Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion angående ändring av ordningen vid val till riksdagens andra kammare.

1950-05-04 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1950:16, Utlåtande i anledning av väckt motion angående ändring av ordningen vid val till riksdagens andra kammare.

Dokumentets text

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 16.

Nr 16.

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckt motion

angående ändring av ordningen vid val till riksdagens

andra kammare.

Uti en inom första kammaren väckt, till konstitutionsutskottet hänvisad

motion, nr 3, av herr Lindström hemställes, »att riksdagen måtte hos Kungl.

Maj :t anhålla, att förberedande åtgärder bli vidtagna i syfte att avskaffa

den proportionella metoden vid val till riksdagens andra kammare, så att

nämnda kammare kommer att väljas på grundval av majoritetsval i enmanskretsar,

varvid bostadsband icke skall tillämpas, och att riksdagen

vidare måtte hos Kungl. Maj :t hemställa om att förslag till lagstiftning föi

detta ändamål sedermera förelägges riksdagen».

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.

I fråga om valsystemet och dess verkningar i vissa med Sverige jämförbara

främmande länder får utskottet hänvisa dels till en utredning, benämnd

»Majoritetsval och proport.ionalism», vilken finnes såsom bilaga

fogad till Kungl. Maj :ts proposition nr 194 till 1932 års riksdag, dels ock

till en inom utskottets kansli upprättad, till förevarande utlåtande såsom

bilaga fogad kompletterande PM i ämnet.

I debatten om valsättet ha såväl majoritetsvalsystemets som proportionalismens

anhängare utgått från en allmän demokratisk förutsättning innebärande,

att den opinion inom väljarkåren, som kommer till uttryck vid

röstavgivningen, bör bliva bestämmande för representationens sammansättning.

Proportionalisterna ha hållit före, att detta krav ej kan realiseras,

med mindre garantier skapas för att olika meningsgrupper bli representerade

något så när i förhållande till sitt röstetal. Majoritetsvalsystemets anhängare

ha icke ansett dylika garantier erforderliga. De ha visserligen erkänt,

att majoritetsvalsystemet i vissa fall kunde leda till uppenbar disproportion

mellan röststyrka och politisk representation, men de ha utgått

ifrån att differenserna i regel icke skulle bliva så betydande, att de motiverade

en proportionell valmetod. Särskilt har det betonats, att majoritetsvalsprincipen

framtvingade bildandet av stora partier, som kunde bilda

underlag för starka regeringar; redan bland väljarna uppstode en majoritetsbildning,

som enligt systemets natur i förstärkt form komme att föreligga

i representationen; oppositionen bleve visserligen underrepresenterad,

men detta vore av mindre betydelse, då dess egentliga uppgift vore att

genom vaksam kritik öva kontroll på majoriteten.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 16.

9

Efter det proportionella valsystemets införande i Sverige år 1909 har även

här vid vissa tillfällen tanken på en återgång till det tidigare tillämpade

majoritetsvalsystemet framförts i riksdagen. Sålunda väcktes där motioner

i frågan åren 1925—1928, 1930 och 1941. Motionerna avstyrktes dock samtliga

av konstitutionsutskottet (uti. 1925/10, 1926/18, 1927/9, 1928/29, 1930/20,

1941/17) samt avslogos av riksdagen med betydande majoriteter. Här må

vidare erinras om att 1949 års riksdag i skrivelse (nr 208) till Kungl. Maj:t

hemställt om utredning av frågan om reformering av det proportionella

valsystemet samt att riksdagen härvid hänvisat till konstitutionsutskottets

av densamma godkända utlåtande (nr 20) i ämnet, däri inledningsvis bl. a.

framhållits, att- enighet i stort sett rådde hos oss om att valsystemet borde

vara proportionellt och att därför tanken på en återgång till det tidigare tilllämpade

systemet med majoritetsval saknade aktualitet. Den begärda utredningen

har numera igångsatts genom sakkunniga, tillkallade inom justitiedepartementet.

Utskottet, som delar den uppfattning vilken riksdagen sålunda så sent

som föregående år uttalat i den i motionen väckta frågan, får under hänvisning

härtill samt till den i föregående stycke omnämnda utredningen om

det proportionella valsystemet, hemställa,

att förevarande motion ej måtte till någon riksdagens åtgärd

föranleda.

Stockholm den 4 maj 1950.

På konstitutionsutskottets vägnar:

HARALD HALLÉN.

Närvarande

från första kammaren: herrar Jones Erik Andersson, Karl August

Johanson, Elmgren, Herlitz, Lindén*, Gustav Emil Andersson, Arrhén*,

Weiland*, Damström* och Georg Pettersson; samt

från andra kammaren: herrar Hallén, Pettersson i Norregård, Swedberg*,

Spångberg, Nolin, Jonsson i Haverö*, Nordkvist, Gustafsson i Bogla*,

fru Svedberg och herr Häckner.

* Ej närvarande vid justeringen.

Reservation

av herrar Karl August Johanson och Elmgren.

2 — Rihang till riksdagens protokoll 1950. 5 samt. 2 avd. Nr 14 —16.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Konstitutionsutskottets utlåtande Itp IG.

ftilaga.

P. M.

med uppgifter om valsystemet och de senaste politiska valen i Frankrike,

Italien, Yästtyskland och Storbritannien.*

Under tiden före det sista världskriget tillämpades i Frankrike vid valen

till deputeradekammaren majoritetsval i enmansvalkretsar, varvid det för

att en kandidat skulle bli våld i första omgången fordrades att denne erhöll

majoritet av samtliga avgivna röster. Uppnådde ingen kandidat sådan majoritet,

föranstaltades en andra valomgång, vid vilken endast relativ majoritet

var erforderlig, De tre efter krigets slut framträdande ledande partierna - MRP, socialisterna och kommunisterna — förordade alla en övergång till

ett konsekvent proportionellt valsystem; som främsta förespråkare för ett

bibehållande av den äldre valmetoden uppträdde det nu försvagade radikalsocialistiska

partiet. Den första vallagen, utfärdad 1945 av de Guld le’s provisoriska

regering och avseende valen till den konstituerande församlingen,

tillmötesgick endast delvis de ledande partiernas önskemål: den proportionella

valmetoden accepterades, men valkretsarna gjordes så små att

någon fullständig »proportionell rättvisa» icke uppnåddes. I den konstituerande

församlingen fullföljdes sedan diskussionen om valmetoden med stor

intensitet. En råd av olika partitaktiska hänsyn inspirerade ändringsförslag

framlades, men den i oktober 1946 slutligen antagna vallagen är av i huvudsak

samma innebörd som den första. Vid val till vad som enligt den nya författningen

kallas nationalförsamlingen skall sålunda tillämpas en proportionell

valmetod i kretsar, inom vilka utses från 2 till 11 medlemmar av

församlingen.

Valmetodens innebörd kan belysas genom följande resultat, avseende det

egentliga Frankrike, av valen till nationalförsamlingen den 10 november

1946:

% av hela

Röster

Röster

antalet

Mandat

per

röster

mandat

Kommunister och därmed allierade

5 489 000

28,6

166

33 100

MRP ..... .... ....

5 058 000

26,4

158

32 000

Socialister och därmed allierade

8 432 000

17,9

90

38 100

Konservativa grupper

Radikalsocialister och andra center-

2 466 000

12,8

70

35 200

grupper ........................

2 381 000

12,4

55

43 300

Gaullister ........................

313 000

1 ,(i

5

62 600

Den i Italien efter fascismens fall antagna författningen av den 27 december

1947 innehåller inga allmänna principer om valsystemet vid de politiska

De anförda valsiffrorna grunda sig delvis på icke officiellt material.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Konst itntiöiisntskvltets utlåtande n f~1 3.

11

valen. Bestämmelser härom återfinnas i 1948 Ars lagar om valen till senaten

och till deputeradekammaren. Systemet vid val av senatorer, vilket ursprungligen

var tänkt som majoritetsval i enmansvalkretsar, har blivit eu

egendomlig hybrid mellan en dylik ordning och proportionella val; om en

kandidat har erhållit minst 65 % av de avgivna rösterna tillämpas dén förra

irietoden men eljest den senare. För valen till deputeradekammaren gäller

däremot det proportionella valsystemet. Med bortseende från den folkfattiga

Aostadalen som endast väljer en deputerad, utsågos vid de Senaste valen

den 18 april 1948 mellan 5 och 87 eller i genomsnitt 19 deputerade per valkrets.

Dessa val utföllo sålunda:

% av hela

Röster

Röster

antaiet

Mande t

per

röster

mandat

Kristliga demokrater

12 711 000

48,r.

307

41 400

Folkfronten

8137 000

31,o

182

44 700

Saragat (Social, enhetspartiet)

1 858 000

5,K

33 ''

56 300

Nationella blocket

1 004 000

3,8

18

55 800

Monark ister

729 000

2,8

14

52 100

Republik, partiet

652 000

2,5

9

72 400

Italienska sociala rörelsen

527 000

2,0

6

87 800

Övriga ...... . ............

598 000

2,3

5

119 600

Vad Tyskland beträffar, gällde vid riksdagsvalen under Wéimar-tiden

ett genomfört proportionellt system. Det efter kriget år 1948 på de Västallierade

ockupationsmakternas initiativ sammankallade s. k; parlamentariska

rådet — med främsta uppgift att utarbeta en ny författning för Västtyskland

— skulle även utforma en lag för val till den förutvarande riksdagens

motsvarighet, förbundsdagen. Härvid visade det sig att av de två

största partierna önskade socialdemokraterna bibehålla den proportionella

metoden medan den kristligt demokratiska unionen förordade ett inajoritetsvalsysteni.

Den slutliga lösningen blev ett slags kompromiss, vars koncessioner

åt majoritelsvalsprincipen ytterligare utvidgades genom ockupationsmakternas

ingripande. Enligt den i juni 1949 antagna vallagen för den

västtyska förbundsrepubliken fördelas mandaten i första hand på de olika

delstaterna i förhållande till dessas folkmängd. Inom delstaterna uppdelas

sedan mandaten dels på enmansvalkretsar, dels på eu för hela delstaten

gemensam lista i en ungefärlig proportion 60 40. Den som inom enmans
valkretsarna

uppnår relativ majoritet blir vald. Vid fördelningen av platserna

på delstatslistorna sammanräknas först alla på varje parti avgivna

röster inom vederbörande delstat, och de till buds stående platserna fördelas

på partierna eller proportionell metod, varvid dock de mandat, som

partierna redan erhållit genom valen i enmansvalkretsar, frånräknas. För

att över huvud tagel tilldelas mandat på delstatslista måste ett parti ha

minst 5 procent av rösterna.

De nedan återgivna uppgifterna från förbundsdagsvalet den 15 augusti

1949 synas dock närmast tyda på att skillnaderna mellan detta blandade

valsystem och ett vanligt proportionellt system inte är alltför betydande, i

varje fall när det gäller mandatfördelningen. 1 stor utsträckning uppställde

vidare partierna samma kandidater i enmansvalkretsarna som på delstatslistorna.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 16.

% av hela

Röster

Röster

antalet

röster

Mandat

per

mandat

Kristliga demokraterna

7 358 000

31,8

139

52 900

Socialdemokraterna

6 932 000

29,9

131

52 900

Liberaldemokraterna

2 789 000

12,1

52

53 600

Kommunisterna

1 360 000

5,9

15

90 700

Tyska partiet

940 000

4,1

17

55 300

Centrum .......................

727 000

3,1

10

72 700

Bayerska partiet ................

987 000

4,3

17

58 000

Återuppbyggnadspartiet i Bayern

682 000

2,9

12

56 800

Övriga

1 351 000

5,8

9

150 100

1 Storbritannien genomfördes före det senaste parlamentsvalet inom

majoritetsvalsystemets ram en teknisk reform i fråga om valkretsindelningen

med syfte att uppnå större likformighet mellan kretsarna. Vidare

borttogs den rätt till dubbelröstning, som förut tillkommit vissa universitetsutbildade

personer och vissa rörelseidkare.

Valet till brittiska underhuset den 23 februari 1950 gav följande resultat.

Röster

% av bela

antalet

Mandat

Röster

per

Arbetarpartiet ..............

13 332 000

röster

46,4

315

mandat

42 300

Konservativa

12 477 000

43,4

297

42 000

Liberaler ..................

2 619 000

9,1

9

291 000

Irländska nationalister

93 000

0,3

2

46 500

Oberoende ................

112 000

0,4

1

112 000

Kommunister ..............

92 000

0,3

—*

—

Iduns tryckeri, Esselte AB. Stockholm 1960

016505

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.