Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om effektivare sekretesskydd beträffande enskilda personers förmögenhetsbelopp.

1950-04-20 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1950:12, Utlåtande i anledning av väckta motioner om effektivare sekretesskydd beträffande enskilda personers förmögenhetsbelopp.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 12.

1

Nr 12.

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckta

motioner om effektivare sekretesskydd beträffande enskilda

personers förmögenhetsbelopp.

Uti de likalydande, till konstitutionsutskottet hänvisade motionerna nr

237 i första kammaren av herr Bergh och nr 289 i andra kammaren av herr

Edström hemställes, »att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla,

att Kungl. Maj:t förelägger riksdagen förslag om bestämmelser i syfte att ge

ett effektivare sekretesskydd beträffande enskilda personers förmögenhetsbelopp».

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionerna.

Enligt 86 § taxeringsförordningen skall för varje lokalt taxeringsdistrikt

eller, om sådant distrikt består av mer än en kommun, för varje kommun

föras särskilda taxeringslängder, nämligen två längder över taxeringen av

fastigheter (fastighetslängder), en längd över taxeringen till statlig inkomstskatt

och till kommunal inkomstskatt (inkomstlängd) ävensom en längd över

taxeringen till statlig förmögenhetsskatt (förmögenhetslängd) samt enligt

98 § för varje prövningsnämnd en ändringslängd. Debitering av preliminär

B- och C-skatt och kvarstående skatt samt tillkommande skatt skall enligt

38 § uppbördsförordningen ske å uppbördskort, som upprättas i enlighet

med av Kungl. Maj:t fastställt formulär; i den mån Kungl. Maj:t därom förordnar,

skall jämväl debiteringslängd upprättas. Sådant förordnande har

meddelats genom 8 § kungörelsen den 30 december 1946 med vissa föreskrifter

angående tillämpningen av uppbördsförordningen. Däri stadgas, att

slutlig och kvarstående skatt skola debiteras å debiteringslängd och därjämte

å uppbördskort (kreditkort). Debiteringslängden upptager i kolumn 3 den uträknade

statliga förmögenhetsskatten.

Taxeringsförordningen innehåller i 56 § ingående bestämmelser till skydd

mot offentliggörande av innehållet i skattskyldigs självdeklaration. Icke ens

inom beskattningsnämnderna må redogörelse lämnas i annan mån iin som erfordras

för taxeringen.

Enligt 17 § lagen om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna

handlingar (sekretesslagen) må vidare till myndighet avlämnade uppgifter till

ledning för taxering, som avses i taxeringsförordningen eller eljest för beräknande

av skatt ej i andra fall än i vederbörande skatteförfattningar stadgas,

utan den skattskyldiges samtycke utlämnas till annan tidigare än tjugu

sm no Bihang till riksdagens protokoll 1950. 5 sand. 2 avd. AV 12.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Konstitutionsutskottets utlåtande nr lä.

år efter uppgiftens datum. Förmögenhetslängd ävensom provningsnamnds

ändringslängd beträffande taxering till statlig förmögenhetsskatt må vidare

enligt sistnämnda paragraf ej utan den skattskyldiges samtycke utlamnas ti

annan tidigare än tjugu år efter längdens datum. Sistberorda stadgande i

IT § sekretesslagen till skydd för förmögenhetslängd tillkom 1938 i samband

med införandet av särskild skatt å förmögenhet. Bestämmelsen har därefter

icke undergått annan ändring än som betingats därav att namnda skattetorm

år 1947 ersatts med statlig förmögenhetsskatt.

Den år 1938 genomförda lagändringen skedde på grundval av förslag från

1936 års skattekommitté. Kommittén fann att frågan om sekretesskydd tedde

sig olika beträffande taxering till den då utgående och tills vidare bibehållna

inkomst- och förmögenhetsskatten och taxeringen till den nya skatten å förmögenhet.

Kommittén framhöll bland annat, att vad taxeringen till inkomstoch

förmögenhetsskatt anginge utgjorde taxeringslangdernas framlaggan e

för offentlig granskning ett betydelsefullt led i själva taxenngskontrollen.

Ändring därutinnan kunde ej då föreslås. Att på sätt stundom ifrågasatts

förbjuda allenast publicerandet i tryck av eljest offentliga taxeringssiffror

överensstämde ej med tryckfrihetsförordningens allmänna grundprincip, enligt

vilken eu handlings karaktär av allmän sådan också innebure en ratt att

i tryck utgiva densamma. Oavsett vilken uppfattning man måste hysa om

lämpligheten i och för sig att stadga hemligskydd beträffande ifrågavarande

taxering, syntes det sålunda ej kunna ifrågakomma att då infora sådant. Vad

taxeringen till särskild skatt å förmögenhet anginge framlades enligt gallande

bestämmelser t-axeringslängden ej till offentlig granskning. Därutinnan föreslog

kommittén ingen ändring. Ur kontrollsynpunkt skulle också offentliggörande

av förmögenhetssiffror vara mindre viktigt än offentliggörandet av

inkomstsiffror. Med utgångspunkt härifrån föreslog kommittén därför sekietesskydd

för förmögenhetslängd, ävensom för den avdelning av andnngslängden,

som avser taxering till särskild skatt å förmögenhet.

Under remissbehandlingen av kommittéförslaget framhöllo bland annat

Sveriges industriförbund m. fl. näringsorganisationer, att varje kännedom

om förmögenhetssiffrorna dock ej därigenom komme att uteslutas, eftersom

dessa kunde med något större besvär inhämtas ur uppbördslängden.

I proposition (nr 258) till 1938 års riksdag med förslag till omläggning

av den direkta statsbeskattningen m. m. framhöll föredragande departementschefen

i nu förevarande fråga bland annat att han anslöte sig till kommitténs

förslag beträffande frågan om sekretesskydd för taxeringsresultaten. De skäl

som anförts för beredande av sekretesskydd för förmögenhetslängd jämte motsvarande

deA av ändringslängden vore bärande men å andra sidan kunde icke

förordas, att skyddet utsträcktes att omfatta jämväl inkomstlängden. Den

offentlighet, som komme inkomsttaxeringen till del, vore ur kontrollsynpunkt

alltför betydelsefull för att kunna uppgivas. I vissa yttranden hade ifrågasatts,

att sekretesskyddet beträffande förmögenhetstaxeringen skulle göras

fullständigt genom införande av skydd jämväl för uppgifterna om debite
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 12.

3

ringen till särskild skatt å förmögenhet. En dylik utsträckning av skyddet,

varigenom uppbördsböckerna till viss del skulle bliva hemliga, skulle emellertid

vid dåvarande uppbördsförfarande medföra stora praktiska besvärlig

heter. Huruvida efter införandet av ett nytt uppbördssystem dessa svårigheter

skulle kvarstå kunde enligt departementschefens mening icke då avgöras.

\ id 194(1 års riksdag väcktes genom motionerna 1:92 av herrar Mannerskantz

och Arrhén samt II: 165 av herr Staxäng förslag om skyndsam utredning

angående åtgärder för skyddande av deklarationshemligheten. I bevillningsutskottets

över motionerna avgivna, av riksdagen godkända avstyrkande

utlåtande (nr 39) i ämnet anfördes bland annat att i motionerna framhållits,

att hemlighållandet av längderna över taxeringen till särskild skatt å förmögenhet

vore verkningslös, eftersom upplysning om den skattskyldiges förmögenhet

genom eu enkel räkneoperation kunde erhållas ur inkomstlängden.

Utskottet framhöll, att frågan om grunderna för den statliga beskattningen

av inkomst- och förmögenhet då vore under utredning inom 1945 års statsskatteberedning

vars förslag väntades komma att avlämnas under år 1946.

Enligt utskottets mening kunde det anses sannolikt att vid en reform av den

statliga beskattningen den i motionerna berörda frågan kunde komma i förändrat

läge. Utskottet ansåge sig därför sakna skäl att för det dåvarande taga

ställning till den av motionärerna väckta frågan.

I underdånig skrivelse den 30 november 1949 ha Föreningen Sveriges kronokamrerare

och Sveriges häradsskrivareförening, för den åtgärd som kunde

finnas påkallad, bringat frågan till Kungl. Maj ds kännedom. Efter återgivande

av vissa ovan relaterade lagrum ha föreningarna framhållit, att debiteringslangden

vore en offentlig handling, varför intet hindrade den, som så önskade,

att med ledning av uppgifterna däri uträkna vederbörandes beskattningsbara

förmögenhet. Sekretessbestämmelsen beträffande förmögenhetslängden bleve

därigenom fullständigt illusorisk. Debiteringslängderna förvarades som regel

under större delen av året hos de lokala skattemyndigheterna, hos vilka alltså

allmänheten kunde utan större besvär inhämta uppgifter och därigenom indirekt

erhålla upplysning i det hänseende man genom sekretessbestämmelsen

velat skydda. Erfarenheten hade också visat, att denna möjlighet i allt större

utsträckning utnyttjades av enskilda personer och företag. På grund härav

syntes det böra föreskrivas, att uppgifterna i debiteringslängden — i likhet

med vad som gällde beträffande förmögenhetslängden — icke måtte utan den

skattskyldiges samtycke utlämnas till annan tidigare än 20 år efter utgången

av det år under vilket debiteringslängden upprättats.

Sekretesslagens IT § bygger på den grundtanken, att den skattskyldige ej

skall vara underkastad de olägenheter, som kunna uppkomma genom att uppgift

om hans förmögenhet står till allmänhetens förfogande. Av den i det

föregående lämnade redogörelsen framgår emellertid, att det i lagen med

delade skyddet för förmögenhetsuppgifterna ej är effektivt. Det synes därför

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Konstitutionsutskottets utlåtande nr 12.

utskottet önskvärt att nyss nämnda grundtanke bleve förverkligad. Ett fullt

effektivt skydd torde emellertid, med utgångspunkt från nuvarande utformning

av taxerings- och debiteringslängderna, ej kunna erhållas utan att dessa längder

jämte vissa andra handlingar såsom uppbördskorten m. m. erholle motsvarande

sekretesskydd som för närvarande tillkommer förmögenhetslängden.

Med hänsyn till den betydelse ur kontrollsynpunkt, som grundregeln om taxeringsresultatens

offentlighet kan äga, anser sig utskottet emellertid ej nu

kunna förorda en sådan utvidgning av sekretesskyddet, Om taxerings- och

debiteringslängderna, vilka till en del fått sin nuvarande utfoimning föi att

kunna tjäna som underlag för finansstatistiken, utan allvarlig olägenhet kunde

omläggas, borde dock ett i förhållande till det nuvarande sekretesskyddet effektivare

skydd för upplysningar om enskilda personers förmögenhet kunna erhållas.

Innehållet i dessa längder regleras emellertid ej i den till konstitutionsutskottets

behandling hörande sekretesslagen utan i taxerings- och uppbördsförfattningar,

vilka tillhöra annat utskotts behörighet. Utskottet, som

anser det angeläget, att Kungl. Maj:t tager den i motionerna väckta frågan

om effektivare sekretesskydd åt enskilda personers förmögenhetsbelopp under

övervägande, finner dock med hänsyn bland annat till den i föregående stycke

berörda skrivelsen av 30 november 1949 från Föreningen Sveriges kronokamrerare

och Sveriges häradsskrivareförening samt till pågående utredningar

inom finansdepartementet en riksdagsskrivelse i motionernas syfte icke erforderlig

och hemställer alltså,

att förevarande motioner ej måtte till någon riksdagens åtgärd

föranleda.

Stockholm den 20 april 1950.

På konstitutionsutskottets vägnar:

HARALD HALLEN.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Jones Erik Andersson*, Karl August Johanson,

Elmgren, Herlitz, Björck, Linden*, Gustav Emil Andersson* och

Georg Pettersson; samt .

från andra kammaren: herrar Hallén, Fast, Pettersson i Norregard,

Norén, Spångberg, Nolin*, Olsson i Mora*, Larsson i Julita*, Hammar och

Löfroth.

*) Ej närvarande vid justeringen.

Stockholm 1950. K. L. Beckmans Boktryckeri.

897 50

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.