Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående studentsociala stödåtgärder m. m. jämte i ämnet väckta motioner.
1950-05-19 · 22 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 10 av 22 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1950:172, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående studentsociala stödåtgärder m. m. jämte i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande nr 172.
1
Nr 172.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
studentsociala stödåtgärder m. m. jämte i ämnet
väckta motioner.
(2:a avd.)
I propositionen nr 1 har Kungl. Maj:t under åttonde huvudtiteln, punkten
115, föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet,
för budgetåret 1950751 beräkna till Gemensamma universitetsändamål:
Naturastipendier åt studerande vid universiteten och vissa högskolor ett
reservationsanslag av 310 000 kronor. Vidare har Kungl. Maj:t i samma proposition
under kapitalbudgeten, bilagan 28, punkterna 13 och 14, föreslagit
riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret
1950/51 beräkna dels till Statens lånefond för universitetsstudier ett investeringsanslag
av 950 000 kronor, dels ock till Allmänna studielånefonden
ett investeringsanslag av 4 000 000 kronor.
Sedermera har Kungl. Maj:t i propositionen nr 99, under åberopande av
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för den 3 februari
1950, framlagt de förslag i berörda ämnen, vilka framgå av den följande
redogörelsen, varjämte Kungl. Maj:t i samma proposition framlagt förslag
om vissa studentsociala stödåtgärder.
I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herrar Holmbäck och Nerman (I: 412) och den andra inom andra kammaren
av herr Hallén m. fl. (II: 501), i vilka hemställts, att riksdagen måtte
uttala, att statsgaranterade studielån skola kunna beviljas även åt sådana
studerande vid svenska universitet och högskolor, som äro att betrakta
som flyktingstudenter, men som med sannolikhet kunna väntas bli svenska
medborgare;
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herr Åman m. fl. (I: 413) och den andra inom andra kammaren av herr
Kyling m. fl. (II: 503), i vilka hemställts, att riksdagen måtte uttala, att de
statsgaranterade studielånen åtminstone från och med vårterminen 1951
böra kunna beviljas även åt studerande, som inskrivits vid vederbörande
utbildningsanstalt före höstterminen 1948;
1 — Bihang till riksdagens protokoll 1950. 6 samt. Nr 172—174-
opaginerad Kontrollera mot PDF
2
Statsutskottets utlåtande nr 172.
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herrar Åman och Arrhén (I: 414) och den andra inom andra kammaren
av herr Kyling m. fl. (II: 502), i vilka hemställts, att riksdagen måtte
besluta, att de i propositionen föreslagna stödåtgärderna i form av statliga
studiestipendier och statlig garanti för studielån även måtte komma
studerande vid folkskoleseminarier till del;
dels en inom andra kammaren av herrar Johansson i Stockholm och
Holmberg väckt motion (11:504), vari hemställts, att riksdagen måtte
besluta att i enlighet med studentsociala utredningens förslag studentstipendier
skola utgå till mindre bemedlade studerande vid samtliga akademiska
läroanstalter inklusive socialinstituten, samt att för budgetåret
1950/51 härför anvisas ett reservationsanslag å 1 500 000 kronor;
dels ock en inom andra kammaren av herrar Johansson i Stockholm och
Holmberg väckt motion (II: 505), vari hemställts, att riksdagen måtte i
princip uttala sig för studentlön såsom metod att åstadkomma en demokratisering
av den högre utbildningen.
I den mån redogörelse i det följande icke lämnas för innehållet i nämnda
motioner hänvisas till motionerna I: 412, I: 413, II: 502, II: 504 och II: 505.
I. Vissa studentsociala stödåtgärder.
Inledning.
Den studerande akademiska ungdomens ekonomiska och sociala förhållanden
ha under årens lopp varit föremål för en omfattande uppmärksamhet.
Olika utredningar ha behandlat hithörande frågor, och även statsmakterna
ha visat ett positivt intresse, när det gällt att ekonomiskt underlätta
studier vid universitet och högskolor för obemedlade och mindre bemedlade
studenter. De statliga åtgärderna ha emellertid hittills haft en ganska
begränsad omfattning. Från och med år 1919 anvisas årligen under den
s. k. allmänna studielånefonden medel till räntefria studielån för begåvade,
fattiga lärjungar vid offentliga läroanstalter, och år 1939 inrättades en särskild
statens lånefond för universitetsstudier. Såsom kapitalinvestering i
den sistnämnda fonden har för innevarande budgetår anvisats 950 000
kronor, varav 100 000 kronor till nya lån. Ur allmänna studielånefonden
har under läsåret 1949—50 utdelats 1 511 000 kronor för fortsatta lån,
därav 518 100 kronor till studerande vid fackhögskolorna och socialinstituten,
samt 1 776 000 kronor för nya lån, därav 661 650 kronor till studerande
vid fackhögskoloma och socialinstituten. Sedan år 1939 anvisar riksdagen
årligen även medel för utdelning av statsstipendier i form av fri bostad och
kost för studerande vid universiteten i Uppsala och Lund samt vid karo
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande nr 172.
3
linska mediko-kirurgiska institutet. Från och med år 1945 kunna sådana
s. k. naturastipendier även tilldelas studerande vid Stockholms och Göteborgs
högskolor. Slutligen böra nämnas de av 1946 års riksdag beslutade
lånen med statlig kreditgaranti åt den, som avlagt akademisk eller därmed
jämförlig examen. De sedan 1947 utgående stipendierna för främjande av
högre vetenskapliga studier ha däremot tillkommit i första hand som ett
led i den vetenskapliga upprustningen i vårt land och torde icke böra hänföras
till studentsociala stödåtgärder.
Inom ecklesiastikdepartementet tillkallade sakkunniga, vilka antagit
benämningen »1946 års utredning om den högre utbildningens demokratisering
— studentsociala utredningen», ha den 5 november 1948 avgivit betänkande
och förslag angående studentsociala stödåtgärder (SOU 1948: 42).
I propositionen redovisas detta betänkande samt föreslås i anslutning därtill
dels införande av studielån med statlig kreditgaranti för studerande vid
universitet och högskolor samt vid socialinstituten från och med nästa budgetår,
dels viss statlig subvention av studentbostadsbyggnader.
Principiella synpunkter på frågan om de högre utbildningsmöjligheternas
demokratisering.
Departementschefen har härvidlag anfört följande.
Studentsociala tftredningens principiella synpunkter på frågan om de
högre utbildningsmöjligheternas demokratisering kan jag i stort sett ansluta
mig till. De nuvarande utbildningshindren av ekonomisk och geografisk
natur kunna nämligen svårligen försvaras och måste anses oförenliga
med en demokratisk samhällsuppfattning. Det är därför glädjande, att så stor
enighet synes ha uppnåtts om önskvärdheten av att genom ökade statliga
stödåtgärder underlätta högre studier även för begåvad ungdom från obemedlade
och mindre bemedlade hem. I princip synes man således vara i
stort sett enig om att urvalet till de högre utbildningsbanorna uteslutande
bör bero av vederbörandes intellektuella förutsättningar och lämplighet för
studier och icke liksom nu i stor utsträckning baseras på de enskilda familjernas
ekonomiska och sociala ställning.
Jag vill starkt understryka nödvändigheten av att — även med bortseende
ifrån sociala rättvisesynpunkter — främja rekryteringen till universitet
och högskolor med hänsyn till den brist på akademiskt utbildad arbetskraft,
som råder inom flera yrkesområden och som sannolikt även i
fortsättningen kommer att göra sig gällande, därest icke utbildningskapaciteten
kommer att öka. Det skulle emellertid få mycket skadliga verkningar
för de intellektuella yrkena och för samhället, om denna ökning av
rekryteringen till högre studier i första hand skulle komma att omfatta ett
större antal studenter med medelmåttig studiebegåvning. Det framstår
därför som angeläget att tillvarataga även de studiebegåvningar, som komma
från mindre välsituerade samhällsskikt. Som utredningen i annat sammanhang
påvisat, torde det finnas en stor outnyttjad »begåvningsreserv»
framför allt inom de lägre socialgrupperna samt på ur skolsynpunkt missgynnade
orter.
opaginerad Kontrollera mot PDF
4 Statsutskottets utlåtande nr 172.
Det är själ\ klart icke endast ekonomiska faktorer, som påverka rekryteringen
till de högre utbildningsanstal terna. De sakkunniga ha också framhållit,
att traditionella och psykologiska synpunkter göra sig starkt gällande
vid valet av levnadsbana. Föräldrarnas allmänna attityd gentemot olika
utbildningsvägar torde ävenledes inverka på barnens olika yrkesval, liksom
föräldrarnas sociala ambitioner. Det synes vidare vara en riktig iakttagelse,
när utredningen anmärker, att traditionens och hemmiljöns betydelse°ofta
visai sig hos de unga själva i form av en allmän osäkerhet inför nya yrkesmiljöer,
vilket avspeglar sig även vid valet av studieriktning. De här antydda
irrationella faktorernas inverkan på rekryteringen till de högre utbildningsbanoma
torde emellertid icke kunna elimineras, förrän ännu rådande
klassföreställningar och fördomar ytterligare försvagats. Under sådana
förhållanden ha därför statsmakterna, såsom utredningen också framhåller,
i stort sett icke andra möjligheter, om man inom överskådlig tid vill
nå resultat, än att genom olika praktiska åtgärder söka bryta nu existerande
utbildningshinder av ekonomisk och geografisk natur.
Jag är även angelägen understryka, att en demokratisering av de högre
utbildningsmöjligheterna måste ske parallellt med en höjning av den allmänna
bildningsnivån genom en förbättrad obligatorisk skolutbildning. Ett
brytande av de ekonomiska och geografiska utbildningshindren redan på
realskole- och gymnasiestadiet är likaledes en förutsättning. Den omfattande
stipendieringen vid läroverk och liknande läroanstalter, som numera
genomförts och torde komma att ytterligare utbyggas, kommer därför att
få den största betydelse även för de studentsociala stödåtgärdernas utformning.
Man bör nämligen kunna räkna med ökade förutsättningar att skapa
en socialt mera differentierad rekrytering även till universiteten och högskolorna.
Frågan om utbildningsmöjligheternas demokratisering måste slutligen
ses i samband med den framtida skolans organisatoriska utformning,
framför allt med hänsyn till förutsättningarna att skapa ett rationellt urval
av elever till gymnasier och högskolor.
I några remissyttranden ha farhågor yppats för att en stark beskärning
av de praktiska yrkenas tillgång på intellektuellt begåvade människor
skulle bli följden av en betydande och allmän höjning av antalet studenter
vid universitet och högskolor. I andra sammanhang har man talat om en
»intellektuell utarmning» av de praktiska yrkena etc. En utveckling i sådan
riktning skulle givetvis vara olycklig. Lika självklart är att teoretiskt och
allmänt begåvat folk behövs även på andra yrkesområden än de s. k. intellektuella
och akademiska. I likhet med såväl studentsociala utredningen som
skolkommissionen anser jag emellertid, att farhågorna för en intellektuell
utarmning av de praktiska och manuella yrkena äro överdrivna. Jag kan
icke heller finna, att några bärande skäl anförts för att frångå denna uppfattning.
För det första torde alla beräkningar av den s.k. begåvningsreservens
storlek vara ytterst osäkra, vilket även framgår av utredningens i ett senare
sammanhang redovisade undersökningar. Ökningen av antalet studerande
vid universitet och högskolor kommer dessutom alltid att ske under
mer eller mindre hänsynstagande till behovet av arbetskraft inom alla områden.
Det finns vidare ingen särskild anledning räkna med att de praktiska
yrkena i framtiden skulle få mindre konkurrenskraft än för närvarande.
Snarare bör man vid eu fortsatt ekonomisk och social utjämning i samhället
räkna med motsatsen. Slutligen torde det alltid komma att finnas
människor, som av olika skäl föredraga att göra sina insatser på ett prak
-
Statsutskottets utlåtande nr 17%. 5
tiskt yrkesområde, även om teoretiska utbildningsmöjligheter skulle föreligga.
Jag vill till sist endast understryka utredningens med skärpa hävdade
uppfattning, att samhällets ekonomiska åtaganden i vad det gäller de enskilda
studerandena under inga omständigheter kunna motivera en inskränkning
i deras personliga fri- och rättigheter. Jag vill även erinra om
att jag redan i mina direktiv för utredningen framhöll nödvändigheten av
att söka undvika, att en större ekonomisk trygghet för de enskilda under
studietiden vunnes på bekostnad av deras frihet i studierna.
Universitets- och högskolestudenternas aktuella situation.
I propositionen lämnas i anslutning till studentsociala utredningens betänkande
och till 1945 års universitetsberednings betänkande del IV (SOU
1949: 48) en redogörelse för universitets- och högskoleungdomens aktuella
situation innefattande uppgifter om bland annat antalet avlagda studentexamina,
studenternas sociala härkomst, betygsnivå, val av vidareutbildning
och ekonomiska förhållanden, begåvningsreservens beräknade storlek
in. m. Beträffande detaljerna i denna redogörelse hänvisas till propositionen,
s. 12—31.
Departementschefen har i detta sammanhang anfört bland annat följande.
Den brett upplagda redogörelse för universitets- och högskolestudenternas
aktuella situation, som studentsociala utredningen lämnat i sitt betänkande,
torde vara nödvändig för att få den sociala och ekonomiska bakgrunden
till de av utredningen framförda praktiska förslagen. I likhet med
flertalet remissinstanser anser jag, att det sammanställda statistiska Materialet
otvetydigt visar angelägenheten av att genom olika statliga stödåtgärder
dels förbättra de ekonomiska betingelserna för högre studier över
huvud taget, dels främja en socialt mera allsidig rekrytering till våra universitet
och högskolor.
Redan av de uppgifter, som lämnats rörande abiturienternas och studenternas
sociala härkomst, torde framgå, att de ekonomiskt sämre ställda
samhällsgrupperna måste ha möjligheter att rekrytera en avsevärd öknmg
av studentkadrarna. Detta påstående torde kunna göras, även om man
— som jag tidigare framhållit — måste anse beräkningar av den s. k.
begåvningsreservens storlek vara ytterst osäkra. Man kan under alla förhållanden
icke göra gällande, att vi med nuvarande utbildningssystem på
ett rationellt sätt tillvarataga vårt lands teoretiska begåvningar.
Departementschefen har vidare understrukit förutom det faktum, att
studentkårernas nuvarande sammansättning är i hög grad socialt och ekonomiskt
betingad, den familjeekonomiska bakgrundens betydelse för möjligheterna
att bedriva högre studier. I sistnämnda hänseende samt i fråga
om omfattningen av studenternas skuldsättning har departementschefen
anfört följande.
Den familjeekonomiska bakgrundens betydelse framgår även av den redogörelse,
som lämnats för studiekostnadernas bestridande. Det visar sig
6 Statsutskottets utlåtande nr 172.
salunda, att mer an halva totala studiekostnaden för de i den föreliggande
nnderhåHnmgf" .rfdovisade studenterna bestreds genom återbetalningsfritt
underhall av foraldrarna och av studenternas eget kapital. Även skulderna
bhnd n^ °ö;lt °1° Pr°Ä iU. ’an> s°m upptagits inom familjen eller
bland narstaende och enskilda. Detta skulle alltså innebära, att endast
v/Vi av de totala studiekostnaderna finansierades genom banklån
och liknande. Huru de studerande fördela sig med avseende på anlitade
utvagar för bestridande av studiekostnaderna framgår däremot icke
av det antorda siffermaterialet. De statistiska uppgifter, som utredningen
hamtat från akademikerutredningen, ge dock en viss uppfattning
om proportionen mellan skuldsatta och icke-skuldsatta akademiker vid in°- tradet i förvärvslivet. Av teologie kandidaterna voro sålunda 82 procent
skuldsatta av medicine licentiaterna 68 procent, av filosofie magistrarna
56 procent, av civilingenjörerna 54 procent, av juris kandidaterna 42 procent
och av filosofie kandidaterna 37 procent. Belysande är även den av
arbetsmarknadskommissionen 1943 utförda undersökningen, enligt vilken
«e,n/ien°mSn£t!isa skuldsumman per skuldsatt studerande uppgick till
6 400 kronor. Franraknar man den interna skuldsättningen skulle alltså den
genomsnittliga skuldsumman stanna vid 3 400 kronor. Det kan invändas,
att de anförda, siffrorna icke äro aktuella, och därför bör man numera
genomgående^ räkna med något högre belopp, men de torde likväl lämna en
god bild av länens betydelse för studiernas finansiering.
Olika former av studentsociala stödåtgärder.
Studentsociala utredningen har i fråga om olika studentsociala stödformer
anfört bland annat följande.
Ett statligt stöd till de studerande kan, liksom fallet är med övriga former
av socialpolitik, insättas efter två skilda linjer. Antingen kunna de studerande
beredas direkt ekonomiskt stöd, eller kunna studiekostnaderna nedbringas
genom åtgärder, som göra uppehället på studieorten billigare —
t. ex. bostadssubventioner, ekonomiskt stöd åt matsalar avsedda för de
studerande, inrättande av kurslitteratursamlingar, avskaffande av oblidatonska
avgifter, samt i vissa fall genom nedskärande av studietiden.
Det direkta statliga stödet, som kan utgå i form av lön under studietiden
eller stipendier under hela eller delar av studietiden, får till resultat, att en
ciel kostnader, vilka tidigare på olika sätt bestredos av enskilda, nu övertöras
på det allmänna. Utgår understödet i form av studielån, medför detta,
att studiekostnaderna skjutas på framtiden och återkomma efter studietidens
slut sasom amorteringar av de upptagna lånen. Ingendera av dessa
tre stödformer lön, stipendier eller lån — verkar direkt sänkande på
studiekostnaderna. De bibehållas vid samma nivå som tidigare. I det enskilda
fallet innebär stödet visserligen, att studiekostnadsproblemet löses,
antingen definitivt eller temporärt — beroende på stödets utformning —
förutsatt att det utgående stödet motsvarar de reella studiekostnaderna.
o Införas däremot parallellt med de direkta stödformerna även indirekta
sadana, i form av kapitalsubventioner till bostadshus och liknande inrättningar
för studenterna, vinnes först och främst, att totalkostnaderna för det
allmänna med sannolikhet minska i det långa loppet. Dessutom kommer en
allmän reduktion av dessa kostnader även dem tillgodo, vilka av olika skäl
Statsutskottets utlåtande nr 172. 7
kunna komma att ställas utanför det direkta stödet. Sadana åtgärder ansluta
sig dessutom i praktiken till de studentsociala åtgärder, som redan
vidtagits av studenternas egna organisationer på de olika studieorterna.
En kombination av direkta och indirekta stödåtgärder synes av ovan anförda
skäl utredningen vara den lämpligaste metoden att nedbringa studiekostnaderna
och därmed att utvidga rekryteringsbasen till de högre studierna.
Utredningen, som avstyrkt en lösning av studiekostnadsproblemet efter
lönelinjen, har framlagt en rad förslag angående direkta och indirekta stödåtgärder
ävensom angående studenternas hälso- och sjukvård samt organisationen
av det studentsociala arbetet. En sammanställning av dessa förslag
återfinnes i propositionen å s. 36—39, varjämte å s. 39—40 redogjorts för
utredningens kostnadsberäkningar.
Departementschefen har i fråga om de olika stödåtgärder, som sta till
buds, anfört följande.
En kombination av direkta och indirekta stödåtgärder torde vara
den lämpligaste metoden, om man inom en viss begränsad kostnadsram vill
nå en så stor effekt som möjligt med de statliga stödåtgärderna. Utredningens
förslag i detta avseende har också allmänt accepterats av myndigheter
och organisationer. Jag kan för egen del i princip ansluta mig till vad
utredningen anfört om önskvärdheten av att de direkta stödformerna —
stipendier och lån — kombineras med indirekta sådana i syfte att nedbringa
studenternas levnadskostnader. Sasom utredningen framhåller, synes
man härigenom vinna, att totalkostnaderna för det allmänna med sannolikhet
minska i det långa loppet samt att en reduktion av levnadskostnaderna
även kommer dem tillgodo, som av olika skäl ställas utanför det
direkta stödet.
De direkta stödformer, som böra väljas, måste enligt mm uppfattning
fylla vissa bestämda villkor. Det gäller för det första att ställa erforderligt
studiekapital till förfogande och att ekonomiskt underlätta bedrivandet
av högre studier. För det andra maste stödåtgärderna fa en sadan utformning
att de främja rekryteringen till universitet och högskolor från de
ekonomiskt svagare grupperna i samhället. Slutligen böra sådana stödformer
väljas, som i största möjliga utsträckning göra de studerandes ekonomiska
situation så likartad som möjligt oavsett den familj eekonomiska
bakgrunden. De stödformer, som då erbjuda sig, äro studielön, statsstipen
dier
och statliga lån. _ . _ .. ... ... .
Studielönen har så gott som enhälligt avvisats, och det finns därför ingen
anledning att här diskutera dess för- och nackdelar. Denna stödform, som
onekligen har vissa principiella fördelar, saknar nämligen för narvarande
aktualitet, och de skäl, som utredningen anfört emot denna stödform, äro
så övertygande, att studielönen under nuvarande förhållanden bör kunna
avföras från diskussionen. , , . .
Stipendieformen torde vara den mest tilltalande ur de studerandes egen
synpunkt. Stipendier kunna lösa den enskildes studiekostnadsproblem, de
torde vara den effektivaste stödformen ur rekryteringssynpunkt och kunna
bidraga till att vissa studenter icke av ekonomiska skäl tvingas till en i forhållande
till andra oproportionerligt stor skuldsättning. Stipendier medföra
8 Statsutskottets utlåtande nr 172.
å andra sidan olägenheter i samband med en ekonomisk behovsprövning
som under nuvarande förhållanden torde vara nödvändig. En lotsning av
s£SS?iÄ^SÄ''‘ip“didini“är dessutom Mt bero™-£ -
i-X;1''1 s^thgen studielånet beträffar, så innebär detta i princip en effektiv
undF studieåren. Studiekostnadsproblemet löses åtminstone tempoW-^U?e!fne1lkan
Smi1lgt anP,assas till den hjälpbehövandes reella be°X
ch tordev! högre grad an andra stödformer vädja till den studerandes
eget ansvar. Vidare blir kravet på ekonomisk behovsprövning mindre än
vid stipendier Ur statsfinansiell synpunkt äro studielånen att föredraga
sasom mindre kostsamma än övriga stödformer. s
Studielånet som stödform har å andra sidan även uppenbara nackdelar,
b “ed amortenngstvanget komma lånen att starkt belasta den akademiskt
utbildade arbetskraften. Ur rekryteringsfrämjande synpunkt synas
... n Jara. underlägsna stipendierna. Särskilt inom de socialgrupper, för
vilka tillträdet till högre studier bör underlättas, föreligger en utbredd
psykologiskt betingad motvilja mot skuldsättning. I motsats till vissa
remissinstanser kan JaS “ke heller finna, att statliga lån på samma sätt
som statsstipendier kunna gora studenternas ekonomiska situation mera
likartad oavsett de privatekonomiska resurserna. För den enskilde akademikern
maste nämligen i de flesta fall skuldsummans storlek tillmätas av
-
Departementschefen har därefter berört några av de anmärkningar, som
vid remissbehandlingen framkommit mot utredningens val av stödformer
samt slutligen förordat, att det direkta statliga stödet till universitets- och
hogskolestuderande samt de studerande vid socialinstituten inriktas på ett
utbyggande av statsstipendier och studielån i kombination. Emellertid har
departementschefen förklarat sig med hänsyn till det ekonomiska läget icke
vara beredd att nu framlägga förslag om nya statsstipendier eller förorda
anslag till de av utredningen föreslagna indirekta stödåtgärderna.
Studielån med statlig kreditgaranti.
Kungl; Maj;t har (avdelning I, punkt 5, s. 47—60) föreslagit riksdagen
att godkanna av departementschefen förordade grunder för studielån med
statlig kreditgaranti.
Studentsociala utredningen har i valet mellan olika låneformer stannat
för att föreslå studielån med statlig kreditgaranti (garantilån) efter mönster
av de nuvarande statsgaranterade akademikerlånen, d. v. s. lån, som av
banker och andra särskilt angivna kreditinstitutioner utlämnas utan annan
säkerhet an statlig garanti. Utredningen syftar i sitt förslag till en långtgående
utvidgning av den statliga kreditgarantien, så att denna skulle komma
de studerande till godo redan under de år, då studierna bedrivas. I fråga
om den närmare utformningen av utredningens förslag i denna del torde få
hänvisas till propositionen, s. 47—57.
9
Statsutskottets utlåtande nr 172.
Utredningens förslag om studielån med statlig kreditgaranti har med vissa
ändringar biträtts av departementschefen, som därvid till en början angående
behovet av lån samt själva låneformen anfört följande.
De statliga räntefria studielån, som hittills utgått till studerande vid
universitet och högskolor, ha uppenbarligen icke varit tillfyllest. Av
befolkningsutredningens betänkande om akademikernas amortermgsproblem
(stat. off. utr. 1945: 51) framgår, att bland de akademiker, som
åtnjutit statliga lån, icke mindre än 87,9 procent av de i undersökningen
deltagande redovisade även andra studielån. Läget i dag torde i stort
sett vara detsamma. Visserligen har antalet räntefria lån ur allmänna
studielånefonden till de studerande vid fackhögskolorna och socialmstituten
ökat avsevärt under de sista åren. För läsåret 1949—1950 ha salunda
utdelats 454 nya lån på tillhopa 661 650 kronor. Såsom kapitalinvestering
i statens lånefond för universitetsstudier har däremot varje år
sedan budgetåret 1944/45 till nya lån anvisats oförändrat 100 000 kronor.
Under alla förhållanden måste avsevärt större kreditmöjligheter ställas till
förfogande, om det allmänna genom studielån vill underlätta de studerandes
ekonomiska villkor och främja rekryteringen till universitet och högskolor.
Jag är därför beredd att i väsentliga delar förorda bifall till utredningens
förslag om ökning av lånemöjligheterna. . .... .
När det gäller själva låneformen, ha de sakkunniga föreslagit studielån
med statlig kreditgaranti efter mönster av de nuvarande statsgaranterade
akademikerlånen. Starka skäl synas tala för denna laneform. Den är för
det första i hög grad smidig. Den kräver ett minimum av administrativ arbetskraft,
och härtill komma de synnerligen goda erfarenheterna från garantilånenämndens
hittillsvarande arbete. Det måste vidare anses naturligt
att söka åstadkomma en och samma låneform för såväl examinerade akademiker
som studerande vid universitet och högskolor. Det synes slutligen
vara ekonomiskt fördelaktigt att icke behöva lägga upp statliga lånefonder
av den storlek, som det här måste bli fråga om.
En långtgående utvidgning av den statliga kreditgarantin till de studerande
vid universitet och högskolor torde komma att innebära ett verksamt
ekonomiskt stöd. Jag delar även utredningens uppfattning, att dei. är
angeläget att de studerandes beroende av borgensmän och kreditinstitut i
görligaste mån avlägsnas. Utan tvivel har nämligen svårigheten och manga
gånger omöjligheten att anskaffa privat borgen för studielån verkat i hög
grad hämmande på rekryteringen till de högre utbildningsbanorna. Om
staten i stället ikläder sig borgensansvar för studielån synes ett väsentligt
studiehinder bli undanröjt. För övrigt hänvisar jag till vad jag tidigare
anfört i samband med mitt principiella ställningstagande till olika studentsociala
stödåtgärder.
I fråga om de risker fiir statsverket, som kunna vara förbundna med en
statlig kreditgaranti, samt i samband därmed i fråga om de förutsättningar,
som böra krävas för erhållande av sadan garanti, har departementschefen
vidare anfört följande.
En väsentligt utökad studiekredit med statlig garanti kan givetvis komma
att medföra större förlustrisker för staten än vad de nuvarande akademikerlånen
innebära. Jag anser dock, att dessa risker icke böra överdrivas.
Fördelarna med de statsgaranterade lånen äro dessutom så stora, att även
10
Statsutskottets utlåtande nr 172.
starka betänkligheter borde kunna övervinnas. Jag vill särskilt understryka,
att det i varje fall icke finns någon för staten mindre kostsam stödform av
tillnärmelsevis samma effekt.
. Den viktigaste garantin emot »felinvesteringar» av studiekapital li°-°-er
i kravet på ådagalagd studielämplighet. Skola garantilånen, såsom föreslagits,
ställas till förfogande redan för de nyinskrivna studenterna, finnes
mgen annan kvahfikationsgrund än studentbetyget att utgå ifrån. Ett bra
studentbetyg är dock i och för sig ingen garanti för framgång i fria akademiska
studier, som kräva även andra egenskaper än de som framför allt
aio avgörande vid mera bundna skolstudier. Emellertid säger oss såväl
erfarenheten som företagna undersökningar, att det föreligger en direkt
överensstämmelse mellan studentbetyg och senare studieresultat. En klar
gräns synes när ga mellan dem som ha under Ba i medelbetyg i studentexamen
och dem som ha högre. Universitetsberedningen liar i sitt fjärde
betänkande (stat. off. utr. 1949:48) lämnat ett rikhaltigt siffermaterial,
som stöder detta påstående. Av naturvetarna ha sålunda 78 procent av
1937 års studenter, som legat under Ba-strecket, misslyckats med sina
studier. Av juristerna misslyckades 42 procent av denna kategori, av humanisterna
ha över hälften av denna grupp misslyckats etc., medan av gruppen
över AB blott några få procent misslyckats.
En ytterligare säkerhet skulle vinnas, om kreditgaranti beviljades först
etter ett par års framgångsrika högskolestudier. Ett sådant lånesystem
skulle a andra sidan strida mot den statliga stipendie- och lånepolitik för
studerande, som hittills förts. Ur studiehjälpssvnpunkt skulle det innebära
en avsevard försämring. Skulle den statliga kreditgarantin icke beviljas
under de första aren, skulle de nya lanen icke heller få den rekryteringsfrämjande
verkan som avsetts. Det torde vidare vara ett känt förhållande,
att de första studieåren äro svårast att finansiera för den enskilde.
Det gäller sålunda att väga studiehjälpssynpunkten mot nödvändigheten
av att undvika alltför stora ekonomiska risker för staten. Jag har därvid
kommit till den uppfattningen, att studielån i princip böra stå till förfogande
redan vid studiernas början men att man i avvaktan på erfarenheter
av den utvidgade statliga kreditgarantin tills vidare bör ställa något högre
betygskrav än vad utredningen föreslagit för att bevilja kreditgaranti uteslutande
med stöd av studentbetyget. Med hänsyn till att endast cirka 12
procent av abiturienterna ha ett genomsmttsbetyg av AB eller därutöver
och cirka 42 procent ett genomsnittsbetyg av Ba och därutöver upp till icke
fullt AB, bör krävas ett genomsnittligt poängvärde i läroämnen av minst
3,5 i en betygsskala med sju enheter (0—6), där betyget C erhåller poäng\
ärdet 0 och betyget A poängvärdet 6. Självfallet bör dock icke en rigorös
poängbedömning förekomma, och särskilda hänsyn måste givetvis tagas
till olika slag av visad specialbegåvning samt till privatister, vars genomsnittsbetyg
i regel uppvisa lägre värden än de ordinarie skolelevernas.
Så snart den studerande uppvisat resultat av sina akademiska studier
genom tentamen eller annan form av vitsord från akademisk lärare eller
pa annat sätt styrkt sin studielämplighet, bör kreditgaranti kunna beviljas
oavsett studentbetyget.
Det torde vidare innebära ytterligare en säkerhet, om, såsom utredningen
föreslagit, garantilan beviljas endast för ett år i sänder och under
de första tre terminerna för en termin i sänder. En sådan bestämmelse synes
mig icke, såsom överstyrelsen för de tekniska högskolorna framhållit, be
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande nr 172.
höva skapa en känsla av ekonomisk otrygghet hos vederbörande, då ju
bestämmelsen uteslutande skulle avse att vara en garanti mot uppenbara
missbruk av låneförmånema. Det bör vidare understrykas, att avsikten
ej är att ett lån skulle avskrivas endast därför att en person misslyckats
med sina studier. Avskrivning av ett lån måste alltid omsorgsfullt prövas
och i sista hand hänskjutas till Kungl. Maj:t för avgörande. Allmänt sett
kan till sist sägas, att erfarenheterna av studenter och akademiker sasom
låntagare äro goda. ..
När det gäller att bedöma studielämpligheten hos socialmstitutens elever
måste speciella bedömningsgrunder tillämpas, eftersom en stor del av de
studerande vinna inträde efter särskilt inträdesprov och ej på grund av tidigare
avlagd examen. . „ , .
I fråga om den ekonomiska behovsprövnmgen böra nagra bestamda
inkomstgränser icke fastställas. I princip delar jag nämligen den uppfattningen,
att den statliga kreditgarantin bör tillkomma alla, som fylla kraven
på studielämplighet. För att förhindra missbruk av den statliga kreditgarantin
torde emellertid rent allmänt böra föreskrivas, att garanti bör
kunna beviljas, då behov av lån förefinnes.
Ytterligare har departementschefen närmare berört vissa särskilda frågor,
däribland frågan om kreditgarantins storlek samt om vilka studentkategorier,
som till en början böra fa komma i åtnjutande av den föreslagna garantin.
Härvid har departementschefen anfört i huvudsak följande.
Utredningens beräkningar av antalet studielån och den statliga kreditgarantins
omfattning äro såsom framhållits ytterst approximativa och
bygga dessutom på rent teoretiska — och sannolikt orealistiska förutsättningar.
Jag är å andra sidan medveten om svårigheten, för att icke
säga omöjligheten, att göra tillförlitliga förhandskalkyler beträffande kreditgarantins
storlek. Utredningens beräkningar ge dock en viss uppfattning
om lånebehovet, även om summan 75 miljoner kronor sannolikt ar
för låg. Som jämförelse kan nämnas, att garantilånenämnden hittills beviljat
garanti till akademiker för i runt tal 2o miljoner kronor. .
Utredningen har föreslagit, att de nya lånen skulle bli räntefna för statsstipendiater,
förutvarande statsstipendiater och för ytterligare cirka 10 procent
av övriga låntagare. Med hänsyn till det ekonomiska läget anser jag
mig icke nu kunna förorda en sådan räntefrihet. Även av andra, skal synes
det vara lämpligare — åtminstone för närvarande — att icke förbinda de
stats Garanterade lånen med någon form av räntefrihet utan liksom hittills
låta rim tefri a lån efter särskild behovsprövning utgå från de båda nu existerande
lånefonderna. Det torde nämligen bli billigare ur statens synpunkt
att använda fondmedel än att genom direkt subvention ersatta de enskilda
studerandena för deras ränteutgifter. Ett sådan förfaringssätt synes aven
bli administrativt enklare. När de studentsociala stodatgarderna tatt
större omfattning, är det däremot möjligt, att fondsystemet bor avvecklas.
För att rationellt kunna samordna de studentsociala atgarderna toreslar
jag, att räntefria studielån till studerande vid fackhögskolorna och socialinstituten
i fortsättningen utdelas av samma organ, som ioreslas skola bevilja
den statliga kreditgarantin. Kapitalinvesteringar avsedda tor nya rantefria
studielån till studerande vid fackhögskolorna och social instituten
böra därför i fortsättningen lämpligen göras i statens lånefond tor universitetsstudier,
vilken sedan UKb) är utbruten ur allmänna studielaneionden
12
Statsutskottets utlåtande nr 172.
och vars lånemedel utdelas av de lokala statsstipendienämnderna. Till
iragan om medelsanvisningen återkommer jag senare.
Låneberättigade skulle enligt utredningen vara såväl nyinskrivna som
tidigare msknvna studenter. För att undvika en alltför stor belastning på
de garanhbeviljande organen vid själva starten, torde det bli nödvändigt
att begransa de nya statsgaranterade studielånen till studenter, som in
ffT-n3
tld!gast hostterminen 1948. Överhuvudtaget synes det motiverat
? in fn.,JOrj,an begransa de nya lånemöjligheterna för att sedan eventuellt
utvidga lanestödet till att omfatta även andra kategorier av studerande,
t. ex. seimnarieeleverna.
Vissa av Uppsala studentkårs kreditkassa framförda synpunkter i fråga
om vissa uppmjukningar av lånereglerna torde förtjäna övervägas vid utformningen
av lanebestämmelserna. Jag tillstyrker vidare svenska sparbanksföreningens
förslag, att studielånen efter hand som de beviljas skola
k.ur11,na sammanföras till ett lan. Däremot anser jag mig icke nu böra taga
ställning till fragan om ett eventuellt stöd till studenternas egna kreditkassor.
bparbanksforenmgens synpunkter på detta spörsmål synas dock
i princip kunna accepteras.
I övrigt har jag icke funnit anledning till erinran emot de förslag, som
framlagts av studentsociala utredningen. Det torde få ankomma på Kungl.
Maj.t att senare utfärda de förordningar och föreskrifter, som äro erforderliga
JVagon medelsanvisning för täckande av eventuellt uppkommande
kapitalförluster synes icke vara nödvändig under budgetåret 1950/51
Under punkten anslagsberäkningar avser jag dock att för nämnda ändamåi
toresla ett nominellt anslag av 100 kronor.
Till stöd för det i motionerna I: 412 och II: 501 framförda yrkandet, att
statsgaranterade studielån skola kunna beviljas sådana flyktingstudenter,
som med sannolikhet kunna väntas bliva svenska medborgare, har framhållits
den svåra situation, som flyktingstudenterna befinna sig i. Redan
sociala och humanitära skäl motiverade därför ett sådant stöd, varjämte
den rådande bristen på intellektuell arbetskraft gjorde det angeläget att
flyktingstudenterna sattes i stand att slutföra påbörjade studier.
I motionerna 1:414 och II: 502 har uttalats, att samma skäl som anförts
för stödåtgärder för studerande vid universitet och högskolor kunde anföras
för eleverna vid folkskoleseminarierna. Om stödåtgärderna utsträcktes
till semmaneeleverna skulle detta dessutom komma att utgöra en välbehövlig
stimulans för att förmå ungdomen att välja folkskollärarbanan i sådan
omfattning, att lärarrekryteringen säkerställdes.
I motionerna 1:413 och 11:503 har i fråga om beviljandet av kreditgaranti
åt studenter, som inskrivits före höstterminen 1948, anförts bland
annat följande.
Det torde svårligen kunna bestridas, att den i propositionen förordade
begränsningen dels till en början betydligt minskar värdet av den föreslagna
stödformen, dels ger ett i förhållande till det reella lånebehovet syn
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
13
Statsutskottets utlåtande nr 112.
nerligen irrationellt urval. Ej heller torde det kunna bestridas, att de
skäl, som motivera inrättandet av statsgaranterade studielån lör studenter
inskrivna tidigast höstterminen 1948, med åtminstone samma styrka
o-öra sig gällande för studenter, som inskrivits tidigare. Dessa kunnavisserligen
efter avlagd examen erhålla s. k. akademikerlan, men i manga
fall dröjer det som nämnts ännu en avsevärd tid, innan slutexamen avlaots.
För flera av de här avsedda studerande torde svårigheter råda att
anskaffa det för studiernas slutförande erforderliga _ kapitalet. I sjalva
verket torde dessa svårigheter, vilkas undanröjande ju är syftet med de
statsgaranterade studielånen, snarast vara större än för de senast msknvna
studentårgångarna, detta av många orsaker (bland annat bör framhailas,
att de yngre men icke de äldre studentargangarna kunna erhalla statsstipendier
i form av fri kost och bostad).
I 1945 års universitetsberednings betänkande IV visas (s. 144 ff„ s.
172 tf.), att avbrottsfrekvensen för studenter från socialgrupp III, som
påbörjat universitets- och högskolestudier, är större än avbrottsfiek\ ensen
för studenter med samma studentmedelbetyg i socialgrupperna I och
II. Härav dragés den slutsatsen, att även de sociala (ekonomiska) förhållandena
orsaka studieavbrott. Att studenter från fattigare hem trots
goda studentbetyg i så stor utsträckning nödgas avbryta sina studier, torde
i ej ringa mån bero på att svårigheter uppstått att anskaffa det för
studiernas fortsättande erforderliga kapitalet.
Att frigöra även studerande inskrivna före höstterminen 1948 från beroendet
av borgensmän och livförsäkringsskydd vid anskaffandet av erforderligt
studiekapital är i högsta grad befogat både med hänsyn till det
principiellt önskvärda att underlätta högre studier och den radande bristen
på intellektuell arbetskraft. Redan ur denna sista synpunkt vore det
synnerligen beklagligt, om personer med goda studieförutsättnmgar skulle
behöva avbryta redan påbörjade studier på grund av svårigheter att anskaffa
studiekapital.
Av vad här anförts torde ha framgått, att, därest till en början en begränsning
av de nya studielånen till vissa studentårgångar nödvändigtvis
skulle behöva företagas, denna i stället borde ske på så sätt, att endast studenter,
som hade t. ex. två år eller längre tid kvar till slutexamen, skulle
kunna komma i åtnjutande av desamma; dock borde härvid i de fall, da
erhållande av statsgaranterade studielån var en absolut förutsättning for
studiernas fullföljande, även studenter med kortare tid till slutexamen
kunna erhålla dylika. o , .....
Varje begränsning till vissa studentårgångar maste emellertid medtora
bestämda olägenheter. Det synes emellertid, som om en sådan begiansning
skulle kunna undvikas. Det bör härvid erinras om att studentsociala
utredningen föreslagit, att saväl nyinskrivna som tidigare inskrivna studenter,
ntan hänsyn till när de inskrivits, skulle vara laneberättigadc och
att mot detta utredningens förslag, såvitt framgår av propositionen, inga
invändningar riktats från någon remissinstans.
Med statsfinansiella skäl torde en begränsning av nämnd art icke kunna
motiveras. Dels bli de enda kostnaderna, som åsamkas statsverket, eventuella
förluster på grund av att låntagaren icke kan fullgöra sin betalningsskyldighet,
och denna risk torde vara mindre för dem, som redan bedrivit
två års studier, än för andra, dels är den kategori, som det här är fråga om,
mycket liten i förhållande till alla de studenter, som inom en icke alltför
opaginerad Kontrollera mot PDF
14
Statsutskottets utlåtande nr 172.
studielån.framtid &U eller ha innehaft statsgaranterade
tionSS^S TfÖrf S S°7 n,äTtS °cksä endast ett skäl> ett administrahelninina
kt°’ ? dcn +f°rordade begränsningen, nämligen att alltför stor
v£? TW ? dg garnnt!b!V1Jande organen vid själva starten måste undvikas.
Det synes emellertid, som om riskerna härför överdrivits.
I dessa motioner har vidare närmare diskuterats den ökning av arbetsbelastningen,
som en utsträckning av kreditgarantin till äldre studentårgangär
skulle medföra. I samband därmed har uttalats, att det borde vara
möjhgt att låta den nya stödformen åtminstone från och med vårterminen
1950/51 sta öppen för alla inskrivna.
Statlig subvention till uppförande av studentbostäder.
Kungl. Maj:t har (punkt 6, s. 61—70) föreslagit riksdagen att godkänna
av departementschefen förordade grunder för tertiärlån och tilläggslån till
uppförande av studentbostadshus.
Kungl. Maj:ts förslag grundar sig på ett av studentsociala utredninqen
framlagt förslag. For detta har redogörelse lämnats i propositionen, s. 61_
68, vartill torde få hänvisas.
Departementschefen har i fråga om behovet av studentbostäder och möjligheten
att tillgodose detta till en början anfört följande.
Ettstathgt stöd till uppförande av studentbostäder framstår för närvarande
sasom angelaget dels for att avhjälpa den svåra bristen på stum£-wm
itVav r™1618-,.0011 högskolestäder och dels för S om
3prSnA°k,r- lind,ra ,en. ytterligare höjning av studenternas hyreskostnader
och darmed också deras levnadskostnader. Både utredningen och
bostadsstyrelsen ha understrukit, att tillgången på uthyrningsrum för stu
mer "/ u S''ast? aren- Med ett växande studentantal kom
mer
studenternas bostadssituation att ytterligare förvärras, om icke relativt
snabbt ett tillräckligt antal studentrum tillföres hyresmarknaden i våra
umversitets- och högskolestäder. De allvarliga följder en tilltagande brist
SonenW^TV nT?6 få vårt högre. utbildningsväsende'' torde vara
uppenbara. Därtill komma de av utredningen åberopade studentsociala
skalen för ett statligt stöd till studentbostadsbyggande
frarnlr^^dfT ?mnade översikte.u av aktuella studentbostadsprojekt
ramlar, att studenternas egna organisationer och stiftelser länge planla°t
^ bof adshus- Det torde vidare vara klart, att dessa
projekt icke kunna förverkligas utan stöd från det allmänna, om hyresbe
öppen skola kunna hallas pa en rimlig nivå. Såsom utredningen framhållit
visar saval erfarenheten som gjorda beräkningar, att hyrorna i nybyggda
studentbostadshus komma att ligga avsevärt över den nuvarande
genomsnittliga hyresnivån på orten, därest ingen subventionering äger
rn/!Udet nSanhUS draga nämhgfu relativt höga byggnadskostnader,
!■„ f°¥ av att särskilda krav måste ställas på ljudisoleringen
och tillgång till smautrymmen. Därtill kommer, att hyrorna i regel endast
kunna beraknas for nio manader per år. En icke subventionerad student
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande nr 172.
15
bostadsproduktion torde därför komma att verka hyreshöjande även på den
allmänna hyresrumsmarknaden i universitets- och högskolestäderna. Av
dessa skäl förordar jag en statlig subvention till uppforande av studentbostadshus.
Beträffande formen för det statliga stödet till studentbostäder har departementschefen
vidare anfört följande.
I likhet med bostadsstyrelsen kan jag ansluta mig till vad utredningen
anfört om principerna för hyressättningen och om standarden i med statsbidrag
uppförda studentbostadshus. I anledning av utredningens förslag,
att statens ekonomiska stöd till företag för anordnande av studentbostäder
i första hand skall lämnas i form av tertiärlån och tillaggslan, far jag erinra
om att i propositionen nr 153 till förra årets riksdag förordades, att —
i avvaktan på statsmakternas beslut beträffande stödåtgärder för studentbostäder
— dylika företag skulle kunna erkännas och erhalla lan såsom
allmännyttiga företag enligt kungörelsen nr 587/1948 om tertiarlan och
tilläggslån för flerfamiljshus. Förslaget godkändes av nksdagen (statsutskottets
utlåtande nr 171 och riksdagens skrivelse nr 341). I likhet med
bostadsstyrelsen anser jag de skäl utredningen aberopat för att huvudparten
av stödet till studentbostäder lamnas i form av tertiarlan och tillläggslån
bärande. Jag förordar fördenskull, att dylika lan aven i fortsättningen
skola kunna beviljas för uppförande av studentbostäder De i vissa
delar betydelsefulla jämkningar i de allmänna lanebestammelsema, so
utredningen förordat i fråga om studentbostäder, upptager jag till provning 1
1 Det av utredningen diskuterade spörsmålet om formerna för själva
studentbostadsbyggandet anser jag mig icke nu bora taga stamning .ti .
Av praktiska skäl synes det nämligen vara olämpligt att föreskriva vissa
bestämda lösningar. I stället bör, såsom utredningen anmarker, det aktuella
behovet av studentrum, tillgången pa tomtmark och laget pa bjaonads
marknaden i varje särskilt fall bil avgörande.
I enlighet med bostadsstyrelsens uppfattning anser jag, att förslag till såväl
»standardhyra» som »normalhyra» för orten ävensom till »normalstanddard»
först böra uppgöras av vederbörande studentbostadsforetag i samrad
med det kommunala förmedlingsorganet för statliga lan och bidrag sam
därefter underställas bostadsstyrelsens prövning. Det bor vidare ankomma
på bostadsstyrelsen att för varje särskilt byggnadsföretag bedöma de uppgjorda
produktions- och driftskalkylerna samt pröva subventionsbehovet
med utgångspunkt från skälig anskaffningskostnad och beraknat aykastningsvärde
enligt de hyresinkomster, som bora inflyta, om hyrorna sattas i
överensstämmelse med av utredningen angivna principer. Det bor sedan ankomma
på Kungl. Maj:t att i varje särskilt fall besluta angaende storleken
av den statliga subventionen. Eu riktpunkt vid beräkningen av subventionen
synes kunna bli de principer, som enligt kungörelsen om tertiär an galla
för beräkning av tilläggslån för flerfamiljshus. Sistnämnda tillaggslan ut a
med ett visst belopp per kvadratmeter lagenhetsyta med för varje ort
faststiillt belopp. Såsom bostadsstyrelsen framhållit torde det emellertid
för närvarande icke vara möjligt att i fråga om studentbostäder fixera ett
tilläggslånebelopp för varje ort. Sedan erfarenhet vunnits av den nya laneverksamheten
för studentbostadsbyggande, torde det darfor fa ankomma
på Kungl. Maj:t att efter förslag av bostadsstyrelsen narmare faststalla
opaginerad Kontrollera mot PDF
16
Statsutskottets utlåtande nr 172.
bostadshus?1-’ S°m bÖra gälk fÖr beräknin" av tilläggslån för student
Jag
tillstyrker utredningens förslag, att stiftelser och organisationer som
ncW r studentbostadshus skola betraktas såsom allmännyttiga företag
t<ä;å>l“aki-lfeinnnen lgt gallande kungörelse om tertiärlån, kunna erhålla
tertiarlan till 100 procent av avkastningsvärdet. Jag ger vidare min anslutnmg
till vad bostadsstyrelsen anfört i fråga om vederbörande kommuns
1 studentbostadsföretagen, och anser av de skäl styrelsen framutan
kostnad nm lgt’ att komrnunen tillhandahåller erforderlig tomtmark
Jag förordar slutligen i enlighet med utredningens förslag, att erforderlig
subvention skall utga i form av tilläggslån, ränte- och amorteringsfria un
V''?
1ar-i,Va/^fter I)rov,nin" om, eventuell avskrivning skall verkställas.
Medel till ifragavarande tertiärlån och tilläggslån böra utgå från Lånetonden
för bostadsbyggande, respektive Fonden för Låneunderstöd: Tilllaggslan
för viss bostadsbyggnadsverksamhet. Någon ökad kapitalinvestering
synes för närvarande inte påkallad härav. Till bidrag till kostnaderna
för inventarier i studentbostadshusen torde medel i sinom tid böra anvisas
a nksstaten under driftbudgeten.
k ^ j °mständigheten att vissa av de i det föregående omnämnda studentbostadsbyggnadsforetagen
redan kommit till utförande torde icke böra
utgöra hinder for att de bli delaktiga av här förordade understödsåtgärder.
Vissa organisationsfrågor.
Studentsociala utredningen har föreslagit, att fyra studentsociala byråer,
en på vardera studieorten Uppsala, Lund, Stockholm och Göteborg, skola
mrattas samt att den centrala studentsociala verksamheten skall anförtros
åt en nämnd, statens studentsociala nämnd med garantilånenämnden, i vilken
den nuvarande garantilånenämnden skall uppgå.
Departementschefen har med hänsyn till att han nu endast kunnat förorda
förverkligande av den föreslagna kreditreformen, ansett en betydligt
enklare organisation åtminstone för närvarande vara tillfyllest och har därför
föreslagit, att en statsstipendienämnd på varje kårort bör handha även
de nya garantilånen. Härvidlag har departementschefen anfört i huvudsak
följande.
,.„r, t ”VT ,narmast erbjuder sig i organisationsfrågan, torde
vara att lata forstarkta statsstipendienämnder på de olika kårorterna
handhava aven de nya garantilånen och följaktligen bevilja kredit
fck?nvarflAr
h r f1 fU''skl <, namnd för varje högskola synes däremot
icke vara lämpligt En sadan lösning skulle exempelvis för Stockholms
viS1 ■ lr7el?arn lcke mindre än tio olika garantibeviljande organ,
vilket utan tvivel skulle medföra olagenheter för såväl banker och kredit"2
f de studerande. En alltför långt driven decentraliserad verksamhet
torde aven medföra högre administrationskostnader. Jag förordar
en statsstipendienämnd på varje kårort. I dessa nämnder böra emellertid
samtliga högskolor ha minst en ordinarie ledamot, som antingen är
larar- eller studentrepresentant. Ett system med suppleanter bör dess
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
17
Statsutskottets utlåtande nr 172.
utom innebära ytterligare garantier för en allsidig representation. Jag förutsätter
vidare, att alla ärenden rörande stipendier och lån skola remitteras
till särskilda beredningsorgan vid de berörda högskolorna. Förutom representanter
för lärare och de studerande, vilka böra utses av respektive konsistorium
eller lärarråd och berörda studentkårers beslutande organ, torde
i nämnderna böra ingå två av Kungl. Maj:t utsedda allmänna representanter,
varav minst en bör besitta sakkunskap från kreditområdet. En av
dessa sistnämnda representanter bör tillika utses till ordförande. Sekreterare
och övrig erforderlig personal böra anställas av nämnderna själva. Det
torde emellertid böra ankomma på Kungl. Maj:t att framdeles utfärda
närmare bestämmelser rörande statsstipendienämndernas sammansättning
och organisation.
Med hänsyn till redan befintliga studentsociala stödåtgärder och vad jag
tidigare förordat skulle det tills vidare ankomma på statsstipendienämnderna
a) att utdela naturastipendier åt studerande vid universiteten i Uppsala
och Lund, vid karolinska institutet, vid medicinska högskolan i Göteborg
samt vid Stockholms och Göteborgs högskolor; b) att utdela bokstipendier
åt studerande vid universiteten i Uppsala och Lund; c) att besluta
om statlig kreditgaranti för studielån samt d) att utdela räntefria
studielån från statens lånefond för universitetsstudier.
Stipendier, som för närvarande utgå till studerande vid gymnastiska
centralinstitutet, vid de tekniska högskolorna, vid lantbruks-, veterinäroch
skogshögskolorna, vid tandläkarhögskolorna samt vid socialinstituten,
böra däremot tills vidare utdelas av samma organ som nu.
Vissa av de uppgifter, som enligt utredningens förslag skulle ankomma
på statens studentsociala nämnd med garantilånenämnden, torde lämpligen
böra uppdragas åt garantilånenämnden. Någon ändring av garantilånenämndens
sammansättning torde icke påkallas härav. Vad särskilt beträffar
utredningens förslag, att centralorganet skulle utgöra besvärsinstans
1 frågor rörande bland annat stipendier och studielån, anser jag mig icke
kunna förorda detsamma. Jag vill härvid särskilt framhålla, att det av
praktiska skäl icke synes mig möjligt att medgiva besvärsrätt i fråga om
stipendier och räntefria studielån, för vilka begränsade anslagsmedel stå
till förfogande. Det torde böra ankomma på Kungl. IMaj.t att framdeles
meddela de ytterligare bestämmelser, som kunna bli erforderliga för att
reglera garantilånenämndens nya uppgifter på det studentsociala området.
Den av mig förordade lokala organisationen för studiehjälpsverksamheten
torde kunna beräknas medföra en årlig merkostnad av i runt tal 20 000
kronor. Till frågan om medelsanvisningen härför återkommer jag i det följande.
Utskottet.
Utskottet kan i likhet med departementschefen väsentligen ansluta sig
till de principiella synpunkter, som av studentsociala utredningen lagts på
frågan om de högre utbildningsmöjligheternas demokratisering. Urvalet till
de högre utbildningsbanorna bör sålunda — oavsett social ställning, ekonomiska
förutsättningar och bostadsort — uteslutande bero av vederbörandes
intellektuella förutsättningar och lämplighet för studier. Härför tala
såväl rättvisesynpunkter som önskvärdheten av att tillvarataga förefintlig
studiebegåvning. Departementschefen har starkt understrukit nödvändig
2
— Bihang till riksdagens protokoll 1050. 6 samt. Nr 772 — /7/,.
opaginerad Kontrollera mot PDF
18
Statsutskottets utlåtande nr 172.
heten av att även med bortseende från sociala rättvisesynpunkter —
rekryteringen till universitet och högskolor främjades med hänsyn till den
brist på akademiskt utbildad arbetskraft, som rådde inom ffera yrkesområden.
För uppnående av nämnda syften hava såväl utredningen som
departementschefen funnit ökade statliga stödåtgärder vara erforderliga.
Även utskottet finner för sin del dylika åtgärder motiverade. Utskottet får
emelleitid i detta sammanhang erinra därom, att vissa remissmyndigheter
betonat, att en betydande och allmän höjning av antalet universitets- och
högskolestuderande syntes kunna medföra risker för en alltför stark beskärning
av de praktiska yrkenas tillgång på intellektuell arbetskraft. Departementschefen
har för sin del ansett dessa farhågor överdrivna samt
bland annat framhållit, att ökningen av antalet studerande vid universitet
och högskolor alltid komme att ske under mer eller mindre hänsynstagande
till behovet av arbetskraft inom alla områden, varjämte departementschefen
ansett att det icke funnes anledning räkna med att de praktiska
yrkena i framtiden skulle få mindre konkurrenskraft än för närvarande.
Enligt utskottets mening bör utvecklingen pa ifrågavarande område ägnas
allvarlig och fortlöpande uppmärksamhet med hänsyn till vikten av att de
praktiska yrkenas tillgång på intellektuell arbetskraft icke alltför starkt
beskäres.
I likhet med departementschefen vill utskottet understryka, att samhällets
ekonomiska åtaganden i vad gäller de enskilda studerandena under
inga omständigheter få motivera en inskränkning i deras personliga fri- och
rättigheter.
Utskottet har uppmärksammat, att de statistiska uppgifter, som av
studentsociala utredningen hämtats från 1945 års akademikerutredning,
avse årgångarna 1920—1940 (se propositionen nr 99, s. 24). Det synes utskottet
sannolikt, att ett färskare siffermaterial skulle giva ett resultat, som
ännu mera än det föreliggande utvisar låneformens betydelse för studiernas
finansiering.
Såsom departementschefen framhållit utgöras de stödformer, som kunna
komma i fråga, av studielån, statsstipendier och statliga lån. Departementschefen
har framhållit, att de skäl, som anförts mot stödformen studielön, äro
så övertygande, att denna stödform under nuvarande förhållanden bör kunna
avföras från diskussionen. Utskottet, som delar den uppfattning, varåt
departementschefen sålunda givit uttryck, avstyrker därför bifall till det
i motionen II: 505 framställda yrkandet.
Departementschefen har vidare på anförda skäl förordat, att det direkta
statliga stödet till universitets- och högskolestuderande samt de studerande
vid socialinstituten borde inriktas pa ett utbyggande av statsstipendier och
studielån i kombination. Med hänsyn till det statsekonomiska läget har
departementschefen emellertid förklarat sig icke beredd att nu framlägga
förslag till nya statsstipendier eller förorda anslag till av utredningen föreslagna
indirekta stödåtgärder, utan begränsat sig till att förorda införande
19
Statsutskottets utlåtande nr 172.
av studielån med statlig kreditgaranti samt statlig subvention till uppförande
av studentbostadshus.
Enligt utskottets mening är det beklagligt, att tillgängliga ekonomiska
resurser icke nu medgiva inrättandet av nya statsstipendier, kombinerade,
såsom departementschefen förordat, med studielån. En dylik stödform torde
nämligen vara den för de studerande åndamalsenligaste. I radande läge har
utskottet, som icke funnit något att erinra mot vad departementschefen
anfört rörande olika former av studentsociala stödåtgärder, emellertid ansett
sig böra ansluta sig till att åtgärderna på förevarande område för närvarande
begränsas till de stödformer, departementschefen angivit. På grund
av den ståndpunkt, utskottet sålunda intagit, avstyrker utskottet bifall till
motionen II: 504.
Såsom av den lämnade redogörelsen framgår har departementschefen
framlagt förslag till de grunder efter vilka studielån med kreditgaranti
skulle utgå.
Departementschefen har härvid bland annat föreslagit, att garantilån
skulle beviljas under de tre första terminerna för endast en termin i sänder.
I anslutning till vad i motionerna I: 413 och II: 503 därom anförts ifrågasätter
utskottet om det icke torde böra övervägas att lånen redan från början
finge utgå för en tid av ett år. Härför talar enligt utskottets mening
såväl den omständigheten att studielämpligheten knappast torde kunna bedömas
redan efter en termin som det förhållandet att genom beviljande av
lån för ett år vinnes en önskvärd avlastning av statsstipendienämndernas
arbetsbörda.
Departementschefen har vidare förordat, att de nya statsgaranterade
studielånen skulle begränsas till studenter, som inskrivits tidigast höstterminen
1948. Detta förslag har av departementschefen motiverats med nödvändigheten
av att undvika en alltför stor belastning på de garantibeviljande
organen vid själva starten. I motionerna I: 413 och II: 503 har föreslagits,
att lånen åtminstone från och med vårterminen 1951 skulle beviljas
även åt studerande, som inskrivits vid vederbörande undervisningsanstalter
före höstterminen 1948.
Utskottet har vid sin prövning av förevarande fråga kommit till den
uppfattningen, att övervägande skäl tala för att efter en viss övergångstid
även studenter inskrivna före 1948 få möjlighet till erhållande av
studielån. Enligt utskottets mening torde en dylik åtgärd utan alltför stora
administrativa svårigheter låta sig genomföra från och med höstterminen
1951. Utskottet vill därför för sin del förorda, att vid nämnda tidpunkt den
av departementschefen angivna begränsningen bortfaller. Med vad utskottet
sålunda förordat har det i nämnda motioner framställda yrkandet blivit
i huvudsak tillgodosett.
I motionerna I: 414 och II: 502 har yrkats, att det direkta statliga stödet,
som enligt studentsociala utredningen och departementschefen begränsats
att omfatta universitets- och högskolestuderande samt studerande vid
opaginerad Kontrollera mot PDF
20
Statsutskottets utlåtande nr 172.
socialinstituten, måtte utsträckas till jämväl studerande vid folkskoleseminarierna.
Departementschefen har rörande detta spörsmål framhållit, att
det syntes honom motiverat bland annat av hänsyn till de garantibeviljande
organens arbetsbelastning vid starten att till en början begränsa de nya
lånemöjligheterna för att sedan eventuellt utvidga lånestödet till att omfatta
även andra kategorier av studerande, t. ex. seminarieeleverna. Utskottet
delar denna uppfattning. Frågan om förmånens utsträckande till
seminarieeleverna torde lämpligen framdeles sedan närmare erfarenheter
vunnits rörande ifrågavarande verksamhet böra upptagas till förnyat övervägande.
Utskottet är sålunda icke berett att nu biträda det i motionerna
I: 414 och II: 502 gjorda yrkandet.
Av principiella skäl anser utskottet sig icke böra förorda det i motionerna
I: 412 och II: 501 framställda förslaget att av svenska staten garanterade
studielån skulle beviljas även sådana studerande vid våra universitet och
högskolor, som äro att betrakta som flyktingstudenter. Därest statligt stöd
till ifrågavarande studerande skulle befinnas ur humanitära synpunkter påkallat
torde detta enligt utskottets mening böra utgå i annan form än såsom
statsgaranterat studielån. Utskottet, som förutsätter att Kungl. Maj:t
har sin uppmärksamhet riktad på detta spörsmål, avstyrker alltså bifall till
nyssnämnda motioner.
I likhet med departementschefen tillstyrker utskottet, att för nästa budgetår
anvisas ett nominellt belopp av 100 kronor till kostnader för avskrivning
av studielån med statlig kreditgaranti för studenter m. fl.
Vad departementschefen i övrigt anfört och föreslagit i fråga om studielån
med statlig kreditgaranti föranleder icke någon erinran eller något uttalande
från utskottets sida.
Utskottet biträder vad departementschefen förordat med avseende å
grunder för tertiärlån och tilläggslån till uppförande av studentbostadshus
samt beträffande den lokala organisationen för studenthjälpsverksamheten
och vad därmed står i samband.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,
att riksdagen må
I. avslå i motionen II: 504 framställt förslag om studentstipendier;
II.
avslå i motionen II: 505 begärt uttalande om studentlön;
III.
avslå i motionerna I: 414 och II: 502 framställt förslag
om statliga stödåtgärder även till studerande vid folkskoleseminarier;
IV.
avslå i motionerna I: 412 och II: 501 begärt uttalande
om studielån med statlig kreditgaranti även åt sådana
studerande vid universitet och högskolor, som äro att
betrakta som flyktingstudenter men som med sannolikhet
kunna väntas bli svenska medborgare;
21
Statsutskottets utlåtande nr 172.
V. i anledning av Kungl. Maj:ts förslag samt motionerna
I: 413 och II: 503 godkänna av utskottet förordade grunder
för studielån med statlig kreditgaranti;
VI. godkänna de av departementschefen i statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för den 3 februari 1950
förordade grunderna för tertiärlån och tilläggslån till uppförande
av studentbostadshus.
II. Anslagsberäkningar.
l:o) Gemensamma universitetsändamål; Naturastipendier åt studerande
vid universiteten och vissa högskolor. I enlighet med Kungl. Maj:ts
förslag (avdelning II, punkt I, s. 76), vilket innebär en anslagshöjning med
25 000 kronor, varav 5 000 kronor för stipendier vid medicinska högskolan
i Göteborg och 20 000 kronor för studentsociala administrationskostnader,
hemställer utskottet,
att riksdagen må till Gemensamma universitetsändamål:
Naturastipendier åt studerande vid universiteten och vissa
högskolor för budgetåret 1950/51 under åttonde huvudtiteln
anvisa ett reservationsanslag av 335 000 kronor.
2:o) Kostnader för avskrivning av studielån med statlig kreditgaranti
till studenter m. fl. I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 2, s. 76),
vilket innebär anvisande av ett nominellt belopp av 100 kronor, hemställer
utskottet — under hänvisning till vad utskottet i det föregående anfört
att riksdagen må till Kostnader jör avskrivning av studielån
med statlig kreditgaranti till studenter m. jl. för budgetåret
1950/51 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 100 kronor.
3:o) Statens lånefond för universitetsstudier. I enlighet med Kungl.
Maj:ts förslag (punkt 3, s. 77 och 78) hemställer utskottet,
att riksdagen må till Statens lånejond jör universitetsstudier
för budgetåret 1950/51 under statens utlåningsfonder
anvisa ett investeringsanslag av 1 000 000 kronor.
4:o) Allmänna studielånefonden. I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag
(punkt 4, s. 78 och 79) hemställer utskottet,
att riksdagen må till Allmänna studielånejonden för budgetåret
1950/51 under statens utlåningsfonder anvisa ett
investeringsanslag av 3 500 000 kronor.
Stockholm den 19 maj 1950.
På statsutskottets vägnar:
MARTIN SKOGLUND.
22
Statsutskottets utlåtande nr 172.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från första kammaren: herrar Rickard Lindström, Sven Larsson,
Gränebo, Mannerskantz, Ohlon, Gustaf Karlsson, Iwar Anderson, fröken
Andfersson, herrar Leander, von Heland, Hesselbom, Erik Gustaf Andersson,
Edin, Andrée och Axel Andersson; samt
från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Ward, Bergström,
Svensson i Grönvik, Boman i Kieryd, Mårtensson i Uddevalla,
Lindholm, Rubbestad, Staxäng, Bergstrand, Kollberg, fröken Elmén, herrar
Persson i Vinberg, Jansson i Kalix och Henriksson.
Reservation
under avd. I. Vissa studentsociala åtgärder av herrar Mannerskantz, Ohlon,
fröken Andersson, herrar Axel Andersson, Skoglund i Doverstorp, Boman
i Kieryd, Staxäng, Bergstrand, Kollberg och fröken Elmén, vilka ansett,
att utskottet bort tillstyrka motionerna I: 412 och II: 501 om statsgaranterade
studielån till flyktingstudenter och att därför
dels det stycke på s. 20 i utskottets yttrande, som börjar med orden »Av
principiella» och slutar med orden »nyssnämnda motioner», bort hava följande
lydelse:
»Vad i motionerna I: 412 och II: 501 anförts till stöd för det i motionerna
framställda förslaget har synts utskottet bärande. Utskottet har därför funnit
sig böra förorda, att bestämmelserna angående de statsgaranterade studielånen
utformas sa, att sådana flyktingstudenter, som icke äro svenska
medborgare men studera vid svenska universitet och högskolor och vilka
framdeles kunna förväntas få sin verksamhet i Sverige, beredas möjlighet
att erhålla ifrågavarande lån.»
dels ock utskottets hemställan under IV. bort hava följande lydelse:
»IV. med bifall till motionerna I: 412 och II: 501 uttala,
att studielån med statlig kreditgaranti skola kunna beviljas
även åt sådana studerande vid universitet och högskolor,
som äro att betrakta som flyktingstudenter men som med
sannolikhet kunna väntas, bli svenska medborgare.»
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1950:314 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majts proposition angående studentsociala stödåtgärder m. m. jämte i ämnet väckta motioner. a1 i texten