Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ls proposition med förslag till vissa ändringar i 1987 års allmänna tjänsteoch familjepensionsreglementen in. m. jämte i ämnet väckta motioner.

1950-05-19 · 22 sidor


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: inget tryckt sidnummer kunde läsas ur riksdagens text; sidorna visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1950:183, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ls proposition med förslag till vissa ändringar i 1987 års allmänna tjänsteoch familjepensionsreglementen in. m. jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 183.

1

Nr 183.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ls proposition med förslag

till vissa ändringar i 1987 års allmänna tjänste- och

familjepensionsreglementen in. m. jämte i ämnet

väckta motioner.

(5:e avd.)

I propositionen nr 236 har Kungl. Maj :t, under åberopande av bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över finansärenden för den 31 mars 1950, föreslagit

riksdagen att dels godkänna vid propositionen fogade förslag till kungörelser

om ändring i 1947 års allmänna tjänstepensionsreglemente den 30

juni 1947 (nr 416) och om ändring i 1947 års allmänna familj epensionsreglemente

den 30 juni 1947 (nr 417), dels bemyndiga Kungl. Maj :t att i huvudsaklig

överensstämmelse med vad i propositionen förordats meddela erforderliga

övergångsbestämmelser i anledning av pensionsregleringen för övningslärare

vid statliga skolor, pensionsbestämmelser för övningslärare vid

vissa icke-statliga skolor och för kyrkomusiker, bestämmelser i fråga om

förbättring av tjänstepensionerna för vissa beställningshavare å krigsmaktens

reservstater samt bestämmelser angående tillägg å vissa livräntor in. m.

i anledning av olycksfall eller yrkessjukdom, dels ock bemyndiga Kungl.

Maj :t att med i propositionen angivna tillägg godkänna en mellan pensionssakkunniga

för arbetsförmedlingen, å ena sidan, samt Svenska landstingsförbundet

och Svenska stadsförbundet, å andra sidan, den 28 december 1949

träffad överenskommelse angående grunderna för statens övertagande av de

pensionsförpliktelser, som åligga arbetsförmedlingsanstalternas förutvarande

huvudmän.

Förenämnda författningsförslag äro av följande lydelse.

Förslag

till

kungörelse om ändring i 1947 års allmänna tjänstepensionsreglemente

den 30 juni 1947 (nr 416).

Härigenom förordnas, att 1 § 1 mom., 32 § 2 mom. och 35 § 3 mom. 1947

års allmänna tjänstepensionsreglemente den 30 juni 1947 skola erhålla ändrad

lydelse på sätt nedan angives.1

1 Senaste lydelse, se 1948:589.

1 Rihang till riksdagens protokoll 1950. 0 samt. .Yr 185.

opaginerad Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 183.

1 §•

1 mom. Detta reglemente skall, med de undantag som angivas i 2 §, äga

tillämpning å följande statstjänstemän, å vilka statens allmänna avlöningsreglemente

eller avlöningsreglementet för övningslärare äger tillämpning,

nämligen:

a) innehavare av — — — Cob; ävensom

b) chefen för---beteckningen Cr.

32 §.

Åttonde huvudtiteln.

2 mom. De allmänna läroverken, statens skolköksseminarium och hushållsskola,

folkskoleseminarium, småskoleseminarium, läroanstalterna för

blinda, vårdanstalten för blinda med komplicerat lyte, dövstumskolorna

samt de högre tekniska läroverken.

1. För innehavare ----levnadsåldern uppnås.

Då synnerliga skäl därtill äro, må den myndighet, som äger att från tjänsten

entlediga, medgiva ordinarie övningslärare anstånd med avsked och

extra ordinarie övningslärare att bibehållas i sin befattning efter pensionsålderns

inträde, så länge läraren är fullt tjänstduglig, dock icke längre tid

än sammanlagt tre år.

2. Beträffande innehavare -----— beräknade beloppen.

3. Övergår rektor----frånträdda rektorstjänsten.

4. Vid tjänstår sberäkning jämlikt 15 § 1 mom. skall tid, varunder tjänsteman

innehaft extra ordinarie befattning såsom övningslärare och varunder

den enligt statens löneplansförordning för vederbörande löneklass gällande

månadslönen med hänsyn till undervisningsskyldighetens omfattning

minskats enligt föreskrifterna i avlöningsreglementet för övningslärare, minskas

med samma bråktal som det, varmed månadslönen av berörda anledning

minskats.

Vid bedömande huruvida förutsättningar föreligga för medgivande av rätt

till förtidspension enligt 11 § 2 mom. första stycket skall, oavsett vad i

nästföregående stycke stadgats, hänsyn tagas till tjänståren beräknade på

sätt i 15 § 1 mom. första stycket sägs.

5. Vad i 17 och 18 §§ sägs om bestämmande av grundbelopp av invalidpension

eller sjukpension för icke-ordinarie tjänsteman med avkortad tjänstgöringstid

skall beträffande extra ordinarie övningslärare äga tillämpning

för det fall, att den enligt statens löneplansförordning för vederbörande löneklass

gällande månadslönen vid avgången med hänsyn till undervisningsskyldighetens

omfattning minskats enligt föreskrifterna i avlöningsreglementet

för övningslärare. Härvid förekommande reduktion av tjänstepensionsunderlaget

skall ske med samma bråktal som det, varmed månadslönen

av berörda anledning minskats.

6. Vad i 13 § 2 mom. och 25 § 2 mom. andra stycket är stadgat om beräkning

av grundbeloppet av tjänstepension respektive i fråga om bestäm
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 183. 3

mande av Ijänstelivränta skall äga tillämpning jämväl beträffande ordinarie

övningslärare, som förflyttats från icke-statlig övningslärarbefattning

med pensionsrätt enligt SPA-reglementet till övningslärarbefattning med

pensionsrätt enligt detta reglemente.

35 §.

Elfte huvudtiteln.

3 mom. överståthållarämbetct och länsstyrelserna.

1. För överståthållaren och för landshövding tillämpas------ under
stiger

20.

2. Grundbeloppet av förtidspension enligt 11 § 2 mom. första stycket

skall för överståthållaren och för landshövding motsvara---nämnda

tidpunkt.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1950.

Förslag

till

kungörelse om ändring i 1947 års allmänna familjepensionsreglemente

den 30 juni 1947 (nr 417).

Härigenom förordnas, att 21 § 1 mom. och 24 § 3 mom. 1947 ars allmänna

familjepensionsreglemente den 30 juni 1947 skola erhålla ändrad

lydelse på sätt nedan angives.1

21 §.

Åttonde huvudtiteln.

1 mom. De allmänna läroverken, statens skolköksseminarium och hushållsskola,

folkskoleseminarierna, småskoleseminarierna, läroanstalterna för

blinda, vårdanstalten för blinda med komplicerat lyte, dövstumskolorna

samt de. höyre tekniska läroverken.

1. Vid bestämmande---beräknade familjepensionstalen.

2. Beträffande avliden---frånträda rektorstjänsten.

3. Vad i 8 § 2 mom. och 15 § 2 mom. femte stycket är stadgat om familjepensionstalet

respektive bestämmande av familjepensionstalet vid familjelivränta

skall äga tillämpning jämväl beträffande ordinarie övningslärare, som

Senaste lydelse, sc 1948: 590.

opaginerad Kontrollera mot PDF

* Statsutskottets utlåtande nr 183.

förflyttats från icke-statlig övningslärarbefattning med pensionsrätt enligt

SPA-reglementet till övningslärarbefattning med pensionsrätt enligt detta

reglemente.

24 §.

Elfte huvudtiteln.

3 inom. Överståthållarämbetet och länsstyrelserna.

bör överståthållaren och för landshövding skall — ---understiger 20.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1950.

Pensioneringen av övningslärare.

I anslutning till det i propositionen nr 234 till innevarande års riksdag

framlagda förslaget om genomförande av den lönereglering för övningslärare,

varom principbeslut fattades vid 1948 års riksdag (prop. nr 136; r. skr.

nr 390), upptages i förevarande proposition till en början till behandling

Irågan om övningslärarnas pensionering. Utredning i detta ämne har verkställts

av 1947 års lärarpensionssakkunniga, vilkas förslag undergått vederbörlig

remissbehandling.

Efter en redogörelse för nuvarande pensionsbestämmelser för övningslärarna

(prop. s. 7—9), pensionssakkunnigas förslag (prop. s. 9—18) samt

yttrandena över förslaget (prop. s. 18—20) anför föredragande statsrådet

i huvudsak följande.

»Beträffande den yttre form, vari pensionsbestämmelser för ifrågavarande

ändamål böra meddelas, är att märka, att för närvarande gälla skilda pensionsförfattningar

för statliga och icke-statliga övningslärare på motsvarande

sätt som för andra statstjänstemän respektive icke-statliga befattningshavare

med av staten anordnad pensionering. För övningslärarna gälla emellertid

icke samma pensionsförfattningar som för tjänstemännen i allmänhet.

1947 års allmänna tjänste- och familjepensionsreglementen eller deras

närmaste föregångare, de år 1941 utfärdade allmänna tjänste- och familjepensionsreglementena,

ha icke blivit tillämpliga på de statliga övningslärarna,

utan för dem gälla 1934 års civila tjänstepensionsreglemente och 1936

års allmänna familjepensionsreglemente; utgående tjänste- och familjepensioner

ha emellertid genom de under senare år företagna förbättringarna av

äldre pensioner i princip uppbringats till den nivå, som gäller enligt 1947

års allmänna tjänste- och familjepensionsreglementen. Den grundförfattning,

varigenom de icke-statliga övningslärarnas pensionsrätt regleras, är

det tidigare gällande reglementet för statens pensionsanstalt, men det nu

gällande SPA-reglementet har erhållit provisorisk tillämpning på ifrågavarade

befattningshavare.

opaginerad Kontrollera mot PDF

5

Statsutskottets utlåtande nr 183.

De sakkunnigas majoritet har föreslagit, att övningslärarna i samband med

löneregleringen inordnas, de statliga lärarna under 1947 års allmänna tjänsteoch

familjepensionsreglementen och de icke-statliga lärarna under SPA-ieglementet.

För egen del ansluter jag mig till sakkunnigmajoritetens förslag. Jag vill

framhålla, alt frågan om den ståndpunkt, som man härvidlag intager, knappast

blir av någon betydelse för pensionsförhallandenas materiella gestaltning,

då allmänna tjänste- och familjepensionsrcglementena och SPA-reglementet

innehållsmässigt så nära som möjligt överensstämma, bortsett från

skiljaktigheter betingade av att bestämmelserna i ena fallet skola tillämpas

på statsanställda och i andra tallet på icke-statsanställda befattningsha^ic.

Den omständigheten, att de redan befintliga reglementena erhålla tillämpning

jämväl på övningslärare, föranleder icke att de behöva utökas med mer

än ett mycket begränsat antal särbestämmelser, och å andra sidan skulle i

ett särskilt pensionsreglemente för övningslärare givetvis icke kunna undvaras

huvudbestämmelser av ett betydande omfång, motsvarande dem som

innefattas i de nuvarande pensionsreglementena. Jag vill tillägga, att jag

icke finner uteslutet, att ett enhetligt reglemente för den statliga pensioneringsverksamheten

kommer att framgå såsom resultat av den utredning på

pensionsområdet, vilken är avsedd att igångsättas under den närmaste framtiden.

Vid detta ståndpunktstagande kommer frågeställningen att bliva, i vilka

avseenden ändringar i och tillägg till pensionsreglementena böra göras i förevarande

sammanhang. Om man följer de gällande pensionsreglementenas

systematik, uppkomma i tur och ordning frågor rörande pensioneringens

omfattning, avgångsskyldigheten, de närmare förutsättningarna för erhållande

av pension och metoden för pensionsberäkningen.

I överensstämmelse med vad de sakkunniga föreslagit bör pensionsrätt åtfölja

ordinarie och extra ordinarie anställning, som avses i avlöningsreglementet

för övningslärare; de icke-statliga övningslärarna böra härvid för

SPA-reglementets tillämpning hänföras till grupp A och alltså obligatoriskt

erhålla pensionsrätt. De sakkunniga ha vidare erinrat om att Kungl. Maj:t

enligt 1 § 2 mom. allmänna tjänstepensionsreglementet äger, då särskilda

skäl därtill äro, besluta att reglementets bestämmelser skola gälla jämväl för

statlig befattningshavare med annan anställningsform än nu angivits, och

de ha uttalat, att med stöd av denna bestämmelse pensionsrätt borde kunna

tillförsäkras även lärare, som tillfälligtvis på grund av nedgång i veckotimantalet

å tjänsten förlorade den extra ordinarie anställningen, ävensom lärare

med eu tjänstgöring, som på grund av tjänstgöringsortens läge eller

jämförligt skäl icke kunde sammanslås med annan övningslärartjänst men

som med avseende å omfattningen obetydligt understege vad som fordrades

för extra ordinarie anställning. Ställning härtill torde icke i och för sig behöva

tagas i detta sammanhang. Därest nämnda bestämmelse över huvud

taget utnyttjas för ifrågavarande ändamål, synes i varje fall restriktivitet

därvid böra iakttagas och pensionsrätt sålunda endast böra medgivas, då

starka sakliga skiil tala därför.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 183.

I fråga om avgångsskyldigheten ha de sakkunniga, under hänvisning till

att de statliga pensionsåldersbestämmelserna äro föremål för översyn genom

en särskild utredning, icke ansett sig böra framlägga förslag till ändring

av nu gällande pensionsåldrar; de ha dock uttalat sympati för att den

för flertalet lärarinnor i hushållsgöromål gällande pensionsåldern av 65 år

nedsättes till 63 år, och de ha vidare funnit motsvarande ändring befogad

beträffande lärarinnorna i slöjd, särskilt när de även undervisade i hushållsgöromål.

Med hänsyn till angelägenheten av att icke föregripa resultatet av

den pågående pensionsåldersutredningen föreslår jag för egen del, att ändring

icke nu göres i gällande pensionsåldrar.

De sakkunniga ha beträffande procedur in. in. för beviljande av anstånd

med avsked föreslagit, att härför skall för de statliga övningslärarna tillIämpas

samma anordning som gäller enligt SPA-reglementet. Mot att så

sker har jag ingen erinran.

Beträffande de närmare förutsättningarna för erhållande av pension är

att nämna en detaljfråga. En av de allmänt gällande förutsättningarna för

medgivande av rätt till förtidspension är, att vederbörande tjänsteman innehar

minst det antal tjänstår, som erfordras för erhållande av hel pension.

1 lråga om tjänstårsberäkning för pensionsbestämningen gäller, att

tid under vilken icke-ordinarie tjänsteman haft avkortad tjänstgöring skall

minskas med så stor del som svarar mot avkortningen i tjänstgöringstiden,

men enligt särskild, redan gällande bestämmelse skola tjänståren beräknas

utan dylik avkortning vid bedömande av möjligheten att bereda tjänsteman

rätt till förtidspension. En dylik bestämmelse bör meddelas jämväl för övningslärarna

därest, såsom i det följande föreslås, till grund för dessas

pensionsberäkning lägges principen att tjänståren för tid, då vederbörande

har extra ordinarie anställning utan full undervisningsskyldighet, skola

avkortas.

Huvudfrågan i detta sammanhang rör emellertid metoden för pensionens

avvägning i lörhållande till tjänstgöringens omfattning. De grundläggande

faktorerna för pensionens beräknande utgöra enligt det statliga pensionssystemet

pensionsunderlag och tjänstår, och i det hänseende, varom här är

fråga, gäller för närvarande, att avkortning av tjänstgöringens omfattning

medför motsvarande avkortning vid tjänstår sberäkningen men däremot

icke inverkar på pensionsunderlagets storlek; vad nu sagts gäller jämväl

i fråga om pensionsberäkningen för statliga övningslärare. 1941 års lärarlönesakkunniga

föreslogo i det betänkande de sakkunniga framlade rörande

lönereglering för övningslärarna en sådan omläggning av metoden för

pensionsberäkningen, att varje anställningsår såsom extra ordinarie eller

ordinarie läiare skulle räknas som helt tjänstår och att tjänstepensionsunderlaget

skulle beräknas i förhållande till medeltalet av de timtal, som gällt

för läraren under de tio sista åren före avgången. Lärarpensionssakkunniga

ha upptagit förslaget till prövning men funnit detsamma medföra sådana

svårigheter vid sjukpensioneringen och familjepensioneringen ävensom vid

läiares övergång till annat reglemente, att dess genomförande icke kunde

opaginerad Kontrollera mot PDF

7

Statsutskottets utlåtande nr 183.

förordas. De sakkunniga ha även ansett det vara principiellt riktigast att

reglera övningslärarnas pensioner i huvudsaklig överensstämmelse med det

nu rådande pensionssystemet eller med andra ord med pensionsunderlag oc

tjänstår i numera vedertagen betydelse såsom normerande huvudfaktorer.

De sakkunniga äro emellertid icke ense i fråga om det satt varpa hansyn

till avkortningen i tjänstgöringen skall tagas vid tjanstårsberakningen. va

av de sakkunniga ha förordat, att anställningstid såsom extra ordinarie lärare

— med lägst halv tjänstgöring — skall tillgodoräknas till tie f_Jard ‘

delar, oberoende av tjänstgöringens omfattning. De sakkunnigas ordforand

har däremot, under framhållande bl. a. av att den angivna regeln kunde

leda till betydande ojämnheter, hävdat, att den i pensionsreglementena nu

tillämpade allmänna principen om avvägning av tjanstaren i forliallande

till tjänstgöringens omfattning borde följas även i fråga om ovnmgslararna.

För egen del vill jag framhålla, att en revision av de statliga pensionsreglementena

är förestående och att man, bl. a. med hansyn till de ons emål

som i olika sammanhang framkommit om att pensionen skall gora

»oantastbar» i högre grad än nu, får förutsätta att därvid även kommer att

till prövning upptagas frågan om metoden för pensionsbestamnmgen. Under

sådana omständigheter synes mig en sådan omläggning av nuvarand

pensioneringsprinciper, som sakkunnigmajoriteten förordat icke »u bora

vidtagas, med mindre särskilt starka skäl kunde anföras darfoi. Ja0 har

emellertid icke för min del kunnat finna, att detta är fallet. Såsom de sakkunnigas

ordförande framhållit, kan tvärtom tvekan råda om amplighete

i och för sig av den föreslagna 7*-regeln. Då liartill kommer att enligt v.

de sakkunniga framhålla, möjlighet icke synes finnas att låta denna regel

få retroaktiv verkan, föreslår jag, att bestännnelserna oni tjanstarsberakning

för tid, varunder innehaves extra ordinarie ovningslararanstallning,

utformas på det sätt de sakkunnigas ordförande angivit. Bestämmelserna

komma därvid alt utformas med redan befintliga bestämme ser för vissa

lärare vid konstfackskolan och musikhögskolan som förebild. Dessa bora

jämväl tjäna som förebild för en bestämmelse rörande beräkning av invalidpension

för övningslärare.

Härutöver böra, likaledes efter förebild av redan gallande bestammelsei,

meddelas vissa föreskrifter rörande verkan i pensionshänseende av tvangsförflvttning

till annan tjänst.

jac förordar i enlighet härmed, att Kungl. Maj:t dels för riksdagen framlägger

förslag till kungörelser om ändring i 1947 års allmänna tjanste- oc

famil jepensionsreglementen, upptagande nu angivna andringar, dels oc v

av riksdagen utverkar bemyndigande för sig att i angivna delar andra

Vad härefter angår frågan i vilken mån övergångsbestämmelser bora

meddelas i anslutning till reglcmentsändringarna, synes mig - med hansyn

bl a. till att eu överarbetning av förslaget till avlömngsreg emente fot

övningslärare är avsedd att komma till stånd före utfärdandet - Kungl.

Maj:t böra erhålla riksdagens bemyndigande att utfarda övergångsbestämmelser.

opaginerad Kontrollera mot PDF

8 Statsutskottets utlåtande nr 183.

Vad slutligen angår vissa detaljfrågor rörande finansieringen av övningslararpensioneringen,

har vad de sakkunniga anfört härom synts mig vara

godtagbart; därest riksdagen icke däremot framställer erinran, torde det

tå ankomma på Ivungl. Maj :t att meddela bestämmelser i ämnet. Jag kan

icke förorda att kravet på erläggande av engångsavgift eftergives i vidare

män än som redan skett genom SPA-reglementet med därtill hörande övergångsbestämmelser.

»

Pensioneringen av kyrkomusiker.

Vid 1949 års riksdag fattades principbeslut i fråga om kyrkomusikeror^anisationen

och om kyrkomusikernas anställnings- och avlöningsförhållanden

(prop. nr 199; r. skr. nr 327). I anslutning till det i propositionen nr 234 till

innevarande års riksdag framlagda förslaget om genomförande av den lönereglering

för kyrkomusikerna, som betingas av fjolårets principbeslut i ämnet,

framlägges nu i föreliggande proposition förslag om kyrkomusikernas

Pensionering. Utredning i ämnet har, liksom beträffande övningslärarna,

verkställts av 1947 års lärarpensionssakkunniga, vilkas förslag varit föremål

for vederbörlig remissbehandling.

Efter att ha erinrat om att någon pensionering av kyrkomusiker under

statlig medverkan icke för närvarande finnes och att ej heller församlingarna

sjalva i någon större omfattning synas ha ordnat pensionsfrågan redogör

föredragande statsrådet för innebörden av pensionssakkunnigas förslag

samt däröver avgivna yttranden (prop. s. 26—30) och anför därefter för e«en

del i huvudsak följande.

»Enligt det vid 1949 års riksdag fattade principbeslutet rörande kyrkomusikerorganisationen

m. m. skall i regel i varje kyrkomusikerdistrikt finnas

en organisttjänst eller en kantorstjänst och dessutom, efter medgivande

av Kungl. Maj :t, kunna finnas en eller flera biträdande kyrkomusiker! jänstei.

Organist- och de biträdande kyrkomusikertjänsterna kunna förenas med

skyldighet att utöver kyrkomusikaliska göromål fullgöra tjänstgöring såsom

musiklärare vid vissa läroanstalter. Med kantorstjänst skall följa skyldighet

att dels fullgöra kyrkomusikalisk tjänstgöring, dels ock meddela den undervisning,

som åligger folk- eller småskollärare; vid principbeslutet har i anslutning

därtill uttalats, att kantorstjänst är att betrakta som en enhetlig

tjänst och icke som en folk- eller småskollärartjänst med kyrkomusikaliska

goromål såsom bisyssla. Organisttjänsterna kunna inrättas som ordinarie

eller extra ordinarie. Anställningsformen för biträdande kyrkomusiker bestämmes

av Kungl. Maj:t; det har förutsatts att den kan vara extra ordinarie

eller arvodesanställning. Kantorstjänsterna skola alltid vara ordinarie

Ordinarie organisttjänster samt extra ordinarie organist- och biträdande

kyrkomusiker tjänster skola vara lönegradsplacerade tjänster. Ordinarie organisttjänst

skall vara förenad med en tjänstgöringsskyldighet motsvarande

minst 15 veckotimmar, och det kan förutsättas att Kungl. Maj:t icke lämnar

opaginerad Kontrollera mot PDF

9

Statsutskottets utlåtande nr 1S3.

medgivande att inrätta extra ordinarie biträdande kyrkomusikertjänst med

mindre omfattande tjänstgöringsskyldighet; i fråga om lön vid reducerad

tjänstgöring och vid fyllnadstjänstgöring skola i stort sett galla samma regler

som för övningslärare vid statliga och högre kommunala skolor. Kantorstjänsterna

ha ansetts lämpligen böra förenas med rätt till löneförmåner

enligt de för folk- och småskollärarna gällande bestämmelserna samt därutöver

med ett kanlorstillägg, vilket i regel skall motsvara 7»> av lönebeloppet

i 20 löneklassen å löneplan nr 1 statens löneplansförordning samt ytterligare

‘/a, för varje veckotimme, varmed det antal veckotimmar, som kantorns

tjänstgöring anses motsvara, överskjuter 3.

I annat sammanhang föreslås denna dag, att organisations- och lönere
formen

för kyrkomusikerna skall efter den 30 juni 1950 genomföras successivt,

i den män lagakraftågande beslut i organisationsfrågan föreligga. I anslutning

därtill bör nu ställning tagas till frågan om de pensionsbestämmel
ser,

som skola gälla för kyrkomusikerna.

Vad först angår pensioneringen av organister och biträdande kyrkomusiker

bör denna, såsom lärarpensionssakkunniga föreslagit, ordnas genom att

SPA-reglementet göres tillämpligt å dem. I 38 § reglementet böra sålunda

upptagas ordinarie organist samt extra ordinarie organist och extra ordinarie

biträdande kyrkomusiker; befattningarna böra obligatoriskt förenas med

pensionsrätt och i enlighet härmed hänföras till grupp A i reglementet. Pensionsåldern

bör i enlighet med de sakkunnigas förslag fastställas till 63 år.

För befattningarna bör gälla den pensionsklass, vars nummer med tre enheter

överstiger befattningens lönegradsnummer; det förutsättes att Kungl.

Maj :t vid medgivande att inrätta extra ordinarie tjänst som biträdande kyrkomusiker

även förordnar om placering av tjänsten i viss lönegrad enligt

det vanliga statliga lönesystemet. Härutöver böra för ifrågavarande tjänster

gälla samma bestämmelser i fråga om pensionens avvägning efter tjänstgöringsskyldighetens

omfattning, som enligt vad i det föregående föreslagits

skulle gälla för övningslärarna. Kungl. Maj:t torde böra lör sig utverka

riksdagens bemyndigande att vidtaga de erforderliga ändringarna i SPAreglementet.

Några särskilda övergångsbestämmelser behöva icke utfärdas för kyrkomusikernas

inordnande under SP A-reglementet. Frågan om tillgodoräkning

av föregående anställningstid löses automatiskt genom tillämpning av reglementets

huvudbestämmelser och de i anslutning till dessa meddelade allmänna

övergångsbestämmelserna. Jag kan icke tillstyrka, att några särskilda

anordningar därutöver vidtagas, exempelvis genom att kravet på erläggande

av engångsavgift för erhållande av retroaktiv tjänstårsberäkning

skulle för denna personalgrupp eftergivas i vidare mån än som följer av reglementet

och därtill hörande övergångsbestämmelser.

På sätt av det föregående framgår ha delade meningar rått i frågan om

kantorernas pensionsrätt. De sakkunniga ha i första hand avstyrkt att pensionsrätt

beredes kantorerna, och deras uppfattning delas av statskontoret

och statens pensionsanstalt. De sakkunniga 1m emellertid, trots sin tvek
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 183.

samhet i huvudfrågan, utarbetat ett förslag till bestämmelser om kantorspensioner.

Enligt detta förslag skulle tjänste- och familjepensionsunderlagen

för folk- och småskollärartjänsten förhöjas med 768 respektive 288 kronor

för kantorer, vilkas kyrkomusikaliska tjänstgöring motsvarade mer än

4 veckotimmar. Att dylik förhöjning icke skulle ske för kantorer med tjänstgöiing

motsvarande högst fyra veckotimmar ha de sakkunniga ansett motiveiat

vid en jämförelse med övningslärarna, som utöver 30 veckotimmar

äro skyldiga åtaga sig högst fyra veckotimmars undervisning utan att i anledning

därav erhålla förhöjd pension.

För egen del vill jag till en början erinra om att riksdagen vid sin behandling

av frågan om den nya kyrkomusikerorganisationen uttryckligen

framhöll, att man borde betrakta kantorerna som innehavare av enhetliga

tjänstei. Det bör observeras, att dessa tjänster tillsättas i annan ordning

än folk- och småskollärartjänster och att för deras erhållande gälla särskilda

behörighetsvillkor; den som erhållit kantorstjänst kan icke avsäga

sig den kyrkomusikaliska tjänstgöringen utan att avgå från tjänsten i sin

helhet. Lnder sådana förhållanden kan man enligt min uppfattning icke

med fog hävda, att kantorstillägg är att betrakta som lön för en särskild

pensionsgrundande tjänst eller som befattningsarvode eller ersättning för

bisyssla. Om man för bedömande av förevarande spörsmål vill jämföra med

vad som i övrigt gäller beträffande den statliga pensioneringen förtjänar det

beaktas, att enligt allmänna tjänste- och familjepensionsreglementena pensionsställningen

i vissa fall avvägts med hänsynstagande till vid sidan av

löncplanslön utgående särskild löneförmån.

Vid ställningstagandet till förevarande spörsmål har jag med beaktande

av7 angivna synpunkter funnit mig kunna förorda, att vid pensionsawägningen

får för samtliga kantorer tagas hänsyn till kantorstilläggets minimibelopp.

Då detta tillägges lönen för folkskollärare i lönegraden Ca 21, uppnås

eu löneställning ungefärligen motsvarande lönegraden Ca 22. Då skillnaden

mellan pensionsunderlagen för nämnda lönegrader utgör 384 kronor

beträffande tjänstepensionsunderlagen och 144 kronor beträffande fainiljepensionsunderlagen,

förordar jag att för kantorerna få gälla de i 1947 års

tjänste- och familjepensionsreglementen för folkskolan fastställda pensionsunderlagen

förhöjda med nämnda belopp. Förhöjningen bör icke differentieras

efter det kantorn har lärartjänstgöring som folkskollärare eller som

småskollärare; kantorstillägget å lönen är såsom förut nämnts lika stort i

båda fallen.

Jag anser mig emellertid kunna tillstyrka, att för kantorer med förhållandevis

omfattande kyrkomusikalisk tjänstgöring få tillämpas de enligt

folkskolans pensionsreglementen gällande underlagen med något större

tillägg an nyss angivits. Vid bedömandet vilka kantorer som sålunda böra

tå högre pensionsställning samt vid avvägningen av tillägget för dem bör,

såsom de sakkunniga framhållit, hänsyn bl. a. tagas till att den fyllnadstjänstgöring

av 4 veckotimmar utöver eljest gällande 30 veckotimmars undcrvisningsskyldighet,

som skall åligga övningslärare, icke avses bliva pen
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 18o.

sionsgrundande. Jag föreslår, att de högre tilläggen få gälla för kantorer,

vilkas kyrkorausikaliska tjänstgöring anses omfatta mer an 7 veckotimmar,

och att tilläggen för dem fastställas till 768 kronor i fråga om tjänstepension

och 288 kronor i fråga om familjepension.

I övriga avseenden, såsom i fråga om pensionsålder och anstånd med avsked

in. in., böra för kantorer gälla samma bestämmelser som för folkoch

småskollärare. Vid kantors tvångsförflvttning till annan tjänst bor

ställningen i pensionshänseende få bibehållas i fall, då löneställningen far ibehållas

utan särskild tidsbegränsning. Särskilda detalj bestämmelser erfordras,

såsom de sakkunniga framhållit, rörande tjänstårsberakmngen

vid partiell tjänstledighet. Slutligen böra gälla övergångsbestämmelser av

väsentligen samma innebörd som genom kungörelsen 1946:443 meddelats

vid ordnandet av distriktsöverlärarnas pensionering.

De sakkunniga ha av administrativa skäl stannat för att icke föreslå avgifter

för tilläggspensioneringen men uttalat, att principiellt sett huvudmansavgift

— fortlöpande avgift — borde utgå enligt SPA-reglementets

bestämmelser. För egen del anser jag emellertid ej tillräckliga skal finnas

för eftergivande av kravet på huvudmansavgifter. Avgifterna, vilka

för varje huvudman för sig uppgå till relativt obetydliga belopp — för narvarande

skulle avgiften för kantor med den högre pensionsställningen utgöra

86 kronor för år jämte 12 procent tillägg — böra utgå utan minskning

med hänsyn till eventuella tjänstledigheter samt i första hand inbetalas till

stiftsnämnderna eller av dessa innehållas i samband med avräkningsförfarande;

inlevereringen bör kunna ske en gång om året.

Då de förordade bestämmelserna i vissa avseenden, exempelvis i fråga

om pensionsavgifterna, komma att skilja sig från dem, som innefattas i

folkskolans pensionsreglementen, och en översyn av pensionsreglementena

är avsedd att igångsättas under den närmaste framtiden, torde bestämmeserna

icke nu böra införas i pensionsreglementena utan meddelas i särskild

författning, vilken, om så befinnes lämpligt, jämväl kan innehålla erforderliga

tilläggsbestämmelser. Jag förordar sålunda, att Ivungl. Maj :t inhanitar

riksdagens bemyndigande att meddela bestämmelser i ämnet i huvudsaklig

överensstämmelse med vad i det föregående förordats.»

I förevarande sammanhang har utskottet till behandling förehaft två likaivdande

motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr Lunciqvist

in. fl. (I: 479) och den andra inom andra kammaren av herrar Kyling

och Nilsson i Svalöv (II: 575), i vilka motioner hemställts, att riksdagen vid

behandlingen av propositionen nr 236 måtte bemyndiga Kungl. Maj.t a

vid meddelandet av pensionsbestämmelscrna för kyrkomusiker även utfarda

bestämmelser om pensionering av vissa i motionen II: 575 närmare angivna

äldre kyrkomusiker.

Beträffande motiveringen för ifrågavarande förslag far utskottet hanvisa

till motionen 11:575.

opaginerad Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande nr 183.

Vissa pensionsbestämmelser för överståthållaren.

- Dei! P^°Pos^^nen framlagda förslagen till kungörelser om ändring i 1947

ars allmänna tjänste- och familjepensionsreglementen innefatta jämväl att

lor överståthållaren skola gälla eu tjänstålder för hel pension av 20 år och

däremot svarande avkortningsregler för pensionsberäkningen på samma sätt

som f. n. gäller för landshövding.

Förbättring av tjänstepensionerna för viss reservstatspersonal.

1 ProP°sltlonen föreslås vidare, att en provisorisk reglering genomföres

av janstepensionerna till vissa beställningshavare å krigsmaktens reservstater.

Att frågan harom aktualiserats sammanhänger med att pension smvån

icke undergått någon höjning motsvarande den, som för aktivstatspersonalen

genomförts i anslutning till den för denna personal verkställda

allmänna löneregleringen, och med att därigenom uppkommit en omkastmng

i pensionsrelationen beställningshavare i olika lönegrader emellan.

ivlter en redogörelse för hittillsvarande förhållanden (prop. s. 35—37)

samt för ett av statskontoret den 8 februari 1949 avgivet utlåtande med

orslag till provisorisk reglering av tjänstepensionerna till här ifrågavarande

personal ävensom däröver avgivna yttranden (prop. s. 37—40) anför föredragande

statsrådet följande.

»På sätt av den förut lämnade redogörelsen framgår har någon annan

mreglering av reservstatspersonalens pensionsförmåner icke ägt rum i

samband med 1947 års allmänna pensionsreglering än att föreskrift med.

e ats °m VISS teknisk omräkning av pensionerna i syfte att jämväl beträffande

dessa pensioner skoIa kunna tillämpas numera gängse regler om rörig

i agg. Emellertid har ej heller i anslutning till den allmänna lönere«- r in gen nyssnämnda år någon reglering av lönerna för ifrågavarande personal

kommit till stånd. Vid en mera definitiv reglering av reservstatspersonalens

formaner synas löne- och pensionsförhållandena böra tagas under

samtidig omprövning, därvid eventuellt inträdande förändringar i avseende

a personalens tjänstgöringsskyldighet böra beaktas.

1 avbidan på genomförandet av en dylik löne- och pensionsreglering torde

emellertid en provisorisk reglering av enbart pensionsförhållandena böra

Mdtagas Det synes nämligen skäligt, att viss utjämning kommer till stånd

av den okade skillnad i pensionsnivån för å ena sidan den aktiva personalen

®C.h...a andra f*dan bestanningshavare å reservstat, som grundar sig på

att lorstnamnda personal i motsats till reservstatspersonalen från och med

-J* n 1 Ut 1 ätnJ''utande av löne- och pensionsreglering. Sär
1

*a 1 da njerSången till reservstat sker under de närmasle åren före

det bestnUnmgshavaren skuUe ha uppnått pensionsåldern synes eu jämkning

av skillnaden i pensionsförmåner vara motiverad.

opaginerad Kontrollera mot PDF

13

Statsutskottets utlåtande nr 183.

Statskontoret har med beaktande härav ifrågasatt eu förhöjning med 10

procent av pensionen åt sådan förutvarande beställningshavare å reservstat,

som övergått från aktiv stat tidigast 5 år före den pensionsålder, som galit

för senast innehavd beställning å aktiv stat. Svenska officersförbundet bär

hemställt, att nyssberörda beställningshavare måtte erhålla pension, till beloppet

motsvarande den förtidspension som skulle kunnat tillerkännas dem,

samt att övriga beställningshavare å reservstat måtte erhålla förhöjning a

sin pension med 10 procent.

För egen del anser jag i likhet med statskontoret, att jämkningen av

pensionsförmånerna bör ske i form av ett procentuellt tillägg å reservstatspensionen.

.lag vill emellertid förorda, att förmånen icke begränsas till att

avse beställningshavare, som övergått till reservstat under något av de sista

fem åren före "uppnåendet av pensionsåldern i den aktiva tjänsten, utan

att den tidsgräns, efter vilken övergång skall ha skett för att pensionsförhöjning

må åtnjutas, vidgas till förslagsvis 12 år före inträdet av sagda

pensionsålder. Å andra sidan synes mig viss gradation av procenttalet lämplig

för ernående av anpassning av pensionen efter vad som kan anses skali''«t

med hänsyn till avståndet till pensionsåldern. Jag vill sålunda föreslå,

att pcnsionsförliöjningen fastställes till 5 procent för beställningshavare,

för vilken till pensionsåldern återstått högst 12 men^ mer än s

år till 10 procent för beställningshavare, för vilken återstått högst 8

men mer än 4 år, och till 15 procent för beställningshavare, för vilken

återstått högst 4 år. Mot sist omförmälda procentsats kan visserligen, i anslutning

till vad statskontoret anfört, riktas den erinringen, att pensionen

efter dylik förhöjning kommer att något överstiga reservstatslönen. I betraktande

av den speciella ställning, som reservstatspersonalen intagei,

torde emellertid sistnämnda förhållande icke böra utgöra hinder för den

ifrågasatta pensionsförhöjningen, vilken i och for sig tår anses påkallad.

Däremot bör vid den av mig nu föreslagna pensionsregleringen i varje fall

tillses att reglerad reservstatspension icke tår överstiga pension å aktiv

stat i den grad, beställningshavaren tillhört vid övergången å reservstat.

Storleken av reservstatspensionerna efter nu avsedd procentuell förhöjning

framgår för vissa fall av följande sammanställning.

I övergång till reservstat skett, då till pensionsåldern återstått

Beställning

I Sergeant........

i Fanjunkare.....

I Löjtnant........

| Kapten ........

j Major...........i

• Överstelöjtnant.. |

j Överste.........

i Generalmajor....!

lögst 12 men mer j

än 8 år (5 proc.

förhöjning)

lägst

högst

2 076

2 772

2 852

3 240

3 000

4 128

4 128

5 748

5 748

6 984

6 984

7 704

8 616

9 618

högst 8 men mer

än 4 år (10 proc.

förhöjning)

lägst

högst

2 172

2 904

2 460

3 396

3 144

4 320

4 320

6 024

6024

7 320

7 320

8 076

9 024

10 104

högst 4 år (15

proc. förhöjning)

lägst i högst |

2 268

3 036

2 568

3 552

3 288

4 512

4 512

6 300

6 300

7 656

7 656

8 436

9 432

10 560

opaginerad Kontrollera mot PDF

14 Statsutskottets utlåtande nr 183.

AnUtet militära reservstatsbeställningar utgör för närvarande 311, varav

~J4 vid armén, 15 vid kustartilleriet och 2 vid flygvapnet. Av beställningshavarna

aro 1 generalmajor, 20 överstar, 9 överstelöjtnanter, 91 majorer,

/8 kompaniofficerare och 112 underofficerare. De civilmilitära beställnin«shavarna

å reservstat uppgå till allenast 11, varav 3 fältläkare, 3 regementsläkare,

2 taltveterinärer, 2 regementsveterinärer och 1 flygläkare av 1 araden.

b

linligt av statskontoret i ärendet förebragt utredning utgår pension till

sammanlagt 256 förutvarande beställningshavare å reservstat. Av dessa ha

18 övergått till reservstat före 35 års ålder, 67 vid en ålder av 35—39 år. 61

vid en ålder av 40—44 år, 86 vid en ålder av 45—49 år och 24 vid en ålder

av 50 år eller däröver.

Den av mig i det föregående förordade pensionsregleringen hör tillgodokomma

såväl militära som civilmilitära beställningshavare^å reservstat och

avse bade redan beviljade tjänstepensioner och dylika pensioner, som framdeles

komma att beviljas enligt hittills meddelade bestämmelser. Pensionsreglermgen

ar däremot icke avsedd att gälla pension åt efterlevande till bestallningshavare

å reservstat.

Den föreslagna pensionsförhöjningen synes böra få åtnjutas räknat från

och med den 1 januari 1950.

Bemyndigande torde böra utverkas åt Kungl. Maj :t att utfärda bestämmelser

i ämnet.»

Tillägg å vissa livräntor in. m. i anledning av olycksfall

eller yrkessjukdom.

Ytterligare behandlas i propositionen frågan om grunderna för vissa icke

forfattnmgsmässigt reglerade, dyrtidskompenserande tillägg å livräntor

in. in. i anledning av olycksfall eller yrkessjukdom (prop. s. 42—47). Efter

en redogörelse för gällande bestämmelser in. in. anför föredragande statsrådet

följande.

»Såsom den förut lämnade redogörelsen utvisar ha 1946—1949 års riksdagar

bemyndigat Kungl. Maj :t att enligt grunder, som nära ansluta sig

till föreskrifterna i forordningen nr 449/1943, utfärda bestämmelser om

dyrtidstillagg å vissa livräntor och jämförliga ersättningar, vilka bekostas

av staten men icke omfattas av bestämmelserna i berörda förordning. Såväl

bemyndigandet som förordningen gälla till utgången av juni 1950. Efter

denna tidpunkt äro, såsom nyss nämnts, de av Kungl. Maj:t i propositioner
nai1llr.

96 och 97 tlU årets r*ksdag föreslagna bestämmelserna avsedda att

galla i stallet for sagda förordning. Fråga uppkommer då i vad mån dessa

nya bestämmelser böra från och med den 1 juli 1950 äga motsvarande tilllampnmg

a de livräntor in. in., beträffande vilka Kungl. Maj :t med stöd av

riksdagens bemyndiganden haft att meddela beslut i fråga om dyrtidstillä«g.

Vad forst betraffar livräntor av det slag, som i den år 1946 upprättande

departementspromemorian hänförts till typ I - alltså livräntor som av

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 183.

15

riksdagen fastställts att utgå enligt grunderna för någon av de lagar clle

författningar, till vilka hänvisas i bl. a. förenämnda förordning nr 449/1940,

samt livräntor som bestämts till det belopp, varmed de vid tdlampning^

sådan lag eller författning skulle ha utgått — torde beträffande dessa livräntor

övervägande skäl tala för att å desamma, därest icke särskilda omständigheter

till annat föranleda, få utgå tillägg i huvudsaklig överensstämmelse

med de nya grunder, om vilka förslag framlagts till arets riksdag

Annorlunda ställer sig förhållandet beträffande livräntor, som i departementspromemorian

hänförts till typ II. I fråga om dessa torde det oftast

vara ogörligt att på ett tillförlitligt sätt fastställa efter vilka narmare grunder

livräntebeloppet blivit bestämt. I dylika fall synes anledning saknas att

frångå hittills tillämpade normer för tilläggsformanens beraknan e. arest

emellertid undantagsvis beträffande denna grupp av livräntor skulle

föreligga förhållanden, jämförliga med de omständigheter, under vilka tilllägg

enligt de nya grunderna skulle kunna utgå å livräntor av typ I, s\nes

förhöjning kunna ifrågakomma av tillägget även i dessa fall.

Det torde böra ankomma på Kungl. Maj :t att, efter införskaffande av nödig

utredning, med beaktande av nu framförda synpunkter meddela beslut

efter vilka grunder tilläggsförmånerna i de olika fallen hora beraknas. M

hänsyn till det jämförelsevis ringa antal livräntetagare, varom har ar fråga,

t ord/ några större administrativa svårigheter icke mota for en djlik anord

nlDe i det föregående berörda grunderna för tillägg å livräntor in. m. torde

böra förutsättas erhålla tillämplighet jämväl beträffande livräntor enligt

1886 års lag angående ansvarighet för skada i följd av järnvägs dn .

Jag förordar således, att Kungl. Maj :t av riksdagen utverkar bemynd.gande

för sig att i huvudsaklig överensstämmelse med vad i det föregående förordats

utfärda bestämmelser angående tillägg å vissa livräntor m. m. i anleoning

av olycksfall eller yrkessjukdom.>

I förevarande sammanhang har utskottet till behandling förehaft eu vid

riksdagens början inom andra kammaren av herr Persson i Halmstad vack

motion (II: 194), vari hemställts, att riksdagen måtte besluta hoja den åt

extra stationskarlen Emanuel Nilsson utgående livräntan med skäligt be- *

*Till stöd för detta förslag anför motionären följande.

Extra stationskarlen Emanuel Nilsson, Halmstad, född den 2 maj 1874,

åsamkades under vagnväxling å Veinge station den 30 augusti 1897 skador,

sä att hans högra arin måste amputeras efter axelleden. Till foljd harav tillerkändes

han efter domstols beslut en årlig livränta a o00 kronor alt utbetalaS

under hans återstående livstid. År 1925 höjdes livränta.! till 8 0 kronor

-1- dyrtidstillägg. Den utgår nu med 08 kronor per manad | dyi tidstill

Iaea å kr. 49: 89 per månad = kr. 117: 89 per manad.

Livräntans grundbelopp har således icke hojts sedan 192.), och aven om

hänsyn tages till att dyrtidstillägg med ovan angivet belopp nu utgår, torde

n, ky'',nses som obestridligt, att Nilsson icke erhållit kompensation för den

stegring i levnadskostnaderna, som inträtt sedan livrantan tillerkändes honom

år 1897.

opaginerad Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande nr 183-

Fråga om statens övertagande av de pensionsförpliktelser, som

åligga arbetsförmedlingsanstalternas förutvarande

huvudmän, m. m.

I samband med att den förut av landsting och kommuner handhavda offentliga

arbetsförmedlingen ställdes under statlig ledning uppkommo vissa

ragor av ekonomisk och teknisk natur rörande pensioneringen av den på

området verksamma personalen. Frågorna äro tämligen invecklade och

svarlosta, vilket bl. a. sammanhänger med att verksamhetens definitiva förstatligande

den 1 januari 1948 föregicks av en längre tidsperiod, under vilken

landstingen och kommunerna visserligen voro arbetsförmedlingarnas

huvudman men verksamheten ställts under ledning av statliga myndigheter

genom förordnande meddelat med stöd av lagen om tjänsteplikt. Frågan

om statens övertagande av de pensionsförpliktelser, som åligga arbetsförmedlingsanstalternas

förutvarande huvudmän, och om villkoren därför

m* uPPtaScs ti!1 behandling i propositionen, vari föreslås bemyndigande

or Kungl. Maj :t att med vissa smärre jämkningar godkänna en mellan särskilda

sakkunniga, å ena, samt Svenska landstingsförbundet och Svenska

stadsförbundet, å andra sidan, preliminärt träffad, såsom Bilaga vid propositionen

fogad överenskommelse i ämnet.

Beträffande sakkunnigförslaget och däröver avgivna yttranden hänvisar

utskottet till propositionen (s. 52—56).

Föredragande statsrådet anför följande.

»Genom 1939 års riksdagsbeslut i fråga om arbetsförmedlingens ställane

under statlig ledning fastslogs, att personalen alltjämt skulle vara anslalld

hos vederbörande landsting eller kommun och ha oförändrade avlönings-

och pensionsförhållanden in. in., och det beslut i pensionsfrågan.

sou, fattades vid 1941 ars riksdag, innebar också, att huvudmännen skulle

ombesörja eu skälig pensionering av personalen med rätt att härför erhålla

statsbidrag enligt ! stort sett samma grunder, som tillämpats före tidsperiocens

början. Formellt var frågan klarlagd härigenom. På huvudmannahåll

ansags emellertid, att staten skäligen borde påtaga sig hela den pensioneringskostnad,

som belöpte på anställning under den ifrågavarande tidsperioden,

pa samma sätt som andra på tidsperioden fallande kostnader för

arbetsförmedlingarna, och uppfattningen härom torde ha befästs, sedan

huvudmannaskapet mist ytterligare eu del av sin reella innebörd genom

åt eu enhetlig statlig lönereglering genomförts för personalen; de under

tidsperioden tillämpade anordningarna kommo alltmera att framstå som

ett provasorium i avbidan på arbetsförmedlingsverksamhetens definitiva första

1,gande De . anledning av förstatligandet uppkomna pensionsfrågorna

galla aven tjanstarsberakningen för personal, vilken före år 1948 varit anställd

mom ifrågavarande verksamhetsområde.

De med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 30 juni 1948 tillkallade

sakkunniga, vilka haft att framlägga förslag till lösning av de sålunda ak
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 183.

17

tuella pensionsfrågorna, ha erhållit ställning såsom utredningsorgan och

som organ för förhandlingar med de tidigare huvudmännen rörande sattet

och villkoren för statens övertagande av huvudmännens pensionsförpli

telser.

I sin nu avgivna skrivelse i ämnet ha de sakkunniga till en början framlagt

förslag i fråga om tjänstår sberäkningen. Denna fråga ankommer jämlikt

gällande bestämmelser på Kungl. Maj :ts prövning och torde av mig fa

anmälas i annat sammanhang; jag anser mig här endast böra uttala, att frågan

bör kunna lösas efter vad som synes skäligt med beaktande av har

föreliggande mera säregna förhållanden, jämväl om detta i något avseende

skulle innebära avsteg från av Kungl. Maj :t eljest tillämpad praxis.

Vad härefter angår frågan om statens övertagande av de tidigare huvudmännens

pensionsförpliktelser, innefattas de sakkunnigas förslag i denna

del i en under förbehåll av Kungl. Maj :ts och riksdagens godkännande

med svenska landstingsförbundet och svenska stadsförbundet träffad överenskommelse

i ämnet; denna är träffad under förutsättning att den biträtts

av samtliga huvudmän för de förutvarande arbetsförmedlingsanstalterna

före 1950 års utgång. Jag har i det föregående närmare redogjort för innebörden

av överenskommelsen. I detta sammanhang kan jag därför inskränka

mig till att sammanfattningsvis framhålla, att vad som overenskommits

rörande pensionskostnadernas fördelning mellan staten och de förutvarande

huvudmännen i stort sett ansluter sig till de grunder, efter vilka

statsbidrag utgått till kostnaderna för arbetsförmedlingarna innan dessa

ställdes under statlig ledning, dock att kostnaderna skola fördelas som om

befattningshavarnas övergång till statstjänst ägt rum den 1 juli 1940, oaktat

det definitiva förstatligandet av anstalterna genomförts forst den 1 januari

1948. Såsom nämnts utgör förslaget resultat av förda förhandlingar,

vid vilka kunnat uppnås enighet mellan de sakkunniga samt landstingsoch

stadsförbunden; de sakkunniga ha visserligen i forsta hand gjort gällande,

att staten icke borde anses ha övertagit de förutvarande huvudmännens

pensionsförpliktelser förrän den 1 januari 1948, men de ha likväl funnit

billighetsskäl tala för att staten åtager sig att svara även för den del av

pensionskostnaden, som kan anses motsvara den under provisoriet intjanta

tjänstetiden. Statskontoret har i sitt remissyttrande lämnat förslaget utan

erinran, dock att vissa smärre jämkningar borde goras.

För egen del anser jag godtagbart, att de här avsedda ekonomiska förhållandena

mellan staten och arbetsförmedlingarnas tidigare huvudmän

regleras på det sätt, som innefattas i överenskommelsen. Vad särskilt angår

villkoret att det skall så anses, som om befattningshavarnas övergång i

statstjänst ägt rum redan den 1 juli 1940 eller alltså ungefärligen vid den

tidpunkt, då arbetsförmedlingarna ställdes under statlig ledning, finner jag

visserligen i likhet med de sakkunniga, att ett dylikt villkor vid en strängt

formell bedömning icke är motiverat, men då, såsom de sakkunniga och

statskontoret jämväl framhållit, billighetsskäl kunna anföras för den föreslagna

anordningen, anser jag mig likväl icke böra motsätta mig densam
2

liilxang till riksdagens protokoll 1950. G samt. År 183.

opaginerad Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande nr 183.

ma Med anledning av vissa av statskontoret gjorda påpekanden torde

emellertid i samband med överenskommelsens godkännande från statens

sida bora till densamma fogas några mindre tillägg. Beträffande pensioner,

som redan utgingo vid det definitiva förstatligandet, bör sålunda gälla

att, för den handelse pensionen genom huvudmannens försorg skulle komatt

torbaUras- statsbidrag icke må utgå för den del av den därigenom

t or hoj da pensionen, som finnes överstiga en under samma förutsättningar

beviljad pension i motsvarande statliga tjänst. Vidare bör det i 2 § 4 punkten

förekommande uttrycket »pensionskostnaden» närmare definieras på

av statskontoret angivet sätt. Statskontoret har slutligen framställt invändning

mot de sakkunnigas förslag, i vad detsamma innebär att staten skall

deltaga i kostnaden för pensionsfyllnad till befattningshavare, vilken förbehållit

sig ratten att bibehålla de löneförmåner han haft såsom landstingseHer

kommunalanställd. För egen del anser jag vad statskontoret härvidlag

anfört bora föranleda till en begränsning i statens bidragsskyldighet för

pensionshojmngar, vilka den 1 januari 1948 eller därefter genomförts eller

kunna bliva genomförda för befattningshavare med formlig pensionsrätt

vid 1947 års utgång. I viss analogi med den ståndpunkt som vid 1947 års

riksdag (prop. nr 239, s. 261; r. skr. nr 441) intagits i fråga om löneförbättringar

för betattningshavarna ävensom med vad jag i det föregående förordat

rörande statsbidrag till pensionsförhöjningar för redan pensionerad

personal vill jag föreslå, att staten fritager sig från bidrag till sådana här

avsedda pensionsökningar för ifrågavarande befattningshavare, som under

deras tjänstetid efter 1947 års utgång eventuellt skulle kunna uppkomma

av annan anledning än allmän pensionsreglering eller som efter deras pensionering

skulle kunna genomföras och medföra högre pension än under

samma förutsättningar beviljad pension i motsvarande statlig tjänst.

Jag forordar alltså, att Kungl. Maj:t för sig utverkar riksdagens bemynlgande

att godkänna den träffade överenskommelsen med här angivna tilllägg.

»

Utskottet.

De i förevarande proposition framlagda förslagen angående övningslararnas

och kyrkomusikernas pensionering ha, såsom

av propositionen framgår, föranletts av det i propositionen nr 234 innefattade,

av utskottet den 12 maj 1950 i utlåtande nr 155 tillstyrkta förslaget

till avlonmgsbestämmelser för övningslärare och kyrkomusiker.

Vad först beträffar övningslärarna, innebär Kungl. Maj :ts förslag att pensionsbestämmelserna

för å ena sidan de statligt anställda och å andra sidan

de kommunalanställda lärarna skulle liksom för närvarande inrymmas

i skilda författningar, i det att den förra kategorien skulle inordnas

under 1947 års allmänna tjänste- och familjepensionsreglementen och den

senare under det nya SPA-reglementet. Då i nuvarande läge praktiska skäl

tala for en sadan anordning, har utskottet icke något att erinra mot förslå
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 183.

19

eet i denna del. Såsom föredragande statsrådet påpekat, synes det emellertid

icke uteslutet att den förestående allmänna revisionen på pensmnsvasendets

område kan komma att resultera i ett enhetligt reglemente for den

statliga pensioneringsverksamheten i dess helhet.

Enligt Kungl. Maj :ts förslag skulle ordinarie och extra ordinarie anställning,

som avses i avlöningsreglementet för övningslärare, förenas med pensionsrätt,

varvid de icke-statliga lärarna skulle för SPA-reglementets t,11- lämpning hänföras till grupp A och således obligatoriskt erhalla pensionsrätt.

Utskottet får tillstyrka detta förslag. Vad angår frågan om pensionsrätt

för dels lärare, som tillfälligtvis på grund av nedgång i yeckotimantalet

å tjänsten förlorar sin extra ordinarie anställning, dels lärare med en

tjänstgöring som med avseende å omfattningen endast obetydligt understiger

vad som fordras för extra ordinarie anställning, delar utskottet föredragande

statsrådets uppfattning, att ställning till denna fråga icke nödvändigtvis

behöver tagas i nu förevarande sammanhang, eftersom i allmänna

tjänstepensionsreglementet åt Kungl. Maj :t inrymts befogenhet att besluta

härom. Såsom statsrådet uttalat, bör emellertid denna möjlighet utnyttjas

med försiktighet. .

Med hänsyn till angelägenheten av att icke föregripa resulta et av nu

pågående pensionsåldersutredning vill utskottet ansluta sig till propositionsförslaget

om bibehållande tills vidare av nu gallande pensionsåldrar,

63 och 65 år, för övningslärarna. ..... ........ ...

Vad angår frågan om pensionens avvägning i forhallande till tjanstg - ringens omfattning, framgår av propositionen att 1947 års lärarpensionssakkunnigas

majoritet förordat införandet av en schablonregel, enligt vilken

anställningstid såsom extra ordinarie lärare skulle fa tillgodoräknas

till tre fjärdedelar, oberoende av tjänstgöringens omfattning. Föredragande

statsrådet har emellertid funnit övervägande skäl tala mot införandet av

den ifrågasatta schablonregeln, vilken f. ö. av tekniska skal icke sku e

kunna givas retroaktiv verkan. Vid de överväganden utskottet agnat denna

fråga har utskottet ansett sig böra biträda propositionsförslaget, vilket innebär

att den hittillsvarande allmänna principen om avvägning av tjanståren

i förhållande till tjänstgöringens omfattning följes aven i fråga om ov
Mot

propositionsförslaget, i vad detsamma avser vissa övergångsbestämmelser

m. in. samt vissa detaljfrågor rörande finansieringen av ovmngslararpensioneringen,

har utskottet icke funnit anledning till erinran.

Utskottet vill i detta sammanhang framhålla, att i fråga om tjanstårsberäkning

för övningslärare, vilkas befattningar icke tidigare av vederbörande

huvudmän reglerats med pensionsrätt i SPA men som i samband med

pension sregleringen tillförsäkrats delaktighet i SPA, gäller i princip att

halva föregående tjänstetiden får tillgodoräknas; för tillgodoräkning av

tjänstetiden i övrigt förutsättes, att huvudmännen erlagga engångsavgift.

Möjlighet finnes alltså att — alltefter huvudmännens eget bestämmande

bringa frågan om tjänstårsberäkningen för här avsedda lärare till eu for

dem tillfredsställande lösning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets utlåtande nr 183.

\ad härefter angår kyrkomusikerna, innebär Kungl. Maj :ts förslag att

pensioneringen av organister och biträdande kyrkomusiker, vilka för när
är®

1 avsaknad av a11 statlig pensionsrätt, skulle ordnas genom

att SPA-reglementet göres tillämpligt å dem. I reglementet skulle sålunda,

med obligatorisk pensionsrätt, upptagas ordinarie och extra ordinarie organister

ävensom extra ordinarie biträdande kyrkomusiker. Pensionsåldern

®k.U.** uJ?5ra 63 år> utskottet tillstyrker dessa förslag. Likaså kan utskottet

bitrada förslaget om beredande av pensionsrätt åt kantorerna i den utformning

detsamma erhållit i propositionen. Detta innebär, att för kantorerna

vilka samtidigt skola inneha folk- eller småskollärartjänst _ få gälla

de i 1947 års tjänste- och familjepensionsregleinenten för folkskolan faststallda

pensionsunderlagen, förhöjda med 384 kronor beträffande tjänstepensionsunderlagen

och 144 kronor beträffande familjepensionsunderlagen

e er, såvitt angar kantorer vilkas kyrkomusikaliska tjänstgöring anses omtatta

mera an 7 veckotimmar, med respektive 768 och 288 kronor. I övriga

avseenden, såsom i fråga om pensionsålder och anstånd med avsked in. m„

bora pa satt i proposition föreslås samma bestämmelser gälla för kantorer

som för folk- och småskollärare. Beträffande kantorstilläggets bibehållande

!''1SSa av tvangsforflyttning hänvisar utskottet till sitt utlåtande den

12 maj 1950, nr 155.

Jämväl med avseende å finansieringen av tilläggspensioneringen för kantorerna

tillstyrker utskottet propositionsförslaget.

I de likalydande motionerna I: 479 och II: 575 har väckts förslag av innebord

dels att vissa överåriga organister, för vilka för närvarande varje form

a\ pensionsreglering saknas, skulle beredas pension med bidrag från staten,

dels ock att förutvarande innehavare av förenade folkskollärar-, organistoch

kantorsbefattningar, vilka under tiden 1947—1950 i avvaktan på kvrkomusikerfrågans

definitiva lösning beviljats anstånd med avsked men som

? mk ? fJUnnU Slg nödsakade av’Så före löne- och pensionsregleringens

ikraftträdande, skulle göras delaktiga av den blivande pensioneringen för

yrkomusikerna. Vad den förstnämnda kategorien beträffar, kan utskottet

icke finna motiverat att staten skulle träda hjälpande emellan genom att i en

eller annan form sorja for deras pensionering. I fråga om den senare gruppen

har utskottet inhämtat, att Sveriges allmänna organist- och kantorsföremng

nyligen hos Kungl. Maj:t hemställt att pensionsfrågan för här avsedda

yr komusiker matte bringas till en lösning. Då det i första hand bör ankomma

pa Kungl. Maj:t att taga ställning till berörda spörsmål, finner utskottet

icke anledning tillstyrka någon åtgärd i motionernas syfte

Det i propositionen innefattade förslaget om vissa pensionsbestämmelser

or överståthållaren har icke givit utskottet anledning till erinran

I propositionen framlägges vidare förslag om förbättring av tjänstepensionerna

for viss reservstatspersonal. Detta förslag, vilket innebär

en provisorisk reglering av pensionsförhållandena i avbidan på en mera definitiv

avvagning av förmånerna för personalen, har synts utskottet innebara

en rimlig lösning av pensionsfrågan, varför utskottet tillstvrker detsamma.

opaginerad Kontrollera mot PDF

21

Statsutskottets utlåtande nr 183.

Med avseende å vissa livräntor in. in. i anledning av olycksfall

eller yrkessjukdom föreslås, i viss anslutning till i propositionerna nr 9b

och 97 till innevarande års riksdag innefattade förslag, att särskilda tu agg

å desamma skola utgå enligt i propositionen närmare angivna grunder. Nyssnämnda

propositioner ha numera tillstyrkts av andra lagutskottet i ut - tandena nr 39 och 38. Vid prövning av det nu föreliggande förslaget har utskottet

funnit sig böra tillstyrka detsamma. Det i förenämnda motion II. 1

framställda yrkandet om förhöjning av livräntan till extra stationskarlen E.

Nilsson, vilken livränta icke tillhör någon av de i propositionen berörda typerna,

kan utskottet icke tillstyrka. Oavsett att Nilssons fall självfallet icke

kan bedömas fristående från andra likartade skadefall vill utskottet framhålla,

att Nilsson i egenskap av f. d. befattningshavare hos statens jarnvagar

_till skillnad från livräntetagare i allmänhet — fått sina livranteförmåner

successivt uppräknade med tillämpning av kungörelserna 1925: 275 och 280.

Härigenom ha, såsom också i motionen angives, de sammanlagda förmånerna

stigit från ursprungligen 500 kronor för år till drygt 1400 kronor om

ård* .

Vad slutligen angår det i propositionen framlagda förslaget om bemyndigande

för Kungl. Maj :t att med vissa smärre jämkningar godkanna en med

Svenska landstingsförbundet och Svenska stadsförbundet preliminärt tra - fad överenskommelse om statens ö v e r t a g a n d e a v de

pensionsförpliktelser, som åligga arbetsformedlingsanstalternas

förutvarande huvudman m.m

detsamma icke givit utskottet anledning till erinran, varför utskottet tillstyrker

propositionen jämväl i denna del.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må

I. godkänna vid propositionen fogade förslag till kun
-

görelser .

a) om ändring i 1947 års allmänna tjänstepensionsregle
mente

den 30 juni 1947 (nr 416);

b) om ändring i 1947 års allmänna familjepensionsreg
lemente

den 30 juni 1947 (nr 417);

II. bemyndiga Kungl. Maj :t att i huvudsaklig överensstämmelse

med vad i propositionen förordats meddela erforderliga

övergångsbestämmelser i anledning av pensionsregleringcn

för övningslärare vid statliga skolor;

III. med bifall till Kungl. Maj :ts förslag samt med avslag

å motionerna I: 479 och II: 575 bemyndiga Kungl. Maj :t att

i huvudsaklig överensstämmelse med vad i propositionen

förordats meddela pensionsbestämmelser för övningslärare

vid vissa icke-statliga skolor och för kyrkomusiker;

IV. bemyndiga Kungl. Maj :t att i huvudsaklig överensstämmelse

med vad i propositionen förordats meddela bestämmelser

i fråga om förbättring av tjänstepensionerna för vissa

beställningshavare å krigsmaktens reservstater;

opaginerad Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets utlåtande nr 183.

V. med bifall till Kungl. Maj :ts förslag och med avslag å

motionen II: 194 bemyndiga Kungl. Maj:t att i huvudsaklig

överensstämmelse med vad i propositionen förordats

meddela bestämmelser angående tillägg å vissa livräntor

m. m. i anledning av olycksfall eller yrkessjukdom;

VI. bemyndiga Kungl. Maj :t att med i propositionen angivna

tillägg godkänna en mellan pensionssakkunniga för

arbetsförmedlingen, å ena sidan, samt Svenska landstingsförbundet

och Svenska stadsförbundet, å andra sidan, den

28 december 1949 träffad överenskommelse angående grunder

för statens övertagande av de pensionsförpliktelser," som

åligga arbetsförmedlingsanstalternas förutvarande huvudmän.

Stockholm den 19 maj 1950.

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND.

Vid föreslående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

nehnånrnly ^ar Rickard Lindström, Sven Larsson, Grä
nebo

Gustaf Karlsson , Iwar Anderson, fröken Andersson, herrar Sundelin

Andnråern7h°nAH1laAndä Lund(lvist> Hesselbom, Erik Gustaf Andersson, Edin,

Andree och Axel Andersson; samt ’

ss:äi1 k°,u’ct8'' 1

507660. Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag, 1950.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1950:322 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående teckning av aktier i den statliga affärsbanken m. in., såvitt propositionen avser ansl a1 i texten