Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om utredning och förslag rörande utkrävande av statsrådens konstitutionella ansvar på grundval av statsrevisorernas berättelse.

1950-03-28 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1950:10, Utlåtande i anledning av väckt motion om utredning och förslag rörande utkrävande av statsrådens konstitutionella ansvar på grundval av statsrevisorernas berättelse.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 10.

1

Nr 10.

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckt motion

om utredning och förslag rörande utkrävande av

statsrådens konstitutionella ansvar på grundval av

statsrevisorernas berättelse.

Uti en inom första kammaren väckt, till konstitutionsutskottet hänvisad

motion, nr 19, av herr Arrhén m. fl. hemställes, »att riksdagen måtte hos

Kungl. Maj :t anhålla om utredning och förslag rörande det konstitutionella

ansvarets utkrävande på grundval av statsrevisorernas berättelse».

Angående motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.

I § 107 tredje stycket regeringsformen stadgas -— sedan bestämmelser

givits om konstitutionsutskottets granskning av statsrådsprotokollen och de

åtgärder riksdagen med anledning härav kan vidtaga — bLand annat, att

»allt vad riksdagen efter granskning godkänt eller lämnat oanmärkt, bör

anses hava vunnit decharge i avseende på det granskade, och ingen ny, till

ansvarighet förbindande, granskning av ny riksdag i samma mål, vara tilllåten».

Ytterligare föreskrives i § 11 ansvarighetslagen för statsrådets ledamöter,

att »vad emot statsråds protokoll intill den dag, då riksdagen börjas,

under då påstående riksdag icke anmärkt bliver, därå må sedan vid påföljande

riksdagar åtal icke äga rum». Vid sin granskning av statsrådsprotokollen

har konstitutionsutskottet regelbundet brukat infordra protokollen

i serie från början av den föregående till början av den pågående riksdagen,

d. v. s. sedan årliga riksdagar införts numer vanligen från den 10 januari

föregående år till den 9 januari under året för granskningens verkställande.

I och med att ifrågavarande protokoll granskats och eventuella därav föranledda

ansvarighetsfrågor slutbehandlats av konstitutionsutskott och kamrar,

kan något nytt ansvarsutkrävande på grundval av samma protokoll icke

ifrågakomma.

Jämlikt § 39 riksdagsordningen tillkommer det vidare statsutskottet att

granska gjorda eller förordnade utbetalningar av statsmedel; skulle mot

riksdagens beslut de till någon huvudtitel anslagna summorna befinnas

dragna till andra ändamål än dem, som höra under samma huvudtitel, eller

något av riksdagen fastställt anslag befinnas överskridet, skall utskottet

framställa anmärkningsanledning mot vederbörande statsråd. Denna statsutskottets

granskning bygger väsentligen på statsrevisorernas berättelse.

Intet formellt hinder föreligger för att konstitutionsutskottet, också utan

anmälan från statsutskottets sida, utnyttjar revisionsberättelsen vid fullgörandet

av sin konstitutionella kontrolluppgift. Men då den tidsperiod, som

1 Bihang till riksdagens protokoll 1990. 5 samt. 2 civil. Sr 10—11.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 10.

statsrevisorernas granskning omfattar, icke sammanfallit med den som gällt

för utskottets protokollsgranskning, har det i större eller mindre utsträckning

varit praktiskt omöjligt för utskottet att använda statsrevisorernas berättelse

i förevarande sammanhang. Det har därför kunnat inträffa, att

statsrevisorerna riktat anmärkning mot en åtgärd, för vilken statsrådet redan

vunnit decharge. Man har här talat om en »lucka» i bestämmelserna om

statsrådsansvarigheten.

Förhållandet mellan de tidsperioder som statsrevisorernas och konstitutionsutskottets

granskning avsett har växlat under olika skeden. Före år

1867 genomgick konstitutionsutskottet statsrådsprotokollen för flera år tillbaka,

och för visst eller vissa av dessa år förelåg också en revisionsberättelse.

Under tiden från och med år 1867, då de årliga riksdagarna började, och

fram till budgetårets omläggning år 1923, var den bristande överensstämmelsen

mellan granskningsperioderna i så måtto fullständig, att statsrevisorernas

berättelse alltid avsåg ett tidsskede, som helt täcktes av de allmänna

protokollserier, konstitutionsutskottet tidigare granskat.

Vid 1872, 1884 och 1895 års riksdagar väcktes motioner med syfte att undanröja

eller begränsa den berörda luckan i bestämmelserna om statsrådens

ansvarighet. Med anledning av 1872 års motion föreslog konstitutionsutskottet

(uti. nr 23) en sådan ändring av § 107 regeringsformen, att en fullbordad

granskning av statsrådsprotokollen ej skulle utesluta en ny granskning av

mål, beträffande vilka statsutskottet till riksdagen gjort anmälan. Utskottets

förslag antogs som vilande av andra kammaren men förkastades av

första kammaren. De båda övriga motionerna avstyrktes av konstitutionsutskottet

och avslogos av båda kamrarna.

År 1922 väcktes ånyo förslag inom riksdagen om utredning rörande ändring

av hithörande bestämmelser. Konstitutionsutskottet (uti. nr 13) tillstyrkte

härvid en allsidig utredning av frågan och anförde såsom skäl, att

de olika grundlagsstadgandena borde bringas i överensstämmelse med varandra

ej blott ur konsekvensens och enhetlighetens synpunkt utan också av

praktiska skäl. Utskottets granskning av statsrådsprotokollen bleve ofullständig,

så länge utskottet saknade den ledning för sitt omdöme som revisorernas

berättelse kunde ge, särskilt som det vore förenat med synnerliga

svårigheter att, innan räkenskaperna avslutats och granskats, pröva, huruvida

förordnade utbetalningar överstege beloppet av de anslag, vilka riksdagen

i statsregleringen fastställt. Utskottets förslag bifölls av kamrarna

(riksdagens skrivelse nr 166).

Den begärda utredningen uppdrogs åt inom finansdepartementet tillkallade

sakkunniga, vilka år 1924 avlämnade utlåtande i frågan. Enligt de sakkunnigas

mening kunde spörsmålet om sättet för utkrävande av konstitutionellt

ansvar på grundval av den i § 39 riksdagsordningen avsedda granskningen

endast lösas genom en klyvning av dechargens föremål sålunda, att

frågan om ansvarsfrihet för åtgärder i mål, som avsåges i nämnda lagrum,

slutgiltigt avgjordes först vid den riksdag, där revisorernas berättelse över

det räkenskapsår, under vilket ifrågavarande åtgärder vidtagits, förelåge.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 10. 3

Den anvisade lösningen vore emellertid förbunden med åtskilliga olägenheter;

den skulle bland annat medföra en dubbelgranskning från konstitutionsutskottets

sida och en utsträckning av ansvarighetstiden. Den vore dock

den enda tramkomliga vägen, och de sakkunniga föreslogo därför vissa ändringar

i § 107 regeringsformen och § 11 ansvarighetslagen med syfte att

m°jliggöra en konstitutionell ansvarsprövning i de fall statsutskottet enligt

§ 29 riksdagsordningen fann skäl föreligga till anmälan mot någon eller

några av statsrådets ledamöter, även med avseende å mål, som av näst föregående

riksdag lämnats oanmärkt. De sakkunnigas förslag föranledde ingen

åtgärd.

Vid den tidpunkt då detta förslag framlades hade budgetårets omläggning

redan genomförts. Den av 1922 års riksdag påtalade bristande överensstämmelsen

mellan grundlagens olika ansvarighetsregler hade härigenom

visserligen icke försvunnit men begränsats så till vida, att den till en viss

riksdag överlämnade revisionsberättelsen nu omfattade ungefär halva den

period, för vilken konstitutionsutskottet vid samma riksdag infordrade löpande

protokollserier, d. v. s. dechargefrågan hade förut behandlats endast

lör den tidigare delen av det budgetår revisionsberättelsen avsåg.

^ iss3 de sedermera år 1949 genomförda grundlagsändringarna ha även

kommit att påverka förhållandet mellan den på statsrådsprotokollen respektive

statsrevisionen grundade konstitutionella ansvarsprövningen. Genom

den nya lydelse § 72 riksdagsordningen då erhöll äro statsrevisorerna

vid sin granskning icke längre bundna vid ett visst räkenskapsår. De ha

tillika fått möjlighet att, vid sidan om sin årliga berättelse, till riksdagen

inkomma med framställningar om och när särskild anledning gör detta påkallat.

Det föreligger alltså numera icke något rent formellt hinder för att

anmärkningar från revisorernas sida av betydelse för statsrådsansvarigheten

i vidare omfattning än förut komma till riksdagens kännedom innan

decharge vunnits. Emellertid torde man alltjämt kunna räkna med att revisorernas

berättelse och eventuella övriga framställningar till väsentlig del

komma att beröra förhallanden, som tillhöra en tidigare dechargegranskningsperiod.

Den i nu förevarande motion behandlade frågan är sålunda fortfarande

icke utan betydelse för den konstitutionella kontrollen. Den bör emellertid

enligt utskottets mening icke betraktas isolerad utan i samband med det

större spörsmålet om formerna för den konstitutionella kontrollen över huvud

och bör därför upptagas vid en allmän översyn av grundlagens dechargebestämmelser.

Konstitutionsutskottet har också i ett av 1947 års riksdag

godkänt utlåtande (nr 22) över en då väckt motion (I: 15 av herr Herlilz)

om åtgärder till stärkande av riksdagens kontrollmakt beträffande

konstitutionsutskottets dechargearbete framhållit, att det med hänsyn till

detta arbetes speciella karaktär syntes ändamålsenligt, att frågan om en

omläggning och effektivisering av detsamma vid lämplig tidpunkt utreddes

av utskottet självt. Då utskottet avser att under innevarande valperiod till

andra kammaren till omprövning upptaga den sist berörda större frågan.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 10.

bör det i motion 1: 19 avhandlade mindre spörsmålet icke lämpligen nu föranleda

någon riksdagens åtgärd.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motion icke måtte till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 28 mars 1950.

På konstitutionsutskottets vägnar:

HARALD HALLÉN.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Jones Erik Andersson, Karl August Johanson,

El mgren*, Herlitz, Björck, Lindén, Hällgren, Gustav Emil Andersson,

Arrhén och Damström; samt

från andra kammaren: herrar Hallén, Norén, Spångberg, Nolin, Larsson

i Julita*, Nordkvist*, Hansson i Skediga, Hammar och Edberg*.

* Ej närvarande vid justeringen.

Reservation

med avseende på utskottets motivering av herr Herlitz, som anfört:

Med tillfredsställelse konstaterar jag, att det önskemål om en revision avordningen

för utkrävande av statsrådens ansvar, som 1947 föranledde nio

reservanter i utskottet att föreslå en utredning, numera vunnit allmän anslutning.

Under nuvarande förhållanden har sålunda enighet vunnits om

åtgärder för omläggning och intensifiering av konstitutionsutskottets verksamhet

på ifrågavarande område.

Utskottets uttalande synes emellertid giva vid handen, att utskottet avser

att självt företaga den helt visst ganska omfattande utredning som funnits

erforderlig. På denna punkt måste jag inlägga en reservation. Riksdagsutskotten

hava huvudsakligen till uppgift att bereda riksdagsärendena, sedan

de i annan ordning, regelmässigt genom Kungl. Maj:ts försorg, underkastats

mera djupgående utredning, ävensom att förberedelsevis bedöma behovet

av sådana utredningar. De äro däremot icke så organiserade, att de

med fördel själva kunna påtaga sig dylika mera krävande utredningsuppgifter.

De väljas för endast ett år — vilket utskottet, med sitt uppseendeväckande

uttalande om vad det avser att »under innevarande valperiod till andra

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 10.

5

kammaren» företaga, helt bortser ifrån — och äro förty föga lämpade för

ett arbete som sträcker sig över ett flertal år. De äro vidare valda med hänsyn

till de mera begränsade uppgifter som tillkomma dem; det är ingalunda

säkert att de inom sin krets rymma de krafter, vilkas medverkan kan

vara önskvärd i en verklig utredningsuppgift. Det ter sig också högeligen

ovisst, huruvida man kan påräkna, att ledamöter av riksdagen skola vara

beredda att — såsom ledamöter i sådana delegationer, som väl måste tillskapas,

om utskotten skola påtaga sig verkliga utredningsuppgifter — vid

sidan av sina övriga sysslor ägna så mycket arbete åt sådana uppgifter, som

man förväntar t. ex. av ledamöter av en av Kungl. Maj :t tillsatt kommitté.

På nu anförda skäl har jag inom utskottet yrkat, att utskottet i sedvanlig

ordning skulle föreslå utredning i det ärende, som avses i dess utlåtande.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.