Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning och förslag rörande sådan ändring i kommunallagarna samt andra lagar och författningar, att frågan om tillsättning av kommunala tjänster må kunna i större utsträckning än nu är fallet underkastas prövning i besvärsväg».

1950-02-23 · 5 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 2 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1950:4, Skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning och förslag rörande sådan ändring i kommunallagarna samt andra lagar och författningar, att frågan om tillsättning av kommunala tjänster må kunna i större utsträckning än nu är fallet underkastas prövning i besvärsväg».

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 4.

1

Nr 4.

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckta

motioner angående de kommunala tjänstetillsättningarna.

Konstitutionsutskottet har till behandling i ett sammanhang föreliaft dels

de likalydande motionerna nr 21 i första kammaren av fröken Andersson m. fl.

och nr 23 i andra kammaren av herr Kyling m. fl. angående de kommunala

tjänstetillsättningarna, dels ock de likalydande motionerna nr 285 i första

kammaren av herr Sunne in. fl. och nr 341 i andra kammaren av herr Nihlfors

m. fl. om införande av ett effektivt besvärsinstitut i frågor om kommunala

t j änste tillsättningar.

I motionerna I: 21 och II: 23 hemställes, »att riksdagen ville i skrivelse

till Kungl. Maj:t anhålla om utredning och förslag rörande sådan ändring i

kommunallagarna samt andra lagar och författningar, att frågan om tillsättning

av kommunala tjänster må kunna i större utsträckning än nu är fallet

underkastas prövning i besvärsväg».

I motionerna I: 285 och II: 341 hemställes, »att riksdagen ville i skrivelse

till Kungl. Maj:t anhålla om utredning rörande sådana lagändringar som erfordras

för införande av ett effektivt besvärsinstitut i frågor om kommunala

tjänstetillsättningar».

Beträffande motiveringen för de i motionerna framställda förslagen får utskottet

hänvisa till samma motioner.

Besvär över kommunalmyndighets beslut enligt lagarna om kommunalstyrelse

på landet och i stad (kommunalbesvär^ må anföras, om beslutet icke

tillkommit i laga ordning, står i strid mot allmän lag eller författning eller

annorledes överskrider deras befogenhet, som fattat beslutet, eller kränker

den klagandes enskilda rätt eller eljest vilar på orättvis grund. Besvären

kunna sålunda endast medföra en prövning av det överklagade beslutets laglighet

i formellt hanseende, d. v. s. av frågan huruvida myndigheten varit

behörig att fatta beslutet och om detta tillkommit på formellt riktigt sätt.

Några särskilda bestämmelser angående överklagande av kommunala myndiglieters

beslut om tjänstetillsättning och entledigande från tjänst finnas icke.

Nyssnämnda allmänna regler gälla därför även vid besvär i ärenden av nu

angivet slag. Detta innebär, att, om ett kommunalt organ bland flera sökande

utsett en person till eu syssla, de som härigenom blivit förbigångna ej äga

anföra besvär over beslutet hos statlig myndighet på den grund att de an

sett sig lämpligare för befattningen. Någon meritprövning kan sålunda ej

ifrågakomma. J

1 458.10 Bihanf/ till riksdagens protokoll I9Ö0. sand. i> ant. Xr I

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 4.

Då besvär icke anföras med stöd av kommunallagarna utan jämlikt specialförfattningar,

gestaltar sig förhållandet annorlunda. Frågan huruvida och

i vilken utsträckning lämplighetsprövning i det enskilda fallet här kan äga

rum, är beroende av de särskilda föreskrifter i sådant hänseende, som inne

hållas i dessa författningar.

För Stockholms stad råder ett särskilt förhållande enligt lagen om kommunalstyrelse

för Stockholm och Kungl. Maj ds stadga den 5 mars 1937 angående

besvär i vissa fall över nämnds beslut om tillsättande a\ ellei förord

nande å tjänstebefattning å Stockholms stads lönestat. Den som icke åtnöjes

med sådant beslut äger, där kommunalbesvär eljest skolat föras, att anföra

besvär hos en för ändamålet tillsatt stadens besvärsnämnd. Detta innebär,

att över beslut, varom nyss sagts, kunna anföras särskilda befordringsbesvär,

vilka i första instans ha samma karaktär som motsvarande besvär

inom statsförvaltningen, samt att, sedan besvärsnämnden fattat sitt beslut,

endast kommunalbesvär kunna föras.

Vid 1939 års riksdag väcktes motioner (1: 120 och II: 347 samt I: 121 och

II: 265) med förslag om sådan ändring i kommunallagarna, att frågor om

tillsättning av kommunala tjänster måtte kunna underkastas provning i besvärsväg

i större utsträckning än vad som vore fallet och därigenom garan

tier skapas för att vid tillsättningen behörig hänsyn toges till förtjänst och

skicklighet. I de av konstitutionsutskottet med anledning av motionerna in

förskaffade yttrandena från de kommunala förbunden riktades starka eiinringar

mot förslagen. Kamrarna avslogo motionerna på hemställan av utskottet.

Till stöd för sitt ställningstagande anförde utskottet (uti. nr 17)

följande: Den avvisande ståndpunkt, som kommunallagarna intogo till frågan

om lämplighetsprövning vid besvär över kommunala beslut, hade sin

grund i den åskådningen, att de kommunala organen borde äga frihet att

efter eget skön bedöma eu föreliggande fråga ur synpunkten av kommunens

nytta eller skada. Denna frihet utgjorde ett betydelsefullt led i den kommu

nala självstyrelsen. Att medgiva lämplighetsprövning vid besvär till statligt

organ i kommunala tjänstetillsättningsärenden skulle därför innebära ett

viktigt avsteg från eu av huvudprinciperna för den kommunala förvaltningen

och ett djupt ingrepp i den kommunala självbestämmanderätten, vilket enligt

utskottets mening ej borde ifrågakomma. De kommunala sammanslutningarna

hade också bestämt avstyrkt en ändring i förevarande hänseende. De hade

jämväl i övrigt anfört åtskilliga vägande erinringar gentemot en reform i an

tydd riktning. Den ordning, som gällde för Stockholm där den allmänna

kommunallagen ej ägde tillämpning — utgjorde intet principiellt undantag

från kommunallagstiftningens ovan angivna allmänna ståndpunkt, eftersom

rätten att på materiella besvärsgrunder ändra ett tillsättningsbeslut där förbehållits

uteslutande ett kommunalt organ. Något behov av ändrad kommunallagstiftning

för införande av en liknande ordning för rikets kommuner i

övrigt kunde emellertid icke anses vara för handen. Beträffande det stora

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 4.

3

flertalet kommuner skulle eu dylik besvärsrätt knappast la någon praktisk

betydelse, enär förvaltningen där i huvudsak handhades av kommunala förtroendemän.

År 1946 förelågo till konstitutionsutskottets behandling ånyo motioner

(1:101 och II: 195) innehållande förslag av samma innebörd som de i de

förutnämnda vid 1939 års riksdag väckta motionerna framförda. Även vid

detta tillfälle avslogo kamrarna motionerna på hemställan av utskottet, som

i sitt utlåtande (nr 9) framhöll, att i de då föreliggande motionerna icke framförts

några synpunkter, ägnade att böra föranleda ett ändrat ståndpunktstagande

från riksdagens sida uti ifrågavarande spörsmål.

Vid 1948 år riksdag väcktes slutligen motioner (I: 148 och II: 242), i vilka

hemställdes, att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla att 1946

års kommunallagskommitté måtte erhålla uppdraget dels att utreda möjligheterna

till lagstiftning angående tryggandet av förtjänst och skicklighet såsom

norm vid kommunala tjänstetillsättningar, dels att utreda möjligheterna

till materiell prövning i besvärsväg av kommunala tjänstetillsättningar samt

att Kungl. Maj:t därefter skyndsammast måtte framlägga förslag därom till

riksdagen. Konstitutionsutskottet anförde (uti. nr 13) bl. a. att, ehuru de i

regeringsformen fastslagna befordringsgrunderna för statstjänstemän icke

motsvarades av några likartade uttryckliga bestämmelser i själva kommunallagarna

för kommunaltjänstemän, låge dock den principen till grund för hela

den kommunala självstyrelsen, att full objektivitet skulle iakttagas vid densammas

liandhavande och därför också vid de kommunala tjänstetillsätt

ningarna. Emellertid vore det icke möjligt att på grundval av föreskrifterna

i kommunallagarna genom besvär till statligt organ ernå ny lämplighetsprövning

av dylika tjänstetillsättningsärenden, utom då utnämningen skedde jämlikt

specialförfattningar för där särskilt angivna fall. En ändring av ifrågavarande

huvudregel skulle innebära ett allvarligt intrång i den kommunala

självbestämmanderätten, något som utskottet alltjämt ej kunde förorda. Den

ordning, som på förevarande område numera gällde för Stockholm, utgjorde

icke något principiellt undantag från kommunallagstiftningens allmänna ståndpunkt

därutinnan, då rätten att på materiella besvärsgrunder ändra ett tillsättningsbeslut

förbehållits en stadens egen besvärsnämnd. Kommunalförvaltningens

och därmed den kommunala förvaltningsapparatens under senare

år alltmera vidgade omfattning även inom andra kommuner gjorde emellertid

frågan om lämpligheten av en rent kommunal besvärsanordning, motsvarande

eller liknande den i Stockholm befintliga, förtjänt av uppmärksamhet

även för andra kommuners vidkommande. En förutsättningslös omprövning

av detta spörsmål torde därför numera vara av förhållandena påkallad. De

för 1946 års kommunallagskommitté utfärdade direktiven voro tillräckligt allmänt

hållna för att utskottet, mot bakgrunden av det nu sagda, skulle anse

sig kunna förutsätta, att kommittén utan särskild anmaning upptoge den förevarande

frågan till utredning. Dtskottet framhöll vidare att rättsförhållandena

mellan kommunerna och deras befattningshavare för övrigt i stor ut
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

4 Konstitutionsutskottets utlåtande nr 4.

sträckning lämpligen borde regleras genom avtal mellan de berörda parterna

eller partsorganisationerna samt hemställde, att motionerna ej måtte till

någon riksdagens åtgärd föranleda. —- Första kammaren godkände utskottets

förevarande utlåtande, medan andra kammaren biföll utskottets hemställan

med uteslutande av motiveringen.

Farligt vad utskottet inhämtat har en av stadskollegiet i Stockholm gjord

framställning om att Kungl. Maj:t till 1946 års kommunallagskommitté måtte

hänskjuta frågan om utvidgad tillämpning av det jämlikt lagen om kommunalstyrelse

i Stockholm inrättade särskilda besvärsinstitutet angående kommunala

tjänstetillsättningar överlämnats till kommittén för att tagas i övervägande

vid fullgörande av dennas uppdrag. Vidare har svenska stadsförbundet

till kommittén överlämnat en av stadsfullmäktige i Norrköping till förbundet

gjord hemställan om att detta ville verka för en sådan ändring av

den kommunala lagstiftningen att inrättande av kommunal besvärsnämnd för

tjänstetillsättningsfrågor möjliggöres inom kommunerna efter huvudsakligt

mönster från Stockholms kommunalstyrelse. Kommunallagskommittén har

numera också till omprövning upptagit förevarande spörsmål i samband med

behandlingen av frågan om den kommunala besvärsrätten över huvud taget.

Utskottet får vidare erinra om att direktiven för den år 1948 inom socialdepartementet

tillsatta förhandlingsrättskommittén med uppgift att utreda

frågan om vidgad förhandlingsrätt för stats- och kommunalanställda tjänstemän,

som äro underkastade ämbetsmannaansvar, äro tillräckligt allmänt hållna

för att även denna kommitté kan anses vara oförhindrad att behandla vissa

spörsmål, som nära sammanhänga med de i förevarande motioner väckta

frågorna.

Under hänvisning till det anförda får utskottet hemställa,

att 1) motionerna I: 21 och IT: 23; samt

2) motionerna I: 285 och IT: 341

icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 23 februari 1950.

På konstitutionsutskottets vägnar:

HARALD HALLEN.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Jones Erik Andersson, Elmgren, Herlitz,

Hällgren*, Gustav Emil Andersson, Sandberg*, "Wciland och Damström; samt

från andra kammaren: herrar Hallén, Norén*, Swedberg, Spångberg,

Larsson i Julita*, Nordkvist*, Hansson i Skediga*, fru Svedberg, herrar

Löfroth* och Braconier*.

* Ej närvarande vid justeringen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr i.

o

Reservation:

av lierrar Jones Erik Andersson, Herlitz, Weiland, Swedberg, Nordkvist,

Löfroth och Braconier, som anfört följande:

»Frågan om beredande av vidsträcktare möjligheter till överklagande av

beslut om tillsättning av kommunala tjänster är enligt vår mening av den stora

betydelse att den icke längre kan undanskjutas. Då kommunallagskommittén,

enligt vad vi erfarit, är sysselsatt med utredning angående det kommunala

besvärsinstitutet i det hela, bör i detta sammanhang frågan om besvär över

kommunala tjänstetillsättningar komma under övervägande. Om de vägar,

på vilka resultat skulle kunna nås, vilja vi icke nu göra något uttalande.

Vi få sålunda hemställa,

att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa,

att motionerna I: 21 och II: 23 samt I: 285 och II: 341 måtte

överlämnas till kommunallagskommittén för att beaktas vid

dess utredning angående det kommunala besvärsinstitutet.»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.