Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående understöd åt inrikes lufttrafik jämte i ämnet väckta motioner.

1950-05-10 · 13 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 8 av 13 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1950:143, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående understöd åt inrikes lufttrafik jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 143.

1

Nr 143.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående

understöd åt inrikes lufttrafik jämte i ämnet

väckta motioner.

(4:e avd.)

I propositionen nr 1 har Kungl. Maj:t under sjätte huvudtiteln (punkt 79,

s. 92) föreslagit riksdagen att, i avbidan på den proposition i ämnet, som kunde

bliva riksdagen förelagd, till Understöd åt inrikes lufttrafik för budgetåret

1950/51 beräkna ett anslag av 2 100 000 kronor.

Därefter har Kungl. Maj:t i propositionen nr 175, under åberopande av

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för den 10

mars 1950, föreslagit riksdagen dels att å riksstaten för budgetåret 1950/51

under sjätte huvudtiteln till Understöd åt inrikes lufttrafik anvisa ett anslag

av 360 000 kronor, dels ock att medgiva att det för budgetåret 1949/50 anvisade

anslaget till Understöd åt inrikes lufttrafik må användas för subventionering

av sådan trafik under kalenderåret 1950 i enlighet med vad departementschefen

förordat.

I anledning av Kungl. Maj:ts proposition den 24 mars 1949 (nr 126) angående

anslag till teckning av aktier i Aktiebolaget Aerotransport (ABA) m. m. har

riksdagen (skr. nr 268) till Understöd åt inrikes lufttrafik under sjätte huvudtiteln

för budgetåret 1949/50 anvisat ett anslag av 2 100 000 kronor. I propositionen

förutsattes, att frågan i vilken utsträckning inrikes lufttrafik borde

upprätthållas genom subventionering samt de närmare villkoren härför skulle

ytterligare utredas, innan slutlig ställning toges till storleken av subventionen.

Den i propositionen förutsatta utredningen har nu verkställts. Den har

formen av en inom kommunikationsdepartementet upprättad promemoria, över

vilken ABA:s styrelse samt statskontoret och luftfartsstyrelsen yttrat sig.

Med skrivelse den 4 januari 1950 har styrelsen för ABA vidare överlämnat

en framställning om statsunderstöd åt den reguljära inrikestrafiken

under kalenderåret 1950 med 1 500 000 kronor alternativt 1 550 000 kronor för

vissa närmare angivna trafikprogram. Efter ärendets remissbehandling har

kommunikationsdepartementet upptagit överläggningar med ABA i subventionsfrågan,

varefter bolaget den 2 mars 1950 inkommit med nya kalkyler

rörande subventionsbehovet för upprätthållande av enbart linjen Stockholm—

Visby, över dessa kalkyler ha utlåtanden avgivits av statskontoret den 8 mars

1950 och av luftfartsstyrelsen den 10 i samma månad.

982 so Bihang till riksdagens protokoll 1950. 6 sand. Förslag nr 143—144.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 143.

I propositionen nr 175 redogöres för nämnda departementspromemoria

(s. 3—7) och de däröver avgivna yttrandena (s. 7—14) ävensom ABA:s framställning

om subvention för inrikestrafiken under år 1950 (s. 14—17) och

remissmyndigheternas utlåtanden (s. 17—20). I dessa delar får utskottet hänvisa

till propositionen.

Departementschefen har anfört följande.

»Då riksdagen för budgetåret 1949/50 anvisade ett anslag av 2,i miljoner

kronor till understöd åt inrikes lufttrafik under kalenderåret 1949 förutsattes,

att frågan i vilken utsträckning inrikes lufttrafik borde upprätthållas genom

subventionering samt de närmare villkoren härför skulle ytterligare utredas,

innan statsmakterna togo slutlig ställning härtill. Från riksdagens sida framhölls

särskilt, att dess bifall till Kungl. Maj:ts förslag om medelsanvisning

icke finge tolkas som ett för framtiden bindande principbeslut. Riksdagen

vidtog också i anslutning härtill den formella ändringen i Kungl. Maj:ts fölslag,

att anslagsbeteckningen ändrades från reservationsanslag till obetecknat

anslag.

Ifrågavarande utredning, för vilken riktlinjerna uppdragits i kommunika

tionsdepartementets promemoria angående subventionering av ABA:s inrikes

lufttrafik, har lämnat det material som nu föreligger såsom grund för Kungl.

Maj:ts bedömande av frågan.

Av grundläggande betydelse härvidlag äro de uttalanden som framkommit

i frågan, huruvida vissa inrikeslinjer kunna väntas bliva affärsmässigt motiverade.

Dessa uttalanden äro visserligen allmänt hållna, vilket är förklarligt

med hänsyn till den ovisshet som måste prägla bedömningen av framtidsutsikterna

för inrikesflyget, men de gå dock i huvudsak i samma riktning. ABA

räknar med successivt förbättrat resultat av inrikestrafiken -—• såväl genom

minskade kostnader som genom ökad frekvens — men anser det likväl icke

möjligt att nu förutsäga, om imikeslinjerna kunna bli affärsmässigt motiverade.

Luftfartsstyrelsen anser försiktigheten bjuda, att man räknar med att inrikestrafiken

alltjämt under överskådlig tid kräver ekonomiskt stöd från statens

sida. Statskontoret uttalar, att förutsättningar ännu saknas för att inrikestrafiken

skall kunna byggas på en fastare grund och därigenom kunna i ekonomiskt

hänseende stabiliseras.

För att ytterligare klarlägga den ekonomiska situationen har i departementspromemorian

påkallats ett övervägande huruvida — därest ABA för närvarande

ej anser sig kunna driva inrikeslinjerna utan subvention -— eventuella

subventioner böra lämnas såsom uppbyggnadsbidrag med villkor om återbetalningsskyldighet.

I andra sammanhang har nämligen gjorts gällande, att

den reguljära luftfarten kan vara av sådan natur, att densamma på rent affärsmässiga

grunder kan under en viss uppbyggnadsperiod drivas med förlust,

vilken avses senare skola täckas av uppkommande vinster. ABA har i sitt

yttrande förklarat sig anse, att någon återbetalningsskyldighet ej bör ifrågakomma

med hänsyn till att bolaget självt bär avsevärda administrations- och

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 143.

• »

O

försäljningskostnader för inrikestrafiken. Luftfartsstyrelsen anser, att subventioner

åtminstone tills vidare böra lämnas utan villkor om återbetalningsskyldighet.

Statskontoret har med sin inställning till inrikestrafikens ekonomiska

förutsättningar ej haft anledning ingå på detta spörsmål.

Av dessa uttalanden framgår, att såväl ABA som remissmyndigheterna icke

äro beredda att ställa i utsikt, att inrikestrafiken i allmänhet ens på någon

tids sikt skall bli affärsmässigt motiverad och icke heller kunna lämna bidrag

till avskrivning av några uppbyggnadskostnader. I enlighet härmed skulle

alltså frågan om inrikestrafikens fortsatta bedrivande vara att bedöma såsom

en ren subventionsfråga, vilken i allt väsentligt bestämmes av andra synpunkter

än de kommersiella.

Vid detta bedömande uppkommer först principfrågan, vilka linjer som —

oavsett kostnaderna — överhuvudtaget skola ifrågakomma till subventionering.

ABA har på denna punkt framhållit, att Luleå- och Visbylinjerna i viss mån

ha karaktären av s. k. kulturlinjer och att speciella intressen tala för linjernas

fortsatta upprätthållande. I fråga om Malmö-linjen framhåller bolaget, att

den under det senaste året inträdda förbättringen kan motivera bibehållandet

även av denna linje. Lokallinjen Stockholm—Göteborg har däremot utvisat

så dåligt resultat att trafiken på linjen tills vidare bör nedläggas. Luftfartsstyrelsen

har i princip anslutit sig till bolagets ståndpunkt men framhållit,

att det — med hänsyn till de goda järnvägsförbindelser som finnas mellan

Stockholm och Malmö — kan synas tveksamt om en särskild inrikes flyglinje

mellan dessa städer är motiverad. Statskontoret har funnit det mycket tvivelaktigt,

om uppehållande av de inrikes flyglinjerna — särskilt till Göteborg

och Malmö — kan vara av större betydelse för landets näringsliv. Ämbetsverket

anser det böra allvarligen övervägas, om ej inrikestrafiken bör helt nedläggas

i avbidan på att förhållandena så ändras, att det blir möjligt att med bättre

ekonomiskt utbyte återupptaga verksamheten.

För egen del har jag kommit till den uppfattningen i principfrågan, att,

såvitt nu kan bedömas, såväl Göteborgslinjen som Malmölinjen äro av den

karaktär att flygtrafikens fortsatta bedrivande bör bedömas uteslutande ur

kommersiella synpunkter och att från statens sida anledning ej föreligger att

påkalla att ABA där upprätthåller särskild inrikestrafik. I konsekvens härmed

bör, enligt min mening, någon subventionering av sådan trafik oj ifrågakomma.

Med den ståndpunkt jag sålunda intager i subventionsfrågan, har jag ej

anledning nu upptaga det under punkten c) i departementspromemorian behandlade

spörsmålet, om hänsyn skall tagas till inrikestrafiken på utrikeslinjorna,

då det gäller att bedöma bolagets subventionsbehov. Det bör ankomma

på ABA:s styrelse att avgöra, vilken vikt som bör tillmätas luftfarts

styrelsens påpekande att inrikeslinjerna äro av visst värde för bolaget såsom

komplement till utrikeslinjerna samt för att på längre sikt bredda trafikunderlaget.

Om min uppfattning godtages, kommer statsmakternas prövning av subven
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 143.

tionsfrågan att kunna inskränkas till spörsmålet huruvida Yisby- och Luleålinjema

skola subventioneras. Till belysande härav har jag i följande tablå

sammanställt vissa uppgifter om beläggning, passagerarantal och subventionsbehov

åren 1948—1950 för de ifrågavarande linjerna. I tablån ha såsom jäm

förelse även med tagits uppgifter om Göteborgs- och Malmölinjerna.

Sammanställning av last- och kabinfaktorer, passagerarantal samt subventionsbelopp

för de inrikes flyglinjerna.1

L i n j e

År

Last-

faktor

Kabin-

faktor

Antal

passagerare

Subvention

Subvention

per

passagerare

Stockholm—Göteborg ..

1948

43

47

10 407

_

_

1949

38

48

2 633

180 000

68

1950

44

55

2 772

180 000

65

Stockholm—Malmö ....

1948

52

50

5 213

—

—

1949

47

47

6 466

390 000

G0

1950

53

53

7 502

251 000

33

Stockholm—Norrköping

1948

54

G1

16 566

—

—

Visby

1949

54

64

30 064

454 000

15

1950

62

70

24 137

229 000

9

Stockholm—Sundsvall/

1948

50

50

6 211

_

—

Härnösand—Luleå

1949

41

45

5 676

755 000

133

1950

39

42

8 000

1028 000

129

De i tablån angivna, beräknade subventionsbeloppen avse kostnaderna för

varje särskild linje om hela trafikprogrammet flyges. Inskränkningar i programmet

medföra minskning av subventionsbehovet men icke med hela det

belopp som i tablån angives som subvention för bortfallande linjer utan med

ett lägre belopp. Enligt ABA:s beräkningar bli subventionsbeloppen för de

tre ifrågakommande trafikprogrammen följande:

Alt. I: Yisby-, Luleå- och Malmölinjerna ... 1508 000 kronor

Alt. II: Yisby- och Luleålinjerna ............... 1 452 000 ■>

Alt. III: Yisbylinjen ................................. 360 000 »

Uppgifterna om subvention per passagerare bygga på förutsättningen att

endast passagerartrafiken belastas med subventionerna.

En närmare granskning av uppgifterna i sammanställningen visar, att

Malmö- och Yisbylinjerna utvecklats relativt gynnsamt. På Luleålinjen har

— liksom på Göteborgslinjen — såväl beläggningen som passagerarantalet

1 Lastfaktor = förhållandet mellan antalet betalda och antalet offererade tonkm.

Kabinfaktor = förhållandet mellan antalet betalda och antalet offererade personkm.

Lastfaktorn är beräknad på vid varje tidpunkt för flygplan DC-3 gällande lastkapacitet.

Efter ombyggnad av flygplan DC-3 erhölls således omkring årsskiftet 1948—49 tillstånd

att tillämpa högre vikter för dessa flygplan. På grund härav kan lastfaktorn visa lägre

värde 1949 jämfört med 1948 trots ökad passagerar- och lastmängd per tur. Vidare må

beaktas, att någon vintertrafik icke förekom under första halvåret 1948 på grund av strejken

vid bolagets verkstäder.

Antalet passagerare å Visbylinjen angives 1950 exklusive extra flygningar på kommersiell

bas.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 143.

5

gått ned från 1948 till 1949 och detta trots de ansträngningar som från bolagets

sida gjorts för att stimulera trafikintresset. Härvid måste dock hållas i minnet,

att bolaget haft stora svårigheter att kämpa med; sålunda var trafiken på

Luleålinjen helt nedlagd 1 januari—11 maj 1948 på grund av strejk vid bolagets

verkstäder och 22 januaii—15 maj 1949 på grund av hangarbranden i

Luleå. För år 1950 förutses förbättringar av trafikunderlaget på samtliga

linjer. Det oaktat beräknas subventionen å Luleålinjen för år 1950 till 129

kronor per passagerare mot 33 på Malmölinjen och 9 på Visbylinjen. Detta

innebär för Luleålinjens del en obetydlig minskning jämfört med 1949, medan

betydande sänkningar av subventionsbeloppen per passagerare beräknas inträda

på Malmö- och Visby linjerna. Till jämförelse kan nämnas att en enkel

flygresa Stockholm—Luleå kostar passageraren 125 kronor och en 2:a klass

tågresa med sovvagn 93: 60 kronor.

Det förhållandevis ringa utnyttjandet av Luleålinjen och de höga subventionskostnaderna

samt den i jämförelse med övriga linjer mindre gynnsamma

utvecklingen av dessa faktorer utgöra starka skäl för ett nedläggande av denna

linje. Yisbylinjens fortsatta upprätthållande synes lättare kunna ur statsfinansiell

synpunkt försvaras, särskilt som fog synes föreligga för remissmyndigheternas

uppfattning, att det ej är uteslutet, att linjen i framtiden kan

komma att bära sig ekonomiskt. Genom denna förbindelse erhålles även

värdefull förbättring av kommunikationerna mellan Gotland och fastlandet

dels därigenom att trafikanterna ej uteslutande bli hänvisade till båtförbindelserna,

dels genom den avsevärda tidsvinst som uppkommer vid användandet

av flyget. Om det subventionerade inrikes trafikprogrammet begränsas

till Visbylinjen, beräknas kostnaderna till 360 000 kronor. Detta trafikalternativ

bör ställas mot alternativet att fortsättningsvis upprätthålla inrikestrafiken

— med eller utan Malmölinjen — i nuvarande omfattning, vilket beräknas

kosta 1,5 miljoner kronor.

Vid valet mellan dessa alternativ bör först beaktas, att man nu måste träffa

ett avgörande, på vilket man kan bygga under flera år framåt. Några plötsliga

omkastningar i luftfartspolitiken böra, såsom ABA och luftfartsstyrelsen framhållit,

ej ske under denna tid. Enligt min mening äro icke-affärsmässiga subventioner

till inrikestrafiken av den storleksordning som förutsatts för hela

trafikprogrammet ur statsfinansiell synpunkt ej försvarbara. Endast under

förutsättning att ett fortsatt bedrivande av inrikestrafiken i nuvarande omfattning

kan förväntas snabbt medföra en kraftig sänkning av subventionerna

bör en sådan lösning kunna övervägas. Bolaget har i sin framställning ej ingått

på något bedömande av möjligheterna i detta hänseende. Vid förhandlingar

mellan bolaget och departementet, varvid bolaget tillfrågats om subventionsbehovet

för hela trafikprogrammet kan nedbringas till högst 1 miljon

kronor 1951 och högst 0,5 miljon kronor 1952, har bolaget förklarat sig berett

att gå ned till 1 miljon kronor nästa år men har ej kunnat lämna några utfästelser

för tiden därefter. Jag har under sådana förhållanden ej ansett mig

kunna tillstyrka, att statsmakterna nu binda sig för en anordning, som medför

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 14.S.

så stora utgifter för statsverket och vars framtida finansiella utveckling

vilar på en så osäker grund.

Jag anser försiktigheten bjuda, att man i stället nu försöker successivt

bygga upp inrikestrafiken genom att till en början understödja Visbylinjen

och sedan denna börjat visa ekonomisk bärkraft upptaga frågan om Norrlandslinjens

återupptagande till förnyad prövning. På grund härav förordar jag,

att subventioneringen av den inrikes lufttrafiken tills vidare begränsas till

Visbylinjen.

Vid de förutnämnda förhandlingarna mellan ABA och departementet har

från bolagets sida anförts, att man icke får helt utesluta möjligheten, att

bolagets bedömning av framtidsutsikterna för inrikestrafiken kan förändras.

Bolaget anser det vara tänkbart, att bolaget i sin subventionsansökan för nästa

års trafik kan anmäla sådan omvärdering av subventionsbehovet för inrikes1

trafiken, att den ifrågasatta sänkningen av subventionerna blir möjlig att

genomföra. För egen del är jag beredd att framdeles pröva de förslag i sådan

riktning som eventuellt komma att framläggas av ABA. Jag vill emellertid

samtidigt framhålla, att de åtgärder bolaget kan komma att vidtaga, innan

1951 års riksdag fattat beslut i ämnet, icke få binda riksdagen för ökade utgifter.

Jag övergår nu till anslagsberäkningen.

ABA har hemställt, att subvention fortsättningsvis får utgå för upprätthållande

av Malmö- och Luleålinjerna till och med den 30 april 1950 och för

Visbylinjen till årets slut. Bolaget avser dock att fortsätta Malmö- och Luleåtrafiken

så länge täckning för de rörliga kostnaderna erhållas, vilket beräknas

kunna ske till omkring den 1 oktober 1950. Denna lösning skulle enligt vad

bolaget underhand upplyst vara den för statsverket förmånligaste. Subventionsbehovet

beräknas uppgå till högst 710 000 kronor. Då subventionen för

upprätthållande av enbart Visbylinjen under 1950 beräknats till 360 000 kro

nor, skulle subventionen för trafiken i övrigt stanna vid högst 350 000 kronor.

Härjämte äskar bolaget ett belopp av 210 000 kronor, avseende avvecklingskostnader

för Malmö- och Luleålinjerna.

Vad först angår subventionen till Visbylinjen avser denna kalenderåret

1950. Anslag för ändamålet torde böra äskas såsom ett obetecknat anslag för

budgetåret 1950/51, att utbetalas under budgetåret. Med hänsyn till svårig

heterna att redan nu erhålla tillförlitliga beräkningar rörande subventionsbehovet

för 1951 års trafik anser jag mig icke lämpligen böra nu göra någon

anmälan om anslagsbehovet för tiden efter innevarande års utgång, ehuru det

ur vissa synpunkter varit av värde, om så kunnat ske. Olägenheterna härav

synas dock mildras av att dels ABA:s subventionsansökan för nästa års trafik

enligt vad jag inhämtat bör kunna föreligga å sådan tid att förslag i ämnet

kan framläggas redan i statsverkspropositionen 1951, dels ABA upplyst, att

subventionsbehovet för Visbylinjen nästa år i varje fall ej kommer att bli

högre än i år och att följaktligen någon ökning av anslaget för detta ändamål

ej behöver ifrågakomma

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 1-13.

7

Från remissmyndigheternas sida har framhållits, att subventionsbeloppet

för 1950 års trafik på Visbylinjen bör kunna nedbringas. Denna fråga sammanhänger

nära med spörsmålet huru subventionen bör beräknas och torde slutligt

få avgöras av Kungl. Maj:t i samband med att ABA lämnar redogörelse

för utfallet av årets trafik. Därvid böra remissmyndigheternas uttalanden

beaktas. I avbidan härpå bör anslaget beräknas i enlighet med bolagets förslag.

Enligt vad bolaget under hand meddelat, skulle någon minskning av subventionsbehovet

ej uppkomma, därest extraturerna under sommaren skulle inställas.

Dessa drivas nämligen på fullt kommersiell bas och kunna i stället

förväntas lämna bidrag till minskning av subventionsbehovet. Jag tillstyrker

alltså, att anslaget till understöd åt inrikes lufttrafik för nästa budgetår anvisas

med 360 000 kronor.

Beträffande subventioneringen av övriga inrikeslinjer under 1950 kunna,

med hänsyn till vad jag förut anfört, principiella erinringar riktas mot att

subvention utgår för upprätthållande av Malmölinjen. Jag anser dock skälighetshänsyn

tala för att subvention får utgå i huvudsaklig överensstämmelse

med bolagets förslag. Subventionen bör dock begränsas till högst det belopp,

som kan komma att kvarstå outnyttjat å det för innevarande budgetår anvisade

anslaget å 2,i miljoner kronor. Enligt bolagets beräkningar skulle subventionsbehovet

för 1949 års trafik utgöra 1 779 000 kronor och anslagsresten följaktligen

321 000 kronor. Riksdagens bemyndigande bör inhämtas att använda

ifrågavarande anslag för subventionering av Malmö- och Luleålinjerna under

1950 i enlighet med vad jag här förordat.

Vad slutligen angår bolagets framställning om ersättning jämväl för vissa

avvecklingskostnader, beräknade till 210 000 kronor, ha principiella invändningar

riktats häremot av såväl luftfartsstyrelsen som statskontoret. Med hänsyn

härtill och då även det sakliga underlaget för bedömande om och i vilken

utsträckning sådana kostnader kunna uppkomma är otillräckligt, är jag icke

beredd att på grundval av nu föreliggande material taga ståndpunkt härtill.

Denna fråga torde framdeles, om förhållandena giva anledning därtill, ånyo

få aktualiseras av ABA, varefter densamma i förekommande fall torde få slutligt

anmälas för Kungl. Maj:t.» I

I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av

herr Bergli in. fl. (I: 444) och den andra inom andra kammaren av herrar

Edberg och Hedlund i Rådom (11:546), i vilka hemställts, att, därest anslag

icke kan beviljas redan i år, riksdagen vid behandlingen av förevarande proposition

måtte uttala, att frågan om fortsatt uppehållande av lufttrafik på

linjen Stockholm—Sundsvall/Härnösand—Luleå bör upptagas till förnyad

prövning vid 1951 års riksdag,

dels ock två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren

av herr Wehtjc in. fl. (I: 445) och den andra inom andra kammaren av herr

Braconier in. fl. (TI: 547), i vilka hemställts, att riksdagen måtte besluta dels

opaginerad Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets uttalande nr 143.

att fortsatt subvention skall utgå för flyglinjen Malmö—Stockholm även efter

den 30 april 1950, dels ock att å riksstaten för budgetåret 1950/51 under sjätte

huvudtiteln till understöd åt inrikes lufttrafik anvisa ett anslag med till

010 000 kronor förhöjt belopp.

Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden får

utskottet hänvisa till motionerna I: 444 och I: 445.

Utskottet. Innebörden av de ekonomiska kalkyler som framlagts vid den

nu verkställda utredningen rörande de med den inrikes lufttrafiken sammanhängande

problemen har bibragt departementschefen den uppfattningen,

att spörsmålet om inrikestrafikens fortsatta bedrivande vore att bedöma såsom

en ren subventionsfråga, vilken i allt väsentligt måste bestämmas av

andra synpunkter än de kommersiella. På grundval av de i anslutning härtill

gjorda övervägandena har departementschefen förordat, att under år

1950 det statliga understödet åt inrikes luftfart i princip begränsas till visbylinjen.

Det härför erforderliga anslaget för nästa budgetår har beräknats till

360 000 kronor. Enligt departementschefens mening borde dock det belopp,

som kan komma att kvarstå outnyttjat å innevarande budgetårs motsvarande

anslag, få övergångsvis tagas i anspråk för subventionering av övriga inrikeslinjer,

vilket av i propositionen närmare angivna skäl skulle möjliggöra, att

malmö- och luleålinjerna upprätthölles till omkring den 1 oktober 1950.

Departementschefen har vidare förklarat sig beredd att framdeles, i den mån

framtidsutsikterna för inrikestrafiken förändrades, taga frågan om subventionsbehovet

under förnyat övervägande.

Delvis under hänvisning härtill har i de båda likalydande motionerna

I: 444 och II: 546 hemställts, att riksdagen måtte uttala sig för att frågan om

fortsatt upprätthållande av lufttrafik på norrlandslinjen borde omprövas vid

1951 års riksdag. Därjämte har i de båda likalydande motionerna I: 445 och

II: 547 framlagts förslag om höjning av förevarande anslag med 250 000 kronor,

vilket belopp skulle få disponeras för subventionering av malmölinjen.

Utskottet vill inledningsvis uttala, att enligt utskottets uppfattning frågan

om den inrikes lufttrafikens bedrivande i princip bör bedömas ur rent affärsmässiga

synpunkter. vSåsom redan 1948 års riksdag i anslutning till direktiven

för 1947 års luftfartsutredning förutsatt, behöver en dylik ståndpunkt

dock icke hindra att statsmakterna, då särskilda skäl därtill föranleda, påfordra

upprätthållandet av viss flyglinje som icke är ekonomiskt bärkraftig

och därvid svara för uppkommande kostnader. I överensstämmelse härmed

har också i förevarande proposition föreslagits, att anslag beviljas för subventionering

av visbylinjen under hela innevarande kalenderår. Hänsyn

torde därvid i icke ringa män ha tagits till denna linjes karaktär av s. k. kultur

linje. Enligt utskottets mening kunna emellertid enahanda synpunkter anläggas

på frågan om upprätthållandet av lufttrafiken på Norrland. Med

hänsyn till det ekonomiska utfallet av denna trafik finner utskottet det

visserligen förklarligt, om tvekan kan uppstå rörande lämpligheten av att det

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 143. o

allmänna, särskilt i nuvarande statsfinansiella läge, påtager sig de däimed

förbundna kostnaderna. Denna fråga torde emellertid samtidigt böra bedömas

på längre sikt. I viss utsträckning synes för övrigt — såsom ock i

motionerna I: 444 och II: 546 framhållits — det ogynnsamma driftresultatet

bero på speciella omständigheter under de båda sistförflutna åren, vilket

även framgår därav, att trafikfrekvensen på norrlandslinjen väntas för innevarande

år undergå en icke oväsentlig förbättring. "V id sådant förhållande

finner utskottet i likhet med motionärerna starka skäl tala för att flågan om

luleålinjens fortsatta bibehållande upptages till förnyad prövning i samband

med det förslag i ämnet som Kungl. Maj:t må framlägga till nästa års

riksdag. Ett positivt uttalande från riksdagens sida i denna riktning

torde icke minst få anses innebära ett stöd åt ABA:s styrelse i dess strävanden

att i möjligaste mån förbättra underlaget för den inrikes lufttrafiken.

I detta sammanhang finner sig utskottet vidare böra understryka vad departementschefen

uttalat rörande angelägenheten av att plötsliga omkastningar

i luftfartspolitiken undvikas. För att verksamheten skall kunna planläggas

och bedrivas på mest rationella sätt lärer sålunda vara nödvändigt,

att till grund för densamma lägges ett program som omspänner en icke alltför

kort tidrymd. Därvid bör icke minst beaktas, att inrikestrafiken f. n. befinner

sig i en uppbyggnadsperiod med därav betingade speciella svårigheter.

Såsom 1949 års riksdag uttalat, synas de investeringar i flygplatser m. m.

samt de åtgärder i övrigt som med riksdagens godkännande hittills vidtagits

för att möjliggöra uppbyggandet av en inrikes lufttrafik jämväl motivera, att

statsmakterna nu medverka till att söka avhjälpa dessa svårigheter. Hänsyn

torde vidare böra tagas till inrikestrafikens faktiska betydelse för utrikestrafiken.

Mot bakgrunden härav framstår det för utskottet såsom synnerligen

tveksamt, huruvida tillräckliga skäl föreligga att redan nu nära nog

fullständigt avveckla den vid fjolårets riksdag beslutade subventioneringen

av de inhemska flyglinjerna. Beaktas bör dessutom att ett eventuellt återupptagande

av denna trafik blott kan ske till priset av icke obetydliga initialkostnader.

Utskottet finner det därför önskvärt att till närmare prövning

upptages frågan, huruvida förutsättningar icke kunna anses föreligga att, på

sätt i propositionen antytts, få till stånd ett system med successiv reducering

av subventionsbeloppen under viss tidsperiod.

Med hänsyn till nu anförda omständigheter anser sig utskottet jämväl böra

tillstyrka det i motionerna I: 445 och II: 547 framställda yrkandet om för

stärkning av förevarande anslag. Såsom i motionerna påpekats, torde malmölinjens

betydelse framgå icke minst av det år efter år stegrade passagerarantalet.

I detta sammanhang bör heller icke bortses från att nämnda linjo

oavbrutet trafikerats sedan år 1935. För framtiden synas även möjligheter

föreligga att utan särskild subventionering upprätthålla denna trafik i an

slutning till de kontinentala linjerna. En förutsättning härför är emellertid

att Bulltofta flygplats utvidgas och moderniseras. Utskottet finner det också

angeläget, att förslag i denna fråga med det snaraste förelägges riksdagen.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 143.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

I. att riksdagen må i anledning av Kungl. Maj:ts förslag samt

med bifall till motionerna I: 445 och II: 547, i vad de avse an

slagsfrågan, till Understöd åt inrikes lufttrafik för budgetåret

1950/51 under sjätte huvudtiteln anvisa ett anslag av 610 000

kronor;

II. att riksdagen må medgiva, att det för budgetåret 1949/50

anvisade anslaget till Understöd åt inrikes lufttrafik må användas

för subventionering av sådan trafik under kalenderåret 1950 i

enlighet med vad i statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden

för den 10 mars 1950 förordats;

III. att riksdagen må i anledning av motionerna I: 444 och

II: 546 samt I: 445 och II: 547, sistnämnda bägge motioner i vad

de icke behandlats under I., i skrivelse till Kungl. Maj:t giva tillkänna

vad utskottet ovan anfört.

Stockholm den 10 maj 1950.

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Rickard Lindström, Karl Andersson, Ohlon,

Heiding, Berling, Sundelin, Leander, Johan Eric Ericson, Lundqvist, Hesselbom,

Edin, Ivar Persson, Bergh, Andrée och Einar Persson; samt

från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Ward, Malmborg i

Skövde, Bergström, Andersson i Malmö, Boman i Kieryd, Mårtensson i Uddevalla,

Rubbestad, Ståhl, Åkerström, Petterson i Degerfors, fröken Elmén,

herrar Johansson i Mysinge och Henriksson.

Reservationer.

1) av herrar Karl Andersson, Berling, Leander, Johan Eric Ericson, Hesselbom,

Edin, Andrée, Einar Persson, Mårtensson i Uddevalla, Rubbestad, Åkerström,

Petterson i Degerfors och Henriksson, vilka ansett, att utskottet bort

tillstyrka Kungl. Maj:ts förslag oförändrat och att därför

dels den del av utskottets yttrande, som börjar med orden »Utskottet vill»

(s. 8) och slutar med orden »förelägges riksdagen» (s. 9), bort hava följande

lydelse:

»För egen del kan utskottet helt ansluta sig till de allmänna synpunkter

som av departementschefen anlagts på förevarande spörsmål. Såsom av den

lämnade redogörelsen framgår, skulle ett bifall i full utsträckning till den

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 143. ‘i

av ABA:s styrelse gjorda framställningen innebära eu kostnad för statsverket

av drygt 1,5 miljoner kronor, vilket utskottet speciellt i nuvarande statsfinansiella

läge icke kan finna ekonomiskt försvarbart. Utskottet har härvid

särskilt beaktat, att det i förevarande fall icke är fråga om något engångsbidrag

utan att subventionsbehovet väntas kvarstå under avsevärd tid

framåt. I detta sammanhang må jämväl erinras om det indirekta understöd

som lämnas lufttrafiken genom att riksdagen varje år nödgas anvisa medel

för täckande av luftfartsfondens underskott. För nästa budgetår har detta

underskott beräknats till ett belopp av 6 miljoner kronor. Nämnda förhållande

motiverar enligt utskottets uppfattning än ytterligare, att den största

återhållsamhet iakttages vid bedömandet av den nu aktuella subventionsfrågan.

Visserligen har i samband med 1948 års riksdagsbeslut om sammanförande

av den svenska reguljära luftfarten i ett företag förutsatts, att

statsmakterna kunde påfordra upprätthållandet av viss flyglinje som icke

vore ekonomiskt bärkraftig, varvid det bleve det allmännas sak att svara

för därigenom uppkommande kostnader. Detta uttalande får dock icke anses

innebära något önskemål om subventionering av all inrikes lufttrafik, däiest

sådant bidrag skall lämnas av statsverket, måste uppenbarligen speciella

skäl vara för handen. Så är enligt utskottets mening fallet med visbylinjen.

X övrigt synas på denna fråga böra anläggas rent kommersiella svnpunktei.

Härutinnan torde sålunda få ankomma på vederbörande bolagsledning att

avgöra, vilka inrikes flyglinjer som med hänsyn till den totala verksamhetens

behov och ekonomiska förutsättningar böra trafikeras.

Att vissa omständigheter kunna åberopas jämväl för bibehållandet av

norrlandslinjen vill utskottet icke bestrida. Det kan å andra sidan icke

bortses från att resandefrekvensen på denna linje hittills varit jämförelsevis

ringa. Såsom departementschefen framhållit, beräknas också en eventuell

subvention å luleålinjen under hela innevarande år komma att uppgå

till 129 kronor per passagerare mot allenast 9 kronor å visbylinjen. Med

hänsyn härtill finner utskottet i likhet med departementschefen välbetänkt,

att man nu söker successivt bygga upp inrikes trafik en genom att till en

början understödja visbylinjen för att därefter, sedan denna börjat visa

ekonomisk bärkraft, upptaga frågan om norrlandslinjen till förnyat övervägande.

Utskottet kan därför icke biträda den i motionerna 1:444 och

II: 546 framförda meningen, att riksdagen borde uttala sig för att denna

fråga redan nästa år omprövades. För utskottet framstår det såsom mindre

lämpligt, att riksdagen på angivet sätt ställer i utsikt åtgärder, beträffande

vilka det synes i hög grad osäkert, huruvida ekonomiska förutsättningar för

deras realiserande föreligga.

Det nu anförda ger jämväl vid handen, att utskottet ej heller kan till

styrka det i motionerna I: 445 och II: 547 framställda yrkandet. Framhållas

må att luftfartsstyrelsen, som i princip intagit eu positiv ståndpunkt i frågan,

dock funnit det med hänsyn till de goda järnvägsförbindelserna mellan

Stockholm och Malmö tveksamt, huruvida en särskild inrikes flyglinje mellan

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande nr 143.

dessa städer vore motiverad. Statskontoret har över huvud taget ifrågasatt,

om uppehållande av de inrikes flyglinjerna — särskilt till Göteborg och

Malmö — kunde vara av större betydelse för landets näringsliv. Även utskottet

hyser den åsikten, att tillräckliga skäl ej föreligga för subventionering

av malmölinjen —- liksom ej heller av luleålinjen —- i vidare män än

vad departementschefens förslag innebär.»

dels och utskottets hemställan under I. och III. bort hava följande lydelse:

»I. att riksdagen må med bifall till Kungl. Maj:ts förslag

samt med avslag å motionerna I: 445 och II: 547, i vad de avse

anslagsfrågan, till Understöd åt inrikes lufttrafik för budgetåret

1950/51 under sjätte huvudtiteln anvisa ett anslag av

360 000 kronor;

III. att motionerna I: 444 och II: 546 samt I: 445 och II: 547,

sistnämnda bägge motioner i vad de icke behandlats under I.,

icke må till någon riksdagens åtgärd föranleda.»

2) av herrar Ohlon, Sundelin och Lundqvist, vilka ansett, att utskottet

bort tillstyrka Kungl. Maj:ts förslag beträffande medelsanvisningen samt föreslå

riksdagen uttala att frågan om fortsatt uppehållande av lufttrafik på linjerna

Stockholm—Sundsvall/Härnösand—Luleå och Stockholm—Malmö bör

upptagas till förnyad prövning vid 1951 års riksdag och att därför

dels de två sista meningarna i det stycke på s. 8 och 9 i utskottets yttrande,

som börjar med orden »Utskottet vill» och slutar med orden »inrikes

lufttrafiken», bort ersättas med text av följande lydelse:

»Vid sådant förhållande synes det utskottet ur olika synpunkter önskvärt

att någon tids ytterligare erfarenhet erhålles rörande trafikens utveckling,

innan statsmakterna vidtaga sådana genomgripande åtgärder att de i verkligheten

kunna medföra att lufttrafiken på denna långlinje definitivt upphör.

I likhet med motionärerna finner utskottet starka skäl tala för att frågan

om luleålinjens fortsatta bibehållande upptages till förnyad prövning

i samband med det förslag i ämnet som Kungl. Maj:t må framlägga till nästa

års riksdag. Ett positivt uttalande från riksdagens sida i denna riktning

torde icke minst få anses innebära ett stöd åt ABÄ:s styrelse i dess strävanden

att i möjligaste mån förbättra underlaget för den inrikes lufttrafiken.

Yad malmölinjen angår torde dennas betydelse framgå icke minst av det

år efter år stegrade passagerarantalet. I detta sammanhang bör icke heller

bortses från att nämnda linje oavbrutet trafikerats sedan år 1935. För framtiden

synas även möjligheter föreligga att utan särskild subventionering upprätthålla

denna trafik i anslutning till de kontinentala linjerna. Även beträffande

denna linje synes det därför utskottet önskvärt att icke redan nu fatta

beslut som kan medföra trafikens definitiva nedläggande utan att vid 1951

års riksdag upptaga jämväl frågan om denna linjes fortsatta upprätthållande

till förnyad prövning.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Statsutskottets utlåtande nr 148.

Med hänsyn till vad sålunda anförts torde någon höjning av det av Kungl.

Maj:t för nästa budgetår äskade anslagsbeloppet icke för närvarande erfordras.

»

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 9, som börjar med orden »Med

hänsyn» och slutar med orden »förelägges riksdagen», bort utgå ur yttrandet,

dels ock utskottets hemställan under I. och III. bort hava följande lydelse.

»I. att riksdagen må med bifall till Kungl. Maj:ts förslag samt

med avslag å motionerna I: 445 och II: 547, i vad de avse anslagsfrågan,

till Understöd åt inrikes lufttrafik för budgetåret

1950/51 under sjätte huvudtiteln anvisa ett anslag av 360 000

kronor;

III. att riksdagen må i anledning av motionerna I: 444 och

II: 546 samt I: 445 och II: 547, sistnämnda bägge motioner i vad

de icke behandlats under I., i skrivelse till Kungl. Maj:t uttala,

att frågan om fortsatt uppehållande av lufttrafik på linjerna

Stockholm — Sundsvall/Härnösand — Luleå och Stockholm —

Malmö bör upptagas till förnyad prövning vid 1951 års riksdag.»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1950:278 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående understöd åt inrikes lufttrafik. s. 1 i texten