Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående ersättning åt anställda i statens verk och inrättningar för värdefulla förslag i rationaliseringsfrågor.

1950-04-28 · 4 sidor


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: inget tryckt sidnummer kunde läsas ur riksdagens text; sidorna visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1950:116, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående ersättning åt anställda i statens verk och inrättningar för värdefulla förslag i rationaliseringsfrågor.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 116.

3

Nr 116.

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående ersättning åt

anställda i statens verk och inrättningar för värdefulla

förslag i rationaliseringsfrågor.

(5:e avd.)

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av

herr Lundqvist m. fl. (I: 55) och den andra inom andra kammaren av herr

Fagerholm (11:79), har hemställts, att riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t

anhålla om utredning och förslag rörande ersättning åt anställda i statens

verk och inrättningar för värdefulla förslag i rationaliseringsfrågor.

Till stöd för förslaget anföra motionärerna följande.

Den stora omfattning statens förvaltning under senare år fått har medfört

att förvaltningsarbetet alltmer komplicerats. Detta har i sin tur ställt

ständigt ökade krav på personalen. Då det ligger i sakens natur, att de

centrala myndigheterna icke äro i stånd att överblicka förvaltningsarbetets

effektivitet över hela det vidsträckta område, som den numera omsluter,

måste det anses vara av största betydelse att alla sådana åtgärder uppmärksammas

som kunna leda till rationalisering och förenkling inom statsförvaltningen.

Enligt vår mening beror förvaltningens effektivitet ytterst på

intresset, kunnigheten och initiativkraften hos dem som i sin dagliga gärning

syssla med statens mångskiftande arbetsuppgifter. Det måste därför

vara av stor vikt att stimulera de enskilda tjänstemännen och arbetarna till

ökade insatser och till initiativ vid sidan av den ordinarie arbetsrutinen. En

sådan stimulans bör kunna uppnås genom att staten visar sin uppskattning

av framkomna värdefulla förslag på så sätt att förslagsställarna belönas med

en lämpligt avvägd kontant ersättning.

Vi kunna icke här uttala oss om hur ett system i här antydd riktning

närmare bör utformas liksom icke heller om hur stort anslag som årligen

bör beviljas för det angivna ändamålet. Dessa frågor böra enligt vår mening

göras till föremål för särskild utredning.

Över förevarande motioner ha, efter därom i vederbörlig ordning gjord

framställning, yttranden avgivits av järnvägsstyrelsen, statens organisationsnämnd

och statens lönenämnd.

Järnvägsstyrelsen anför följande.

Järnvägsstyrelsen har sedan länge haft medel till förfogande för utbetalning

av gratifikationer till tjänstemännen som ersättning och uppmuntran

för värdefulla förslag till förbättringar i statens järnvägars drift in. in. 1

och med inrättandet av företagsnämnder vid statens järnvägar har denna

förslagsverksamhet givits mera fasta former. Enligt överenskommelsen om

opaginerad Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 116.

företagsnämnder tillkommer det sålunda nämnderna att »bedöma sådant

förslag till förändrade driftsmetoder eller andra anordningar eller åtgärder

tiH gagn för verket, som av anställd hänskjutes till nämnden. Nämnd, så

oek ledamot av nämnd, må jämväl framföra sådant förslag. — Därvid bör

nämnden uttala sig om, huruvida förslaget är sådant att, därest verket tillgodogör

sig detsamma, ersättning bör utgå till förslagsställaren. Sådant

uttalande tillställes den centrala nämnden.» I anslutning till dessa bestämmelser

har järnvägsstyrelsen efter samråd med den centrala nämnden utfärdat

närmare anvisningar om hur inlämnade förslag skola behandlas. Som

följd av denna nyordning för förslagsverksamheten har densamma fått en

relativt stor omfattning. Sålunda ha i centrala företagsnämnden intill utgången

av år 1949 behandlats ej mindre än 78 förslag av mera allmän betydelse,

varav 23 befunnits värda belöning. Belöningens storlek har varierat

mellan 50 och 400 kronor. Därjämte ha åtskilliga förslag av mera lokal

natur behandlats inom distrikts-, verkstads-, förråds- och sektionsnämnderna.

Härvid ha 9 förslag hittills belönats.

Enligt järnvägsstyrelsens mening har genom ovan beskrivna ordning förslagsverksamheten

vid statens järnvägar fått en lösning, som väl tillfredsställer

såväl verket som personalen. De åtgärder, som motionärerna syfta

till, ha, såvitt järnvägsstyrelsen kunnat bedöma, sålunda redan genomförts

vid statens järnvägar.

Statens organisationsnämnd har anfört följande.

Vid sina organisationsundersökningar infordrar nämnden i regel från

befattningshavarna hos den myndighet eller avdelning därav, som blir föremål

för undersökning, arbetsredogörelse enligt särskilda blanketter. Enligt

anvisningarna för uppgörandet av dessa redogörelser beredas befattningshavarna

alltid tillfälle att å särskild blankett avgiva förslag till förbättringar.

De förslag, som härvid framkommit, ha i regel åsyftat bättre hjälpmedel i

arbetet, förbättringar i lokal- och möbelhänseende o. dyl., sålunda vanligen

åtgärder som kunna medföra gynnsammare arbetsbetingelser och större

trivsel på arbetsplatsen. Åtgärder av dessa slag äro givetvis av vikt för arbetets

effektivisering och äro följaktligen av ekonomisk betydelse, i allt fält

på längre sikt, men att direkt konstatera det ekonomiska utbytet vid förslagens

genomförande är ej alltid möjligt.

Hos vissa statliga myndigheter finnes liksom på sina håll inom det

enskilda näringslivet — organiserad förslagsverksamhet, vid vilken premier

i penningar eller andra belöningar utgå för goda förslag, som framläggas av

personalen. Så är förhållandet exempelvis vid statens järnvägar, post-,

telegraf- och vattenfallsverken samt försvarets fabriksverk.

Organisationsnämnden delar motionärernas mening att det är av stor

betydelse att de enskilda tjänstemännen och arbetarna i statstjänsten stimuleras

till insatser för en effektivisering av arbetet i statsförvaltningen.

Detta kan ske genom propaganda, genom belöningar i kontanter, genom

publicitet rörande förslagen och förslagsställarna i verkens publikationer

eller genom att myndigheterna på annat sätt visa sin uppskattning av vederbörandes

insats.

Om förslagsverksamhet mera allmänt organiseras inom statsförvaltningen,

skulle det otvivelaktigt vara av värde om goda förslag av allmänt intresse

kunde tillgodogöras även på andra håll än inom det verksamhetsområde,

där förslaget framkommit. Sådana förslag borde delgivas organisa
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 116.

5

tionsnämnden för att dels komma till användning i nämndens verksamhet,

dels ock genom nämndens försorg vidarebefordras till statsförvaltningen i

övrigt. Organisationsnämnden har i sina anslagsäskanden för budgetåret

1950/51 begärt, att vid nämnden skulle inrättas en särskild befattning, vars

innehavare skulle bl. a. bedriva undervisnings- och informationsverksamhet

i organisationsfrågor för personal inom statsförvaltningen. Genom inrättandet

av en dylik tjänst skulle nämnden få möjlighet att i större utsträckning

än hittills bedriva upplysningsverksamhet i rationaliseringsfrågor.

Därvid skulle även sådana rationaliseringsförslag, som i det föregående berörts,

kunna bekantgöras och utnyttjas över ett större fält.

Organisationsnämnden har intet att erinra mot att sådan utredning, som

i berörda motioner avses, företages. Det kan bl. a. vara värdefullt att skapa

enhetliga principer för förslagsverksamheten.

Statens lönenämnd slutligen anför följande.

Lönenämnden får framhålla, att inom skilda håll inom statsförvaltningen

— främst inom kommunikationsverken, men även vid allmänna civilförvaltningen

och inom försvaret — redan vidtagits vissa åtgärder i det i

motionerna angivna syftet, nämligen att stimulera de enskilda tjänstemännen

och arbetarna till ökade insatser och till initiativ vid sidan av den

ordinarie arbetsrutinen. Såsom exempel härpa må framhallas den vid statens

järnvägar förekommande förslagsverksamheten. Enligt av järnvägsstyrelsen

efter överenskommelse med vederbörande personalsammanslutningar

utfärdade bestämmelser angående företagsnämnder vid statens järnvägar

_ vilka nämnder bl. a. ha till uppgift att upprätthålla fortlöpande

samverkan mellan verket och personalen för astadkommande av bästa möjliga

driftsresultat och betjäning av allmänheten — äger sålunda företagsnämnd

bedöma sådant förslag till förändrade driftsmetoder eller andra anordningar

eller åtgärder till gagn för verket, som av anställd hänskjutes

till nämnden. Därvid bör nämnden uttala sig om, huruvida förslaget är

sådant att, därest verket tillgodogör sig detsamma, ersättning hör utgå till

förslagsställaren. För ytterligare kännedom om denna förslagsverksamhet

torde få hänvisas till av järnvägsstyrelsen efter samråd med den centrala

företagsnämnden vid statens järnvägar fastställda bestämmelser angaende

förslagsverksamheten vid statens järnvägar (statens järnvägars författningssamling

1949: 139), vari meddelas närmare föreskrifter röiande förslags

inlämnande och behandling samt belöningar (premier, gratifikationer)

för lämnade förslag.

Lönenämnden får vidare erinra, att chefen för finansdepartementet enligt

Kungl. Maj :ts bemyndigande den 9 december 1949 tillkallat en utredningsman

med uppdrag att inom departementet biträda med handläggning av

frågor rörande företagsdemokrati inom statsförvaltningen. Lönenämnden

förutsätter, alt denna utredning kommer att beakta de åtgärder, som i förevarande

hänseende företagits vid kommunikationsverken. Erinras må även,

att det åligger 1949 års rationaliseringsutredning alt närmare överväga samtliga

förhållanden, som kan ha betydelse för frågan om effektivisering av

rationaliseringsverksamheten inom statsförvaltningen, samt att tiamlägga

förslag i ämnet.

På grund av vad sålunda anförts synes i vart fall icke innan erfarenheter

vunnits rörande företagsnämndernas verksamhet något behov föreligga av

särskild utredning, på sätt motionärerna hemställt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 116.

Utskottet. Såsom av järnvägsstyrelsens yttrande framgår har en anordning

med utbetalning av gratifikationer till tjänstemän såsom ersättning

och uppmuntran för värdefulla förslag till förbättringar i driften sedan

länge tillämpats vid statens järnvägar. Även på vissa andra håll, främst

inom kommunikationsverken men även vid allmänna civilförvaltningen

och försvaret, ha enligt vad statens lönenämnd anfört åtgärder vidtagits

för att stimulera de enskilda tjänstemännen och arbetarna till ökade insatser

och till initiativ vid sidan av den ordinarie arbetsrutinen. Enligt utskottets

mening äro åtgärder av nu angiven innebörd av stor betydelse, och utskottet

anser önskvärt att redan vidtagna anordningar på ifrågavarande

område utbyggas och erhålla mera allmän tillämpning.

Om utskottet sålunda i sak delar motionärernas mening, att staten bör

visa sin uppskattning av framkomna värdefulla rationaliseringsförslag genom

en lämpligt avvägd kontant ersättning, synes det utskottet emellertid

knappast av behovet påkallat att riksdagen skulle i skrivelse till Kungl.

Maj :t anhålla om utredning och förslag i ämnet. Såsom lönenäinnden erinrat

har inom finansdepartementet tillkallats en utredningsman för handläggning

av frågor om företagsdemokrati inom statsförvaltningen. Enligt vad

utskottet inhämtat kommer härvid även att uppmärksammas frågan om

ersättning för sådana förslag till förändrade arbetsmetoder eller andra anordningar

till gagn för myndighet, som komma under bedömande av företagsnämnd.

Ifrågavarande spörsmål torde i övrigt kunna väntas upptagas

till diskussion i samband med behandlingen av ett nyligen avgivet betänkande

angående rationaliseringsverksamheten inom den offentliga förvaltningen.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att motionerna I: 55 och II: 79 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 28 april 1950.

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND.

Närvarande: se under utlåtandet nr 114.

av herr Lundqvist.

Reservation

Iduns tryckeri, Esselte AB. Stockholm 1950

016169

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.