Utlåtande i anledning av väckta motioner om byggande av en cykelstig inom övre Sopper oområdet i Norrbottens län.
1950-05-19 · 2 sidor
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: inget tryckt sidnummer kunde läsas ur riksdagens text; sidorna visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1950:179, Utlåtande i anledning av väckta motioner om byggande av en cykelstig inom övre Sopper oområdet i Norrbottens län.
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
4
Statsutskottets utlåtande nr 179.
Nr 179.
Utlåtande i anledning av väckta motioner om byggande av en
cykelstig inom övre Sopper oområdet i Norrbottens
län.
(4:e avd.)
I två Iikalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av herrar
Grym och Nyström (I: 113) och den andra inom andra kammaren av
herr Jansson i Kalix m. fl. (II: 136), har anhållits, att riksdagen måtte hos
Kungl. Maj :t hemställa om utredning och förslag till byggande av en cykelstig
inom övre Sopperoområdet i Norrbottens län.
Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sitt vrkande får
utskottet hänvisa till motionen II: 136.
över motionerna ha, etter därom i vederbörlig ordning gjord framställning,
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt länsstyrelsen i Norrbottens län
avgivit yttranden.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har anfört följande.
Motionärernas syfte är att skapa bättre vägförhållanden för lapparna inom
Sopperoområdet. Enligt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förmenande bör
an emellertid se detta spörsmål i ett större sammanhang. Frågorna om, i
vilken omfattning liknande behov som det inom Sopperoområdet kunna
toreligga inom andra områden samt huru vägar av ifrågasatt slag skola finansieras,
aro icke klarlagda. Det är vidare icke undersökt, om det är tillfyllest
med cykelstigar i dylika fall, eller om dessa böra planeras så, att de i
en framtid kunna utbyggas för trafik med hästfordon eller motorfordon
r ragan hur eventuella cykelstigars framtida underhåll lämpligen skall ordnas
ar aven svävande.
Innan man går in för att verkställa utredning samt upprätta arbetsplan
S£fCiellt foret?g’ bor enligt väg- och vattenbyggnadsstvrelsens uppiattning
bl. a. ovan namnda komplex av frågor vara klarlagt.
Länsstyrelsen har i ärendet infordrat särskilt yttrande av lappfogden i
norra tjalldistriktet, vari bl. a. erinrats om att de i motionerna åsyftade lapparna
årligen utnyttja norska betesområden under månaderna maj_sep
tember.
Sedan urminnes tid ha vederbörande därvid, med familjer och bohag,
uppehållit sig på den norska sidan av gränsen och då i regel slagit läger på
lampliga platser i närheten av bebyggda trakter. Enligt alltjämt gällande
bestämmelser i renbeteskonventionen åligger det också lapparna att åttolja
renhjordarna till de norska distrikten och att uppehålla sig där intill
dess renhjordarna återföras till Sverige. I och med ockupationen av Norge
under det senaste världskriget har emellertid denna ordning beträffande
familjeforflyftningarna tillfälligtvis avbrutits, och lappfogden håller det
icke för uteslutet att renskötarfamiljerna i den ifrågavarande lappbyn, trots
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande nr 179.
5
vissa betänkligheter från norsk sida, kunna komma alt erhålla medgivande
att jämväl för framtiden förlägga sina sommarboplatser i Sverige. Först
när klarhet vunnits härom synes man enligt lappfogdens mening på allvar
böra upptaga frågan om anordnande av förbättrade färdleder från Sopperobygden
till de platser som då befinnas bliva godtagbara sommarvisten för
i enskötarhushållen.
Under åberopande av vad lappfogden sålunda anfört och i avvaktan på
resultatet av den inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och skogsstyrelsen
pågående utredningen om enskilda vägar, varvid frågan om bidrag till cykelvägar
jämväl torde behandlas, har länsstyrelsen funnit sig f. n. icke böra
tillstyrka den i motionerna föreslagna utredningen.
Utskottet. Enligt gällande renbeteskonvention åligger det vederbörande
lappfamiljer att åtfölja renhjordarna till de s. k. vår- och sommarbeteslanden
i Norge och att uppehålla sig där, till dess hjordarna återföras till Sverige. I
samband med ockupationen av Norge under senaste världskrig ha dock
dessa bestämmelser tillfälligtvis satts ur kraft. Såsom lappfogden i norra
fjälldistriktet framhållit, har någon klarhet ännu icke kunnat vinnas beträffande
frågan, i vad mån nu tillämpade ordning, enligt vilken lappfamiljerna
sålunda kvarstanna i Sverige under vår- och sommarmånaderna, skall bliva
beständande även för framtiden. Enligt lappfogdens mening borde definitivt
beslut i denna fråga avvaktas, innan det av motionärerna aktualiserade
spörsmålet upptoges till närmare övervägande. Ej heller länsstyrelsen i
Norrbottens län har ansett sig kunna biträda motionärernas förslag. Länsstyrelsen
har därvid särskilt hänvisat till vad lappfogden härutinnan anfört
och dessutom påpekat, att frågan om bidrag till cykelstigar f. n. är under
utredning. Jämväl väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har givit uttryck åt den
uppfattningen, att förevarande spörsmål borde prövas i ett större sammanhang.
De skäl som av remissmyndigheterna åberopats till stöd för den av dem
intagna ståndpunkten finner utskottet bärande. Utskottet kan sålunda icke
tillstyrka motionärernas förslag utan hemställer,
att motionerna I: 113 och II: 136 icke må föranleda någon
riksdagens åtgärd.
Stockholm den 19 maj 1950.
På statsutskottets vägnar:
MARTIN SKOGLUND.
Närvarande: se under utlåtandet nr 178.
Reservation
av herr Jansson i Kalix.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.