Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående ändring i lagen den 6 juni 1930

1950-04-28 · 40 sidor, varav 38 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,4 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 38 av 40 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1950:13, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående ändring i lagen den 6 juni 1930

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 13.

1

Nr 13.

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition till riksdagen med förslag till lag angående

ändring i lagen den 6 juni 1930 (nr 251) om kommunalstyrelse

på landet m. m. ävensom i ämnet väckta

motioner.

Till konstitutionsutskottets handläggning ha båda kamrarna den 14 mars

1950 hänvisat en av Kungl. Maj :t till riksdagen avlåten proposition, nr 88,

däri Kungl. Maj :t under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över inrikesärenden för den 10 februari 1950 föreslagit

riksdagen att antaga nedan intagna förslag till

1) lag angående ändring i lagen den 6 juni 1930 (nr 251) om kommunalstyrelse

på landet;

2) lag angående ändring i lagen den 6 juni 1930 (nr 252) om kommunalstyrelse

i stad;

3) lag angående ändring i lagen den 6 juni 1930 (nr 259) om församlingsstyrelse;
4)

lag angående ändring i lagen den 15 juni 1935 (nr 337) om kommunalstyrelse

i Stockholm;

5) lag angående ändrad lydelse av 23 och 70 §§ lagen den 6 juni 1930

(nr 260) om församlingsstyrelse i Stockholm;

6) lag angående ändring i lagen den 20 juni 1924 (nr 349) om landsting;

7) förordning om ändrad lydelse av 146 § 1 mom. taxeringsförordningen

den 28 september 1928 (nr 379); samt

8) lag angående ändrad lydelse av 6 § lagen den 30 juni 1943 (nr 436)

om vägnämnder och länsvägnämnder.

Beträffande de skäl, som ligga till grund för Kungl. Maj :ts förslag, får

utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas i det följande, hänvisa

till det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet.

Utskottet har samtidigt till behandling förehaft de i anledning av propositionen

till utskottet hänvisade motionerna nr 388 i första kammaren av

herr Mannerskantz, nr 479 i andra kammaren av herr Larsson i Stockholm

samt nr 480 i andra kammaren av herrar Holmberg och Persson i Landafors.

Vad motionärerna hemställt återgives i det följande i samband med utskottets

redogörelse för Kungl. Maj :ts föreliggande förslag i de delar, som

yrkandena i varje särskilt fall avse. I fråga om de skäl motionärerna anfört

till stöd för sina yrkanden får utskottet hänvisa till motionerna.

1 —Bihang till riksdagens protokoll 1950. 5 samt. 2 avd. Nr 13.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 13.

Inledning.

Kommunalförordningarna av år 1862 byggde på principen att de kommunala

förtroendeuppdragen skulle vara oavlönade. Det efterhand uppkommande

önskemålet om ökad befogenhet för kommunerna att lämna gottgörelse

till sina förtroendemän ledde emellertid till partiella reformer i kommunalförfattningarnas

ersättningsbestämmelser. Sålunda medgavs kommun

rätt att besluta arvode till kommunalnämndens ordförande, liksom

särskilda ersättningsregler infördes för ledamöter i taxeringsnämnd, pensionsnämnd

och byggnadsnämnd samt ordförande i fattigvårdsstyrelse i

vederbörande specialförfattningar.

För landstingens del innehöll landstingsförordningen från början bestämmelser

om reseersättning för landstingsmän och revisorer. År 1912 infördes

regler om dagtraktamente för landstingsmän.

På grundval av förslag av 1919 års kommunalförfattningssakkunniga till—

kommo åren 1923 och 1924 nya ersättningsbestämmelser. Dessa gälla i

huvudsak alltjämt och återfinnas i 25 och 42 §§ lagen om kommunalstyrelse

på landet, 29 § lagen om kommunalstyrelse i stad, 22 och 39 §§ lagen

om församlingsstyrelse, 28, 39 och 42 §§ lagen om kommunalstyrelse i

Stockholm, 23 § lagen om församlingsstyrelse i Stockholm samt 23 och

43 §§ lagen om landsting. Frågan om ersättning till landstingsmän upptogs

vid 1942 och 1947 års riksdagar, varvid höjningar av landstingsmännens

dagtraktamente skedde.

Önskemål om ändring i gällande lagstiftning om ersättning till kommunala

förtroendemän ha framförts både i riksdagen och från kommunernas

sida. I anledning av motioner (II: 6 och II: 81) väckta vid 1945 års riksdag

tillstyrkte konstitutionsutskottet en allmän översyn av ifrågavarande bestämmelser

(uti. nr 16). Vid denna utredning borde bl. a. beaktas, att kommunerna

bereddes ökade möjligheter att kompensera ordförande i kommunalfullmäktige

och kommunalstämma för kostnader och besvär för uppdragets

fullgörande. Vidare ansåg utskottet i likhet med de kommunala

förbunden, att de i lag stadgade maximigränserna för dagtraktamenten till

kommunala förtroendemän borde höjas. Utskottet fann det också kunna

ifrågasättas, om icke särskilt dagtraktamente borde utgå enligt vissa grunder

till sådana förtroendemän, ledamöter av såväl fullmäktige som nämnder

o. d., som bodde på så stort avstånd från sammanträdesorten, att de

måste övernatta där. Även bestämmelserna om reseersättningens storlek

borde så regleras, att denna komme att motsvara resekostnaderna till deras

hela belopp. Vid en utredning borde de bestämmelser angående ersättningar

till kommunala förtroendemän, som återfunnes i andra författningar än

kommunallagarna, också tagas under omprövning. Utskottets utlåtande föranledde

riksdagens skrivelse nr 278 med begäran om utredning i ämnet.

Riksdagens skrivelse överlämnades av Kungl. Maj :t till 1946 års kommunal
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 13. 3

lagskommitté, som den 3 juni 1949 avgav sitt Betänkande II med förslag

till ändrade bestämmelser om ersättning åt innehavare av kommunala förtroendeuppdrag

(SOU 1949: 24). över kommunallagskommitténs förslag

ha efter remiss statskontoret, överståthållarämbetet, samtliga länsstyrelser

samt styrelserna för Svenska stadsförbundet, Svenska landskommunernas

förbund och Svenska landstingsförbundet yttrat sig. överståthållarämbetet

har överlämnat yttranden av stadsfullmäktige i Stockholm samt av kyrkofullmäktige

i tre av stadens församlingar. Vid länsstyrelsernas utlåtanden

vore fogade yttranden från kommunala organ i 48 städer, 111 köpingar,

municipalsamhällen och landskommuner samt 35 församlingar ävensom

från förvaltningsutskotten vid de flesta landstingen.

Förevarande proposition, som i allt väsentligt bygger på kommitténs

förslag, innefattar nya regler om dagtraktamente och ersättning för särskild

resdag, resekostnadsersättning, arvode och annan kostnadsersättning. Hänsyn

har vidare tagits till ersättning enligt särskilda författningar utanför

kommunallagarna. Härtill kommer förslaget om införande av pension för

vissa kommunala förtroendemän.

Allmänna synpunkter.

Som grundläggande princip med avseende å de kommunala förtroendeuppdragen

gäller, att dessa skola vara oavlönade. Någon ändring härutinnan

innebär det framlagda förslaget icke. Såväl kommunallagskommittén som

departementschefen har framhållit, att ersättning till förtroendemännen alltjämt

skall få utgå endast i de fall och inom de gränser som angivas i kommunallag

eller annan författning, varjämte förtroendemännen regelmässigt

icke ha någon ovillkorlig rätt till ersättning ens i dessa fall.

Gällande ersättningsregler ha emellertid enligt kommittén och departementschefen

numera kommit att framstå som otillfredsställande. Kommittén

uttalade att syftet med ersättningsreglerna vore att underlätta för medborgarna

att deltaga i den kommunala självstyrelsen. Detta deltagande kunde

inkräkta på den enskildes arbetstid och därigenom minska hans inkomster.

Det kunde vidare åsamka honom direkta kostnader, såsom för resor, vivre

m. m. Ofta ställde det krav på arbetsprestationer från hans sida. Icke alla

medborgare kunde utan vederlag göra uppoffringar av nu nämnda slag i

samhällets tjänst. Det vore emellertid angeläget, att ingen av ekonomiska

skäl hindrades från att deltaga i det kommunala arbetet. Delvis vore det

ett allmänt demokratiskt intresse, som här gjorde sig gällande och som

krävde, att alla medborgare, oavsett sina ekonomiska villkor, borde ha

möjligheter att göra en insats i samhällsarbetet. Men det kunde också sägas

vara ett speciellt kommunalt intresse, att personer, som åtnjöte kommunmedlemmarnas

förtroende och som kanske vore särskilt lämpade för kommunala

uppdrag, icke av hänsyn till sin ekonomi hindrades att åtaga sig

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 13.

dylika uppdrag. Enligt kommittén tillgodosåge gällande ersättningsregler

icke det sålunda angivna syftet. Såväl flertalet remissinstanser som departementschefen

ansluta sig till denna mening.

Det i propositionen framlagda förslaget innefattar en vidgning av de möjligheter

kommunerna för närvarande ha alt i vissa bestämda former utge

ersättning, varjämte i lagförslagen intagits nya regler om ersättning för

särskild resdag och pension.

Tanken att kommun skulle erhålla rätt att utge gottgörelse för mistad

arbetsförtjänst som en särskild ersättningsform vid sidan av dagtraktamentet

har däremot avvisats. Kommittén anförde härom, att ett system, som

innefattade en särskild regel om gottgörelse för inkomstbortfall, skulle

medföra betydande svårigheter i tillämpningen. I många fall bleve det

nämligen svårt att beräkna inkomstförlusten, särskilt i fråga om lantbrukare,

egna företagare och fria yrkesmän. Därvid uppkomme även frågan

huru ersättningskravet skulle styrkas av vederbörande. Departementschefen,

som ansluter sig till dessa synpunkter, framhåller härutöver, att förekomsten

av väsentligt olika ersättningar för deltagande i samma sammanträde

synes föga tilltalande, vartill kommer att systemet kan medföra en

allvarlig påfrestning av vissa kommuners ekonomi.

Utskottet.

Principen att de kommunala förtroendeuppdragen skola vara oavlönade

utgör, såsom utskottet framhöll i sitt utlåtande nr 16 år 1945, ett naturligt

och värdefullt moment i den kommunala självstyrelsen. Propositionen ansluter

sig till denna tanke. Den företagna utredningen bekräftar ävenledes

den uppfattningen, att nuvarande ersättningsregler äro otidsenliga. Icke

minst den omständigheten, att kommunerna i betydande utsträckning ha

fattat beslut om ersättning, vilka kommit att stå i strid mot gällande lagregler,

omvittnar sagda förhållande. För tillgodoseende av tillgången på väl

kvalificerade kommunala förtroendemän ter sig en reform av gällande ersättningsregler

nödvändig. De förslag som i propositionen framlagts äro

enligt utskottets mening väl ägnade att läggas till grund för en revision av

dessa regler.

Dagtraktamenten och ersättning för särskild resdag.

För primärkommunernas del gäller, att dagtraktamente kan utgå till vald

ledamot av kommunal styrelse, nämnd eller beredning samt till revisor

såsom gottgörelse för deltagande i sammanträde eller förrättning inom

kommunen i kommuns angelägenhet med högst fem kronor för sammanträdes-

eller förrättningsdag. Landstingsman åtnjuter under landstingets

möte dagtraktamente med 24 kronor, om han ej bor å den ort, där tinget

hålles, och med 16 kronor om han är bosatt där; dagtraktamente kan även

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 13. 5

utgå med högst motsvarande belopp till ledamot av förvaltningsutskottet

samt utsedd ledamot av annan landstingets styrelse eller nämnd eller av

styrelse för landstingets inrättning eller av särskild beredning mellan

landstingets möten samt till revisor för deltagande i sammanträde eller

förrättning i landstingets angelägenhet inom landstingsområdet.

Beträffande resor utom kommuns område respektive landstingsområde

gäller icke någon begränsning av beloppet.

Kommittén framhöll, att lagstiftaren närmast avsett traktamentet såsom

en kompensation för mistad arbetsförtjänst och för direkta utgifter i samband

med sammanräde eller förrättning samt understundom såsom gottgörelse

för utfört arbete. Ur var och en av dessa synpunkter tedde sig enligt

kommittén det nuvarande traktamentet för lågt. De nuvarande arbetslönerna,

de understundom långa resvägarna, arbetsuppgifternas ökning, önskemålet

om möjlighet att i särskilda fall kunna förlägga sammanträdena

till arbetstid, den allmänna kostnadsökningen samt behovet av någon ersättning

för utfört arbete motiverade en höjning av dagtraktamentet. De nuvarande

beloppens otillräcklighet visade sig däri, att bestämmelserna härom

åsidosattes mycket ofta och i skilda hänseenden. Kommittén förordade

att maximum för dagtraktamentet i primärkommunerna höjdes till tio kronor

men att traktamentet för särskilt tidskrävande sammanträde eller, där

det eljest funnes påkallat av särskilda förhållanden, skulle få sättas till

högre belopp, dock högst sexton kronor.

Departementschefen ansluter sig i princip till kommitténs förslag. Maximibeloppet

å sexton kronor för vissa sammanträden och förrättningar finner

departementschefen likväl för snävt utmätt bl. a. med hänsyn till rådande

praxis inom kommunerna. I propositionen föreslås, att något högsta

belopp för traktamentet icke skall utsättas i lagen. Angives ett högre belopp

föreligger enligt departementschefen risk att traktamentet bestämmes i närheten

av maximum så snart förutsättningarna för det högre traktamentet

över huvud äro för handen.

Kommittén avvisade tanken att även ledamöter i kommunernas representativa

organ skulle kunna erhålla dagtraktamente under åberopande av

tullmäktigeuppdragets särskilda karaktär samt den i jämförelse med ledamotskapet

i styrelser och nämnder mindre omfattning, vari detta tager

sin innehavares tid i anspråk.

Departementschefen uttalar härom, att ifrågavarande förtroendemän

lör närvarande torde uppbära sådan ersättning endast i några få kommuner

samt att vid remissbehandlingen uttryckliga önskemål i angiven riktning

framförts blott från Stockholms stad, varför det ej synes påkallat att

under sådana förhållanden utvidga de traktamentsberättigades krets.

Kommittén föreslog vidare bestämmelser om ersättning för särskild resdag,

vilken ersättning skall kunna utgå till traktamentsberättigade samt

fullmäktige då resan till eller från sammanträde eller förrättning måste

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 13.

göras på särskild dag. Denna nya ersättningsform borde enligt kommittén

utgöra kompensation för såväl mistad arbetsförtjänst som direkta utgifter

för kost och logi under den tid som resan varade utöver sammanträdeseller

förrättningsdagen.

Departementschefen anför, att då denna ersättningsform synes fylla ett

verkligt behov särskilt för vissa vidsträckta kommuner i Norrland, förordas

kommitténs förslag härutinnan. För landstingens del föreslås icke någon

ändring av gällande regler om dagtraktamente under resdag.

I motionen nr II: 480 av herrar Holmberg och Persson i Landafors föreslås

att kommun bör givas laglig rätt att besluta om traktamentsersättning

även åt fullmäktig för såväl resdag som sammanträdesdag enligt samma

grunder som föreslagits för »nämndledamot och revisor», samt att traktamenten

åt landstingsmän böra utgå i samma ordning som föreslagits för

primärkommunerna, därvid ej heller för landstingens del någon maximering

av ersättningsbeloppen bör förekomma.

Utskottet.

I yttranden till utskottet vid förevarande frågas behandling år 1945 framhöllo

de kommunala förbunden, att nu medgivna dagtraktamenten vore för

låga. Utskottet, som anslöt sig till denna uppfattning, har icke funnit anledning

till erinran mot propositionens förslag i denna del. Den grundläggande

regeln om ett maximibelopp av tio kronor för sammanträdes- eller

förrättningsdag synes väl avvägd. Det får sedan ankomma på kommunerna

att inom denna ram och med hänsyn till sina förhållanden bestämma

traktamentsbeloppen. I fråga om förhöjt traktamente för särskilt tidskrävande

sammanträde torde generella regler utan svårighet kunna utformas

av det beslutande organet. Med avseende å de särskilda förhållanden, som

i övrigt kunna påkalla sådant traktamente, böra fullmäktige såvitt möjligt

i generella regler angiva de allmänna förutsättningarna härför. Möjligheten

att i dylika fall utge ett högre traktamente bör lagfästas på sätt föreslagits.

De nya reglerna om ersättning för resdag skulle komma att överensstämma

med den av utskottet år 1945 framförda tanken på särskild ersättning

åt förtroendemän, som bo långt från sammanträdesorten. De i lagförslaget

intagna bestämmelserna härutinnan, vilka utskottet tillstyrker,

komma att bilda en motsvarighet till den traktamentsersättning som enligt

landstingslagen utgår till landstingsman och ledamot av landstingets förvaltningsutskott

m. fl. för resa till och från sammanträdesorten.

Såväl av kommittén som av departementschefen ha anförts avgörande

skäl mot tanken på traktamentsersättning till ledamöterna i de kommunala

representationerna. Under hänvisning till dessa uttalanden får utskottet

avstyrka bifall till de i motionen II: 480 framlagda förslagen i ämnet.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 13.

7

Resekostnadsersättning.

Reseersättning kan enligt gällande regler utgå till traktamentsberättigad

förtroendeman och till ledamot av kommunalfullmäktige, däremot ej till

stadsfullmäktig. En förutsättning är att våglängden mellan vederbörandes

hemvist och sammanträdesstället överstiger 5 km eller i fråga om fullmäktige

10 km. Ersättningen är på det sätt maximerad, att den icke får överstiga

hälften av belopp, beräknat efter lägsta avgift för automobil- eller hästskjuts,

där icke järnväg eller omnibus finnes att tillgå eller fartygslägenhet

begagnas, ej heller överstiga avgiften för tredje klass biljett på järnväg

eller plats i omnibus, om något av dessa fortskaffningsmedel finnes, eller

för salongsplats på fartyg, om resan sker med sådant. I fråga om resa

utanför kommunen är kommunen berättigad att bestämma andra grunder

för reseersättningen än de sålunda angivna.

Resekostnadsersättning åtnjutes av landstingsmän och traktamentsberättigade

förtroendemän inom landstingsförvaltningen. Beloppet beräknas efter

avgiften i andra klassens vagn å järnväg eller, om sådan vagnsklass icke

finnes i tredje klassens vagn, för en hyttplats eller, när hyttplats ej förekommer,

en salongsplats på fartyg samt, i den mån resan icke kan företagas

med järnväg eller fartyg, ersättning per tillryggalagd kilometer, beräknad

efter lägsta inom landstingsområdet för taxeautomobil fastställda taxa.

Kommittén föreslog beträffande resekostnadsersättning till förtroende*

männen i primärkommun att de nuvarande bestämmelserna skulle jämkas

i tre avseenden. Där icke järnväg, omnibus eller fartygslägenhet, eller, såvitt

städerna anginge, spårväg kunde begagnas, skulle resekostnadsersättning

kunna utgå högst med lägsta avgiften för taxeautomobil. Det minsta

avstånd, vid vilket resekostnadsersättning kunde utgå, skulle sättas lika för

nämndledamöter och fullmäktige och bestämmas till tre kilometev. Även

ledamöter av stadsfullmäktige skulle enligt förslaget kunna få resekostnadsersättning.

Departementschefen ifrågasätter, att kommunerna borde kunna lämnas

full frihet på detta område. Att kommunerna skulle bindas genom detaljföreskrifter

härvidlag synes för departementschefen mindre nödvändigt.

Då några önskemål härutinnan emellertid icke framkommit från kommunernas

sida, har departementschefen ej funnit skäl förorda en dylik

reform. Propositionen följer därför i förevarande del helt kommitténs

förslag.

Utskottet.

De föreslagna bestämmelserna tillgodose det av utskottet i dess utlåtande

nr 16 år 1945 understrukna behovet av en ersättning, som kan motsvara

resekostnaderna till hela deras belopp. Det synes utskottet skäligt, att fullmäktig

kan erhålla resekostnadsersättning på samma sätt som andra för
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 13.

troendemän. Den för samtliga kategorier enligt förslaget minsta ersättningsgilla

färdsträckan å tre kilometer synes väl avpassad. Utskottet tillstyrker

sålunda helt de i propositionen framlagda förslagen i förevarande

del.

Arvode.

Enligt gällande bestämmelser kan arvode lämnas till sådan ledamot av

kommunal styrelse, nämnd eller beredning, som utses till ordförande,

sekreterare, räkenskapsförare, kassaförvaltare, föredragande eller verkställande

ledamot eller till innehavare av annan motsvarande befattning inom

styrelsen, nämnden eller beredningen samt till revisor. Arvodesbeloppet

skall bestämmas för högst ett år i sänder och får ej överstiga vad som på

grund av göromålens omfattning och art kan anses skäligt. Ej heller får

det bestämmas med hänsyn till den inkomst av tjänst, yrke eller näring,

som uppdragets innehavare går förlustig genom dess fullgörande.

För att bliva gällande skall arvodesbeslut, som ej endast innebär förnyande

av för nästföregående år fattat, lagligen gällande beslut, godkännas

av länsstyrelsen och för detta ändamål underställas i viss ordning.

För landstingen stadgas, att arvode kan utgå till innehavare av vissa förtroendeuppdrag

inom förvaltningsutskottet och andra landstingets särskilda

organ samt till revisorer efter motsvarande grunder som i primärkommunerna.

Kommittén, som icke föreslog några mer väsentliga ändringar i gällande

regler, uttalade att förtroendemännen i viss utsträckning erhölle alltför

låga arvoden. Med hänsyn till den arbetsbörda som regelmässigt åvilar ordföranden

i kommuns beslutande organ utanför stämmans eller fullmäktiges

sammanträden, föreslog kommittén, att arvode skulle kunna utgå till

denne förtroendeman, något som för närvarande vore förbjudet i''kommunallagarna.

Vidare förordade kommittén, att gällande skyldighet att underställa

arvodesbeslut länsstyrelsens prövning skulle upphöra, enär regeln

härom vore av ringa praktisk betydelse.

Departementschefen ansluter sig till kommitténs förslag i förevarande

de!.

Utskottet.

De föreslagna bestämmelserna om arvode innebära bl. a. en förenkling

av gällande regler, vilka äro onödigt detaljerade. Den mest framträdande

nyheten i förslaget består däri, att arvode skall kunna utgå även till ordförande

i stämma och fullmäktige. Med hänsyn till det ofta tidsödande

arbete som ordföranden har att utföra vid sidan av sammanträdena, är

det välmotiverat att medge kommunerna rätt att härför lämna arvode åt

innehavarna av dessa för den kommunala självstyrelsen så betydelsefulla

uppdrag. Det torde ej heller föreligga någon risk för att arvodena komma

s. 9 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 13.

9

att utgå med omotiverat höga belopp. De skäl kommittén anfört för ett

upphävande av underställningsförfarandet i förevarande del har utskottet

funnit bärande. Utskottet tillstyrker alltså de föreslagna arvodesreglerna.

Kostnadsersättning.

Kostnadsersättning, d. v. s. ett avrundat belopp att användas för utgifter,

som för kommunens räkning påkallas vid uppdrags fullgörande, kan lämnas

dels till arvodesberättigade förtroendemän inom de borgerliga primärkommunerna,

dels ock till stämmas och fullmäktiges ordförande. I fråga

om den förstnämnda gruppen förtroendemän kan gottgörelsen avse kostnader

för skrivmaterialier, postporton och dylika utgifter, beträffande

stämmo- och fullmäktigeordförande därjämte kostnad för skrivhjälp.

Kommittén föreslog i fråga om kostnadsersättning att de nuvarande

smärre skiljaktigheterna mellan sådan ersättning till ordförande å stämma

och i fullmäktige, å ena, samt till andra ersättningsberättigade förtroendemän

å andra sidan skulle undanröjas. Kommittén fann härvid, att de olika

slagen av utgifter ej borde exemplifieras i lagen utan att där endast borde

angivas, att ersättning kunde avse utgifter över huvud taget, som för kommunens

räkning påkallades vid uppdragets fullgörande. Till dessa utgifter

hänfördes även representationskostnader.

Departementschefen biträder kommitténs förslag i ämnet.

Utskottet.

Det framlagda förslaget om förenklade och enhetliga regler om kostnadsersättning

är enligt utskottets mening ändamålsenligt. Att upprätthålla den

nuvarande skillnaden mellan ordförande i fullmäktige och å stämma å ena

samt övriga arvodesberättigade förtroendemän å andra sidan med avseende

på ersättning för skrivhjälp är varken nödvändigt eller lämpligt.

Även till förslaget om borttagande av den nu i lagtexten förekommande

exemplifieringen av utgifterna vill utskottet ansluta sig.

Ersättningsbestämmelser utanför kommunallagarna.

Ersättningsbestämmelser förekomma utanför de egentliga kommunallagarna

antingen i form av hänvisning till dessa eller såsom särskilda

regler.

Enligt 146 § taxeringsförordningen kunna av kommun valda ledamöter

i beredningsnämnd och fastighetstaxeringsnämnd ävensom av kommun

valda ledamöter i lokal taxeringsnämnd åtnjuta dels traktamentsersättning,

dels ock, då de icke äro bosatta å förrättningsorten, övrig resekostnadsersättning

enligt resereglementet. Enligt samma paragraf i taxeringsförordningen

äga av stadsfullmäktige valda ledamöter i särskild taxeringsnämnd

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 13.

rätt att för deltagande i nämndens sammanträden åtnjuta ersättning enligt

de i 145 § 8 mom. av förordningen angivna grunderna.

Av landsting (förvaltningsutskott) utsedda ledamöter i fastighetstaxeringsnämnd

och särskild taxeringsnämnd åtnjuta ersättning av landstingets

medel efter motsvarande grunder, som gälla för ledamöter i lokala taxeringsnämnder

respektive av stadsfullmäktige valda ledamöter i särskild

taxeringsnämnd.

Kommittén föreslog, att de av kommun valda ledamöterna i beredningsnämnd,

fastighetstaxeringsnämnd och lokal taxeringsnämnd samt de av

stadsfullmäktige utsedda ledamöterna i särskild taxeringsnämnd skulle

kunna åtnjuta ersättning efter samma grunder som enligt kommunallagarna

föreslagits skola gälla för ledamöter i kommunala styrelser och

nämnder. I fråga om de av landsting (förvaltningsutskott) utsedda ledamöterna

i fastighetstaxeringsnämnd och särskild taxeringsnämnd föreslog

kommittén, att dessa i ersättningshänseende skulle jämställas med innehavare

av landstings kommunala förtroendeuppdrag i allmänhet.

Departementschefen förordar sådan ändring av kommitténs förslag till

ny lydelse av taxeringsförordningen, att ifrågavarande förtroendemän må

kunna åtnjuta dagtraktamente, ersättning för särskild resdag och resekostnadsersättning

efter de grunder, som enligt förslaget stadgas om sådan

gottgörelse till ledamöter i styrelser och nämnder i primärkommunerna, i

syfte att bibehålla den nuvarande överensstämmelsen mellan av primärkommun

och landsting utsedda ledamöter i samma taxeringsorgan.

I 16 § byggnadsstadgan föreslcrives, att frågor huruvida ledamot av

byggnadsnämnden må åtnjuta arvode samt arvodets storlek avgöras av

stadsfullmäktige. Enligt 106 § byggnadsstadgan gäller samma regel för

byggnadsnämnd i landskommun. Kommittén, som fann att en sådan

särbestämmelse knappast vore behövlig, föreslog att den skulle utmönstras

ur stadgan. I stället skulle kommunallagarnas regler gälla.

Departementschefen avvisar förslaget härom under anförande bl. a. att

arvodets borttagande skulle kunna medföra en icke avsedd användning av

det högre traktamentet.

Kommittén föreslog slutligen, att vissa andra uppdragshavare skulle

kunna få ersättning, nämligen av kommun utsedda valmän (ombud) för

val av ägodelnings- och vattenrättsnämndemän samt ledamöter av vägnämnd.

Det förstnämnda förslaget bör enligt departementschefen upptagas

till prövning i samband med andra ändringar i jorddelningslagen. Kommitténs

förslag om ändring i lagen om vägnämnder och länsvägnämnder tillstyrkes

däremot av departementschefen.

Utskottet.

Vad angår fastighetstaxeringsnämnderna utses kommunvis två ledamöter,

vilka tjänstgöra vid taxering inom kommun för vilka de valts. Detta

s. 11 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 13.

11

medför, att de av landstinget valda ledamöterna, som tjänstgöra i hela taxeringsdistriktet,

antingen kunna erhålla ersättning som kan variera med

hänsyn till de lokala besluten om ersättning eller ock, därest de erhålla

bestämd ersättning under hela taxeringsarbetet, kunna komma i åtnjutande

av ersättning som i vissa fall kan avvika från de av kommun valda ledamöternas.

Den av departementschefen föreslagna ordningen för ersättning åt de

av landsting utsedda ledamöterna i fastighetstaxeringsnämnd följer den

förra linjen. Den åsyftar att uppnå lika ersättning för de av primärkommun

respektive landsting utsedda ledamöterna. Enligt utskottets mening

är den senare linjen att föredraga; de därmed förbundna olägenheterna

uppvägas av fördelen av att enhetliga regler tillämpas vid alla av landstinget

meddelade uppdrag. Beträffande ledamöterna i sådan särskild taxeringsnämnd,

som helt väljes av landstingets förvaltningsutskott, synes över

huvud ej föreligga något behov av anknytning till de primärkommunala

reglerna.

Med hänsyn till vad sålunda anförts vill utskottet för sin del förorda, att

ersättningsreglerna utformas efter de av kommittén angivna grunderna. En

redaktionell jämkning av kommitténs lagförslag har synts utskottet lämplig.

I övrigt har utskottet ej funnit anledning till erinran mot propositionens

förslag i denna del.

Pension.

Kommunallagarna medgiva i sin nuvarande lydelse icke kommun rätt

att bevilja pension åt innehavare av kommunala förtroendeuppdrag. En

enhetlig praxis från regeringsrätten omvittnar detta förhållande.

Kommittén ansåg, att följande skäl talade för en dylik pensionsrätt. Det

vore skäligt att kommunal förtroendeman kunde få åtnjuta pension därest

han under en lång följd av år för kommunens räkning utfört ett arbete,

som tagit nästan hela hans arbetstid i anspråk och som i andra kommuner

utfördes av tjänstemän. Särskilt otillfredsställande måste det anses vara,

om en sådan person på grund av att han ägnat sig åt kommunala värv

blivit urståndsatt att sörja för sin ålderdom och till följd härav skulle

komma i brydsamma ekonomiska omständigheter vid avgången från sina

kommunala befattningar.

Angående behovet på landsbygden av en dylik möjlighet framhöll kommittén,

att sådant behov hittills framför allt förelegat i medelstora kommuner,

där alla förvaltningsbestyr åvila de kommunala förtroendemännen.

I och med att kommunindelningsreformen genomfördes skulle en del av

dessa kommuner upphöra och det av förtroendemännen utförda arbetet

överflyttas på tjänstemän. Behovet av pensioneringsbestämmelser torde

därför komma att minskas. I den mån man i de nybildade eller bestående

kommunerna infört en till kommunalnämnden centraliserad medelsför
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 13.

valtning skulle emellertid ordföranden eller innehavaren av annan befattning

inom nämnden alltjämt få ägna hela eller större delen av sin arbetstid åt

kommunala göromål. Enligt kommitténs mening kunde därvid stundom

uppkomma fall, då det måste anses skäligt, att kommunerna ägde bevilja

pension åt en sådan förtroendeman, som under en lång följd av år innehaft

sin befattning.

Kommittén framhöll vidare, att det efter kommunindelningsreforinens

genomförande även i en del kommuner, där det i och för sig vore lämpligast

att anställa tjänstemän, med hänsyn till svårigheterna för alla storkommuner

att erhålla kompetenta sådana torde bli nödvändigt att åtminstone tills

vidare anlita förtroendemän för förvaltningen. I vissa fall torde kommunerna

också för dessa förtroendemän få behov av att kunna bevilja pension.

Det föreliggande behovet framginge enligt kommittén därav att det särskilt

under senare år funnes exempel på att kommuner beslutat om pensionering.

I några kommuner hade fullmäktige direkt i strid med lagen tillerkänt

innehavare av kommunala förtroendeuppdrag pension. I andra

kommuner — det torde gälla flertalet fall — hade man i stället på olika

omvägar kringgått det förbud mot pensionering, som kommunallagarna

nu måste anses innehålla. Vanligen hade förtroendemannen därvid anställts

såsom tjänsteman, kanske blott under något år. När han slutat denna

tjänst, hade han tillerkänts pension, vars storlek i huvudsak beräknats med

hänsyn till det förtroendeuppdrag han tidigare innehaft. Det hade också

förekommit, att kommunen för att kunna utge en mot pension svarande

ersättning till förtroendemannen inrättat något slags skenbefattning åt

denne.

I frågan vilka kommunala förtroendemän, som borde kunna beviljas

pension, framhöll kommittén till en början att pension endast borde få

utgå till den, som för sitt arbete för kommunens räkning uppburit arvode.

Vidare hade den huvudprincipen uppställts, att pension endast skulle

kunna komma i fråga för förtroendemän, vilkas arbete med hänsyn till sin

art vore jämförbart med vad en tjänsteman har att utföra och vilket också

varit av sådan omfattning, att en tjänsteman skulle ha behövt anställas, om

arbetsuppgifterna icke anförtrotts åt förtroendemannen. I samband härmed

avvisade kommittén tanken att landstingen och de kyrkliga kommunerna

skulle få befogenhet att pensionera sina förtroendemän. Kommittén

fann jämväl övervägande skäl tala mot en rätt för den borgerliga primärkommunen

att bevilja pension åt ordföranden i kommunens beslutande

organ. Det framhölls, att kommittén vid förslagets framläggande närmast

haft ordförande, kassaförvaltare och verkställande ledamöter i vissa nämnder

och styrelser i åtanke. Revisorer vore icke i behov av pensionering.

Övriga förutsättningar för pension vore enligt kommitténs mening, att

förtroendemannens uppdrag borde vara jämförbart med en tjänstemans, att

hänsyn skulle tagas till samtliga de uppdrag för vilka han åtnjutit arvode,

s. 13 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 13.

13

att befattningen innehafts under en lång följd av år, minst tolv, samt att

hänsyn borde tagas endast till tid som infallit före fyllda 65 år.

Pensionens storlek borde stå i relation till det arvode som utgått och den

tid uppdraget innehafts.

I ett särskilt yttrande av en av kommitténs ledamöter, herr Ragnar

Bergh, avstyrktes tanken på pensionering av kommunala förtroendemän.

Däremot ansåg reservanten, att primärkommunerna i samband med ändrad

kommunindelning eller ändrad organisation av den kommunala förvaltningen

under samma betingelser som kommittén angivit i fråga om pension

borde beredas möjlighet att tillerkänna gratifikation åt förtroendeman,

som lämnade sitt uppdrag. Bestämmelser därom borde införas i särskild

författning.

I en annan reservation till kommitténs betänkande, avgiven av herr Yngve

Larsson, samt i några remissyttranden framfördes vissa principiella och

praktiska betänkligheter mot förslaget, vilka varit utgångspunkt för förslag

till en annan lösning av pensionsfrågan. I allmänhet hade härvid förordats

att pensioneringsbestämmelserna skulle införas i reglementet för

kommunalnämnden eller drätselkammaren. Härigenom skulle pensionen

knytas till i förväg angivna objektiva betingelser och man skulle undvika

personliga pensionsbeslut.

Departementschefen ansluter sig till kommittén i fråga om pensionering

av vissa kommunala förtroendemän och biträder vad kommittén uttalat

rörande förutsättningarna för utgivande av pension.

Med avseende å tanken att intaga pensionsbestämmelser i de kommunala

reglementena uttalade departementschefen:

De principiella invändningarna mot de kommunala pensionerna synas

emellertid med lika stort eller större fog kunna riktas mot den sistnämnda

ordningen. Då man talat om att dylika pensioner skulle sudda ut gränserna

mellan förtroendemän och tjänstemän lär detta sålunda i ännu högre grad

gälla för det fall att pensionerna göras reglementsbundna. Detta skulle ju

innebära att varje innehavare av vissa förtroendeuppdrag, som uppfyllde

i reglemente fastslagna villkor i fråga om ålder, tjänstetid etc., skulle vara

pensionsberättigad. Den som utsågs till en i reglementets pensionsbestäminelser

avsedd förtroendepost skulle eventuellt på förhand kunna räkna ut

att han efter vissa år kunde få pension, pensionsrätten bleve kanske rentav

för honom en förutsättning för att han skulle åtaga sig uppdraget. En sådan

förtroendemans ställning synes mig mycket likartad med en tjänstemans.

Olägenheterna med denna ordning äro enligt min mening uppenbara. Ifrågavarande

förtroendeuppdrags karaktär skulle förändras sannolikt ofta till

nackdel för det kommunala arbetet, man skulle riskera krav på även andra

förmåner eller på högre arvode från uppdragstagarens sida och då denne

stod under omval skulle det troligen ej sällan bli svårt att utse en annan

person, även om detta på sakliga grunder vore väl befogat.

Den av kommittén förordade ordningen, som närmast tar sikte på individuella

pensionsbeslut, synes ej behöva få dessa konsekvenser. Pensionsfrågan

kommer med en sådan ordning sannolikt att bli aktuell och därför

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 13.

påverka förtroendeuppdragets karaktär först då förutsättningarna för

pensionering kunna väntas vara för handen inom en nära framtid, däremot

knappast då vederbörande utses till sin förtroendepost. Och har pensionsrätten

icke i lagen bundits vid i detalj angivna förutsättningar om tjänstetid

och levnadsålder, synas icke heller vid förstnämnda tidpunkt olägenheterna

behöva vara så betydande. Risken för att vederbörande skulle »bita

sig fast» vid sitt förtroendeuppdrag endast för att bli berättigad till pension

torde sålunda vara ringa. En sådan inställning kan däremot tänkas

förekomma — och detta redan med nuvarande bestämmelser — på den

grund att vederbörande är så ekonomiskt beroende av arvoden från kommunen,

att han ej gärna vill lämna sina uppdrag. I dylika fall böra alltså

pensionsmöjligheten i stället för att hålla kvar uppdragstagaren kunna underlätta

hans avgång vid en för kommunen lämplig tidpunkt.

Mot systemet med särskilda pensionsbeslut i varje individuellt fall har

jämväl invänts att det härvid skulle vara svårt att undvika ovidkommande

personliga eller politiska hänsyn. Emellertid torde denna anmärkning med

visst fog kunna riktas även mot möjligheten att ge förtroendeman arvode;

också vid arvodessättningen kunna nog hänsynstaganden av antydd art

spela en viss roll. Självfallet böra dock pensionsbestämmelserna avfattas så,

att missbruk i antydd riktning såvitt möjligt förhindras — jag viil redan i

detta sammanhang nämnda, att jag därför ansluter mig till förslaget om

underställning av pensionsbesluten. Det bör även understrykas, att pension

över huvud taget icke bör komma i fråga annat än i undantagsfall.

Statskontorets anmärkning att förtroendeuppdraget och därmed förenat

arvode icke gåve tillräckliga hållpunkter för en pensionering gäller knappast

i samma grad om detta fasthålles. För att undantagskaraktären skall

markeras torde, såsom förordats av ett par länsstyrelser, i själva lagen böra

angivas att pension endast får beviljas, då särskilda skäl därtill äro.

Beträffande tillämpningen av pensionsbestämmelserna kan jag i huvudsak

hänvisa till vad kommittén anfört. Jag vill emellertid ånyo understryka,

att pensionen icke får betraktas som en normal och regelmässig form för

ersättning till vissa förtroendemän på samma sätt som dagtraktamente eller

arvode. Det bör icke vara så att pension beviljas åt varje förtroendeman,

som till nöds uppfyller de formella förutsättningarna. Utöver dessa böra

alltid några särskilda skäl finnas, som kunna motivera pension just i det

aktuella fallet. Med hänsyn härtill anser jag personliga pensionsbeslut i

efterhand stå bättre i överensstämmelse med de föreslagna bestämmelsernas

utformning och syfte än beslut grundade på något slags pensionsregleinente.

De kunna dock icke anses hindra en kommun från att sålunda på

förhand reglera pensionsfrågan för vissa förtroendemän. Förutsätter ett

sådant reglemente icke ett senare beslut av fullmäktige i varje särskilt fall,

bör reglementet i likhet med övriga pensionsbeslut underställas länsstyrelsen,

som härvid har att pröva bl. a. om särskilda skäl för pension kan anses

föreligga i de i reglementet avsedda fallen.

I motionen nr I: 388 av herr Mannerskantz hemställes, »dels att riksdagen

vid behandlingen av proposition nr 88 måtte bifalla Kungl. Maj :ts förslag

med den ändringen att 4 mom. 25 § samt stycket b, 80 § i lagen om

kommunalstyrelse på landet jämte motsvarande paragrafer i lagen om

s. 15 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 13.

15

kommunalstyrelse i stad och i lagen om kommunalstyrelse i Stockholm

måtte utgå, samt dels att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla

om förslag till sådana bestämmelser, att primärkommun beredes

möjligheter att under särskilda villkor tillerkänna gratifikation åt förtroendeman,

som under viss övergångsperiod lämnar sitt kommunala uppdrag».

I motionen II: 479 av herr Larsson i Stockholm uttalas, att pensionering

i huvudsak endast torde behöva förekomma i fråga om sådana förtroendeuppdrag,

som äga en grundläggande organisatorisk betydelse för förvaltningen

i dess helhet såsom fallet kan vara exempelvis med en kommunalnämnds-

eller drätselkammarordförande eller annan inom den centrala förvaltningsmyndigheten

särskilt utsedd verkställande ledamot. Bestämmelser

om arvode och pension torde enligt motionären i sådant fall böra intagas

i reglementet för kommunalnämnden eller drätselkammaren. Om pensionens

objektiva förutsättningar sålunda i förväg angåves, förminskades

de risker för missbruk som vid personliga pensionsbeslut onekligen kunde

föreligga. En reglering av pensionsfrågan i förväg, antingen genom bestämmelser

i ett reglemente eller genom särskilt kommunalt beslut om villkoren

för pension, vore ägnat att frigöra pensionsfrågans prövning från obehöriga

politiska och personliga hänsyn. Motionären hemställer, att riksdagen

vid bifall till de i propositionen framlagda lagförslagen jämväl måtte godtaga

de i motionen utvecklade synpunkterna.

Utskottet.

Vid ställningstagandet till frågan huruvida vissa förtroendemän böra

kunna komma i åtnjutande av pension ha meningarna brutits. Såväl inom

kommittén som bland remissinstanserna och i motionen I: 388 ha betänkligheter

anförts mot införandet av bestämmelser om pension. Det synes utskottet,

att de anförda betänkligheterna inrymma överdrivna farhågor om

en alltför extensiv tillämpning av pensionsreglerna. De i lagtexten angivna

förutsättningarna för utgivande av pension liksom det föreslagna underställningsförfarandet

utgöra i förening med kommunernas naturliga återhållsamhet

i ekonomiska frågor enligt utskottets mening tillräcklig garanti

för alt missbruk i förevarande avseende icke skall behöva förekomma. Utskottet

vill emellertid för sin del understryka nödvändigheten av en restriktiv

tillämpning av pensionsreglerna i anslutning till uttalandena i kommittébetänkandet

och propositionen, vilka jämte riksdagens egna uttalanden i

ämnet böra vara vägledande för länsstyrelserna vid bedömandet av underställda

beslut.

Utskottet tillstyrker sålunda förslaget att pension under de givna förutsättningarna

må kunna utgå till vissa kommunala förtroendemän och avstyrker

alltså motionen I: 388.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 13.

Vad härefter angår de närmare förutsättningarna för utgivande av pension

synas dessa sådana de angivits av kommittén och departementschefen

i huvudsak väl avvägda.

I ett avseende vill utskottet emellertid förorda en annan bedömningsgrund

för pension, nämligen i frågan huruvida densamma bör vara beroende

av att förtroendemannen åtnjutit arvode eller ej. Fall kunna uppkomma,

då förtroendeman, som ägnat övervägande delen av sin arbetstid

åt de kommunala uppdragen utan att ''därför åtnjuta arvode, bör kunna

tilldelas pension. Ehuru dessa fall torde bliva relativt sällsynta, böra enligt

utskottets mening de uttalanden som göras i lagstiftningens förarbeten

icke förhindra utgivande av pension till förtroendemannen. Utskottets

ståndpunkt härvidlag medför även, att den relation emellan arvode och

pension, som kommittén förutsatt skola råda, i vissa fall icke kan upprätthållas.

Någon ändring i lagtexten föranledes icke härav.

Att, på sätt i motionen 11:479 föreslås, bestämmelser om pension skola

intagas i de kommunala reglementena finner utskottet mindre lämpligt.

Risk föreligger nämligen därvid, att pensionering skulle bliva följden i

större utsträckning än som är nödvändig vid individuella pensionsbeslut

i efterhand, vartill kommer svårigheten att vid förtroendeuppdragets början

förutse de omständigheter som i det särskilda fallet kunna berättiga till

pension. Till vad departementschefen i förevarande avseende anfört ansluter

sig utskottet även i övrigt. Utskottet, som sålunda icke kan tillstyrka

bifall till vad i förevarande motion anförts, vill dock framhålla, att den ordning

motionären åsyftar i särskilda fall kan vara ändamålsenlig och då

bör kunna genomföras.

Under hänvisning till vad i det föregående anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen, med bifall till vad i Kungl. Maj:ts förevarande

proposition under punkterna 1)—6) och 8) föreslagits

samt med avslag å motionerna I: 388 och II: 480, måtte

antaga följande

s. 17 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 13.

17

Lag

angaende ändring i lagen den 6 juni 1930 (nr 251) om kommunalstyrelse

på landet.

Härigenom förordnas, att 25 § 1, 2, 3 och 4 mom. samt 42 och 80 §§ lagen

den 6 juni 1930 om kommunalstyrelse på landet1 skola erhålla ändrad

lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse:)

25 §.

1 mom. Kommunalstämmas ordförande

är icke i denna sin egenskap

berättigad att uppbära arvode eller

ersättning för andra med uppdraget

förenade kostnader än för skrivhjälp,

skrivmaterialier, postporton och dylika

utgifter, som för kommunens

räkning påkallas vid uppdragets fullgörande.

Kommunalstämman må för

ett år i sänder besluta, att sådan ersättning

skall utgå med visst belopp,

vilket icke må överstiga vad skäligt

är med hänsyn till beräkneliga utgifter

av nämnda art.

2 mom. Där det finnes av behovet

påkallat, äger kommunalstämman

besluta, att ledamot av kommunalnämnden

och vald ledamot av annan

kommunal styrelse, nämnd eller

beredning ävensom revisor skola för

deltagande i sammanträde eller förrättning

inom kommunen i kommunens

angelägenhet åtnjuta gottgörelse

av kommunens medel i form av

dagtraktamente med högst fem kro- 1 2

( Föreslag en lydelse:)

25 §.

1 mom. Kommunalstämman må

besluta, att stämmans ordförande

skall åtnjuta arvode för med uppdraget

förenat arbete. Arvodets belopp

skall bestämmas för högst ett

år i sänder och må icke överstiga vad

som är skäligt med hänsyn till g öromålens

omfattning och art. Kommunalstämman

äger ock för ett år i sänder

med visst belopp bevilja ersättning

åt ordföranden för utgifter, som

för kommunens räkning påkallas vid

uppdragets fullgörande.

2 mom. Kommunalstämman äger

besluta, att ledamot av kommunalnämnden

och utsedd ledamot av annan

kommunal styrelse, nämnd eller

beredning ävensom revisor skola för

deltagande i sammanträde eller förrättning

inom kommunen i kommunens

angelägenhet åtnjuta gottgörelse

av kommunens medel i form av

dagtraktamente. Dagtraktamente må

ej överstiga tio kronor för samman
-

1 Senaste lydelse av 80 §, se SFS 1946: 485.

2 — Bihang till riksdagens protokoll 1350. 5 samt. 2 avd. Nr 13.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 13.

(Nuvarande lydelse:)

nor för sammanträdes- eller förrättningsdag.

Kommunalstämman må

ock besluta, där kommunikationsförhållandena

anses sådant kräva

och våglängden mellan ledamotens

eller revisorns hemvist och sammanträdes-

eller förrättningsstället är

större än fem kilometer, att reseersättning

skall utgå till ledamoten eller

revisorn. Denna ersättning må

icke överstiga hälften av belopp, beräknat

efter lägsta avgift för automobil

eller hästskjuts, där icke järnväg

eller omnibus är att tillgå eller

fartygslägenhet begagnas, ej heller

överstiga avgiften för tredje klass

plats på järnväg eller plats i omnibus,

där något av dessa fortskaffningsmedel

finnes, eller för salongsplats

på fartyg, där resan såmedelst

sker.

Ersättning för x-esa, som enligt

uppdrag i kommunens angelägenhet

företages utom kommunen av person,

som sägs i första stycket, må,

om kommunalstämman så besluter,

utgå efter annan grund än nu är

sagt.

3 mom. Jämte gottgörelse, som beslutes

enligt 2 mom., samt ersättning

för kostnader för skrivmaterialier,

postporton och dylika utgifter, som

för kommunens räkning påkallas vid

uppdragets fullgörande, må efter

(Föreslagen lydelse:)

trädes- eller förrättningsdag; dock

må med avseende å särskilt tidskrävande

sammanträde eller förrättning

eller där det eljest finnes påkallat av

särskilda förhållanden traktamentet

sättas till högre belopp.

Där våglängden mellan ledamotens

eller revisorns hemvist och sammanträdes-

eller förrättningsstället är

större än tre kilometer, må kommunalstämman

ock besluta, att resekostnadsersättning

skall utgå till

ledamoten eller revisorn. 1 den mån

resa kan företagas med järnvåg, omnibus

eller fartyg, må ersättningen

ej överstiga avgiften för tredje klass

plats på järnväg, plats i omnibus eller

salongsplats på fartyg. Eljest må

ersättningen högst motsvara lägsta

avgiften för taxeautomobil.

Är ledamot eller revisor, som avses

i första stycket, bosatt på så stort

avstånd från sammanträdes- eller

förrättningsstället, att resan fram

eller åter måste företagas å särskild

dag, må kommunalstämman besluta,

att ersättning för resdag skall utgå

efter de grunder, som kommunalstämman

fastställer.

Ersättning för resa, som enligt

uppdrag i kommunens angelägenhet

företages utom kommunen av person,

som sägs i första stycket, må,

om kommunalstämman så besluter,

utgå efter särskild grund.

3 mom. Jämte gottgörelse, som beslutes

enligt 2 inom., må efter kommunalstämmans

bestämmande till

sådan ledamot av kommunal styrelse,

nämnd eller beredning, som utsetts

till ordförande eller som eljest

i viss befattning inom styrelsen,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 13.

19

(Nuvarande lydelse:)

kommunalstämmans bestämmande

för med uppdraget förenat besvär utgå

arvode till sådan ledamot av kommunal

styrelse, nämnd eller beredning,

som utsetts till ordförande,

sekreterare, räkenskapsförare, kassaförvaltare,

föredragande eller verkställande

ledamot eller till innehavare

av annan motsvarande befattning

inom styrelsen, nämnden eller beredningen,

så ock till revisor. Arvodet

skall till beloppet bestämmas för

högst ett år i sänder och må icke

överstiga vad på grund av göromålens

omfattning och art kan anses

skäligt, ej heller bestämmas med

hänsyn till den inkomst av tjänst,

yrke eller näring, som uppdragets

innehavare genom dess fullgörande

går förlustig. Ersättningen för kostnader

för skrivmaterialier, postporton

och dylika utgifter må, med iakttagande

av vad i 1 mom. är stadgat

för där avsett fall, bestämmas att utgå

med visst belopp.

4 mom. Sammanlagda beloppet av

beslutade ersättningar, som omförmälas

i denna paragraf och som ej

avse kostnader för skrivhjälp, skrivmaterialier,

postporton och dylika

utgifter, må icke överstiga vad kommunens

ekonomiska bärkraft utan

större olägenhet medgiver.

42 §.

Kommunalfullmäktige må besluta,

att, där våglängden mellan kommunalfullmäktigs

hemvist och fullmäktiges

sammanträdeslokal överstiger

tio kilometer, reseersättning vid deltagande

i fullmäktiges sammanträde

skall utgå till honom, dock allenast

enligt de grunder, som i 25 § 2 mom.

(Föreslagen lydelse:)

nämnden eller beredningen eller efter

särskilt uppdrag utför arbete av

mera betydande omfattning, så ock

till revisor utgå dels arvode för med

uppdraget förenat arbete och dels

ersättning med visst belopp för utgifter,

som för kommunens räkning

påkallas vid uppdragets fullgörande.

Vid bestämmande av arvode och ersättning

för utgifter skall iakttagas

vad i 1 mom. är föreskrivet för där

angivet fall.

4 mom. När särskilda skäl därtill

äro, må kommunalstämman bevilja

pension åt ledamot av kommunal

styrelse, nämnd eller beredning, som

under en lång följd av år innehaft

befattning eller uppdrag som i 3 mom.

avses samt däråt ägnat övervägande

delen av sin arbetstid.

42 §.

Kommunalfullmäktige må besluta,

att, där våglängden mellan kommunalfullmäktigs

hemvist och fullmäktiges

sammanträdeslokal överstiger

tre kilometer, resekostnadsersättning

vid deltagande i fullmäktiges sammanträde

skall utgå till honom enligt

de grunder, som i 25 § 2 mom.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Konstitutionsutskottets

(Nuvarande lydelse:)

första stycket äro stadgade för där

avsedda fall, och med motsvarande

tillämpning av föreskriften i samma

paragraf 4 mom.

utlåtande nr 13.

(Föreslagen lydelse:)

andra stycket äro stadgade för där

avsedda fall.

Där kommunalfullmäktig år bosatt

på så stort avstånd från kommunalfullmäktiges

sammanträdeslokal,

att resan fram eller åter måste

företagas å särskild dag, må fullmäktige

tillika besluta, att ersättning

för resdag skall utgå efter de

grunder, som fullmäktige bestämma.

80 §. 80 §•

Länsstyrelsens godkännande erfordras för att giva gällande kraft åt be
-

slut, vilka:

a) äro ämnade-------

b) avse arvode enligt 25 § 3 mom.,

där beslutet ej allenast innefattar

förnyande av dylikt för nästföregående

år fattat, lagligen gällande beslut;

eller

c) avse utgifter-------

Samtliga av kommunen för ett och

samma kalenderår fattade, under b)

omförmälda beslut, därå fastställelse

erfordras, skola samtidigt och senast

under det år besluten avse underställas

länsstyrelsens prövning, vid äventyr

att beslut, såvida ej särskilda omständigheter

anses böra föranleda

undantag, icke vinner godkännande.

Till ledning vid prövningen av dessa

beslut skall tillgång beredas länsstyrelsen

till tablå över kommunens

ekonomiska ställning det år besluten

avse.

— —-inom kommunen;

b) avse pension enligt 25 § 5

mom.; eller

-------fem år.

Hurusom i___----------kommunal fondbildning.

Underställt beslut------------därför uppgivas.

Över vägrad-------------hos Konungen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari

1951.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 13.

21

Lag

angående ändring i lagen den 6 juni 1930 (nr 252) om kommunalstyrelse

i stad.

Härigenom förordnas, att 29 § 1, 2, 3 och 4 mom. samt 75 § lagen den 6

juni 1930 om kommunalstyrelse i stad1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt

nedan angives.

(Nuvarande lydelse:)

29 §.

1 inom. Stadsfullmäktiges ordförande

är icke i denna sin egenskap

berättigad uppbära arvode eller ersättning

för andra med uppdraget

förenade kostnader än för skrivhjälp,

skrivmaterialier, postporton och dylika

utgifter, som för stadens räkning

påkallas vid uppdragets fullgörande.

Stadsfullmäktige må för ett år

i sänder besluta, att sådan ersättning

skall utgå med visst belopp, vilket

icke må överstiga vad skäligt är med

hänsyn till beräkneliga utgifter av

nämnda art.

(Föreslagen lydelse:)

29 §.

1 mom. Stadsfullmäktige må besluta,

att fullmäktiges ordförande

skall åtnjuta arvode för med uppdraget

förenat arbete. Arvodets belopp

skall bestämmas för högst ett

år i sänder och må icke överstiga

vad som är skäligt med hänsyn till

göromålens omfattning och art.

Stadsfullmäktige äga ock för ett år

i sänder med visst belopp bevilja ersättning

åt ordföranden för utgifter,

som för stadens räkning påkallas vid

uppdragets fullgörande.

Enligt stadsfullmäktiges bestämmande

må, där våglängden mellan

stadsfullmäktigs hemvist och fullmäktiges

sammanträdeslokal är större

än tre kilometer, resekostnadsersåttning

vid deltagande i fullmäktiges

sammanträde utgå till fullmäktig.

I den mån resa kan företagas

med järnväg, omnibus, spårväg

eller fartyg, må ersättningen ej över
-

1 Senaste lydelse av 75 §, se SFS 1946: 486.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 13.

(Nuvarande lydelse:)

2 mom. Där det finnes av behovet

påkallat, äga stadsfullmäktige besluta,

att vald ledamot av drätselkammaren

och av annan kommunal styrelse,

nämnd eller beredning ävensom

revisor skola för deltagande i

sammanträde eller förrättning inom

staden i stadens angelägenhet åtnjuta

gottgörelse av stadens medel i form

av dagtraktamente med högst fem

kronor för sammanträdes- eller förrättningsdag.

Stadsfullmäktige må

ock besluta, där kommunikationsförhållandena

anses sådant kräva och

väglängden mellan ledamotens eller

revisorns hemvist och sammanträdes-

eller förrättningsstället är större

än fem kilometer, att reseersättning

skall utgå till ledamoten eller revisorn.

Denna ersättning må icke överstiga

hälften av belopp, beräknat efter

lägsta avgift för automobil eller

hästskjuts, där icke järnväg eller

omnibus är att tillgå eller fartygslägenhet

begagnas, ej heller överstiga

avgiften för tredje klass plats på

järnvåg eller plats i omnibus, där

(Föreslagen lydelse:)

stiga avgiften för tredje klass plats

på järnväg, plats i omnibus eller

spårvagn eller salongsplats på fartyg.

Eljest må ersättningen högst

motsvara lägsta avgiften för taxeautomobil.

Där stadsfullmäktig är bosatt på

så stort avstånd från stadsfullmäktiges

sammanträdeslokal, att resan

fram eller åter måste företagas å särskild

dag, må fullmäktige besluta, att

ersättning för resdag skall utgå efter

de grunder, som fullmäktige bestämma.

2 mom. Stadsfullmäktige äga besluta,

att ledamot av drätselkammaren

och utsedd ledamot av annan

kommunal styrelse, nämnd eller beredning

ävensom revisor skola för

deltagande i sammanträde eller förrättning

inom staden i stadens angelägenhet

åtnjuta gottgörelse av stadens

medel i form av dagtraktamente.

Dagtraktamente må ej överstiga

tio kronor för sammanträdes- eller

förrättningsdag; dock må med avseende

å särskilt tidskrävande sammanträde

eller förrättning eller där

det eljest finnes påkallat av särskilda

förhållanden traktamentet såttas

till högre belopp.

Där väglängden mellan ledamotens

eller revisorns hemvist och sammanträdes-

eller förrättningsstället är

större än tre kilometer, må stadsfullmäktige

ock besluta, att resekostnads

er sätt ning skall utgå till ledamoten

eller revisorn enligt de grunder,

som i 1 mom. andra stycket åro

stadgade för där avsedda fall.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 13.

23

(Nuvarande lydelse:)

något av dessa fortskaffningsmedel

finnes, eller för salongsplats på fartyg,

där resan såmedelst sker.

Ersättning för resa, som enligt

uppdrag i stadens angelägenhet företages

utom staden av person, som

sägs i första stycket, må, om stadsfullmäktige

så besluta, utgå efter

annan grund än nu är sagt.

3 mom. Jämte gottgörelse, som beslutes

enligt 2 mom., samt ersättning

för kostnader för skrivmaterialier,

postporton och dylika utgifter, som

för stadens räkning påkallas vid uppdragets

fullgörande, må efter stadsfullmäktiges

bestämmande för med

uppdraget förenat besvär utgå arvode

till sådan ledamot av drätselkammaren

eller annan kommunal styrelse,

nämnd eller beredning, som

utsetts till ordförande, sekreterare,

räkenskapsförare, kassaförvaltare,

föredragande eller verkställande ledamot

eller till innehavare av annan

motsvarande befattning inom kammaren,

styrelsen, nämnden eller beredningen,

så ock till revisor. Arvodet

skall till beloppet bestämmas för

högst ett år i sänder och ma icke

överstiga vad på grund av göromålens

omfattning och art kan anses

skäligt, ej heller bestämmas med

(Föreslagen lydelse:)

Är ledamot eller revisor, som avses

i första stycket, bosatt på så stort avstånd

från sammanträdes- eller förrättningsstället,

att resan fram eller

åter måste företagas å särskild dag,

må stadsfullmäktige besluta, att ersättning

för resdag skall utgå efter

de grunder, som fullmäktige bestämma.

Ersättning för resa, som enligt

uppdrag i stadens angelägenhet företages

utom staden av person, som

sägs i första stycket, må, om stadsfullmäktige

så besluta, utgå efter

särskild grund.

3 mom. Jämte gottgörelse, som beslutes

enligt 2 mom., må efter stadsfullmäktiges

bestämmande till sådan

ledamot av drätselkammaren eller

annan kommunal styrelse, nämnd eller

beredning, som utsetts till ordförande

eller som eljest i viss befattning

inom kammaren, styrelsen,

nämnden eller beredningen eller efter

särskilt uppdrag utför arbete av

mera betydande omfattning, så ock

till revisor utgå dels arvode för med

uppdraget förenat arbete och dels

ersättning med visst belopp för utgifter,

som för stadens räkning påkallas

vid uppdragets fullgörande.

Vid bestämmande av arvode och ersättning

för utgifter skall iakttagas

vad i 1 mom. första stycket är föreskrivet

för där angivet fall.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 13.

(Nuvarande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)

hänsyn till den inkomst av tjänst,

yrke eller näring, som uppdragets innehavare

genom dess fullgörande går

förlustig. Ersättningen för kostnader

för skrivmaterialier, postporton

och dylika utgifter må, med iakttagande

av vad i 1 mom. är stadgat för

där avsett fall, bestämmas att utgå

med visst belopp.

4 mom. Sammanlagda beloppet av

beslutade ersättningar, som omförmålas

i denna paragraf och som ej

avse kostnader för skrivhjälp, skrivmaterialier,

postporton och dylika

utgifter, må icke överstiga vad stadens

ekonomiska bärkraft utan större

olägenhet medgiver.

4 mom. När särskilda skäl därtill

åro, må stadsfullmäktige bevilja pension

åt ledamot av drätselkammaren

eller annan kommunal styrelse,

nämnd eller beredning, som under

en lång följd av år innehaft befattning

eller uppdrag som i 3 mom. avses

samt däråt ågnat övervägande

delen av sin arbetstid.

75 §. 75 §.

Länsstyrelsens godkännande erfordras för att giva gällande kraft åt beslut,

vilka:

a) innefatta av---------stadens donationsjord.

b) avse arvode enligt 29 § 3 mom., b) avse pension enligt 29 § i-mom.;

där beslutet ej allenast innefattar eller

förnyande av dylikt för nästföregående

år fattat, lagligen gällande be
-

slut; eller

c) avse utgifter---- -—--—--fem år.

Beslut, som-----—----drätselkammaren insändas.

Samtliga av staden för ett och samma

kalenderår fattade, under b) omförmälda

beslut, därå faststållelse

erfordras, skola samtidigt och senast

under det år besluten avse underställas

länsstyrelsens prövning, vid äventyr

att beslut, såvida ej särskilda omständigheter

anses böra föranleda

undantag, icke vinner godkännande.

Till ledning vid prövningen av dessa

s. 25 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 13. 25

(Nuvarande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)

beslut skall tillgång beredas länsstyrelsen

till tablå över stadens ekonomiska

ställning det år besluten avse.

Hurusom i-------—

Underställt beslut-----

Över vägrad-------

Denna lag träder i kraft den 1 januari

1951.

kommunal fondbildning.

--därför uppgivas.

--hos Konungen.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 13.

Lag

angående ändring i lagen den 6 juni 1930 (nr 259) om församlingsstyrelse.

Härigenom förordnas, att 22, 39 och 67 §§ lagen den 6 juni 1930 om församlingsstyrelse1

skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse:)

22 §.

Vad om landskommuns eller stads

rätt att besluta om ersättning åt innehavare

av kommunalt uppdrag är

stadgat skall i tillämpliga delar gälla

jämväl i fråga om kyrkostämmas befogenhet

att besluta om ersättning åt

stämmans ordförande, om dagtraktamente

och reseersättning åt vald ledamot

av kyrkoråd eller skolråd eller

annan för handhavande av församlingens

angelägenheter tillsatt

styrelse, nämnd eller beredning eller

åt revisor samt om arvode åt revisor

eller åt ledamot, som utsetts till ordförande,

sekreterare, räkenskapsförare,

kassaförvaltare, föredragande

eller verkställande ledamot eller till

innehavare av annan motsvarande

befattning inom rådet, styrelsen,

nämnden eller beredningen.

(Föreslagen lydelse:)

22 §.

Vad om landskommuns eller stads

rätt att besluta om ersättning åt innehavare

av kommunalt uppdrag är

stadgat skall i tillämpliga delar gälla

jämväl i fråga om kyrkostämmas befogenhet

att besluta om arvode och

ersättning för utgifter åt stämmans

ordförande, om dagtraktamente, ersättning

för särskild resdag och resekostnadsersättning

åt utsedd ledamot

av kyrkoråd eller skolråd eller

annan för handhavande av församlingens

angelägenheter tillsatt styrelse,

nämnd eller beredning eller åt revisor

samt om arvode och ersättning

för utgifter åt revisor eller åt sådan

ledamot av rådet, styrelsen, nämnden

eller beredningen, som utsetts

till ordförande eller som eljest i viss

befattning inom rådet, styrelsen,

nämnden eller beredningen eller efter

särskilt uppdrag utför arbete av

mera betydande omfattning.

1 Senaste lydelse av 67 §, se SFS 1936: 285.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 13.

27

(Nuvarande lydelse:)

39 §.

Vad om landskommuns rätt att besluta

om reseersättning åt kommunalfullmäktig

är stadgat skall i tilllämpliga

delar gälla jämväl i fråga

om församlings befogenhet att besluta

sådan ersättning åt kyrkofullmäktig.

67 §.

Länsstyrelsens godkännande erfordras

för att giva gällande kraft åt

beslut rörande arvode enligt 22 §, där

beslutet ej allenast innefattar förnyande

av dylikt för nästföregående år

fattat, lagligen gällande beslut.

Samtliga av församlingen för ett

och samma kalenderår fattade beslut,

därå faststållelse sålunda erfordras,

skola samtidigt och senast

under det år besluten avse underställas

länsstyrelsens prövning, vid äventyr

att beslut, såvida ej särskilda omständigheter

anses böra föranleda

undantag, icke vinner godkännande.

Till ledning vid prövningen av dessa

beslut skall tillgång beredas länsstyrelsen

till tablå över församlingens

ekonomiska ställning det år besluten

avse.

Hurusom i--------

Underställt beslut —-----

över vägrad------— -

(Föreslagen lydelse:)

39 §.

Vad om landskommuns eller stads

rätt att besluta om resekostnadsersättning

och ersättning för särskild

resdag åt kommunalfullmäktig eller

stadsfullmäktig är stadgat skall i tilllämpliga

delar gälla jämväl i fråga

om församlings befogenhet att besluta

sådan gottgörelse åt kyrkofullmäktig.

67 §.

- kommunal fondbildning.

— — därför uppgivas.

-- hos Konungen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari

1951.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 13.

Lag

angående ändring i lagen den 15 juni 1935 (nr 337) om kommunalstyrelse

i Stockholm.

Härigenom förordnas, att 28 §, 42 § 3 mom. och 64 § lagen den 15 juni

1935 om kommunalstyrelse i Stockholm1 skola erhålla ändrad lydelse på

sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse:)

28 §.

1 mom. Stadsfullmäktiges ordförande

och vice ordförande äro icke i

denna sin egenskap berättigade att

uppbära arvode eller ersättning för

andra med uppdraget förenade kostnader

än för sådana, som förorsakas

av representationsuppgifter, där dylik

ersättning finnes erforderlig och av

stadsfullmäktige medgives. Stadsfullmäktige

må för ett år i sänder besluta,

att ersättningen skall utgå med

visst belopp, vilket icke må överstiga

vad skäligt är med hänsyn till beräkneliga

kostnader av nämnda art.

(Föreslagen lydelse:)

28 §.

1 mom. Stadsfullmäktige må besluta,

att fullmäktiges ordförande

skall åtnjuta arvode för med uppdraget

förenat arbete. Arvodets belopp

skall bestämmas för högst ett år i

sänder och må icke överstiga vad

som är skäligt med hänsyn till göromålens

omfattning och art. Stadsfullmäktige

äga ock för ett år i sänder

med visst belopp bevilja ersättning

åt ordföranden och vice ordförandena

för utgifter, som för stadens

räkning påkallas vid uppdragets

fullgörande.

Enligt stadsfullmäktiges bestämmande

må, där våglängden mellan

stadsfullmäktigs hemvist och fullmäktiges

sammanträdeslokal år större

än tre kilometer, resekostnadsersättning

vid deltagande i fullmäktiges

sammanträde utgå till fullmäktig.

I den mån resa kan företagas

1 Senaste lydelse av 28 § 2 och 3 mom. samt 42 § 3 mom., se SFS 1940:153 samt av

64 §, se SFS 1946:489.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 13.

29

(Nuvarande lydelse:)

2 mom. Där det finnes av behovet

påkallat, äga stadsfullmäktige besluta,

att annan ledamot av stadskollegiet

än kollegiets ordförande ävensom

vald ledamot av drätselnämnden

eller annan stadens nämnd eller

av annan beredning än borgarrådsberedningen,

så ock revisor skola för

deltagande i sammanträde eller förrättning

inom staden i stadens angelägenhet

åtnjuta gottgörelse av stadens

medel i form av dagtraktamente

med högst fem kronor för sammanträdes-

eller förrättningsdag.

Stadsfullmäktige må ock besluta, där

kommunikationsförhållandena anses

sådant kräva och våglängden mellan

ledamotens eller revisorns hemvist

och sammanträdes- eller förrättningsstället

är större än fem kilometer,

att reseersättning skall utgå till

ledamoten eller revisorn. Denna ersättning

må icke överstiga hälften av

belopp, beräknat efter lägsta avgift

för automobil eller hästskjuts, där

icke järnväg, spårväg eller omnibus

är att tillgå eller fartygslägenhet begagnas,

ej heller överstiga avgiften

för tredje klass plats på järnväg eller

plats i spårvagn eller omnibus,

där något av dessa fortskaffningsmedel

finnes, eller för salongsplats

på fartyg, där resan sämedelst sker.

Ersättning för------

(Föreslagen lydelse:)

med järnväg, omnibus, spårväg eller

fartyg, må ersättningen ej överstiga

avgiften för tredje klass plats på

järnvåg, plats i omnibus eller spårvagn

eller salongsplats på fartyg.

Eljest må ersättningen högst motsvara

lägsta avgiften för taxeautomobil.

2 mom. Stadsfullmäktige äga besluta,

att annan ledamot av stadskollegiet

än kollegiets ordförande ävensom

utsedd ledamot av annan kommunal

nämnd eller beredning än

borgarrådsberedningen, så ock revisor

skola för deltagande i sammanträde

eller förrättning inom staden

i stadens angelägenhet åtnjuta gottgörelse

av stadens medel i form av

dagtraktamente. Dagtraktamente må

ej överstiga tio kronor för sammanträdes-

eller förrättningsdag; dock

må med avseende å särskilt tidskrävande

sammanträde eller förrättning

eller där det eljest finnes påkallat av

särskilda förhållanden traktamentet

sättas till högre belopp.

Där våglängden mellan ledamotens

eller revisorns hemvist och sammanträdes-

eller förrättningsstället är

större än tre kilometer, må efter

stadsfullmäktiges bestämmande resekostnadsersättning

utgå till ledamoten

eller revisorn enligt de grunder,

som i 1 mom. andra stycket äro stadgade

för där avsedda fall.

- är sagt.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 13.

(Nuvarande lydelse:)

3 mom. Jämte gottgörelse, som beslutes

enligt 2 mom., må efter stadsfullmäktiges

bestämmande för med

uppdraget förenat besvär utgå arvode

till annan ledamot av stadskollegiet

än kollegiets ordförande ävensom

till ledamot av drätselnämnden

eller annan stadens nämnd eller av

annan beredning än borgarrådsberedningen,

där han efter särskilt

uppdrag utför arbete av väsentligt

större omfattning än övriga ledamöter,

så ock till revisor. 1 detta moment

avsett arvode skall till beloppet

bestämmas för högst ett år i sänder

och må icke överstiga vad på grund

av göromålens omfattning och art

kan anses skäligt, ej heller bestämmas

med hänsyn till den inkomst av

tjänst, yrke eller näring, som uppdragets

innehavare genom dess fullgörande

går förlustig.

4 m o m. Där eljest i lag eller författning

föreskrift meddelas om arvode

eller annan ersättning åt innehavare

av kommunalt uppdrag, skall

vad sålunda finnes särskilt stadgat

lända till efterrättelse.

(Föreslagen lydelse:)

3 mom. Jämte gottgörelse, som beslutes

enligt 2 mom., må efter stadsfullmäktiges

bestämmande för med

uppdraget förenat arbete utgå arvode

till annan ledamot av stadskollegiet

än kollegiets ordförande ävensom till

ledamot av annan kommunal nämnd

eller beredning än borgarrådsberedningen,

där han i viss befattning inom

kollegiet, nämnden eller beredningen

eller efter särskilt uppdrag utför arbete

av mera betydande omfattning,

så ock till revisor. Vid arvodets bestämmande

skall iakttagas vad i 1

mom. första stycket år föreskrivet

för dår angivet fall.

4 mom. När särskilda skäl därtill

åro, må stadsfullmäktige bevilja pension

åt ledamot av stadskollegiet

eller annan kommunal nämnd eller

beredning än borgarrådsberedningen,

som under en lång följd av år

innehaft befattning såsom kollegiets

ordförande eller uppdrag som i 3

mom. avses samt däråt ägnat övervägande

delen av sin arbetstid.

5 m o m. Där eljest i lag eller författning

föreskrift meddelas om arvode

eller annan ersättning åt innehavare

av kommunalt uppdrag, skall

vad sålunda finnes särskilt stadgat

lända till efterrättelse.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 13.

31

(Nuvarande lydelse:)

42 §.

3 mom. Borgarråd åtnjuter årsarvode,

som bestämmes av stadsfullmäktige.

Med befattningen såsom

borgarråd må icke utan stadsfullmäktiges

medgivande förenas annan

befattning i statens eller kommunens

tjänst eller annat jämförligt allmänt

eller enskilt uppdrag.

(Föreslagen lydelse:)

42 §.

3 mom. Borgarråd åtnjuter årsarvode

samt rätt till pension efter

stadsfullmäktiges bestämmande. Med

befattningen såsom borgarråd må

icke utan stadsfullmäktiges medgivande

förenas annan befattning i statens

eller kommunens tjänst eller annat

jämförligt allmänt eller enskilt

uppdrag.

64 §. 64 §.

Överståthållarämbetets stadfästelse erfordras för att giva gällande kraft

åt beslut, vilka:

a) avse ersättning eller arvode enligt

28 § 1 eller 3 mom., dår beslutet

ej allenast innefattar förnyande av

dylikt för nästföregående år fattat,

lagligen gällande beslut;

b) avse utgifter

c) avse åläggande

Hurusom i

Underställt beslut

över vägrad

a) avse pension enligt 28§4 mom.;

fem år; eller

allmänna grund,

kommunal fondbildning.

därför uppgivas,

hos Konungen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari

1951.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 13.

Lag

angående ändrad lydelse av 23 och 70 §§ lagen den 6 juni 1930 (nr 200)

om församlingsstyrelse i Stockholm.

Härigenom förordnas, att 23 och 70 §§ lagen den 6 juni 1930 om församlingsstyrelse

i Stockholm1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse:)

23 §.

Kyrkofullmäktiges ordförande år

icke i denna sin egenskap berättigad

att uppbära arvode eller ersättning

för andra med uppdraget förenade

kostnader ån för skrivhjälp, skrivmaterialier,

postporton och dylika utgifter,

som för församlingens räkning

påkallas vid uppdragets fullgörande.

Kyrkofullmäktige må för ett år i

sänder besluta, att sådan ersättning

skall utgå med visst belopp, vilket

icke må överstiga vad skäligt år med

hänsyn till beräkneliga utgifter av

nämnda art.

Vad om stadsfullmäktiges rätt att

besluta om ersättning åt innehavare

av kommunalt uppdrag är stadgat

skall i tillämpliga delar gälla jämväl

i fråga om kyrkofullmäktiges befogenhet

att besluta om dagtraktamente

och reseersättning åt vald ledamot

av kyrkoråd eller skolråd eller annan

för handhavande av församlingens

angelägenheter tillsatt styrelse,

nämnd eller beredning eller åt revi
-

(Föreslagen lydelse:)

23 §.

Vad om stadsfullmäktiges rätt att

besluta om ersättning åt innehavare

av kommunalt uppdrag är stadgat

skall i tillämpliga delar gälla jämväl

i fråga om kyrkofullmäktiges befogenhet

att besluta om arvode och ersättning

för utgifter åt kyrkofullmäktiges

ordförande, om resekostnadsersättning

åt kyrkofullmåktig,

om dagtraktamente och resekostnadsersättning

åt utsedd ledamot av kyr
-

1 Senaste lydelse av 70 §, se SFS 1936: 288.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 13.

33

(Nuvarande lydelse:)

sor samt om arvode åt revisor eller

åt ledamot, som utsetts till ordförande,

sekreterare, räkenskapsförare,

kassaförvaltare, föredragande eller

verkställande ledamot eller till innehavare

av annan motsvarande befattning

inom rådet, styrelsen, nämnden

eller beredningen.

70 §.

Överståthållarämbetets godkännande

erfordras för att giva gällande

kraft åt beslut rörande arvode enligt

23 § andra stgcket, dår beslutet ej

allenast innefattar förnyande av dylikt

för nästföregående år fattat, lagligen

gällande beslut.

Samtliga av församlingen för ett

och samma kalenderår fattade beslut,

därå fastställelse sålunda erfordras,

skola samtidigt och senast

under det år besluten avse underställas

överståthållarämbetets prövning,

vid äventyr att beslut, såvida ej särskilda

omständigheter anses böra föranleda

undantag, icke vinner godkännande.

Till ledning vid prövningen

av dessa beslut skall tillgång beredas

överståthållarämbetet till tablå

över församlingens ekonomiska ställning

del ur besluten avse.

Hurusom i-------. —

Underställt beslut---------

över vägrad----------

(Föreslagen lydelse:)

koråd eller skolråd eller annan för

handhavande av församlingens angelägenheter

tillsatt styrelse, nämnd

eller beredning eller åt revisor samt

om arvode åt revisor eller åt sådan

ledamot av rådet, styrelsen, nämnden

eller beredningen, som utsetts

till ordförande eller som eljest i viss

befattning inom rådet, styrelsen,

nämnden eller beredningen eller efter

särskilt uppdrag utför arbete av

mera betydande omfattning.

70 §.

--- kommunal fondbildning.

----— därför uppgivas.

hos Konungen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari

1951.

3 — Bihang till riksdagens protokoll 1950. 5 sand. 2 avd. Nr 13.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 13.

Lag

angående ändring i lagen den 20 juni 1924 (nr 349) om landsting.

Härigenom förordnas, att 23 § samt 43 § 1 och 2 mom. lagen den 20 juni

1924 om landsting1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse:)

23 §.

Landstingsman, som ej bor å den

ort, där landstinget hålles, åtnjuter

under landstingets möte samt under

resan fram och åter av landstingets

medel dagtraktamente med 24 kronor

ävensom resekostnadsersättning,

beräknad efter avgiften i andra klassens

vagn å järnväg eller, om sådan

vagnsklass icke finnes, i tredje klassens

vagn, för en hyttplats eller, när

hyttplats ej förekommer, en salongsplats

på fartyg samt, i den mån resan

icke kan företagas med järnväg

eller fartyg, ersättning per tillryggalagd

kilometer, beräknad efter lägsta

inom landstingsområdet för taxeautomobil

fastställda taxa.

Landstingsman, som-----

Till den,---------

43 §.

1 mom. Landstinget äger rätt besluta,

att ledamot av förvaltningsutskottet

samt utsedd ledamot av an
-

(Föreslagen lydelse:)

23 §.

Landstingsman, som ej bor å den

ort, där landstinget hålles, åtnjuter

under landstingets möte samt under

resan fram och åter av landstingets

medel dagtraktamente med 24 kronor

ävensom resekostnadsersättning.

I den mån resa kan företagas med

järnväg, omnibus, spårväg eller fartyg,

må ersättningen ej överstiga avgiften

för plats i andra klassens vagn

å järnväg eller, om sådan vagnsklass

icke finnes, i tredje klassens vagn,

plats i omnibus eller spårvagn eller

hyttplats på fartyg eller, när hyttplats

ej förekommer, salongsplats.

Eljest må ersättningen högst motsvara

lägsta avgiften för taxeautomobil.

—---— 16 kronor.

---hans ställe.

43 §.

1 mom. Landstinget äger rätt besluta,

att ledamot av förvaltningsutskottet

samt utsedd ledamot av an
-

1 Senaste lydelse av 23 §, se SFS 1949: 89.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 13.

35

(Nuvarande lydelse:)

nan landstingets styrelse eller nämnd

eller av styrelse för landstingets inrättning

eller av särskild beredning

mellan landstingets möten ävensom

revisor för granskning av landstingets

eller sådan inrättnings förvaltning

skall för deltagande i sammanträde

eller förrättning i landstingets angelägenhet

inom landstingsområdet av

landstingets medel åtnjuta dagtraktamente

och reseersättning. Ej må

dagtraktamente eller reseersättning

sättas till högre belopp än som i motsvarande

fall skulle till landstingsman

utgå enligt de i 23 § angivna

grunder.

Ersättning för-----— —

2 mom. Jämte gottgörelse, som enligt

1 mom. beslutas, samt ersättning

för kostnader för skrivmaterialier,

postporton och annan dylik utgift,

som för uppdragets fullgörande kräves,

må efter landstingets bestämmande

för det med uppdraget förenade

besvär utgå arvode till sådan

ledamot av förvaltningsutskottet eller

av annan i 1 mom. omförmäld styrelse,

nämnd eller beredning, som utsetts

till ordförande, sekreterare, räkenskapsförare,

kassaförvaltare, föredragande

eller verkställande ledamot

eller till innehavare av annan motsvarande

befattning inom utskottet,

styrelsen, nämnden eller beredningen,

så ock till revisor, varom i 1 mom.

sägs. Arvodet skall till beloppet bestämmas

för högst ett år i sänder

och må icke överstiga vad på grund

av göromålens omfattning och art

kan anses skäligt, ej heller bestämmas

med hänsyn till den inkomst av

(Föreslagen lydelse:)

nan landstingets styrelse eller nämnd

eller av styrelse för landstingets inrättning

eller av särskild beredning

mellan landstingets möten ävensom

revisor för granskning av landstingets

eller sådan inrättnings förvaltning

skall för deltagande i sammanträde

eller förrättning i landstingets

angelägenhet inom landstingsområdet

av landstingets medel åtnjuta

dagtraktamente och resekostnadsersättning.

Ej må dagtraktamente eller

resekostnadsersättning sättas till

högre belopp än som i motsvarande

fall högst skulle utgå till landstingsman

enligt de i 23 § angivna grunder.

•---är sagt.

2 mom. Jämte gottgörelse, som beslutas

enligt 1 inom., må efter landstingets

bestämmande till sådan ledamot

av förvaltningsutskottet eller axannan

i 1 mom. omförmäld styrelse,

nämnd eller beredning, som utsetts

till ordförande eller som eljest i viss

befattning inom utskottet, styrelsen,

nämnden eller beredningen eller efter

särskilt uppdrag utför arbete av

mera betydande omfattning, så ock

till revisor, varom i 1 mom. sägs,

utgå dels arvode för med uppdraget

förenat arbete och dels ersättning

med visst belopp för utgifter, som

för landstingets räkning påkallas vid

uppdragets fullgörande. Arvodets belopp

skall bestämmas för högst ett

år i sänder och må icke överstiga

vad på grund av göromålens omfattning

och art kan anses skäligt. Ersättning

med visst belopp för utgifter

må likaledes fastställas för högst

ett år i sänder.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 13.

(Nuvarande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)

tjänst, yrke eller näring, som uppdragets

innehavare genom dess fullgörande

går förlustig.

Denna lag träder i kraft den 1

nuari 1951.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 13.

37

Lag

angående ändrad lydelse av 6 § lagen den 30 juni 1943 (nr 436) om vägnämnder

och länsvägnämnder.

Härigenom förordnas, att 6 § lagen den 30 juni 1943 om vägnämnder

och länsvägnämnder skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)

6 §• 6 §.

Beträffande vägnämndsområde,----kommunala röstlängden.

Inträffar för--------därefter tjänstgöringsskyldige.

Valet må----------- — äro tillstädes.

Valförhandlingarna ledas —--------av ombuden.

Ombud för---------utsedda ombud.

Kommun må besluta, att ombud

för kommunen skall för inställelse

vid valförrättningen av kommunens

medel åtnjuta dagtraktamente, ersättning

för särskild resdag och resekostnadsersåttning

efter de grunder,

som i kommunallagarna stadgas angående

sådan gottgörelse till ledamöter

i styrelser och nämnder.

Denna lag träder i kraft den 1 januari

1951.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 13.

B) att riksdagen, med förklarande att Kungl. Maj :ts under

punkt 7) i förevarande proposition framlagda förslag

ej kunnat i oförändrat skick antagas, för sin del måtte antaga

följande, såsom utskottets förslag betecknade

Förslag

till

Förordning

om ändrad lydelse av 146 § 1 mom. taxeringsförordningen den 28 september

1928 (nr 379).

Härigenom förordnas, att 146 § 1 mom. taxeringsförordningen den 28

september 19281 skall erhålla följande ändrade lydelse.

(Nuvarande lydelse:)

146 §.

1 mom. Av kommun valda ledamöter

i beredningsnämnd och i fastighetstaxeringsnämnd

ävensom av

kommun jämlikt 8 § 3 mom. valda

ledamöter i lokal taxeringsnämnd

äga, därest sådant beslutas av vederbörande

kommun, att av kommunens

medel åtnjuta dels traktamentsersättning

under såväl sammanträdes-

som resedagar med högst femton

kronor om dagen, dels ock, då

de icke äro bosatta å förråttningsorten,

övrig resekostnadsersättning

med högst vad som på grund av allmänna

resereglementet utgår till

nämndeman. Ersättning efter enahanda

grunder må av kommunens

medel utgå jämväl till ordningsman

i lappby för inställelse vid sammanträde

enligt 83 § 2 mom.

De av landsting utsedda ledamöterna

i fastighetstaxeringsnämnd äga

för sin inställelse vid nämndens sam
-

(Utskottets förslag:)

146 §.

1 mom. Av kommun valda ledamöter

i beredningsnämnd och i fastighetstaxeringsnämnd

ävensom av

kommun jämlikt 8 § 3 mom. valda

ledamöter i lokal taxeringsnämnd

samt av stadsfullmäktige utsedda ledamöter

i särskild taxerigsnämnd

äga, därest sådant beslutas av vederbörande

kommun, att av kommunens

medel åtnjuta dagtraktamente,

ersättning för särskild resdag och

resekostnadsersättning efter de grunder,

som i kommunallagarna stadgas

angående sådan gottgörelse till

ledamöter i styrelser och nämnder.

Ersättning efter enahanda grunder

må av kommunens medel utgå jämväl

till ordningsman i lappby för inställelse

vid sammanträde enligt 83 §

2 mom.

De av landsting utsedda ledamöterna

i fastighetstaxeringsnämnd

samt av landstings förvaltningsut
-

1 Senaste lydelse, se SFS 1945: 49.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 13.

39

(Nuvarande lydelse:)

manträden och vid sådana sammanträden,

som omförmälas i 59 § 1 och

3 inom. samt 60 § 2 mom., åtnjuta

ersättning av landstingets medel efter

de i föregående stycke angivna

grunder.

Av landstings förvaltningsutskott

och stadsfullmäktige valda ledamöter

i särskild taxeringsnämnd äga att

för deltagande i nämndens sammanträden

åtnjuta ersättning enligt de i

145 § 8 mom. angivna grunderna.

Ersättningen gäldas beträffande ledamöter,

valda av landstings förvaltningsutskott,

av landstinget och beträffande

ledamöter, utsedda av

stadsfullmäktige, av stadens medel.

(Utskottets förslag:)

skott valda ledamöter i särskild taxeringsnämnd

äga för sin inställelse

vid nämndens sammanträden samt,

vad angår ledamöterna i fastighetslaxeringsnämnd,

jämväl för sin inställelse

vid sådana sammanträden,

som omförmälas i 59 § 1 och 3 mom.

samt 66 § 2 inom., åtnjuta dagtraktamente

och resekostnadsersättning

av landstingets medel efter de för

landstingsmän stadgade grunder.

Denna förordning träder i kraft

den 1 januari 1951.

C) att motionen II: 479 måtte anses besvarad genom vad

utskottet ovan anfört och hemställt.

Stockholm den 28 april 1950.

På konstitutionsutskottets vägnar:

HARALD HALLÉN. I

I Kungl. Maj:ts förslag har 146 § 1 mom. andra stycket följande lydelse:

De av landsting utsedda ledamöterna i fastighetstaxeringsnämnd samt av landstings

förvaltningsutskott valda ledamöter i särskild taxeringsnämnd äga för sin inställelse vid

nämndens sammanträden samt, vad angår ledamöterna i fastighetstaxeringsnämnd, jämväl

för sin inställelse vid sådana sammanträden, som omförmäles i 59 § 1 och 3 mom. samt

66 § 2 mom., åtnjuta ersättning av landstingets medel efter de i föregående stycke angivna

grunder.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 13.

Närvarande

vid behandlingen av de i propositionen framlagda förslagen utom frågan

om pension åt kommunala förtroendemän

från första kammaren: herrar Gottfrid Karlsson*, Karl August Johanson*,

Herlitz, Björck, Lindén*, Hällgren, Gustav Emil Andersson, Bror Nilsson,

Bergh* och Damström*; samt

från andra kammaren: herrar Hallén, Norén*, Spångberg, Olsson i

Mora*, Larsson i Julita, Hansson i Skediga*, Hammar*, Hedqvist*, Löfroth*

och Braconier*.

* Ej närvarande vid justeringen.

Närvarande

vid behandlingen av frågan om pension åt kommunala förtroendemän

från första kammaren: herrar Gottfrid Karlsson*, Karl August Johanson*,

Elmgren, Herlitz, Björck, Hällgren, Bror Nilsson, Bergh*, Georg Pettersson

och Fritiof Karlsson*; samt

från andra kammaren: herrar Fast, Pettersson i Norregård*, Norén*,

Spångberg, Nordkvist*, Hammar*, fru Svedberg, herrar Hedqvist*, Löfroth*

och Braconier*.

* Ej närvarande vid justeringen.

Reservationer:

1) av herrar Bror Nilsson, Norén, Spångberg och Löfroth, vilka yrkat,

att utskottet måtte hemställa, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t ville

anhålla om framläggande för nästa års riksdag av förslag till sådan ändring

av kommunallagarna, att jämväl ledamot av fullmäktige må kunna komma

i åtnjutande av dagtraktamente enligt samma grunder, som föreslagits för

vald ledamot av kommunal styrelse, nämnd eller beredning;

2) av herrar Herlitz och Bergh, som i anslutning till ett av herr Bergh

i kommittébetänkandet avgivet särskilt yttrande yrkat, att utskottet med

tillstyrkande av motionen I: 388 av herr Mannerskantz måtte hemställa, dels

att riksdagen vid behandlingen av propositionen nr 88 måtte bifalla Kungl.

Maj :ts förslag med den ändringen att 25 § 4 mom. samt 80 § första stycket,

punkt b) i lagen om kommunalstyrelse på landet jämte motsvarande

paragrafer i lagen om kommunalstyrelse i stad och i lagen om kommunalstyrelse

i Stockholm måtte utgå, samt dels att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj :t måtte anhålla om förslag till sådana bestämmelser,

att primärkommun beredes möjligheter att under särskilda villkor tillerkänna

gratifikation åt förtroendeman, som under viss övergångsperiod

lämnar sitt kommunala uppdrag;

3) av herr Fast.

Iduns tryckeri, Esselte AB. Stockholm 1950

016476

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1950:335 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den 6 juni 1930 s. 2 i texten