Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa ändringar i reglementet för pensionering genom statens pensionsanstalt av vissa icke-statliga befattningshavare m. m. jämte i ämnet väckt motion.
1950-05-16 · 12 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 7 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1950:168, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa ändringar i reglementet för pensionering genom statens pensionsanstalt av vissa icke-statliga befattningshavare m. m. jämte i ämnet väckt motion.
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande nr 168.
1
Nr 168.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
vissa ändringar i reglementet för pensionering genom
statens pensionsanstalt av vissa icke-statliga befattningshavare
m. m. jämte i ämnet väckt motion.
(5:e avd.)
I propositionen nr 132 har Kungl. Maj :t, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över finansärenden för den 10 mars 1950, föreslagit
riksdagen att bemyndiga Kungl. Maj :t att i huvudsaklig överensstämmelse
med vad i propositionen förordats meddela pensionsbestämmelser för
1) vissa förutvarande reservbarnmorskor m. fl., 2) vissa befattningshavare
vid vetenskapsakademiens forskningsinstitut för experimentell fysik, 3) befattningshavare
hos Centralförbundet för nykterhetsundervisning, 4) vissa
befattningshavare hos statens hantverksinstitut och 5) vissa befattningshavare
inom den statsunderstödda folktandvården.
Förbättring av pensionsvillkoren för vissa förutvarande
reservbarnmorskor m. fl.
I skrivelse den 26 maj 1948, nr 224, anhöll riksdagen i anledning av väckt
motion (11:312) och under åberopande av bankoutskottets av riksdagen
godkända utlåtande nr 35, att Kungl. Maj :t måtte låta verkställa utredning
beträffande möjligheterna att ernå förbättrade pensionsvillkor för f. d.
reservbarnmorskor samt för riksdagen framlägga de förslag, vartill utredningen
kunde föranleda. Bankoutskottet hade i sitt utlåtande framhållit, att
pensionsrätt på grund av tidigare anställning som reservbarnmorska tillkomme
endast ett mindre antal f. d. reservbarnmorskor, vilkas tjänster
blivit vederbörligen reglerade och därmed förenade med delaktighet i statens
pensionsanstalt. I åtskilliga fall syntes landstingen ha uraktlåtit att
genom tjänstereglering ordna pensioneringsfrågan. Denna underlåtenhet
från landstingens sida hade verkat särskilt olägligt för sådana f. d. reservbarnmorskor,
vilkas tjänstgöring varit av den art och omfattning, att densamma
skäligen bort bliva pensionsgrundande. I vissa fall hade barnmorskor,
vilka i samband med ikraftträdandet år 1944 av gällande distriktsbarnmorskeorganisation
övergått från befattning som reservbarnmorska till
tjänst som distriktsbarnmorska, icke kunnat få tillgodoräkna tidigare tjänstgöring
för pension.
1 liihang till riksdagens protokoll 1950. 6 samt. Nr IBS.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande nr 168.
Sedan Kung], Maj:t genom beslut den 26 november 1948 anbefallt 1944
ars pensionsutredning att verkställa den av riksdagen avsedda utredningen
och tiH Kungl. Maj :t inkomma med förslag i ämnet, har pensionsutredningen
den 27 juni 1949 framlagt förslag till förbättring av pensionsvillkoren
lör vissa förutvarande reservbarnmorskor m. in.
De for reservbarnmorskorna menliga konsekvenserna av att huvudmännen
endast i mindre utsträckning begagnat sig av möjligheten att bereda dem
pensionsrätt i statens pensionsanstalt äro tvåfaldiga. Dels ha vissa reservbarnmorskor,
som icke vid eller efter anställningens frånträdande erhållit annan,
med pensionsrätt förenad anställning, konnnit att sakna den rätt till genast
börjande eller uppskjuten pension, som eljest kunnat tillkomma dem på
grund av reservbarnmorskeanställningen. Dels har ett betydande antal reservbarnmorskor,
som vid eller efter anställningens frånträdande erhållit
pensionsberattigande befattning, exempelvis såsom distriktsbarnmorska, icke
medgivits att såsom tjänstår i pensionshänseende tillgodoräkna tiden för anställning
som reservbarnmorska, något som medfört att de i åtskilliga fall
erhållit eller beräknas komma att erhålla förhållandevis starkt avkortade
pensioner. Den föreliggande situationen har ej heller helt täckts av befintliga
bestämmelser om tjänstårsberäkning för fall, då före pensionsberattigande
anställning innehafts anställning utan pensionsrätt.
1944 års pensionsutredning har närmast inriktat sina undersökningar på
spörsmålet, i vilken mån en förbättring av pensionsvillkoren för f. d. reservbarnmorskor
kan åvägabringas genom sådana rent statliga åtgärder, vilka
samtidigt som de framstå som motiverade av billighetshänsyn stå i överensstämmelse
med de grundsatser, som i andra fall tillämpas beträffande statlig
pensionering av viss icke statsanställd personal. Från denna allmänna utgångspunkt
begränsas frågan att avse den kategori av reservbarnmorskor, som
vid eller efter avgången från reservbarnmorskeanställningen tillträtt annan,
med pensionsrätt i statens pensionsanstalt förenad befattning och erhållit
eller kommer att erhålla genast börjande tjänstepension.
Pensionsutredningen har föreslagit vissa jämkningar i gällande statliga
pensionsbestämmelser i syfte att bereda möjlighet till en förbättring i pensionsvillkoren
för ifrågavarande kategori av reservbarnmorskor. Pensionsbestammelserna
skulle efter dessa jämkningars vidtagande bereda möjlighet
till tillgodoräkning såsom tjänstår av tid då vederbörande innehaft anställning
som reservbarnmorska eller, vad angår åren 1920—1937 under vilka
dylik anställning var förenad med skyldighet att tjänstgöra endast vid förfall
för distriktsbarnmorska, tid då reservbarnmorska fullgjort tjänstgöring;
med reservbarnmorskeanställning skulle, såvitt angår tiden 1938—1943, jämställas
anställning såsom vikarie å reservbarnmorsketjänst eller å distriktsbarnmorsketjänst.
I konsekvens med innebörden av övergångsanordningar,
vidtagna i anslutning till ikraftträdandet den 1 januari 1950 av det nya SPAreglementet,
skulle ifrågavarande förmån till hälften beredas vederbörande
på statens bekostnad och oberoende av huvudmannens villighet att bidraga
Statsutskottets utlåtande nr 168.
3
till förbättringen genom erläggande av engångsavgift. Detta skulle ske, beträffande
befattningshavare, för vilka SPA-reglementet blivit gällande, genom
att halva tiden tillgodoräknades såsom tjänstår och beträffande tidigare
pensionerade befattningshavare genom att de av staten helt bekostade
förmånerna enligt kungörelsen 1947: 658 alltid tillätes utgå med de belopp,
vartill de skulle ha beräknats, därest full engångsavgift erlagts. En större
förbättring av pensionsvillkoren än nu angivits skulle bliva möjlig, i den
mån huvudmannen för ändamålet inbetalade viss engångsavgift till statens
pensionsanstalt.
I vissa remissyttranden ha framställts erinringar mot pensionsutredningens
förslag. Vad angår tidsperioden 1920—1937 har Svenska barnmorskeförbundet
hävdat, att tjänstår borde få beräknas för hela den tid, anställning
som reservbarnmorska därunder innehafts, och således ej endast för tjänstgöringstiden
såsom distriktsbarnmorska; statskontoret har uttalat, att tjänstårsberälcning
för tid före år 1938 borde kunna medgivas endast för det fall,
att den före sagda år fullgjorda tjänstgöringen å distriktsbarnmorskebefattning
sammanlagt omfattade minst ett år. Förslaget om genomförande av viss
del av pensionsförbättringen på statens bekostnad och oberoende av huvudmännens
villighet att genom erläggande av engångsavgifter medverka till
densamma har avstyrkts av statskontoret. Barnmorskeförbundet har däremot
hemställt, att kostnaderna för pensionsregleringen helt måtte täckas
av statsmedel. Svenska landstingsförbundets och Svenska stadsföibundets
styrelser ha, utan att framställa direkt erinran mot förslaget, gjort uttalanden
i den riktningen, att man knappast kan påräkna, att huvudmännen
komma att erlägga de av utredningen föreslagna engångsavgifterna till statens
pensionsanstalt.
Föredragande statsrådet har anfört i huvudsak följande.
»För egen del anser jag mig med beaktande av de speciella omständigheter,
som föreligga i detta fall, kunna förorda, att det av 1944 års pensionsutredning
framlagda förslaget genomföres. Jag tillstyrker således, att en pensionsförbättring
i föreslagen omfattning och på föreslaget sätt på statens bekostnad
beredes vissa f. d. reservbarnmorskor, och vill härvid särskilt erinra om
att förslaget i denna del nära ansluter sig till innebörden av övergångsanordningar,
som vidtagits i samband med SPA-reglementets ikraftträdande den
1 januari 1950. Att i större utsträckning än som föreslagits belasta statsverket
med kostnader för ändamålet anser jag mig å andra sidan av hänsyn
till de i sådant fall uppkommande konsekvenserna icke kunna tillstyrka. Vad
särskilt angår yrkandet, att tid för anställning som reservbarnmorska under
tidsperioden 1920—1937 skulle kunna i sin helhet tillgodoräknas såsom
tjänstår, vill jag framhålla, att emot bifall härtill talar, att anställningen varit
förenad med allenast temporär tjänstgöringsskyldighet och till följd därav
med ett relativt lågt fast arvode; jag vill också framhålla, att vissa andra
grupper av reservpersonal med fast arvode enligt gällande statliga pensionsbestämmelser
äga vid övergång till annan, pensionsberättigande anställning
såsom tjänstår tillgodoräkna endast lid för under reservanställningen full
-
4 Statsutskottets utlåtande nr 168.
gjord tjänstgöring. Vad slutligen angår förslaget att bereda möjlighet till viss
ytterligare pensionsförbättring mot att huvudmannen till statens pensionsanstalt
inbetalar engångsavgift, synes det visserligen vanskligt att bedöma i
vad mån detta kan bliva av nämnvärd praktisk betydelse. Jag delar emellertid
pensionsutredningens uppfattning, att pensionsbestämmelserna böra utformas
så, att utrymme finnes för en sådan anordning; detta innebär givetvis
intet ställningstagande till den mellan arbetsgivaren—huvudmannen och
arbetstagaren föreliggande interna frågan, om och i vad mån engångsavgift
bör erläggas.
Jag förordar, att Kungl. Maj :t för sig utverkar riksdagens bemyndigande
att meddela bestämmelser av i huvudsak den innebörd, som nu angivits. Bestämmelserna
torde böra givas tillämplighet räknat från och med den 1 januari
1950, då SPA-reglementet trädde i kraft.»
I förevarande sammanhang har utskottet till behandling förehaft en inom
första kammaren av fru Svenson m. fl. väckt motion (I: 428), vari yrkats,
att riksdagen måtte bemyndiga Kungl. Maj :t att meddela sådana pensionsbestämmelser
för förutvarande reservbarnmorskor med flera, att tid för anställning
såsom reservbarnmorska under tidsperioden 1920—1937 skall i sin
helhet kunna tillgodoräknas såsom tjänstår.
Beredande av pensionsrätt i statens pensionsanstalt för vissa
befattningshavare vid vetenskapsakademiens forskningsinstitut
för experimentell fysik.
I skrivelse till Kungl. Maj :t den 10 oktober 1949 har vetenskapsakademien
gjort framställning om beredande av pensionsrätt i statens pensionsanstalt
för personal vid akademiens forskningsinstitut för experimentell
fysik.
Forskningsinstitutet — som sedan sin tillkomst år 1936 varit speciellt
inriktat på kärnfysiska forskningar, d. v. s. på studiet av atomkärnornas
byggnad och reaktioner — åtnjuter betydande anslag av statsmedel. Grunderna
för statens bidrag till institutet återfinnas i propositionen den 22
februari 1946 (nr 95) angående vissa anslag till vetenskapsakademien.
Beträffande statens bidrag till institutets verksamhet samt befattningshavarnas
avlönings- och pensionsförhållanden må framhållas följande.
Staten bekostar en personlig professur, varjämte en personlig ordinarie
statlig befattning såsom laborator i lönegrad Ca 30 inrättats. Staten bidrager
vidare till löner åt institutets övriga personal samt med visst belopp till institutets
driftkostnader i övrigt.
Bortsett från professorn och laboratorn äro vid institutet anställda nitton
befattningshavare, vilka, ehuru icke inordnade i det statliga lönesystemet, åtnjuta
lön i enlighet med vad som gäller för statliga befattningshavare. Ifrågavarande
personal utgöres av fyra laboratorer (29 lönegraden), fem biträdande
laboratorer (27 lönegraden), en radioingenjör (27 lönegraden), två
forskningsassistenter (22 lönegraden), en maskinmästare (18 lönegraden),
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande nr 168. ö
en mekaniker (16 lönegraden) och 5 laboratorietekniker (14 lönegraden).
Statens bidrag till lönekostnaderna har avpassats så, att det i stort sett
täcker löneutgifterna för en personal av angivna storlek och sammansätt
111
Av nämnda nitton befattningshavare äro fem pensionsförsäkrade i Svenska
personalpensionskassan.
Statens pensionsanstalt har icke gjort invändning mot att under SPA-reglementet
inordnades de befattningshavare vid institutet, som hade en mera
fast icke-statlig anställning.
Föredragande statsrådet har framhållit, att förslag om inordnande av nya
befattningshavargrupper under statens pensionsanstalts verksamhet borde i
avvaktan på särskild utredning bedömas med utgångspunkt från de grunder,
på vilka den hittillsvarande avgränsningen av pensionsanstaltens verksamhet
byggde, och därefter anfört följande.
»Vad angår det här föreliggande spörsmålet om beredande av pensionsrätt
i statens pensionsanstalt för vissa befattningshavare vid vetenskapsakademiens
forskningsinstitut för experimentell fysik anser jag i likhet med
statens pensionsanstalt, att det är väl förenligt med angivna synpunkter
att nu bereda dessa befattningshavare möjlighet att erhålla dylik pensionsrätt.
Jag vill därför förorda, att Kungl. Maj:t för sig utverkar riksdagens
bemyndigande att meddela de bestämmelser, som erfordras för detta ändamål.
Sålunda böra i 39 § SPA-reglementet upptagas fast anställda befattningshavare
vid ifrågavarande forskningsinstitut. Därvid bör angivas, att
de skola tillhöra grupp B och alltså kunna beredas pensionsrätt sedan pensionsanstalten
beviljat registrering. Vidare bör stadgandet 10 c i 38 § reglementet
göras tillämpligt å befattningarna; enligt detta stadgande skall pensionsåldern
utgöra 60 år för befattning, hänförd till någon av pensionsklasserna
1:1_1:19, och 65 år för annan befattning, dock att statens pen
sionsanstalt
skall äga fastställa pensionsåldern till 63 eller 65 respektive
60 eller 63 år, där så med hänsyn till pensionsåldern för jämförlig statlig
befattning befinnes påkallat. Bestämmelserna i ämnet torde böra träda i
tillämpning den 1 juli 1950.»
Beredande av pensionsrätt i statens pensionsanstalt för befattningshavare
hos Centralförbundet för nykterhets
undervisning.
I propositionen den 1 april 1949 (nr 200) med förslag rörande pensionering
genom statens pensionsanstalt av vissa icke-statliga befattningshavare,
in. in. framhöll chefen för finansdepartementet, att han ansåge övervägande
skäl tala för att Centralförbundet för nykterhetsundervisning bereddes möjlighet
att vinna anslutning till statens pensionsanstalt men att han icke
vore i tillfälle att utan viss utredning framlägga förslag i ämnet. I utlåtande
<nr 48) i anledning av berörda proposition jämte i ämnet väckta motioner
6
Statsutskottets utlåtande nr 168-
uttalade bankoutskottet, att utskottet vore av den uppfattningen att åtgärder
för beredande av pensionsrätt i statens pensionsanstalt åt förbundets
befattningshavare borde vidtagas efter den särskilda utredning, departementschefen
ansett erforderlig. Detta uttalande lämnades av riksdagen utan
erinran (skr. nr 396).
I skrivelse till Kungl. Maj :t den 8 november 1949 har styrelsen för Centralförbundet
för nykterhetsundervisning hemställt om åtgärder i syfte att
den hos förbundet anställda personalen måtte erhålla möjlighet att från
och med den 1 juli 1950 vinna anslutning till statens pensionsanstalt.
Centralförbundet för nykterhetsundervisning är en sammanslutning mellan
i Sverige arbetande nykterhetssällskap och vissa andra organisationer,
som förklarat sin anslutning till förbundets syften och som i viss ordning
erhållit representationsrätt i förbundet. Förbundet åtnjuter för sin verksamhet
väsentliga bidrag av statsmedel. Såsom villkor därför gäller att förbundet
såsom föreläsningsbyrå i den omfattning skolöverstyrelsen påkallar
ombesörjer den statsunderstödda föreläsnings- och instruktionsverksamheten
för nykterhetens främjande samt att förbundet underkastar sig statligt
medinflytande på och kontroll av verksamheten.
Hos förbundet äro för närvarande anställda följande befattningshavare,
nämligen en direktör, två assistenter, en kassör, två kanslibiträden, två kontorsbiträden,
en kurssekreterare och en vaktmästare.
Med undantag av kurssekreteraren och vaktmästaren åtnjuta befattningshavarna
lön enligt den för statens tjänstemän gällande löneskalan. Den nuvarande
kurssekreteraren, som är ordinarie folkskollärare och som åtnjuter
tjänstledighet från folkskollärartjänsten för uppehållande av befattningen
såsom kurssekreterare, åtnjuter ett årsarvode av 12 892 kronor 20 öre.
Kurssekreteraren, som tidigare varit anställd på deltid på sådant sätt att
tjänsten varit förenad med deltidsanställning såsom av statsmedel avlönad
instruktör hos Sveriges lärares nykterhetsförbund, är sedan den 1 juli 1949
helt anställd hos Centralförbundet för nykterhetsundervisning. Enligt avtal
med Sveriges lärares nykterhetsförbund skall kurssekreteraren i denna sin
egenskap sköta även de göromål, som åvila sistnämnda organisations instruktör.
Härför lämnar Sveriges lärares nykterhetsförbund en mot göromålens
omfattning svarande ersättning till centralförbundet. Vaktmästaren
hos centralförbundet, vilken är partiellt arbetsför, åtnjuter lön med 300
kronor för månad.
Centralförbundets befattningshavare åtnjuta lön vid sjukdom ävensom
semester i anslutning till lör motsvarande statliga befattningshavare gällande
bestämmelser.
Vad pensionsförhållandena beträffar, är förbundets direktör pensionsförsäkrad
i enskilt försäkringsbolag. Årsavgiften härför erlägges till viss mindre
del av befattningshavaren själv och i övrigt av förbundet. De båda kanslibiträdena
äro pensionsförsäkrade i Svenska personalpensionskassan. För ett
av kanslibiträdena har förbundet under två år erlagt årsavgiften för försäkringen,
medan befattningshavaren därefter själv bestritt avgiften. Det andra
kanslibiträdet har under hela sin anställningstid hos förbundet själv
svarat för årsavgiften. För övriga befattningshavare är pensionsfrågan helt
olöst.
Föredragande statsrådet har anfört i huvudsak följande.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande nr 168.
i
»Såsom statens pensionsanstalt i sitt utlåtande i ärendet föreslagit böra
de fast anställda befattningshavarna hos centralförbundet vid ett inordnande
under SPA-reglementet hänföras till den i reglementet avsedda gruppen
B och alltså förenas med pensionsrätt, sedan pensionsanstalten på framställning
beviljat registrering i enlighet med bestämmelserna i 3 § reglementet.
Den pensionsklass, till vilken befattning skall vara hänförd, bör
av pensionsanstalten bestämmas i enlighet med stadgandena i 7 § 2 mom.
reglementet. Frågan om tjänstårsberäkning för tid före befattnings anslutning
till reglementet bör lösas i enlighet med reglementsbestämmelserna
jämte tillhörande övergångsbestämmelser. Vad slutligen angår pensionsåldern,
bör bestämmelsen 10 c i 38 § reglementet göras tillämplig; enligt
denna skall pensionsåldern utgöra 60 år för befattning, hänförd till någon
av pensionsklasserna 1: 1—1: 19, och 65 år för annan befattning, dock att
statens pensionsanstalt skall äga bestämma pensionsåldern till 63 eller 65
respektive 60 eller 63 år, där så med hänsyn till pensionsåldern för jämförlig
statlig befattning befinnes påkallat.
Jag förordar, att Kungl. Maj :t för sig utverkar riksdagens bemyndigande
att meddela bestämmelser av nu angiven innebörd. Bestämmelserna torde
böra tillämpas från och med den 1 juli 1950.»
Beredande av pensionsrätt i statens pensionsanstalt för vissa
befattningshavare vid statens hantverksinstitut.
Verksamheten vid statens hantverksinstitut bygger på samverkan mellan
staten och hantverkets organisationer. I enlighet med riktlinjer, som framlagts
i propositionen den 28 februari 1947 (nr 153) angående anslag till
statens hantverksinstitut och som av riksdagen lämnats utan erinran (statsutsk.
uti. nr 155; r. skr. nr 307), skall staten utan kostnad för hantverket
tillhandahålla erforderliga lokaler samt helt svara för de allmänna administrationskostnaderna,
innefattande bl. a. löneutgifter för i huvudsak
den personal, som är att betrakta såsom gemensam för olika verksamhetsgrenar
vid institutet. Till övriga kostnader, omfattande bl. a. utgifter för löner
åt konsulenter, speciallärare och tillfälliga biträden in. in., lämnar staten
ett allmänt, till beloppet maximerat bidrag, medan återstoden av dessa
kostnader bestrides med institutets egna inkomster (kursavgifter, inkomster
av publikationstryck, inkomster av informationsverksamhet in. in.) och
bidrag från näringsorganisationerna. Det har förutsatts, att institutets styrelse
skulle äga stor frihet att besluta om anställningsförhållandena för
bland andra konsulenterna och om anskaffande av utrustning in. in.
I skrivelse till Kungl. Maj :t den 20 juni 1949 har styrelsen för statens
hantverksinstitut gjort framställning i syfte att den personal, som vid institutets
icke statligt reglerade verksamhet hade mera stadigvarande anställning,
måtte erhålla pensionsrätt i statens pensionsanstalt.
8
Statsutskottets utlåtande nr 168.
Styrelsen har därvid anfört i huvudsak följande.
De befattningshavare, som till följd av utformningen av reglerna för finansieringen
av verksamheten vid institutet icke kunnat tillförsäkras ordinarie
eller extra ordinarie befattningar, ha genom beslut av styrelsen medgivits
rätt till semester, lön vid tjänstledighet, reseersättning och sjukvård
i överensstämmelse med i statens allmänna avlöningsreglemente meddelade
föreskrifter. Någon reglering av pensionsrätten för ifrågavarande tjänstemän
har däremot icke kunnat åstadkommas.
Att till institutet varaktigt knuten arvodesavlönad personal till följd av
reglerna för verksamhetens finansiering oberoende av befattningarnas i
flertalet fall mera stadigvarande karaktär undantages från rätten till
tjänste- och familjepension synes styrelsen högst otillfredsställande.
Föredragande statsrådet har — under framhållande av att skilda uppfattningar
kommit till uttryck beträffande det sätt, varpå pensionsfrågan
bör lösas för de befattningshavare som inneha anställning inom den icke
statligt reglerade men med bidrag av statsmedel uppehållna verksamheten
vid statens hantverksinstitut — anfört följande.
»Å ena sidan har styrelsen för institutet liksom också statskontoret och en
ledamot av styrelsen för statens pensionsanstalt ansett, att befattningshavarna
borde erhålla möjlighet att vinna anslutning till statens pensionsanstalt,
medan å andra sidan styrelsen för pensionsanstalten — med undantag
av nyssnämnda ledamot — framhållit, att ifrågavarande personal måste
anses vara anställd i statens tjänst och att med hänsyn därtill i första hand
borde eftersträvas att få pensioneringen för densamma ordnad enligt de för
statstjänstemän gällande bestämmelserna, vilket kunde ske antingen genom
att bereda personalen ordinarie eller extra ordinarie anställning eller genom
att, med tillämpning av stadgandet i 1 § 2 mom. 1947 års allmänna tjänstepensionsreglemente,
inordna personalen under de för statsanställda gällande
bestämmelserna.
Även om ifrågavarande befattningshavare äro att anse såsom anställda i
statens tjänst, synes det mig icke böra ifrågakomma att bereda dem ordinarie
eller extra ordinarie anställning; i 1947 års riksdagsbeslut förutsattes att
de skulle knytas till institutet under mera obundna anställningsformer med
stor frihet för styrelsen att besluta i fråga om anställningsförhållandena,
varigenom möjligheter skulle skapas för en önskvärd rörlighet i institutets
verksamhet. Av samma anledning torde befattningshavarna icke heller böra,
med stöd av 1 § 2 mom. allmänna tjänstepensionsreglementet, inordnas under
de för statstjänstemännen gällande pensioneringsbestämmelserna. Med
hänsyn härtill och i betraktande jämväl av sättet för finansieringen av den
del av institutets verksamhet, varom här är fråga, har jag funnit övervägande
skäl tala för att pensionsfrågan för berörda personal löses genom att
densamma inordnas under SPA-reglementet.
Vad pensionsvillkoren beträffar, torde befattningarna vid ett inordnande
under SPA-reglementet böra hänföras till grupp B och sålunda förenas med
pensionsrätt först efter registrering enligt 3 § reglementet; för registrering
förutsättes, bl. a., att befattningen är av stadigvarande art och att befatt
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande nr 168. y
ningens huvudman, varmed i detta fall bör förstås styrelsen för statens hantverksinstitut,
gör framställning om registreringen. Pensionsåldersbestämmelsen
10 c i 38 § reglementet torde vidare böra göras tillämplig på befattningarna,
vilket medför befogenhet för statens pensionsanstalt att bestämma
pensionsåldern i anslutning till gällande bestämmelser för statstj
änstemän.»
Vissa jämkningar i pensionsbestämmelserna för
befattningshavare inom den statsunderstödda folktandvården.
1 en den 17 februari 1950 dagteckrxad proposition, nr 84, ha framställts
vissa förslag angående ändringar i folktandvårdens organisation m. in., varvid
uttalats, att vissa av de i propositionen framförda förslagen eventuellt
borde föranleda ändringar i SPA-reglementet.
Föredragande statsrådet anför nu följande.
»I nyssnämnda proposition förutsättes, att föreståndare för centraltandpoliklinik
skall erhålla tjänstebenämningen lasarettstandläkare. Förutom
att härav betingad jämkning vidtages i SP A-reglementet torde, i enlighet
med vad statens pensionsanstalt föreslagit i ett i ärendet avgivet remissyttrande,
ifrågavarande befattningar böra hänföras till grupp A.
Enligt nämnda proposition skall vidare såsom tandvårdsinspektör kunna
anställas annan än lasarettstandläkare. Sådan befattning torde böra hänföras
till grupp B och till pensionsklass 1: 34, varjämte bör fastställas 6o års
pensionsålder för densamma.
För annan tandläkare än föreståndare för centraltandpoliklinik samt för
tandsköterska må, såsom förut nämnts, pensionsreglementet enligt sin nuvarande
lydelse tillämpas under förutsättning att vederbörande har skyldighet
att tjänstgöra minst 1 900 timmar årligen. Detta villkor sammanhänger
med att arbetstiden för distriktstandläkare i gällande statsbidragskungörelse
är bestämd till minst 1 900 timmar årligen. Vid bifall till i förenämnda
proposition framställt förslag att arbetstiden i stället skall bestämmas
till 42 timmar per vecka bör erforderlig jämkning ske i pensionsreglementet.
Därest, såsom i omförmälda proposition förordats, i gällande statsbidragskungörelse
intagna stadganden om distriktstandläkares och tandsköterskas
minimilön slopas, böra vidare distriktstandläkare och distriktstandsköterska
i pensionshänseende hänföras till samma grupp som andra fast
anställda tandläkare och tandsköterskor eller med andra ord överföras från
grupp A till grupp B.
Övriga i propositionen nr 84 framförda förslag torde icke böra föranleda
någon ändring av bestämmelserna i pensionsreglementet.
Kungl. Maj :t torde för sig böra utverka riksdagens bemyndigande att vidtaga
jämkningar i SP A-reglementet i huvudsaklig överensstämmelse med
vad sålunda angivits. De ändrade bestämmelserna torde böra träda i kraft
den 1 januari 1951, då ändringarna i folktandvårdens organisation avsetts
skola genomföras.»
2 liihang till riksdagens protokoll 1950. G samt. Nr 16S.
10
Statsutskottets utlåtande nr 168.
Utskottet.
Vad först angår det i propositionen framlagda förslaget om en förbättring
av pensionsvillkoren för vissa förutvarande reservbarnmorskor m. fl.
hai detsamma tillkommit i anledning av en av 1948 års riksdag gjord hemställan
om utredning i ämnet. De förhållanden, som föranlett riksdagens
anhållan, synas närmast sammanhänga med att vederbörande huvudmän
endast i mindre utsträckning utnyttjat föreliggande möjlighet att bereda
reservbarnmorskorna pensionsrätt i statens pensionsanstalt. Denna uraktlåtenhet
från huvudmännens sida har bl. a. medfört, att åtskilliga reservbarnmorskor,
som vid eller efter anställningens frånträdande erhållit pensionsberättigande
tjänst, exempelvis som distriktsbarnmorska, icke fått
tillgodoräkna föregående anställningstid i pensionshänseende, varför pensionerna
i många fall kommit att bli förhållandevis starkt avkortade.
För denna kategori av f. d. reservbarnmorskor föreslås nu vissa förbättringar
i pensionsvillkoren. I sådant syfte skulle möjlighet beredas vederbörande
att såsom tjänstår i pensionshänseende tillgodoräkna föregående
tjänstetid respektive i vissa fall föregående effektiv tjänstgöring som reservbarnmorska.
Denna förmån skulle till hälften ske på statens bekostnad
och oberoende av huvudmannens villighet att bidraga till förbättringen
genom erläggande av engångsavgift.
\id den granskning utskottet ägnat ifrågavarande förslag har utskottet
funnit, att detsamma torde i rimlig utsträckning tillgodose den personalgrupp,
varom här är fråga. I likhet med föredragande statsrådet anser utskottet
icke motiverat, att statsverket skulle i större utsträckning än som
förordats belastas med kostnader för ändamålet. Såsom föredraganden
framhållit, ansluter sig förslaget härvidlag nära till innebörden av de övergängsanordningar,
som vidtagits i samband med ikraftträdandet den 1 januari
1950 av det nya SPA-reglementet. Utskottet får för den skull tillstyrka
Kungl. Maj :ts förslag i förevarande del. Av det sagda följer, att utskottet
icke kan biträda det i motionen 1: 428 framställda yrkandet om att tid
för anställning såsom reservbarnmorska under tidsperioden 1920_1937
skulle i sm helhet få tillgodoräknas såsom tjänstår i pensionshänseende;
såsom i propositionen framhålles talar mot en sådan tillgodoräkningsregel,
att här avsedd anställning varit förenad med endast temporär tjänstgöringsskyldighet,
varmed följt allenast ett relativt obetydligt fast arvode. Det
synes f. ö. icke uteslutet, att ett tillmötesgående av det i motionen väckta
yrkandet skulle kunna medföra konsekvenser beträffande andra befattningshavargrupper.
Frågan synes alltså vara av den vittutseende natur att
därest positiva åtgärder efter ytterligare överväganden må finnas påkallade
densamma bör prövas i ett större sammanhang.
Mot förslaget om beredande av pensionsrätt i statens pensionsanstalt för
vissa befattningshavare vid vetenskapsakademiens forskningsinstitut för
experimentell fysik — vilket förslag synts väl förenligt med de synpunk
-
11
Statsutskottets utlåtande nr 168.
ter, som av statsmakterna anlagts på frågan om avgränsningen av statens
pensionsanstalts verksamhet — har utskottet icke funnit anledning till
erinran.
Utskottet tillstyrker vidare bifall till propositionsförslaget, i vad detsamma
avser inordnande i statens pensionsanstalt av vissa befattningshavare
hos Centralförbundet för nykterhetsundervisning. Såsom i propositionen
framhålles, ha statsmakterna redan tagit principiell ställning till denna
pensioneringsfråga. Sedan numera utredning rörande för ändamålet erforderliga
detaljbestämmelser föreligger, bör frågan utan ytterligare uppskov
lösas.
Med instämmande i de skäl, som föredragande statsrådet anfört till stöd
för förslaget om inordnande under pensionsreglementet för statens pensionsanstalt
av de befattningshavare vid statens liantverksinstitut, vilka inneha
anställning inom den icke-statligt reglerade men med bidrag av statsmedel
uppehållna verksamheten vid institutet, får utskottet vidare tillstyrka
Kungl. Maj :ts ifrågavarande förslag.
Vad slutligen angår förslaget om vidtagande av vissa jämkningar i pensionsbestämmelserna
för befattningshavare inom den statsunderstödda folktandvården,
vilket föranletts av vissa i propositionen 1950:84 framlagda
och av statsutskottet denna dag tillstyrkta organisationsförslag, har förslaget
icke givit utskottet anledning till erinran eller särskilt uttalande.
Åberopande det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj :ts förslag
och med avslag å motionen I: 428, bemyndiga Kungl. Maj :t
att i huvudsaklig överensstämmelse med vad i propositionen
förordats meddela pensionsbestämmelser för
1) vissa förutvarande reservbarnmorskor m. fl.,
2) vissa befattningshavare vid vetenskapsakademiens
forskningsinstitut för experimentell fysik,
3) befattningshavare hos Centralförbundet för nykterhetsundervisning,
4) vissa befattningshavare hos statens hantverksinstitut,
5) vissa befattningshavare inom den statsunderstödda
folktandvården.
Stockholm den 16 maj 1950.
På statsutskottets vägnar:
MARTIN SKOGLUND.
12
Statsutskottets utlåtande nr 168.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från första kammaren: herrar Rickard Lindström, Sven Larsson, Gränebo,
Mannerskantz, Gustaf Karlsson, Iwar Anderson, Heiding, fröken Andersson,
herrar Sundelin, Leander, Hesselbom, Erik Gustaf Andersson,
Andrée och Alfred Nilsson; samt
från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Ward, Bergström,
Svensson i Grönvik, Boman i Kieryd, Mårtensson i Uddevalla, Lindholm,
Rubbestad, Staxäng, Bergstrand, Petterson i Degerfors, fröken Elmén
herr Jansson i Kalix, fru Ericsson i Luleå och herr Nihlfors.
507642. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag, 1950.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1950:304 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående vissa ändringar i reglementet för pensionering genom statens pensionsanstalt av vissa a1 i texten