Utlåtande med anledning av väckta motioner om utredning angående avveckling eller reducering av skogsstyrelsen.
1950-11-15 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
JoU 1950:56, Utlåtande med anledning av väckta motioner om utredning angående avveckling eller reducering av skogsstyrelsen.
Dokumentets text
Jordbruksutskottets utlåtande nr 56.
1
Nr 56.
Utlåtande med anledning av väckta motioner om utredning angående
avveckling eller reducering av skogsstyrelsen.
I två inom riksdagen väckta, till jordbruksutskottet hänvisade likalydande
motioner, nämligen I: 107 av herr De Geer och II: 124 av herr Dickson,
har hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t. måtte begära »en
utredning, som förutser en avveckling eller en reducering av skogsstyrelsen».
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för hemställan, får utskottet
hänvisa till framställningen i motionerna.
över motionerna har utskottet införskaffat utlåtanden från skogsstyrelsen,
Sveriges skogsägareföreningars riksförbund och Sveriges skogsägareförbund.
I samtliga utlåtanden har motionärernas framställning avstyrkts.
Skogsstyrelsen har för sin del anfört i huvudsak följande.
De erfarenheter, som vunnits under senare år, giva enligt skogsstyrelsens
mening klart vid handen, att skälen för ett centralt ämbetsverk på skogsbrukets
område snarare vunnit i styrka än avtagit. Sålunda har bl. a. tillkommit
en ny skogsvårdslag, som tillagt de skogsvårdande myndigheterna
betydelsefulla nya arbetsuppgifter. Skogsstyrelsens uppgift är här liksom
eljest att verka rådgivande och vägledande samt tillhandagå med anvisningar
rörande lagens tillämpning. I samband med den nya skogsvårdslagen
ha nya bestämmelser utfärdats angående statsbidrag och lån för understödjande
av olika skogsförbättrande åtgärder. Det åligger i anslutning härtill
skogsstyrelsen att genom råd och anvisningar söka åvägabringa enhetliga
och rättvisa grunder för den statliga bidragsgivningen. Betydligt vidgade
arbetsuppgifter i fråga om den skogliga yrkesundervisningen ha enligt
statsmakternas beslut tillkommit under senaste budgetår. Jämväl på detta
område skall skogsstyrelsen vägleda skogsvårdsstyrelserna med råd och anvisningar
och tillse, att undervisningen bedrives i önskvärd omfattning och
på ett tillfredsställande sätt. Slutligen förtjänar nämnas det vittomfattande
skogliga restaureringsarbetet, där skogsstyrelsen har en central uppgift att
fylla.
Statsmakternas understöd till skogsvårdsstyrelseverksamheten och de enskilda
skogsägarna är numera av helt annan storleksordning än tidigare.
Skogsvårdsstyrelseverksamheten bekostas sålunda efter 1940 års omorganisation
till övervägande delen av statsmedel. Förutom från statsanslag å riksstaten
utgår bidrag till verksamheten jämväl från s. k. prisutjämningsmedel.
Den årliga medelstilldelningen till skogsvårdsstyrelseverksamheten har
under senare år successivt stegrats och uppgår för närvarande till över It)
miljoner kronor, ökade anslag ha jämväl anvisats för utdelning genom
skogsvårdsstyrelserna av bidrag åt markägare till skogsvårdsåtgärder av
olika slag. För detta ändamål ha för innevarande budgetår anvisats lillho
1
Diliang till riksdagens protokoll 1950. 10 samt. Nr 56.
2
Jordbruksutskottets utlåtande nr 56.
pa över 4 miljoner kronor. För nästa budgetår föreslås i årets statsverksproposition
ytterligare förhöjda bidragsanslag såväl till skogsvårdsstyrelserna
som till olika skogsvårdande ändamål. Sammanlagt ha för skogsvård
in. in. upptagits 15 305 000 kronor.
Det synes självfallet, att den väsentligt ökade statliga bidragsgivningen
måste föranleda en mera omfattande kontroll och tillsyn från det allmännas
sida över skogsvårdsstyrelsernas ekonomiska förvaltning än tidigare, då
verksamheten hade eu mera begränsad omfattning och finansierades på
delvis annat sätt. I detta hänseende har ett centralt statligt organ som
skogsstyrelsen mycket betydelsefulla uppgifter alt fylla. Icke minst viktig
är uppgiften att tillse, att möjligheterna till inkomster av verksamheten
tillvaratagas och att anvisade medel fördelas och användas på ändamålsenligaste
sätt. Det är emellertid givet, att den skärpta kontrollen och
tillsynen liksom inordnandet över huvud taget av skogsvårdsstyrelserna i
den statliga organisationsapparaten och deras tjänstemän i det statliga avlönings-
och pensionssystemet medfört eu viss ökning av skogsvårdsstyrelsernas
kamerala och administrativa arbetsbörda. Med föranledande härav
har också en förstärkning av skogsvårdsstyrelsernas kamerala organisation
ägt rum. Huruvida denna förstärkning är till fyllest och alltigenom riktigt
avvägd synes ännu vara för tidigt att yttra sig om.
I avtals- och förhandlingsfrågor har skogsstyrelsen — ehuru formellt
icke avtalsslutande eller förhandlingsmyndighet i lagens mening — efter
liand kommit att intaga ställning såsom förhandlande part å skogsvårdsstyrelsernas
vägnar eller vid deras sida gentemot organisationer och personalsammanslutningar.
Genom denna utveckling, som ligger helt i linje med
den allmänna utvecklingen på förhandlingsrättens område, ha nya krav
kommit att ställas på ämbetsverket.
Skogsstyrelsen har i sitt förhållande till skogsvårdsstyrelserna eftersträvat
så smidiga och litet byråkratiska arbetsformer som''möjligt. Styrelsens
krav på uppgifter och rapporter måste anses jämförelsevis blygsamma och
inskränka sig till vad som får anses oundgängligen nödvändigt för att ämbetsverket
skall kunna fullgöra sina ämbetsåligganden. Skogsstyrelsen har
över huvud vid utövandet av sin vägledande och granskande verksamhet
sökt tillse, att skogsvårdsstyrelserna skola erhålla största möjliga frihet
och självständighet i sin ämbetsutövning och icke onödigtvis betungas med
uppgiftslämnande och rapportskrivande till förfång för det produktiva arbetet.
Alt vissa skogsvårdsstyrelser ändock kunna känna sig i viss män irriterade
och besvärade får väl ses mot bakgrunden av den så gott som fullständiga
avsaknad av tillsyn och kontroll från överordnat organ, som tidigare
förelegat.
Den successiva utbyggnad i takt med ökade arbetsuppgifter, som skogsstyrelsen
med åren undergått, kan knappast anses särskilt anmärkningsvärd
eller egendomlig utan synes utgöra en naturlig följd av skogsbrukets
fortgående utveckling och statsmakternas allt starkare ekonomiska engagemang
på skogsvårdens område.
Skogsnäringens vikt och betydelse samt arbetsuppgifternas art och omfattning
göra, att den nuvarande centrala organisationen med ett självständigt
centralt ämbetsverk direkt underställt Kungl. Maj :t ur alla synpunkter
förefaller vara den ändamålsenligaste och rationellaste organisationsformen.
Ett anförtroende av motsvarande arbetsuppgifter åt annat
centralt ämbetsverk med andra huvudsakliga arbetsuppgifter skulle helt
säkert leda fram till en alltför stor och tungrodd förvaltningsenhet samtidigt
som risk synes kunna föreligga, att skogsbrukets intressen icke skulle
bliva i tillbörlig grad beaktade.
Jordbruksutskottets utlåtande nr 56.
3
Med hänsyn till vad sålunda anförts och då skogsstyrelsens och skogsvårdsstyrelsernas
organisation och verksamhet för närvarande äro föremål
för granskning av statens sakrevision, får skogsstyrelsen föreslå, att de föreliggande
motionerna icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Sveriges skogsägareförbund har i sitt utlåtande framhållit, att statsmakternas
utomordentligt omfattande engagemang beträffande landets skogar
nödvändiggjorde ett centralt statligt organ för handläggningen av de ärenden,
som berörde dessa. Skogslagstiftningen kunde av naturliga orsaker på
många och viktiga punkter icke utformas i distinkta föreskrifter utan hade
måst begagna mera allmänt hållna formuleringar, som kunde giva rum för
subjektivt betonade tolkningar. Det vore enligt förbundets mening icke tilltredsställande,
om de med stor lokal självständighet och befogenhet utrustade
skogsvårdsstyrelserna skulle äga möjlighet att utan kontroll av en central
skoglig myndighet individuellt utforma sin tillämpning av skogsvårdslagen.
Redan med hänsyn härtill vore en central skoglig överinstans nödvändig.
Vidare har framhållits, att det skogliga återuppbyggnadsarbetet av flera
anledningar blivit i allvarlig grad eftersatt. Enligt förbundet måste det erkännas,
att skogsstyrelsen visat stor initiativkraft och nått betydelsefulla
resultat vid strävandena att skapa goda förutsättningar för ett intensifierat
arbete på att återuppbygga våra skogar. Att överlåta ärenden berörande det
enskilda skogsbruket till en särskild byrå i lanthruksstyrelsen avstyrktes
bestämt av förbundet. Lika otillfredsställande skulle det vara att återgå till
den ordning, som tidigare tillämpats under en följd av år, nämligen att sådana
ärenden skulle handläggas av domänstyrelsen.
Sveriges skogsägareföreningars riksförbund har uttalat bland annat följande.
Enligt riksförbundets uppfattning har icke inträffat något, som gett anledning
till ändring av den mening, som förbundet uttryckte i sitt yttrande
över 1936 års skogsutrednings förslag om inrättande av en central skoglig
myndighet. Därvid underströks bl. a., hurusom betydelsen av det enskilda
skogsbruket, dess ytterligare utveckling och framåtskridande är erkänd. Med
en sådan önskvärd utveckling följer, yttrade riksförbundet vidare, att en
mängd betydelsefulla och gemensamma frågor kommer fram, vilkas lösning
ovillkorligen fordrar ett sammanhållande organ med sådan arbetskapacitet
att det också förmår överblicka, planmässigt samordna, bearbeta och objektivt
bedöma i deras rätta sammanhang frågor, som oftast beröra icke endast
ett skogsvårdsstyrelseområde utan det enskilda skogsbruket såsom en enhet.
När det gäller kostnadsfrågor för det enskilda skogsbrukets centralorgan
och motionärernas önskan att genom beskärning av detsamma begränsa statens
utgifter, synes det riksförbundet som om en sådan besparingsåtgärd i
första band borde göras inom andra centralorgan, som icke tillnärmelsevis
kunna jämställas med hänsyn till den betydelse som svenskt skogsbruk har
och säkert även kommer att få för svenskt samhälle. Att beskära topporganet
för svenskt enskilt skogsbruk (ca 75 % av skogsmarksarealen) är enligt
riksförbundets mening icke förenligt med de krav, som man i dag
ställer på denna näring. EU anslutande av skogsstyrelsen som icke självständigt
organ till en annan styrelse skulle komma att innebära, att behandlingen
av de för det enskilda skogsbruket väsentliga frågorna skulle komma
4
Jordbruksutskottets utlåtande nr 56.
i en andrahandsställning, som icke alls motsvarar detta skogsbruks verkliga
och av alla insedda betydelse. Skulle skogsstyrelsens nuvarande arbetsformer
eventuellt behöva en översyn, borde detta kunna ordnas på annat sätt än
motionärerna anvisat.
Riksförbundet anser sig emellertid för sin del böra uttala sin tillfredsställelse
med det sätt på vilket skogsstyrelsen hittills bevakat och främjat det
enskilda skogsbrukets intressen och finner sig därför böra avstyrka den av
motionärerna föreslagna utredningen om skogsstyrelsens avveckling ellexreducering.
ö
Utskottet. Förslag om inrättande av en särskild skogsstyrelse förelädes
riksdagen genom Kungl. Maj :ts proposition nr 94 till 1941 års riksdag. I
sitt av riksdagen godkända utlåtande (nr 31) över propositionen anförde
utskottet bland annat, att det med hänsyn till skogens betydelse för hela
vårt land vore en fråga av största vikt och betydelse, att skogstillgångarna
tillvaratoges och utvecklades på bästa möjliga sätt. I betraktande härav
hade statsmakterna ett stort intresse av huru dessa tillgångar behandlades
och förvaltades. De hade här en skyldighet att ingripa vägledande, stödjande
och reglerande. Så hade också alltmera skett under de senaste årtiondena.
Denna statens verksamhet på det skogliga området hade framträtt i skiftande
former. Kungl. Maj :ts förslag avsåge att ytterligare utbygga och förbättia
det statliga stödet åt skogsbruket i landet. Förslaget syftade i främsta
rummet till att skapa ett centralt statligt organ, som kunde verka samlande
och ledande på skilda områden inom det enskilda skogsbruket. Ehuru det
torde kunna ifrågasättas huruvida under dåvarande förhållanden ett dylikt
statligt organ borde inrättas, ansåge sig utskottet likväl — med hänsyn till
den betydelse för skogsbruket, som ett dylikt organ kunde väntas komma
att få — böra tillstyrka, att detsamma komme till stånd. Att så skedde syntes
önskvärt även ur den synpunkten, att farhågor alltmera kommit att
framträda rörande möjligheterna att i framtiden vidmakthålla skogstillgångarna
i landet.
I utlåtandet framhöll utskottet, att ett stort antal arbetsuppgifter väntade
det blivande centralorganet samt att betydande insatser och initiativ kunde
förväntas av detsamma till skogsbrukets gagn. Utskottet framhöll emellertid,
att en viss försiktighet — i vart fall till en början — borde iakttagas
beträffande organets verksamhet, så att det icke erhölle alltför vittomfattande
arbetsuppgifter eller sådana, som endast mera periferiskt berörde
skogsbrukets område.
Frågan om avveckling av skogsstyrelsen har sedermera varit föremål för
riksdagens prövning. I motionen II: 15 till 1948 års riksdag hemställde nämligen
herr Dickson, att riksdagen måtte taga ställning till detta spörsmål.
I sitt yttrande över motionen (uti. nr 1 p. 93) framhöll utskottet, att de
vid 1941 års riksdag anförda skälen för skogsstyrelsens inrättande icke förlorat
i styrka under de år, som gått, utan gåve ett gott begrepp om betydelsen
av att skogsstyrelsens verksamhet bedreves i oförminskad omfattning. Utskottet
hemställde därför, att motionen måtte avslås. Riksdagen biföll utskottets
hemställan.
Jordbruksutskottets utlåtande nr 56.
5
Skogsstyrelsens verksamhet har även därefter uppmärksammats. Sålunda
uppdrog statens sakrevision i september 1948 åt en delegation att granska
skogsstyrelsens och skogssvårdsstyrelsernas verksamhet och organisation. I
en i mars 1950 dagtecknad promemoria har delegationen beträffande skogsstyrelsen
anfört, bland annat, att kritik i skilda avseenden riktats mot
skogsstyrelsen både vid dess tillkomst och under dess hittillsvarande verksamhet.
Att rättvist bedöma i vilken utsträckning och i vilka avseenden
kritiken kunde anses befogad, vore dock enligt delegationen utomordentligt
svårt att göra i ifrågavarande sammanhang. Delegationens åsikt vore emellertid,
att kritiken vore överdriven men att en del av densamma hade fog
för sig. Delegationen funne likväl anledning understryka, att erfarenheterna
från de gångna åren enligt dess uppfattning visat, att skogsstyrelsen fyllde
sin mission inom den enskilda skogsvården såsom ett Kungl. Maj :ts organ
för samordning och övervakning av den vittomfattande och differentierade
verksamhet, som i stor utsträckning med hjälp av statsmedel bedreves av
skogsvårdsstyrelserna. Det förefölle dock ändamålsenligt, om skogsstyrelsens
ledande befattningshavare kunde taga sig mera tid att besöka de olika
skogsvårdsstyrelserna för att utbyta åsikter och samråda. Därvid skulle även
möjlighet beredas skogsstyrelsen att inhämta nödiga upplysningar rörande
den praktiska verksamheten direkt på platsen. En sådan anordning vore
enligt delegationen ägnad att minska en besvärande skriftväxling ävensom
omfattningen av uppgiftslämnandet inom skogsstyrelsens verksamhetsområde.
Delegationen har vidare framhållit, att skogsstyrelsen alltsedan sin tillkomst
successivt undergått en betydande utvidgning. Därvid har delegationen
pekat på att skogsstyrelsens nettoutgifter ökat från 73 000 kronor under
budgetåret 1941/42 till icke mindre än 417 000 kronor under budgetåret
1948/49. Även om denna utveckling är naturlig för ett ungt ämbetsverk
under en energisk ledning, måste den dock enligt delegationens mening
ingiva starka betänkligheter.
Utskottet vill understryka den av delegationen framhävda betydelsen av
vidgad personlig kontakt mellan skogsstyrelsens tjänstemän och skogsvårdsstyrelserna
ävensom framhålla önskvärdheten av att skogvårdsstyrelsernas
skriftväxling med och uppgiftslämnande till skogsstyrelsen göres så litet betungande
som möjligt. I likhet med delegationen vill utskottet emellertid tillika
framhålla, att skogsstyrelsen enligt utskottets mening bör bestå såsom ett centralt
samlande och ledande organ för det enskilda skogsbruket. Med hänsyn
härtill och till vad i övrigt anförts i ärendet finner utskottet sig icke kunna
tillstyrka det av motionärerna framställda yrkandet.
Utskottet hemställer alltså,
att motionerna I: 107 och II: 124 icke må föranleda någon
riksdagens åtgärd.
Stockholm den 15 november 1950.
På jordbruksutskottets vägnar:
L. TJÄLLGREN.
6
Jordbruksutskottets utlåtande nr 56.
Vid detta ärendes slutbehandling ha närvarit:
från första kammaren: herrar Tjällgren, Alfred Andersson, Anderberg,
Svedberg, Carl Sundberg, Jon Jonsson, Bror Nilsson, Hjalmar Nilsson, Bertil
Andersson och Hugo Osvald; samt
från andra kammaren: herrar Andersson i Tungelsta, Gustafson i Dädesjö,
Norup, Jacobson i Vilhelmina, Antby, Hseggblom, Jonsson i Järvsand,
Ahlsten, Utbult och Lindström.
508094. Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag, 1950.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.