Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående åtgärder i syfte att till Sverige överföra vissa utländska läkare jämte i ämnet väckta motioner.
1950-05-02 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1950:128, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående åtgärder i syfte att till Sverige överföra vissa utländska läkare jämte i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande nr 128.
1
Nr 128.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående åtgärder
i syfte att till Sverige överföra vissa utländska
läkare jämte i ämnet väckta motioner.
(3:e avd.)
I propositionen nr 134 har Kungl. Maj :t, under åberopande av bilagt utdrag
ur statsrådsprotokollet över inrikesärenden för den 10 mars 1950,
föreslagit riksdagen att för budgetåret 1950/51 anvisa dels å driftbudgeten
under elfte huvudtiteln till Kostnader för överförande till Sverige
av vissa utländska läkare ett förslagsanslag av 150 000 kronor, dels ock å
kapitalbudgeten under fonden för låneunderstöd till Lån till vissa utländska
läkare ett investeringsanslag av 180 000 kronor.
Propositionen.
Efter en del förberedande överläggningar och utredningar har Kungl.
Maj :t den 29 december 1949 uppdragit åt en delegation att företaga en resa
till Österrike för att undersöka förutsättningarna för att till Sverige överföra
ett antal österrikiska läkare och med vederbörande österrikiska myndigheter
och institutioner upptaga förhandlingar därom. Delegationen har
i en rapport den 6 februari 1950 avgivit redogörelse för verkställda undersökningar
m. in. Över rapporten ha yttranden avgivits av ett flertal myndigheter
och organisationer.
Departementschefen har i anledning av de betänkligheter, som från vissa
remissorgan anförts mot införande av utländska läkare till Sverige, inledningsvis
lämnat en redogörelse för den inom olika områden rådande bristen
på läkare samt de möjligheter, som föreligga att öka tillförseln av
svenska läkare. Därvid har bl. a. framhållits, att den svenska hälso- och
sjukvården, så långt detta är möjligt, bör handhavas av svensk personal.
Det anses därför angeläget, att olika uppslag för att på ett rationellare sätt
använda våra egna läkare allvarligt prövas. Emellertid kan den brist på
läkare, som f. n. föreligger, endast till en mycket ringa del täckas på detta
sätt. Departementschefen finner därför, att den kvarstående möjligheten
— att från ett land med överskott på väl kvalificerade läkare till Sverige
överföra ett antal sådana — bör prövas, trots att vissa övergångssvårigheter
kunna vara förbundna härmed.
Den förenämnda delegationen, vars rekommendationer grunda sig på
Biliang till riksdagens protokoll 1950. G samt. Nr 128—129.
2
Statsutskottets utlåtande nr 128.
mycket ingående studier av förhållandena i Österrike, har beträffande den
medicinska utbildningen i Wien uttalat, att denna synes vara sådan, att ett
överförande av ett begränsat antal österrikiska läkare från denna synpunkt
är möjligt. Delegationen anför vidare, att en eventuell överflyttning av
österrikiska läkare i första band synes böra taga sikte på unga läkare omedelbart
eller kort efter avslutad s. k. turnustjänstgöring, d. v. s. viss praktisk
tjänstgöring vid sjukhus. Dessa, som då i stort sett kunna jämställas
med svenska medicine licentiater, skulle kunna insättas som underläkare
vid sjukhus av olika slag. Härjämte torde yngre läkare lättare än äldre
kunna anpassa sig efter nya förhållanden och sannolikt i allmänhet snabbare
lära sig svenska språket. Med hänsyn härtill förordar departementschefen,
att under nästa budgetår till Sverige successivt överföras högst 100
österrikiska läkare. En sådan överföring tillstyrkes även av medicinalstyrelsen,
svenska landstingsförbundet och svenska stadsförbundet samt till
ett lägre antal — förslagsvis 25 — och med vissa reservationer även av
svenska läkaresällskapet. Beträffande fördelningen av de 100 läkarna på
olika vårdområden förutsättes, att den får ankomma på medicinalstyrelsen
efter samråd med vederbörande huvudmän.
Uttagningen av läkarna har av delegationen föreslagits skola ske av en
särskild kommitté och i samarbete med österrikiska myndigheter och läkare.
överföringen till Sverige föreslås skola ske gruppvis med ca 25 läkare
i varje grupp samt med omkring tre månaders intervall mellan grupperna.
Efter en förberedande kurs i svenska språket och en allmän samhällsorientering
under en månad avses de skola påbörja en ettårig provtjänstgöring,
varefter utbildningen avslutas med en enmånadskurs i svensk
statsmedicin. Sedan denna 14 månaders tjänstgöring avslutats skulle läkarna
beredas anställning främst på tjänster, där eventuellt kvarstående
språksvårigheter icke göra sig särskilt gällande.
Vad beträffar statens ekonomiska åtaganden, innebär delegationens, av
departementschefen biträdda förslag huvudsakligen, att staten skall bestrida
kostnaderna för läkarnas resa till Sverige och deras deltagande i den förberedande
kursen och kursen i statsmedicin samt lämna envar läkare ett engångsbidrag
till uppehället under den första tiden med 500 kronor. Härjämte
anses läkare med försörjningsplikt mot egen familj eller andra närstående
böra beredas möjlighet att för fullgörande av denna skyldighet under
de 14 månader, provtjänstgöringen och kurserna omfatta, av statsmedel
erhålla tillskott, vilket skulle ha karaktären av lån till två tredjedelar och
av bidrag till en tredjedel. På lånedelen förutsättes skola utgå ränta med
samma procentsats som den för riksbankens amorteringslån gällande. Dessa
tillskott skulle lämnas efter en mycket noggrann prövning av behovet därav
samt utgå med ett högsta belopp av 6 000 kronor för år och läkare. Möjlighet
till befrielse från återbetalningsskyldighet anses böra föreligga i de
mycket sällsynta fall som av delegationen angivas, såsom att läkaren av
-
Statsutskottets utlåtande nr 128.
3
lider eller provtjänstgöringen ej utfaller till belåtenhet. Det förutsattes, att
läkarna under sin provtjänstgöring av resp. huvudmän beredas fri kost och
fritt logi samt att de i den mån som deras tjänstgöring innebär nytta för
sjukhuset, där de tjänstgöra, erhålla viss ersättning.
Långivningen föreslås få administreras av den nämnd, som tillsatts för
låneverksamheten beträffande flyktingläkarna, eventuellt efter någon
jämkning i nämndens sammansättning.
Utgifterna för nästa budgetår för läkarnas resa till Sverige, engångsbidragen
till deras uppehälle samt den under budgetåret infallande förberedande
kursen uppskattas till ett sammanlagt belopp av 150 000 kronor. För
ändamålet föreslås å driftbudgeten för nästa budgetår skola anvisas ett förslagsanslag
å detta belopp benämnt Kostnader för överförande till Sverige
av vissa utländska läkare. Kostnaderna för låneverksamheten under nästa
budgetår uppskattas till 180 000 kronor. Departementschefen föreslår, att
ett särskilt anslag, benämnt Lån till vissa utländska läkare å 180 000 kronor
anvisas under fonden för låneunderstöd.
Kostnaderna för uttagningen av läkarna, vilka i sin helhet komma att
falla på innevarande budgetår, förutsättas i likhet med kostnaderna för den
redan utsända delegationens undersökningar få bestridas från femte huvudtitelns
reservationsanslag till Kostnader för överflyttning av arbetskraft.
Motioner.
Utskottet har i förevarande sammanhang till behandling förehaft två
likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av fröken
Andersson och herr Lundqvist (1:437) och den andra inom andra kammaren
av fru Ewerlöf m. fl. (II: 526), i vilka hemställts, att riksdagen måtte
i anledning av nu förevarande proposition
dels i skrivelse till Kungl. Maj :t för sin del anhålla om utredning av det
föreliggande och troliga behovet av läkare i landet och av möjligheterna att
eliminera de hinder, som föreligga för en tillräckligt omfattande utbildning
av svenska läkare, och därmed sammanhängande spörsmål,
dels i skrivelse till Kungl. Maj:t för sin del framhålla, att möjligen föreliggande
akut brist på läkare i främsta rummet bör motverkas genom att
därför lämpade svenska medicine kandidater beredas tillfälle att tjänstgöra,
där sådan brist föreligger, och i andra rummet genom att danska och
finländska läkare beredas samma möjligheter och uppmanas därtill samt
att om överföring av andra utländska läkare därutöver visar sig behövlig
antalet begränsas till högst 20 för budgetåret 1950/51,
dels till Kostnader för överförande till Sverige av vissa utländska läkare
å driftbudgeten under elfte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 30 000
kronor,
dels ock till Lån till vissa utländska läkare å kapitalbudgeten under fonden
för låneunderstöd anvisa ett investeringsanslag av 36 000 kronor.
4
Statsutskottets utlåtande nr 128.
Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina förslag, hänvisas
till motionen I: 437.
Utskottet.
Av de remissyttranden, som avgivits rörande förslaget att till Sverige
överföra ett antal österrikiska läkare, framgår, att delade meningar råda
rörande lämpligheten och behovet av en dylik åtgärd. Vad till en början
angår behovet av ett ökat antal läkare framgår av departementschefens
redogörelse, att avsevärda brister föreligga på ett flertal områden inom
sjukvården. Dessa förhållanden ha också i olika sammanhang aktualiserats
för riksdagens vidkommande. Utskottet vill exempelvis erinra om den
läkarbrist, som f. n. råder inom sinnessjukvården och som föranlett förslag
till särskilda åtgärder beträffande sinnessjukläkarnas löneförmåner. Sedan
flera år tillbaka har vidare den av riksdagen beslutade utbyggnaden av provinsialläkarorganisationen
fördröjts av brist på läkarpersonal. Liknande
exempel kunna anföras från andra områden. Det är naturligt, att i nuvarande
läge särskild uppmärksamhet måste ägnas åt möjligheterna att komma
tillrätta med ifrågavarande förhållanden. I första rummet bör om möjligt
behovet täckas med inhemsk arbetskraft. Även om förbättrade utbildningsmöjligheter
numera stå till buds och ytterligare ökad kapacitet på
området inom den närmaste tiden kan förväntas, är det dock uppenbart,
att problemet icke inom rimlig tid på denna väg kan erhålla en tillfredsställande
lösning. Förslaget i motionerna I: 437 och II: 526 att till lindrande
av den akuta läkarbristen låta därför lämpade svenska medicine kandidater
beredas tillfälle till tjänstgöring synes enligt utskottets mening knappast
kunna medföra den lättnad i fråga om tillgången till läkare, som är
önskvärd. Såsom departementschefen framhållit, skulle detta dessutom
medföra ett uppskjutande av den tidpunkt, då vederbörande som färdigutbildad
i full utsträckning får utöva läkaryrket. Utskottet har med hänsyn
till vad ovan anförts i likhet med departementschefen kommit till den
uppfattningen, att försök bör göras med överförande av utländska läkare.
I anledning av vad härutinnan anförts i nyssnämnda motioner, vill utskottet
emellertid understryka, att detta ställningstagande är grundat på de
förhållanden, som f. n. råda, och den utveckling, som inom den närmaste
tiden kan förutses. Det är givetvis av utomordentlig vikt, att undersökningar
på längre sikt fortlöpande bedrivas rörande läkarbehovet och tillgången
till inhemska läkare.
Vad beträffar frågan om överförande av utländska läkare ha motionärerna
framhållit, att i första hand danska och finländska läkare böra ifrågakomma.
Utskottet hyser även för sin del uppfattningen, att nordiska
läkare böra ha bättre förutsättningar än andra utländska läkare att anpassa
sig efter svenska förhållanden. Det kan också nämnas, att ett icke
obetydligt antal sådana läkare, främst danska, redan nu tjänstgöra i den
svenska sjukvården. Möjligheterna att överföra ett ökat antal nordiska lä
-
Statsutskottets utlåtande nr 128.
5
kare böra givetvis ägnas all uppmärksamhet men torde av flera skäl vara
rätt begränsade. Det synes därför bli ofrånkomligt att även i andra länder
eftersöka lämplig arbetskraft. Den i propositionen lämnade redogörelsen
för de österrikiska läkarnas utbildnings- och tjänstgöringsförhållanden har
bibragt utskottet den uppfattningen, att förutsättningarna för övertagande
av sådana läkare äro relativt goda.
Departementschefens förslag om successivt överförande av 100 österrikiska
läkare till Sverige föranleder med hänsyn till vad ovan anförts icke
någon erinran från utskottets sida. Härigenom torde möjligheterna att öka
läkartillgången på sådana områden, där särskilt stor brist föreligger, kunna
förbättras. Utskottet vill i det sammanhanget erinra om att i den i propositionen
omtalade departementspromemorian uttalats, att läkarna som regel
icke skulle få tjänstgöra i Stockholm, Göteborg och Malmö ävensom att
behörighet att utöva verksamhet som privatpraktiserande läkare i Sverige
icke skulle kunna erhållas förrän efter ett flertal års vistelse i landet. Genom
sådana begränsningar torde möjligheter föreligga för medicinalstyrelsen
att vid fördelningen av läkarna tillföra de mest utsatta bristområdena
en förstärkning.
Utskottet vill i detta sammanhang framhålla, att, för den händelse det
mot förmodan icke skulle visa sig möjligt att i Österrike rekrytera läkare
på sätt avsetts, Kungl. Maj:t bör äga rätt att besluta om överförande av
läkare med tillfredsställande kvalifikationer även från andra länder.
Vad Kungl. Maj:t föreslagit beträffande de praktiska åtgärderna för
överförandet, de ekonomiska villkoren för överföringen, långivning och anslagsberäkning
in. m. har utskottet ansett sig kunna godtaga.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,
I. att riksdagen må med bifall till Kungl. Maj :ts förslag
samt med avslag å motionerna I: 437 och II: 526, i vad de
avse medelsanvisningen, för budgetåret 1950/51 anvisa
a) till Kostnader för överförande till Sverige av vissa utländska
läkare under elfte huvudtiteln ett förslagsanslag av
150 000 kronor;
b) till Lån till vissa utländska läkare under fonden för
låneunderstöd ett investeringsanslag av 180 000 kronor;
II. att motionerna I: 437 och II: 526, till den del de icke
behandlats under I., icke må till någon riksdagens åtgärd
föranleda.
Stockholm den 2 maj 1950.
På statsutskottets vägnar:
MARTIN SKOGLUND.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande nr 128.
Närvarande: se under utlåtandet nr 129.
Reservation
av herr Ohlon, fröken Andersson, herrar Ståhl, Bergstrand och Birke,
vilka ansett, att utskottet bort tillstyrka bifall till motionerna 1:437 och
II: 526 och att utskottets hemställan därför bort hava följande lydelse:
»I. att riksdagen må i anledning av Kungl. Maj:ts förslag
samt med bifall till motionerna I: 437 och II: 526, i vad de
avse medelsanvisningen, för budgetåret 1950/51 anvisa
a) till Kostnader för överförande till Sverige av vissa utländska
läkare under elfte huvudtiteln ett förslagsanslag av
30 000 kronor;
b) till Lån till vissa utländska läkare under fonden för
låneunderstöd ett investeringsanslag av 36 000 kronor;
II. att riksdagen må med bifall till motionerna I: 437 och
II: 526, till den del de icke behandlats under I.,
a) i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om utredning av
det föreliggande och troliga behovet av läkare i landet och
av möjligheterna att eliminera de hinder, som föreligga för
en tillräckligt omfattande utbildning av svenska läkare och
därmed sammanhängande spörsmål;
b) i skrivelse till Kungl. Maj:t framhålla, att möjligen
föreliggande akut brist på läkare i främsta rummet bör
motverkas genom att därför lämpade svenska medicine kandidater
beredas tillfälle att tjänstgöra, där sådan brist föreligger,
och i andra rummet genom att danska och finländska
läkare beredas samma möjligheter och uppmanas därtill
samt att om överföring av andra utländska läkare därutöver
visar sig behövlig antalet begränsas till högst 20 för
budgetåret 1950/51.»
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1950:210 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående åtgärder i syfte att till Sverige överföra vissa utländska läkare. a1 i texten