Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ersättning till T. E. Hedlund m. m. jämte motionsvis gjorda framställningar om ersättningar i anledning av sjukdom efter militärtjänstgöring.
1950-05-02 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1950:130, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ersättning till T. E. Hedlund m. m. jämte motionsvis gjorda framställningar om ersättningar i anledning av sjukdom efter militärtjänstgöring.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande nr ISO.
1
Nr 130.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
ersättning till T. E. Hedlund m. m. jämte
motionsvis gjorda framställningar om ersättningar
i anledning av sjukdom efter militärtjänstgöring.
(5:e avd.)
I propositionen nr 215 har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för den 17 mars 1950, framlagt
förslag angående dels ersättning till T. E. Hedlund i anledning av sjukdom
efter militärtjänstgöring, dels ock livränta åt Jenny Johansson såsom efterlevande
till en person, som avlidit av skada som tillfogats honom vid trafik
med en kronan tillhörig bil.
Vidare ha motionsvis framställningar gjorts om ersättning åt två personer
i anledning av sjukdom ådragen under militärtjänstgöring.
Beträffande utredningen i ärenden, som behandlas i nämnda proposition,
får utskottet hänvisa till denna.
l:o) Värnpliktige Thorvald Emanuel Hedlund. Under punkten 1 av propositionen
nr 215 föreslår Kungl. Maj:t riksdagen medgiva, att från anslaget
till bidrag till ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,
må till Thorvald Emanuel Hedlund utbetalas ersättning i anledning
av sjukdom enligt grunderna för militärersättningsförordningen.
Med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förslag hemställer utskottet,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning.
2:o) Förre tågmästaren K. T. Johanssons änka. Under punkten 2 av propositionen
nr 215 föreslår Kungl. Maj:t riksdagen medgiva, att från anslaget
till diverse pensioner och understöd m. m. må från och med den 1 juli
1950 till Jenny Johansson utgå årlig livränta efter 400 kronor för år så länge
hon lever ogift och till dess hon fyller 67 år, med iakttagande att å den salunda
bestämda livräntan icke må åtnjutas någon sådan tilläggsförmån som eljest
tillkommer pensionstagare.
Med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förslag hemställer utskottet,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning.
1 —930 so Bihany till riksdagens protokoll 1950. 6 samt. Nr ISO.
2
Statsutskottets utlåtande nr 130.
3:o) Värnpliktige Nils Julius Björklund. I motionen 11:280 hemställer
fröken Nygren, att riksdagen, därest en undersökning giver vid handen, att
N. J. Björklund ej erhållit skälig ekonomisk gottgörelse för skada, liden i
och genom militärtjänstgöring, bereder honom sådan gottgörelse med belopp,
som efter undersökning kan prövas lämpligt.
I motionen anföres följande.
Nils Julius Björklund, Norra Valbo, Gävleborgs län, som inryckte till
militärtjänst den 9 april 1942 med inskr.-nr 305-60-41, insjuknade i samband
med vaccination mot tyfus. Enligt intyg av professor Nils Antoni, som undersökte
Björklund den 21 april 1944, led han då av encephalopathia chronica,
vilken sjukdom »bestämt synes vara ådragen i och genom militärtjänstgöring».
Björklund, som på grund av sjukdomen varit mer eller mindre arbetsoförmögen
alltsedan 1942, har tillerkänts först sjukpenning och sedan livränta till
och med den 8 mars 1947. Men då livräntan enligt Björklunds mening dels
varit för snävt tillmätt efter invaliditetsgraden (15 %) och dels upphört, innan
arbetsförmågan återvunnits, anser sig Björklund illa belönad av samhället förde
insatser, han gjorde i en farofylld tid.
Det är ur samhällssolidaritetens synpunkt beklagligt, om män, som skadats
i militärtjänst, förutom fysiskt lidande också åsamkas ekonomiska förluster,
och jag har därför velat underställa fallet riksdagen för prövning. Själv kan
jag givetvis icke bedöma klagomålens vare sig medicinska eller juridiska
grund.
Utskottet. Av handlingarna i ärendet framgår, att riksförsäkringsanstalten
tillerkänt Björklund ersättning i form av sjukpenning respektive livränta på
grund av sjukdom ådragen under militärtjänstgöring, varvid livränta utgått
senast för tiden den 9 maj 1946—den 8 mars 1947 efter en invaliditetsgrad av
15 %. Kiksförsäkringsanstalten har funnit livränta eller sjukpenning efter den
8 mars 1947 icke kunna utgå, enär Björklunds sjukdom efter sistnämnda dag
icke kunde anses medföra sådan nedsättning i hans arbetsförmåga, som i militärförordningen
stadgas för rätt till dylik ersättning. Försäkringsrådet, varest
Björklund häröver anfört besvär, har enligt utslag den 14 oktober 1948 funnit
besvären icke föranleda någon åtgärd.
Då, såvitt utskottet kunnat finna, några sådana omständigheter icke framkommit
som skulle kunna föranleda utskottet att intaga annan ställning till
den föreliggande ersättningsfrågan än riksförsäkringsanstalten och försäkringsrådet,
finner sig utskottet icke kunna tillstyrka det i motionen framställda
yrkandet.
Utskottet hemställer,
att motionen II: 280 icke må till någon riksdagens åtgärd föranleda.
4:o) Värnpliktige Karl Torsten Björkman. I motionen 11:281 hemställer
herr Jansson i Kalix, att riksdagen måtte utan hinder av att vederbörande
myndigheter funnit att ersättning i form av sjukpenning icke bör utgå till
värnpliktige nr 423-74-29 Karl Torsten Björkman efter den 30 augusti 1941, till
-
Statsutskottets utlåtande nr 130. 3
erkänna honom ersättning för kroppsskada enligt i militärersättningsförordningen
stadgade grunder.
I motionen anföres följande.
Från och med den 1 april 1940 tillerkändes värnpliktige nr 423-74-29 Karl
Torsten Björkman från Kalix-Nyborg, Nederkalix församling inom Norrbottens
län, född den 29 augusti 1909, av riksförsäkringsanstalten ersättning
för kroppsskada under beredskapstjänstgöring. Denna ersättning utgick till och
med den 30 augusti 1941. ____ .... .
Vid denna tidpunkt, alltså efter det att Björkman erhållit ersättning foi
kroppsskada under sjutton månader, upptäckte riksförsäkringsanstalten, att
ryggskadan icke har samband med kroppsskadan under militärtjänstgöringen.
Det bör dock ihågkommas, att Björkmans ryggsjukdom bestått under alla
dessa år och att han för att möjligen bli fri sm sjukdom besökt ett flertal
läkare och sjukvårdsinrättningar inom landet. Sålunda vårdades han under
åren 1940,1941 och 1943 för denna sjukdom å reumatikeravdelnmgen vid Umea
lasarett. Under 1943 var han intagen å länslasarettet i Kalix och å serafimerlasarettet
i Stockholm. Björkman har med jämna mellanrum besökt läkare för
c in ryggskada, utan att dessa dock kunnat göra annat for honom an att konstatera,
att skadan alltjämt består. Sålunda finnes intyg från chefslakaren vid
länslasarettet i Kalix,''dr Ingvar Ekholm, dels från ett besök, som Björkman
gjort hos denne den 14 september 1948, och dels från ett besok den 3 januaii
i år. Dr Ekholm konstaterade sjukdomens karaktär och yttringar i det törsta
intyget och finner enligt det andra intyget i januari mga förändringar i det
tidigare sjukdomstillståndet. De återkommande besöken hos läkare och deras
intyg om att besvären efter kroppsskadan bestå och inte ändrat karaktar maste
innebära att Björkmans ryggskada har ett omedelbart samband med det olycksfall
han var utsatt för under inkallelsen till beredskapstjänst vid en forlaggnin"
i närheten av Bodens fästning. Under denna beredskapstjänst beordrades
Björkman i februari månad 1940 att deltaga i lossningen av en godsvagn lastad
med halm- och höknippen, uppställd vid Bodens södra station. Björkman
råkade vid lossningen av denna vagn ut för den ryggskada, som tvingade
honom att dagen efter sjukskriva sig. Han inkallades sedermera varje år under
flera perioder men hemförlovades efter någon tids ibland bara efter någon
dags — tjänstgöring, då man kom underfund med att även den lattaste tjänstgöring
försämrade hans hälsotillstånd. Under tiden 1 april 1940 till och med
den 30 augusti 1941 synes också riksförsäkringsanstalten ha delat den uppfattningen,
att Björkmans skada härledde sig från lossningen av halm- och hövagnen
i Boden, men då Björkmans tillstånd inte förbättrades, beslutade riksförsäkringsanstalten,
att ersättning för kroppsskada till Björkman icke längre
skulle utgå, ehuru det i samma beslut talas om försämring av ryggbesvär.
Utskottet. Av handlingarna i förevarande ärende inhämtas, att riksförsäkringsanstalten
tillerkänt Björkman sjukpenning till och med den 30 augusti
1941 i anledning av kroppsskada (ryggbesvär) ådragen under militärtjänstgöring
åren 1939 och 1940. Av Björkman framställt anspråk på ytterligare
ersättning har avvisats av såväl anstalten som försäkringsradet, vilka myndigheter
funnit sådant samband mellan Björkmans efter den 30 augusti 1941
kvarstående besvär och militärtjänstgöringen icke förefinnas, att ersättning
efter sistnämnda dag kunde tillerkännas honom. En av Björkman hos Kungl.
Maj:t år 1947 gjord ansökan om ersättning i förevarande hänseende har enligt
4
Statsutskottets utlåtande nr ISO.
beslut den 31 oktober samma år lämnats utan åtgärd på grund av stadgandet i
3 § 1 mom. fjärde stycket 1927 års militärersättningsförordning.
Vid den prövning utskottet ägnat förevarande ersättningsfråga har utskottet
icke funnit skäl intaga någon från de ansvariga myndigheterna avvikande
ståndpunkt. Utskottet hemställer förty,
att motionen II: 281 icke må till någon riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 2 maj 1950.
På statsutskottets vägnar:
MARTIN SKOGLUND.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från första kammaren: herrar Rickard Lindström, Sven Larsson, Gränebo,
Mannerskantz, Ohlon, Gustaf Karlsson, Iwar Anderson, Heiding, fröken Andersson,
herrar Sundelin, Rosenberg, Hesselbom, Erik Gustaf Andersson och
Einar Persson; samt
från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Ward, Svensson i
Grönvik, Andersson i Malmö, Boman i Kieryd, Mårtensson i Uddevalla,
Rubbestad, Ståhl, Bergstrand, Petterson i Degerfors, fröken Elmén, herrar
Persson i Vinberg, Birke, Persson i Växjö och Gustafsson i Stockholm.
Stockholm 1950. K. L. Beckmans Boktryckeri.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1950:212 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition omgående ersättning till T. E. Hedlund m. m. a1 i texten