Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928, nr 370, m. m., i vad propositionen avser grunder för utbetalande av statsbidrag, jämte i ämnet väckta motioner.

1950-05-19 · 14 sidor


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: inget tryckt sidnummer kunde läsas ur riksdagens text; sidorna visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1950:186, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928, nr 370, m. m., i vad propositionen avser grunder för utbetalande av statsbidrag, jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 186.

1

Nr 186.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28

september 1928, nr 370, m. m., i vad propositionen

avser grunder för utbetalande av statsbidrag, jämte

i ämnet väckta motioner.

(5:e avd.)

I propositionen nr 241 har Kungl. Maj :t, under åberopande av bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över finansärenden för den 31 mars 1950, föreslagit

riksdagen att dels antaga vissa vid propositionen fogade författningsförslag,

dels ock godkänna i propositionen angivna grunder för utbetalande

av statsbidrag till kommuner och, i förekommande fall, till

landsting.

Propositionen har, såvitt angår grunder för utbetalande av statsbidrag

till kommuner och, i förekommande fall, till landsting, hänvisats till statsutskottet

och i övrigt till bevillningsutskottet.

I anledning av förevarande proposition ha väckts följande motioner, vilka,

såvitt de angå de delar av propositionen som remitterats till statsutskottet,

hänvisats till detta utskott och i övrigt till bevillningsutskottet,

nämligen

I: 508 av herr Velander m. fl.;

I: 509 av herrar Öhman och Helmer Persson;

1:511 av herrar Björck och Lindblom;

11:602 av herr Hedlund i Rådom m. fl.;

II: 603 av herr Persson i Landafors m. fl.;

11:605 av herrar Svensson i Ljungskile och Ståhl samt

11:606 av herr Hjalmarson m. fl.

I de likalydande motionerna I: 508 och 11: 606 hemställes, såvitt nu är

i fråga, att riksdagen måtte, med avslag å propositionen nr 241, besluta att

i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla, att Kungl. Maj :t ville, med beaktande

av de synpunkter som i motionen 1:508 anförts, för 1951 års riksdag

framlägga förslag till en reform av den kommunala beskattningen i dess

helhet att träda i kraft den 1 januari 1952, omfattande bl. a. en reglering

av grunderna för den allmänna skatteutjämningen.

I de likalydande motionerna I: 509 och II: 603 hemställes, såvitt nu är

i fråga, att kommuner och landsting måtte kompenseras av statsmedel för

det skattebortfall, som uppstår genom den föreslagna kommunalskattereformen.

1 Iiihang till riksdagens protokoll 1950. 6 saml. Nr 186.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Å Statsutskottets utlåtande nr 186.

I de likalydande motionerna 1:511 och 11: 605 hemställes, såvitt nu är

i fråga, att vissa i motionen II: 605 berörda spörsmål avseende grunderna

för beräknande av statsbidrag till kommunerna i anledning av den föreslagna

ortsavdragsreformen måtte göras till föremål för fortsatt utredning.

I motionen 11: 602 slutligen hemställes, såvitt nu är i fråga, att riksdagen

vid behandlingen av förevarande proposition måtte besluta att, intill dess

ett mera rationellt och effektivt system för den kommunala skatteutjämningen

beslutats och trätt i kraft, ersättning av statsmedel skall utgå till

såväl primärkommuner som landsting för hela den höjning av deras utdebitering,

som blir en följd av ett bifall till den i propositionen föreslagna

omläggningen av det kommunala ortsavdragssystemet.

De vid propositionen fogade författningsförslagen finnas intagna å s. 4

—14 i propositionen.

Propositionen upptager förslag till omläggning av det kommunala ortsavdragssystemet

efter i huvudsak samma linjer som år 1947 godkändes

för statsbeskattningens vidkommande. Den härav föranledda höjningen av

de kommunala ortsavdragen anses icke kunna genomföras utan att staten

lämnar bidrag åt kommunerna och, i förekommande fall, åt landsting. I

detta hänseende föreslås att statsbidrag skall utgå i sådan omfattning, att

den sammanlagda utdebiteringen till kommun och landsting icke skall behöva

höjas med mer än högst en krona.

Till grund för propositionsförslaget ligger ett av ortsavdragskommittén

den 1 februari 1950 avlämnat betänkande med förslag till ändrade kommunala

ortsavdrag in. m. (SOU 1950: 5). Nämnda kommitté har föreslagit,

att ortsavdragen skola bestämmas enligt ett alternativ 5. Införandet av ortsavdrag

enligt detta alternativ skulle innebära en skatteförlust för kommuner

och landsting med omkring 250 miljoner kronor. Kommittén föreslår,

att kommunerna skola kompenseras för viss del av denna skatteförlust genom

bidrag av statsmedel.

övervägande antalet remissinstanser ha tillstyrkt eller lämnat utan erinran

kommitténs förslag, att ortsavdragen skola bestämmas enligt alternativ

5.

Departementschefen har för egen del likaledes förordat nämnda alternativ.

Med avseende å frågan, i vilken form kommunerna böra erhålla kompensation

för den genom en höjning av ortsavdragen enligt alternativ 5 uppkommande

skatteförlusten, har kommittén övervägt huruvida detta skulle kunna

ske genom en överflyttning på staten av vissa kommunala kostnader. Kommittén

fann därvid, att kommitténs möjligheter att lägga fram förslag till

dylika kostnadsöverflyttningar voro mycket begränsade. Kommittén har i

stället ansett sig böra föreslå ett system med direkta statsbidrag till kommunerna.

Vilken omfattning den statliga hjälpen skulle givas bleve i övervägande

grad ett avvägningsproblem. För egen del föresloge kommittén, att

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 186. 6

kommunerna erhölle ersättning av statsmedel för den av ortsavdragsreformen

förorsakade stegringen av den totala utdebiteringen i den mån densamma

överstege en krona. Vid sitt ställningstagande i denna fxaga hade

kommittén fäst särskilt avseende vid att kommunerna faktiskt utnyttjat

ett större skatteunderlag än som rätteligen bort ifrågakomma, därest ortsavdragen

undan för undan höjts med belopp motsvarande den under senaie

år inträdda penningvärdeförsämringen. Om de nuvarande bankade grundoch

familjeavdragen höjdes enligt ett alternativ 3, vilket alternativ i stort

sett återställde avdragen till deras ursprungliga reella värde, skulle i genomsnitt

erfordras en utdebiteringsstegring av 80 öre.

Kommittén föreslår därför, att statsbidrag skall utgå i sådan omfattning,

att den sammanlagda utdebiteringen till kommun och landsting icke skall

behöva höjas med mera än högst en krona. Statsbidragets storlek har kommittén

beräknat till 121 miljoner kronor.

Kommittén föreslår ingen nedsättning eller successiv minskning av bidraget

under provisorietiden. Frågan om bidragssystemets avveckling syntes

få upptagas till prövning i samband med den allmänna översyn av de kommunala

skatteutj ämningsproblemen, som kommittén förutsätter skall komma

till stånd inom en nära framtid.

Flertalet av de remissinstanser, vilka yttrat sig i principfrågan, ha förklarat

sig övertygade om att ersättning till kommunerna genom direkta

statsbidrag för de genom ortsavdragens höjning minskade skatteintäkterna

är en förutsättning för reformens genomförande. Däremot gå meningarna

starkt isär beträffande frågan om i vilken utsträckning kommunerna böra

kompenseras för de minskade skatteintäkterna. Vissa remissmyndigheter

godtaga sålunda i princip kommitténs förslag. Ett antal andra remissinstanser

åter anse, att kommunerna böra av statsmedel få ersättning för hela den

minskning i skatteunderlaget, som föranledes av en höjning av ortsavdragen.

Några remissinstanser ställa sig helt avvisande till förslaget om direkta

statsbidrag.

Departementschefen har för egen del anfört följande.

»En förutsättning för att frågan om de kommunala ortsavdragen skall

kunna upptagas till separat behandling angives i de för kommittén meddelade

direktiven vara, att den ifrågasatta reformen icke skulle medföra någon

mera kännbar övervältring av skattebördan å fastighetsägarna eller

över huvud någon mera kännbar ökning av den kommunala utdebiteringen.

I direktiven framhölls vidare, att en lösning av frågan efter de i direktiven

antydda linjerna troligtvis förutsatte särskilda regler om statligt bidrag till

de kommuner, där på grund av speciella förhållanden en omreglering av

ortsavdragen skulle medföra olämpliga konsekvenser.

Enligt kommitténs beräkningar skulle emellertid en höjning av de kommunala

ortsavdragen enligt alternativ 5 medföra ett skattebortfall för kommuner

och landsting på i runt tal 250 miljoner kronor. Väljer man alternativ

5 — vilket jag enligt vad nyss anförts för egen del förordar — föreligga

sålunda icke de nyssnämnda, i direktiven angivna förutsättningarna. Detta

opaginerad Kontrollera mot PDF

“* Statsutskottets utlåtande nr 186.

innebär med andra ord, att en reform enligt denna linje icke kan genomföras

utan allmänna statsbidrag till kommunerna. Man kan även uttrycka saken

så, att vad angår flertalet kommuner ortsavdrag av någorlunda rimlig

storlek icke kunna medgivas utan att ett inkomsttillskott i en eller annan

form tillföres kommunerna.

För egen del anser jag ortsavdragsreformen så angelägen att den bör

genomföras oavsett att reformen nödvändiggör ett allmänt inkomsttillskott

till kommunerna. Detta tillskott bör, såsom kommittén föreslagit, tills vidare

lämnas i form av allmänna statsbidrag till kommunerna.

Den första fråga, som därvid uppställer sig, är om det är rimligt att kommunerna

själva skola till viss del bära minskningen i skatteunderlaget och

den därav följande ökningen av utdebiteringen per skattekrona. De skäl,

som kommittén anfört till stöd för sin mening att kommun skall vidkännas

en höjning av utdebiteringen med en krona, innan statsbidrag utgår, anser

jag bärande. Jag kan sålunda icke biträda den av ett antal remissinstanser

framförda meningen att staten skulle kompensera kommunerna för hela

stegringen av utdebiteringsbehovet utan anser, liksom kommittén, att statsbidrag

böra utgå allenast till täckande av den del av inkomstbortfallet, som

motsvarar en höjning av den kommunala utdebiteringen utöver en krona.

Detta skulle enligt kommitténs beräkningar innebära att statsbidragen

skulle komma att uppgå till sammanlagt 121 miljoner kronor.

Nästa fråga blir om staten överhuvud har möjlighet att lämna bidrag åt

kommunerna av den storleksordning varom här är fråga. Därvid bör beaktas

att till kostnaderna för de direkta statsbidragen komma kostnader för

okmng av barnbidragen å 51 miljoner kronor och skattebortfall på grund

av jämkning av statsskattetabellen å 8 miljoner kronor.

Vad angår kostnaderna för de direkta statsbidragen torde jag senare få

återkomma till frågan om de närmare grunderna för beräkningen av bidragen.

Emellertid vill jag redan här nämna, att kostnaderna torde komma att

uppgå ungefär till det av kommittén beräknade beloppet. De för reformens

genomförande erforderliga beloppen äro sålunda utan tvivel av en mycket

betydande storleksordning. Såsom jag tidigare framhållit, torde emellertid

möjligheter för staten att påtaga sig dessa kostnader föreligga.

I några yttranden uttalas, att det vore orättvist att bidrag skulle utgå även

till kommuner med relativt låg utdebitering per skattekrona. Det framhålles

bl. a. att det icke vore möjligt att uppnå en effektiv skatteutjämning mellan

kommunerna utan att taga i anspråk den skattereserv, som det låga skattetrycket

i vissa kommuner representerade. Vidare uttalas farhågor för att

ett statsbidragssystem enligt de föreslagna linjerna skulle konservera ojämnheterna

i det kommunala skattetrycket och försvåra övergången till ett nytt

system med allmänna skatteutjämningsbidrag. Under åberopande härav

tramföres förslag dels att beslut redan nu skall fattas om hur det ifrågasatta

statsbidragssystemet framdeles skall avvecklas dels ock att ersättning till

kommunerna skall utgå efter reformerade skatteutjämningsregler och icke

såsom direkta och allmänna statsbidrag.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 186. 0

Emellertid vill jag understryka, att den nu föreliggande frågan icke i första

hand gäller att söka uppnå en rättvis skattefördelning olika kommuner emellan,

utan avser att förhindra alltför stora skatteövervältringar mellan skattskyldiga

inom en kommun. Att under sådana förhållanden skjuta problemet

om skatteutjämning i förgrunden anser jag icke påkallat. Jag anser ej heller,

att ett beslut om att statsbidrag tills vidare skall utgå till kommunerna med

vissa belopp hindrar en övergång till ett system med allmän skatteutjäm
111

A§v bland annat dessa skäl kan jag icke biträda kommunala skattelindringsutredningens

mening att förslag nu bör framläggas om att visst angivet

belopp skall utgå i statsbidrag till kommunerna men att förslag om detta belopps

fördelning mellan kommunerna bör läggas fram först vid nästa års

riksdag. Därtill kommer att det icke torde vara praktiskt möjligt att dela på

frågan på detta sätt. Man måste nämligen enligt min mening vid ståndpunktstagande

till huvudfrågan även kunna bedöma, hur beslutet kommer

att inverka på de enskilda kommunernas ekonomi.

Med hänsyn till vad sålunda anförts förordar jag, att kommitténs förslag

att kommunerna tills vidare skola ersättas genom direkta statsbidrag för den

del av skatteförlusten på grund av ortsavdragens höjning, som motsvarar

en höjning av utdebiteringen utöver en krona, i princip godtages. De föreslagna

bidragen böra första gången utgå under år 1952.

Såsom kommittén framhållit bör det nu föreslagna bidragssystemet anses

som ett provisorium. Jag förutsätter alltså, att sedan tillräckliga erfarenheter

vunnits angående ortsavdragsreformens verkningar och kommunernas

fortsatta behov av statsbidrag, frågan om statsbidragen upptages

till omprövning.»

Med avseende å frågan om de närmare grunderna för beräkning av statsbidragen

anför kommittén, att bidraget skall — med viss begränsning —

avse den skattehöjning, som föranledes av ändrade ortsavdrag. Det blir

sålunda nödvändigt att för varje kommun fastställa den skatteökning, som

skulle ha vållats genom ortsavdragsreformen, därest kommunen icke haft

att påräkna särskilt bidrag från staten. Bidraget bör beräknas efter objektiva

grunder och någon prövning av de kommunala inkomst- och utgiftsstaterna

i samband med bidragets bestämmande bör icke ske.

Om man kunde bortse från de komplikationer, som uppkomma genom

källskattesystemet, låge det måhända nära till hands att beräkna skattehöjningen

till skillnaden mellan kommunens utdebitering året närmast före

reformens genomförande och den utdebitering, som skulle bli erforderlig

första året de nya ortsavdragen gälla; med bortseende givetvis från eventuellt

statsbidrag. Mot en sådan beräkning av skattehöjningen kan emellertid

invändas, att man då icke hade någon säkerhet för att den framkomna

debiteringsskillnaden verkligen föranletts av ändrade ortsavdrag. Betydande

olikheter kunde föreligga mellan utdebiteringsbeboven under nämnda

båda år och vidare kunde förändringar ha inträffat i skatteunderlaget, som

icke hade samband med omläggningen av ortsavdragen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

b Statsutskottets utlåtande nr 186.

Även om det vore möjligt att exempelvis utgå från det genomsnittliga utdebiteringsbehovet

under ett antal år och därigenom i viss mån eliminera

nämnda olägenheter, torde likväl gällande bestämmelser angående tiden och

sättet för den kommunala utdebiteringens bestämmande nödvändiggöra, att

kommunerna redan vid fastställandet av utgifts- och inkomststaten på hösten

året nast före det år, då de nya ortsavdragen skola tillämpas i fråga om

den preliminära skatten, äga kännedom om hur stort bidrag, som kommer

att utgå i anledning av ortsavdragsreformen. Bidragsbeloppet skall nämligen

upptagas som inkomst i staten för det år, då de nya ortsavdragen först

skola tillampas. Att avvakta den tidpunkt, då skatteunderlaget för detta

år genom taxering blir känt, är sålunda icke möjligt.

Beträffande vissa övergångsspörsmål framhåller kommittén följande.

Enligt kommunallagarna framkommer den kommunala utdebiteringssatsen

genom att kommuns medelsbehov, i den mån det ej fylles genom andra

inkomster, fördelas på det skattekrontal, som påförts de skattskyldiga vid

senaste taxering. Med det belopp för skattekrona och skatteöre, som bestämts

till utdebitering för ett år, utgöres dels sådan allmän kommunalskatt,

som ingår i preliminär skatt för inkomst under detta år, dels ock sådan

allmän kommunalskatt, som ingår i den slutliga skatt, som påföres

på grund av nästföljande års taxering.

Om det antages, att de nya ortsavdragen första gången skola tillämpas i

fråga om det preliminära skatteuttaget under år 1952, beräknas alltså den

preliminära skatten nämnda år efter ett skatteunderlag, som reducerats genom

de höjda ortsavdragen. Vid taxering komma de nya ortsavdragen i

tillämpning först år 1953. Såväl vid 1951 som 1952 års taxering skola äldre

ortsavdragsregler alltjämt äga tillämpning; under inkomståren 1950 och

19al beraknas ju den preliminära skatten efter de gamla ortsavdragsreg
For

år 1952 bestämmes den kommunala utdebiteringen i oktober månad

år 1951. Därvid skall enligt bestämmelserna i kommunallagarna debiteringen

fastställas på grundval av skatteunderlaget vid 1951 års taxering. På

grund av den reducering av skatteunderlaget, som blir en följd av höjda

ortsavdrag, torde det emellertid bli nödvändigt att göra en omräkning av

1951 års taxering för att få fram det skatteunderlag, som skulle ha förelegat,

därest de nya ortsavdragen gällt redan vid 1951 års taxering. Sker icke

detta kommer kommunen vid senare avräkningar med statsverket att åsamkas

skatteförlust.

..Samma förhållande kommer att föreligga hösten 1952, då utdebiteringen

för 1953 skall fastställas. Även vid 1952 års taxering ha nämligen de gamla

ortsavdragen gällt. För senare år däremot komma utdebiteringarna att fastställas

på grundval av taxeringar, vid vilka de nya ortsavdragen tillämpats.

För att undvika dylika konsekvenser torde det, såsom förut framhållits,

bli nödvändigt att redan på förhand beakta den reducering av skatteunderlaget,

som blir en följd av ändrade ortsavdrag. Detta synes enklast kunna

ske på det sättet, att såväl de gamla som de nya ortsavdragen och däremot

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 186 1

svarande beskattningsbara inkomster införas i 1951 och 1952 års inkomstlängder.

Vid längdens summering erhålles då kännedom även om det skattekrontal,

som skulle ha framkommit, därest de nya avdragen gällt vid

ifrågavarande taxeringar. Arbetet med införingen av de nya avdragen bor

åvila den befattningshavare, som enligt gällande bestämmelser har att införa

de kommunala ortsavdragen i längden. Med hänsyn till den förenkling

av ortsavdragssystemet, som erhålles därigenom att kommittén föreslår att

såväl barnavdragen som bankningen skola avskaffas, torde det merarbete,

som förorsakas av den dubbla införingen i 1951 och 1952 års längder, icke

bli särskilt betungande. För att underlätta längdens summering bora formulären

till 1951 och 1952 års inkomstlängder förses med två särskilda

kolumner för ifrågavarande införingar.

Med hänsyn till bestämmelserna i 67 § lagen om kommunalstyrelse pa

landet och motsvarande stadgande i övriga kommunallagar om kommuns

utdebitering, torde det bli erforderligt med särskild lagstiftning av innehåll,

att kommuns medelsbehov för åren 1952 och 1953 skall täckas genom utdebitering

av allmän kommunalskatt i förhållande till det skatteunderlag, som

framkommer vid en omräkning av 1951 respektive 1952 års taxeringar med

nya ortsavdrag.

Den beräkning av nedgången i skatteunderlaget till följd av höjda ortsavdrag,

som sålunda måste verkställas under de båda övergångsåren, kan

även utnyttjas vid statsbidragets bestämmande. Skillnaden mellan den utdebitering,

som framkommer om ett visst utdebiteringsbehov fördelas å skatteunderlaget

enligt 1951 års taxering och den utdebitering, som erhålles om

samma utdebiteringsbehov fördelas å det med tillämpning av de nya ortsavdragen

uträknade skattekrontalet, torde nämligen utgöra en godtagbar

mätare på den skatteökning, som föranledes av ortsavdragens höjning. Vid

beräkningen synes man böra utgå från det genomsnittliga behovet av skattemedel

i kommunen under en viss period t. ex. en sjuårsperiod, från vilken

man stryker det högsta och lägsta beloppet och beräknar medeltalet för de

återstående 5 åren. Den sjuårsperiod, till vilken hänsyn sålunda skall tagas,

anser kommittén för sin del böra bestämmas till åren 1944—1950.

Det här angivna förfaringssättet för bestämmande av skattehöjningen har

närmast tagit sikte på den primärkommunala utdebiteringen (utdebitering

till kommun, församling, skoldistrikt och fattigvårdssamhälle). Ett liknande

förfarande blir erforderligt för att beräkna höjningen av landstingsskatten.

Däremot torde i detta sammanhang kunna bortses från utdebiteringen av

tingshusmedel.

Vid tillämpning av ett sådant bidragssystem, som kommittén föreslagit,

uppkommer frågan huru bidraget skall fördelas mellan de kommunala enheterna.

Såsom framgår av den tidigare lämnade redogörelsen skall bidraget

endast eliminera den utdebiteringsstegring som överstiger en krona. Då det

kan antagas, att intet landsting skall behöva höja sin utdebitering i anledning

av ortsavdragsreformen med mer än i medeltal omkring 50 öre, anser kommittén,

att bidragen böra kunna begränsas till att utgå till primärkom
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 186■

munerna. Med hänsyn till angelägenheten av att så långt möjligt förenkla

bidragssystemet, och då det allenast är fråga om en provisorisk anordning

i avvaktan pa en rationalisering av den allmänna skatteutjämningen, anser

kommittén att en sådan begränsning bör genomföras.

Bidraget synes bora fördelas mellan den borgerliga kommunen och övriga

kommunaia bildningar (församling, skoldistrikt och i förekommande fall

lattigvardssamhalle) efter förhållandet mellan deras utdebiterade belopp. Det

bor ankomma på kommunalnämnden respektive drätselkammaren att verkställa

denna fördelning.

Kommittén framhåller vidare, att beträffande kommuner, som beröras av

kommunmdelningsref ormen, måste beaktas, att endast den utdebiteringsstegring,

som beror på ändrade ortsavdrag, skall komma i fråga vid statsbidragets

beräkning. Om och i vilken utsträckning skattehöjning, som uppkommer

genom själva kommunsammanslagningen, skall utjämnas genom

särskilda bidrag får bedömas särskilt för sig.

Bidraget skall upptagas som inkomst i storkommunens inkomst- och utgiftsstat

och någon uppdelning de olika kommundelarna emellan skall sålunda

icke verkställas.

Därest i en kommun ingå två eller flera församlingar, får statsbidraget

lordelas i proportion till utdebiteringsbehovet. Vissa komplikationer i fråga

om bidragets beräkning kunna uppkomma i sådana fall, då gränserna för

kommunala indelningar icke sammanfalla. Principen torde här få bli att biraget

anknytes till den borgerliga kommunens område. Om t. ex. ett skoldistrikt

omfattar mer än en kommun, vilket i enstaka undantagsfall torde

kunna bh fallet aven efter kommunindelningsreformens genomförande, får

en uppdelning av skoldistriktets utdebiteringsbehov ske mellan de i distriktet

ingående kommunerna.

Kommittén framhåller slutligen, att ett statsbidrag, som utgår efter ovan

angivna grunder, icke har någon skatteutjämnande effekt i den meningen,

a e nu föreliggande variationerna i de kommunala utdebiteringarna därigenom

minskas. Det särskilda statsbidraget tar ju endast sikte på den utdebiteringsstegring,

som föranledes av ändrade ortsavdrag. Å andra sidan

ommer kommunernas tillgång på skatteunderlag givetvis att bli av avgörande

betydelse för bidragets storlek. Det torde nämligen förhålla sig så,

att i kommuner med svagt skatteunderlag föranleder eu höjning av ortsavdragen

storre utdebiteringsstegring än i kommuner med bättre ekonomisk

barkraft. Bidraget blir alltså relativt sett större i den förra än i den senare

För att minska ojämnheterna i skattetrycket de olika kommunerna emelan

bhr det darfor, liksom hittills, erforderligt med allmänna skatteutjämningsbidrag.

Den situationen kan då uppkomma, att en kommun är berättigad

saval till det särskilda statsbidraget i anledning av ortsavdragsreformen

som allmant skatteutjämningsbidrag. Det måste därvid tillses,''att det

senare bulraget endast beräknas å den skattebörda, som återstår, sedan det

särskilda bidraget frånräknats. I annat fall kunde allmänt skatteutjämnings
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 186. y

bidrag komma att utgå för skattetryck, som redan avlastats genom det särskilda

bidraget.

Enligt kommitténs förslag skola de särskilda bidragen till kommunerna

i anledning av ortsavdragsreformen avvägas så, att de förhindra en höjning

av den totala kommunala utdebiteringen med mer än en krona. För att undvika

att skattehöjningen intill en krona skall föranleda en ökning av det

samlade skattetrycket i högre inkomstlägen har kommittén emellertid förutsatt

sådan jämkning av de statliga inkomstskatteskalorna för fysiska personer

att dylika höjningar elimineras. Skatteutjämningsbidrag bör dock icke

erhållas för en utdebiteringsstegring, som redan kompenserats genom sänkt

statsskatt, varför det torde bli erforderligt att verkställa viss justering uppåt

av gränssiffrorna för skattetrycket i 1927 års förordning. Med hänsyn till

att chefen för finansdepartementet numera tillkallat särskilda utredningsmän

med uppdrag att i samråd med ortsavdragskommittén göra en översyn av

grunderna för skatteutjämningsunderstöden åt synnerligt skattetyngda kommuner,

anser kommittén icke erforderligt att här närmare ingå på dessa

spörsmål.

De av kommittén föreslagna grunderna för beräkning av statsbidraget åt

kommunerna hava i allmänhet lämnats utan erinran eller icke föranlett

något uttalande i remissyttrandena.

Några remissinstanser hava emellertid i olika hänseenden kritiserat de

föreslagna beräkningsgrunderna.

Kommitténs förslag att det genomsnittliga behovet av skattemedel i en

kommun skall beräknas med utgångspunkt från vad som uttaxerats under

en sjuårsperiod har väckt betänkligheter hos vissa remissinstanser.

Kommitténs förslag, att statsbidrag endast skall utgå till primärkommun,

kritiseras av några remissinstanser.

Slutligen ha en del remissmyndigheter framfört några anmärkningar av

teknisk art.

Departementschefen anför för egen del följande.

»Kommitténs förslag innebär, att man vid beräkningen av kommunernas

utdebiteringsbehov skall utgå från det genomsnittliga behovet av skattemedel

i kommunen under en sjuårsperiod, dock med frånräknande av det

högsta och det lägsta årsbeloppet. Den sjuårsperiod, till vilken hänsyn sålunda

skall tagas, anser kommittén för sin del böra bestammas till åren

1944—1950.

Gentemot denna metod har bl. a. invänts, att penningvärdet undergått en

försämring under åren 1944—1950, varför det genomsnittliga utdebitenngsbehovet

för dessa år, i kronor räknat, måste ligga avsevärt under utdebiteringsbehovet

för vart och ett av de år, varunder provisoriet skulle komma

att gälla. Detta skulle kunna leda till att kommunerna finge nöja sig med

lägre bidrag än kommittén avsett.

Den påtalade olägenheten skulle i huvudsak elimineras, om jämförelseperioden

i stället bestämdes till tre år, vilka i tiden ligga nära det år (år

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 186.

lJol) da beräkning av nedgången i skatteunderlaget på grund av ortsavdragens

höjning första gången skall ske. Eftersom utdebiteringsbeslutet

under ar 19o0 av olika skäl icke kan läggas till grund — bl. a. skulle ett bes

ut om statsbidrag kunna tänkas inverka på utdebiteringsbesluten hösten

detta är — synes perioden böra omfatta åren 1947—1949 (budgetåren 1948

—19o0). Det genomsnittliga utdebiteringsbehovet dessa tre år synes giva

ett sa pass rättvisande resultat, att det bör kunna läggas till grund "för statsbidragets

beräkning.

Kommittén har från sina utgångspunkter beräknat statsbidraget i anledning

av ortsavdragsreformen till omkring 120 miljoner kronor. Såsom

ian nagot hall gjorts gällande torde detta belopp vara för högt beräknat

Med den av mig föreslagna grunden för beräkning av utdebiteringsbehovet

torde däremot kostnaderna för reformens genomförande uppgå till ungefär

det angivna beloppet. Det kan även tänkas, att den ändrade beräkningsgrunden

medför att kostnaderna för statsbidraget komma att något överstiga

nyssnämnda belopp. Detta torde emellertid komma att uppvägas genom

att statens förluster vid förskottering av skatt till kommunerna komma att

mmska till foljd av den nedgång i de kommunala skatterestantierna, som de

hoj da ortsavdragen böra medföra. Då kommittén beräknat kostnaderna till

-1 miljoner kronor har kommittén nämligen icke tagit hänsvn till den

kompensation staten på denna väg erhåller för sina utgifter för ortsavdragsreformens

genomförande. °

Beträffande den av herr Velander föreslagna metoden för statsbidragets

era -ning vilken förordats av några remissinstanser, vill jag anmärka, att

det av statsfinansiella skäl torde vara uteslutet att välja densamma. Metoden

lider for^ ovngt av den svagheten, att statsbidraget skulle komma att

^.ariera från ar till år, varför staten icke skulle hava möjlighet att på förhand

berakna sina utgifter i detta hänseende.

Sasom framgår av den tidigare lämnade redogörelsen föreslås, att statsbidrag

skall utgå i sådan omfattning, att den sammanlagda utdebiteringen

ill kommun och landsting icke skall behöva höjas med mera än högst en

?"a'' 5.°r att Så lån§1 som “ÖW förenkla bidragsgivningen, har kommittén

föreslagit, att statsbidrag endast skall utgå till primärkommun. Detta

innebar, att stegringen av landstingsskatten i första hand skall avräknas

pa nämnda krona.

Forslaget i denna del har mött vissa erinringar. Sålunda har Svenska

landstingsförbundet med utgångspunkt från en genomsnittlig skattehöjning

a!.50 ore beraknat landstingens skatteförlust på grund av den föreslagna

höj ningen av ortsavdragen till mellan 50 och GO miljoner kronor per "år,

varför kompensation enligt förbundets mening borde lämnas. Vidare har

framhållits att för Norrbottens läns vidkommande skulle erfordras en höjning

av landstingsskatten med en krona 50 öre.

Enligt min mening är det lämpligt att, på sätt kommittén föreslagit, i

princip begransa bidragsrätten till att endast gälla primärkommunerna.

V ad angar uppgiften att en höjning av landstingsskatten utöver en krona

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 186.

11

skulle i visst fall bliva nödvändig, vill jag anmärka, att enligt de av kommittén

företagna utredningarna skulle en skattehöjning med en -rona inne

fatta en relativt god säkerhetsmarginal för skatteminskningen pa grund av

ortsavdragens höjning. Skulle emellertid för något landstings vidkommande

den skattehöjning, som är direkt hänförlig till ortsavdragens höjning,

likväl komma att överstiga en krona, bör staten enligt min mening lamna

ersättning för den stegring av utdebiteringen, som överstiger en krona

Slutligen ha framförts vissa erinringar av teknisk art. I denna del ansluter

lag mig till den av riksräkenskapsverket uttalade meningen, att de

tekniska förfarandet troligen kan göras enklare än det av kommittén föreslagna.

Närmare anvisningar för uträkningen av statsbidraget m. in. or e

böra, sedan frågan ytterligare prövats, meddelas i administrativ ordning

I detta sammanhang vill jag nämna, att kommittén icke berört frå0an

om den inbördes ordningen mellan de föreslagna statsbidragen och de allmänna

skatteutjämningsbidragen. Här uppkommer emellertid fragan om

skatteutjämningsbidragen skola inräknas i det utdebitenngsbehov, som ska

Imga till* grund för statsbidragens beräkning, eller om detta utdebiteringsbehov

skall bestämmas endast efter den faktiska utdebiteringen a de skattskyldiga.

De olika beräkningsmetoderna leda till avsevärt olika slutresultat

För att nå ett resultat, som överensstämmer med statsbidragets syfte, synes

enligt min mening statsbidraget böra beräknas med utgångspunkt från

bruttoutdebiteringen.»

Utskottet. Förevarande proposition och vissa i ämnet vackta motioner ha

hänvisats till statsutskottet såvitt angår grunder för utbetalande av statsbidrag

till kommuner och i förekommande fall till landsting. I ö\ng ai

propositionen jämte motioner hänvisats till bevillningsutskottet.

Bevillningsutskottet har i sitt betänkande nr 57 hemställt, dels att riksdagen

måtte, med bifall till propositionen i de delar den hänvisats tiH bevillningsutskottet,

antaga vid propositionen fogade författningsforslag, de s

ock att bl. a. motionerna I: 508 och II: 606, I: 509 och II: 603, .o oc

II: 605 samt II: 602, så vitt de hänvisats till bevillningsutskottet, icke måtte

till någon riksdagens åtgärd föranleda.

I sitt nyssnämnda betänkande har bevillningsutskottet anfört, att uts <o - tet vid sitt ståndpunktstagande till huvudfrågan om ortsavdragens storlek

förutsatt, att riksdagen i princip godkänner de i propositionen angivna grunderna

för statsbidrag till kommunerna och i förekommande fall till landstingen.

Bevillningsutskottet förklarar sig sålunda utgå från att kommunerna

och i förekommande fall landstingen skola ersättas genom dire ta

statsbidrag för den del av skatteförlusten på grund av ortsavdragens höjning,

som motsvarar eu höjning av utdebiteringen utöver 1 krona.

Under hänvisning till bevillningsutskottets ståndpunktstagande till huvudfrågan

i förevarande proposition samt till den av nämnda utskott angivna

förutsättningen härför i statsbidragshänseende får statsutskottet tillstyrka

propositionen, så vitt den angår principen för statsbidrag till kom
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande nr 186

muner och landsting. Utskottet har härvid beaktat, att det föreslagna statsbidragssystemet

angivits utgöra ett provisorium och förutsatts skola, sedan

tillräckliga ertarenhetér vunnits, upptagas till omprövning. Av utskottets

standpunktstagande följer, att utskottet icke kan förorda bifall till de i

nyssnämnda motioner framställda yrkandena i nu berörda delar.

Betraftande de narmare grunderna för beräkning av statsbidragen föresias

i propositionen, att till utgångspunkt vid beräkningen av kommuneras

utdebitenngsbebov skall tagas en treårsperiod, nämligen åren 1947- 1949. Det genomsnittliga utdebiteringsbehovet dessa tre år synes enligt dep

rtementsclieten glva ett så pass rättvisande resultat, att det bör kunna

aggas till grund for statsbidragets beräkning. I motionerna I: 511 och II- 605

satkTa d °m man UPPnåF aVSGtt rCSUltat) nämliSen en kompen
n

av den sammanlagda utdebiteringshöjningen med undantag av 1 kro
’

°,ch PåÄy^kas att ira§an blir föremål för fortsatt övervägande Utskottet

det *ramhålla> att det fär -ses ligga i sakens natur att en beräkning av

det genomsnittliga normala behovet av skattemedel i kommunerna för en

V,SS penod icke kan medföra ett i alla lägen absolut rättvisand» resulta,

första» ‘ga rita f Pä.de"na pUnkl ,rä"8å det i propositionen framställda

aget ''ilket innebar en ändring av ortsavdragskommitténs förslås i

™ -Syun%Utlk0tiet emeIlertid iCke fÖre,i^a’ -rför Skottet icke al
satt

utredning >Tf * ^ m°tionerna gjorda yrkandet om fort
satt

utiednmg av ifragavarande spörsmål.

Under åberopande av det anförda och då vad i övrigt i propositionen an
utskotteb

UtSk°ttetS vldkommande givit anledning till erinran hemställer

att riksdagen må, med bifall till Kungl. Majrts förslag och

med avslag a motionerna 1:508 och 11:606, 1:509 och II:

603, I: 511 och II: 605 samt II: 602, såvitt nu är i fråga, godkanna

i propositionen nr 241 angivna grunder för utbeta
a“d!-.

?T statsbldrag tin kommuner och, i förekommande

fall, till landsting.

Stockholm den 19 maj 1950.

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 186.

13

Reservation

av herr Gränebo, fröken Andersson, herrar von Heland, Lundqvist, Skoglund

i Doverstorp, Rubbestad, Staxäng och Pettersson i Dahl, vilka ansett,

att utskottets yttrande och hemställan bort hava följande lydelse.

»Förevarande proposition---utöver 1 krona.

Mot bevillningsutskottets utlåtande har reservation avgivits av herr Elofsson

in. fl., vilka bl. a. hemställt, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.

Maj :t anhålla, att Kungl. Maj :t ville för 1951 års riksdag framlägga förslag

till en reform av den kommunala beskattningen, omfattande främst grunderna

för den allmänna skatteutjämningen samt frågan om fastighetsskattens

avskaffande.

Det föreslagna statsbidragssystemet innebär att bidrag kommer att utga

även till kommuner som på grund av riklig tillgång på skatteunderlag resp.

låga utdebiteringar icke ha något trängande behov därav. Motiveringen härför

är, såsom också departementschefen framhållit, att bidraget icke i

törsta hand syftar till att åstadkomma en skatteutjämning olika kommuner

emellan utan till att förhindra alltför stora skatteövervältringar mellan olika

skattskyldiga i en och samma kommun. Det ligger i sakens natur att kostnaderna

för ett sådant bidragssystem måste bli av en helt annan storleksordning

än om bidrag utginge endast till särskilt skattetyngda kommuner.

Utskottet delar departementschefens uppfattning att en skatteövervältring

av den omfattning, som en isolerad lösning av ortsavdragstrågan skulle

leda till icke är motiverad. Särskilt påfallande är att fastighetsägarna, främst

de som ha den minsta skatteförmågan, i många kommuner skulle drabbas

av en icke obetydlig skatteökning. Då dessa genom nuvarande fastighetsbeskattning

redan äro belastade med en extra skattebörda och denna enligt

utskottets mening icke kan motiveras ur vare sig principiell eller annan

synpunkt, bör någon ytterligare merbelastning icke ifrågakomma. Såvitt

utskottet kan finna föreligga inga andra möjligheter att nå detta resultat

än att antingen avskaffa fastighetsbeskattningen eller ge kommunerna statsbidrag

som motsvara hela den av ortsavdragshöj ningen föranledda utdebiteringsökningen.

Utskottet har i och för sig icke att yttra sig rörande grunderna för beskattningen.

Utskottet finner det emellertid, med hänsyn till det trängda

statsfinansiella läget, ytterst angeläget att den kommunala beskattningen

gives en sådan utformning att icke alltför stora krav behöva ställas på statskassan.

En revision av kommunalbeskattningen, som icke behövde kompletteras

med ett särskilt statsbidragssystem utan endast med en utbyggnad av

den allmänna skatteutjämningen, framstår därför såsom synnerligen önskvärd.

Herr Elofsson in. fl. ha i sin reservation till bevillningsutskottets utlåtande

nr 57 givit uttryck åt den uppfattningen att den utredning som må erfordras

för en sådan revision kan färdigställas i så god tid att förslag härom

opaginerad Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande nr J86.

kan föreläggas 1951 års riksdag. Med hänsyn härtill och då vidare ortsavdragshöjningen

är avsedd att träda i kraft först i och med ingången av år

1952, anser utskottet att frågan om ersättning till kommunerna för minskningen

i skatteintäkten icke bör avgöras av innevarande års riksdag.

Enligt utskottets uppfattning är det nuvarande skatteutjämningsförfalandet

behäftat med allvarliga brister. Det må emellertid erinras om att förslag

till nya grunder för den allmänna skatteutjämningen redan utarbetats

av den i december 1949 tillsatta s. k. skattelindringskommittén.

I övrigt vill utskottet här endast uttala, att ett eventuellt statsbidragssystem

under en övergångstid intill dess en sammanhängande reform av

kommunalbeskattningen kan genomföras bör utformas så att den av ortsavdragshöjningen

förorsakade utdebiteringsökningen helt elimineras. Bidrag

bör alltså utgå till såväl primärkommuner som landsting.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må, i anledning av motionerna 1: 508 och

II: 606 samt II: 602, med avslag å propositionen nr 241 ävensom

motionerna 1:509 och 11:603 samt 1:511 och 11:605,

såvitt nu är i fråga,

a) besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att

Kungl. Maj :t ville för 1951 års riksdag framlägga förslag

till ändrade grunder för den allmänna skatteutjämningen;

b) uttala att, för den händelse den avsedda regleringen

av grunderna för den allmänna skatteutjämningen icke skulle

hinna bli genomförd till årsskiftet 1951/52, den för primärkommunerna

och landstingen uppkommande utdebiteringsökningen

på grund av förändrade ortsavdrag skall i sin

helhet täckas av statsmedel.»

507681. Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag, 1950.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1950:324 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner angående tjänsteoch familjepensionering för statsråd. a1 i texten