Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fortsatt elektrifiering av statsbanenätet m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

1950-05-10 · 11 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 10 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1950:140, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fortsatt elektrifiering av statsbanenätet m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 140.

Nr 140.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående

fortsatt elektrifiering av statsbanenätet m. m. jämte

i ämnet väckta motioner.

(4:e avd.)

I propositionen nr 103 har Kungl. Maj :t, under åberopande av bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för den 24 februari

1950, föreslagit riksdagen bemyndiga Kungl. Maj:t att, i huvudsaklig

överensstämmelse med vad i statsrådsprotokollet förordats, besluta om

elektrifiering av linjerna Gävle—Söderhamn—Kilafors och Alvesta—Karlskrona

med Emmaboda—Kalmar.

Fortsatt elektrifiering av statsbanenätet.

Det svenska järnvägsnätet omfattade den 1 januari 1950 16 533 bankm.

Härav utgjorde 14 782 bankm statens järnvägars andel. Den elektrifierade

banlängden vid landets järnvägar uppgick vid nämnda tidpunkt till 6 175

bankm, varav 5 766 bankm belöpte å statsbanenätet och återstoden å enskilda

järnvägar.

I skrivelse den 31 augusti 1946 framlade järnvägsstyrelsen förslag om

fortsatt elektrifiering av statsbanenätet. Förslaget omfattade elektrifiering

av 13 särskilda bandelar om sammanlagt 1 244 bankilometer för en beräknad

kostnad vid dåvarande prisläge av 165 miljoner kronor. Efter remissbehandling

anmäldes förslaget för Kungl. Maj:t den 14 februari 1947, varvid

Kungl. Maj :t beslöt föreslå riksdagen medgiva att den till grund för då

gällande allmänna beredskapsstat liggande investeringsplanen för statens

järnvägar finge ändras i enlighet med vad departementschefen till statsrådsprotokollet

förordat. Förslaget innebar, att det å den allmänna beredskapsstaten

uppförda anslaget till Elektrifiering å 25 miljoner kronor skulle,

under de för anslagets användande gällande förutsättningarna, få disponeras

för förberedande arbeten med banelektrifiering på de i järnvägsstyrelsens

plan upptagna sträckorna. Kungl. Maj :ts förslag bifölls av riksdagen.

Sedan 1947 års riksdag medgivit, att sammanlagt 3 miljoner kronor av

vissa å äldre elektrifieringsanslag reserverade medel finge disponeras för

förberedande arbeten med fortsatt elektrifiering av statsbanenätet, har 1948

års riksdag, i samband med att nämnda medel reglerats som besparing över

titeln lånemedel, efter förslag av Kungl. Maj :t å riksstaten för budgetåret

1948/49 anvisat ett investeringsanslag av 3 miljoner kronor till Fortsatt

elektrifiering av statsbanenätet.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 140.

5

1949 års riksdag har vidare (skrivelse nr 34) uttalat, att ett principbeslut

snarast möjligt vore önskvärt om det fortsatta elektrifieringsprogrammet

inom ramen för kommunikationsdepartementets samlade investeringsverksamhet.

Genom beslut den 6 maj 1949 har Kungl. Maj :t uppdragit åt järnvägsstyrelsen

att — under beaktande av den senaste utvecklingen på lokteknikens

område samt möjligheterna att såvitt möjligt nedbringa behovet av

materiel och råvaror, varå knapphet kan förutses föreligga — upprätta och

till Kungl. Maj :t inkomma med en av vederbörliga kostnads- och räntabilitetskalkyler

åtföljd förnyad plan för den fortsatta elektrifieringen av det

svenska statsbanenätet.

Med skrivelse den 3 december 1949 har järnvägsstyrelsen framlagt den

begärda planen för fortsatt elektrifiering samt hemställt, att till elektrifiering

av i första hand linjerna Gävle—Söderhamn—Kilafors och Alvesta—

Karlskrona med Emmaboda—Kalmar måtte för budgetåret 1950/51 anvisas

ett investeringsanslag av 3 000 000 kronor.

Järnvägsstyrelsen framhåller inledningsvis, att sedan den 31 augusti

1946, då järnvägsstyrelsen framlade sitt senaste program för fortsatt elektrifiering

av det svenska statsbanenätet, en del förändringar inträtt i avseende

på såväl trafikens omfattning som de tekniska och ekonomiska förutsättningarna

för programmets genomförande. Härav följer, att en elektrifieringskalkyl,

baserad på numera rådande förhållanden, kan förväntas ge

andra resultat än dem, som framlades i augusti 1946. Järnvägsstyrelsen har

i skrivelsen dels redogjort för de sålunda inträdda förändringarna, dels

framlagt en räntabilitetskalkyl för det fortsatta elektrifieringsarbetet, dels

lämnat uppgift om vissa beräknade personalbesparingar vid det framlagda

elektrifieringsprogrammets genomförande, dels ock redogjort för vissa andra

aktuella elektrifieringsprojekt (s. 4—19).

Av de sålunda framlagda kalkylerna framgår, uttalar järnvägsstyrelsen,

att de ekonomiska förutsättningarna för fortsatt banelektrifiering blivit väsentligt

bättre än de påvisades vara i de år 1946 framlagda beräkningarna.

Den genomsnittliga överförräntningen har sålunda stigit från 2,s till 11,2 %.

Genom användande av nya loktyper minskas de för banans ändring behövliga

arbetsinsatserna liksom också behovet av stål.

Förutsättningarna för ett snabbt igångsättande av arbetena äro goda,

enär härför behövlig linjemateriel i stor utsträckning beräknas bliva tillgänglig

under år 1950.

Anslagsmedel till ett belopp av 3 miljoner kronor kunna omedelbart ställas

till järnvägsstyrelsens förfogande varigenom det blir möjligt att dels

undvika ytterligare tidsförluster i samband med materielbeställningar, dels

behålla inom elektrifieringsorganisationen viss personal, som eljest måste

avskedas. Med hänsyn till sistnämnda omständighet erfordras jämväl byggnadstillstånd.

Det är möjligt, att det inom ramen för eu begränsad byggnadskvot blir

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr HO.

nödvändigt att åstadkomma en avvägning mellan å ena sidan statens järnvägars

och å andra sidan ifrågasatta elektrifieringsarbeten vid Trafikaktiebolaget

Grängesberg—Oxelösunds järnvägar. Kontinuiteten i elektrifieringsorganisationens

verksamhet får dock icke göras beroende av den enskilda

banans åtgärder. Järnvägsstyrelsen behöver med hänsyn härtill under

budgetåret 1950/51 ett anslag å ytterligare 3 miljoner kronor.

Ett beslut om fortsatt elektrifiering bör i första hand omfatta linjerna

Gävle—Söderhamn—Kilafors och Alvesta—Karlskrona med Emmaboda—

Kalmar.

Över järnvägsstyrelsens förevarande framställning ha efter remiss yttranden

avgivits av chefen för försvarsstaben, telegrafstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen

samt statens handels- och industrikommission, varefter

järnvägsstyrelsen utlåtit sig i anledning av vad telegrafstyrelsen i sitt yttrande

anfört (s. 20—25).

Elektrifierings- och signalbyggnadsorganisation i Nässjö.

I skrivelse den 10 februari 1950 har järnvägsstyrelsen hemställt, att ett

investeringsanslag av 700 000 kronor måtte anvisas för nästa budgetår till

ombyggnad och utvidgning av elektrifierings- och signalbyggnadsorganisationens

verkstads- och förrådslokaler i Nässjö.

Järnvägsstyrelsen erinrar inledningsvis, att den verkstads- och förrådslokal,

som år 1931 inrättades i Nässjö för att tjäna som bas för de då

igångsatta elektrifieringsarbetena, från början erhöll provisorisk karaktär.

När statsbaneelektrifieringen senare visade sig bli både långvarig och omfattande,

uppkom behov av en bättre ordnad basorganisation.

Detta behov har till viss del kunnat tillgodoses genom utvidgning av lagringsutrymmena.

Markområdet har sålunda utökats och spåranläggningarna

kompletterats. Montageverkstaden däremot är alltjämt inrymd i den

ursprungliga byggnaden, ett förutvarande snöplogstall, uppfört i trä. Den

är ytterligt brandfarlig, vilket i betraktande av den lagerförda materielens

värde utgör en allvarlig olägenhet. Den är dessutom sådan, att den icke

tillfredsställer rimliga anspråk på personalens hygien och omvårdnad. Skola

elektrifieringsarbetena fortsättas, bör anläggningen i Nässjö ombyggas enbart

med hänsyn till de nu anförda skälen. Därutöver bör emellertid beaktas,

att de från Nässjö ledda arbetena undergått en successiv förändring.

Vid sidan om nyelektrifieringsarbetena ha i växande omfattning tillkommit

förnyelse- och ändringsarbeten på äldre bandriftanläggningar. Sistnämnda

arbeten ha numera sådan omfattning, att man har att vänta en permanent

belastning på basorganisationen av, i penningar räknat, 2 å 3 miljoner kronor

per år. Eftersom sålunda även den löpande elektrodriften är beroende

av denna organisation, skulle en brand i dessa anläggningar kunna få

högst allvarliga konsekvenser.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 140.

7

Frågan om att bygga om Nässjö-anläggningen har, framhåller styrelsen,

av naturliga skäl länge varit på tal. Den har emellertid på senare tid aktualiserats

i sådan grad, att ett avgörande icke längre bör anstå. Anledningen

härtill är närmast den, att ökade anspråk ställts på signalbyggnadsverksamheten,

såväl i vad gäller skyddet för vägtrafiken vid korsningar mellan

väg och järnväg som de egentliga järnvägssignalanläggningarna.

För att få ombyggnadsproblemet grundligt utrett har styrelsen anlitat

den utredningsman, som tidigare haft ansvaret för 1948 års utredning angående

järnvägskorsningar. Utredningsmannens mycket noggranna undersökningar

visa, att förutom den belastning, som kommer att åvila basorganisationen

till följd av elektrodriftens behov och eventuella nyelektrifieringsarbeten,

signalbyggnadsverksamheten skulle komma att medföra arbeten

för en kostnad, växande från 4 till 9 miljoner kronor per år. Hans undersökningar

visa vidare, att anläggningskostnaden skulle komma att uppgå

till 1 miljon kronor.

För att finansiera det avsedda byggnadsprogrammet vore det enligt styrelsen

tänkbart att för hela arbetet begära särskilt anslag av riksdagen. Ett

dylikt förfarande skulle emellertid strida mot gällande praxis så tillvida,

som kostnaderna för anordningar, erforderliga för nybyggnadsarbeten, bruka

bestridas med anslagen för dessa och alltså icke med särskilda anslag.

Å andra sidan kan utvecklingen, såsom fallet är i fråga om elektrifieringsorganisationens

anläggningar i Nässjö, leda därhän, att dylika anordningar

få bestående värde, nämligen i den mån de kunna utnyttjas för driften av befintliga

anläggningar. Användningsvärdet för enbart driften blir dock mindre

än för driften och nybyggnadsverksamheten i förening. Med hänsyn härtill

synes det motiverat, att kostnaden för Nässjö-anläggningen bestrides med såväl

elektrifierings- och signalbyggnadsanslag som med särskilt anslag, lämpligen

i den proportion, som kan beräknas råda mellan å ena sidan anläggningens

nuvarande betydelse, å andra sidan dess betydelse, sedan driftens

behov kommit att dominera verksamheten vid densamma.

All på förhand beräkna en dylik proportion med någon större grad av

noggrannhet låter sig självfallet icke göra. Det torde, i vad gäller Nässjöanläggningen,

blott kunna konstateras, att anläggningen som sådan är oumbärlig

även för driften, att anspråken på anläggningens kapacitet växa i den

mån, som nybyggnadsverksamheten fortskrider, och att alltså en relativt stor

andel i dess totala kostnad bör bestridas med särskilt anslag. Järnvägsstyrelsen

bedömer denna andel i den totala kostnaden, 1 miljon kronor, till

700 000 kronor. Återstående kostnad, 300 000 kronor, bör successivt påföras

nybyggnadsansiagen för banelektrifiering och signalanläggningar till ett

belopp av 200 000 resp. 100 000 kronor.

Departementschefen.

Det svenska statsbanenätet omfattar för närvarande 14 782 bankm, varav

5 766 bankm eller ungefär 39 % äro elektrifierade. Av trafikarbetet vid statens

järnvägar utföres omkring 85 % med elektriskt kraft.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 140.

Den föreliggande planen för fortsatt elektrifiering av statsbanenätet omfattar

13 linjesträckor med en sammanlagd längd av ca 1 244 bankm. Järnvägsstyrelsen

hemställer, att beslut fattas om elektrifiering av i första hand

linjerna Gävle—Söderhamn—Ivilafors och Alvesta—Karlskrona med Emmaboda—Kalmar.

Övriga i planen ingående linjer äro i norra Sverige linjerna

Söderhamn—Sundsvall—Härnösand—Långsele, Ljusdal—Hudiksvall, Mellansel—Örnsköldsvik,

Bastuträsk—Rönnskär med Slind—Boliden och Vännäs—Umeå—Holmsund,

i mellersta Sverige linjerna Ludvika—Tillberga—

Sala och Kristinehamn—Persberg med Nyhyttan—Filipstad Östra samt i

södra Sverige linjerna Hässleholm—Kristianstad och Borås—Alvesta.

Kostnaderna för genomförandet av detta elektrifieringsprogram uppgå, enligt

järnvägsstyrelsens beräkningar, till sammanlagt 192,7 miljoner kronor.

Av denna totalsumma belöpa 37,6 miljoner kronor på banarbeten, 54,8 miljoner

kronor på anskaffning av elektrolok och 100,3 miljoner kronor på fasta

elektriska anläggningar. Den del av kostnaderna — det s. k. elektrifieringskapitalet

— vilken bedömts erforderlig för sådan omställning av den nuvarande

ångdriften till elektrodrift att de båda driftarterna såvitt möjligt

bli ekonomiskt jämförbara, uppgår till 71,i miljoner kronor.

Genom införande av elektrodrift i avsedd omfattning räknar järnvägsstyrelsen

med att en årlig besparing skall uppkomma om brutto ca 12,4 miljoner

kronor för maskin- och verkstadstjänsten. Sedan från detta belopp dragits

ca 4,4 miljoner kronor, avseende tillkommande årskostnader för banans

komplettering och de fasta elektriska anläggningarna, skulle nettovinsten

vid en genomförd elektrifiering uppgå till närmare 8 miljoner kronor per

år. Styrelsen har därvid räknat med att vissa anläggningar för försvarstekniskt

skydd vid omformarslationerna för en sammanlagd kostnad av 4 miljoner

kronor icke skulle belasta statens järnvägars räntepliktiga kapital.

Med dessa utgångspunkter och under förutsättning att kolpriset utgör 65

kronor per ton har styrelsen beräknat, att elektrifieringskapitalet, såvitt nu

kan bedömas, skulle kunna förräntas med närmare 15 %.

I jämförelse med de av järnvägsstyrelsen i augusti 1946 framlagda kalkylerna,

enligt vilka anskaffnings- och anläggningskostnaderna för samma

program uppgingo till ca 165 miljoner kronor vid dåvarande prisnivå, uppvisa

de nu redovisade ett avsevärt bättre resultat av en elektrifiering. Enligt

1946 års kalkyler stannade nämligen förräntningen vid 3,5—6 procent. Anledningen

till den förändrade bedömningen av räntabiliteten är främst att

söka däri, att 1946 års kalkyler baserades på 1938 års trafikvolym vid statens

järnvägar. Trafikvolymen har emellertid därefter undergått en betydande

stegring. År 1948 uppgick sålunda trafikrörelsen i bruttotonkm till

i runt tal 170 % av 1938 års värde. Järnvägsstyrelsen räknar i de nya kalkylerna

med att persontrafikvolymen skall kunna vidmakthållas på ungefär

nuvarande nivå och att godstrafikvolymen kan komma att nedgå till

80 % av 1947 års värde eller omkring 85 % av nuvarande nivå.

I 1946 års kalkyler förutsattes vidare, att banan skulle, företrädesvis på

grund av att man avsett att i trafiken använda loktyper med ett axeltryck

av 17 ton, upprustas för en kostnad av ca 52 miljoner kronor, räknat i 1946

års priser. I de nya kalkylerna har järnvägsstyrelsen räknat med att loktyper

med ett axeltryck av 15 ton skola kunna användas. Även andra omständigheter,

såsom att vissa förnyelsearbeten å banan, vilka medtagits i

1946 års kalkyler, numera utförts, ha medverkat till att kostnaderna för eu

upprustning av banan numera beräknas till i runt tal 31,4 miljoner kronor

vid 1946 års prisläge. Med hänsyn till därefter uppkomna prisstegringar ha

kostnaderna emellertid upptagits till 37,6 miljoner kronor. De förnyade

övervägandena i elektrofrågan synas sålunda ha öppnat möjligheter till en

besparing av anläggningskapital på omkring 20 miljoner kronor räknat i

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr HO.

9

1946 års priser. Denna besparing har endast till ringa del kommit till uttryck

i de nyssnämnda förräntningssiffrorna, enär dessa räknats på ett

elektrifieringskapital, vari nu ifrågavarande arbeten i banan ingå med blott

ett mindre belopp.

De antaganden, på vilka järnvägsstyrelsens kalkyler vila, äro såsom framgår

av styrelsens framställning i viss mån osäkra. Vid bedömningen av investeringarnas

affärsmässiga berättigande torde dock de framräknade resultaten

i stort sett kunna tagas till utgångspunkt. Såsom förut framhållits

har styrelsen utgått från att kostnaderna för vissa, huvudsakligen av försvarstekniska

hänsyn föranledda anordningar ej skulle belasta statens järnvägars

räntepliktiga kapital. Det sammanlagda beloppet av dessa kostnader

är ej av den storlek, att räntabilitetskalkylerna nämnvärt påverkas av om

dessa komma att avskrivas med skattemedel eller driftmedel. De ifrågasatta

anordningarna synas emellertid vara av natur att, vid tillämpning av de i

årets statsverksproposition (Bil. 26, punkten 2) uppdragna riktlinjerna för

behandlingen av försvarsberedskapskostnader, böra avskrivas med driftmedel.

Skulle i något fall krav ställas på större försvarsberedskap än som kan

affärsmässigt bäras, torde frågan om eventuell anvisning av särskilda medel,

att avskrivas i annan ordning, få framdeles prövas av statsmakterna.

Sådana medel skola i förekommande fall anvisas särskilt under rubriken

försvarsberedskap.

Räntabilitetsberäkningarna hänföra sig, såsom förut nämnts, endast till

det s. k. elektrifieringskapitalet. Utöver detta skulle, om elektrifieringsprogrammet

genomföres, ytterligare investeringar å sammanlagt 121,6 miljoner

kronor behöva göras. Nära hälften av detta belopp eller ca 55 miljoner kronor

avser elektrolok. Då dessa äro avsedda att ersätta ånglok, som nu äro

så ålderstigna att de måste förnyas, kan denna investeringsutgift betraktas

som under alla förhållanden oundgänglig inom en snar framtid. Återstående

investeringar avse huvudsakligen förnyelse och förbättring av banan och

dess överbyggnad samt av svagströms- och belysningsledningar. Utförandet

av dessa arbeten synes i väsentlig mån aktualiseras genom elektrifieringen.

Även om dessa kapitalbelopp icke slutligen skola inräknas i elektrifieringskalkylen

kommer dock elektrifieringen att medföra räntekostnader för de

i förtid utförda investeringarna, varvid dock kostnaderna kunna beräknas

bli täckta för svagströms- och belysningsledningar, när de tagas i drift,

samt för banan, i den mån trafiken ökar. Den kalkylerade överförräntningen,

vilken vid ett kolpris av 65 kronor per ton uppgår till 11,2 %, synes dock

vara så stor att räntabiliteten även under den ifrågavarande övergångstiden

får anses tillfredsställande.

Jag finner sålunda det av järnvägsstyrelsen nu framlagda programmet

för en fortsatt elektrifiering av statsbancnätet, under de förutsättningar

som angivits i järnvägsstyrelsens skrivelse, vara från affärsmässig synpunkt

godtagbart såsom en helhet betraktat.

Frågan om elektrifieringsprogrammets förverkligande är beroende av,

bland annat, att arbetskraft och material kunna i erforderlig utsträckning

ställas till förfogande. Läget härutinnan har utan tvekan förbättrats sedan

1946. Arbetsmarknadsstyrelsen har framhållit, att det är en väsentlig fördel

att elektrifieringsprogrammet blivit utformat så att arbeten i landets nordliga

och sydliga delar kunna samordnas. Enligt styrelsen finnes tillräcklig

arbetskraft tillgänglig för att möjliggöra ett påbörjande av arbetena. Statens

handels- och industrikommission har gjort förbehåll rörande möjligheterna

att tillgodose järnvägsstyrelsens behov av räls, ehuru detta behov i förhållande

till det år 1946 anmälda minskats betydligt. Slutligen måste hänsyn

tagas till investeringsverksamhetens sammanhang med den allmänna ekonomiska

politiken.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 140.

Med beaktande av samtliga på frågan inverkande faktorer synes i anslutning

till järnvägsstyrelsens förslag beslut nu böra fattas om elektrifiering

av linjerna Gävle—Söderhamn—Kilafors och Alvesta—Karlskrona med Emmaboda—Kalmar.

Elektrifieringsprogrammet i övrigt torde i avbidan på ytterligare

erfarenheter av den ekonomiska utvecklingen böra tills vidare kvarstå

å allmän beredskapsstat. Till denna fråga torde jag få återkomma i annat

sammanhang. Det av järnvägsstyrelsen anmälda medelsbehovet för nästa

budgetår uppgår till 3 miljoner kronor utöver det belopp å likaledes 3 miljoner

kronor som tidigare anvisats under rubriken Fortsatt elektrifiering av

statsbanenätet. Genom avslutande av vissa äldre elektrifieringskonton kan

emellertid ett belopp om 2,9 miljoner kronor frigöras av äldre anslagsmedel.

Med hänsyn härtill och då medelsförbrukningen bör begränsas inom den av

järnvägsstyrelsen angivna ramen, bör något nytt anslag ej anvisas. De äldre

anslagsmedlen böra överföras till det nya anslaget. Därest under nästa budgetår

statens järnvägars elektrifieringsorganisation kommer att tagas i anspråk

för elektrifiering av Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösunds järnvägar,

kan en förskjutning i tiden mellan de olika elektrifieringarna komma

att inträda. Slutlig ståndpunkt till dessa frågor kan tagas först vid behandlingen

av byggnadstillståndsärendena. Såvitt nu kan bedömas bör dock utgångspunkten

vara att någon nämnvärd utökning av elektrifieringsorganisationen

icke bör komma till stånd under nästa budgetår. Med hänsyn till ovissheten

om den framtida ekonomiska utvecklingen böra icke heller sådana

dispositioner vidtagas, att en utvidgning av elektrifieringsarbetena utöver

nuvarande nivå av omkring 10 miljoner kronor per år blir ofrånkomlig efter

budgetåret 1950/51. Det är emellertid samtidigt önskvärt att möjligheten

hålles öppen att senare utvidga dem till högst 20 miljoner kronor per år.

Vad angår järnvägsstyrelsens förslag rörande ombyggnad och utvidgning

av elektrifierings- och signalbyggnadsorganisationens verkstads- och förrådslokaler

i Nässjö finner jag behovet styrkt. För ändamålet äskade medel

torde få bestridas av den del av statens järnvägars dispositionsanslag som

enligt förslag i statsverkspropositionen (Bil. 26, punkten 21) skall stå till

Kungl. Maj :ts förfogande.

Motioner.

I förevarande sammanhang har utskottet till behandling förehaft

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av

herr Gillström m. fl. (1: 391) och den andra inom andra kammaren av herr

Norén m. fl. (11:490), i vilka hemställts, att riksdagen måtte dels besluta

om omedelbar elektrifiering av ostkustbanan med bibanor eller järnvägslinjerna

Gävle—Härnösand—Långsele, Söderhamn—Kilafors samt Hudiksvall—Ljusdal,

att verkställas i ett sammanhang och utan avbrott, och dels

till elektrifiering av nämnda järnvägslinjer för hudgetåret 1950/51 anvisa

ett investeringsanslag av 5 miljoner kronor,

dels ock två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren

av herr Mannerskantz m. fl. (I: 392) och den andra inom andra kammaren

av herr Hseggblom in. fl. (11:489), i vilka hemställts, att riksdagen

måtte uttala sig för att elektrifieringen nu i ett sammanhang genomföres

av linjerna Gävle—Söderhamn—Kilafors och Alvesta—Karlskrona med Emmaboda—Kalmar

utan intrång av annan järnvägselektrifiering.

Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden får

utskottet hänvisa till motionerna II: 490 och I: 392.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 140.

11

Utskottet.

I statsverkspropositionen till 1947 års riksdag (bil. 27, s. 99—103) anmäldes,

att järnvägsstyrelsen framlagt förslag om fortsatt elektrifiering av

det svenska statsbanenätet. Föredragande departementschefen ansåg sig

emellertid, i avbidan på att materielsituationen och läget på arbetsmarknaden

bleve gynnsammare, böra förorda uppskov med beslut i frågan och

fann därför icke anledning föreligga att ingå på någon närmare prövning

av det av järnvägsstyrelsen framlagda programmet. Riksdagen uttalade i

sin skrivelse nr 58 bl. a. att — - även om tidpunkten för ett igångsättande av

de fortsatta elektrifieringsarbetena icke då kunde närmare angivas -—- ett

principiellt ställningstagande till frågan om det närmast förestående elektrifieringsprogrammet

i rådande situation icke vore uteslutet, varför riksdagen

förutsatte att förslag i ämnet snarast möjligt förelädes riksdagen. Liknande

synpunkter ha framförts av 1949 års riksdag (skr. nr 34).

Genom den av Kungl. Maj :t nu framlagda elektrifieringsplanen, vilken

grundar sig på en av järnvägsstyrelsen verkställd teknisk överarbetning

av 1946 års förslag, har riksdagen beretts tillfälle att, i enlighet med de sålunda

uttalade önskemålen, taga närmare ställning till hithörande spörsmål.

Av propositionen framgår bl. a., att ca 39 procent av de i statsbanenätet

ingående linjerna redan äro elektrifierade. Ett genomförande av järnvägsstyrelsens

program skulle höja denna andel till drygt 47 procent. De totala

kostnaderna härför ha uppskattats till 192,7 miljoner kronor, varav 71,i miljoner

kronor avse det s. k. elektrifieringskapitalet. Den på grundval härav

upprättade räntabilitetskalkylen utvisar, av skäl soin närmare redovisats i

propositionen, ett i jämförelse med de tidigare gjorda beräkningarna avsevärt

bättre resultat. Medan enligt 1946 års kalkyler förräntningen av elektrifieringskapitalet

skulle stanna vid 3,5—6 procent, bedömes nu motsvarande

siffra komma att uppgå till inemot 15 procent. Den s. k. överförräntningen

har i genomsnitt stigit från 2,5 till 11,2 procent. Därvid har räknats med ett

kolpris av 65 kronor per ton. Under samma förutsättning väntas de totala

kapitalkostnaderna för elektrifieringen kunna förräntas med 5,7 procent.

Vid ett kolpris av 45 kronor per ton skulle alltjämt en förräntning efter 4,5

procent vara att emotse. Därutöver komma de möjligheter till inkomstökningar

som elektrifieringen erfarenhetsmässigt bör medföra.

Departementschefen har funnit det av järnvägsstyrelsen framlagda programmet

för fortsatt elektrifiering av statsbanenätet vara från affärsmässig

synpunkt godtagbart såsom en helhet betraktat. Enligt departementschefens

uppfattning bör dock f. n. beslut fattas om elektrifiering av allenast linjerna

Gävle—Söderhamn—Kilafors och Alvesta—Karlskrona med Emmaboda—

Kalmar, medan programmet i övrigt anses i avvaktan på ytterligare erfarenheter

av den ekonomiska utvecklingen böra tills vidare kvarstå å allmän beredskapsstat.

Då vissa äldre anslagsmedel kunna tagas i anspråk för de

närmast aktuella arbetena, har departementschefen cj heller funnit någon

särskild medelsanvisning vara erforderlig för nästa budgetår.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande nr 140.

I de båda likalydande motionerna I: 391 och II: 490 har förslag framlagts

om viss utvidgning av de av departementschefen sålunda förordade elektrifieringsarbetena.

Enligt motionärernas uppfattning borde riksdagen nu besluta

om omedelbar elektrifiering av hela ostkustbanan med bibanor och

härför anvisa ett investeringsanslag av 5 miljoner kronor.

Såsom ovan framhållits, utvisar den av järnvägsstyrelsen uppgjorda elektrifieringskalkylen

ett ekonomiskt synnerligen fördelaktigt resultat. I likhet

med departementschefen anser sig därför utskottet böra förorda, att den av

styrelsen framlagda planen lägges till grund för den fortsatta elektrifieringen

av det svenska statsbanenätet. Utskottet har heller intet att erinra mot

att såsom en första etapp av denna plan beslut nu fattas om elektrifiering

av linjerna Gävle—Söderhamn—Kilafors och Alvesta—Karlskrona med

Emmaboda—Kalmar samt att kostnaderna härför bestridas på i propositionen

angivet sätt. Av det sagda följer, att utskottet icke är berett tillstyrka

det i nyssberörda motioner framställda yrkandet om att elektrifieringsarbetena

under nästa budgetår utsträckas utöver den av departementschefen föreslagna

investeringsramen. Av rent praktiska skäl torde det även vara

mindre lämpligt, att riksdagen i detalj binder sig för någon viss ordningsföljd

beträffande dessa arbeten. Samtidigt vill emellertid utskottet framhålla,

att de av motionärerna framförda synpunkterna synas vara värda

allt beaktande. Utskottet förutsätter därför, att Kungl. Maj :t vid den fortsatta

handläggningen av nu behandlade frågor tager vederbörlig hänsyn till

dessa synpunkter. Därvid lärer icke kunna bortses från att de av motionärerna

föreslagna åtgärderna måste anses naturligt ansluta sig till den första

etappen av det nu framlagda programmet för elektrifieringsarbetenas fortsättande.

I detta sammanhang önskar utskottet även understryka angelägenheten

av att elektrifieringsplanen i dess helhet genomföres i snabbast

möjliga takt. Härför tala icke minst de kommunikationstekniska och näringsekonomiska

fördelar som därigenom stå att vinna. Jämväl för statens

järnvägar såsom affärsföretag äro vinsterna uppenbara. Utskottet delar sålunda

departementschefens uppfattning att, så snart förhållandena medgiva,

elektrifieringsarbetena böra utvidgas utöver nuvarande ram av ca 10 miljoner

kronor per år.

Beträffande sist berörda spörsmål har departementschefen vidare uttalat

att, därest under nästa budgetår statens järnvägars elektrifieringsorganisation

komme att tagas i anspråk för elektrifiering av Trafikaktiebolaget

Grängesberg—Oxelösunds järnvägar, en förskjutning i tiden mellan de olika

elektrifieringarna kunde komma att inträda. Häremot ha såväl i nyssberörda

båda motioner som i de likalydande motionerna I: 392 och II: 489

vissa erinringar framställts.

Såvitt utskottet kunnat finna, måste förevarande spörsmål ses i samband

med frågan om ovannämnda trafikföretags framtida ställning inom landets

järnvägsnät. Härutinnan har utskottet under hand inhämtat, att järnvägsstyrelsen

till Kungl. Maj :t ingivit förslag till avtal med bolaget, enligt

vilket förstatligandet av grängesbergsbanan skulle uppskjutas ytterligare

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 140.

13

25 år men trafikanter och personal tillförsäkras samma fördelar som vid

ett direkt inlemmande av företaget i statsbanenätet. Detta förslag är f. n.

föremål för Kungl. Maj :ts prövning. Enligt vad utskottet erfarit är det alltjämt

ovisst, huruvida detsamma i mer eller mindre oförändrat skick kommer

att föreläggas nästa års riksdag eller om nya förhandlingar avses skola

upptagas med bolaget. Vid sådant förhållande finner utskottet det vara

förenat med betydande svårigheter att nu taga definitiv ståndpunkt till frågan

om ianspråktagandet av statens järvägars elektrifieringsorganisation

för den ovannämnda banans elektrifiering. Problemet har därjämte vissa

nationalekonomiska aspekter som man icke alldeles kan bortse från. Rent

principiellt anser sig emellertid utskottet böra ge uttryck åt den uppfattningen,

att ett enskilt företags planer icke utan starkt tvingande skäl böra

få verka fördröjande på det program för statsbanenätets fortsatta elektrifiering

som nu framlagts. Härvidlag synes icke minst böra beaktas, såsom

järnvägsstyrelsen framhållit, att statens järnvägar gå förlustiga den rationaliseringsvinst

som elektrifieringen medför, därest den ifrågavarande banans

elektrifieringsarbeten givas företräde framför statsbaneföretagets egna

arbeten. Riktigheten härav framträder särskilt tydligt, i den mån förutsättningar

icke skulle befinnas föreligga att i en eller annan form närmare samordna

förberörda trafikföretag med landets järnvägsnät i övrigt. Med hänsyn

till nu angivna omständigheter vill det sålunda synas, som om beslut i

frågan i varje fall icke borde träffas, förrän det visat sig möjligt att ytterligare

utöka statens järnvägars elektrifieringsorganisation. Utskottet förutsätter

därför, att Kungl. Maj :t vid de fortsatta övervägandena i frågan ägnar

de av utskottet ovan anförda synpunkterna tillbörlig uppmärksamhet, så att

avsteg från den av järnvägsstyrelsen framlagda elektrifieringsplanen i görligaste

mån kunna undvikas.

Vad slutligen angår järnvägsstyrelsens förslag rörande ombyggnad och

utvidgning av elektrifierings- och signalbyggnadsorganisationens verkstadsoch

förrådslokaler i Nässjö finner utskottet i likhet med departementschefen

behovet styrkt. Utskottet vill i rådande läge ej heller motsätta sig att, på

sätt departementschefen förordat, statens järnvägars dispositionsanslag tages

i anspråk för ändamålet. Samtidigt anser sig emellertid utskottet böra

erinra om vad utskottet under punkten 21: o) i sitt av riksdagen godkända

utlåtande nr 9 uttalat rörande angelägenheten av att tillräckliga medel ställas

till järnvägsstyrelsens förfogande ur dispositionsanslaget för sådana arbetarskyddsåtgärder,

av vilka trängande behov visat sig föreligga.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

alt riksdagen må

a) bemyndiga Kungl. Maj:t att, i huvudsaklig överensstämmelse

med vad i statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden

för den 24 februari 1950 förordats, besluta om

elektrifiering av linjerna Gävle—Söderhamn—Kilafors och

Alvesta—Karlskrona med Emmaboda—Kalmar;

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande nr 140.

b) med anledning av motionerna I: 391 och II: 490 i skrivelse

till Kungl. Maj :t giva tillkänna vad utskottet ovan anfört;
c)

med anledning av motionerna I: 392 och II: 489 i skrivelse

till Kungl. Maj :t giva tillkänna vad utskottet ovan

anfört.

Stockholm den 10 maj 1950.

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND.

Närvarande: se under utlåtandet nr 142.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1950:275 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts förslag om anslag för budgetåret 1950151 till avskrivning av oreglerade kapitalmedelsförluster. a1 i texten