Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ersättning till T. E. Hedlund m. m. jämte motionsvis gjorda framställningar om ersättningar i anledning av sjukdom efter militärtjänstgöring.

1950-05-02 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1950:130, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ersättning till T. E. Hedlund m. m. jämte motionsvis gjorda framställningar om ersättningar i anledning av sjukdom efter militärtjänstgöring.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr ISO.

1

Nr 130.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående

ersättning till T. E. Hedlund m. m. jämte

motionsvis gjorda framställningar om ersättningar

i anledning av sjukdom efter militärtjänstgöring.

(5:e avd.)

I propositionen nr 215 har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för den 17 mars 1950, framlagt

förslag angående dels ersättning till T. E. Hedlund i anledning av sjukdom

efter militärtjänstgöring, dels ock livränta åt Jenny Johansson såsom efterlevande

till en person, som avlidit av skada som tillfogats honom vid trafik

med en kronan tillhörig bil.

Vidare ha motionsvis framställningar gjorts om ersättning åt två personer

i anledning av sjukdom ådragen under militärtjänstgöring.

Beträffande utredningen i ärenden, som behandlas i nämnda proposition,

får utskottet hänvisa till denna.

l:o) Värnpliktige Thorvald Emanuel Hedlund. Under punkten 1 av propositionen

nr 215 föreslår Kungl. Maj:t riksdagen medgiva, att från anslaget

till bidrag till ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,

må till Thorvald Emanuel Hedlund utbetalas ersättning i anledning

av sjukdom enligt grunderna för militärersättningsförordningen.

Med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förslag hemställer utskottet,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning.

2:o) Förre tågmästaren K. T. Johanssons änka. Under punkten 2 av propositionen

nr 215 föreslår Kungl. Maj:t riksdagen medgiva, att från anslaget

till diverse pensioner och understöd m. m. må från och med den 1 juli

1950 till Jenny Johansson utgå årlig livränta efter 400 kronor för år så länge

hon lever ogift och till dess hon fyller 67 år, med iakttagande att å den salunda

bestämda livräntan icke må åtnjutas någon sådan tilläggsförmån som eljest

tillkommer pensionstagare.

Med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förslag hemställer utskottet,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning.

1 —930 so Bihany till riksdagens protokoll 1950. 6 samt. Nr ISO.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 130.

3:o) Värnpliktige Nils Julius Björklund. I motionen 11:280 hemställer

fröken Nygren, att riksdagen, därest en undersökning giver vid handen, att

N. J. Björklund ej erhållit skälig ekonomisk gottgörelse för skada, liden i

och genom militärtjänstgöring, bereder honom sådan gottgörelse med belopp,

som efter undersökning kan prövas lämpligt.

I motionen anföres följande.

Nils Julius Björklund, Norra Valbo, Gävleborgs län, som inryckte till

militärtjänst den 9 april 1942 med inskr.-nr 305-60-41, insjuknade i samband

med vaccination mot tyfus. Enligt intyg av professor Nils Antoni, som undersökte

Björklund den 21 april 1944, led han då av encephalopathia chronica,

vilken sjukdom »bestämt synes vara ådragen i och genom militärtjänstgöring».

Björklund, som på grund av sjukdomen varit mer eller mindre arbetsoförmögen

alltsedan 1942, har tillerkänts först sjukpenning och sedan livränta till

och med den 8 mars 1947. Men då livräntan enligt Björklunds mening dels

varit för snävt tillmätt efter invaliditetsgraden (15 %) och dels upphört, innan

arbetsförmågan återvunnits, anser sig Björklund illa belönad av samhället förde

insatser, han gjorde i en farofylld tid.

Det är ur samhällssolidaritetens synpunkt beklagligt, om män, som skadats

i militärtjänst, förutom fysiskt lidande också åsamkas ekonomiska förluster,

och jag har därför velat underställa fallet riksdagen för prövning. Själv kan

jag givetvis icke bedöma klagomålens vare sig medicinska eller juridiska

grund.

Utskottet. Av handlingarna i ärendet framgår, att riksförsäkringsanstalten

tillerkänt Björklund ersättning i form av sjukpenning respektive livränta på

grund av sjukdom ådragen under militärtjänstgöring, varvid livränta utgått

senast för tiden den 9 maj 1946—den 8 mars 1947 efter en invaliditetsgrad av

15 %. Kiksförsäkringsanstalten har funnit livränta eller sjukpenning efter den

8 mars 1947 icke kunna utgå, enär Björklunds sjukdom efter sistnämnda dag

icke kunde anses medföra sådan nedsättning i hans arbetsförmåga, som i militärförordningen

stadgas för rätt till dylik ersättning. Försäkringsrådet, varest

Björklund häröver anfört besvär, har enligt utslag den 14 oktober 1948 funnit

besvären icke föranleda någon åtgärd.

Då, såvitt utskottet kunnat finna, några sådana omständigheter icke framkommit

som skulle kunna föranleda utskottet att intaga annan ställning till

den föreliggande ersättningsfrågan än riksförsäkringsanstalten och försäkringsrådet,

finner sig utskottet icke kunna tillstyrka det i motionen framställda

yrkandet.

Utskottet hemställer,

att motionen II: 280 icke må till någon riksdagens åtgärd föranleda.

4:o) Värnpliktige Karl Torsten Björkman. I motionen 11:281 hemställer

herr Jansson i Kalix, att riksdagen måtte utan hinder av att vederbörande

myndigheter funnit att ersättning i form av sjukpenning icke bör utgå till

värnpliktige nr 423-74-29 Karl Torsten Björkman efter den 30 augusti 1941, till
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 130. 3

erkänna honom ersättning för kroppsskada enligt i militärersättningsförordningen

stadgade grunder.

I motionen anföres följande.

Från och med den 1 april 1940 tillerkändes värnpliktige nr 423-74-29 Karl

Torsten Björkman från Kalix-Nyborg, Nederkalix församling inom Norrbottens

län, född den 29 augusti 1909, av riksförsäkringsanstalten ersättning

för kroppsskada under beredskapstjänstgöring. Denna ersättning utgick till och

med den 30 augusti 1941. ____ .... .

Vid denna tidpunkt, alltså efter det att Björkman erhållit ersättning foi

kroppsskada under sjutton månader, upptäckte riksförsäkringsanstalten, att

ryggskadan icke har samband med kroppsskadan under militärtjänstgöringen.

Det bör dock ihågkommas, att Björkmans ryggsjukdom bestått under alla

dessa år och att han för att möjligen bli fri sm sjukdom besökt ett flertal

läkare och sjukvårdsinrättningar inom landet. Sålunda vårdades han under

åren 1940,1941 och 1943 för denna sjukdom å reumatikeravdelnmgen vid Umea

lasarett. Under 1943 var han intagen å länslasarettet i Kalix och å serafimerlasarettet

i Stockholm. Björkman har med jämna mellanrum besökt läkare för

c in ryggskada, utan att dessa dock kunnat göra annat for honom an att konstatera,

att skadan alltjämt består. Sålunda finnes intyg från chefslakaren vid

länslasarettet i Kalix,''dr Ingvar Ekholm, dels från ett besök, som Björkman

gjort hos denne den 14 september 1948, och dels från ett besok den 3 januaii

i år. Dr Ekholm konstaterade sjukdomens karaktär och yttringar i det törsta

intyget och finner enligt det andra intyget i januari mga förändringar i det

tidigare sjukdomstillståndet. De återkommande besöken hos läkare och deras

intyg om att besvären efter kroppsskadan bestå och inte ändrat karaktar maste

innebära att Björkmans ryggskada har ett omedelbart samband med det olycksfall

han var utsatt för under inkallelsen till beredskapstjänst vid en forlaggnin"

i närheten av Bodens fästning. Under denna beredskapstjänst beordrades

Björkman i februari månad 1940 att deltaga i lossningen av en godsvagn lastad

med halm- och höknippen, uppställd vid Bodens södra station. Björkman

råkade vid lossningen av denna vagn ut för den ryggskada, som tvingade

honom att dagen efter sjukskriva sig. Han inkallades sedermera varje år under

flera perioder men hemförlovades efter någon tids ibland bara efter någon

dags — tjänstgöring, då man kom underfund med att även den lattaste tjänstgöring

försämrade hans hälsotillstånd. Under tiden 1 april 1940 till och med

den 30 augusti 1941 synes också riksförsäkringsanstalten ha delat den uppfattningen,

att Björkmans skada härledde sig från lossningen av halm- och hövagnen

i Boden, men då Björkmans tillstånd inte förbättrades, beslutade riksförsäkringsanstalten,

att ersättning för kroppsskada till Björkman icke längre

skulle utgå, ehuru det i samma beslut talas om försämring av ryggbesvär.

Utskottet. Av handlingarna i förevarande ärende inhämtas, att riksförsäkringsanstalten

tillerkänt Björkman sjukpenning till och med den 30 augusti

1941 i anledning av kroppsskada (ryggbesvär) ådragen under militärtjänstgöring

åren 1939 och 1940. Av Björkman framställt anspråk på ytterligare

ersättning har avvisats av såväl anstalten som försäkringsradet, vilka myndigheter

funnit sådant samband mellan Björkmans efter den 30 augusti 1941

kvarstående besvär och militärtjänstgöringen icke förefinnas, att ersättning

efter sistnämnda dag kunde tillerkännas honom. En av Björkman hos Kungl.

Maj:t år 1947 gjord ansökan om ersättning i förevarande hänseende har enligt

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr ISO.

beslut den 31 oktober samma år lämnats utan åtgärd på grund av stadgandet i

3 § 1 mom. fjärde stycket 1927 års militärersättningsförordning.

Vid den prövning utskottet ägnat förevarande ersättningsfråga har utskottet

icke funnit skäl intaga någon från de ansvariga myndigheterna avvikande

ståndpunkt. Utskottet hemställer förty,

att motionen II: 281 icke må till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 2 maj 1950.

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Rickard Lindström, Sven Larsson, Gränebo,

Mannerskantz, Ohlon, Gustaf Karlsson, Iwar Anderson, Heiding, fröken Andersson,

herrar Sundelin, Rosenberg, Hesselbom, Erik Gustaf Andersson och

Einar Persson; samt

från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Ward, Svensson i

Grönvik, Andersson i Malmö, Boman i Kieryd, Mårtensson i Uddevalla,

Rubbestad, Ståhl, Bergstrand, Petterson i Degerfors, fröken Elmén, herrar

Persson i Vinberg, Birke, Persson i Växjö och Gustafsson i Stockholm.

Stockholm 1950. K. L. Beckmans Boktryckeri.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1950:212 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition omgående ersättning till T. E. Hedlund m. m. a1 i texten