Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående studentsociala stödåtgärder m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

1950-05-19 · 22 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 10 av 22 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1950:172, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående studentsociala stödåtgärder m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 172.

1

Nr 172.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående

studentsociala stödåtgärder m. m. jämte i ämnet

väckta motioner.

(2:a avd.)

I propositionen nr 1 har Kungl. Maj:t under åttonde huvudtiteln, punkten

115, föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet,

för budgetåret 1950751 beräkna till Gemensamma universitetsändamål:

Naturastipendier åt studerande vid universiteten och vissa högskolor ett

reservationsanslag av 310 000 kronor. Vidare har Kungl. Maj:t i samma proposition

under kapitalbudgeten, bilagan 28, punkterna 13 och 14, föreslagit

riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret

1950/51 beräkna dels till Statens lånefond för universitetsstudier ett investeringsanslag

av 950 000 kronor, dels ock till Allmänna studielånefonden

ett investeringsanslag av 4 000 000 kronor.

Sedermera har Kungl. Maj:t i propositionen nr 99, under åberopande av

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för den 3 februari

1950, framlagt de förslag i berörda ämnen, vilka framgå av den följande

redogörelsen, varjämte Kungl. Maj:t i samma proposition framlagt förslag

om vissa studentsociala stödåtgärder.

I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av

herrar Holmbäck och Nerman (I: 412) och den andra inom andra kammaren

av herr Hallén m. fl. (II: 501), i vilka hemställts, att riksdagen måtte

uttala, att statsgaranterade studielån skola kunna beviljas även åt sådana

studerande vid svenska universitet och högskolor, som äro att betrakta

som flyktingstudenter, men som med sannolikhet kunna väntas bli svenska

medborgare;

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av

herr Åman m. fl. (I: 413) och den andra inom andra kammaren av herr

Kyling m. fl. (II: 503), i vilka hemställts, att riksdagen måtte uttala, att de

statsgaranterade studielånen åtminstone från och med vårterminen 1951

böra kunna beviljas även åt studerande, som inskrivits vid vederbörande

utbildningsanstalt före höstterminen 1948;

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1950. 6 samt. Nr 172—174-

opaginerad Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 172.

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av

herrar Åman och Arrhén (I: 414) och den andra inom andra kammaren

av herr Kyling m. fl. (II: 502), i vilka hemställts, att riksdagen måtte

besluta, att de i propositionen föreslagna stödåtgärderna i form av statliga

studiestipendier och statlig garanti för studielån även måtte komma

studerande vid folkskoleseminarier till del;

dels en inom andra kammaren av herrar Johansson i Stockholm och

Holmberg väckt motion (11:504), vari hemställts, att riksdagen måtte

besluta att i enlighet med studentsociala utredningens förslag studentstipendier

skola utgå till mindre bemedlade studerande vid samtliga akademiska

läroanstalter inklusive socialinstituten, samt att för budgetåret

1950/51 härför anvisas ett reservationsanslag å 1 500 000 kronor;

dels ock en inom andra kammaren av herrar Johansson i Stockholm och

Holmberg väckt motion (II: 505), vari hemställts, att riksdagen måtte i

princip uttala sig för studentlön såsom metod att åstadkomma en demokratisering

av den högre utbildningen.

I den mån redogörelse i det följande icke lämnas för innehållet i nämnda

motioner hänvisas till motionerna I: 412, I: 413, II: 502, II: 504 och II: 505.

I. Vissa studentsociala stödåtgärder.

Inledning.

Den studerande akademiska ungdomens ekonomiska och sociala förhållanden

ha under årens lopp varit föremål för en omfattande uppmärksamhet.

Olika utredningar ha behandlat hithörande frågor, och även statsmakterna

ha visat ett positivt intresse, när det gällt att ekonomiskt underlätta

studier vid universitet och högskolor för obemedlade och mindre bemedlade

studenter. De statliga åtgärderna ha emellertid hittills haft en ganska

begränsad omfattning. Från och med år 1919 anvisas årligen under den

s. k. allmänna studielånefonden medel till räntefria studielån för begåvade,

fattiga lärjungar vid offentliga läroanstalter, och år 1939 inrättades en särskild

statens lånefond för universitetsstudier. Såsom kapitalinvestering i

den sistnämnda fonden har för innevarande budgetår anvisats 950 000

kronor, varav 100 000 kronor till nya lån. Ur allmänna studielånefonden

har under läsåret 1949—50 utdelats 1 511 000 kronor för fortsatta lån,

därav 518 100 kronor till studerande vid fackhögskolorna och socialinstituten,

samt 1 776 000 kronor för nya lån, därav 661 650 kronor till studerande

vid fackhögskoloma och socialinstituten. Sedan år 1939 anvisar riksdagen

årligen även medel för utdelning av statsstipendier i form av fri bostad och

kost för studerande vid universiteten i Uppsala och Lund samt vid karo
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 172.

3

linska mediko-kirurgiska institutet. Från och med år 1945 kunna sådana

s. k. naturastipendier även tilldelas studerande vid Stockholms och Göteborgs

högskolor. Slutligen böra nämnas de av 1946 års riksdag beslutade

lånen med statlig kreditgaranti åt den, som avlagt akademisk eller därmed

jämförlig examen. De sedan 1947 utgående stipendierna för främjande av

högre vetenskapliga studier ha däremot tillkommit i första hand som ett

led i den vetenskapliga upprustningen i vårt land och torde icke böra hänföras

till studentsociala stödåtgärder.

Inom ecklesiastikdepartementet tillkallade sakkunniga, vilka antagit

benämningen »1946 års utredning om den högre utbildningens demokratisering

— studentsociala utredningen», ha den 5 november 1948 avgivit betänkande

och förslag angående studentsociala stödåtgärder (SOU 1948: 42).

I propositionen redovisas detta betänkande samt föreslås i anslutning därtill

dels införande av studielån med statlig kreditgaranti för studerande vid

universitet och högskolor samt vid socialinstituten från och med nästa budgetår,

dels viss statlig subvention av studentbostadsbyggnader.

Principiella synpunkter på frågan om de högre utbildningsmöjligheternas

demokratisering.

Departementschefen har härvidlag anfört följande.

Studentsociala tftredningens principiella synpunkter på frågan om de

högre utbildningsmöjligheternas demokratisering kan jag i stort sett ansluta

mig till. De nuvarande utbildningshindren av ekonomisk och geografisk

natur kunna nämligen svårligen försvaras och måste anses oförenliga

med en demokratisk samhällsuppfattning. Det är därför glädjande, att så stor

enighet synes ha uppnåtts om önskvärdheten av att genom ökade statliga

stödåtgärder underlätta högre studier även för begåvad ungdom från obemedlade

och mindre bemedlade hem. I princip synes man således vara i

stort sett enig om att urvalet till de högre utbildningsbanorna uteslutande

bör bero av vederbörandes intellektuella förutsättningar och lämplighet för

studier och icke liksom nu i stor utsträckning baseras på de enskilda familjernas

ekonomiska och sociala ställning.

Jag vill starkt understryka nödvändigheten av att — även med bortseende

ifrån sociala rättvisesynpunkter — främja rekryteringen till universitet

och högskolor med hänsyn till den brist på akademiskt utbildad arbetskraft,

som råder inom flera yrkesområden och som sannolikt även i

fortsättningen kommer att göra sig gällande, därest icke utbildningskapaciteten

kommer att öka. Det skulle emellertid få mycket skadliga verkningar

för de intellektuella yrkena och för samhället, om denna ökning av

rekryteringen till högre studier i första hand skulle komma att omfatta ett

större antal studenter med medelmåttig studiebegåvning. Det framstår

därför som angeläget att tillvarataga även de studiebegåvningar, som komma

från mindre välsituerade samhällsskikt. Som utredningen i annat sammanhang

påvisat, torde det finnas en stor outnyttjad »begåvningsreserv»

framför allt inom de lägre socialgrupperna samt på ur skolsynpunkt missgynnade

orter.

opaginerad Kontrollera mot PDF

4 Statsutskottets utlåtande nr 172.

Det är själ\ klart icke endast ekonomiska faktorer, som påverka rekryteringen

till de högre utbildningsanstal terna. De sakkunniga ha också framhållit,

att traditionella och psykologiska synpunkter göra sig starkt gällande

vid valet av levnadsbana. Föräldrarnas allmänna attityd gentemot olika

utbildningsvägar torde ävenledes inverka på barnens olika yrkesval, liksom

föräldrarnas sociala ambitioner. Det synes vidare vara en riktig iakttagelse,

när utredningen anmärker, att traditionens och hemmiljöns betydelse°ofta

visai sig hos de unga själva i form av en allmän osäkerhet inför nya yrkesmiljöer,

vilket avspeglar sig även vid valet av studieriktning. De här antydda

irrationella faktorernas inverkan på rekryteringen till de högre utbildningsbanoma

torde emellertid icke kunna elimineras, förrän ännu rådande

klassföreställningar och fördomar ytterligare försvagats. Under sådana

förhållanden ha därför statsmakterna, såsom utredningen också framhåller,

i stort sett icke andra möjligheter, om man inom överskådlig tid vill

nå resultat, än att genom olika praktiska åtgärder söka bryta nu existerande

utbildningshinder av ekonomisk och geografisk natur.

Jag är även angelägen understryka, att en demokratisering av de högre

utbildningsmöjligheterna måste ske parallellt med en höjning av den allmänna

bildningsnivån genom en förbättrad obligatorisk skolutbildning. Ett

brytande av de ekonomiska och geografiska utbildningshindren redan på

realskole- och gymnasiestadiet är likaledes en förutsättning. Den omfattande

stipendieringen vid läroverk och liknande läroanstalter, som numera

genomförts och torde komma att ytterligare utbyggas, kommer därför att

få den största betydelse även för de studentsociala stödåtgärdernas utformning.

Man bör nämligen kunna räkna med ökade förutsättningar att skapa

en socialt mera differentierad rekrytering även till universiteten och högskolorna.

Frågan om utbildningsmöjligheternas demokratisering måste slutligen

ses i samband med den framtida skolans organisatoriska utformning,

framför allt med hänsyn till förutsättningarna att skapa ett rationellt urval

av elever till gymnasier och högskolor.

I några remissyttranden ha farhågor yppats för att en stark beskärning

av de praktiska yrkenas tillgång på intellektuellt begåvade människor

skulle bli följden av en betydande och allmän höjning av antalet studenter

vid universitet och högskolor. I andra sammanhang har man talat om en

»intellektuell utarmning» av de praktiska yrkena etc. En utveckling i sådan

riktning skulle givetvis vara olycklig. Lika självklart är att teoretiskt och

allmänt begåvat folk behövs även på andra yrkesområden än de s. k. intellektuella

och akademiska. I likhet med såväl studentsociala utredningen som

skolkommissionen anser jag emellertid, att farhågorna för en intellektuell

utarmning av de praktiska och manuella yrkena äro överdrivna. Jag kan

icke heller finna, att några bärande skäl anförts för att frångå denna uppfattning.

För det första torde alla beräkningar av den s.k. begåvningsreservens

storlek vara ytterst osäkra, vilket även framgår av utredningens i ett senare

sammanhang redovisade undersökningar. Ökningen av antalet studerande

vid universitet och högskolor kommer dessutom alltid att ske under

mer eller mindre hänsynstagande till behovet av arbetskraft inom alla områden.

Det finns vidare ingen särskild anledning räkna med att de praktiska

yrkena i framtiden skulle få mindre konkurrenskraft än för närvarande.

Snarare bör man vid eu fortsatt ekonomisk och social utjämning i samhället

räkna med motsatsen. Slutligen torde det alltid komma att finnas

människor, som av olika skäl föredraga att göra sina insatser på ett prak
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 17%. 5

tiskt yrkesområde, även om teoretiska utbildningsmöjligheter skulle föreligga.

Jag vill till sist endast understryka utredningens med skärpa hävdade

uppfattning, att samhällets ekonomiska åtaganden i vad det gäller de enskilda

studerandena under inga omständigheter kunna motivera en inskränkning

i deras personliga fri- och rättigheter. Jag vill även erinra om

att jag redan i mina direktiv för utredningen framhöll nödvändigheten av

att söka undvika, att en större ekonomisk trygghet för de enskilda under

studietiden vunnes på bekostnad av deras frihet i studierna.

Universitets- och högskolestudenternas aktuella situation.

I propositionen lämnas i anslutning till studentsociala utredningens betänkande

och till 1945 års universitetsberednings betänkande del IV (SOU

1949: 48) en redogörelse för universitets- och högskoleungdomens aktuella

situation innefattande uppgifter om bland annat antalet avlagda studentexamina,

studenternas sociala härkomst, betygsnivå, val av vidareutbildning

och ekonomiska förhållanden, begåvningsreservens beräknade storlek

in. m. Beträffande detaljerna i denna redogörelse hänvisas till propositionen,

s. 12—31.

Departementschefen har i detta sammanhang anfört bland annat följande.

Den brett upplagda redogörelse för universitets- och högskolestudenternas

aktuella situation, som studentsociala utredningen lämnat i sitt betänkande,

torde vara nödvändig för att få den sociala och ekonomiska bakgrunden

till de av utredningen framförda praktiska förslagen. I likhet med

flertalet remissinstanser anser jag, att det sammanställda statistiska Materialet

otvetydigt visar angelägenheten av att genom olika statliga stödåtgärder

dels förbättra de ekonomiska betingelserna för högre studier över

huvud taget, dels främja en socialt mera allsidig rekrytering till våra universitet

och högskolor.

Redan av de uppgifter, som lämnats rörande abiturienternas och studenternas

sociala härkomst, torde framgå, att de ekonomiskt sämre ställda

samhällsgrupperna måste ha möjligheter att rekrytera en avsevärd öknmg

av studentkadrarna. Detta påstående torde kunna göras, även om man

— som jag tidigare framhållit — måste anse beräkningar av den s. k.

begåvningsreservens storlek vara ytterst osäkra. Man kan under alla förhållanden

icke göra gällande, att vi med nuvarande utbildningssystem på

ett rationellt sätt tillvarataga vårt lands teoretiska begåvningar.

Departementschefen har vidare understrukit förutom det faktum, att

studentkårernas nuvarande sammansättning är i hög grad socialt och ekonomiskt

betingad, den familjeekonomiska bakgrundens betydelse för möjligheterna

att bedriva högre studier. I sistnämnda hänseende samt i fråga

om omfattningen av studenternas skuldsättning har departementschefen

anfört följande.

Den familjeekonomiska bakgrundens betydelse framgår även av den redogörelse,

som lämnats för studiekostnadernas bestridande. Det visar sig

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Statsutskottets utlåtande nr 172.

salunda, att mer an halva totala studiekostnaden för de i den föreliggande

nnderhåHnmgf" .rfdovisade studenterna bestreds genom återbetalningsfritt

underhall av foraldrarna och av studenternas eget kapital. Även skulderna

bhnd n^ °ö;lt °1° Pr°Ä iU. ’an> s°m upptagits inom familjen eller

bland narstaende och enskilda. Detta skulle alltså innebära, att endast

v/Vi av de totala studiekostnaderna finansierades genom banklån

och liknande. Huru de studerande fördela sig med avseende på anlitade

utvagar för bestridande av studiekostnaderna framgår däremot icke

av det antorda siffermaterialet. De statistiska uppgifter, som utredningen

hamtat från akademikerutredningen, ge dock en viss uppfattning

om proportionen mellan skuldsatta och icke-skuldsatta akademiker vid in°- tradet i förvärvslivet. Av teologie kandidaterna voro sålunda 82 procent

skuldsatta av medicine licentiaterna 68 procent, av filosofie magistrarna

56 procent, av civilingenjörerna 54 procent, av juris kandidaterna 42 procent

och av filosofie kandidaterna 37 procent. Belysande är även den av

arbetsmarknadskommissionen 1943 utförda undersökningen, enligt vilken

«e,n/ien°mSn£t!isa skuldsumman per skuldsatt studerande uppgick till

6 400 kronor. Franraknar man den interna skuldsättningen skulle alltså den

genomsnittliga skuldsumman stanna vid 3 400 kronor. Det kan invändas,

att de anförda, siffrorna icke äro aktuella, och därför bör man numera

genomgående^ räkna med något högre belopp, men de torde likväl lämna en

god bild av länens betydelse för studiernas finansiering.

Olika former av studentsociala stödåtgärder.

Studentsociala utredningen har i fråga om olika studentsociala stödformer

anfört bland annat följande.

Ett statligt stöd till de studerande kan, liksom fallet är med övriga former

av socialpolitik, insättas efter två skilda linjer. Antingen kunna de studerande

beredas direkt ekonomiskt stöd, eller kunna studiekostnaderna nedbringas

genom åtgärder, som göra uppehället på studieorten billigare —

t. ex. bostadssubventioner, ekonomiskt stöd åt matsalar avsedda för de

studerande, inrättande av kurslitteratursamlingar, avskaffande av oblidatonska

avgifter, samt i vissa fall genom nedskärande av studietiden.

Det direkta statliga stödet, som kan utgå i form av lön under studietiden

eller stipendier under hela eller delar av studietiden, får till resultat, att en

ciel kostnader, vilka tidigare på olika sätt bestredos av enskilda, nu övertöras

på det allmänna. Utgår understödet i form av studielån, medför detta,

att studiekostnaderna skjutas på framtiden och återkomma efter studietidens

slut sasom amorteringar av de upptagna lånen. Ingendera av dessa

tre stödformer lön, stipendier eller lån — verkar direkt sänkande på

studiekostnaderna. De bibehållas vid samma nivå som tidigare. I det enskilda

fallet innebär stödet visserligen, att studiekostnadsproblemet löses,

antingen definitivt eller temporärt — beroende på stödets utformning —

förutsatt att det utgående stödet motsvarar de reella studiekostnaderna.

o Införas däremot parallellt med de direkta stödformerna även indirekta

sadana, i form av kapitalsubventioner till bostadshus och liknande inrättningar

för studenterna, vinnes först och främst, att totalkostnaderna för det

allmänna med sannolikhet minska i det långa loppet. Dessutom kommer en

allmän reduktion av dessa kostnader även dem tillgodo, vilka av olika skäl

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 172. 7

kunna komma att ställas utanför det direkta stödet. Sadana åtgärder ansluta

sig dessutom i praktiken till de studentsociala åtgärder, som redan

vidtagits av studenternas egna organisationer på de olika studieorterna.

En kombination av direkta och indirekta stödåtgärder synes av ovan anförda

skäl utredningen vara den lämpligaste metoden att nedbringa studiekostnaderna

och därmed att utvidga rekryteringsbasen till de högre studierna.

Utredningen, som avstyrkt en lösning av studiekostnadsproblemet efter

lönelinjen, har framlagt en rad förslag angående direkta och indirekta stödåtgärder

ävensom angående studenternas hälso- och sjukvård samt organisationen

av det studentsociala arbetet. En sammanställning av dessa förslag

återfinnes i propositionen å s. 36—39, varjämte å s. 39—40 redogjorts för

utredningens kostnadsberäkningar.

Departementschefen har i fråga om de olika stödåtgärder, som sta till

buds, anfört följande.

En kombination av direkta och indirekta stödåtgärder torde vara

den lämpligaste metoden, om man inom en viss begränsad kostnadsram vill

nå en så stor effekt som möjligt med de statliga stödåtgärderna. Utredningens

förslag i detta avseende har också allmänt accepterats av myndigheter

och organisationer. Jag kan för egen del i princip ansluta mig till vad

utredningen anfört om önskvärdheten av att de direkta stödformerna —

stipendier och lån — kombineras med indirekta sådana i syfte att nedbringa

studenternas levnadskostnader. Sasom utredningen framhåller, synes

man härigenom vinna, att totalkostnaderna för det allmänna med sannolikhet

minska i det långa loppet samt att en reduktion av levnadskostnaderna

även kommer dem tillgodo, som av olika skäl ställas utanför det

direkta stödet.

De direkta stödformer, som böra väljas, måste enligt mm uppfattning

fylla vissa bestämda villkor. Det gäller för det första att ställa erforderligt

studiekapital till förfogande och att ekonomiskt underlätta bedrivandet

av högre studier. För det andra maste stödåtgärderna fa en sadan utformning

att de främja rekryteringen till universitet och högskolor från de

ekonomiskt svagare grupperna i samhället. Slutligen böra sådana stödformer

väljas, som i största möjliga utsträckning göra de studerandes ekonomiska

situation så likartad som möjligt oavsett den familj eekonomiska

bakgrunden. De stödformer, som då erbjuda sig, äro studielön, statsstipen
dier

och statliga lån. _ . _ .. ... ... .

Studielönen har så gott som enhälligt avvisats, och det finns därför ingen

anledning att här diskutera dess för- och nackdelar. Denna stödform, som

onekligen har vissa principiella fördelar, saknar nämligen för narvarande

aktualitet, och de skäl, som utredningen anfört emot denna stödform, äro

så övertygande, att studielönen under nuvarande förhållanden bör kunna

avföras från diskussionen. , , . .

Stipendieformen torde vara den mest tilltalande ur de studerandes egen

synpunkt. Stipendier kunna lösa den enskildes studiekostnadsproblem, de

torde vara den effektivaste stödformen ur rekryteringssynpunkt och kunna

bidraga till att vissa studenter icke av ekonomiska skäl tvingas till en i forhållande

till andra oproportionerligt stor skuldsättning. Stipendier medföra

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Statsutskottets utlåtande nr 172.

å andra sidan olägenheter i samband med en ekonomisk behovsprövning

som under nuvarande förhållanden torde vara nödvändig. En lotsning av

s£SS?iÄ^SÄ''‘ip“didini“är dessutom Mt bero™-£ -

i-X;1''1 s^thgen studielånet beträffar, så innebär detta i princip en effektiv

undF studieåren. Studiekostnadsproblemet löses åtminstone tempoW-^U?e!fne1lkan

Smi1lgt anP,assas till den hjälpbehövandes reella be°X

ch tordev! högre grad an andra stödformer vädja till den studerandes

eget ansvar. Vidare blir kravet på ekonomisk behovsprövning mindre än

vid stipendier Ur statsfinansiell synpunkt äro studielånen att föredraga

sasom mindre kostsamma än övriga stödformer. s

Studielånet som stödform har å andra sidan även uppenbara nackdelar,

b “ed amortenngstvanget komma lånen att starkt belasta den akademiskt

utbildade arbetskraften. Ur rekryteringsfrämjande synpunkt synas

... n Jara. underlägsna stipendierna. Särskilt inom de socialgrupper, för

vilka tillträdet till högre studier bör underlättas, föreligger en utbredd

psykologiskt betingad motvilja mot skuldsättning. I motsats till vissa

remissinstanser kan JaS “ke heller finna, att statliga lån på samma sätt

som statsstipendier kunna gora studenternas ekonomiska situation mera

likartad oavsett de privatekonomiska resurserna. För den enskilde akademikern

maste nämligen i de flesta fall skuldsummans storlek tillmätas av
-

Departementschefen har därefter berört några av de anmärkningar, som

vid remissbehandlingen framkommit mot utredningens val av stödformer

samt slutligen förordat, att det direkta statliga stödet till universitets- och

hogskolestuderande samt de studerande vid socialinstituten inriktas på ett

utbyggande av statsstipendier och studielån i kombination. Emellertid har

departementschefen förklarat sig med hänsyn till det ekonomiska läget icke

vara beredd att nu framlägga förslag om nya statsstipendier eller förorda

anslag till de av utredningen föreslagna indirekta stödåtgärderna.

Studielån med statlig kreditgaranti.

Kungl; Maj;t har (avdelning I, punkt 5, s. 47—60) föreslagit riksdagen

att godkanna av departementschefen förordade grunder för studielån med

statlig kreditgaranti.

Studentsociala utredningen har i valet mellan olika låneformer stannat

för att föreslå studielån med statlig kreditgaranti (garantilån) efter mönster

av de nuvarande statsgaranterade akademikerlånen, d. v. s. lån, som av

banker och andra särskilt angivna kreditinstitutioner utlämnas utan annan

säkerhet an statlig garanti. Utredningen syftar i sitt förslag till en långtgående

utvidgning av den statliga kreditgarantien, så att denna skulle komma

de studerande till godo redan under de år, då studierna bedrivas. I fråga

om den närmare utformningen av utredningens förslag i denna del torde få

hänvisas till propositionen, s. 47—57.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Statsutskottets utlåtande nr 172.

Utredningens förslag om studielån med statlig kreditgaranti har med vissa

ändringar biträtts av departementschefen, som därvid till en början angående

behovet av lån samt själva låneformen anfört följande.

De statliga räntefria studielån, som hittills utgått till studerande vid

universitet och högskolor, ha uppenbarligen icke varit tillfyllest. Av

befolkningsutredningens betänkande om akademikernas amortermgsproblem

(stat. off. utr. 1945: 51) framgår, att bland de akademiker, som

åtnjutit statliga lån, icke mindre än 87,9 procent av de i undersökningen

deltagande redovisade även andra studielån. Läget i dag torde i stort

sett vara detsamma. Visserligen har antalet räntefria lån ur allmänna

studielånefonden till de studerande vid fackhögskolorna och socialmstituten

ökat avsevärt under de sista åren. För läsåret 1949—1950 ha salunda

utdelats 454 nya lån på tillhopa 661 650 kronor. Såsom kapitalinvestering

i statens lånefond för universitetsstudier har däremot varje år

sedan budgetåret 1944/45 till nya lån anvisats oförändrat 100 000 kronor.

Under alla förhållanden måste avsevärt större kreditmöjligheter ställas till

förfogande, om det allmänna genom studielån vill underlätta de studerandes

ekonomiska villkor och främja rekryteringen till universitet och högskolor.

Jag är därför beredd att i väsentliga delar förorda bifall till utredningens

förslag om ökning av lånemöjligheterna. . .... .

När det gäller själva låneformen, ha de sakkunniga föreslagit studielån

med statlig kreditgaranti efter mönster av de nuvarande statsgaranterade

akademikerlånen. Starka skäl synas tala för denna laneform. Den är för

det första i hög grad smidig. Den kräver ett minimum av administrativ arbetskraft,

och härtill komma de synnerligen goda erfarenheterna från garantilånenämndens

hittillsvarande arbete. Det måste vidare anses naturligt

att söka åstadkomma en och samma låneform för såväl examinerade akademiker

som studerande vid universitet och högskolor. Det synes slutligen

vara ekonomiskt fördelaktigt att icke behöva lägga upp statliga lånefonder

av den storlek, som det här måste bli fråga om.

En långtgående utvidgning av den statliga kreditgarantin till de studerande

vid universitet och högskolor torde komma att innebära ett verksamt

ekonomiskt stöd. Jag delar även utredningens uppfattning, att dei. är

angeläget att de studerandes beroende av borgensmän och kreditinstitut i

görligaste mån avlägsnas. Utan tvivel har nämligen svårigheten och manga

gånger omöjligheten att anskaffa privat borgen för studielån verkat i hög

grad hämmande på rekryteringen till de högre utbildningsbanorna. Om

staten i stället ikläder sig borgensansvar för studielån synes ett väsentligt

studiehinder bli undanröjt. För övrigt hänvisar jag till vad jag tidigare

anfört i samband med mitt principiella ställningstagande till olika studentsociala

stödåtgärder.

I fråga om de risker fiir statsverket, som kunna vara förbundna med en

statlig kreditgaranti, samt i samband därmed i fråga om de förutsättningar,

som böra krävas för erhållande av sadan garanti, har departementschefen

vidare anfört följande.

En väsentligt utökad studiekredit med statlig garanti kan givetvis komma

att medföra större förlustrisker för staten än vad de nuvarande akademikerlånen

innebära. Jag anser dock, att dessa risker icke böra överdrivas.

Fördelarna med de statsgaranterade lånen äro dessutom så stora, att även

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 172.

starka betänkligheter borde kunna övervinnas. Jag vill särskilt understryka,

att det i varje fall icke finns någon för staten mindre kostsam stödform av

tillnärmelsevis samma effekt.

. Den viktigaste garantin emot »felinvesteringar» av studiekapital li°-°-er

i kravet på ådagalagd studielämplighet. Skola garantilånen, såsom föreslagits,

ställas till förfogande redan för de nyinskrivna studenterna, finnes

mgen annan kvahfikationsgrund än studentbetyget att utgå ifrån. Ett bra

studentbetyg är dock i och för sig ingen garanti för framgång i fria akademiska

studier, som kräva även andra egenskaper än de som framför allt

aio avgörande vid mera bundna skolstudier. Emellertid säger oss såväl

erfarenheten som företagna undersökningar, att det föreligger en direkt

överensstämmelse mellan studentbetyg och senare studieresultat. En klar

gräns synes när ga mellan dem som ha under Ba i medelbetyg i studentexamen

och dem som ha högre. Universitetsberedningen liar i sitt fjärde

betänkande (stat. off. utr. 1949:48) lämnat ett rikhaltigt siffermaterial,

som stöder detta påstående. Av naturvetarna ha sålunda 78 procent av

1937 års studenter, som legat under Ba-strecket, misslyckats med sina

studier. Av juristerna misslyckades 42 procent av denna kategori, av humanisterna

ha över hälften av denna grupp misslyckats etc., medan av gruppen

över AB blott några få procent misslyckats.

En ytterligare säkerhet skulle vinnas, om kreditgaranti beviljades först

etter ett par års framgångsrika högskolestudier. Ett sådant lånesystem

skulle a andra sidan strida mot den statliga stipendie- och lånepolitik för

studerande, som hittills förts. Ur studiehjälpssvnpunkt skulle det innebära

en avsevard försämring. Skulle den statliga kreditgarantin icke beviljas

under de första aren, skulle de nya lanen icke heller få den rekryteringsfrämjande

verkan som avsetts. Det torde vidare vara ett känt förhållande,

att de första studieåren äro svårast att finansiera för den enskilde.

Det gäller sålunda att väga studiehjälpssynpunkten mot nödvändigheten

av att undvika alltför stora ekonomiska risker för staten. Jag har därvid

kommit till den uppfattningen, att studielån i princip böra stå till förfogande

redan vid studiernas början men att man i avvaktan på erfarenheter

av den utvidgade statliga kreditgarantin tills vidare bör ställa något högre

betygskrav än vad utredningen föreslagit för att bevilja kreditgaranti uteslutande

med stöd av studentbetyget. Med hänsyn till att endast cirka 12

procent av abiturienterna ha ett genomsmttsbetyg av AB eller därutöver

och cirka 42 procent ett genomsnittsbetyg av Ba och därutöver upp till icke

fullt AB, bör krävas ett genomsnittligt poängvärde i läroämnen av minst

3,5 i en betygsskala med sju enheter (0—6), där betyget C erhåller poäng\

ärdet 0 och betyget A poängvärdet 6. Självfallet bör dock icke en rigorös

poängbedömning förekomma, och särskilda hänsyn måste givetvis tagas

till olika slag av visad specialbegåvning samt till privatister, vars genomsnittsbetyg

i regel uppvisa lägre värden än de ordinarie skolelevernas.

Så snart den studerande uppvisat resultat av sina akademiska studier

genom tentamen eller annan form av vitsord från akademisk lärare eller

pa annat sätt styrkt sin studielämplighet, bör kreditgaranti kunna beviljas

oavsett studentbetyget.

Det torde vidare innebära ytterligare en säkerhet, om, såsom utredningen

föreslagit, garantilan beviljas endast för ett år i sänder och under

de första tre terminerna för en termin i sänder. En sådan bestämmelse synes

mig icke, såsom överstyrelsen för de tekniska högskolorna framhållit, be
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 172.

höva skapa en känsla av ekonomisk otrygghet hos vederbörande, då ju

bestämmelsen uteslutande skulle avse att vara en garanti mot uppenbara

missbruk av låneförmånema. Det bör vidare understrykas, att avsikten

ej är att ett lån skulle avskrivas endast därför att en person misslyckats

med sina studier. Avskrivning av ett lån måste alltid omsorgsfullt prövas

och i sista hand hänskjutas till Kungl. Maj:t för avgörande. Allmänt sett

kan till sist sägas, att erfarenheterna av studenter och akademiker sasom

låntagare äro goda. ..

När det gäller att bedöma studielämpligheten hos socialmstitutens elever

måste speciella bedömningsgrunder tillämpas, eftersom en stor del av de

studerande vinna inträde efter särskilt inträdesprov och ej på grund av tidigare

avlagd examen. . „ , .

I fråga om den ekonomiska behovsprövnmgen böra nagra bestamda

inkomstgränser icke fastställas. I princip delar jag nämligen den uppfattningen,

att den statliga kreditgarantin bör tillkomma alla, som fylla kraven

på studielämplighet. För att förhindra missbruk av den statliga kreditgarantin

torde emellertid rent allmänt böra föreskrivas, att garanti bör

kunna beviljas, då behov av lån förefinnes.

Ytterligare har departementschefen närmare berört vissa särskilda frågor,

däribland frågan om kreditgarantins storlek samt om vilka studentkategorier,

som till en början böra fa komma i åtnjutande av den föreslagna garantin.

Härvid har departementschefen anfört i huvudsak följande.

Utredningens beräkningar av antalet studielån och den statliga kreditgarantins

omfattning äro såsom framhållits ytterst approximativa och

bygga dessutom på rent teoretiska — och sannolikt orealistiska förutsättningar.

Jag är å andra sidan medveten om svårigheten, för att icke

säga omöjligheten, att göra tillförlitliga förhandskalkyler beträffande kreditgarantins

storlek. Utredningens beräkningar ge dock en viss uppfattning

om lånebehovet, även om summan 75 miljoner kronor sannolikt ar

för låg. Som jämförelse kan nämnas, att garantilånenämnden hittills beviljat

garanti till akademiker för i runt tal 2o miljoner kronor. .

Utredningen har föreslagit, att de nya lånen skulle bli räntefna för statsstipendiater,

förutvarande statsstipendiater och för ytterligare cirka 10 procent

av övriga låntagare. Med hänsyn till det ekonomiska läget anser jag

mig icke nu kunna förorda en sådan räntefrihet. Även av andra, skal synes

det vara lämpligare — åtminstone för närvarande — att icke förbinda de

stats Garanterade lånen med någon form av räntefrihet utan liksom hittills

låta rim tefri a lån efter särskild behovsprövning utgå från de båda nu existerande

lånefonderna. Det torde nämligen bli billigare ur statens synpunkt

att använda fondmedel än att genom direkt subvention ersatta de enskilda

studerandena för deras ränteutgifter. Ett sådan förfaringssätt synes aven

bli administrativt enklare. När de studentsociala stodatgarderna tatt

större omfattning, är det däremot möjligt, att fondsystemet bor avvecklas.

För att rationellt kunna samordna de studentsociala atgarderna toreslar

jag, att räntefria studielån till studerande vid fackhögskolorna och socialinstituten

i fortsättningen utdelas av samma organ, som ioreslas skola bevilja

den statliga kreditgarantin. Kapitalinvesteringar avsedda tor nya rantefria

studielån till studerande vid fackhögskolorna och social instituten

böra därför i fortsättningen lämpligen göras i statens lånefond tor universitetsstudier,

vilken sedan UKb) är utbruten ur allmänna studielaneionden

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande nr 172.

och vars lånemedel utdelas av de lokala statsstipendienämnderna. Till

iragan om medelsanvisningen återkommer jag senare.

Låneberättigade skulle enligt utredningen vara såväl nyinskrivna som

tidigare msknvna studenter. För att undvika en alltför stor belastning på

de garanhbeviljande organen vid själva starten, torde det bli nödvändigt

att begransa de nya statsgaranterade studielånen till studenter, som in
ffT-n3

tld!gast hostterminen 1948. Överhuvudtaget synes det motiverat

? in fn.,JOrj,an begransa de nya lånemöjligheterna för att sedan eventuellt

utvidga lanestödet till att omfatta även andra kategorier av studerande,

t. ex. seimnarieeleverna.

Vissa av Uppsala studentkårs kreditkassa framförda synpunkter i fråga

om vissa uppmjukningar av lånereglerna torde förtjäna övervägas vid utformningen

av lanebestämmelserna. Jag tillstyrker vidare svenska sparbanksföreningens

förslag, att studielånen efter hand som de beviljas skola

k.ur11,na sammanföras till ett lan. Däremot anser jag mig icke nu böra taga

ställning till fragan om ett eventuellt stöd till studenternas egna kreditkassor.

bparbanksforenmgens synpunkter på detta spörsmål synas dock

i princip kunna accepteras.

I övrigt har jag icke funnit anledning till erinran emot de förslag, som

framlagts av studentsociala utredningen. Det torde få ankomma på Kungl.

Maj.t att senare utfärda de förordningar och föreskrifter, som äro erforderliga

JVagon medelsanvisning för täckande av eventuellt uppkommande

kapitalförluster synes icke vara nödvändig under budgetåret 1950/51

Under punkten anslagsberäkningar avser jag dock att för nämnda ändamåi

toresla ett nominellt anslag av 100 kronor.

Till stöd för det i motionerna I: 412 och II: 501 framförda yrkandet, att

statsgaranterade studielån skola kunna beviljas sådana flyktingstudenter,

som med sannolikhet kunna väntas bliva svenska medborgare, har framhållits

den svåra situation, som flyktingstudenterna befinna sig i. Redan

sociala och humanitära skäl motiverade därför ett sådant stöd, varjämte

den rådande bristen på intellektuell arbetskraft gjorde det angeläget att

flyktingstudenterna sattes i stand att slutföra påbörjade studier.

I motionerna 1:414 och II: 502 har uttalats, att samma skäl som anförts

för stödåtgärder för studerande vid universitet och högskolor kunde anföras

för eleverna vid folkskoleseminarierna. Om stödåtgärderna utsträcktes

till semmaneeleverna skulle detta dessutom komma att utgöra en välbehövlig

stimulans för att förmå ungdomen att välja folkskollärarbanan i sådan

omfattning, att lärarrekryteringen säkerställdes.

I motionerna 1:413 och 11:503 har i fråga om beviljandet av kreditgaranti

åt studenter, som inskrivits före höstterminen 1948, anförts bland

annat följande.

Det torde svårligen kunna bestridas, att den i propositionen förordade

begränsningen dels till en början betydligt minskar värdet av den föreslagna

stödformen, dels ger ett i förhållande till det reella lånebehovet syn
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

13

Statsutskottets utlåtande nr 112.

nerligen irrationellt urval. Ej heller torde det kunna bestridas, att de

skäl, som motivera inrättandet av statsgaranterade studielån lör studenter

inskrivna tidigast höstterminen 1948, med åtminstone samma styrka

o-öra sig gällande för studenter, som inskrivits tidigare. Dessa kunnavisserligen

efter avlagd examen erhålla s. k. akademikerlan, men i manga

fall dröjer det som nämnts ännu en avsevärd tid, innan slutexamen avlaots.

För flera av de här avsedda studerande torde svårigheter råda att

anskaffa det för studiernas slutförande erforderliga _ kapitalet. I sjalva

verket torde dessa svårigheter, vilkas undanröjande ju är syftet med de

statsgaranterade studielånen, snarast vara större än för de senast msknvna

studentårgångarna, detta av många orsaker (bland annat bör framhailas,

att de yngre men icke de äldre studentargangarna kunna erhalla statsstipendier

i form av fri kost och bostad).

I 1945 års universitetsberednings betänkande IV visas (s. 144 ff„ s.

172 tf.), att avbrottsfrekvensen för studenter från socialgrupp III, som

påbörjat universitets- och högskolestudier, är större än avbrottsfiek\ ensen

för studenter med samma studentmedelbetyg i socialgrupperna I och

II. Härav dragés den slutsatsen, att även de sociala (ekonomiska) förhållandena

orsaka studieavbrott. Att studenter från fattigare hem trots

goda studentbetyg i så stor utsträckning nödgas avbryta sina studier, torde

i ej ringa mån bero på att svårigheter uppstått att anskaffa det för

studiernas fortsättande erforderliga kapitalet.

Att frigöra även studerande inskrivna före höstterminen 1948 från beroendet

av borgensmän och livförsäkringsskydd vid anskaffandet av erforderligt

studiekapital är i högsta grad befogat både med hänsyn till det

principiellt önskvärda att underlätta högre studier och den radande bristen

på intellektuell arbetskraft. Redan ur denna sista synpunkt vore det

synnerligen beklagligt, om personer med goda studieförutsättnmgar skulle

behöva avbryta redan påbörjade studier på grund av svårigheter att anskaffa

studiekapital.

Av vad här anförts torde ha framgått, att, därest till en början en begränsning

av de nya studielånen till vissa studentårgångar nödvändigtvis

skulle behöva företagas, denna i stället borde ske på så sätt, att endast studenter,

som hade t. ex. två år eller längre tid kvar till slutexamen, skulle

kunna komma i åtnjutande av desamma; dock borde härvid i de fall, da

erhållande av statsgaranterade studielån var en absolut förutsättning for

studiernas fullföljande, även studenter med kortare tid till slutexamen

kunna erhålla dylika. o , .....

Varje begränsning till vissa studentårgångar maste emellertid medtora

bestämda olägenheter. Det synes emellertid, som om en sådan begiansning

skulle kunna undvikas. Det bör härvid erinras om att studentsociala

utredningen föreslagit, att saväl nyinskrivna som tidigare inskrivna studenter,

ntan hänsyn till när de inskrivits, skulle vara laneberättigadc och

att mot detta utredningens förslag, såvitt framgår av propositionen, inga

invändningar riktats från någon remissinstans.

Med statsfinansiella skäl torde en begränsning av nämnd art icke kunna

motiveras. Dels bli de enda kostnaderna, som åsamkas statsverket, eventuella

förluster på grund av att låntagaren icke kan fullgöra sin betalningsskyldighet,

och denna risk torde vara mindre för dem, som redan bedrivit

två års studier, än för andra, dels är den kategori, som det här är fråga om,

mycket liten i förhållande till alla de studenter, som inom en icke alltför

opaginerad Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande nr 172.

studielån.framtid &U eller ha innehaft statsgaranterade

tionSS^S TfÖrf S S°7 n,äTtS °cksä endast ett skäl> ett administrahelninina

kt°’ ? dcn +f°rordade begränsningen, nämligen att alltför stor

v£? TW ? dg garnnt!b!V1Jande organen vid själva starten måste undvikas.

Det synes emellertid, som om riskerna härför överdrivits.

I dessa motioner har vidare närmare diskuterats den ökning av arbetsbelastningen,

som en utsträckning av kreditgarantin till äldre studentårgangär

skulle medföra. I samband därmed har uttalats, att det borde vara

möjhgt att låta den nya stödformen åtminstone från och med vårterminen

1950/51 sta öppen för alla inskrivna.

Statlig subvention till uppförande av studentbostäder.

Kungl. Maj:t har (punkt 6, s. 61—70) föreslagit riksdagen att godkänna

av departementschefen förordade grunder för tertiärlån och tilläggslån till

uppförande av studentbostadshus.

Kungl. Maj:ts förslag grundar sig på ett av studentsociala utredninqen

framlagt förslag. For detta har redogörelse lämnats i propositionen, s. 61_

68, vartill torde få hänvisas.

Departementschefen har i fråga om behovet av studentbostäder och möjligheten

att tillgodose detta till en början anfört följande.

Ettstathgt stöd till uppförande av studentbostäder framstår för närvarande

sasom angelaget dels for att avhjälpa den svåra bristen på stum£-wm

itVav r™1618-,.0011 högskolestäder och dels för S om

3prSnA°k,r- lind,ra ,en. ytterligare höjning av studenternas hyreskostnader

och darmed också deras levnadskostnader. Både utredningen och

bostadsstyrelsen ha understrukit, att tillgången på uthyrningsrum för stu

mer "/ u S''ast? aren- Med ett växande studentantal kom
mer

studenternas bostadssituation att ytterligare förvärras, om icke relativt

snabbt ett tillräckligt antal studentrum tillföres hyresmarknaden i våra

umversitets- och högskolestäder. De allvarliga följder en tilltagande brist

SonenW^TV nT?6 få vårt högre. utbildningsväsende'' torde vara

uppenbara. Därtill komma de av utredningen åberopade studentsociala

skalen för ett statligt stöd till studentbostadsbyggande

frarnlr^^dfT ?mnade översikte.u av aktuella studentbostadsprojekt

ramlar, att studenternas egna organisationer och stiftelser länge planla°t

^ bof adshus- Det torde vidare vara klart, att dessa

projekt icke kunna förverkligas utan stöd från det allmänna, om hyresbe

öppen skola kunna hallas pa en rimlig nivå. Såsom utredningen framhållit

visar saval erfarenheten som gjorda beräkningar, att hyrorna i nybyggda

studentbostadshus komma att ligga avsevärt över den nuvarande

genomsnittliga hyresnivån på orten, därest ingen subventionering äger

rn/!Udet nSanhUS draga nämhgfu relativt höga byggnadskostnader,

!■„ f°¥ av att särskilda krav måste ställas på ljudisoleringen

och tillgång till smautrymmen. Därtill kommer, att hyrorna i regel endast

kunna beraknas for nio manader per år. En icke subventionerad student
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 172.

15

bostadsproduktion torde därför komma att verka hyreshöjande även på den

allmänna hyresrumsmarknaden i universitets- och högskolestäderna. Av

dessa skäl förordar jag en statlig subvention till uppforande av studentbostadshus.

Beträffande formen för det statliga stödet till studentbostäder har departementschefen

vidare anfört följande.

I likhet med bostadsstyrelsen kan jag ansluta mig till vad utredningen

anfört om principerna för hyressättningen och om standarden i med statsbidrag

uppförda studentbostadshus. I anledning av utredningens förslag,

att statens ekonomiska stöd till företag för anordnande av studentbostäder

i första hand skall lämnas i form av tertiärlån och tillaggslan, far jag erinra

om att i propositionen nr 153 till förra årets riksdag förordades, att —

i avvaktan på statsmakternas beslut beträffande stödåtgärder för studentbostäder

— dylika företag skulle kunna erkännas och erhalla lan såsom

allmännyttiga företag enligt kungörelsen nr 587/1948 om tertiarlan och

tilläggslån för flerfamiljshus. Förslaget godkändes av nksdagen (statsutskottets

utlåtande nr 171 och riksdagens skrivelse nr 341). I likhet med

bostadsstyrelsen anser jag de skäl utredningen aberopat för att huvudparten

av stödet till studentbostäder lamnas i form av tertiarlan och tillläggslån

bärande. Jag förordar fördenskull, att dylika lan aven i fortsättningen

skola kunna beviljas för uppförande av studentbostäder De i vissa

delar betydelsefulla jämkningar i de allmänna lanebestammelsema, so

utredningen förordat i fråga om studentbostäder, upptager jag till provning 1

1 Det av utredningen diskuterade spörsmålet om formerna för själva

studentbostadsbyggandet anser jag mig icke nu bora taga stamning .ti .

Av praktiska skäl synes det nämligen vara olämpligt att föreskriva vissa

bestämda lösningar. I stället bör, såsom utredningen anmarker, det aktuella

behovet av studentrum, tillgången pa tomtmark och laget pa bjaonads

marknaden i varje särskilt fall bil avgörande.

I enlighet med bostadsstyrelsens uppfattning anser jag, att förslag till såväl

»standardhyra» som »normalhyra» för orten ävensom till »normalstanddard»

först böra uppgöras av vederbörande studentbostadsforetag i samrad

med det kommunala förmedlingsorganet för statliga lan och bidrag sam

därefter underställas bostadsstyrelsens prövning. Det bor vidare ankomma

på bostadsstyrelsen att för varje särskilt byggnadsföretag bedöma de uppgjorda

produktions- och driftskalkylerna samt pröva subventionsbehovet

med utgångspunkt från skälig anskaffningskostnad och beraknat aykastningsvärde

enligt de hyresinkomster, som bora inflyta, om hyrorna sattas i

överensstämmelse med av utredningen angivna principer. Det bor sedan ankomma

på Kungl. Maj:t att i varje särskilt fall besluta angaende storleken

av den statliga subventionen. Eu riktpunkt vid beräkningen av subventionen

synes kunna bli de principer, som enligt kungörelsen om tertiär an galla

för beräkning av tilläggslån för flerfamiljshus. Sistnämnda tillaggslan ut a

med ett visst belopp per kvadratmeter lagenhetsyta med för varje ort

faststiillt belopp. Såsom bostadsstyrelsen framhållit torde det emellertid

för närvarande icke vara möjligt att i fråga om studentbostäder fixera ett

tilläggslånebelopp för varje ort. Sedan erfarenhet vunnits av den nya laneverksamheten

för studentbostadsbyggande, torde det darfor fa ankomma

på Kungl. Maj:t att efter förslag av bostadsstyrelsen narmare faststalla

opaginerad Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande nr 172.

bostadshus?1-’ S°m bÖra gälk fÖr beräknin" av tilläggslån för student
Jag

tillstyrker utredningens förslag, att stiftelser och organisationer som

ncW r studentbostadshus skola betraktas såsom allmännyttiga företag

t<ä;å>l“aki-lfeinnnen lgt gallande kungörelse om tertiärlån, kunna erhålla

tertiarlan till 100 procent av avkastningsvärdet. Jag ger vidare min anslutnmg

till vad bostadsstyrelsen anfört i fråga om vederbörande kommuns

1 studentbostadsföretagen, och anser av de skäl styrelsen framutan

kostnad nm lgt’ att komrnunen tillhandahåller erforderlig tomtmark

Jag förordar slutligen i enlighet med utredningens förslag, att erforderlig

subvention skall utga i form av tilläggslån, ränte- och amorteringsfria un
V''?

1ar-i,Va/^fter I)rov,nin" om, eventuell avskrivning skall verkställas.

Medel till ifragavarande tertiärlån och tilläggslån böra utgå från Lånetonden

för bostadsbyggande, respektive Fonden för Låneunderstöd: Tilllaggslan

för viss bostadsbyggnadsverksamhet. Någon ökad kapitalinvestering

synes för närvarande inte påkallad härav. Till bidrag till kostnaderna

för inventarier i studentbostadshusen torde medel i sinom tid böra anvisas

a nksstaten under driftbudgeten.

k ^ j °mständigheten att vissa av de i det föregående omnämnda studentbostadsbyggnadsforetagen

redan kommit till utförande torde icke böra

utgöra hinder for att de bli delaktiga av här förordade understödsåtgärder.

Vissa organisationsfrågor.

Studentsociala utredningen har föreslagit, att fyra studentsociala byråer,

en på vardera studieorten Uppsala, Lund, Stockholm och Göteborg, skola

mrattas samt att den centrala studentsociala verksamheten skall anförtros

åt en nämnd, statens studentsociala nämnd med garantilånenämnden, i vilken

den nuvarande garantilånenämnden skall uppgå.

Departementschefen har med hänsyn till att han nu endast kunnat förorda

förverkligande av den föreslagna kreditreformen, ansett en betydligt

enklare organisation åtminstone för närvarande vara tillfyllest och har därför

föreslagit, att en statsstipendienämnd på varje kårort bör handha även

de nya garantilånen. Härvidlag har departementschefen anfört i huvudsak

följande.

,.„r, t ”VT ,narmast erbjuder sig i organisationsfrågan, torde

vara att lata forstarkta statsstipendienämnder på de olika kårorterna

handhava aven de nya garantilånen och följaktligen bevilja kredit
fck?nvarflAr

h r f1 fU''skl <, namnd för varje högskola synes däremot

icke vara lämpligt En sadan lösning skulle exempelvis för Stockholms

viS1 ■ lr7el?arn lcke mindre än tio olika garantibeviljande organ,

vilket utan tvivel skulle medföra olagenheter för såväl banker och kredit"2

f de studerande. En alltför långt driven decentraliserad verksamhet

torde aven medföra högre administrationskostnader. Jag förordar

en statsstipendienämnd på varje kårort. I dessa nämnder böra emellertid

samtliga högskolor ha minst en ordinarie ledamot, som antingen är

larar- eller studentrepresentant. Ett system med suppleanter bör dess
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

17

Statsutskottets utlåtande nr 172.

utom innebära ytterligare garantier för en allsidig representation. Jag förutsätter

vidare, att alla ärenden rörande stipendier och lån skola remitteras

till särskilda beredningsorgan vid de berörda högskolorna. Förutom representanter

för lärare och de studerande, vilka böra utses av respektive konsistorium

eller lärarråd och berörda studentkårers beslutande organ, torde

i nämnderna böra ingå två av Kungl. Maj:t utsedda allmänna representanter,

varav minst en bör besitta sakkunskap från kreditområdet. En av

dessa sistnämnda representanter bör tillika utses till ordförande. Sekreterare

och övrig erforderlig personal böra anställas av nämnderna själva. Det

torde emellertid böra ankomma på Kungl. Maj:t att framdeles utfärda

närmare bestämmelser rörande statsstipendienämndernas sammansättning

och organisation.

Med hänsyn till redan befintliga studentsociala stödåtgärder och vad jag

tidigare förordat skulle det tills vidare ankomma på statsstipendienämnderna

a) att utdela naturastipendier åt studerande vid universiteten i Uppsala

och Lund, vid karolinska institutet, vid medicinska högskolan i Göteborg

samt vid Stockholms och Göteborgs högskolor; b) att utdela bokstipendier

åt studerande vid universiteten i Uppsala och Lund; c) att besluta

om statlig kreditgaranti för studielån samt d) att utdela räntefria

studielån från statens lånefond för universitetsstudier.

Stipendier, som för närvarande utgå till studerande vid gymnastiska

centralinstitutet, vid de tekniska högskolorna, vid lantbruks-, veterinäroch

skogshögskolorna, vid tandläkarhögskolorna samt vid socialinstituten,

böra däremot tills vidare utdelas av samma organ som nu.

Vissa av de uppgifter, som enligt utredningens förslag skulle ankomma

på statens studentsociala nämnd med garantilånenämnden, torde lämpligen

böra uppdragas åt garantilånenämnden. Någon ändring av garantilånenämndens

sammansättning torde icke påkallas härav. Vad särskilt beträffar

utredningens förslag, att centralorganet skulle utgöra besvärsinstans

1 frågor rörande bland annat stipendier och studielån, anser jag mig icke

kunna förorda detsamma. Jag vill härvid särskilt framhålla, att det av

praktiska skäl icke synes mig möjligt att medgiva besvärsrätt i fråga om

stipendier och räntefria studielån, för vilka begränsade anslagsmedel stå

till förfogande. Det torde böra ankomma på Kungl. IMaj.t att framdeles

meddela de ytterligare bestämmelser, som kunna bli erforderliga för att

reglera garantilånenämndens nya uppgifter på det studentsociala området.

Den av mig förordade lokala organisationen för studiehjälpsverksamheten

torde kunna beräknas medföra en årlig merkostnad av i runt tal 20 000

kronor. Till frågan om medelsanvisningen härför återkommer jag i det följande.

Utskottet.

Utskottet kan i likhet med departementschefen väsentligen ansluta sig

till de principiella synpunkter, som av studentsociala utredningen lagts på

frågan om de högre utbildningsmöjligheternas demokratisering. Urvalet till

de högre utbildningsbanorna bör sålunda — oavsett social ställning, ekonomiska

förutsättningar och bostadsort — uteslutande bero av vederbörandes

intellektuella förutsättningar och lämplighet för studier. Härför tala

såväl rättvisesynpunkter som önskvärdheten av att tillvarataga förefintlig

studiebegåvning. Departementschefen har starkt understrukit nödvändig
2

— Bihang till riksdagens protokoll 1050. 6 samt. Nr 772 — /7/,.

opaginerad Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande nr 172.

heten av att även med bortseende från sociala rättvisesynpunkter —

rekryteringen till universitet och högskolor främjades med hänsyn till den

brist på akademiskt utbildad arbetskraft, som rådde inom ffera yrkesområden.

För uppnående av nämnda syften hava såväl utredningen som

departementschefen funnit ökade statliga stödåtgärder vara erforderliga.

Även utskottet finner för sin del dylika åtgärder motiverade. Utskottet får

emelleitid i detta sammanhang erinra därom, att vissa remissmyndigheter

betonat, att en betydande och allmän höjning av antalet universitets- och

högskolestuderande syntes kunna medföra risker för en alltför stark beskärning

av de praktiska yrkenas tillgång på intellektuell arbetskraft. Departementschefen

har för sin del ansett dessa farhågor överdrivna samt

bland annat framhållit, att ökningen av antalet studerande vid universitet

och högskolor alltid komme att ske under mer eller mindre hänsynstagande

till behovet av arbetskraft inom alla områden, varjämte departementschefen

ansett att det icke funnes anledning räkna med att de praktiska

yrkena i framtiden skulle få mindre konkurrenskraft än för närvarande.

Enligt utskottets mening bör utvecklingen pa ifrågavarande område ägnas

allvarlig och fortlöpande uppmärksamhet med hänsyn till vikten av att de

praktiska yrkenas tillgång på intellektuell arbetskraft icke alltför starkt

beskäres.

I likhet med departementschefen vill utskottet understryka, att samhällets

ekonomiska åtaganden i vad gäller de enskilda studerandena under

inga omständigheter få motivera en inskränkning i deras personliga fri- och

rättigheter.

Utskottet har uppmärksammat, att de statistiska uppgifter, som av

studentsociala utredningen hämtats från 1945 års akademikerutredning,

avse årgångarna 1920—1940 (se propositionen nr 99, s. 24). Det synes utskottet

sannolikt, att ett färskare siffermaterial skulle giva ett resultat, som

ännu mera än det föreliggande utvisar låneformens betydelse för studiernas

finansiering.

Såsom departementschefen framhållit utgöras de stödformer, som kunna

komma i fråga, av studielån, statsstipendier och statliga lån. Departementschefen

har framhållit, att de skäl, som anförts mot stödformen studielön, äro

så övertygande, att denna stödform under nuvarande förhållanden bör kunna

avföras från diskussionen. Utskottet, som delar den uppfattning, varåt

departementschefen sålunda givit uttryck, avstyrker därför bifall till det

i motionen II: 505 framställda yrkandet.

Departementschefen har vidare på anförda skäl förordat, att det direkta

statliga stödet till universitets- och högskolestuderande samt de studerande

vid socialinstituten borde inriktas pa ett utbyggande av statsstipendier och

studielån i kombination. Med hänsyn till det statsekonomiska läget har

departementschefen emellertid förklarat sig icke beredd att nu framlägga

förslag till nya statsstipendier eller förorda anslag till av utredningen föreslagna

indirekta stödåtgärder, utan begränsat sig till att förorda införande

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Statsutskottets utlåtande nr 172.

av studielån med statlig kreditgaranti samt statlig subvention till uppförande

av studentbostadshus.

Enligt utskottets mening är det beklagligt, att tillgängliga ekonomiska

resurser icke nu medgiva inrättandet av nya statsstipendier, kombinerade,

såsom departementschefen förordat, med studielån. En dylik stödform torde

nämligen vara den för de studerande åndamalsenligaste. I radande läge har

utskottet, som icke funnit något att erinra mot vad departementschefen

anfört rörande olika former av studentsociala stödåtgärder, emellertid ansett

sig böra ansluta sig till att åtgärderna på förevarande område för närvarande

begränsas till de stödformer, departementschefen angivit. På grund

av den ståndpunkt, utskottet sålunda intagit, avstyrker utskottet bifall till

motionen II: 504.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår har departementschefen

framlagt förslag till de grunder efter vilka studielån med kreditgaranti

skulle utgå.

Departementschefen har härvid bland annat föreslagit, att garantilån

skulle beviljas under de tre första terminerna för endast en termin i sänder.

I anslutning till vad i motionerna I: 413 och II: 503 därom anförts ifrågasätter

utskottet om det icke torde böra övervägas att lånen redan från början

finge utgå för en tid av ett år. Härför talar enligt utskottets mening

såväl den omständigheten att studielämpligheten knappast torde kunna bedömas

redan efter en termin som det förhållandet att genom beviljande av

lån för ett år vinnes en önskvärd avlastning av statsstipendienämndernas

arbetsbörda.

Departementschefen har vidare förordat, att de nya statsgaranterade

studielånen skulle begränsas till studenter, som inskrivits tidigast höstterminen

1948. Detta förslag har av departementschefen motiverats med nödvändigheten

av att undvika en alltför stor belastning på de garantibeviljande

organen vid själva starten. I motionerna I: 413 och II: 503 har föreslagits,

att lånen åtminstone från och med vårterminen 1951 skulle beviljas

även åt studerande, som inskrivits vid vederbörande undervisningsanstalter

före höstterminen 1948.

Utskottet har vid sin prövning av förevarande fråga kommit till den

uppfattningen, att övervägande skäl tala för att efter en viss övergångstid

även studenter inskrivna före 1948 få möjlighet till erhållande av

studielån. Enligt utskottets mening torde en dylik åtgärd utan alltför stora

administrativa svårigheter låta sig genomföra från och med höstterminen

1951. Utskottet vill därför för sin del förorda, att vid nämnda tidpunkt den

av departementschefen angivna begränsningen bortfaller. Med vad utskottet

sålunda förordat har det i nämnda motioner framställda yrkandet blivit

i huvudsak tillgodosett.

I motionerna I: 414 och II: 502 har yrkats, att det direkta statliga stödet,

som enligt studentsociala utredningen och departementschefen begränsats

att omfatta universitets- och högskolestuderande samt studerande vid

opaginerad Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets utlåtande nr 172.

socialinstituten, måtte utsträckas till jämväl studerande vid folkskoleseminarierna.

Departementschefen har rörande detta spörsmål framhållit, att

det syntes honom motiverat bland annat av hänsyn till de garantibeviljande

organens arbetsbelastning vid starten att till en början begränsa de nya

lånemöjligheterna för att sedan eventuellt utvidga lånestödet till att omfatta

även andra kategorier av studerande, t. ex. seminarieeleverna. Utskottet

delar denna uppfattning. Frågan om förmånens utsträckande till

seminarieeleverna torde lämpligen framdeles sedan närmare erfarenheter

vunnits rörande ifrågavarande verksamhet böra upptagas till förnyat övervägande.

Utskottet är sålunda icke berett att nu biträda det i motionerna

I: 414 och II: 502 gjorda yrkandet.

Av principiella skäl anser utskottet sig icke böra förorda det i motionerna

I: 412 och II: 501 framställda förslaget att av svenska staten garanterade

studielån skulle beviljas även sådana studerande vid våra universitet och

högskolor, som äro att betrakta som flyktingstudenter. Därest statligt stöd

till ifrågavarande studerande skulle befinnas ur humanitära synpunkter påkallat

torde detta enligt utskottets mening böra utgå i annan form än såsom

statsgaranterat studielån. Utskottet, som förutsätter att Kungl. Maj:t

har sin uppmärksamhet riktad på detta spörsmål, avstyrker alltså bifall till

nyssnämnda motioner.

I likhet med departementschefen tillstyrker utskottet, att för nästa budgetår

anvisas ett nominellt belopp av 100 kronor till kostnader för avskrivning

av studielån med statlig kreditgaranti för studenter m. fl.

Vad departementschefen i övrigt anfört och föreslagit i fråga om studielån

med statlig kreditgaranti föranleder icke någon erinran eller något uttalande

från utskottets sida.

Utskottet biträder vad departementschefen förordat med avseende å

grunder för tertiärlån och tilläggslån till uppförande av studentbostadshus

samt beträffande den lokala organisationen för studenthjälpsverksamheten

och vad därmed står i samband.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

att riksdagen må

I. avslå i motionen II: 504 framställt förslag om studentstipendier;
II.

avslå i motionen II: 505 begärt uttalande om studentlön;
III.

avslå i motionerna I: 414 och II: 502 framställt förslag

om statliga stödåtgärder även till studerande vid folkskoleseminarier;
IV.

avslå i motionerna I: 412 och II: 501 begärt uttalande

om studielån med statlig kreditgaranti även åt sådana

studerande vid universitet och högskolor, som äro att

betrakta som flyktingstudenter men som med sannolikhet

kunna väntas bli svenska medborgare;

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Statsutskottets utlåtande nr 172.

V. i anledning av Kungl. Maj:ts förslag samt motionerna

I: 413 och II: 503 godkänna av utskottet förordade grunder

för studielån med statlig kreditgaranti;

VI. godkänna de av departementschefen i statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för den 3 februari 1950

förordade grunderna för tertiärlån och tilläggslån till uppförande

av studentbostadshus.

II. Anslagsberäkningar.

l:o) Gemensamma universitetsändamål; Naturastipendier åt studerande

vid universiteten och vissa högskolor. I enlighet med Kungl. Maj:ts

förslag (avdelning II, punkt I, s. 76), vilket innebär en anslagshöjning med

25 000 kronor, varav 5 000 kronor för stipendier vid medicinska högskolan

i Göteborg och 20 000 kronor för studentsociala administrationskostnader,

hemställer utskottet,

att riksdagen må till Gemensamma universitetsändamål:

Naturastipendier åt studerande vid universiteten och vissa

högskolor för budgetåret 1950/51 under åttonde huvudtiteln

anvisa ett reservationsanslag av 335 000 kronor.

2:o) Kostnader för avskrivning av studielån med statlig kreditgaranti

till studenter m. fl. I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 2, s. 76),

vilket innebär anvisande av ett nominellt belopp av 100 kronor, hemställer

utskottet — under hänvisning till vad utskottet i det föregående anfört

att riksdagen må till Kostnader jör avskrivning av studielån

med statlig kreditgaranti till studenter m. jl. för budgetåret

1950/51 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag

av 100 kronor.

3:o) Statens lånefond för universitetsstudier. I enlighet med Kungl.

Maj:ts förslag (punkt 3, s. 77 och 78) hemställer utskottet,

att riksdagen må till Statens lånejond jör universitetsstudier

för budgetåret 1950/51 under statens utlåningsfonder

anvisa ett investeringsanslag av 1 000 000 kronor.

4:o) Allmänna studielånefonden. I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag

(punkt 4, s. 78 och 79) hemställer utskottet,

att riksdagen må till Allmänna studielånejonden för budgetåret

1950/51 under statens utlåningsfonder anvisa ett

investeringsanslag av 3 500 000 kronor.

Stockholm den 19 maj 1950.

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets utlåtande nr 172.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Rickard Lindström, Sven Larsson,

Gränebo, Mannerskantz, Ohlon, Gustaf Karlsson, Iwar Anderson, fröken

Andfersson, herrar Leander, von Heland, Hesselbom, Erik Gustaf Andersson,

Edin, Andrée och Axel Andersson; samt

från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Ward, Bergström,

Svensson i Grönvik, Boman i Kieryd, Mårtensson i Uddevalla,

Lindholm, Rubbestad, Staxäng, Bergstrand, Kollberg, fröken Elmén, herrar

Persson i Vinberg, Jansson i Kalix och Henriksson.

Reservation

under avd. I. Vissa studentsociala åtgärder av herrar Mannerskantz, Ohlon,

fröken Andersson, herrar Axel Andersson, Skoglund i Doverstorp, Boman

i Kieryd, Staxäng, Bergstrand, Kollberg och fröken Elmén, vilka ansett,

att utskottet bort tillstyrka motionerna I: 412 och II: 501 om statsgaranterade

studielån till flyktingstudenter och att därför

dels det stycke på s. 20 i utskottets yttrande, som börjar med orden »Av

principiella» och slutar med orden »nyssnämnda motioner», bort hava följande

lydelse:

»Vad i motionerna I: 412 och II: 501 anförts till stöd för det i motionerna

framställda förslaget har synts utskottet bärande. Utskottet har därför funnit

sig böra förorda, att bestämmelserna angående de statsgaranterade studielånen

utformas sa, att sådana flyktingstudenter, som icke äro svenska

medborgare men studera vid svenska universitet och högskolor och vilka

framdeles kunna förväntas få sin verksamhet i Sverige, beredas möjlighet

att erhålla ifrågavarande lån.»

dels ock utskottets hemställan under IV. bort hava följande lydelse:

»IV. med bifall till motionerna I: 412 och II: 501 uttala,

att studielån med statlig kreditgaranti skola kunna beviljas

även åt sådana studerande vid universitet och högskolor,

som äro att betrakta som flyktingstudenter men som med

sannolikhet kunna väntas, bli svenska medborgare.»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1950:314 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majts proposition angående studentsociala stödåtgärder m. m. jämte i ämnet väckta motioner. a1 i texten