Utlåtande i anledning av väckta motioner om effektivare sekretesskydd beträffande enskilda personers förmögenhetsbelopp.
1950-04-20 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
KU 1950:12, Utlåtande i anledning av väckta motioner om effektivare sekretesskydd beträffande enskilda personers förmögenhetsbelopp.
Dokumentets text
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 12.
1
Nr 12.
Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckta
motioner om effektivare sekretesskydd beträffande enskilda
personers förmögenhetsbelopp.
Uti de likalydande, till konstitutionsutskottet hänvisade motionerna nr
237 i första kammaren av herr Bergh och nr 289 i andra kammaren av herr
Edström hemställes, »att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla,
att Kungl. Maj:t förelägger riksdagen förslag om bestämmelser i syfte att ge
ett effektivare sekretesskydd beträffande enskilda personers förmögenhetsbelopp».
Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionerna.
Enligt 86 § taxeringsförordningen skall för varje lokalt taxeringsdistrikt
eller, om sådant distrikt består av mer än en kommun, för varje kommun
föras särskilda taxeringslängder, nämligen två längder över taxeringen av
fastigheter (fastighetslängder), en längd över taxeringen till statlig inkomstskatt
och till kommunal inkomstskatt (inkomstlängd) ävensom en längd över
taxeringen till statlig förmögenhetsskatt (förmögenhetslängd) samt enligt
98 § för varje prövningsnämnd en ändringslängd. Debitering av preliminär
B- och C-skatt och kvarstående skatt samt tillkommande skatt skall enligt
38 § uppbördsförordningen ske å uppbördskort, som upprättas i enlighet
med av Kungl. Maj:t fastställt formulär; i den mån Kungl. Maj:t därom förordnar,
skall jämväl debiteringslängd upprättas. Sådant förordnande har
meddelats genom 8 § kungörelsen den 30 december 1946 med vissa föreskrifter
angående tillämpningen av uppbördsförordningen. Däri stadgas, att
slutlig och kvarstående skatt skola debiteras å debiteringslängd och därjämte
å uppbördskort (kreditkort). Debiteringslängden upptager i kolumn 3 den uträknade
statliga förmögenhetsskatten.
Taxeringsförordningen innehåller i 56 § ingående bestämmelser till skydd
mot offentliggörande av innehållet i skattskyldigs självdeklaration. Icke ens
inom beskattningsnämnderna må redogörelse lämnas i annan mån iin som erfordras
för taxeringen.
Enligt 17 § lagen om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna
handlingar (sekretesslagen) må vidare till myndighet avlämnade uppgifter till
ledning för taxering, som avses i taxeringsförordningen eller eljest för beräknande
av skatt ej i andra fall än i vederbörande skatteförfattningar stadgas,
utan den skattskyldiges samtycke utlämnas till annan tidigare än tjugu
sm no Bihang till riksdagens protokoll 1950. 5 sand. 2 avd. AV 12.
2 Konstitutionsutskottets utlåtande nr lä.
år efter uppgiftens datum. Förmögenhetslängd ävensom provningsnamnds
ändringslängd beträffande taxering till statlig förmögenhetsskatt må vidare
enligt sistnämnda paragraf ej utan den skattskyldiges samtycke utlamnas ti
annan tidigare än tjugu år efter längdens datum. Sistberorda stadgande i
IT § sekretesslagen till skydd för förmögenhetslängd tillkom 1938 i samband
med införandet av särskild skatt å förmögenhet. Bestämmelsen har därefter
icke undergått annan ändring än som betingats därav att namnda skattetorm
år 1947 ersatts med statlig förmögenhetsskatt.
Den år 1938 genomförda lagändringen skedde på grundval av förslag från
1936 års skattekommitté. Kommittén fann att frågan om sekretesskydd tedde
sig olika beträffande taxering till den då utgående och tills vidare bibehållna
inkomst- och förmögenhetsskatten och taxeringen till den nya skatten å förmögenhet.
Kommittén framhöll bland annat, att vad taxeringen till inkomstoch
förmögenhetsskatt anginge utgjorde taxeringslangdernas framlaggan e
för offentlig granskning ett betydelsefullt led i själva taxenngskontrollen.
Ändring därutinnan kunde ej då föreslås. Att på sätt stundom ifrågasatts
förbjuda allenast publicerandet i tryck av eljest offentliga taxeringssiffror
överensstämde ej med tryckfrihetsförordningens allmänna grundprincip, enligt
vilken eu handlings karaktär av allmän sådan också innebure en ratt att
i tryck utgiva densamma. Oavsett vilken uppfattning man måste hysa om
lämpligheten i och för sig att stadga hemligskydd beträffande ifrågavarande
taxering, syntes det sålunda ej kunna ifrågakomma att då infora sådant. Vad
taxeringen till särskild skatt å förmögenhet anginge framlades enligt gallande
bestämmelser t-axeringslängden ej till offentlig granskning. Därutinnan föreslog
kommittén ingen ändring. Ur kontrollsynpunkt skulle också offentliggörande
av förmögenhetssiffror vara mindre viktigt än offentliggörandet av
inkomstsiffror. Med utgångspunkt härifrån föreslog kommittén därför sekietesskydd
för förmögenhetslängd, ävensom för den avdelning av andnngslängden,
som avser taxering till särskild skatt å förmögenhet.
Under remissbehandlingen av kommittéförslaget framhöllo bland annat
Sveriges industriförbund m. fl. näringsorganisationer, att varje kännedom
om förmögenhetssiffrorna dock ej därigenom komme att uteslutas, eftersom
dessa kunde med något större besvär inhämtas ur uppbördslängden.
I proposition (nr 258) till 1938 års riksdag med förslag till omläggning
av den direkta statsbeskattningen m. m. framhöll föredragande departementschefen
i nu förevarande fråga bland annat att han anslöte sig till kommitténs
förslag beträffande frågan om sekretesskydd för taxeringsresultaten. De skäl
som anförts för beredande av sekretesskydd för förmögenhetslängd jämte motsvarande
deA av ändringslängden vore bärande men å andra sidan kunde icke
förordas, att skyddet utsträcktes att omfatta jämväl inkomstlängden. Den
offentlighet, som komme inkomsttaxeringen till del, vore ur kontrollsynpunkt
alltför betydelsefull för att kunna uppgivas. I vissa yttranden hade ifrågasatts,
att sekretesskyddet beträffande förmögenhetstaxeringen skulle göras
fullständigt genom införande av skydd jämväl för uppgifterna om debite
-
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 12.
3
ringen till särskild skatt å förmögenhet. En dylik utsträckning av skyddet,
varigenom uppbördsböckerna till viss del skulle bliva hemliga, skulle emellertid
vid dåvarande uppbördsförfarande medföra stora praktiska besvärlig
heter. Huruvida efter införandet av ett nytt uppbördssystem dessa svårigheter
skulle kvarstå kunde enligt departementschefens mening icke då avgöras.
\ id 194(1 års riksdag väcktes genom motionerna 1:92 av herrar Mannerskantz
och Arrhén samt II: 165 av herr Staxäng förslag om skyndsam utredning
angående åtgärder för skyddande av deklarationshemligheten. I bevillningsutskottets
över motionerna avgivna, av riksdagen godkända avstyrkande
utlåtande (nr 39) i ämnet anfördes bland annat att i motionerna framhållits,
att hemlighållandet av längderna över taxeringen till särskild skatt å förmögenhet
vore verkningslös, eftersom upplysning om den skattskyldiges förmögenhet
genom eu enkel räkneoperation kunde erhållas ur inkomstlängden.
Utskottet framhöll, att frågan om grunderna för den statliga beskattningen
av inkomst- och förmögenhet då vore under utredning inom 1945 års statsskatteberedning
vars förslag väntades komma att avlämnas under år 1946.
Enligt utskottets mening kunde det anses sannolikt att vid en reform av den
statliga beskattningen den i motionerna berörda frågan kunde komma i förändrat
läge. Utskottet ansåge sig därför sakna skäl att för det dåvarande taga
ställning till den av motionärerna väckta frågan.
I underdånig skrivelse den 30 november 1949 ha Föreningen Sveriges kronokamrerare
och Sveriges häradsskrivareförening, för den åtgärd som kunde
finnas påkallad, bringat frågan till Kungl. Maj ds kännedom. Efter återgivande
av vissa ovan relaterade lagrum ha föreningarna framhållit, att debiteringslangden
vore en offentlig handling, varför intet hindrade den, som så önskade,
att med ledning av uppgifterna däri uträkna vederbörandes beskattningsbara
förmögenhet. Sekretessbestämmelsen beträffande förmögenhetslängden bleve
därigenom fullständigt illusorisk. Debiteringslängderna förvarades som regel
under större delen av året hos de lokala skattemyndigheterna, hos vilka alltså
allmänheten kunde utan större besvär inhämta uppgifter och därigenom indirekt
erhålla upplysning i det hänseende man genom sekretessbestämmelsen
velat skydda. Erfarenheten hade också visat, att denna möjlighet i allt större
utsträckning utnyttjades av enskilda personer och företag. På grund härav
syntes det böra föreskrivas, att uppgifterna i debiteringslängden — i likhet
med vad som gällde beträffande förmögenhetslängden — icke måtte utan den
skattskyldiges samtycke utlämnas till annan tidigare än 20 år efter utgången
av det år under vilket debiteringslängden upprättats.
Sekretesslagens IT § bygger på den grundtanken, att den skattskyldige ej
skall vara underkastad de olägenheter, som kunna uppkomma genom att uppgift
om hans förmögenhet står till allmänhetens förfogande. Av den i det
föregående lämnade redogörelsen framgår emellertid, att det i lagen med
delade skyddet för förmögenhetsuppgifterna ej är effektivt. Det synes därför
4 Konstitutionsutskottets utlåtande nr 12.
utskottet önskvärt att nyss nämnda grundtanke bleve förverkligad. Ett fullt
effektivt skydd torde emellertid, med utgångspunkt från nuvarande utformning
av taxerings- och debiteringslängderna, ej kunna erhållas utan att dessa längder
jämte vissa andra handlingar såsom uppbördskorten m. m. erholle motsvarande
sekretesskydd som för närvarande tillkommer förmögenhetslängden.
Med hänsyn till den betydelse ur kontrollsynpunkt, som grundregeln om taxeringsresultatens
offentlighet kan äga, anser sig utskottet emellertid ej nu
kunna förorda en sådan utvidgning av sekretesskyddet, Om taxerings- och
debiteringslängderna, vilka till en del fått sin nuvarande utfoimning föi att
kunna tjäna som underlag för finansstatistiken, utan allvarlig olägenhet kunde
omläggas, borde dock ett i förhållande till det nuvarande sekretesskyddet effektivare
skydd för upplysningar om enskilda personers förmögenhet kunna erhållas.
Innehållet i dessa längder regleras emellertid ej i den till konstitutionsutskottets
behandling hörande sekretesslagen utan i taxerings- och uppbördsförfattningar,
vilka tillhöra annat utskotts behörighet. Utskottet, som
anser det angeläget, att Kungl. Maj:t tager den i motionerna väckta frågan
om effektivare sekretesskydd åt enskilda personers förmögenhetsbelopp under
övervägande, finner dock med hänsyn bland annat till den i föregående stycke
berörda skrivelsen av 30 november 1949 från Föreningen Sveriges kronokamrerare
och Sveriges häradsskrivareförening samt till pågående utredningar
inom finansdepartementet en riksdagsskrivelse i motionernas syfte icke erforderlig
och hemställer alltså,
att förevarande motioner ej måtte till någon riksdagens åtgärd
föranleda.
Stockholm den 20 april 1950.
På konstitutionsutskottets vägnar:
HARALD HALLEN.
Närvarande:
från första kammaren: herrar Jones Erik Andersson*, Karl August Johanson,
Elmgren, Herlitz, Björck, Linden*, Gustav Emil Andersson* och
Georg Pettersson; samt .
från andra kammaren: herrar Hallén, Fast, Pettersson i Norregard,
Norén, Spångberg, Nolin*, Olsson i Mora*, Larsson i Julita*, Hammar och
Löfroth.
*) Ej närvarande vid justeringen.
Stockholm 1950. K. L. Beckmans Boktryckeri.
897 50
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.