Sök i Ratio Lex

Utlåtande med anledning av väckta motioner om utredning angående avveckling eller reducering av skogsstyrelsen.

1950-11-15 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1950:56, Utlåtande med anledning av väckta motioner om utredning angående avveckling eller reducering av skogsstyrelsen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 56.

1

Nr 56.

Utlåtande med anledning av väckta motioner om utredning angående

avveckling eller reducering av skogsstyrelsen.

I två inom riksdagen väckta, till jordbruksutskottet hänvisade likalydande

motioner, nämligen I: 107 av herr De Geer och II: 124 av herr Dickson,

har hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t. måtte begära »en

utredning, som förutser en avveckling eller en reducering av skogsstyrelsen».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för hemställan, får utskottet

hänvisa till framställningen i motionerna.

över motionerna har utskottet införskaffat utlåtanden från skogsstyrelsen,

Sveriges skogsägareföreningars riksförbund och Sveriges skogsägareförbund.

I samtliga utlåtanden har motionärernas framställning avstyrkts.

Skogsstyrelsen har för sin del anfört i huvudsak följande.

De erfarenheter, som vunnits under senare år, giva enligt skogsstyrelsens

mening klart vid handen, att skälen för ett centralt ämbetsverk på skogsbrukets

område snarare vunnit i styrka än avtagit. Sålunda har bl. a. tillkommit

en ny skogsvårdslag, som tillagt de skogsvårdande myndigheterna

betydelsefulla nya arbetsuppgifter. Skogsstyrelsens uppgift är här liksom

eljest att verka rådgivande och vägledande samt tillhandagå med anvisningar

rörande lagens tillämpning. I samband med den nya skogsvårdslagen

ha nya bestämmelser utfärdats angående statsbidrag och lån för understödjande

av olika skogsförbättrande åtgärder. Det åligger i anslutning härtill

skogsstyrelsen att genom råd och anvisningar söka åvägabringa enhetliga

och rättvisa grunder för den statliga bidragsgivningen. Betydligt vidgade

arbetsuppgifter i fråga om den skogliga yrkesundervisningen ha enligt

statsmakternas beslut tillkommit under senaste budgetår. Jämväl på detta

område skall skogsstyrelsen vägleda skogsvårdsstyrelserna med råd och anvisningar

och tillse, att undervisningen bedrives i önskvärd omfattning och

på ett tillfredsställande sätt. Slutligen förtjänar nämnas det vittomfattande

skogliga restaureringsarbetet, där skogsstyrelsen har en central uppgift att

fylla.

Statsmakternas understöd till skogsvårdsstyrelseverksamheten och de enskilda

skogsägarna är numera av helt annan storleksordning än tidigare.

Skogsvårdsstyrelseverksamheten bekostas sålunda efter 1940 års omorganisation

till övervägande delen av statsmedel. Förutom från statsanslag å riksstaten

utgår bidrag till verksamheten jämväl från s. k. prisutjämningsmedel.

Den årliga medelstilldelningen till skogsvårdsstyrelseverksamheten har

under senare år successivt stegrats och uppgår för närvarande till över It)

miljoner kronor, ökade anslag ha jämväl anvisats för utdelning genom

skogsvårdsstyrelserna av bidrag åt markägare till skogsvårdsåtgärder av

olika slag. För detta ändamål ha för innevarande budgetår anvisats lillho
1

Diliang till riksdagens protokoll 1950. 10 samt. Nr 56.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Jordbruksutskottets utlåtande nr 56.

pa över 4 miljoner kronor. För nästa budgetår föreslås i årets statsverksproposition

ytterligare förhöjda bidragsanslag såväl till skogsvårdsstyrelserna

som till olika skogsvårdande ändamål. Sammanlagt ha för skogsvård

in. in. upptagits 15 305 000 kronor.

Det synes självfallet, att den väsentligt ökade statliga bidragsgivningen

måste föranleda en mera omfattande kontroll och tillsyn från det allmännas

sida över skogsvårdsstyrelsernas ekonomiska förvaltning än tidigare, då

verksamheten hade eu mera begränsad omfattning och finansierades på

delvis annat sätt. I detta hänseende har ett centralt statligt organ som

skogsstyrelsen mycket betydelsefulla uppgifter alt fylla. Icke minst viktig

är uppgiften att tillse, att möjligheterna till inkomster av verksamheten

tillvaratagas och att anvisade medel fördelas och användas på ändamålsenligaste

sätt. Det är emellertid givet, att den skärpta kontrollen och

tillsynen liksom inordnandet över huvud taget av skogsvårdsstyrelserna i

den statliga organisationsapparaten och deras tjänstemän i det statliga avlönings-

och pensionssystemet medfört eu viss ökning av skogsvårdsstyrelsernas

kamerala och administrativa arbetsbörda. Med föranledande härav

har också en förstärkning av skogsvårdsstyrelsernas kamerala organisation

ägt rum. Huruvida denna förstärkning är till fyllest och alltigenom riktigt

avvägd synes ännu vara för tidigt att yttra sig om.

I avtals- och förhandlingsfrågor har skogsstyrelsen — ehuru formellt

icke avtalsslutande eller förhandlingsmyndighet i lagens mening — efter

liand kommit att intaga ställning såsom förhandlande part å skogsvårdsstyrelsernas

vägnar eller vid deras sida gentemot organisationer och personalsammanslutningar.

Genom denna utveckling, som ligger helt i linje med

den allmänna utvecklingen på förhandlingsrättens område, ha nya krav

kommit att ställas på ämbetsverket.

Skogsstyrelsen har i sitt förhållande till skogsvårdsstyrelserna eftersträvat

så smidiga och litet byråkratiska arbetsformer som''möjligt. Styrelsens

krav på uppgifter och rapporter måste anses jämförelsevis blygsamma och

inskränka sig till vad som får anses oundgängligen nödvändigt för att ämbetsverket

skall kunna fullgöra sina ämbetsåligganden. Skogsstyrelsen har

över huvud vid utövandet av sin vägledande och granskande verksamhet

sökt tillse, att skogsvårdsstyrelserna skola erhålla största möjliga frihet

och självständighet i sin ämbetsutövning och icke onödigtvis betungas med

uppgiftslämnande och rapportskrivande till förfång för det produktiva arbetet.

Alt vissa skogsvårdsstyrelser ändock kunna känna sig i viss män irriterade

och besvärade får väl ses mot bakgrunden av den så gott som fullständiga

avsaknad av tillsyn och kontroll från överordnat organ, som tidigare

förelegat.

Den successiva utbyggnad i takt med ökade arbetsuppgifter, som skogsstyrelsen

med åren undergått, kan knappast anses särskilt anmärkningsvärd

eller egendomlig utan synes utgöra en naturlig följd av skogsbrukets

fortgående utveckling och statsmakternas allt starkare ekonomiska engagemang

på skogsvårdens område.

Skogsnäringens vikt och betydelse samt arbetsuppgifternas art och omfattning

göra, att den nuvarande centrala organisationen med ett självständigt

centralt ämbetsverk direkt underställt Kungl. Maj :t ur alla synpunkter

förefaller vara den ändamålsenligaste och rationellaste organisationsformen.

Ett anförtroende av motsvarande arbetsuppgifter åt annat

centralt ämbetsverk med andra huvudsakliga arbetsuppgifter skulle helt

säkert leda fram till en alltför stor och tungrodd förvaltningsenhet samtidigt

som risk synes kunna föreligga, att skogsbrukets intressen icke skulle

bliva i tillbörlig grad beaktade.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 56.

3

Med hänsyn till vad sålunda anförts och då skogsstyrelsens och skogsvårdsstyrelsernas

organisation och verksamhet för närvarande äro föremål

för granskning av statens sakrevision, får skogsstyrelsen föreslå, att de föreliggande

motionerna icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Sveriges skogsägareförbund har i sitt utlåtande framhållit, att statsmakternas

utomordentligt omfattande engagemang beträffande landets skogar

nödvändiggjorde ett centralt statligt organ för handläggningen av de ärenden,

som berörde dessa. Skogslagstiftningen kunde av naturliga orsaker på

många och viktiga punkter icke utformas i distinkta föreskrifter utan hade

måst begagna mera allmänt hållna formuleringar, som kunde giva rum för

subjektivt betonade tolkningar. Det vore enligt förbundets mening icke tilltredsställande,

om de med stor lokal självständighet och befogenhet utrustade

skogsvårdsstyrelserna skulle äga möjlighet att utan kontroll av en central

skoglig myndighet individuellt utforma sin tillämpning av skogsvårdslagen.

Redan med hänsyn härtill vore en central skoglig överinstans nödvändig.

Vidare har framhållits, att det skogliga återuppbyggnadsarbetet av flera

anledningar blivit i allvarlig grad eftersatt. Enligt förbundet måste det erkännas,

att skogsstyrelsen visat stor initiativkraft och nått betydelsefulla

resultat vid strävandena att skapa goda förutsättningar för ett intensifierat

arbete på att återuppbygga våra skogar. Att överlåta ärenden berörande det

enskilda skogsbruket till en särskild byrå i lanthruksstyrelsen avstyrktes

bestämt av förbundet. Lika otillfredsställande skulle det vara att återgå till

den ordning, som tidigare tillämpats under en följd av år, nämligen att sådana

ärenden skulle handläggas av domänstyrelsen.

Sveriges skogsägareföreningars riksförbund har uttalat bland annat följande.

Enligt riksförbundets uppfattning har icke inträffat något, som gett anledning

till ändring av den mening, som förbundet uttryckte i sitt yttrande

över 1936 års skogsutrednings förslag om inrättande av en central skoglig

myndighet. Därvid underströks bl. a., hurusom betydelsen av det enskilda

skogsbruket, dess ytterligare utveckling och framåtskridande är erkänd. Med

en sådan önskvärd utveckling följer, yttrade riksförbundet vidare, att en

mängd betydelsefulla och gemensamma frågor kommer fram, vilkas lösning

ovillkorligen fordrar ett sammanhållande organ med sådan arbetskapacitet

att det också förmår överblicka, planmässigt samordna, bearbeta och objektivt

bedöma i deras rätta sammanhang frågor, som oftast beröra icke endast

ett skogsvårdsstyrelseområde utan det enskilda skogsbruket såsom en enhet.

När det gäller kostnadsfrågor för det enskilda skogsbrukets centralorgan

och motionärernas önskan att genom beskärning av detsamma begränsa statens

utgifter, synes det riksförbundet som om en sådan besparingsåtgärd i

första band borde göras inom andra centralorgan, som icke tillnärmelsevis

kunna jämställas med hänsyn till den betydelse som svenskt skogsbruk har

och säkert även kommer att få för svenskt samhälle. Att beskära topporganet

för svenskt enskilt skogsbruk (ca 75 % av skogsmarksarealen) är enligt

riksförbundets mening icke förenligt med de krav, som man i dag

ställer på denna näring. EU anslutande av skogsstyrelsen som icke självständigt

organ till en annan styrelse skulle komma att innebära, att behandlingen

av de för det enskilda skogsbruket väsentliga frågorna skulle komma

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Jordbruksutskottets utlåtande nr 56.

i en andrahandsställning, som icke alls motsvarar detta skogsbruks verkliga

och av alla insedda betydelse. Skulle skogsstyrelsens nuvarande arbetsformer

eventuellt behöva en översyn, borde detta kunna ordnas på annat sätt än

motionärerna anvisat.

Riksförbundet anser sig emellertid för sin del böra uttala sin tillfredsställelse

med det sätt på vilket skogsstyrelsen hittills bevakat och främjat det

enskilda skogsbrukets intressen och finner sig därför böra avstyrka den av

motionärerna föreslagna utredningen om skogsstyrelsens avveckling ellexreducering.

ö

Utskottet. Förslag om inrättande av en särskild skogsstyrelse förelädes

riksdagen genom Kungl. Maj :ts proposition nr 94 till 1941 års riksdag. I

sitt av riksdagen godkända utlåtande (nr 31) över propositionen anförde

utskottet bland annat, att det med hänsyn till skogens betydelse för hela

vårt land vore en fråga av största vikt och betydelse, att skogstillgångarna

tillvaratoges och utvecklades på bästa möjliga sätt. I betraktande härav

hade statsmakterna ett stort intresse av huru dessa tillgångar behandlades

och förvaltades. De hade här en skyldighet att ingripa vägledande, stödjande

och reglerande. Så hade också alltmera skett under de senaste årtiondena.

Denna statens verksamhet på det skogliga området hade framträtt i skiftande

former. Kungl. Maj :ts förslag avsåge att ytterligare utbygga och förbättia

det statliga stödet åt skogsbruket i landet. Förslaget syftade i främsta

rummet till att skapa ett centralt statligt organ, som kunde verka samlande

och ledande på skilda områden inom det enskilda skogsbruket. Ehuru det

torde kunna ifrågasättas huruvida under dåvarande förhållanden ett dylikt

statligt organ borde inrättas, ansåge sig utskottet likväl — med hänsyn till

den betydelse för skogsbruket, som ett dylikt organ kunde väntas komma

att få — böra tillstyrka, att detsamma komme till stånd. Att så skedde syntes

önskvärt även ur den synpunkten, att farhågor alltmera kommit att

framträda rörande möjligheterna att i framtiden vidmakthålla skogstillgångarna

i landet.

I utlåtandet framhöll utskottet, att ett stort antal arbetsuppgifter väntade

det blivande centralorganet samt att betydande insatser och initiativ kunde

förväntas av detsamma till skogsbrukets gagn. Utskottet framhöll emellertid,

att en viss försiktighet — i vart fall till en början — borde iakttagas

beträffande organets verksamhet, så att det icke erhölle alltför vittomfattande

arbetsuppgifter eller sådana, som endast mera periferiskt berörde

skogsbrukets område.

Frågan om avveckling av skogsstyrelsen har sedermera varit föremål för

riksdagens prövning. I motionen II: 15 till 1948 års riksdag hemställde nämligen

herr Dickson, att riksdagen måtte taga ställning till detta spörsmål.

I sitt yttrande över motionen (uti. nr 1 p. 93) framhöll utskottet, att de

vid 1941 års riksdag anförda skälen för skogsstyrelsens inrättande icke förlorat

i styrka under de år, som gått, utan gåve ett gott begrepp om betydelsen

av att skogsstyrelsens verksamhet bedreves i oförminskad omfattning. Utskottet

hemställde därför, att motionen måtte avslås. Riksdagen biföll utskottets

hemställan.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 56.

5

Skogsstyrelsens verksamhet har även därefter uppmärksammats. Sålunda

uppdrog statens sakrevision i september 1948 åt en delegation att granska

skogsstyrelsens och skogssvårdsstyrelsernas verksamhet och organisation. I

en i mars 1950 dagtecknad promemoria har delegationen beträffande skogsstyrelsen

anfört, bland annat, att kritik i skilda avseenden riktats mot

skogsstyrelsen både vid dess tillkomst och under dess hittillsvarande verksamhet.

Att rättvist bedöma i vilken utsträckning och i vilka avseenden

kritiken kunde anses befogad, vore dock enligt delegationen utomordentligt

svårt att göra i ifrågavarande sammanhang. Delegationens åsikt vore emellertid,

att kritiken vore överdriven men att en del av densamma hade fog

för sig. Delegationen funne likväl anledning understryka, att erfarenheterna

från de gångna åren enligt dess uppfattning visat, att skogsstyrelsen fyllde

sin mission inom den enskilda skogsvården såsom ett Kungl. Maj :ts organ

för samordning och övervakning av den vittomfattande och differentierade

verksamhet, som i stor utsträckning med hjälp av statsmedel bedreves av

skogsvårdsstyrelserna. Det förefölle dock ändamålsenligt, om skogsstyrelsens

ledande befattningshavare kunde taga sig mera tid att besöka de olika

skogsvårdsstyrelserna för att utbyta åsikter och samråda. Därvid skulle även

möjlighet beredas skogsstyrelsen att inhämta nödiga upplysningar rörande

den praktiska verksamheten direkt på platsen. En sådan anordning vore

enligt delegationen ägnad att minska en besvärande skriftväxling ävensom

omfattningen av uppgiftslämnandet inom skogsstyrelsens verksamhetsområde.

Delegationen har vidare framhållit, att skogsstyrelsen alltsedan sin tillkomst

successivt undergått en betydande utvidgning. Därvid har delegationen

pekat på att skogsstyrelsens nettoutgifter ökat från 73 000 kronor under

budgetåret 1941/42 till icke mindre än 417 000 kronor under budgetåret

1948/49. Även om denna utveckling är naturlig för ett ungt ämbetsverk

under en energisk ledning, måste den dock enligt delegationens mening

ingiva starka betänkligheter.

Utskottet vill understryka den av delegationen framhävda betydelsen av

vidgad personlig kontakt mellan skogsstyrelsens tjänstemän och skogsvårdsstyrelserna

ävensom framhålla önskvärdheten av att skogvårdsstyrelsernas

skriftväxling med och uppgiftslämnande till skogsstyrelsen göres så litet betungande

som möjligt. I likhet med delegationen vill utskottet emellertid tillika

framhålla, att skogsstyrelsen enligt utskottets mening bör bestå såsom ett centralt

samlande och ledande organ för det enskilda skogsbruket. Med hänsyn

härtill och till vad i övrigt anförts i ärendet finner utskottet sig icke kunna

tillstyrka det av motionärerna framställda yrkandet.

Utskottet hemställer alltså,

att motionerna I: 107 och II: 124 icke må föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 15 november 1950.

På jordbruksutskottets vägnar:

L. TJÄLLGREN.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Jordbruksutskottets utlåtande nr 56.

Vid detta ärendes slutbehandling ha närvarit:

från första kammaren: herrar Tjällgren, Alfred Andersson, Anderberg,

Svedberg, Carl Sundberg, Jon Jonsson, Bror Nilsson, Hjalmar Nilsson, Bertil

Andersson och Hugo Osvald; samt

från andra kammaren: herrar Andersson i Tungelsta, Gustafson i Dädesjö,

Norup, Jacobson i Vilhelmina, Antby, Hseggblom, Jonsson i Järvsand,

Ahlsten, Utbult och Lindström.

508094. Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag, 1950.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.