Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om införande av ersättare för riksdagens ledamöter'' att i deras frånvaro inträda i riksdagen.

1950-02-16 · 2 sidor


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: inget tryckt sidnummer kunde läsas ur riksdagens text; sidorna visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1950:2, Utlåtande i anledning av väckta motioner om införande av ersättare för riksdagens ledamöter'' att i deras frånvaro inträda i riksdagen.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 2.

5

Nr 2.

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckta

motioner om införande av ersättare för riksdagens

ledamöter'' att i deras frånvaro inträda i riksdagen.

Uti de likalydande, till konstitution sutskottet hänvisade motionerna nr

20 i första kammaren av herr Arrhén ni. fl. och nr 20 i andra kammaren av

herr Braeonier m. fl. hemställes, »att riksdagen ville dels för sin del besluta

sådan ändring i riksdagsordningen, att vid långvarigt hinder för ledamot

av riksdagen, som föranleder befrielse från riksdagsarbetet, ersättare för

ledamoten utses att under dennes frånvaro vara ledamot av riksdagen, dels

uppdraga åt vederbörande utskott att upprätta förslag till erforderlig lagtext».

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionerna.

I Danmark kan suppleant (stedfortraeder) inkallas att deltaga i riksdagen

vid tillfälligt förfall av längre varaktighet för ordinarie riksdagsman. I Norge

kan suppleant (varamann) inkallas i stortinget redan vid kortare förhinder

för ordinarie stor tingsmän.

Förslag om införande av en liknande ordning även i den svenska riksdagen

vid långvarigt laga förfall för riksdagsman framfördes i en motion

(1:54 av herr Bergman) vid 1928 års riksdag. Motionen avslogs emellertid

av riksdagen. I konstitutionsutskottets till grund för beslutet liggande utlåtande

(nr 3) i ämnet anfördes bland annat följande. Fall kunde tänkas,

då en riksdagsman för längre tid kunde bliva hindrad att sköta sitt riksdagsmannakall,

men då det likväl skulle synas obilligt mot honom själv

och hans valmän samt måhända framstå som en förlust för det allmänna,

om han nödgades avsäga sig riksdagsmannaskapet för att hans plats under

förfallets fortvaro icke skulle stå obesatt. Avgörande invändningar kunde

dock resas mot tanken på temporärt inkallande av suppleanter. Dessa, som

i regel endast en kortare tid skulle komma att deltaga i riksdagsarbetet —

kanske insatta mitt under en riksdag, då arbetet redan organiserats —

skulle i allmänhet ej kunna hinna förvärva den erfarenhet och vana vid

detta arbete eller vinna det intresse för uppgiften, som erfordrades för att

deras insats skulle bliva av värde. De olägenheter, som kunde uppstå av

att en eller annan plats för någon tid i realiteten stode obesatt, vore ej av

större betydelse. Vid politiskt betydelsefulla avgöranden i kamrarna kunde

det visserligen synas oegentligt, om utgången vore beroende av någon ledamots

frånvaro på grund av sjukdom eller annat laga förfall. Men ett sådant för
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

t;

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 2.

hållande kunde lika väl inträffa i anledning av tillfällig sjukdom eller annat

plötsligt påkommet förfall, då suppleant enligt motionärens förslag icke

skulle kunna inkallas, som vid sådant förfall, då suppleant enligt förslaget

borde inträda. Förhållandena beträffande riksdagen vore ej jämförbara med

förhållandena rörande landstingen, där suppleantsystemet var infört. Helt

andra förutsättningar förelåge för en landstingsmannasuppleant, som bleve

inkallad att tjänstgöra vid ett omkring veckolångt landstingssammanträde,

att fylla sin uppgift inom landstingets begränsade verksamhetsområde än

vad det funnes för en eventuell riksdagsmannasuppleant, som inkallades

att tjänstgöra kanske blott under en del av riksdagen, att fylla sin uppgift

i folkrepresentationen. Dessutom erinrades om att landstingen bildade valkorporationer

för val till första kammaren och att det därför vore av särskild

vikt, att partiställningen icke förrycktes inom desamma.

Några nya vägande skäl för införande av ett suppleantsystem för riksdagens

ledamöter ha icke anförts i motionerna och föreligga enligt utskottets

mening ej heller. Med hänsyn härtill får utskottet avstyrka bifall till förevarande

förslag under hänvisning till sitt tidigare uttalande i ämnet. Utskottet

hemställer alltså,

att förevarande motioner icke måtte till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 16 februari 1950.

På konstitutionsutskottets vägnar:

HARALD HALLÉN.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Jones Erik Andersson, Gottfrid Karlsson,

Karl August Johanson*, Herlitz, Björck, Linden*, Hällgren, Gustav

Emil Andersson, Arrhén* och Thun*; samt

från andra kammaren: herrar Hallén, von Friesen*, Fast, Pettersson i

Norregård, Swedberg, Spångberg, Jonsson i Haverö, Olsson i Mora, Larsson

i Julita och Braconier.

*) Ej närvarande vid justeringen.

Reservation

av herrar Arrhén och Braconier, som inom utskottet yrkat, att utskottet

måtte hemställa, att riksdagen med anledning av motionerna i skrivelse till

Kungl. Maj:t ville anhålla om utredning i motionernas syfte.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.