggas enligt en under året successivt stigande skala

och gälla endast å ett begränsat antal prisorter. Å övriga platser komma spannmålspriserna

då i allmänhet att understiga garantipriserna med belopp, motsvarande

fraktkostnaden till närmaste prisort. Samtidigt skall emellertid

den genomsnittliga prisnivån för brödsäd justeras upp med ett belopp, motsvarande

den fraktkostnad som jordbruket skulle få bära till följd av minskningen

av antalet prisorter. Den föreslagna omläggningen innebär ett steg

i riktning mot det prisregleringssystem, som förutsatts i 1947 års principbeslut,

och skulle bland annat möjliggöra en väsentlig rationalisering av det

nuvarande systemet för spannmålstransporterna. Även ur administrativ

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Jordbruksutskottets utlåtande nr ö''2.

synpunkt innebär förslaget en betydande förenkling, vilken bland annat

skulle möjliggöra en avsevärd minskning av spannmålsbolagets personalbehov.

För min del har jag intet att erinra mot kommissionens förslag.

Vad angår valet av prisorter vill jag framhålla att den avsedda effekten

av omläggningen minskas, därest prisorterna utvidgas utöver vad som i

kommissionens skrivelse i första hand förordats. Jag vill dock ej motsätta

mig förslaget, att även Örebro under nästa regleringsår skall få utgöra

prisort ehuru med ett lägre garantipris än kustprisorterna.

De spörsmål om fastställande av vissa handelsmarginaler, som uppkomma

vid ett genomförande av förslaget, torde få upptagas av kommissionen i samråd

med priskontrollnämnden.

Vidtages den nu förordade omläggningen av prisregleringen i fråga om

brödsäd, torde något behov ej längre föreligga av att bibehålla det nuvarande

systemet med auktoriserade handlande.

Såsom kommissionen anfört torde skalan för den successiva stegringen

av brödsädspriserna under regleringsåret 1950/51 böra utformas något annorlunda

än som skett under innevarande regleringsår. Hänsyn härtill bör

tagas vid fastställande av ingångsnivån för garantipriserna.

Med hänsyn till önskvärdheten av att priserna på höstvete, höstråg och

vårvete skola fastställas före höstsådden erhöll Kungl. Maj :t våren 1949

av riksdagen bemyndigande att redan sommaren 1949 fastställa priserna å

dessa produktslag för regleringsåret 1950/51. Bemyndigandet utnyttjades

på så sätt, att prisrelationen mellan de olika spannmålsslagen fastställdes.

Motsvarande befogenhet torde böra utverkas för nästa regleringsår. Vad angår

de prisrelationer, som böra gälla under regleringsåret 1951/52, vill jag

redan nu framhålla att det av skäl som kommissionen anfört synes önskvärt

att höstveteodlingen skall stimuleras och att därför den nuvarande

prisdifferensen mellan höstvete och vårvete bör minskas med beaktande avvad

som därom anförts i kommissionens skrivelse.

Prisfallsersättning för viss del av de lager av brödsäd, som inneligga hos

kvarnarna vid utgången av regleringsåret 1949/50, torde böra utgå enligt i

huvudsak samma bestämmelser, som tidigare gällt.

Regleringen av fodersäd och andra fodermedel.

Några ransoneringsbestämmelser i fråga om fodermedel finnas ej för närvarande

och även prisbildningen å fodermedel är i huvudsak fri. För importerad

fodersäd ävensom för oljekraftfoder och importerat kli fastställer

dock livsmedelskommissionen de priser, som skola tillämpas i vissa importhamnar.

Någon anledning att räkna med återinförande av ransonering eller

med en utvidgning av priskontrollen synes icke föreligga. Det innevarande

är tillämpade systemet med fraktbidrag för fodermedel till Norrland torde

böra bibehållas med den jämkningen att den grundfrakt, som mottagaren

skall bära, bör höjas från 75 öre till 1 krona 25 öre per deciton.

Med hänsyn till produktionsutvecklingen synes del nödvändigt att priserna

å importerade fodermedel i högre grad än hittills skola anpassas efter

s. 25 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 52.

25

de verkliga importkostnaderna. Jag har följaktligen intet att erinra mot

kommissionens förslag om en höjning av priset på oljekraftfoder med högst

4 kronor per deciton. Jämväl priserna på kli och majs ävensom importerad

fodersäd torde, därest så kan anses påkallat, få justeras uppåt i motsvarande

mån. I och med att Kungl. Maj :t godkänt den med jordbrukets organisationer

träffade prisuppgörelsen har kommissionen erhållit bemyndigande

alt genomföra nämnda prisändringar omedelbart.

Från jordbrukarehåll har i anslutning till överenskommelsen i prisfrågorna

uttalats, att det mindre jordbruket om möjligt borde beredas kompensation

i någon form för en dylik prishöjning. Med anledning härav vill

jag framhålla att det enligt min mening bör undersökas, vad prishöjningen

i realiteten kommer att betyda för de mindre jordbruken. Skulle det därvid

visa sig, alt den i allmänhet kommer att medföra en mera påtaglig belastning

för dessa, torde möjligheten att bereda dem kompensation härför

böra övervägas. Jag torde senare få återupptaga denna fråga.

Det inköpspris som spannmålsbolaget tillämpar för oljekraftfoder av

svenskt frö torde böra bibehållas oförändrat, d. v. s. utgöra 40 kronor per

deciton.

Vad som anförts angående behovet av en reglering av tillverkningen av

oljekraftfoder och vissa specialfodermedel föranleder ingen erinran från

min sida. Bestämmelserna om sådan reglering böra, såsom kommissionen

påpekat, icke längre grundas på de under krigsåren utfärdade beslagskungörelserna

utan på särskild författning. Det torde få ankomma på Kungl.

Maj:t att utfärda härför erforderliga bestämmelser. Dessa böra emellertid

betraktas som ett provisorium i avbidan på den definitiva reglering av frågan,

som bör ske genom att lagen den 30 september 1938 (nr 611) om handel

med fodermedel sättes i kraft. Innan så kan ske torde emellertid en allmän

översyn av lagen böra företagas. Jag ämnar senare anmäla denna fråga

för Kungl. Maj :t.

Potatisregleringen.

Jag torde få erinra om afl Kungl. Maj :t den 7 oktober 1949 bemyndigat

livsmedelskommissionen att med Sveriges stärkelseproducenters förening

u. p. a. träffa överenskommelse om föreningens inköp och försäljning av

potatisstärkelse under tiden den 1 oktober 1949—den 30 september 1950 i

huvudsaklig överensstämmelse med upprättat förslag till avtal. Sådant avtal

har senare träffats mellan kommissionen och föreningen. Kungl. Maj :t har

emellertid vid sitt bemyndigande gjort förbehåll om att den i avtalets 7 §

av kommissionen gjorda utfästelsen vinner riksdagens godkännande. Avtalet

innebär, bland annat, att föreningen inköper den mängd potatisstärkelse,

som framställes enligt meddelade tillverkningslicenser å högst 300 000

deciton, med undantag av vad som erfordras till husbehov för tillverkaren

och dennes potalisleverantörer. Härjämte förklarar sig föreningen villig

att, i den mån livsmedelskommissionen så påfordrar, importera stärkelse

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Jordbruksutskottets utlåtande nr 52.

och stärkelseprodukter samt sälja importerad vara utan anspråk på handelsvinst.

Enligt 7 § i avtalet åtager sig kommissionen —• under förutsättning

av statsmakternas godkännande och om avtalet icke skulle komma att

förnyas för tillverkningsåret 1950/51 — att vidtaga eller föranstalta om åtgärder

från statens sida, vilka bereda föreningen möjlighet att erhålla dels

minst 68 kronor 75 öre per deciton för den 1 oktober 1950 inneliggande lager

av extra prima, prima och ej fullt prima potatismjöl, dock med avdrag av

80 000 deciton, dels ersättning för ränte- och lagringskostnader enligt i avtalet

angivna grunder i avseende å inneliggande lager av extra prima, prima

och ej fullt prima potatismjöl, utom 30 000 deciton, under tre månader,

räknat från och med den 1 oktober 1950. De enligt 7 § av kommissionen

gjorda åtagandena torde nu böra underställas riksdagen.

I fråga om fabrikspotatis innebär Kungl. Maj :ts beslut i prisfrågan, enligt

vad förut nämnts, att odlarpriset sänkes med ett öre per hektoliter och

stärkelseprocent. Såsom kommissionen angivit bör härjämte möjligheten

undersökas att ytterligare sänka potatismjölspriset genom reducering av

stärkelsefabrikernas och deras centralförenings marginaler.

Kommissionen har vidare upptagit frågan om den utsträckning, i vilken

potatis bör få användas för tillverkning av sprit. Den har härvid anfört att

de försörjningspolitiska skälen för en begränsning av användningen av potatis

för sagda ändamål numera få anses ha bortfallit i händelse av normal

skörd, och att det följaktligen ej längre är befogat att vidmakthålla beslaget

på potatis och de på detta beslag grundade inskränkningarna i rätten

att använda potatis för tillverkning av sprit. I stället har kommissionen

förordat, att man skall återgå till den princip, som fastställts av 1934 års

riksdag, d. v. s. bereda brännerierna avsättning för eu mängd potatissprit,

som svarar mot brännvinskonsumtionen. Samtidigt har kommissionen ifrågasatt,

att skillnaden i råvarupriset på potatisbrännvin och cellullosabrännvin

skulle få slå igenom vid fastställandet av utförsäljningspriset å varan.

Kommissionen har vidare förutsatt att statens jordbruksnämnd skulle äga

begränsa den kvantitet potatis, som skulle få användas för brännvinstillverkning,

om felslagen skörd eller andra förhållanden så påkallade. Sådan

begränsning borde emellertid endast i undantagsfall få till följd, att tillverkningen

av potatisbrännvin komme att understiga 24 miljoner liter

per år.

Frågan om ändring i grunderna för fastställande av utförsäljningspriset å

potatisbrännvin torde ej böra upptagas i detta sammanhang. Däremot synes

det lämpligt att man, sedan försörjningsläget numera blivit i stort sett normalt,

ånyo skall tillämpa de av 1934 års riksdag godkända principerna i

fråga om avsättningsgaranti för potatisbrännvin, dock med den modifikationen

att vederbörande centrala regleringsorgan bör äga befogenhet att begränsa

användningen av potatis för sprittillverkning, då så är påkallat ur

försörjningssynpunkt. Vad kommissionen anfört om den undre gräns för

tillverkningen, som om möjligt bör beaktas, föranleder ingen erinran från

min sida. Frågan om hävande av beslaget å potatis torde jag senare få anmäla

för Kungl. Maj :t.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 52.

27

Ägg regleringen.

I fråga om äggprodukiionen innebär Kungl. Maj:ts beslut i prisfrågan, såsom

förut nämnts, att äggpriset bör få fritt svänga mellan ett bottenpris av

1 krona 80 öre per kilogram och ett högsta pris av 3 kronor per kilogram till

producenter i södra Sverige. Vad livsmedelskommissionen anfört angående

den närmare utformningen av äggregleringen föranleder ingen erinran från

min sida. Liksom den övre prisgränsen under särskilda omständigheter

bör kunna höjas bör emellertid det allmänna ej heller ha ovillkorlig skyldighet

att stödja det nyss angivna bottenpriset, utan åtgärder i denna riktning

böra vidtagas endast i den mån de kunna sägas vara ur allmänt ekonomiska

synpunkter försvarbara. Skulle den övre prisgränsen ha höjts under

viss tid, torde vidare hänsyn böra tagas därtill, därest under en annan

del av regleringsåret mera omfattande åtgärder skulle erfordras för att

stödja bottenpriset.

Köttvaruregleringen m. m.

Såsom tidigare antytts torde i vart fall under större delen av nästa regleringsår

produktionen av fläsk komma att täcka det inhemska konsumtionsbehovet,

medan däremot ett ganska betydande underskott kommer att föreligga

beträffande kött. Bland annat med hänsyn till denna bristande jämvikt

mellan tillgång och efterfrågan på köttvaror synes det icke vara möjligt

att övergå till helt fri prisbildning på köttvaror så länge den nuvarande stabiliseringspolitiken

fullföljes. Jag förordar därför att, på sätt kommissionen

föreslagit, prisregleringen på köttvaror tills vidare skall bibehållas och utformas

i huvudsak på samma sätt som under innevarande regleringsår.

Därest prisbildningen ej lämnas fri, torde ej heller det statliga lagringsstödet

böra helt borttagas. Jag har intet att erinra mot kommissionens förslag

att stöd för lagring av kött och fläsk skall lämnas för den händelse priset

på någon varugrupp skulle understiga den fastställda medelprisnivån med

mer än 10 procent.

Så länge prisstabiliseringspolitiken fullföljes torde jämväl det statliga

pristillägget för fläsk böra bibehållas. I samband med en modifikation eller

ett slopande av denna politik torde emellertid frågan om bidragets bibehållande

få övervägas på nytt. Jämväl frågan om prisbildningssystemet över

huvud taget på kött och fläsk bör i sådant fall omprövas. Kungl. Maj :t torde

därvid böra äga befogenhet att närmare utforma systemet på sätt finnes

lämpligt med hänsyn bland annat till marknadsförhållandena.

Med hänsyn till den fortgående minskningen av fårstanunen och till att

stödet av ullproduktionen icke fått den omfattning, som från början avsetts,

synes en ökning av detta stöd motiverad. Jag har intet att erinra mot att

subventionen ökas till 1 krona per kilogram. För ändamålet torde böra beräknas

ett belopp av 100 000 kronor eller hälften av det belopp, som avsetts

för ändamålet under innevarande budgetår.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Jordbruksutskottets utlåtande nr 52.

Oljeväxt regleringen.

Av olika skäl torde en betydande inhemsk odling av oljeväxter vara önskvärd

även framgent. Statsmakterna böra därför vara beredda att stödja denna

odling även i fortsättningen. Liksom i fråga om brödsäden synes det

önskvärt att prissättningen på oljeväxter skall ske i god tid före höstsådden.

Detta gäller framför allt de höstsådda oljeväxterna.

Av skäl som nu anförts torde Kungl. Maj :t redan nu böra erhålla bemyndigande

att fastställa odlarpriset för höstraps av 1951 års skörd. Det av

kommissionen föreslagna odlarpriset för sådan höstraps innebär en betydande

sänkning i förhållande till det pris, som gäller för innevarande år.

Mot kommissionens förslag, vilket skulle medföra att kostnaden för produktion

av inhemsk rapsolja skulle komma att rätt betydligt understiga

nu gällande importprisläge, har jag intet att erinra. Jag kan även i övrigt

i huvudsak ansluta mig till vad kommissionen anfört. Jag anser sålunda

odlarpriset per kilogram levererat frö med 18 procents vattenhalt och 9(>

procents renhet böra fastställas till 66 öre för höstraps. Hinder bör dock

ej möta att Kungl. Maj:t, om så skulle visa sig önskvärt, exempelvis på

grund av utvintringen av höstraps av 1950 års skörd eller på grund av att

möjligheterna till export av rapsfrö eller rapsolja bedömas gynnsamt, justerar

priset uppåt, dock högst till 70 öre per kilogram. Jag förutsätter härvid

att odlarpriset i sin helhet skall inräknas i jordbrukskalkvlen.

Det definitiva garantipriset på höstraps, vilket avser till oljefabrikerna

levererat frö med 9 procents vattenhalt, torde Kungl. Maj :t senare få fastställa.

Garantipriser på vårraps, linfrö och frö av vitsenap torde få bestämmas

i anslutning till priset på höstraps.

För att eventuellt uppkommande överskottspartier av frö av Fiskebvsenap,

vallmofrö och hampfrö skola kunna tillgodogöras för oljeutvinning,

bör härjämte livsmedelskommissionen äga befogenhet att föranstalta om

inlösen av dessa fröslag till priser, som avvägas med hänsyn till oljehalten.

Enahanda befogenhet bör tillkomma kommissionen även beträffande andra

oljehaltiga fröslag, till exempel solros, soja, crambe, lindådra med flera. I

fråga om icke kontraktsodlade fröpartier bör emellertid hinder icke möta

mot att inlösningspriserna fastställas till lägre belopp än de priser, som

skola utgå till kontraktsodlare.

I en den 14 december 1949 ingiven framställning från Västra Sveriges, Östergötlands

och södra Södermanlands samt mellersta Sveriges spannmålshandlareförening

har ändring begärts i det nu tillämpade systemet beträffande

organisationen av odlingen av oljeväxter. Vidare har Svenska foderämnes-

och spannmålsimportörernas förening i skrivelse den 5 april 1950

hemställt om utredning i frågan. För 1950 års skörd av oljefrö torde dock

redan av praktiska skäl det hittills tillämpade systemet böra bibehållas. Däremot

finner jag det önskvärt att frågan om möjligheten och lämpligheten av

att övergå till ett friare system för odlingen skall noggrant övervägas till ett

kommande år. Det torde få ankomma på statens jordbruksnämnd att när
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 52.

29

mare pröva denna fråga i samråd med representanter för de berörda intressenterna.

Regleringen av handeln med mjölk, mejeriprodukter och fettvaror.

Såsom förut antytts torde de nu gällande statliga regleringsåtgärderna på

detta område, vilka främst avse att reglera fetthalten i mjölk och vissa

andra mejeriprodukter, i stort sett böra bibehållas oförändrade. Det bör

emellertid få ankomma på Kungl. Maj :t att under hänsynstagande till utvecklingen

av det ekonomiska läget och försörjningsläget besluta om åtgärdernas

fortsatta bestånd eller om de ändringar däri, som kunna anses påkallade.

Kungl. Maj :ts den 21 april 1950 meddelade beslut om jordbrukets prisfrågor

innebär, såsom förut nämnts, att allmänt mjölkpristillägg bör utgå

enligt nuvarande grunder även under regleringsåret 1950/51. Även extra

mjölkpristillägg böra enligt Kungl. Maj :ts nyssnämnda prisbeslut utgå enligt

samma grunder som hittills med den jämkning som skall beröras i det

följande. Däremot skola ej de särskilda missväxtbidrag å tillhopa 6 miljoner

kronor, vilka nu utgå främst till vissa delar av Norrland, bibehåRas

efter utgången av innevarande regleringsår.

Kostnaderna för utbetalande av allmänna och extra mjölkpristillägg under

nästa regleringsår ha uppskattats till omkring 141 miljoner kronor.

För innevarande budgetår har avsetts ett belopp av 6 miljoner kronor till

förbättring av mjölkhandelns marginaler. Av skäl som kommissionen anfört

torde detta subventionssystem böra avvecklas så snart förutsättningar

därför föreligga. Man synes emellertid böra räkna med att detsamma behöver

bibehållas under återstoden av år 1950. Liksom hittills böra vidare även

under nästa regleringsår utgå dels s. k. merfrakttillägg, dels s. k. regleringskostnadstillägg

till vissa mjölkorganisationer i Stockholm och Göteborg, dels

viss ersättning för behandling av konsumtionsmjölk vid några mejerier,

som leverera mjölk till Stockholm, dels bidrag till uppehållande av mejeriernas

körlinjer inom de områden, där transportkostnaderna per kilogram

mjölk äro särskilt höga.

Beträffande grunderna för utbetalande av dessa bidrag torde annan ändring

ej böra göras än att körlinjebidrag, i enlighet med vad som förutsatts i

överenskommelsen mellan livsmedelskommissionen samt jordbrukets fackliga

och ekonomiska centralorganisationer, bör utgå endast då den genomsnittliga

kostnaden för transporten under månaden överstiger 1,5 öre per

kilogram mjölk. Med hänsyn till svårigheten att bedöma medelsbehovet för

de olika ändamålen torde bidragen, på sätt skett under de senaste budgetåren,

böra sammanföras till ett anslagsbelopp. Detta anslagsbelopp torde, såsom

livsmedelskommissionen föreslagit, böra beräknas till 5,5 miljoner kronor.

Kungl. Maj :t synes böra äga disponera ifrågavarande anslag även för

tillgodoseende av annat ändamål än förut berörts, därest detsamma är av

särskild betydelse för mjölkförsörjningens ordnande. Motsvarande befogenhet

tillkommer för närvarande Kungl. Maj :t.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Jordbruksutskottets utlåtande nr 52.

I samband med den nu angivna ändringen i bestämmelsen om körlinjebidrag

bör, såsom livsmedelskommissionen föreslagit, det extra mjölkpristillägget

höjas med 5 öre per kilogram mjölkfett.

Vad kommissionen har anfört angående justeringar av ostpriset samt av

de nu utgående avgifterna för denna vara kan jag godtaga.

Kungl. Maj :t bör alltjämt äga bemyndigande dels att uttaga accis och tillläggsaccis

å sådana varor, som avses i förordningen den 7 juni 1935 (nr 259)

om accis å margarin och vissa andra fettvaror, dels ock att upptaga en rörlig

clearingavgift vid import av fettämnen, motsvarande i varje särskilt

fall skillnaden mellan normalpriset och den faktiska anskaffningskostnaden

för varan i fråga. Den i kommissionens skrivelse omförmälda framställningen

om tillsättande av en särskild kommitté för utredning av frågan om en

omläggning av clearing- och accissystemet torde chefen för finansdepartementet

i annat sammanhang komma att anmäla för Kungl. Maj :t.

Förordningen den 10 juli 1947 (nr 378) om viss avgift å mjölk, grädde

och ost, vars giltighetstid utgår den 31 augusti 1950, torde böra erhålla förlängd

giltighet. Det synes lämpligt att förordningen, vilken hittills förlängts

för ett år i taget, får gälla tills vidare. I enlighet härmed har inom jordbruksdepartementet

utarbetats förslag till förordning om fortsatt giltighet av

nyssnämnda förordning.

Kommissionen har vidare föreslagit vissa ändringar i förordningen den 30

juni 1944 (nr 459) angående avgift för smör som användes för framställning

av grädde in. in. Förslaget innebär dels en höjning av maximiavgiften

från 1 krona 50 öre till 5 kronor per kilogram smör, dels en utvidgning avförordningens

tillämpningsområde på så sätt att avgift skall kunna uttagas

även då osaltat margarin och andra obearbetade fettämnen användas för

framställning av fettemulsion, vilken skall användas i tillverkarens egen rörelse.

Mot den föreslagna höjningen av maximiavgiften har jag intet att erinra.

Däremot föreligger enligt min mening ej tillräcklig anledning att utvidga

förordningens tillämpningsområde på sätt kommissionen föreslagil.

Sistnämnda fråga torde böra upptagas i samband med en allmän omprövning

av det nuvarande accissystemet. I enlighet med det anförda har inom

departementet utarbetats förslag till förordning om ändring i ifrågavarande

förordning den 30 juni 1944.

Nu nämnda båda författningsförslag torde få föreläggas riksdagen för antagande.

Konstgödselregleringen.

Under de förutsättningar, som livsmedelskommissionen angivit, anser jag

att den nu tillämpade prisregleringen å konstgödselmedel samt subventioneringen

av vissa slag av dylika varor bör slopas. Ändringen torde av praktiska

skäl böra genomföras redan vid ingången av nästa gödselår, d. v. s.

den 1 juli 1950. Även i övrigt kan jag biträda vad kommissionen här anfört.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 52.

31

Kostnader för Svenska spannmålsaktiebolaget.

I årets statsverksproposition liar till kostnader för bolagets verksamhet

för budgetåret 1950/51 upptagits ett beräknat belopp av 20 miljoner kronor.

I sin skrivelse den 7 mars 1950 till livsmedelskommissionen har bolaget angivit,

att utav tidigare av riksdagen anvisade medel i runt tal 56 miljoner

kronor funnes disponibla för täckande av bolagets kostnader under åren

1949/50 och 1950/51. Kostnaderna för dessa båda verksamhetsår har bolaget

uppskattat till 45 respektive 41 miljoner kronor. Med hänsyn härtill har bolaget

funnit ett anslag å 30 miljoner kronor erforderligt för regleringsåret

1950/51.

Livsmedelskommissionen har för sin del ansett ett anslag å 25 miljoner

kronor tillräckligt. Härvid har kommissionen å ena sidan räknat med eu

ökning av bolagets omkostnader med omkring 10 miljoner kronor, beroende

på att kommissionen ansett bolagets inköpspris för inhemskt oljekraftfoder

böra bestämmas till 40 kronor per deciton, samt å andra sidan räknat med

eu stegring av bolagets inkomster med omkring 15 miljoner kronor till följd

av de av kommissionen föreslagna prishöjningarna å oljekraftfoder, kli och

majs in. m.

I det föregående har jag anslutit mig till kommissionens förslag om att

priserna å importerade fodermedel böra i högre grad än som hittills skett

anpassas efter anskaffningskostnaderna. Även i övrigt kan jag godtaga

kommissionens beräkning av medelsbehovet.

Särskilda åtgärder till stöd för jordbruket i Norrland m. m.

Under de senaste budgetåren ha vissa belopp ställts till förfogande för

produktionsbefrämjande åtgärder på jordbrukets område i Norrland samt

vissa delar av Kopparbergs och Värmlands län. För ett vart av de nio senaste

budgetåren har medgivits, att ett belopp av 900 000 kronor finge för

detta ändamål utgå av anslaget till Prisreglerande åtgärder på jordbrukets

område. Av sagda belopp har för år 1949 500 000 kronor utgått till hushållningssällskapen

i ifrågavarande län för olika åtgärder på jordbrukets område

— därav till hushållningssällskapen i Västerbottens och Norrbottens län

100 000 kronor vardera — samt återstoden huvudsakligen till ett antal mejeriföreningar

såsom bidrag till uppförande av nya mejerianläggningar.

Jag torde i detta sammanhang få erinra om att, på sätt angivits i årets

statsverksproposition (IX. H. T. punkt 86), Norrbottens läns hushållningssällskap

hemställt om ändring i bestämmelserna om fördelningen av anslaget

till bidrag till hushållningssällskapens omkostnader. Framställningen

har motiverats med att den del av anslaget, som enligt nu gällande fördelningsgj-under

tillfaller Norrbottens län, ej står i rimligt förhållande till de

stora omkostnader, som sällskapet har för reseersättningar till befattningshavare

med hänsyn till det stora antalet tjänstemän och till resornas längd.

Samma problem föreligger givetvis, ehuru ej i fullt lika hög grad, för vissa

andra hushållningssällskap. Vid behandlingen av ifrågavarande anslag ut
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Jordbruksutskottets utlåtande nr 52.

talade jag även att verkningarna av nu gällande fördelningsbestämmelser

icke syntes fullt tillfredsställande. Eu särskild utredning med uppgift att

söka komma fram till rättvisare fördelningsgrunder borde därför igångsättas.

En dylik utredning syntes emellertid ej kunna slutföras inom sådan

tid, att förslag i frågan kunde föreläggas årets riksdag. Nu gällande fördelningsgrunder

borde alltså tills vidare fortfarande tillämpas. Vid årets riksdag

väcktes vidare motioner (I: 181 och II: 222) om anvisande av ett tillläggsanslag

å tillhopa 130 000 kronor för bestridande av rese- och traktamentskostnader

under innevarande år för befattningshavare hos Norrbottens

och Västerbottens läns hushållningssällskap. I sitt utlåtande över sagda

motioner uttalade jordbruksutskottet (ull. nr 1) att de båda nämnda hushållningssällskapens

ställning syntes vara sådan, att viktiga arbetsuppgifter

löpte fara att hämmas av brist på medel till resor och traktamenten. I likhet

med motionärerna ansåg utskottet därför, att dessa sällskap redan under

budgetåret 1950/51 borde erhålla förstärkning av de för rese- och traktamentskostnadcr

avsedda medlen. Enligt utskottets mening borde det ökade

medelsbehovet för Norrbottens och Västerbottens läns hushållningssällskap

kunna tillgodoses ur nu ifrågavarande delpost av anslaget till prisreglerandc

åtgärder på jordbrukets område. Utskottet ansåg därför någon medelsanvisning

för ändamålet icke behövlig under anslaget till Bidrag till hushållningssällskapens

omkostnader. Vad utskottet sålunda anfört lämnades utan

erinran av riksdagen.

Det belopp, som för innevarande år står till förfogande för åtgärder till

stöd för jordbruket i Norrland in. in., är ännu i huvudsak odisponerat. Hinder

möter därför i och för sig ej att på nu angivet sätt lämna ett särskilt

stöd åt ifrågavarande båda hushållningssällskap. För att man ej därigenom

skall i alltför hög grad begränsa möjligheten alt lämna stöd åt andra välmotiverade

åtgärder synes det emellertid önskvärt, att sagda belopp skall

böjas, förslagsvis med 100 000 kronor. Därest riksdagen ej har något att

erinra däremot, torde alltså av de medel, som för innevarande budgetår beviljats

till prisreglerandc åtgärder på jordbrukets område, 1 miljon kronor

få disponeras till särskilda åtgärder till stöd för jordbruket i Norrland in. in.

Även för nästa år torde ur anslaget till prisreglerande åtgärder få disponeras

vässt belopp för produktionsbefrämjande åtgärder i Norrland m. m.

Det är nu icke möjligt att bedöma, om den av mig förut berörda utredningen

angående grunderna för fördelning av anslaget till Bidrag till hushållningssällskapens

omkostnader kan tänkas bliva slutförd i så god tid,

att densamma kan föreläggas nästa års riksdag och sålunda tillämpas från

och med kalenderåret 1951. Försiktigheten torde därför bjuda, att man nu

räknar med att det även för nästa budgetår kan bliva erforderligt att stödja

ifrågavarande båda hushållningssällskap på det sätt, som riksdagen angivit.

Av skäl jag i det följande skall angiva anser jag det vidare önskvärt, att av

nu nämnda medel skall utgå bidrag till uppförande av den förut omförmälda

slakterianläggningen i Gällivare. Med hänsyn till dessa förhållanden

synes det lämpligt, att det belopp från anslaget till prisreglerande åtgärder

s. 33 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 52.

33

på jordbrukets område, som skall få disponeras till särskilda åtgärder till

stöd för jordbruket i Norrland in. in., även för nästa budgetår skall beräknas

till 1 miljon kronor.

Bidrag till anläggningskostnader för slaktstationen i Gällivare.

1946 års köttbesiktningskommittés förslag om att lagen den 4 juni 1937

om slakt av husdjur skall göras tillämplig även å slakt av ren överväges

för närvarande inom justitiedepartementet. Vad angår kommitténs övriga

förslag anser jag, framför allt på grund av det motstånd som rests från lapparnas

sida, tiden icke vara mogen för att genomföra dessa. Utvecklingen

i fråga om avsättningen av renkött aktualiserar emellertid behovet av en

sanering av renslakten. Den av Norrbottens slakteriförening planerade slaktstationen

i Gällivare har därför enligt min mening en viktig uppgift att fylla

såsom ett praktiskt försök att få till stånd en bättre hygien vid renslakt och

en mera tillfredsställande behandling av renkött. Vidare torde stationens

tillkomst innebära en stor fördel för jordbrukarna i denna del av Norrbottens

län. Med hänsyn härtill anser jag att föreningen bör erhålla statsbidrag och

statslån till kostnaderna för stationens anläggande. I fråga om storleken av

bidraget och lånet ansluter jag mig till livsmedelskommissionens åsikt, att

dessa böra tillsammans uppgå till 85 procent av berörda kostnader. Då det

synes vara av ett betydande allmänt intresse, att slaktstationen kommer till

stånd, och då driftkostnaderna vid stationen åtminstone till en början torde

bliva relativt höga, beroende dels på att eu avsevärd tid kan förflyta innan

tillräcklig anslutning vinnes från jordbrukarna och lapparna, dels på de

stora avstånden inom lillförselområdet, förordar jag att statsbidraget skall

utgå med 40 procent av anläggningskostnaderna. I dessa böra dock ej inräknas

kostnaderna för uppförande av charkuterifabriken. Med hänsyn till lappfondens

ställning och till de anspråk, som från andra håll torde komma att

ställas på denna fond, torde endast en del av bidraget kunna utgå ur lappfonden.

I övrigt torde bidraget böra få bestridas från det belopp ur anslaget

till prisreglerande åtgärder på jordbrukets område, som ställes till förfogande

för produktionsbefrämjande åtgärder i Norrland.

Särskilt stöd till jordbrukare i vissa delar av Norrland.

Såsom tidigare nämnts utgår under innevarande regleringsår särskilt pristillägg

å mjölk med tillhopa 6 miljoner kronor. Detta pristillägg har närmast

karaktären av ett bidrag på grund av felslagen skörd till jordbrukarna

i vissa delar av Norrland och har motiverats med att jordbrukarna i dessa

delar av riket på grund av särskilt ogynnsamma väderleksförhållanden

fingo vidkännas en mycket kraftig skördeminskning. Särskilt kännbar har

denna felslagna skörd varit för jordbrukarna i de nordligaste trakterna.

Samtidigt ha dessa jordbrukare, genom att de ej alls eller endast i ringa

mån producera mjölk för leverans till mejeri, blivit så gott som helt utan

8 Bihang till riksdagens protokoll 1950. 10 samt. Nr 52.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Jordbruksutskottets utlåtande nr 52.

det stöd, som ifrågavarande särskilda mjölkpristillägg varit avsett att giva.

Till länsstyrelsen i Norrbottens län ha även inkommit framställningar från

jordbrukarna i flera socknar om bidrag till kostnaderna för sådana inköp

av hö och potatis, som blivit nödvändiga på grund av den felslagna skörden.

Samma situation torde föreligga i vissa andra ur produktionssynpunkt

speciellt illa belägna delar av Norrland. Länsstyrelserna ha emellertid endast

i mycket begränsad utsträckning möjlighet att bifalla dessa framställningar.

Med hänsyn till föreliggande förhållanden torde därför hinder ej

böra möta att Kungl. Maj :t av de medel, som för budgetåret 1949/50

stå till förfogande för den prisreglerande verksamheten, disponerar ett belopp

av högst 150 000 kronor såsom särskilt stöd åt sådana jordbrukare som

nu nämnts.

Omkostnader för statlig inköps- och försäljningsverksamhet.

Jag har redan förut angivit, att enligt min mening statsmakterna även

under nästa regleringsår i viss utsträckning böra lämna stöd åt säsonglagring

av jordbruksprodukter. Kommissionen har beräknat omkostnaderna

härför till 6 miljoner kronor eller en miljon kronor mindre än det belopp,

som i statsverkspropositionen preliminärt upptagits för ändamålet. Mot

denna beräkning har jag intet att erinra.

Anslagsäskanden m. m.

I propositionen nr 212/1949 beräknades kostnaderna för de där förordade

prisreglerande åtgärderna på jordbrukets område för regleringsåret

1949/50 till i runt tal 123 miljoner kronor. Med hänsyn till förefintliga

reservationer begränsades emellertid anslagsäskandet till 103 miljoner kronor.

I enlighet med den hösten 1949 träffade uppgörelsen angående jordbrukspriserna

för innevarande regleringsår anvisades vidare för samma

ändamål ytterligare 66 miljoner kronor. Sammanlagt har sålunda för prisregleringen

under innevarande regleringsår stått till förfogande ett belopp

av 189 miljoner kronor.

Kostnaderna för att genomföra de av mig nu förordade förslagen till

prisreglerande åtgärder på jordbrukets område för nästa regleringsår torde

— därest pristillägg skola utgå enligt oförändrade grunder under hela regleringsåret

— komma att uppgå till i runt tal 191 miljoner kronor. Av detta

belopp belöpa 118,5 miljoner kronor på allmänt mjölkpristillägg, 22,5 miljoner

kronor på mjölkpristillägg inom vissa delar av landet, 5,5 miljoner

kronor på särskilda mjölkbidrag såsom merfraktbidrag in. in., 6 miljoner

kronor på bidrag till förbättring av mjölkhandelns marginaler, 33 miljoner

kronor på pristillägg till slaktdjursprodukter, 100 000 kronor på kostnader

för främjande av ullproduktionen samt 5 miljoner kronor på diverse kostnader.

Sistnämnda belopp är enligt vad livsmedelskommissionen upplyst i

första hand avsett att användas för ersättning till Svenska mejeriernas

riksförening för handhavandet av vissa med mjölk- och matfettsregleringen

s. 35 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 52.

35

sammanhängande uppgifter, till bestridande av vissa bidrag till Mjölkpropagandan

samt till utgifter för ersättande av förluster vid lagring och annat

omhändertagande av andra livsmedel än spannmål. Nu ifrågavarande

post torde även få anlitas för bestridande av vissa återstående tryckningskostnader

för 1942 års jordbrukskommitté ävensom för täckande av de utgifter,

som föranledas av förslagen till särskilda åtgärder till stöd för jordbruket

i Norrland m. m.

Någon reservation å de medel, som anvisats för prisreglerande åtgärder

under innevarande regleringsår, kan, såvitt nu kan bedömas, icke med säkerhet

beräknas föreligga.

Såsom redan tidigare nämnts bör det, därest stabiliseringspolitiken slopas

eller modifieras, övervägas att begränsa de statliga pristilläggen. Det synes

emellertid lämpligt att man nu vid beräkningen av medelsbehovet bortser

från denna eventualitet. Till prisreglerande åtgärder på jordbrukets område

torde sålunda för budgetåret 1950/51 böra anvisas ett reservationsanslag

av 191 miljoner kronor. I enlighet med vad jag förut förordat torde vidare

för sagda budgetår böra anvisas till bestridande av kostnaderna för Svenska

spannmålsaktiebolaget ett reservationsanslag av 25 miljoner kronor samt

till Statlig lagerhållning: Omkostnader för statlig inköps- och försäljningsverksamhet

ett förslagsanslag av 6 miljoner kronor.

Utskottet.

I propositionen har framhållits, att enligt av statens livsmedelskommission

gjorda beräkningar jordbruksproduktionen under innevarande år torde

täcka 99 procent av det totala konsumtionsbehovet av jordbruksprodukter i

kalorier räknat och att siffran för nästa regleringsår, under förutsättning av

normal skörd, väntas stiga till 100 procent, varav omkring tre procent avse

den produktion, som kan beräknas härröra från importerade fodermedel.

Kisk för vissa avsättningssvårigheter kan därmed komma att föreligga.

I vanlig ordning har en prognos upprättats i fråga om nästa regleringsår.

Den utvisar ett kalkylmässigt inkomstöverskott av 56 miljoner kronor, därest

räntekostnadsposten beräknas enligt hittills tillämpade grunder, men ett

underskott av 21 eller, alternativt, 22,5 miljoner kronor, om nämnda post

beräknas under hänsynstagande till den ökning av kapitalvolymens värde,

som inträtt efter basåret 1938/39. I fråga om inkomstsidan skiljer sig denna

prognos från prognosen för innevarande regleringsår bland annat därutinnan,

att de statliga pristilläggen minskats med dels det belopp av 20 miljoner

kronor, som nu utgår till mjölkproduktionen såsom kompensation för

den under löpande år vidtagna sänkningen av priserna å oljeväxlfrö, dels

ock det belopp av 6 miljoner kronor, vilket nu utgår såsom särskilt mjölkpristillägg

i vissa delar av riket och närmast har karaktären av inissväxtbidrag.

Hörande de grunder, som böra tillämpas för prissättningen å jordbrukets

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Jordbruksutskottets utlåtande nr 52.

produkter under regleringsåret 1950/51, har enighet kunnat nås vid överläggningar,

som i anslutning till prognosen ägt rum mellan livsmedelskommissionen

samt representanter för Sveriges lantbruksförbund och Riksförbundet

Landsbygdens folk. Den sålunda träffade överenskommelsen har

godkänts av Kungl. Maj :t i samband med beslut den 21 april 1950 rörande

prissättningen på jordbruksprodukter under regleringsåret 1950/51. Beslutet

innebär, att den nuvarande prisnivån för nämnda produkter skall —

med undantag för vissa avsättningsmässigt betingade justeringar — bibehållas

i stort sett oförändrad.

Av framställningen i propositionen framgår, att överenskommelsen bland

annat innebär, att man i princip godtagit, att räntekostnadsposten skall beräknas

med beaktande av den kostnadsstegring, som är en följd av ökningen

utav kapitalvolymens värde efter basåret 1938/39 samt att därvid skall

tillämpas en såsom alternativ A betecknad metod, i korthet innebärande att

fastighetskapitalet skall fastställas på grundval av utjämnade taxeringsvärden.

Emellertid skall tillämpningen av denna princip med hänsyn till

prisstabiliseringspolitiken icke få föranleda ökning av produktpriserna, så

länge den nuvarande stabiliseringspolitiken äger bestånd, överenskommelsen

innebär vidare, att utjämning icke skall äga rum vare sig av det kalkylmässigt

föreliggande underskottet av 21 miljoner kronor eller den ökning därav,

som uppkommer genom vissa angivna prisjusteringar, vilka beräknats

medföra ett underskott av något över 10 miljoner kronor. Jordbruket har

emellertid förbehållit sig rätt att påkalla täckning för de särskilda kostnadsökningar

-—■ t. ex. i form av ökade löner till lejd och egen arbetskraft —

vilka kunna uppkomma till följd av stabiliseringspolitikens upphörande eller

modifiering.

Utskottet delar den av departementschefen uttalade uppfattningen, att

överenskommelsen i och för sig synes vara av beskaffenhet att kunna godtagas

av statsmakterna. Vad departementschefen i samband därmed anfört

rörande krav på prishöjningar till följd av nya principer för lönsamhetsberäkningar

biträdes av utskottet. Likaså får utskottet med anledning av frågan

om täckning för särskilda kostnadsökningar, som kunna uppkomma

vid ett slopande eller en modifiering av stabiliseringspolitiken, i likhet med

departementschefen framhålla, att det därom gjorda förbehållet synes rimligt.

Såväl denna fråga som spörsmålet om ändringar i prissättningen på

grund av den ändrade beräkningen av räntekostnadsposten böra upptagas

vid sådana överläggningar, som jordbruket förbehållit sig att påkalla vid ett

slopande eller en modifiering av den nuvarande stabiliseringspolitiken.

Beträffande den s. k. 4-procentregeln vill utskottet med anledning av vad

därom yrkats i motionerna I: 516 och II: 615 understryka, att även de

spörsmål, som kunna komma att uppstå beträffande denna regel, böra behandlas

vid nämnda överläggningar.

1 fråga om brödsädsregleringen biträder utskottet Kungl. Maj :ts

förslag, att Svenska spanninålsaktiebolaget även under nästa budgetår skall

ha hand om importen av sådan säd liksom även av fodermedel. Vad i pro
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 52.

37

positionen anförts om lämpligheten av att slopa utfodringsförbudet på

brödsäd och därmed sammanhängande spörsmål föranleder icke någon

erinran från utskottets sida.

Beträffande utformningen av prisregleringen för brödsäd innefattar

Kungl. Maj :ts förslag vissa ändringar i det nu tillämpade systemet, innebärande

en omläggning i riktning mot det prisregleringssystem, som förutsatts

i 1947 års principbeslut. Sålunda skola fasta inlösningspriser icke

tillämpas utan i stället vissa garantipriser fastställas genom avtal mellan

spannmålsbolaget samt spannmålshandlare och kvarnar. Garantipriserna

skola uppbyggas enligt en under året successivt stigande skala och gälla

endast å ett begränsat antal prisorter. Å övriga platser komma spannmålspriserna

i allmänhet att understiga garantipriserna med belopp, som motsvarar

fraktkostnaden till närmaste prisort.

I motionerna I: 517 och 11:617 påpekas i förevarande hänseende, att förslaget

innebär att, även efter en avsedd justering av den genomsnittliga

prisnivån för brödsäd med belopp, motsvarande den fraktkostnad, som

jordbruket skulle få bära till följd av minskningen av antalet prisorter,

de odlare, som bo nära prisorterna, komma att få en prishöjning av ca 50

öre per deciton, under det att de längst bort boende få en prissänkning upp

till 1 krona 50 öre per deciton. Tillika anföres, att en sådan prisanpassning

måste godtagas, om man vill ha en förenklad ordning på handelns område,

men att dess faktiska innebörd å andra sidan bör beaktas, då man

bedömer jordbrukets inre fördelningsproblem. Vidare hemställes i motionerna

I: 521 och II: 612, att riksdagen måtte besluta, att Skattkärr, Kristinehamn

och Säffle i Värmlands län samt Lidköping i Skaraborgs län skola

bibehållas som prisorter.

Såsom departementschefen framhållit, innefattar förslaget i propositionen

bland annat en väsentlig rationalisering av spannmålstransporterna

samt eu betydande förenkling ur administrativ synpunkt. Med hänsyn till

de fördelar, som omändringen synes innebära, finner utskottet sig böra

förorda att densamma genomföres. Något vägande skäl att, på sätt i motionerna

1:521 och 11:612 föreslagits, öka antalet prisorter föreligger icke

enligt utskottets uppfattning. Vad i förevarande del anförts i motionerna

1: 517 och II: 617 synes icke i detta sammanhang böra föranleda något särskilt

uttalande.

Beträffande skalan för den successiva stegringen av brödsädspriserna under

regleringsåret 1950/51 biträder utskottet, att de ändringar av utformningen

därav skola vidtagas, som innefattas i Kungl. Maj :ts förslag.

Vad härefter angår det begärda bemyndigandet för Kungl. Maj:t att redan

under sommaren 1950 fastställa priserna å höstvete, höstråg och vårvete

för regleringsårct 1951/52, hemställes i motionerna I: 517 och II: 617,

att bemyndigandet skall begränsas till att gälla fastställandet av prisrelationerna

mellan olika slags brödsäd.

Med anledning härav vill utskottet framhålla, att motsvarande bemyndigande

för regleringsåret 1950/51 utnyttjades endast i den begränsade om
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Jordbruksutskottets utlåtande nr 52.

fattning, som avses i sistnämnda motioner. På grund av den ovissa utvecklingen

synes det utskottet lämpligt, att Kungl. Maj :t erhåller det begärda

bemyndigandet och att det därefter får ankomma på Kungl. Maj :ts prövning

i vad mån bemyndigandet bör användas.

I fråga om prisrelationen mellan höstvete och råg finner utskottet tillräckliga

skäl icke ha anförts för ett bifall till vad därutinnan yrkats i motionerna

I: 515 och II: 611.

Utskottet förordar slutligen vad Kungl. Maj:t föreslagit beträffande den

fortsatta tillämpningen av bestämmelserna om prisfallsersättning.

Beträffande regleringen av fodersäd och andra fodermedel

innebär Kungl. Maj :ts förslag bland annat, att priset på oljekraftfoder

skall höjas med högst 4 kronor per deciton ävensom att priserna på

kli och majs samt på importerad fodersäd skola, därest så kan anses påkallat,

få justeras uppåt i motsvarande mån. Vad prishöjningen kommer

att betyda för de mindre jordbruken anses böra undersökas och möjligheten

att bereda dem kompensation därför övervägas, därest det skulle visa sig,

att höjningen i allmänhet kommer att medföra en mera påtaglig belastning

för dem. Vidare föreslås, att det inköpspris, som spannmålsbolaget tillämpar

för oljekraftfoder av svenskt frö, skall bibehållas oförändrat, d. v. s.

utgöra 40 kronor per deciton.

I motionerna I: 516 och II: 615 samt I: 520 och II: 613 hemställes, att höjningen

av priset på kraftfoder under innevarande regleringsår icke skall tilllåtas

slå igenom beträffande de kraftfoderpartier, som ingå i hönsfoderblandningarna.

I de båda sistnämnda motionerna yrkas alternativt, att äggproduktionen

skall erhålla annan kompensation för sedan hösten 1949 genomförd

höjning av kraftfoderpriserna. Vidare hemställes i motionerna I: 517

och II: 617, att kraftfoderråvaror av svenska oljeväxter, frånsett linfrömjöl,

skola betalas med 30 öre per kilogram samt att subvention på importerade

oljekakor skall slopas. Priset på oljekraftfoder bör med dessa utgångspunkter

fastställas till spannmålsbolagets självkostnadspris i den mån detta icke

överstiger 40 kronor per deciton, varvid det anses önskvärt, att priset sättes

så, att man under utfodringsperiodens senare del snarare kan räkna med

sänkta än med höjda priser.

I motionerna I: 513 och II: 609 samt I: 517 och II: 617 yrkas, att utredning

skall företagas rörande på vilket sätt småbruket skall kunna kompenseras

för kraftfoderfördyringen. De båda förstnämnda motionerna innehålla

tillika en begäran om bemyndigande för Kungl. Maj :t att verkställa en sådan

kompensation.

Slutligen yrkas i motionerna I: 519 och II: 616, att riksdagen måtte hos

Kungl. Maj :t begära en skyndsam utredning om frigivande av handeln med

oljekraftfoder och därvid erforderliga anordningar för att säkerställa avsättningen

av det inhemska oijeväxtmjölet.

Vad först angår prissättningen delar utskottet departementschefens uppfattning,

att det med hänsyn till produktionsutvecklingen synes nödvändigt

att i högre grad än hittills anpassa priserna å importerade fodermedel efter

s. 39 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 52.

39

de verkliga importkostnaderna. Utskottet biträder därför propositionens förslag

i denna del. Likaså finner utskottet övervägande skäl tala för att spannmålsbolagets

nuvarande inköpspris för oljekraftfoder av svenskt frö bör bibehållas

vid 40 kronor per deciton ävensom att de gällande reglerande bestämmelserna

för importerad fodersäd m. in. skola fortfarande äga tillämpning.

Såsom framhållits i åtskilliga av de nyssnämnda motionerna, kommer den

beslutade höjningen av priset på kraftfoder att fördyra produktionskostnaderna

för ägg och även för annan animalieproduktion vid det mindre jordbruket,

som i sin produktion använder förhållandevis mera köpkraftfoder

än det större jordbruket. Utskottet anser det därför vara välmotiverat att,

såsom Kungl. Maj :t och livsmedelskommissionen föreslagit, utreda vad prishöjningen

i realiteten betyder för det mindre jordbruket och vilka möjligheter

som föreligga att bereda detta kompensation. Utskottet förordar, att en

sådan utredning skyndsamt verkställes genom producentbidragsutredningen.

Vad beträffar äggproduktionen under innevarande regleringsår anser utskottet

det vara önskvärt, att kompensation i någon form beredes denna för

den prishöjning å kraftfoder, som ägt rum under regleringsåret. Utskottet

förväntar, att Kungl. Maj :t enligt för regleringsåret gällande fullmakt prövar

vilka kompensationsåtgärder som äro praktiskt realiserbara inom den

nuvarande regleringspolitikens ram.

Vad Kungl. Maj :ts förslag i övrigt innehåller i denna del föranleder icke

någon utskottets erinran.

I fråga om potatisregleringen finner utskottet sig icke kunna biträda

den i motionerna I: 514 och II: 610 gjorda hemställan, att priset för

fabrikspotatis skall bibehållas oförändrat. Såväl på denna punkt som i övrigt

såvitt angår ifrågavarande slag av reglering biträder utskottet Kungl.

Maj :ts förslag.

Under regleringsåret 1949/50 har ägg regleringen i princip haft

samma utformning som under det föregåenden regleringsåret. Priset har sålunda

fritt fått svänga mellan ett bottenpris av 2 kronor per kilogram och ett

högsta pris av 3 kronor per kilogram, gällande till producenter i södra Sverige.

Kungl. Maj :ts beslut den 21 april 1950 rörande regleringsåret 1950/51

innebär, att producentpriset i huvudsaklig överensstämmelse med av livsmedelskommissionen

framlagt förslag bör fritt få svänga mellan i regel ett

bottenpris av 1 krona 80 öre och ett högsta pris av 3 kronor per kilogram.

Dessa gränser skola dock icke vara fixa under alla omständigheter utan

vissa avvikelser skola kunna göras såväl uppåt som nedåt.

I motionerna 1:516 och 11:615 har yrkats, att den nedre gränsen skall

fastställas till 1 krona 80 öre per kilogram. Alternativt yrkas, att om bottenpriset

tillåtes sjunka under denna gräns, producenterna skola få rätt

att tillgodogöra sig de överpriser utöver 3 kronor per kilogram, som eventuellt

kunna temporärt uttagas vid export eller på hemmamarknaden.

Vidare ha i motionerna I: 517 och II: 617 hemställts, att den övre grän
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Jordbruksutskottets utlåtande nr 52.

sen skall höjas till 3 kronor 40 öre per kilogram, samt i motionerna I: 520

och II: 613, att intet högsta pris eller bottenpris skall fastställas för nästa

regleringsår.

Livsmedelskommissionen har beträffande äggregleringens utformning för

nästa regleringsår framhållit, att mycket talar för att äggpriserna skola få

utvecklas fritt. Å andra sidan har kommissionen dock funnit risk föreligga

för att de internationella marknadsförhållandena kunna bliva sådana, att

det inhemska äggpriset vid helt fri prisbildning under vissa perioder kan

bliva oskäligt lågt. Vidare tillåter den nuvarande stabiliseringspolitiken icke

en ohämmad prisuppgång under den knapphetsperiod på färska ägg, som

regelmässigt inträffar varje höst. Kommissionen har därför föreslagit, att

ett system med en undre och en övre prisgräns skall tills vidare tillämpas

även under regleringsåret 1950/51. Med hänsyn till den ovissa utvecklingen

på exportmarknaden och till den svenska äggproduktionens omfattning har

kommissionen emellertid ansett, att den nivå, vid vilken statliga stödåtgärder

böra vidtagas, bör sättas något lägre än innevarande år och har förordat

en sänkning därav från 2 kronor till 1 krona SO öre per kilogram.

Den övre prisgränsen föreslås däremot skola bibehållas oförändrad.

I likhet med Kungl. Maj :t anser utskottet, att den av kommissionen sålunda

föreslagna utformningen av äggregleringen är lämplig och i huvudsak

bör godtagas. De av Kungl. Maj :t angivna möjligheterna till avvikelser

från gränspriserna synas vara välgrundade och förordas av utskottet.

Beträffande o 1 j eväxtregleringen delar utskottet departementschefens

uppfattning, att en betydande inhemsk odling av oljeväxter av

olika skäl torde xrara önskvärd även framgent ävensom att statsmakterna

böra vara beredda att stödja odlingen även i fortsättningen. Vad Kungl.

Maj:t i sådant hänsende föreslagit biträdes av utskottet.

I motionerna I: 517 och II: 617 hemställes i fråga om oljeväxtregleringen,

att formerna för prissättningen på oljeväxtfröer och odlingens inpassning i

jordbruksregleringen omedelbart skola göras till föremål för en utredning, i

vilken alla berörda parter skola få tillfälle att deltaga. Med anledning därav

vill utskottet framhålla, att även om det såväl för jordbruket i allmänhet

som för landets ekonomi är en fördel, att vår oljeväxtodling får bedrivas

i hela den omfattning, som de ekonomiska och marknadsmässiga faktorerna

medgiva, så bör liksom för närvarande tillses, att odlingen icke får

ske på bekostnad av andra jordbrukares lika berättigade intressen. Departementschefen

har funnit det önskvärt, att frågan om möjligheten och lämpligheten

att övergå till ett friare system för odlingen skall noggrant övervägas

till ett kommande år, varvid det torde få ankomma på statens jordbrunksnämnd

att närmare pröva detta spörsmål i samråd med representanter

för de berörda intressenterna. Enligt utskottets mening bör i anslutning

därtill vidtagas den i nyssnämnda motioner avsedda översynen.

Vad härefter angår regleringen av handeln med mjölk, mejeriprodukter

och fettvaror innebär Kungl. Maj :ts förslag bland

annat, att de nu gällande statliga regleringsåtgärderna på området, vilka

s. 41 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 52.

41

främst avse fetlhalten i mjölk och vissa andra mejeriprodukter, i stort sett

böra bibehållas oförändrade, dock med rätt för Kungl. Maj :t att vidtaga påkallade

ändringar däri eller besluta om åtgärdernas fortsatta bestånd.

1 fråga om fetthalten i mjölk yrkas emellertid i motionerna I: 273 och II:

308, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om sådan

ändring av kungörelsen den 19 mars 1942 (nr 91), att mejerier skola få rätt

att jämsides med försäljning av 3-procentig standardiserad mjölk saluföra

mjölk med högre fetthalt samt att å sådan mjölk tillämpa fri prisbildning.

Av den förut lämnade redogörelsen för de remissutlåtanden, som livsmedelskommissionen

och priskontrollnämnden avgivit över motionerna, framgår

att om också anledning icke längre föreligger att ur försörjningsmässiga

synpunkter motsätta sig en höjning av fetthalten i konsumtionsmjölken,

så tala dock flera skäl mot bifall till motionerna. Bland annat må framhållas,

att såvitt utredningen giver vid handen med den nuvarande utrustningen

vid flertalet mejerier hinder föreligga ur såväl tillverkningstekniska som

distributionstekniska synpunkter att jämsides med försäljningen av 3-procentig

mjölk saluföra mjölk med högre fetthalt. På grund härav och på de

av kommissionen och nämnden i övrigt anförda skälen finner utskottet

sig icke kunna förorda bifall till dessa motioner.

1 motionerna I: 518 och II: 614 yrkas, att riksdagen måtte hemställa, att

Kungl. Maj :t ville överväga att införa margarinaccis av den storlek, som

är nödvändig för att trygga avsättningen av sinörproduktionen.

Med anledning härav vill utskottet erinra om de riktlinjer, som av statsmakterna

år 1947 uppdrogos för den framtida jordbrukspolitiken i vårt land.

I fråga om förhållandet mellan smör och margarin på den inhemska marknaden

anförde i samband därmed dåvarande chefen för jordbruksdepartementet

i propositionen nr 75, att jordbruket tills vidare i första hand borde

åtnjuta avsättningsskydd för en smörproduktion, motsvarande vad som kunde

frambringas medelst inhemska fodermedel och sådana importerade fodermedel,

som erfordrades för att uppnå balans i foderstaterna. Återstoden

av det inhemska avsättningsutrymmet för matfett borde i första hand utfyllas

medelst margarin (däri inbegripet även vegetabiliska oljor och fetter

samt andra ersättningsmedel för smör och margarin), och endast i den

mån det ej vore möjligt att anskaffa råvaror för en margarinproduktion av

denna storleksordning eller efterfrågan på smör skulle överstiga de smörkvantiteter,

för vilka avsättningsutrymme beräknats i första hand, borde

man möjliggöra en ökning av den för inhemsk konsumtion avsedda smörproduktionen

genom att medgiva ytterligare import av fodermedel.

I fråga om avsättningsförhållandena på den inhemska marknaden anförde

departementschefen vidare bland annat, att det syntes sannolikt, att

det även utan någon export av smör komme att under de närmaste åren vid

sidan av den inhemska smörproduktionen finnas utrymme för en margarinkonsumtion,

som vore större än den antagna minimikvantiteten. Man torde

således icke behöva befara, att regleringen av förhållandet mellan smör och

margarin på den inhemska marknaden under sagda tid skulle erbjuda några

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Jordbruksutskottets utlåtande nr 52.

slörre svårigheter. En måttlig avgiftsbeläggning av margarinet torde sannolikt

komma att visa sig tillräcklig för att smörproduktionen skulle kunna

beredas erforderligt avsättningsutrymme på den inhemska marknaden.

Skulle svårigheter i detta hänseende uppstå, torde även andra åtgärder få

övervägas.

Mot vad departementschefen sålunda anfört hade riksdagen i huvudsak

intet att erinra.

I förevarande proposition har Kungl. Maj:t hemställt om fortsatt bemyndigande

att uttaga accis och tilläggsaccis å sådana varor, som avses i förordningen

den 7 juni 1935 (nr 259) om accis å margarin och vissa andra

fettvaror. Även om sådan accis icke för närvarande uttages å margarin,

torde dock med hänsyn till innehållet i de år 1947 uppdragna riktlinjerna

för jordbrukspolitiken i denna del ett bifall till vad i propositionen sålunda

hemställts tillgodose motionärernas syfte i den män detta är förenligt med

nämnda riktlinjer. Därvid förutsättes givetvis, att Kungl. Maj :t kommer

att följa den fortsatta utvecklingen på området och, därest så visar sig påkallat,

vidtager nödiga åtgärder inom ramen för riktlinjerna.

Vad Kungl. Maj :t i övrigt hemställt i fråga om regleringen av handeln

med mjölk, mejeriprodukter och fettvaror föranleder icke någon erinran

från utskottets sida.

I fråga om k ö 11 v a r u r e g 1 e r in g e n m. m., konstgödselregi eringen,

kostnader för Svenska spann målsaktiebolaget,

särskilda åtgärder till stöd för jordbruket i Norrland

in. m., bidrag till anläggningskostnader för slaktstationen

i Gällivare, särskilt stöd till jordbruket i vissa

delar av Norrland samt omkostnader för statlig in köp soch

försäljnings ver k samhet biträder utskottet Kungl. Maj :ts

förslag.

Beträffande anslagsäskandena har departementschefen anfört, att

kostnaderna för genomförandet av de av honom förordade prisreglerande

åtgärderna på jordbrukets område för nästa regleringsår beräknas komma

att uppgå till i runt tal 191 miljoner kronor. Samtidigt har departementschefen

framhållit, att därest stabiliseringspolitiken slopas eller modifieras,

en begränsning av de statliga pristilläggen bör övervägas. Vid beräkningen av

medelsbehovet har emellertid bortsetts från denna eventualitet.

I likhet med vad som anförts i motionerna I: 517 och II: 617 finner utskottet

det icke vara möjligt att nu överblicka alla ofrånkomliga eller önskvärda

anpassningsåtgärder, som kunna komma att anmäla sig omkring

nästa årsskifte. Det torde emellertid kunna förutsättas, att de åtgärder, som

då kunna bliva möjliga att vidtaga för att begränsa medelsåtgången, också

komma att genomföras.

I detta sammanhang har utskottet behandlat motionerna I: 261 och II:

318 samt I: 120 och II: 140.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 52.

43

I de båda förstnämnda motionerna yrkas, att riksdagen i avsikt att bereda

jordbruket en tryggare och friare ställning skall hos Kungl. Maj :t begära

en plan för successiv avveckling av de subventioner, som nu anvisas till

prisreglerande åtgärder på jordbrukets område. Härvidlag får utskottet i

första hand hänvisa till uttalandena i remissutlåtandena över motionerna.

Utskottet vill för sin del framhålla, att det självfallet skulle vara önskvärt

om avvecklingen kunde bedrivas planmässigt efter riktlinjer, som godkänts

av statsmakterna. Emellertid torde erinras om den tveksamhet, som från

skilda håll anförts rörande möjligheten att i nuvarande stund uppgöra en

sådan plan, som motionärerna avse. Med hänsyn bland annat härtill kan

utskottet för sin del icke förorda bifall till motionerna.

Vad åter angår motionerna I: 120 och II: 140 hemställes i dessa, att riksdagen

måtte besluta att hos Kungl. Maj :t anhålla om en allsidig utredning i

syfte att ersätta det nuvarande systemet med prissättning på jordbrukets

produkter med ett smidigare, mera utvecklingsfrämjande system, som principiellt

giver jordbruket samma rörelsefrihet som andra näringsgrenar.

Såsom framhållits i remissutlåtandena över dessa motioner är man väl

medveten om svagheterna i det nu tillämpade systemet med en totalkalkyl

för hela jordbruket. I propositionen nr 75 till 1947 års riksdag anförde emellertid

dåvarande chefen för jordbruksdepartementet bland annat, att storleken

av det statliga prisstödet åt jordbruket lämpligen kunde bestämmas

genom uppgörande av typjordbrukskalkyler för vissa stor leksgrupper och

jordbruksområden. Därvid borde faktiska siffror införskaffas rörande produktionskostnader

och inkomster vid ett antal jordbruk, vilka utvalts så, att

de genomsnittligt motsvarade i propositionen behandlade basjordbruk. Genom

beslut den 18 juni 1947 uppdrog Kungl. Maj :t åt lantbruksstyrelsen och

livsmedelskommissionen att gemensamt verkställa utredning rörande de åtgärder,

som borde vidtagas för att utvidga underlaget för den jordbruksekonomiska

undersökningen och erhålla ett fullt tillförlitligt räkenskapsmaterial,

ävensom rörande det sätt, på vilket bearbetningen av materialet

skulle ske. Styrelsen och kommissionen ha därefter avgivit en promemoria

i saken. Emellertid är frågan icke löst därmed. Först sedan den planerade

bokföringsverksamheten fått avsedd omfattning, torde typjordbrukskalkylerna

kunna upprättas. I avvaktan på vad resultatet härav kan bliva torde

enligt utskottets mening någon ny utredning icke böra komma till stånd.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

A. att riksdagen må, med anledning av Kungl. Maj :ts framställning

samt motionerna 1:510 och 11:015, 1:517 och

II: 017 såvitt nu är i fråga, I: 518 och II: 014 samt I: 520 och

II: 013 ävensom med avslag å motionerna I: 514 och II: 010,

I: 515 och II: 011 samt I: 521 och II: 012,

1) medgiva Kungl. Maj :t att vidtaga erforderliga åtgärder

för reglering under nästkommande regleringsår av produktions-

och avsättningsförhållandena på jordbrukets område

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Jordbruksutskottets utlåtande nr 52.

i huvudsaklig överensstämmelse med de riktlinjer, som utskottet

angivit i det föregående,

2) bemyndiga Kungl. Maj :t att fastställa priser på brödsäd

och oljeväxter av 1951 års skörd i huvudsaklig överensstämmelse

med vad förut angivits.

B. att riksdagen må å riksstaten för budgetåret 1950/51

under nionde huvudtiteln anvisa

1) till Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område ett

reservationsanslag av 191 000 000 kronor;

2) till Kostnader i samband med Svenska spannmålsaktiebolagets

verksamhet ett reservationsanslag av 25 000 000 kronor;

samt

3) till Statlig lagerhållning: Omkostnader för statlig inköps-

och försäljningsverksamhet ett förslagsanslag av

6 000 000 kronor.

C. att riksdagen må antaga förslagen till förordning angående

fortsatt giltighet av förordningen den 10 juli 1947 (nr

378) om viss avgift å mjölk, grädde och ost samt till förordning

om ändrad lydelse av 2 § förordningen den 30 juni 1944

(nr 459) angående avgift för smör, som användes för framställning

av grädde in. m.

D. att riksdagen, med anledning av motionerna I: 513 och

II: 609 samt med bifall till motionerna I: 517 och II: 617 såvitt

nu är i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj :t ville anhålla

om utredning genom utredningen för översyn av bestämmelserna

om producent- och kontantbidrag för mjölk till vissa

mindre jordbruk av frågan vad den förordade prishöjningen

å oljekraftfoder m. m. kommer att betyda för de mindre

jordbruken samt vilka möjligheter som finnas att bereda

dessa kompensation därför.

E. att riksdagen, med bifall till motionerna I: 517 och

II: 617 såvitt nu är i fråga, måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t

hemställa om översyn av formerna för prissättningen på oljeväxtfröer

och oljeväxtodlingens inpassning i jordbruksregleringen;
F.

att motionerna 1:120 och 11:140, 1:261 och 11:318,

I: 273 och II: 308 samt I: 519 och II: 616 icke må föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 22 maj 1950.

På jordbruksutskottets vägnar:

L. TJÄLLGREN.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 52.

45

Vid detta ärendes slutbehandling ha närvarit:

från första kammaren: herrar Tjällgren, Alfred Andersson, Carl Sundberg,

Näslund, Jon Jonsson, Bror Nilsson, Bertil Andersson, Ernst Hjalmar

Nilsson, Isaksson och Einar Persson; samt

från andra kammaren: herrar Andersson i Tungelsta, Johnsson i Kastanjegården,

Gustafson i Dädesjö, Norup, Jacobson i Vilhelmina, Antby,

Hseggblom, Jonsson i Järvsand, Svensson i Ljungskile och Lindström.

Reservationer:

I fråga om 4-procentregeln:

1) av herrar Tjällgren, Bror Nilsson och Norup;

2) av herrar Carl Sundberg, Näslund, Isaksson, Johnsson i Kastanjegården,

Antby, Hseggblom och Svensson i Ljungskile, vilka ansett, att motionerna

I: 516 och II: 615 i denna del borde bifallas och att därför det stycke å s. 36

i utskottets yttrande, som börjar med orden »Utskottet delar» bort ha följande

lydelse:

»Utskottet delar ----- (lika med utskottet.) ‘---nuvarande sta
biliseringspolitiken.

Även om det, såsom livsmedelskommissionen framhållit,

kan anses sannolikt, att den s. k. 4-procentregeln icke kommer att få

aktualitet under regleringsåret 1950/51, så kan dock dess slopande befaras

innebära en nackdel för jordbruket. Slopandet kommer enligt departementschefens

uttalande att betyda, att jordbrukarna vid en god skörd ej

skulle få någon som helst inkomstförbättring. De skulle blott få behålla

kompensation för kostnadsökningar. Då 4-procentregeln varit gällande under

en lång följd av år, bör den ej avskaffas utan särskilda skäl, som utskottet

ej anser föreligga nu. Utskottet föreslår därför i överensstämmelse

med vad som hemställes i motionerna I: 516 och II: 615, att 4-procentregeln

i samband med omräkningen av jorbrukskalkylen under hösten 1950 skall

tillämpas på sätt hittills skett.»

I fråga om bemyndigandet för Kungl. Maj:t att fastställa priser på brödsäd:

3) av herrar Näslund, Johnsson i Kastanjegården, Antby och Svensson i

Ljungskile, vilka ansett, att motionerna I: 517 och II: 617 borde i denna del

bifallas och att därför det stycke å s. 37 i utskottets yttrande, som börjar med

orden »Med anledning» bort lyda sålunda:

»Beträffande fullmakten åt Kungl. Maj :t att fastställa priser på brödsäd

före höstsådden vill utskottet erinra om att en inbördes avvägning av priset

på olika produkter så långt möjligt bör ske i ett sammanhang i samband

med vårprissättningen. Denna synpunkt får ökad vikt i den mån man kommer

in i ett labilare prisläge med behov av prisanpassningar på kortare tid.

Skola både brödsäd, oljeväxter och spånadsväxter prissättas i särskild ordning,

så bliva animalieproducenterna satta i efterhand. Kungl. Maj :ts full
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Jordbruksutskottets utlåtande nr 52.

makt bör därför enligt utskottets mening begränsas till ati gälla fastställandet

av prisrelationerna mellan olika slag av brödsäd. Härvid bör, om icke

starka skäl tala däremot, samma pris fastställas för höstvete och höstråg.»

I fråga om oljekraftfodret:

4) av herrar Tjältgren, Carl Sundberg, Bror Nilsson, Isaksson, Norup och

Heeggblom vilka ansett, att motionerna I: 519 och II: 616 borde bifallas och

att därför

dels det stycke å s. 38 i utskottets yttrande, som börjar med orden »Vad

först», bort ha följande lydelse:

»Vad först —- — — (lika med utskottet)---per deciton. I enlighet

med vad som anföres i motionerna I: 519 och II: 616 bör emellertid försök

göras att fortast möjligt minska på kristidsorganen inom jordbrukets regleringsområde.

Angelägnast och närmast till hands liggande torde därvid

vara, att handeln med kraftfoder gives fri. I och med kraftfodersubventionernas

avveckling synas också goda förutsättningar därför komma att

finnas, även om omhändertagandet av det inhemska oljeväxtmjölet till

fixerat pris kan vålla vissa svårigheter. Utskottet förordar, att riksdagen

hos Kungl. Maj :t begär en skyndsam utredning om frigivandet av handeln

med kraftfodermedel och därvid erforderliga anordningar för att säkerställa

avsättningen av dét inhemska oljeväxtmjölet.»

dels ock att i utskottets hemställan motionerna 1:519 och 11:616 bort

utgå ur punkten F och till hemställan bort fogas ett nytt stycke, så lydande:
»att

riksdagen, med bifall till motionerna I: 519 och II: 616, måtte i skrivelse

till Kungl. Maj :t hemställa om skyndsam utredning om frigivandet

av handeln med kraftfodermedel och därvid erforderliga anordningar för

att säkerställa avsättningen av det inhemska oljeväxtmjölet.»

5) av herrar Näslund, Johnsson i Kastanjegården, Antbg och Svensson i

Ljungskile, vilka ansett, att motionerna I: 517 och II: 617 borde bifallas i

denna del och att därför det stycke å s. 38 i utskottets yttrande, som börjar

med orden »Vad först», bort ha följande lydelse:

»Vad först----(lika med utskottet)---- — denna del. Kungl. Maj :ts

förslag, att oljekraftfoder av svenskt frö skall betalas med 40 öre per kilogram,

innebär en överbetalning med 10 öre per kilogram. I realiteten verkar

detta som en accis på animalieprodukterna till förmån för margarinet, motsvarande

12 öre per kilogram rapsolja. Utskottet, som icke finner en dylik

ordning vara motiverad, föreslår i anslutning till motionerna 1:517 och

II: 617, att kraftfoderråvaror av svenska oljeväxter, frånsett linfrömjöl, skola

betalas med 30 öre per kilogram. Endast om självkostnadspriset för oljekaksblandningar,

trots den billigare svenska varan, skulle överstiga 40 kronor

per deciton, bör subvention av importerat oljekraftfoder äga rum. Blir

självkostnadspriset lägre än 40 kronor, bör det lägre priset tillämpas vid försäljningen.

Önskvärt är, att man från dessa utgångspunkter söker ordna

prissättningen så, att man under utfodringsperiodens senare de! snarare kan

räkna med sänkta än med höjda priser.»

s. 47 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 52.

47

I fråga om potatisregleringen:

6) av desamma som under 5) här ovan, vilka ansett, att motionerna I: 514

och II: 610 borde bifallas och att därför det stycke å s. 39 i utskottets yttrande,

som börjar med orden »I fråga», bort lyda sålunda:

»I fråga om potatisregleringen vill utskottet, med hänsyn till den

höga arbetskostnaden för denna odling och med beaktande av att priset på

sockerbetor höjts, i enlighet med hemställan i motionerna I: 514 och II: 610

förorda, att för fabrikspotatis skall fastställas samma pris, som gäller för

regleringsåret 1949/50. I övrigt biträder utskottet Kungl. Maj :ts förslag angående

denna reglering.»

dels ock att utskottets hemställan under punkten A bort lyda sålunda:

»A. att riksdagen må, med anledning av Kungl. Maj :ts framställning samt

motionerna I: 516 och II: 615, I: 518 och II: 614,1: 520 och II: 613 samt I: 517

och II: 617 såvitt nu är i fråga, med bifall till motionerna I: 514 och II: 610

ävensom med avslag å motionerna I: 515 och II: 611 samt I: 521 och II: 612

—- --(lika med utskottet) — ---förut angivits.»

I fråga om äggregleringen:

7) av desamma som under 5) här ovan, vilka ansett, att motionerna I: 517

och II: 617 borde bifallas i denna del och att därför de stycken å s. 40 i utskottets

yttrande, som börja med orden »Livsmedelskommissionen har» resp.

»I likhet», bort ersättas med ett så lydande stycke:

»Utskottet vill icke motsätta sig, att den nedre prisgränsen sänkes till 1

krona 80 öre per kilogram med hänsyn till de svårigheter, som kunna uppstå,

då det gäller att bemästra en överskottssituation. Å andra sidan erinrar utskottet

om att årsmedelpriset på ägg nu, relativt sett, ligger lägre än för någon

annan jordbruksprodukt av betydelse. Härtill kommer, att foderkostnaden

ökas. Om äggproducenterna skola acceptera ett lägre pris än tidigare

vid den tidpunkt, då produktionen är störst, böra de få möjlighet att taga

ut ett högre pris under den tid, då marknadsförhållandena så medgiva. Den

övre prisgränsen bör därför enligt utskottets mening, såsom hemställts i

motionerna 1:517 och 11:617, fastställas till 3 kronor 40 öre. Inom de sålunda

förordade prisgränserna bör högsta möjliga årsmedelpris få eftersträvas.

»

8) av herrar Carl Sundberg, Isaksson och Hseggblom, vilka ansett, att motionerna

I: 520 och II: 613 borde bifallas i denna del och att därför de stycken

å s. 40 i utskottets yttrande, som börja med orden »Livsmedelskommissionen

har», resp. »I likhet med» bort ersättas med ett så lydande stycke:

»Då äggproducenterna efter kraftfodersubventionernas avveckling komma

att få köpa sina förnödenheter till världsmarknadspris och, om äggproduktionen

ej minskas, en betydande del av densamma måste avsättas

på export anser utskottet i överensstämmelse med vad som föreslagits i

motionerna 1:520 och II: 613, att äggpriset bör få röra sig fritt och att äggproducenterna

ej genom prismarginaler böra hindras från att tillgodogöra

sig världsmarknadens priser. För reglcringsåret 1950/51 anser utskottet

därför, alt intet högsta pris eller bottenpris hör fastställas för ägg.»

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Jordbruksutskottets utlåtande nr 52.

I fråga om regleringen av handeln med mjölk m. m.:

9) av herrar Carl Sundberg, Näslund, Isaksson, Johnsson i Kastanjegården,

Antby, Hseggblom och Svensson i Ljungskile, vilka ansett, att motionerna

I: 273 och II: 308 borde bifallas och att därför det stycke å s. 41 i utskottets

yttrande, som börjar med orden »Av den» bort lyda sålunda:

»När missväxten och avspärrningen började göra sig gällande under de

första krigsåren och den ena varan efter den andra ransonerades, var det

en väsentlig sak för folkhushållet, att mjölken kunde säljas fritt. Man vidtog

olika åtgärder för att så skulle kunna ske. Enligt kungörelsen den 19

mars 1942, nr 91, bestämdes, att fetthalten i mjölken skulle vara 3 procent.

Genom denna åtgärd samt genom den svenska mejeriorganisationens

organisatoriska insatser lyckades man undgå mjölkransonering även under

de svåraste perioderna.

Nu är läget ett annat. Vi ha överskott på matfett, ostlagren äro fyllda

och tillgången på mjölk är mycket god. Från folkförsörjningssynpunkt

finnes därför intet hinder att slopa mjölkstandardiseringen.

I och för sig kan man emellertid icke rikta någon anmärkning mot att

mjölken är standardiserad. Tvärtom. En vara med ett bestämt pris bör ha

en bestämd kvalitet. Att standardiseringen under kriget inneburit 3-procentig

mjölk, var en fråga om brist på matfett.

Om det nu å ena sidan är så, att vi med hänsyn till levnadskostnaderna

måste föra i marknaden en 3-procentig, priskontrollerad mjölk, under det

att vi å andra sidan ha så gott om matfett, att avsättningen vållar svårigheter,

då förefaller den riktiga lösningen vara, att även mjölk med högre

fetthalt bjudes konsumenterna. För denna mjölk bör en fri prisbildning

kunna tillåtas. Det synes alltså rimligt, att mejerierna få saluföra olika

mjölkkvaliteter.

Vad det därvid gäller är i första hand icke en skyldighet utan en rättighet

för mejerier att tillhandahålla konsumenterna en standardiserad mjölk

med högre fetthalt. Detta är ett problem, som i både jordbrukets och konsumenternas

intresse kan och och bör lösas.»

dels ock att i utskottets hemställan motionerna 1:273 och 11:308 bort

utgår ur punkten F och till hemställan bort fogas ett nytt stycke, så lydande:
»att

riksdagen, med bifall till motionerna I: 273 och II: 308, måtte i skrivelse

till lvungl. Maj :t hemställa om sådan ändring av kungörelsen den 19

mars 1942 (nr 91), att mejerier skola få rätt att jämsides med försäljning

av 3-procentig standardiserad mjölk saluföra mjölk med högre fetthalt

samt att å sådan mjölk tillämpa fri prisbildning.»

I fråga om livsmedelssubventionernas avveckling:

10) av herrar Carl Sundberg, Isaksson och Hseggblom, vilka ansett, att

motionerna I: 261 och II: 318 borde bifallas och att därför det stycke a s. 43

i utskottets yttrande, som börjar med orden »I de båda» bort lyda sålunda:

s. 49 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 52.

49

»I de båda---(lika med utskottet)---på jordbrukets område.

För genomförande av en allmän övergång till friare ekonomi och för beredande

av en tryggare och friare ställning åt jordbruket är det önskvärt, att

subventioneringen av inom landet producerade livsmedel så fort sig göra

låter ersättes av priser, där produktionskostnaderna få slå igenom. Utskottet

anser därför angeläget att, i enlighet med vad som föreslagits i motionerna

I: 261 och II: 318, utredning verkställes för åstadkommande av en plan för

successiv avveckling av de subventioner, som nu anvisas till prisreglerande

åtgärder på jordbrukets område. Utredningen bör lämpligast ske genom statens

jordbruksnämnd.»

dels ock att i utskottets hemställan motionerna I: 261 och II: 318 bort utgå

ur punkten F och till hemställan bort fogas ett nytt stycke av följande lydelse:
»att

riksdagen med bifall till motionerna I: 261 och II: 318, måtte i skrivelse

till Kungl. Maj :t hemställa om utredning för åstadkommande av en

plan för successiv avveckling av de subventioner, som för närvarande anvisas

till prisreglerande åtgärder på jordbrukets område.»

4 Dihang till riksdagens protokoll 1960. 10 samt. Nr 62.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1950:357 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående åtgärder i prisreglerande syfte på jordbrukets område jämte i ämnet väckta motioner. a1 i texten