Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ris proposition angående vissa ändringar i riktlinjerna för den statliga exportkrediten jämte i ämnet väckta motioner.

1950-05-12 · 8 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 2 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1950:151, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ris proposition angående vissa ändringar i riktlinjerna för den statliga exportkrediten jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr löl.

1

Nr 151.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ris proposition angående

vissa ändringar i riktlinjerna för den statliga exportkrediten

jämte i ämnet väckta motioner.

(l:a avd.)

I propositionen nr 211 har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över handelsärenden för den 31 mars 1950,

föreslagit riksdagen medgiva, att under tiden till och med utgången av

budgetåret 1950/51 statlig exportkreditgaranti må lämnas i huvudsaklig

överensstämmelse med de riktlinjer som i berörda statsrådsprotokoll angivits

samt att staten må under samma tid inom ramen för tidigare beslutat

maximibelopp av 300 miljoner kronor åtaga sig betalningsansvar för lagerhållning

i utlandet till ett belopp av högst 30 miljoner kronor.

Vidare har i två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren

av herr Tjällgren (I: 481) och den andra inom andra kammaren av

herr Rubbestad m. fl. (II: 572), hemställts, att riksdagen med anledning av

Kungl. Maj:ts proposition nr 211 måtte besluta, att statlig exportkreditgaranti

icke skall lämnas för att täcka förlustrisk i samband med upprättande

av konsignationslager utomlands.

I fråga om de skäl, motionärerna anfört till stöd för sitt yrkande, hänvisas

till motionen 1:481.

Då ett system med statlig exportkredit infördes år 1933, skedde detta i

syfte att främja exporten och därigenom bereda ökade arbetstillfällen inom

landet, varav behov då förelåg på grund av den rådande svåra arbetslösheten.

Systemet har emellertid bibehållits även efter det att arbetslöshetskrisen

övervunnits. Detta har bland annat berott därpå att statlig exportkreditgivning

förekommer i ett stort antal med Sverige konkurrerande

länder och att därför den svenska industrien för export till vissa stater

eller av vissa produkter haft behov av ett motsvarande stöd. Värdet för industrien

av exportkreditgarantier har sedermera ökats, då valutarestriktioner

och transfereringshinder tillkommit. Systemet har emellertid fått betydelse

även i större sammanhang. Under det senaste decenniet ha sålunda i åtskilliga

handelsavtal införts bestämmelser om att statlig exportkreditgaranti skall

medgivas vid kreditgivning för viss export från Sverige. Exportkrediten har

i dessa fall trätt i stället för kreditgivning från svenska statens sida. Till

dessa handelspolitiska skäl för exportkreditgarantier ha under senaste åren

tillkommit närbesläktade valutapolitiska synpunkter.

t Bihang till riksdagens protokoll 1950. G samt. Nr 151.

opaginerad Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 151.

De exportkrediter som hittills förekommit ha, trots prisstegringarna på

exportvarorna, tagit i anspråk endast en mindre del av det garantibelopp,

som riksdagen beviljat. Den 31 december 1949 omfattade sålunda statens

garantier blott cirka 100 miljoner kronor av det belopp å 300 miljoner kronor,

vartill garantierna må uppgå under tiden till och med den 30 juni

1951. På exportkreditnämndens hittillsvarande verksamhet har, bortsett från

finska skadefall som reglerats i särskild ordning, uppkommit en behållning av

9,6 miljoner kronor. Siffrorna vittna väl, framhåller departementschefen,

om den försiktighet, varmed nämnden handhaft sin uppgift, och om den

noggranna prövning, som skett i de enskilda garantigivningsfallen.

En av orsakerna till att det belopp, som anvisats för garantigivning, endast

till en mindre del kommit att utnyttjas för det avsedda ändamålet, har,

framhåller departementschefen, otvivelaktigt varit de förhållandevis snäva

restriktioner, som hittills gällt för exportkrediterna. Endast i ringa män har

en anpassning kunnat ske till det nya marknadsläge, som uppstått under

de senaste åren. I stort sett har garantigivningen i nuvarande form icke påverkat

exporten till de ur valutasynpunkt mest angelägna marknaderna.

Exportkreditgarantierna utgöra nämligen främst ett stöd mot transfereringshinder.

Av naturliga skäl har en dylik garantigivning blivit av ringa

betydelse, när det gällt att främja exporten till dollarmarknaderna.

Inkomsterna av exporten till Förenta staterna och andra hårdvalutaländer

uppbära i nuvarande läge blott en del av den import som vårt land

har från dessa länder. Om och i vilken utsträckning det i framtiden

skall bliva möjligt att, liksom före kriget, importera varor från Förenta

staterna mot betalning i andra valutor än dollar är ovisst. Uppenbart är enligt

departementschefen att eu ökning av den svenska exporten på ifrågavarande

land i betydande grad beror på möjligheterna att upparbeta en

marknad för produkter, som hittills icke alls eller blott i obetydlig utsträckning

försålts där, exempelvis produkter av den svenska verkstadsindustrien

samt trä- och metallmanufakturen. Eu inriktning på den amerikanska

marknaden kräver emellertid betydligt större arbete och medför flera risker

än en försäljning på mjukvalutamarknader; samtidigt äro vinstmöjligheterna

för exportören ofta mindre.

Från statsmakternas sida ha olika åtgärder vidtagits för att öka vår industris

konkurrenskraft för export mot betalning i dollar- och annan hårdvaluta.

Även om den svenska kronans devalvering i detta sammanhang varit

av stor betydelse, är det, framhåller departementschefen, uppenbarligen alltjämt

anledning att överväga olika praktiska åtgärder i exportfrämjande

syfte. Bland annat torde exportkreditreglerna böra anpassas till det nya

läget. Systemet torde främst böra utbyggas så att det kan ge en värdefull

stimulans åt exporten på hårdvalutamarknaderna. Önskemål härom ha

framförts bland annat under överläggningar inom samarbetsorganet för

export- och produktionsökning där man pekar på de risker, som en övergång

till ökad export till dollarområdet och därmed jämförliga stater kan

medföra för de enskilda företagen. Under nu angivna förhållanden synes

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 151.

3

departementschefen frågan om en utbyggnad av exportkreditgarantisystemet

böra upptagas till prövning och underställas riksdagen redan innevarande

år. De erfarenheter, som under det närmaste året kunna göras av nyheter

i systemet, ha synts böra redovisas nästa år, då frågan om fortsatt

bemvndigande att meddela exportkrediter kommer upp till behandling i anledning

av att riksdagens senast lämnade bemyndigande utlöper den 30

juni 1951.

Med hänsyn till att från näringslivets sida framförts önskemål om vidgade

möjligheter att erhålla statlig exportkreditgaranti, har inom handelsdepartementet

utarbetats en promemoria rörande eventuell utbyggnad av exportkreditgarantigivningen.

Departementschefen, som lämnat en redogörelse

för innehållet i nämnda promemoria samt däröver avgivna yttranden, har

för egen del i ämnet anfört följande.

»I den förut nämnda promemorian ha förslag framlagts om vissa ändringar

i riktlinjerna för exportkreditgarantigivningen i syfte att främja vårt lands

export till härdvalutaländer. Viktigast torde härvid vara förslaget rörande

garanti mot förluster å lagerhållning utomlands. Detta

förslag har i allmänhet tillstyrkts av näringslivet men mött kritik från flertalet

myndigheter, som hörts i ärendet. Kritiken har delvis varit av mera

principiell art men främst motiverats av ovissheten beträffande förlustrisken

och de förmodade svårigheterna att giva garantisystemet en tillfredsställande

praktisk utformning. Exportkreditnämndens verkställande direktör har

emellertid numera på ort och ställe inhämtat närmare uppgifter rörande

den ordning, som tillämpas vid motsvarande garantigivning i England. Systemet

innebär bland annat, att särskilda garantier kunna beviljas såväl för

upprättande av lager i Amerikas förenta stater och Canada som för andra

åtgärder till främjande av exporten på dessa länder, exempelvis marknadsundersökningar

och annonskampanjer. Kostnaderna för sådana åtgärder

kunna bliva relativt höga, och det torde mången gång vara svårt att förutse

i vad mån de komma att täckas av framtida försäljningar. Erfarenheterna

av det engelska systemet ha varit tillfredsställande ur såväl det allmännas

som näringslivets synpunkt. Man torde kunna utgå från att även i vårt land

många exportörer icke våga ikläda sig dylika kostnader, såvida de icke kunna

erhålla täckning för viss del av risken, utan föredraga att bearbeta de ofta

mera vinstgivande och mindre kostnadskrävande mjukvalutaländerna. Jag

anser mig under sådana förhållanden böra tillstyrka, att exportkreditnämnden

försöksvis beredes möjlighet att i viss utsträckning bevilja garanti mot

förluster å lagerhållning utomlands. Bland annat på grund av de engelska

erfarenheterna anser jag icke att tekniska svårigheter böra få hindra att den

föreslagna nya linjen prövas. Med hänsyn till frågans outredda läge är jag

däremot icke beredd att förorda någon svensk garanti mot förluster på marknadsundersökningar

och annonskampanjer o. d. Vad angår marknadsundersökningar

har det allmänna för övrigt givit stöd på annat sätt genom bidrag

ur handels- och sjöfartsfonden till samfällda branschundersökningar i

Förenta staterna, anordnade av olika näringsorganisationer. Innan export
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 151.

kreditnämnden börjar utställa garantier mot förluster å lagerhållning, torde

inom nämnden böra företagas en närmare utredning rörande den lämpliga

utformningen av garantierna och denna fråga därefter underställas Kung].

Maj :ts prövning. I detta sammanhang må framhållas, att jag förutsätter

att nämnden kommer att tillämpa den nya garantiformen med stor försiktighet.

Med hänsyn till att densamma betydligt skiljer sig från exportkredit

i förut tillämpad form och då riskerna äro svåra att på förhand bedöma,

torde det vara lämpligt att en särskild maximisumma fastställes för nu

ifrågavarande garantigivning. Inom ramen för det till exportkreditnämndens

förfogande för garantigivning över huvud taget stående beloppet av 300

miljoner kronor torde nämnden för nu ifrågavarande ändamål lämpligen

böra fa ikläda staten ansvar högst intill ett belopp av 30 miljoner kronor.

I detta sammanhang må erinras om att exportkreditnämndens bemyndigande

att meddela exportkreditgarantier allenast gäller för viss tid. Tidsbegränsningen

har emellertid icke ansetts utgöra hinder mot utställande av

garantier, som utlöpa först efter bemyndigandets utgång. I överensstämmelse

härmed böra jämväl garantier av den nya formen kunna utställas med

flerårig löptid.

I promemorian föreslås vidare, att exportkreditgaranti skall

kunna lämnas även för icke inhemska alster. Förslaget

har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av flertalet remissinstanser. Den

sålunda ifrågasatta utvidgningen av garantigivningen torde i en del fall

kunna få betydelse ur valuta- och handelspolitiska synpunkter. Med hänsyn

häi till tillstyrker jag förslaget. Jag förutsätter därvid att exportkreditnämnden

använder sig av den nu föreslagna vidgade möjligheten allenast i sådana

tall, då möjlighet därigenom skapas att tillföra vårt land hårdvaluta eller

eljest särskilda skäl tala därtör och dessutom andra svenska intressen icke

trädas för när.

N issa skäl synas vidare tala för den generella höjning av maximigränsen

för exportkredit till 85 procent, som ifrågasatts

i promemorian. Även om exportkreditnämnden, såvitt man nu kan bedöma,

endast undantagsvis kommer att utnyttja den förordade höjningen av garantiens

maximum, torde det likväl vara värdefullt för nämnden att — också

i andra än de begränsade tall som hittills kunnat förekomma — kunna ge

exporten den stimulans, som en garanti upp till förutnämnda gräns innebär.

-Nämnden bör dock givetvis alltid se till, att garantien icke sättes till högre

belopp än att exportören får verklig känning av uppkommande förlust och

sålunda tvingas att på förhand noga överväga riskerna. Då garantigivning till

nu angiven höjd medför en ej oväsentligt ökad risk, synes den, såsom exportkreditnämnden

framhållit i sitt yttrande, endast böra ifrågakomma, då

försäljningen ur valutasynpunkt är särskilt önskvärd.

I promemorian framhålles slutligen, att garantier i samband

med entreprenadarbeten utomlands hittills enligt exportkreditnämndens

praxis ej fastställts till högre belopp än som motsvarat värdet av

svenska varor och tjänster som levererats i samband med entreprenaden.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr löl.

5

Emellertid ifrågasättes om icke vid garantigivningen hänsyn i viss utsträckning

skulle kunna tagas även till värdet av varor av utländskt ursprung, som

ingå i varuleveranserna i samband med en sådan entreprenad, detta med

hänsyn till de betydande valutabelopp, som en dylik entreprenadverksamhet

kan tillföra landet även i det fall att material från tredje land i stor utsträckning

utnyttjas för verksamheten. Den utvidgning av garantien för

entreprenadarbeten, som sålunda förordas, torde icke sträcka sig mycket

iängre än som i propositionen nr 117 till 1939 års riksdag förordades av dåvarande

chefen för handelsdepartementet. I remissyttrandena äro åsikterna

om lämpligheten av en uppmjukning av praxis delade. Med hänsyn härtill

och till de stora förluster — cirka 70 procent av nettoutbetalningarna för

skadefall -— som gjorts å garantigivning för entreprenadarbeten, är det naturligt

att försiktighet iakttages vid uppmjukningen av praxis på detta område.

Jag anser mig i huvudsak kunna ansluta mig till den av departementschefen

år 1939 deklarerade uppfattningen, att en något friare praxis bör tilllämpas

för de särskilda fall, då föreliggande omständigheter göra detta berättigat

och önskvärt.

I övrigt torde nu gällande riktlinjer för exportkreditgarantigivningen böra

bibehållas oförändrade.

Den utbyggnad av garantigivningen, som jag i det föregående tillstyrkt,

får med säkerhet icke sådana verkningar, att behov uppkommer att överskrida

det till 300 miljoner kronor bestämda maximibeloppet för exporlkreditgarantierna

under tiden till och med utgången av budgetåret 1950/51. Någon

ändring av det sammanlagda garantibeloppet behöver därför icke nu

ifrågasättas.»

Utskottet. Såsom av propositionen framgår hade vid utgången av förlidet

år statens exportkreditgaranti endast omfattat ca 100 miljoner kronor av det

belopp å 300 miljoner kronor, vartill garantierna må uppgå under tiden

t. o. m. den 30 juni 1951. En av anledningarna härtill angives ha varit de

snäva restriktioner, som för närvarande gälla för exportkrediterna, vilket

medfört att kreditgivningen, särskilt i fråga om exporten till hårdvalutaländerna,

varit av ringa betydelse. Det har från exportindustriens sida framhållits,

att en inriktning på den amerikanska marknaden ofta kräver större

arbete och är förenad med särskilda risker, medan vinstmarginalen i regel

blir mindre än vid export till mjukvalutaländerna. Med hänsyn till denna

marknads betydelse för den svenska exporten är det givetvis angeläget, att

från statsmakternas sida åtgärder vidtagas i syfte att stimulera svenska

företag till ökade ansträngningar att finna avsättning för sina varor i dollarländerna.

I detta syfte föreslås nu vissa ändringar i riktlinjerna för exportkreditgarantigivningen.

Sålunda framlöres förslag rörande garanti mot förluster å lagerhållning

utomlands. Som skäl härför anföres att det i stor utsträckning visat sig

erforderligt för exportörer, som vilja upparbeta en mera omfattande export

pa hårdvalutaländer av framförallt konsumtionsvaror, att i ifrågavarande

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr löl
-

land upplägga lager, varifrån leverans omedelbart kan ske. För åt! upplägga

och underhålla sådana lager kräves emellertid betydande kapital.

Enligt utskottets mening kunna vissa betänkligheter av såväl praktisk

som principiell natur anföras mot denna utbyggnad av nuvarande statsgaranti

för exportkredit. Detta har också kommit till uttryck från ett flertal

myndigheters sida. Det har emellertid gjorts gällande, att den kapitalkrävande

lagerhållningen hämmar exportörernas strävanden att upparbeta

nya marknader i dollarländerna, varför dessa föredraga att bearbeta de

ofta mera vinstgivande och mindre kostnadskrävande mjukvalutaländerna.

Genom det föreliggande förslaget skulle exportörerna få möjlighet att mera

effektivt konkurrera med de inhemska tillverkarna och exportörerna från

andra länder. Såsom departementschefen framhållit ha erfarenheterna från

England, där ett dylikt fast mera omfattande system tillämpats, varit tillfredsställande

ur såväl det allmännas som näringslivets synpunkt. Med

hänsyn härtill och då den åsyftade garantigivningen kan bli ett värdefullt

stöd för främjande av hårdvalutaexporten, vill utskottet icke framställa

någon erinran mot alt det nya systemet får försöksvis tillämpas. Utskottet

förutsätter emellertid, att ifrågavarande garantigivning tages i anspråk med

stor försiktighet och att exportkreditnämnden i varje särskilt fall förvissar

sig om att försäljningsmöjligheterna på ett tillfredsställande sätt undersökts.

Enligt departementschefens förslag skulle statens ansvar begränsas till

högst 30 miljoner kronor inom ramen för tidigare beslutat maximibelopp

av 300 miljoner kronor. Denna begränsning synes kunna godtagas. Utskottet

är vidare ense med departementschefen om att i garantien icke böra

inräknas förluster på marknadsundersökningar och annonskampanjer o. d.

Frågan rörande den lämpliga utformningen av garantierna bör efter närmare

företagen utredning underställas Kungl. Maj :ts prövning. Av det anförda

följer, att utskottet avstyrker de i ämnet väckta motionerna.

Enligt nu gällande bestämmelser kan garanti icke lämnas beträffande

transitogods liksom ej heller i fråga om importerade, inom landet bearbetade

produkter, där bearbetningen är så begränsad att produktionen icke

skäligen kan betecknas som inhemsk. Enligt förslaget skulle exportkreditgaranti

kunna lämnas även för icke inhemska alster. Utskottet vill tillstyrka

lörslaget i fråga under den av departementschefen angivna förutsättningen,

att exportkreditgarantien endast lämnas i sådana fall, då möjlighet därigenom

skapas att tillföra vårt land hårdvaluta eller eljest särskilda skäl

tala därför och dessutom andra svenska intressen icke trädas för nära.

I fråga om den procentuella storleken av exportkreditgaranti gäller för

närvarande, att garantien må avse inflytandet av högst 85 % av den lämnade

krediten vid export av vissa närmare angivna varuslag och 75 % vid

export av andra, alternativt att garantien må avse högst 85 respektive 75 %

av uppkommande förlust. Det har ansetts tveksamt, om i dagens läge anledning

finnes att upprätthålla skillnaden mellan dessa varor. Departementshefen

har föreslagit, att maximigränsen för exportkredit höjes till

85 %. Då ett genomförande av förslaget skulle kunna stimulera exporten

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 151.

7

på hårdvalutaländerna, vill utskottet tillstyrka detsamma men då en garantigivning

av denna höjd medför ökade risker, synes den såsom departementschefen

förutsatt endast böra ifrågakomma, då försäljningen ur valutasynpunkt

är särskilt önskvärd.

Garantier i samband med entreprenadarbeten utomlands ha hittills enligt

exportkreditnämndens praxis icke fastställts till högre belopp än som

motsvarat värdet av i samband med entreprenaden levererade svenska

varor och tjänster. Det har nu ifrågasatts, om icke vid garantigivningen

hänsyn i viss utsträckning bör tagas även till värdet av varor av utländskt

ursprung, som ingå i leveranserna i samband med en sådan entreprenad.

Förslaget har motiverats av de betydande varubelopp, som en dylik entreprenadverksamhet

kan tillföra landet även i det fall, att material från

tredje land i stor utsträckning utnyttjades för verksamheten. Utskottet vill

icke motsätta sig att hittillsvarande praxis på området något uppmjukas.

Stor försiktighet bör emellertid därvidlag iakttagas och en utvidgning av

garantien bör därför endast ske, då såsom departementschefen framhållit

föreliggande omständigheter göra detta berättigat och önskvärt.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj :ts förslag

samt med avslag å motionerna 1:481 och 11:572, medgiva,

a) att under tiden till och med utgången av budgetåret

1950/51 statlig exportkreditgaranti må lämnas i huvudsaklig

överensstämmelse med de riktlinjer, som av departementschefen

angivits i statsrådsprotokollet över handelsärenden

för den 31 mars 1950;

b) att staten må under samma tid inom ramen för tidigare

beslutat maximibelopp av 300 miljoner kronor åtaga

sig betalningsansvar för lagerhållning i utlandet till ett

belopp av högst 30 miljoner kronor.

Stockholm den 12 maj 1950.

På statsutskottets vägnar:

KARL WARD.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Rickard Lindström, Mannerskantz, Iwar

Anderson, Heiding, fröken Andersson, herrar Berling, Sundelin, Leander,

Johan Eric Ericson, Hesselbom, Edin, Ivar Persson, Andrée och Axel Andersson;

samt

från andra kammaren: herrar Ward, Malmborg i Skövde, Boman i Kieryd,

Mårtensson i Uddevalla, Lindholm, Åkerström, Pettersson i Dahl, Petterson

i Degerfors, Persson i Vinberg, Birke, Johansson i Mysinge, Henriksson

och Nihlfors.

opaginerad Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr löl.

Reservationer.

1) av herrar Mannerskantz, Heiding, Ivar Persson, Birkc och Johansson i

Mysinge, vilka ansett, att utskottet med tillstyrkande av motionerna 1:481

och II: 572 bort föreslå riksdagen att avslå Kungl. Maj :ts förslag om statlig

exportkreditgaranti för att täcka förlustrisk i samband med upprättande av

konsignationslager utomlands och att därför

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 6, som börjar med orden »Enligt

utskottets» och slutar med orden »väckta motionerna», bort hava följande

lydelse:

»Uppenbart är, att vissa betänkligheter av såväl praktisk som principiell

natur kunna anföras mot denna utbyggnad av nuvarande statsgaranti för

exportkredit. Detta har också kommit till uttryck från ett flertal myndigheters

sida. Att märka är, att den nya garantiformen icke anknytes till

något försäljningsavtal utan till ett försäljningspris, som helt står under

exportörens inflytande. Det kan ifrågasättas, huruvida det kan vara lämpligt

att staten engagerar sig i en verksamhet för övertagande av risker, som

hänföra sig till försäljningsmöjligheterna för en vara. Det är att befara,

att staten genom en dylik kreditgivning ikläder sig betydande förlustrisker.

Besvärliga problem kunna uppstå vid de fall, att varorna icke vinna

avsättning på den främmande marknaden. Enligt utskottets mening kan

det vidare ifrågasättas, om genom det föreslagna systemet någon nämnvärd

ökning av exporten kan ernås. Vid nu angivna förhållanden anser sig

utskottet i enlighet med yrkandet i motionerna I: 481 och II: 572 icke böra

tillstyrka, att .exportkreditgaranti lämnas mot förluster på konsignationslager.

»

dels ock utskottets hemställan bort hava följande lydelse:

»att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj :ts förslag

samt med bifall till motionerna 1:481 och 11:572,

a) medgiva, att under tiden till och med utgången av

budgetåret 1950/51 statlig exportkreditgaranti må lämnas

i huvudsaklig överensstämmelse med de riktlinjer, som av

utskottet angivits;

b) avslå Kungl. Maj:ts förslag att staten må under samma

tid inom ramen för tidigare beslutat maximibelopp av

300 miljoner kronor åtaga sig betalningsansvar för lagerhållning

i utlandet till ett belopp av högst 30 miljoner

kronor.»

2) av herr Pettersson i Dahl.

507613 Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag, 1950.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1950:286 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående vissa ändringar i riktlinjerna för den statliga exportkrediten. a1 i texten