Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om ersättning åt I. L. Homman i anledning av olycksfall i arbete.

1950-05-10 · 4 sidor


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: inget tryckt sidnummer kunde läsas ur riksdagens text; sidorna visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1950:146, Utlåtande i anledning av väckta motioner om ersättning åt I. L. Homman i anledning av olycksfall i arbete.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 146.

7

Nr 146.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om ersättning åt I. L.

Homman i anledning av olycksfall i arbete.

(5:e avd.)

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren (1:58)

av herr Einar Persson m. fl. och den andra inom andra kammaren (II: 55)

av herr Pettersson i Ersbacken m. fl., har hemställts, att riksdagen måtte

besluta, att ersättning efter riksförsäkringsanstaltens grunder må tillerkännas

Ivar Lennart Homman från Brötjärna, Mockfjärd, Kopparbergs län.

I fråga om motiveringen för ifrågavarande hemställan får utskottet hänvisa

till motionen II: 55.

Av handlingarna i förevarande ärende inhämtas följande.

Enligt avtal med Anna Persson, Brötjärna, Mockfjärd, hade Ivar Lennart

Hommans fader, Oskar Homman, vilken var innehavare av en fast cirkelsåg,

åtagit sig att försåga ett parti virke för hennes räkning. Ivar Lennart,

som den 21 april 1932 var sysselsatt med att bortskaffa det försågade virket

från sågen, skadades därvid genom olycksfall, i det att högra handen

avsågades.

Ivar Lennart, som är född den 20 november 1915, var alltså vid olyckstillfället

16 år gammal.

Anmälan om olycksfallet gjordes den 22 april 1932 till riksförsäkringsanstalten

av Anna Persson. I anmälan uppgavs, att Ivar Lennart varit sysselsatt

med undanskotning av timmer för Anna Perssons — timmerägarens

— räkning, att han av henne uppburit ersättning för 5 timmar av den

21 april, att han vid olyckstillfället icke varit sysselsatt i sitt hem eller å

arbetsställe som bestämts av honom själv, att olyckan tillgått så, att Ivar

Lennart skulle borttaga en från stocken genomsågad bak, då en kvist å den

med sågbänken återgående stocken fattade hans högra blusärm och förde handen

mot sågklingans bakre kant med påföljd att hela handen avsågades vid

handleden, orsaken till olycksfallet varit den dåligt kvistade stocken,

att skyddsanordning funnits vidtagen men att sågen ej varit inspekterad

av yrkesinspektionen, att polisundersökning rörande olycksfallet ej ägt rum

samt att Ivar Lennart varit anställd hos Anna Persson i »tillfälligt arbete»,

»legosågning några veckor», »anställningen avsedd att fortvara endast ett

par dagar».

Biksförsäkringsanstalten beslöt den 28 maj samma år utbetala provisorisk

sjukpenning till Ivar Lennart med 50 öre om dagen t. o. in. den 18 maj

och med 1 krona om dagen för tiden därefter t. o. m. den 20 juni 1932.

Den 13 juni 1932 anhöll riksförsäkringsanstallen på förekommen anledning,

att landsfiskalen i Gagnefs distrikt måtte verkställa närmare utredning

rörande ifrågavarande olycksfall. I anledning härav överlämnade

landsfiskalen till anstalten protokoll, hållet vid polisförhör i Brötjärna den

opaginerad Kontrollera mot PDF

8 Statsutskottets utlåtande nr 1-16.

17 juni 1932. Härvid hade Ivar Lennarts fader Oskar Homman uppgivit

bl. a. följande.

Oskar Homman, vilken var ensam innehavare av den fasta cirkelsågen,

debiterade enligt gängse taxa 10 öre per kubikfot för utförd sågning, dock

lägst 4 kronor per timma. Härtill skulle komma, därest timmerägaren icke

själv skattade eller lejde hjälp, 50—60 öre per timma för särskild hjälp,

som av Oskar Homman anskaffades för undanforsling av sågat virke och

bakar. Vid olyckstillfället hade Oskar Homman för egen del anställt Lars

Höijer och sonen Bertil Homman för sågningsarbetet, i vilket Oskar Homman

även själv deltagit. För Anna Perssons del hade han anställt Ivar Lennart

att som vanligt undanskaffa timmer och bakar. Anna Persson hade själv

icke kunnat lämna hjälp därtill. För hantlangningen hade han sålunda för

Anna Perssons del anställt Ivar Lennart. Något särskilt avtal mellan far och

son hade givetvis icke träffats. Däremot hade Oskar Homman med Anna

Persson trätfat vanligt avtal om priset för försågningen och om extra tilllägg

för extra hjälp, som utfördes av Ivar Lennart. Denne uppbar icke sin

lön direkt av Anna Persson men indirekt genom fadern, som mottog penningarna

och av dessa tillgodogjorde sig för Ivar Lennarts underhåll m. m.

Oskar Homman gjorde gällande, att Ivar Lennart sålunda varit anställd i

Anna Perssons tjänst vid olyckstillfället.

Ivar Lennart hade vitsordat faderns uppgifter.

Anna Persson hade i tillämpliga delar vitsordat Oskar Hommans uppgifter;

dock hade hon förklarat, att hon icke träffat avtal med Ivar Lennart

om något arbete utan endast med Oskar Homman. Emellertid hade hon

haft sig känt, att för extra hjälp, som hon icke kunde hålla, hon måste betala

extra och att denna extra hjälp för hennes räkning anställdes genom

Oskar Homman.

För egen del anförde landsfiskalen: Ivar Lennart hade indirekt varit anställd

i Anna Perssons tjänst. Praxis syntes vara, att det arbete, som vid

olyckstillfället utfördes av Ivar Lennart, betalades särskilt av den, som ville

ha försågat. Fråga torde sålunda vara, huruvida icke Ivar Lennart borde

räknas såsom varande i tjänst hos den, för vilken timmer försågats. Landsfiskalen

ville tillstyrka utbetalning av rimligt belopp per år till Ivar Lennart,

helst som stor fattigdom rådde i familjen.

Riks försäkring sanstalten beslöt den 9 juli 1932, att någon ersättning enligt

olycksfallsförsäkringslagen icke skulle utgå till Ivar Lennart. Denne,

för vilken Oskar Homman vore att anse som arbetsgivare, vore nämligen

undantagen från den obligatoriska försäkringen på grund av stadgandet i

2 § nämnda lag, att där arbete utfördes för allenast en arbetsgivares räkning,

såsom arbetare enligt lagen icke ansåges arbetsgivarens hemmavarande

barn eller föräldrar i förhållande till honom.

Oskar Homman anförde besvär hos försäkringsrådet, som genom utslag

den 4 november 1932 ej fann skäl göra ändring i riksförsäkringsanstaltens

beslut.

Den 5 maj 1934 tillskrev Oskar Homman riksförsäkringsanstalten med begäran

om ersättning. Han uppgav därvid, att Anna Persson ändrat sin tidigare

utsago därhän, att hon den dag olyckan skedde sänt sin dräng till sågen att

frakta fram timret till sågen men att drängen ej fick stanna där under sågningen

på grund av annat brådskande arbete. Med anledning därav hade

Oskar Homman fått order att anställa Ivar Lennart i stället för drängen att

plocka undan virket från klingan. Orsaken till att Anna Persson lämnat

svävande uppgifter vid polisförhöret hade varit, att hon fått den uppfattningen

att hon själv skulle få »draga utgifter för nämnda olycka».

Riksförsäkringsanstalten lämnade den 24 maj 1934 framställningen utan

åtgärd.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 146. J

Oskar Homman tillskrev den 22 augusti 1934 ånyo riksförsäkringsanstalten

och åberopade därvid två intyg, det ena av Anna Persson och det andra

av hennes dräng R. Wästman. Anna Persson intygade, att hennes dräng

Wästman skolat utföra det arbete, som vid olyckstillfället omhänderhades

av Ivar Lennart. Då emellertid drängen varit upptagen av annat arbete, hade

Anna Persson måst anställa Ivar Lennart i sin tjänst. Hon kunde därför ej

finna annat än att hon varit arbetsgivare åt honom, då det arbete han utförde

icke innefattades i det avtal hon träffat med fadern. Hon tilläde att

hon lämnat ofullständiga uppgifter vid polisförhöret av fruktan för att de

ekonomiska konsekvenserna av olycksfallet skulle drabba henne, då Ivar

Lennart varit anställd i hennes tjänst. — Wästmans intyg innehöll i sak

bekräftelse av Anna Perssons i hennes intyg lämnade uppgifter.

Riksförsäkringsanstalten lämnade den 7 september 1934 framställningen

ulan åtgärd.

Oskar Homman besvärade sig hos försäkringsrådet, som genom utslag

den 5 oktober 1934 ej fann skäl göra ändring i anstaltens beslut.

Därefter anhöll Ivar Lennart den 4 oktober 1943 hos Kungl. Maj.t att av

nåd utfå ersättning på grund av olycksfallet. Därvid åberopades två nya

intyg av'' Anna Persson och R. Wästman. En av Ivar Lennart den 7 december

1943 hos riksförsäkringsanstalten gjord förnyad framställning om ersättning

överlämnades därjämte till Kungl. Maj :t. Kungl. Maj :t fann genom

beslut den 4 februari 1944 framställningarna icke föranleda någon

åtgärd.

I detta sammanhang må erinras, att frågan om ersättning till Homman

i anledning av förenämnda olycksfall var föremål för prövning av 1949 års

riksdag i anledning av en då väckt motion (II: 234). över motionen inhämtades

yttrande från riksförsäkringsanstalten, som bl. a. anförde att ett bifall

till densamma syntes kunna komma att medföra svåröverskådliga

konsekvenser.

För egen del anförde statsutskottet i utlåtande nr 126, såvitt nu är i fråga,

följande.

Utskottet får erinra, att enligt försäkringsrådets utslag Ivar Lennart

Hommans fader vid olycksfallet var att anse som hans arbetsgivare, i följd

varav ersättning icke kunde tillerkännas den skadade. Ehuru utskottet i

likhet med motionären funnit omständigheterna i det nu föreliggande fallet

ömmande, har utskottet likväl med hänsyn till vad som anförts i riksförsäkringsanstältens

yttrande icke ansett sig kunna tillstyrka bifall till motionen.

" Utskottet vill i detta sammanhang även framhålla, att frågan om

olycksfallsförsäkring f. n. är föremål för översyn inom socialvårdskommittén.

I enlighet med utskottets hemställan beslöt riksdagen, att den då väckta

motionen icke skulle till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Utskottet. Vid den förnyade prövning utskottet i år ägnat frågan om

beredande av ersättning åt Ivar Lennart Homman på grund av omförmälda

olycksfall har utskottet haft tillgång till ett mera fullständigt utredningsmaterial

i ärendet än det som förelåg vid utskottsbehandlingen i fjol. Den

uppfattning utskottet härvid bildat sig rörande det föreliggande fallet har i

viss mån rubbat utgångspunkten för utskottets tidigare ställningstagande.

Sålunda har utskottet icke kunnat undgå alt taga intryck av de utav Anna

''2 Dihang till riksdagens protokoll 1950. 6 samt. Nr 145—146.

opaginerad Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 146.

Persson och R. Wästman samstämmigt lämnade uppgifterna därom, att

anledningen till att Ivar Lennart den 21 april 1932, då olyckan skedde, tagits

i anspråk för biträde vid det av hans fader utförda sågningsarbetet varit

den, att Wästman, som ursprungligen avsetts skola anlitas för sådant biträde,

fått förhinder till följd av annat brådskande arbete, varför Anna

Persson måst pakalla hjälp av Ivar Lennart. Även med beaktande av den

negativa utgången av ersättningsfrågan i såväl riksförsäkringsanstalten som

försäkringsrådet har utskottet numera blivit övertygat om att i förevarande

fall kunna påvisas så speciella omständigheter, att ett beslut från

riksdagens sida att av billighetshänsyn bereda Ivar Lennart ersättning jämlikt

grunderna i olycksfallsförsäkringslagen framstår såsom försvarligt.

Då det här torde röra sig om ett gränsfall, synes ett beslut i sådan riktning

knappast behöva medföra några svåröverskådliga konsekvenser. Utskottet

har sålunda numera icke velat motsätta sig ett tillmötesgående av det i motionerna

framförda förslaget. Enligt vad utskottet inhämtat från riksförsäkringsanstalten

skulle, därest olycksfallsförsäkringslagen varit å Homman

tillämplig, livränta beräknad efter en invaliditetsgrad av 50 procent

ha fastställts att fr. o. in. den 17 juni 1932 utgå med 433 kronor 34 öre för

år, vartill för tiden fr. o. in. den 1 januari 1942 skolat komma dyrtidstillägg

(f. n. 20 procent). Livränta efter nu nämnd grund synes lämpligen böra tillerkännas

Homman att räknat fr. o. in. den 1 januari 1950 utgå under hans

återstående livstid. I betraktande av de ömmande omständigheterna synes

det vidare skäligt, att Homman hålles i viss mån skadeslös jämväl i vad

avser gången tid. Med ledning av från riksförsäkringsanstalten erhållna

uppgifter skulle en å tiden den 17 juni 1932—den 31 december 1949 belöpande

livränta, tillika med viss ersättning för läkarvård, viss ytterligare

sjukpenning för år 1932 samt protestillägg kunna uppskattas till sammanlagt

inemot 9 000 kronor. Utskottet vill för sin del tillstyrka, att Homman för

tiden intill utgången av år 1949 tillerkännes en engångsersättning av 5 000

kronor.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen i anledning av de likalydande motionerna

I: 58 och II: 55 må medgiva, att till Ivar Lennart Homman

må från anslaget till diverse pensioner och understöd in. m.

utbetalas dels räknat från och med ingången av år 1950 årlig

livränta med det belopp, som skolat tillkomma honom,

därest olycksfallsförsäkringslagen varit å honom tillämplig,

dels ock en engångsersättning av 5 000 kronor.

Stockholm den 10 maj 1950.

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND.

Närvarande: se under utlåtandet nr 145.

S07B8S. Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag, 1950.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1950:281 Skrivelse till Konungen i anledning av KungL Maj.ts proposition angående pension åt vissa i statens tjänst anställda personer m. m. a1 i texten