Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928, nr 370, m. m., i vad propositionen avser grunder för utbetalande av statsbidrag, jämte i ämnet väckta motioner.
1950-05-19 · 14 sidor
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: inget tryckt sidnummer kunde läsas ur riksdagens text; sidorna visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1950:186, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928, nr 370, m. m., i vad propositionen avser grunder för utbetalande av statsbidrag, jämte i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande nr 186.
1
Nr 186.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28
september 1928, nr 370, m. m., i vad propositionen
avser grunder för utbetalande av statsbidrag, jämte
i ämnet väckta motioner.
(5:e avd.)
I propositionen nr 241 har Kungl. Maj :t, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över finansärenden för den 31 mars 1950, föreslagit
riksdagen att dels antaga vissa vid propositionen fogade författningsförslag,
dels ock godkänna i propositionen angivna grunder för utbetalande
av statsbidrag till kommuner och, i förekommande fall, till
landsting.
Propositionen har, såvitt angår grunder för utbetalande av statsbidrag
till kommuner och, i förekommande fall, till landsting, hänvisats till statsutskottet
och i övrigt till bevillningsutskottet.
I anledning av förevarande proposition ha väckts följande motioner, vilka,
såvitt de angå de delar av propositionen som remitterats till statsutskottet,
hänvisats till detta utskott och i övrigt till bevillningsutskottet,
nämligen
I: 508 av herr Velander m. fl.;
I: 509 av herrar Öhman och Helmer Persson;
1:511 av herrar Björck och Lindblom;
11:602 av herr Hedlund i Rådom m. fl.;
II: 603 av herr Persson i Landafors m. fl.;
11:605 av herrar Svensson i Ljungskile och Ståhl samt
11:606 av herr Hjalmarson m. fl.
I de likalydande motionerna I: 508 och 11: 606 hemställes, såvitt nu är
i fråga, att riksdagen måtte, med avslag å propositionen nr 241, besluta att
i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla, att Kungl. Maj :t ville, med beaktande
av de synpunkter som i motionen 1:508 anförts, för 1951 års riksdag
framlägga förslag till en reform av den kommunala beskattningen i dess
helhet att träda i kraft den 1 januari 1952, omfattande bl. a. en reglering
av grunderna för den allmänna skatteutjämningen.
I de likalydande motionerna I: 509 och II: 603 hemställes, såvitt nu är
i fråga, att kommuner och landsting måtte kompenseras av statsmedel för
det skattebortfall, som uppstår genom den föreslagna kommunalskattereformen.
1 Iiihang till riksdagens protokoll 1950. 6 saml. Nr 186.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Å Statsutskottets utlåtande nr 186.
I de likalydande motionerna 1:511 och 11: 605 hemställes, såvitt nu är
i fråga, att vissa i motionen II: 605 berörda spörsmål avseende grunderna
för beräknande av statsbidrag till kommunerna i anledning av den föreslagna
ortsavdragsreformen måtte göras till föremål för fortsatt utredning.
I motionen 11: 602 slutligen hemställes, såvitt nu är i fråga, att riksdagen
vid behandlingen av förevarande proposition måtte besluta att, intill dess
ett mera rationellt och effektivt system för den kommunala skatteutjämningen
beslutats och trätt i kraft, ersättning av statsmedel skall utgå till
såväl primärkommuner som landsting för hela den höjning av deras utdebitering,
som blir en följd av ett bifall till den i propositionen föreslagna
omläggningen av det kommunala ortsavdragssystemet.
De vid propositionen fogade författningsförslagen finnas intagna å s. 4
—14 i propositionen.
Propositionen upptager förslag till omläggning av det kommunala ortsavdragssystemet
efter i huvudsak samma linjer som år 1947 godkändes
för statsbeskattningens vidkommande. Den härav föranledda höjningen av
de kommunala ortsavdragen anses icke kunna genomföras utan att staten
lämnar bidrag åt kommunerna och, i förekommande fall, åt landsting. I
detta hänseende föreslås att statsbidrag skall utgå i sådan omfattning, att
den sammanlagda utdebiteringen till kommun och landsting icke skall behöva
höjas med mer än högst en krona.
Till grund för propositionsförslaget ligger ett av ortsavdragskommittén
den 1 februari 1950 avlämnat betänkande med förslag till ändrade kommunala
ortsavdrag in. m. (SOU 1950: 5). Nämnda kommitté har föreslagit,
att ortsavdragen skola bestämmas enligt ett alternativ 5. Införandet av ortsavdrag
enligt detta alternativ skulle innebära en skatteförlust för kommuner
och landsting med omkring 250 miljoner kronor. Kommittén föreslår,
att kommunerna skola kompenseras för viss del av denna skatteförlust genom
bidrag av statsmedel.
övervägande antalet remissinstanser ha tillstyrkt eller lämnat utan erinran
kommitténs förslag, att ortsavdragen skola bestämmas enligt alternativ
5.
Departementschefen har för egen del likaledes förordat nämnda alternativ.
Med avseende å frågan, i vilken form kommunerna böra erhålla kompensation
för den genom en höjning av ortsavdragen enligt alternativ 5 uppkommande
skatteförlusten, har kommittén övervägt huruvida detta skulle kunna
ske genom en överflyttning på staten av vissa kommunala kostnader. Kommittén
fann därvid, att kommitténs möjligheter att lägga fram förslag till
dylika kostnadsöverflyttningar voro mycket begränsade. Kommittén har i
stället ansett sig böra föreslå ett system med direkta statsbidrag till kommunerna.
Vilken omfattning den statliga hjälpen skulle givas bleve i övervägande
grad ett avvägningsproblem. För egen del föresloge kommittén, att
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande nr 186. 6
kommunerna erhölle ersättning av statsmedel för den av ortsavdragsreformen
förorsakade stegringen av den totala utdebiteringen i den mån densamma
överstege en krona. Vid sitt ställningstagande i denna fxaga hade
kommittén fäst särskilt avseende vid att kommunerna faktiskt utnyttjat
ett större skatteunderlag än som rätteligen bort ifrågakomma, därest ortsavdragen
undan för undan höjts med belopp motsvarande den under senaie
år inträdda penningvärdeförsämringen. Om de nuvarande bankade grundoch
familjeavdragen höjdes enligt ett alternativ 3, vilket alternativ i stort
sett återställde avdragen till deras ursprungliga reella värde, skulle i genomsnitt
erfordras en utdebiteringsstegring av 80 öre.
Kommittén föreslår därför, att statsbidrag skall utgå i sådan omfattning,
att den sammanlagda utdebiteringen till kommun och landsting icke skall
behöva höjas med mera än högst en krona. Statsbidragets storlek har kommittén
beräknat till 121 miljoner kronor.
Kommittén föreslår ingen nedsättning eller successiv minskning av bidraget
under provisorietiden. Frågan om bidragssystemets avveckling syntes
få upptagas till prövning i samband med den allmänna översyn av de kommunala
skatteutj ämningsproblemen, som kommittén förutsätter skall komma
till stånd inom en nära framtid.
Flertalet av de remissinstanser, vilka yttrat sig i principfrågan, ha förklarat
sig övertygade om att ersättning till kommunerna genom direkta
statsbidrag för de genom ortsavdragens höjning minskade skatteintäkterna
är en förutsättning för reformens genomförande. Däremot gå meningarna
starkt isär beträffande frågan om i vilken utsträckning kommunerna böra
kompenseras för de minskade skatteintäkterna. Vissa remissmyndigheter
godtaga sålunda i princip kommitténs förslag. Ett antal andra remissinstanser
åter anse, att kommunerna böra av statsmedel få ersättning för hela den
minskning i skatteunderlaget, som föranledes av en höjning av ortsavdragen.
Några remissinstanser ställa sig helt avvisande till förslaget om direkta
statsbidrag.
Departementschefen har för egen del anfört följande.
»En förutsättning för att frågan om de kommunala ortsavdragen skall
kunna upptagas till separat behandling angives i de för kommittén meddelade
direktiven vara, att den ifrågasatta reformen icke skulle medföra någon
mera kännbar övervältring av skattebördan å fastighetsägarna eller
över huvud någon mera kännbar ökning av den kommunala utdebiteringen.
I direktiven framhölls vidare, att en lösning av frågan efter de i direktiven
antydda linjerna troligtvis förutsatte särskilda regler om statligt bidrag till
de kommuner, där på grund av speciella förhållanden en omreglering av
ortsavdragen skulle medföra olämpliga konsekvenser.
Enligt kommitténs beräkningar skulle emellertid en höjning av de kommunala
ortsavdragen enligt alternativ 5 medföra ett skattebortfall för kommuner
och landsting på i runt tal 250 miljoner kronor. Väljer man alternativ
5 — vilket jag enligt vad nyss anförts för egen del förordar — föreligga
sålunda icke de nyssnämnda, i direktiven angivna förutsättningarna. Detta
opaginerad Kontrollera mot PDF
“* Statsutskottets utlåtande nr 186.
innebär med andra ord, att en reform enligt denna linje icke kan genomföras
utan allmänna statsbidrag till kommunerna. Man kan även uttrycka saken
så, att vad angår flertalet kommuner ortsavdrag av någorlunda rimlig
storlek icke kunna medgivas utan att ett inkomsttillskott i en eller annan
form tillföres kommunerna.
För egen del anser jag ortsavdragsreformen så angelägen att den bör
genomföras oavsett att reformen nödvändiggör ett allmänt inkomsttillskott
till kommunerna. Detta tillskott bör, såsom kommittén föreslagit, tills vidare
lämnas i form av allmänna statsbidrag till kommunerna.
Den första fråga, som därvid uppställer sig, är om det är rimligt att kommunerna
själva skola till viss del bära minskningen i skatteunderlaget och
den därav följande ökningen av utdebiteringen per skattekrona. De skäl,
som kommittén anfört till stöd för sin mening att kommun skall vidkännas
en höjning av utdebiteringen med en krona, innan statsbidrag utgår, anser
jag bärande. Jag kan sålunda icke biträda den av ett antal remissinstanser
framförda meningen att staten skulle kompensera kommunerna för hela
stegringen av utdebiteringsbehovet utan anser, liksom kommittén, att statsbidrag
böra utgå allenast till täckande av den del av inkomstbortfallet, som
motsvarar en höjning av den kommunala utdebiteringen utöver en krona.
Detta skulle enligt kommitténs beräkningar innebära att statsbidragen
skulle komma att uppgå till sammanlagt 121 miljoner kronor.
Nästa fråga blir om staten överhuvud har möjlighet att lämna bidrag åt
kommunerna av den storleksordning varom här är fråga. Därvid bör beaktas
att till kostnaderna för de direkta statsbidragen komma kostnader för
okmng av barnbidragen å 51 miljoner kronor och skattebortfall på grund
av jämkning av statsskattetabellen å 8 miljoner kronor.
Vad angår kostnaderna för de direkta statsbidragen torde jag senare få
återkomma till frågan om de närmare grunderna för beräkningen av bidragen.
Emellertid vill jag redan här nämna, att kostnaderna torde komma att
uppgå ungefär till det av kommittén beräknade beloppet. De för reformens
genomförande erforderliga beloppen äro sålunda utan tvivel av en mycket
betydande storleksordning. Såsom jag tidigare framhållit, torde emellertid
möjligheter för staten att påtaga sig dessa kostnader föreligga.
I några yttranden uttalas, att det vore orättvist att bidrag skulle utgå även
till kommuner med relativt låg utdebitering per skattekrona. Det framhålles
bl. a. att det icke vore möjligt att uppnå en effektiv skatteutjämning mellan
kommunerna utan att taga i anspråk den skattereserv, som det låga skattetrycket
i vissa kommuner representerade. Vidare uttalas farhågor för att
ett statsbidragssystem enligt de föreslagna linjerna skulle konservera ojämnheterna
i det kommunala skattetrycket och försvåra övergången till ett nytt
system med allmänna skatteutjämningsbidrag. Under åberopande härav
tramföres förslag dels att beslut redan nu skall fattas om hur det ifrågasatta
statsbidragssystemet framdeles skall avvecklas dels ock att ersättning till
kommunerna skall utgå efter reformerade skatteutjämningsregler och icke
såsom direkta och allmänna statsbidrag.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande nr 186. 0
Emellertid vill jag understryka, att den nu föreliggande frågan icke i första
hand gäller att söka uppnå en rättvis skattefördelning olika kommuner emellan,
utan avser att förhindra alltför stora skatteövervältringar mellan skattskyldiga
inom en kommun. Att under sådana förhållanden skjuta problemet
om skatteutjämning i förgrunden anser jag icke påkallat. Jag anser ej heller,
att ett beslut om att statsbidrag tills vidare skall utgå till kommunerna med
vissa belopp hindrar en övergång till ett system med allmän skatteutjäm
111
A§v bland annat dessa skäl kan jag icke biträda kommunala skattelindringsutredningens
mening att förslag nu bör framläggas om att visst angivet
belopp skall utgå i statsbidrag till kommunerna men att förslag om detta belopps
fördelning mellan kommunerna bör läggas fram först vid nästa års
riksdag. Därtill kommer att det icke torde vara praktiskt möjligt att dela på
frågan på detta sätt. Man måste nämligen enligt min mening vid ståndpunktstagande
till huvudfrågan även kunna bedöma, hur beslutet kommer
att inverka på de enskilda kommunernas ekonomi.
Med hänsyn till vad sålunda anförts förordar jag, att kommitténs förslag
att kommunerna tills vidare skola ersättas genom direkta statsbidrag för den
del av skatteförlusten på grund av ortsavdragens höjning, som motsvarar
en höjning av utdebiteringen utöver en krona, i princip godtages. De föreslagna
bidragen böra första gången utgå under år 1952.
Såsom kommittén framhållit bör det nu föreslagna bidragssystemet anses
som ett provisorium. Jag förutsätter alltså, att sedan tillräckliga erfarenheter
vunnits angående ortsavdragsreformens verkningar och kommunernas
fortsatta behov av statsbidrag, frågan om statsbidragen upptages
till omprövning.»
Med avseende å frågan om de närmare grunderna för beräkning av statsbidragen
anför kommittén, att bidraget skall — med viss begränsning —
avse den skattehöjning, som föranledes av ändrade ortsavdrag. Det blir
sålunda nödvändigt att för varje kommun fastställa den skatteökning, som
skulle ha vållats genom ortsavdragsreformen, därest kommunen icke haft
att påräkna särskilt bidrag från staten. Bidraget bör beräknas efter objektiva
grunder och någon prövning av de kommunala inkomst- och utgiftsstaterna
i samband med bidragets bestämmande bör icke ske.
Om man kunde bortse från de komplikationer, som uppkomma genom
källskattesystemet, låge det måhända nära till hands att beräkna skattehöjningen
till skillnaden mellan kommunens utdebitering året närmast före
reformens genomförande och den utdebitering, som skulle bli erforderlig
första året de nya ortsavdragen gälla; med bortseende givetvis från eventuellt
statsbidrag. Mot en sådan beräkning av skattehöjningen kan emellertid
invändas, att man då icke hade någon säkerhet för att den framkomna
debiteringsskillnaden verkligen föranletts av ändrade ortsavdrag. Betydande
olikheter kunde föreligga mellan utdebiteringsbeboven under nämnda
båda år och vidare kunde förändringar ha inträffat i skatteunderlaget, som
icke hade samband med omläggningen av ortsavdragen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
b Statsutskottets utlåtande nr 186.
Även om det vore möjligt att exempelvis utgå från det genomsnittliga utdebiteringsbehovet
under ett antal år och därigenom i viss mån eliminera
nämnda olägenheter, torde likväl gällande bestämmelser angående tiden och
sättet för den kommunala utdebiteringens bestämmande nödvändiggöra, att
kommunerna redan vid fastställandet av utgifts- och inkomststaten på hösten
året nast före det år, då de nya ortsavdragen skola tillämpas i fråga om
den preliminära skatten, äga kännedom om hur stort bidrag, som kommer
att utgå i anledning av ortsavdragsreformen. Bidragsbeloppet skall nämligen
upptagas som inkomst i staten för det år, då de nya ortsavdragen först
skola tillampas. Att avvakta den tidpunkt, då skatteunderlaget för detta
år genom taxering blir känt, är sålunda icke möjligt.
Beträffande vissa övergångsspörsmål framhåller kommittén följande.
Enligt kommunallagarna framkommer den kommunala utdebiteringssatsen
genom att kommuns medelsbehov, i den mån det ej fylles genom andra
inkomster, fördelas på det skattekrontal, som påförts de skattskyldiga vid
senaste taxering. Med det belopp för skattekrona och skatteöre, som bestämts
till utdebitering för ett år, utgöres dels sådan allmän kommunalskatt,
som ingår i preliminär skatt för inkomst under detta år, dels ock sådan
allmän kommunalskatt, som ingår i den slutliga skatt, som påföres
på grund av nästföljande års taxering.
Om det antages, att de nya ortsavdragen första gången skola tillämpas i
fråga om det preliminära skatteuttaget under år 1952, beräknas alltså den
preliminära skatten nämnda år efter ett skatteunderlag, som reducerats genom
de höjda ortsavdragen. Vid taxering komma de nya ortsavdragen i
tillämpning först år 1953. Såväl vid 1951 som 1952 års taxering skola äldre
ortsavdragsregler alltjämt äga tillämpning; under inkomståren 1950 och
19al beraknas ju den preliminära skatten efter de gamla ortsavdragsreg
For
år 1952 bestämmes den kommunala utdebiteringen i oktober månad
år 1951. Därvid skall enligt bestämmelserna i kommunallagarna debiteringen
fastställas på grundval av skatteunderlaget vid 1951 års taxering. På
grund av den reducering av skatteunderlaget, som blir en följd av höjda
ortsavdrag, torde det emellertid bli nödvändigt att göra en omräkning av
1951 års taxering för att få fram det skatteunderlag, som skulle ha förelegat,
därest de nya ortsavdragen gällt redan vid 1951 års taxering. Sker icke
detta kommer kommunen vid senare avräkningar med statsverket att åsamkas
skatteförlust.
..Samma förhållande kommer att föreligga hösten 1952, då utdebiteringen
för 1953 skall fastställas. Även vid 1952 års taxering ha nämligen de gamla
ortsavdragen gällt. För senare år däremot komma utdebiteringarna att fastställas
på grundval av taxeringar, vid vilka de nya ortsavdragen tillämpats.
För att undvika dylika konsekvenser torde det, såsom förut framhållits,
bli nödvändigt att redan på förhand beakta den reducering av skatteunderlaget,
som blir en följd av ändrade ortsavdrag. Detta synes enklast kunna
ske på det sättet, att såväl de gamla som de nya ortsavdragen och däremot
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande nr 186 1
svarande beskattningsbara inkomster införas i 1951 och 1952 års inkomstlängder.
Vid längdens summering erhålles då kännedom även om det skattekrontal,
som skulle ha framkommit, därest de nya avdragen gällt vid
ifrågavarande taxeringar. Arbetet med införingen av de nya avdragen bor
åvila den befattningshavare, som enligt gällande bestämmelser har att införa
de kommunala ortsavdragen i längden. Med hänsyn till den förenkling
av ortsavdragssystemet, som erhålles därigenom att kommittén föreslår att
såväl barnavdragen som bankningen skola avskaffas, torde det merarbete,
som förorsakas av den dubbla införingen i 1951 och 1952 års längder, icke
bli särskilt betungande. För att underlätta längdens summering bora formulären
till 1951 och 1952 års inkomstlängder förses med två särskilda
kolumner för ifrågavarande införingar.
Med hänsyn till bestämmelserna i 67 § lagen om kommunalstyrelse pa
landet och motsvarande stadgande i övriga kommunallagar om kommuns
utdebitering, torde det bli erforderligt med särskild lagstiftning av innehåll,
att kommuns medelsbehov för åren 1952 och 1953 skall täckas genom utdebitering
av allmän kommunalskatt i förhållande till det skatteunderlag, som
framkommer vid en omräkning av 1951 respektive 1952 års taxeringar med
nya ortsavdrag.
Den beräkning av nedgången i skatteunderlaget till följd av höjda ortsavdrag,
som sålunda måste verkställas under de båda övergångsåren, kan
även utnyttjas vid statsbidragets bestämmande. Skillnaden mellan den utdebitering,
som framkommer om ett visst utdebiteringsbehov fördelas å skatteunderlaget
enligt 1951 års taxering och den utdebitering, som erhålles om
samma utdebiteringsbehov fördelas å det med tillämpning av de nya ortsavdragen
uträknade skattekrontalet, torde nämligen utgöra en godtagbar
mätare på den skatteökning, som föranledes av ortsavdragens höjning. Vid
beräkningen synes man böra utgå från det genomsnittliga behovet av skattemedel
i kommunen under en viss period t. ex. en sjuårsperiod, från vilken
man stryker det högsta och lägsta beloppet och beräknar medeltalet för de
återstående 5 åren. Den sjuårsperiod, till vilken hänsyn sålunda skall tagas,
anser kommittén för sin del böra bestämmas till åren 1944—1950.
Det här angivna förfaringssättet för bestämmande av skattehöjningen har
närmast tagit sikte på den primärkommunala utdebiteringen (utdebitering
till kommun, församling, skoldistrikt och fattigvårdssamhälle). Ett liknande
förfarande blir erforderligt för att beräkna höjningen av landstingsskatten.
Däremot torde i detta sammanhang kunna bortses från utdebiteringen av
tingshusmedel.
Vid tillämpning av ett sådant bidragssystem, som kommittén föreslagit,
uppkommer frågan huru bidraget skall fördelas mellan de kommunala enheterna.
Såsom framgår av den tidigare lämnade redogörelsen skall bidraget
endast eliminera den utdebiteringsstegring som överstiger en krona. Då det
kan antagas, att intet landsting skall behöva höja sin utdebitering i anledning
av ortsavdragsreformen med mer än i medeltal omkring 50 öre, anser kommittén,
att bidragen böra kunna begränsas till att utgå till primärkom
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande nr 186■
munerna. Med hänsyn till angelägenheten av att så långt möjligt förenkla
bidragssystemet, och då det allenast är fråga om en provisorisk anordning
i avvaktan pa en rationalisering av den allmänna skatteutjämningen, anser
kommittén att en sådan begränsning bör genomföras.
Bidraget synes bora fördelas mellan den borgerliga kommunen och övriga
kommunaia bildningar (församling, skoldistrikt och i förekommande fall
lattigvardssamhalle) efter förhållandet mellan deras utdebiterade belopp. Det
bor ankomma på kommunalnämnden respektive drätselkammaren att verkställa
denna fördelning.
Kommittén framhåller vidare, att beträffande kommuner, som beröras av
kommunmdelningsref ormen, måste beaktas, att endast den utdebiteringsstegring,
som beror på ändrade ortsavdrag, skall komma i fråga vid statsbidragets
beräkning. Om och i vilken utsträckning skattehöjning, som uppkommer
genom själva kommunsammanslagningen, skall utjämnas genom
särskilda bidrag får bedömas särskilt för sig.
Bidraget skall upptagas som inkomst i storkommunens inkomst- och utgiftsstat
och någon uppdelning de olika kommundelarna emellan skall sålunda
icke verkställas.
Därest i en kommun ingå två eller flera församlingar, får statsbidraget
lordelas i proportion till utdebiteringsbehovet. Vissa komplikationer i fråga
om bidragets beräkning kunna uppkomma i sådana fall, då gränserna för
kommunala indelningar icke sammanfalla. Principen torde här få bli att biraget
anknytes till den borgerliga kommunens område. Om t. ex. ett skoldistrikt
omfattar mer än en kommun, vilket i enstaka undantagsfall torde
kunna bh fallet aven efter kommunindelningsreformens genomförande, får
en uppdelning av skoldistriktets utdebiteringsbehov ske mellan de i distriktet
ingående kommunerna.
Kommittén framhåller slutligen, att ett statsbidrag, som utgår efter ovan
angivna grunder, icke har någon skatteutjämnande effekt i den meningen,
a e nu föreliggande variationerna i de kommunala utdebiteringarna därigenom
minskas. Det särskilda statsbidraget tar ju endast sikte på den utdebiteringsstegring,
som föranledes av ändrade ortsavdrag. Å andra sidan
ommer kommunernas tillgång på skatteunderlag givetvis att bli av avgörande
betydelse för bidragets storlek. Det torde nämligen förhålla sig så,
att i kommuner med svagt skatteunderlag föranleder eu höjning av ortsavdragen
storre utdebiteringsstegring än i kommuner med bättre ekonomisk
barkraft. Bidraget blir alltså relativt sett större i den förra än i den senare
För att minska ojämnheterna i skattetrycket de olika kommunerna emelan
bhr det darfor, liksom hittills, erforderligt med allmänna skatteutjämningsbidrag.
Den situationen kan då uppkomma, att en kommun är berättigad
saval till det särskilda statsbidraget i anledning av ortsavdragsreformen
som allmant skatteutjämningsbidrag. Det måste därvid tillses,''att det
senare bulraget endast beräknas å den skattebörda, som återstår, sedan det
särskilda bidraget frånräknats. I annat fall kunde allmänt skatteutjämnings
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande nr 186. y
bidrag komma att utgå för skattetryck, som redan avlastats genom det särskilda
bidraget.
Enligt kommitténs förslag skola de särskilda bidragen till kommunerna
i anledning av ortsavdragsreformen avvägas så, att de förhindra en höjning
av den totala kommunala utdebiteringen med mer än en krona. För att undvika
att skattehöjningen intill en krona skall föranleda en ökning av det
samlade skattetrycket i högre inkomstlägen har kommittén emellertid förutsatt
sådan jämkning av de statliga inkomstskatteskalorna för fysiska personer
att dylika höjningar elimineras. Skatteutjämningsbidrag bör dock icke
erhållas för en utdebiteringsstegring, som redan kompenserats genom sänkt
statsskatt, varför det torde bli erforderligt att verkställa viss justering uppåt
av gränssiffrorna för skattetrycket i 1927 års förordning. Med hänsyn till
att chefen för finansdepartementet numera tillkallat särskilda utredningsmän
med uppdrag att i samråd med ortsavdragskommittén göra en översyn av
grunderna för skatteutjämningsunderstöden åt synnerligt skattetyngda kommuner,
anser kommittén icke erforderligt att här närmare ingå på dessa
spörsmål.
De av kommittén föreslagna grunderna för beräkning av statsbidraget åt
kommunerna hava i allmänhet lämnats utan erinran eller icke föranlett
något uttalande i remissyttrandena.
Några remissinstanser hava emellertid i olika hänseenden kritiserat de
föreslagna beräkningsgrunderna.
Kommitténs förslag att det genomsnittliga behovet av skattemedel i en
kommun skall beräknas med utgångspunkt från vad som uttaxerats under
en sjuårsperiod har väckt betänkligheter hos vissa remissinstanser.
Kommitténs förslag, att statsbidrag endast skall utgå till primärkommun,
kritiseras av några remissinstanser.
Slutligen ha en del remissmyndigheter framfört några anmärkningar av
teknisk art.
Departementschefen anför för egen del följande.
»Kommitténs förslag innebär, att man vid beräkningen av kommunernas
utdebiteringsbehov skall utgå från det genomsnittliga behovet av skattemedel
i kommunen under en sjuårsperiod, dock med frånräknande av det
högsta och det lägsta årsbeloppet. Den sjuårsperiod, till vilken hänsyn sålunda
skall tagas, anser kommittén för sin del böra bestammas till åren
1944—1950.
Gentemot denna metod har bl. a. invänts, att penningvärdet undergått en
försämring under åren 1944—1950, varför det genomsnittliga utdebitenngsbehovet
för dessa år, i kronor räknat, måste ligga avsevärt under utdebiteringsbehovet
för vart och ett av de år, varunder provisoriet skulle komma
att gälla. Detta skulle kunna leda till att kommunerna finge nöja sig med
lägre bidrag än kommittén avsett.
Den påtalade olägenheten skulle i huvudsak elimineras, om jämförelseperioden
i stället bestämdes till tre år, vilka i tiden ligga nära det år (år
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande nr 186.
lJol) da beräkning av nedgången i skatteunderlaget på grund av ortsavdragens
höjning första gången skall ske. Eftersom utdebiteringsbeslutet
under ar 19o0 av olika skäl icke kan läggas till grund — bl. a. skulle ett bes
ut om statsbidrag kunna tänkas inverka på utdebiteringsbesluten hösten
detta är — synes perioden böra omfatta åren 1947—1949 (budgetåren 1948
—19o0). Det genomsnittliga utdebiteringsbehovet dessa tre år synes giva
ett sa pass rättvisande resultat, att det bör kunna läggas till grund "för statsbidragets
beräkning.
Kommittén har från sina utgångspunkter beräknat statsbidraget i anledning
av ortsavdragsreformen till omkring 120 miljoner kronor. Såsom
ian nagot hall gjorts gällande torde detta belopp vara för högt beräknat
Med den av mig föreslagna grunden för beräkning av utdebiteringsbehovet
torde däremot kostnaderna för reformens genomförande uppgå till ungefär
det angivna beloppet. Det kan även tänkas, att den ändrade beräkningsgrunden
medför att kostnaderna för statsbidraget komma att något överstiga
nyssnämnda belopp. Detta torde emellertid komma att uppvägas genom
att statens förluster vid förskottering av skatt till kommunerna komma att
mmska till foljd av den nedgång i de kommunala skatterestantierna, som de
hoj da ortsavdragen böra medföra. Då kommittén beräknat kostnaderna till
-1 miljoner kronor har kommittén nämligen icke tagit hänsvn till den
kompensation staten på denna väg erhåller för sina utgifter för ortsavdragsreformens
genomförande. °
Beträffande den av herr Velander föreslagna metoden för statsbidragets
era -ning vilken förordats av några remissinstanser, vill jag anmärka, att
det av statsfinansiella skäl torde vara uteslutet att välja densamma. Metoden
lider for^ ovngt av den svagheten, att statsbidraget skulle komma att
^.ariera från ar till år, varför staten icke skulle hava möjlighet att på förhand
berakna sina utgifter i detta hänseende.
Sasom framgår av den tidigare lämnade redogörelsen föreslås, att statsbidrag
skall utgå i sådan omfattning, att den sammanlagda utdebiteringen
ill kommun och landsting icke skall behöva höjas med mera än högst en
?"a'' 5.°r att Så lån§1 som “ÖW förenkla bidragsgivningen, har kommittén
föreslagit, att statsbidrag endast skall utgå till primärkommun. Detta
innebar, att stegringen av landstingsskatten i första hand skall avräknas
pa nämnda krona.
Forslaget i denna del har mött vissa erinringar. Sålunda har Svenska
landstingsförbundet med utgångspunkt från en genomsnittlig skattehöjning
a!.50 ore beraknat landstingens skatteförlust på grund av den föreslagna
höj ningen av ortsavdragen till mellan 50 och GO miljoner kronor per "år,
varför kompensation enligt förbundets mening borde lämnas. Vidare har
framhållits att för Norrbottens läns vidkommande skulle erfordras en höjning
av landstingsskatten med en krona 50 öre.
Enligt min mening är det lämpligt att, på sätt kommittén föreslagit, i
princip begransa bidragsrätten till att endast gälla primärkommunerna.
V ad angar uppgiften att en höjning av landstingsskatten utöver en krona
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande nr 186.
11
skulle i visst fall bliva nödvändig, vill jag anmärka, att enligt de av kommittén
företagna utredningarna skulle en skattehöjning med en -rona inne
fatta en relativt god säkerhetsmarginal för skatteminskningen pa grund av
ortsavdragens höjning. Skulle emellertid för något landstings vidkommande
den skattehöjning, som är direkt hänförlig till ortsavdragens höjning,
likväl komma att överstiga en krona, bör staten enligt min mening lamna
ersättning för den stegring av utdebiteringen, som överstiger en krona
Slutligen ha framförts vissa erinringar av teknisk art. I denna del ansluter
lag mig till den av riksräkenskapsverket uttalade meningen, att de
tekniska förfarandet troligen kan göras enklare än det av kommittén föreslagna.
Närmare anvisningar för uträkningen av statsbidraget m. in. or e
böra, sedan frågan ytterligare prövats, meddelas i administrativ ordning
I detta sammanhang vill jag nämna, att kommittén icke berört frå0an
om den inbördes ordningen mellan de föreslagna statsbidragen och de allmänna
skatteutjämningsbidragen. Här uppkommer emellertid fragan om
skatteutjämningsbidragen skola inräknas i det utdebitenngsbehov, som ska
Imga till* grund för statsbidragens beräkning, eller om detta utdebiteringsbehov
skall bestämmas endast efter den faktiska utdebiteringen a de skattskyldiga.
De olika beräkningsmetoderna leda till avsevärt olika slutresultat
För att nå ett resultat, som överensstämmer med statsbidragets syfte, synes
enligt min mening statsbidraget böra beräknas med utgångspunkt från
bruttoutdebiteringen.»
Utskottet. Förevarande proposition och vissa i ämnet vackta motioner ha
hänvisats till statsutskottet såvitt angår grunder för utbetalande av statsbidrag
till kommuner och i förekommande fall till landsting. I ö\ng ai
propositionen jämte motioner hänvisats till bevillningsutskottet.
Bevillningsutskottet har i sitt betänkande nr 57 hemställt, dels att riksdagen
måtte, med bifall till propositionen i de delar den hänvisats tiH bevillningsutskottet,
antaga vid propositionen fogade författningsforslag, de s
ock att bl. a. motionerna I: 508 och II: 606, I: 509 och II: 603, .o oc
II: 605 samt II: 602, så vitt de hänvisats till bevillningsutskottet, icke måtte
till någon riksdagens åtgärd föranleda.
I sitt nyssnämnda betänkande har bevillningsutskottet anfört, att uts <o - tet vid sitt ståndpunktstagande till huvudfrågan om ortsavdragens storlek
förutsatt, att riksdagen i princip godkänner de i propositionen angivna grunderna
för statsbidrag till kommunerna och i förekommande fall till landstingen.
Bevillningsutskottet förklarar sig sålunda utgå från att kommunerna
och i förekommande fall landstingen skola ersättas genom dire ta
statsbidrag för den del av skatteförlusten på grund av ortsavdragens höjning,
som motsvarar eu höjning av utdebiteringen utöver 1 krona.
Under hänvisning till bevillningsutskottets ståndpunktstagande till huvudfrågan
i förevarande proposition samt till den av nämnda utskott angivna
förutsättningen härför i statsbidragshänseende får statsutskottet tillstyrka
propositionen, så vitt den angår principen för statsbidrag till kom
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
12
Statsutskottets utlåtande nr 186
muner och landsting. Utskottet har härvid beaktat, att det föreslagna statsbidragssystemet
angivits utgöra ett provisorium och förutsatts skola, sedan
tillräckliga ertarenhetér vunnits, upptagas till omprövning. Av utskottets
standpunktstagande följer, att utskottet icke kan förorda bifall till de i
nyssnämnda motioner framställda yrkandena i nu berörda delar.
Betraftande de narmare grunderna för beräkning av statsbidragen föresias
i propositionen, att till utgångspunkt vid beräkningen av kommuneras
utdebitenngsbebov skall tagas en treårsperiod, nämligen åren 1947- 1949. Det genomsnittliga utdebiteringsbehovet dessa tre år synes enligt dep
rtementsclieten glva ett så pass rättvisande resultat, att det bör kunna
aggas till grund for statsbidragets beräkning. I motionerna I: 511 och II- 605
satkTa d °m man UPPnåF aVSGtt rCSUltat) nämliSen en kompen
n
av den sammanlagda utdebiteringshöjningen med undantag av 1 kro
’
°,ch PåÄy^kas att ira§an blir föremål för fortsatt övervägande Utskottet
det *ramhålla> att det fär -ses ligga i sakens natur att en beräkning av
det genomsnittliga normala behovet av skattemedel i kommunerna för en
V,SS penod icke kan medföra ett i alla lägen absolut rättvisand» resulta,
första» ‘ga rita f Pä.de"na pUnkl ,rä"8å det i propositionen framställda
aget ''ilket innebar en ändring av ortsavdragskommitténs förslås i
™ -Syun%Utlk0tiet emeIlertid iCke fÖre,i^a’ -rför Skottet icke al
satt
utredning >Tf * ^ m°tionerna gjorda yrkandet om fort
satt
utiednmg av ifragavarande spörsmål.
Under åberopande av det anförda och då vad i övrigt i propositionen an
utskotteb
UtSk°ttetS vldkommande givit anledning till erinran hemställer
att riksdagen må, med bifall till Kungl. Majrts förslag och
med avslag a motionerna 1:508 och 11:606, 1:509 och II:
603, I: 511 och II: 605 samt II: 602, såvitt nu är i fråga, godkanna
i propositionen nr 241 angivna grunder för utbeta
a“d!-.
?T statsbldrag tin kommuner och, i förekommande
fall, till landsting.
Stockholm den 19 maj 1950.
På statsutskottets vägnar:
MARTIN SKOGLUND.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande nr 186.
13
Reservation
av herr Gränebo, fröken Andersson, herrar von Heland, Lundqvist, Skoglund
i Doverstorp, Rubbestad, Staxäng och Pettersson i Dahl, vilka ansett,
att utskottets yttrande och hemställan bort hava följande lydelse.
»Förevarande proposition---utöver 1 krona.
Mot bevillningsutskottets utlåtande har reservation avgivits av herr Elofsson
in. fl., vilka bl. a. hemställt, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.
Maj :t anhålla, att Kungl. Maj :t ville för 1951 års riksdag framlägga förslag
till en reform av den kommunala beskattningen, omfattande främst grunderna
för den allmänna skatteutjämningen samt frågan om fastighetsskattens
avskaffande.
Det föreslagna statsbidragssystemet innebär att bidrag kommer att utga
även till kommuner som på grund av riklig tillgång på skatteunderlag resp.
låga utdebiteringar icke ha något trängande behov därav. Motiveringen härför
är, såsom också departementschefen framhållit, att bidraget icke i
törsta hand syftar till att åstadkomma en skatteutjämning olika kommuner
emellan utan till att förhindra alltför stora skatteövervältringar mellan olika
skattskyldiga i en och samma kommun. Det ligger i sakens natur att kostnaderna
för ett sådant bidragssystem måste bli av en helt annan storleksordning
än om bidrag utginge endast till särskilt skattetyngda kommuner.
Utskottet delar departementschefens uppfattning att en skatteövervältring
av den omfattning, som en isolerad lösning av ortsavdragstrågan skulle
leda till icke är motiverad. Särskilt påfallande är att fastighetsägarna, främst
de som ha den minsta skatteförmågan, i många kommuner skulle drabbas
av en icke obetydlig skatteökning. Då dessa genom nuvarande fastighetsbeskattning
redan äro belastade med en extra skattebörda och denna enligt
utskottets mening icke kan motiveras ur vare sig principiell eller annan
synpunkt, bör någon ytterligare merbelastning icke ifrågakomma. Såvitt
utskottet kan finna föreligga inga andra möjligheter att nå detta resultat
än att antingen avskaffa fastighetsbeskattningen eller ge kommunerna statsbidrag
som motsvara hela den av ortsavdragshöj ningen föranledda utdebiteringsökningen.
Utskottet har i och för sig icke att yttra sig rörande grunderna för beskattningen.
Utskottet finner det emellertid, med hänsyn till det trängda
statsfinansiella läget, ytterst angeläget att den kommunala beskattningen
gives en sådan utformning att icke alltför stora krav behöva ställas på statskassan.
En revision av kommunalbeskattningen, som icke behövde kompletteras
med ett särskilt statsbidragssystem utan endast med en utbyggnad av
den allmänna skatteutjämningen, framstår därför såsom synnerligen önskvärd.
Herr Elofsson in. fl. ha i sin reservation till bevillningsutskottets utlåtande
nr 57 givit uttryck åt den uppfattningen att den utredning som må erfordras
för en sådan revision kan färdigställas i så god tid att förslag härom
opaginerad Kontrollera mot PDF
14
Statsutskottets utlåtande nr J86.
kan föreläggas 1951 års riksdag. Med hänsyn härtill och då vidare ortsavdragshöjningen
är avsedd att träda i kraft först i och med ingången av år
1952, anser utskottet att frågan om ersättning till kommunerna för minskningen
i skatteintäkten icke bör avgöras av innevarande års riksdag.
Enligt utskottets uppfattning är det nuvarande skatteutjämningsförfalandet
behäftat med allvarliga brister. Det må emellertid erinras om att förslag
till nya grunder för den allmänna skatteutjämningen redan utarbetats
av den i december 1949 tillsatta s. k. skattelindringskommittén.
I övrigt vill utskottet här endast uttala, att ett eventuellt statsbidragssystem
under en övergångstid intill dess en sammanhängande reform av
kommunalbeskattningen kan genomföras bör utformas så att den av ortsavdragshöjningen
förorsakade utdebiteringsökningen helt elimineras. Bidrag
bör alltså utgå till såväl primärkommuner som landsting.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen må, i anledning av motionerna 1: 508 och
II: 606 samt II: 602, med avslag å propositionen nr 241 ävensom
motionerna 1:509 och 11:603 samt 1:511 och 11:605,
såvitt nu är i fråga,
a) besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att
Kungl. Maj :t ville för 1951 års riksdag framlägga förslag
till ändrade grunder för den allmänna skatteutjämningen;
b) uttala att, för den händelse den avsedda regleringen
av grunderna för den allmänna skatteutjämningen icke skulle
hinna bli genomförd till årsskiftet 1951/52, den för primärkommunerna
och landstingen uppkommande utdebiteringsökningen
på grund av förändrade ortsavdrag skall i sin
helhet täckas av statsmedel.»
507681. Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag, 1950.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1950:324 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner angående tjänsteoch familjepensionering för statsråd. a1 i texten