Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående tillfälliga tillägg å vissa löner och pensioner jämte i i ämnet väckta motioner.

1950-11-07 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1950:204, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående tillfälliga tillägg å vissa löner och pensioner jämte i i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 204.

1

Nr 204.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående

tillfälliga tillägg å vissa löner och pensioner jämte i

i ämnet väckta motioner.

(5:e avd.)

I propositionen nr 249 har Kungl. Maj :t, under åberopande av bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över civilärenden för den 13 oktober 1950, föreslagit

riksdagen dels medgiva, att tillfälligt tillägg å löner och pensioner

under budgetåret 1950/51 må i huvudsaklig överensstämmelse med i propositionen

föreslagna grunder utgå till vissa befattningshavare och förutvarande

befattningshavare i statens tjänst m. fl. enligt de närmare föreskrifter,

som meddelas av Kungl. Maj:t; dels besluta, att utgifterna för tillfälligt

tillägg å löner och pensioner skola bestridas beträffande löner och pensioner,

som utgå på grund av tjänst vid de af färsdrivande verken eller vid av

dessa övertagna företag eller inrättningar, från de medel, av vilka verkets

utgifter i övrigt bestridas, beträffande löner och pensioner, utgående på

grund av prästerlig tjänst, från kyrkofonden samt beträffande löner och

pensioner i övrigt från ett för ändamålet anvisat anslag; dels ock till Tillfälligt

tillägg å vissa löner och pensioner å tilläggsstat I till riksstaten för

budgetåret 1950/51 under tolfte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av

19 000 000 kronor.

Beträffande motiveringen för ifrågavarande förslag får utskottet, i den

mån ej redogörelse lämnas i det följande, hänvisa till propositionen.

I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft

dels en inom första kammaren av herr Lundqvist väckt motion (I: 532),

i vilken hemställts att riksdagen måtte besluta sådan ändring av Kungl.

Maj:ts förslag, att tilläggen minimeras till 100 kronor för såväl anställningshavare

som pensionstagare samt att i propositionen äskat förslagsanslag

i erforderlig grad höjes,

dels ock en inom andra kammaren av herr Senander in. fl. väckt motion

(11:632), i vilken hemställts att riksdagen måtte besluta sådan ändring av

de i propositionen angivna grunderna för tillfälligt lönetillägg, att varje ifrågavarande

befattningshavare och förutvarande befattningshavare tilldelas

ett tillfälligt lönetillägg om 500 kronor.

I fråga om motiveringen för nämnda yrkanden får utskottet hänvisa till

motionerna.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1950. G samt. Nr 204.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 204.

Såsom ett led i strävandena att möjliggöra en stabilisering av pris- och

inkomstnivån träffades under senare delen av år 1948 överenskommelse

med vederbörande organisationer om prolongering av de vid årsskiftet 1948/

49 eller därefter utlöpande kollektivavtalen. Den därmed godkända stabiliseringslinjen

hade emellertid godtagits av statstjänstemannens organisationer

ett halvt år tidigare eller således från och med den 1 juli 1948, då dessa

avstodo från den förhöjning av det rörliga tillägget som på grund av levnadskostnadsökningen

eljest skulle ha ägt rum. Den löneglidning, som trots

stabiliseringssträvandena under tiden därefter förekommit inom åtskilliga

områden, har icke kommit statstjänstemännen till del. De ha sålunda därunder

med mycket få undantag icke åtnjutit någon inkomstförbättring vare

sig genom ackord eller genom personliga lönetillägg eller andra former av

lönefyllnad. För statstjänstemännen har under ifrågavarande tid ej heller

genomtörts någon tjänsteförteckningsrevision.

Vid träffandet av den överenskommelse, som ligger till grund för statsmakternas

beslut om storleken av det rörliga tillägget under innevarande år,

framstod det därför såsom skäligt att vid framtida förhandlingar om det

rörliga tilläggets förhöjning hänsyn borde tagas till den längre tid statstjänstemännen

i förhållande till andra grupper biträtt lönestabiliseringen.

I propositionen nr 41 till årets riksdag uttalades härom, att det syntes

böra godtagas, att angivna omständighet beaktades vid förhandlingar rörande

de grunder, som borde gälla beträffande rörligt tillägg efter utgången

av år 1950. Detta uttalande föranledde icke någon erinran från riksdagens

sida.

Det hänsynstagande till att inkomststabiliseringen varit gällande längre

tid för statstjänstemännen än för andra grupper, som sålunda utfästs från

statsmakternas sida, har vid i september i år förda förhandlingar med

statstjänstemännens huvudorganisationer ansetts lämpligen kunna ske genom

att viss kompensation beredes tjänstemännen i form av ett engångslillägg

å lönen. Därvid har utgångspunkten varit den, att statstjänstemännen,

om de icke redan från och med den 1 juli 1948 biträtt inkomststabiliseringen,

under senare hälften av sistnämnda år skulle ha ägt åtnjuta ett

rörligt tillägg, som med tre procent skulle ha överstigit det då utgående

rörliga tillägget. På grund härav har engångstillägget i princip ansetts böra

utgöra tre procent av grundlönen under ett halvt år.

Då för rörligt tillägg å pensioner skall gälla samma procenttal som för

höjning av månadslön enligt statens löneplansförordning, ha även pensionstagarna

varit underkastade inkomstabiliseringen redan från och med den

1 juli 1948. Det har därför vid de nu förda förhandlingarna framstått såsom

naturligt, att jämväl pensionstagarna borde beredas kompensation i form

av ett motsvarande engångstillägg å pensionerna.

Departementschefen har anfört i huvudsak följande.

»Enligt min mening bör det kunna godtagas, att det utlovade beaktandet

av att statstjänstemännen anslutit sig till stabiliseringssträvandena tidigare

än andra grupper erhåller formen av engångstillägg.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 204.

3

I detta sammanhang vill jag något beröra de yrkanden om högre lönetillägg,

som från vissa håll framställts. Man har nämligen — under framhållande

av att statstjänstemännen, om de först från och med den 1 januari

1949 biträtt stabiliseringspolitiken, under hela tiden från och med den 1 juli

1948 skulle ha erhållit ett rörligt tillägg om 15 procent — velat göra gällande,

att engångstilläggen borde utgå med 3 procent av grundlönen under

två och ett halvt år. Gentemot detta må emellertid framhållas, att en så

långt gående kompensation skulle innebära, att statstjänstemännen komme

i samma läge som om inkomststabilisering icke varit rådande utan de i

statens löneplansförordning angivna grunderna för det rörliga tilläggets beräkning

tillämpats. Om överenskommelse om stabilisering av inkomstnivån

från och med den 1 juli 1948 icke träffats med statstjänstemännen och på

grund därav det rörliga tillägget under andra halvåret 1948 utgått med 15

procent, skulle säkerligen andra samhällsgrupper icke ha anslutit sig till

stabiliseringslinjen utan att ha fått tillgodoräkna sig en därmed jämförlig

inkomstförbättring. Följden hade då blivit, att inkomststabiliseringen kommit

att inträda vid ett löneläge, som genomgående varit i motsvarande mån

högre än vad som blivit fallet. Att medgiva större kompensation än som

motsvarar ett halvt års tidigare medverkan i stabiliseringssträvandena är

således icke motiverat och skulle uppenbarligen kunna få till konsekvens,

att även andra grupper än statstjänstemännen göra anspråk på kompensation.

Rörande de närmare grunderna för engångstilläggen vill jag framhålla

följande.

Av motiveringen för dessa tillägg följer, att desamma böra tillkomma endast

sådana grupper befattningshavare och pensionstagare, vilkas avlöningseller

pensionsförhållanden äro så reglerade, att deras kontanta förmåner

under andra halvåret 1948, om inkomststabiliseringen ej varit gällande,

skulle ha utgått med högre belopp än som varit fallet.

I fråga om befattningshavarna innebär detta, att tillägg böra utgå till

dem, som åtnjuta lön enligt någon av löneplanerna i statens löneplansförordning

eller erhålla lön enligt äldre avlöningsbestämmelser jämte dyrtidstillägg

och kristillägg. Hit höra hänföras även arvodestagare, för vilka arvodena

bestämts till belopp motsvarande de kontanta avlöningsförmånerna

i viss angiven löneklass eller för vilka arvodena på annat sätt förenats med

rörliga tilläggsförmåner, samt — under vissa förutsättningar •— timlärare,

som åtnjuta arvode enligt gällande bestämmelser om timarvoden till vissa

lärare vid civila och militära skolor.

Vad övriga grupper arvodestagare angår, hör däremot i princip gälla,

att de icke erhålla engångstillägg. I allmänhet torde deras arvoden, vilka i

flertalet fall fastställdes så sent som vid 1948 års riksdag, ha avvägts så,

att de icke skulle ha blivit omreglerade för den händelse statstjänstemännen

biträtt lönestabiliseringen först från och med den 1 januari 1949. Då

■emellertid i vissa fall särskilda skäl kunna föranleda att engångstillägg böra

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 204.

utgå även å dylika arvoden, synes bemyndigande böra utverkas för Kungl.

Maj :t att förordna därom.

Engångstillägg torde böra tillkomma icke endast befattningshavare i statens

tjänst utan i viss utsträckning även präster och anställningshavare i

statsunderstödd verksamhet. I sistnämnda hänseende ifrågakomma i första

hand sådana anställningshavare, vilkas löner i sin helhet utgå av statsmedel

enligt löneplan i statens löneplansförordning. Tillägg synes emellertid

böra enligt Kungl. Maj :ts närmare bestämmande utgå jämväl till vissa andra

befattningshavare i statsunderstödd verksamhet, såsom vid folkhögskolorna,

de centrala verkstadsskolorna och de lägre lantbruksundervisningsanstalterna.

Beträttande pensionstagare bör såsom villkor för åtnjutande av engångstillägg

i princip gälla att fråga skall vara om tjänste- eller familjepension,

som utgår enligt grunder, antagna av Kungl. Maj :t och riksdagen, eller enligt

bestämmelser för av staten övertagna tjänste- och familjepensionskassor

och som är förenad med rörligt tillägg. Även härvidlag bör det få ankomma

på Kungl. Maj :t att medgiva undantag, om detta kan anses påkallat

av särskilda skäl.

Beloppet av engångstillägg bör såsom i det föregående framhållits principiellt

motsvara tre procent av grundlönen respektive grundbeloppet av

Pension för sex månader. Av tilläggets anknytning till det rörliga tillägget

följer, att detsamma icke bör utgå å större del av grundlönen eller grundbeloppet

än som motsvarar det maximum som gäller för det rörliga tillägget.

Detta medför, att engångstillägg maximeras till 216 kronor för befattningshavare

och 144 kronor för pensionstagare.

Emellertid har vid förhandlingarna från personalorganisationernas sida

framförts önskemål om att de lägre inkomsttagarna skulle beredas en något

större kompensation än som erhålles med tillämpning av tre-procentsregeln.

Ett visst minimum borde därför fastställas för engångstillägget.

Med hänsyn till att inkomststabiliseringen utan tvivel varit mest kännbar

för de lägst avlönade och då ett tre-procentigt tillägg å halvårsgrundlönen

för vissa av dessa befattningshavare skulle utgöra ett relativt ringa belopp

har jag ansett mig böra godtaga att tilläggen minimeras till 100 kronor för

anställningshavare och 70 kronor för pensionstagare. I fråga om tillägg å

pension synes därvid dock böra gälla, att tillägget icke får överstiga pensionens

grundbelopp för en månad. Ett minimibelopp å 70 kronor bör med

hänsyn till naturaförmånerna gälla även för manskap med lön enligt avdelning

A å löneplan 5.

Då tilläggen äro avsedda att utgå såsom engångsbelopp, måste de förutsättningar

för rätt att åtnjuta tilläggen, som hänföra sig till anställningseller

pensionsförhållandena, vara för handen vid en bestämd tidpunkt eller

under en bestämd tidsperiod. Frågan om inverkan av tjänstledighet m. m.

i förevarande hänseende bör även regleras. I likhet med vad som skedde

beträffande motsvarande spörsmål vid bestämmandet av tillfälligt lönetilllägg

för budgetåret 1945/46 torde närmare förslag i dessa frågor få under
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 204.

5

ställas Kungl. Maj :t sedan riksdagen fattat beslut i ärendet. Jag torde här

få inskränka mig till att angiva vissa preliminära riktlinjer, efter vilka frågorna

synas kunna lösas.

I princip skall engångstillägget hänföras till sista halvåret 1948. Ett fasthållande

härav skulle emellertid i praktiken föranleda betydande administrativa

svårigheter. Man skulle då nödgas för varje särskilt fall undersöka

vilken grundlön eller pension eller eventuellt grundlön och pension, som

vederbörande uppburit under andra halvåret 1948. Det har synts mig angeläget

att uppnå en sådan ordning, att dylika undersökningar undvikas

och i stället enkla regler kunna utformas, så att uträkningen av tilläggen

underlättas och en snabb utbetalning möjliggöres utan att myndigheterna

oskäligt betungas.

På grund härav har vid förhandlingarna med personalorganisationerna

förutsatts, att tillägg å lön bör utgå till den som den 30 november 1950

innehar i det föregående angiven anställning och att tillägg å pension bör

utgå till den som sagda dag äger uppbära sådan pension som förut nämnts.

Visserligen innebär detta en schematisering, som för anställningshavare

kan, till följd av befordran eller löneklassuppflyttning in. m., medföra ett

förmånligare läge än om andra halvåret 1948 lagts till grund för tilläggets

beräkning, men den av mig förordade ordningen torde ur administrativ synpunkt

vara förenad med så stora fördelar, att den synes böra godtagas.

För den, som under tiden efter den 1 juli 1948 avgått med pension, medför

den föreslagna regeln, att tillägget skall beräknas å pensionen och icke

å lönen under den föregående anställningen. En annan anordning skulle

bliva alltför betungande för både den myndighet, hos vilken vederbörande varit

anställd, och den myndighet, som har att utbetala pensionen. För övrigt

torde, med hänsyn till att särskilt minimum föreslagits även för tillägg å

pension, i flertalet fall icke finnas skälig anledning till invändning mot att

tillägget beräknas å pensionen.

Såsom förutsättning för att fullt lönetillägg skall utgå bör i regel gälla,

att befattningshavaren under sex månder närmast före den 30 november

1950 eller således under tiden den 1 juni—den 30 november ägt uppbära lön

i sådan anställning som här avses. Om detta villkor icke är uppfyllt, bör

reducering av tillägget ske. För timlärare och vissa andra grupper måste

särskilda regler i detta hänseende meddelas. Tjänstledighet med avstående

av hela lönen bör ej läggas vederbörande till last, om tjänstledigheten föranletts

av offentligt uppdrag eller viss militärtjänstgöring. I vad mån tid,

då befattningshavaren innehaft arbetar- eller arvodesanställning i statens

tjänst eller varit permitterad på grund av arbetsbrist, bör tillgodoräknas,

torde få bero på omständigheterna i det särskilda fallet. Reducering av det

tillfälliga lönetillägget bör regelmässigt ske vid nedsättning i tjänstgöringstiden.

För att uträkningen av tilläggsbeloppen skall kunna förenklas i största

möjliga utsträckning böra anställningshavare, vilkas löner icke utgå enligt

löncplan i statens löneplansförordning, om så befinnes lämpligt, kunna i

förevarande avseende hänföras till viss löneklass.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 204.

Engångstilläggen böra utbetalas snarast möjligt efter det riksdagen fattat

beslut därom.

Kostnaden för de föreslagna engångstilläggen har uppskattats till omkring

33,5 miljoner kronor, varav omkring 14 miljoner kronor belöpa å

affärsverken, 13 miljoner kronor å statsförvaltningen i övrigt, 0,5 miljoner

kronor å löner och pensioner, som utgå på grund av prästerliga tjänster,

samt 6 miljoner kronor å det statsunderstödda skolväsendet och annan statsunderstödd

verksamhet. Av det totala kostnadsbeloppet avse omkring 27

miljoner kronor lönetillägg och omkring 6,5 miljoner kronor pensionstillägg.

Den å statsunderstödd verksamhet belöpande kostnaden borde i princip

bestridas av statsmedel i samma utsträckning som andra kontanta avlöningsförmåner

till de anställda. För den ojämförligt största av ifrågavarande

personalgrupper, nämligen folk- och småskollärarna, innebär detta, att hela

kostnaden skall bestridas av statsmedel. Det synes mig emellertid skäligt,

att staten bestrider hela utgiften för engångstillägg även vid den övriga

statsunderstödda verksamhet, som här ifrågakommer. Vad angår tilläggen

å de pensioner, som utbetalas genom statens pensionsanstalt, är detta så

mycket mer motiverat som statsverket under andra halvåret 1948 hade att

svara för hela kostnaden för de rörliga tilläggsförmånerna å dessa pensioner.

För affärsverkens del böra kostnaderna för engångstilläggen utgå av de

medel, av vilka verkens utgifter i övrigt bestridas. För tillägg å löner och

pensioner, utgående på grund av prästerlig tjänst, torde medel ur kyrkofonden

böra tagas i anspråk. Utgifterna för engångstillägg å löner och pensioner

i övrigt synas böra bestridas från anslag å tilläggsstat för innevarande

budgetår. Det torde därvid vara mest rationellt att ett enda förslagsanslag

äskas för detta ändamål, lämpligen under tolfte huvudtiteln. Detta

anslag bör upptagas till 19 miljoner kronor.»

Utskottet. Kungl. Maj :ts förevarande förslag angående tillfälliga tillägg

(engångstillägg) å löner till statstjänstemän m. fl. samt å pensioner till f. d.

anställningshavare utgör resultatet av i ämnet förda förhandlingar mellan

staten och tjänstemännens huvudorganisationer. På i propositionen anförda

skäl tillstyrker utskottet det föreliggande förslaget, med beaktande jämväl

av att vid förhandlingarna enighet nåtts angående avvägningen av ifrågavarande

tillägg. Härav följer att utskottet icke kan tillstyrka de i ämnet

väckta motionerna, vilket f. ö. skulle innebära rubbning av de grunder, på

vilka den träffade överenskommelsen vilar. De gjorda anslagsberäkningarna

ha ej givit utskottet anledning till erinran.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj :ts förslag samt

med avslag å motionerna I: 532 och II: 632,

1) medgiva, att tillfälligt tillägg å löner och pensioner under

budgetåret 1950/51 må i huvudsaklig överensstämmelse

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 204.

7

med i propositionen föreslagna grunder utgå till vissa befattningshavare

och förutvarande befattningshavare i statens

tjänst m. fl. enligt de närmare föreskrifter, som meddelas

av Kungl. Maj:t;

2) besluta, att utgifterna för tillfälligt tillägg å löner och

pensioner skola bestridas beträffande löner och pensioner,

som utgå på grund av tjänst vid de af färsdrivande verken

eller vid av dessa övertagna företag eller inrättningar, från

de medel, av vilka verkets utgifter i övrigt bestridas, beträffande

löner och pensioner, utgående på grund av prästerlig

tjänst, från kyrkofonden samt beträffande löner och

pensioner i övrigt från ett för ändamålet anvisat anslag;

3) till Tillfälligt tillägg å vissa löner och pensioner å tillläggsstat

I till riksstaten för budgetåret 1950/51 under tolfte

huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 19 000 000 kronor.

Stockholm den 7 november 1950.

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Sven Larsson, Karl Andersson, Mannerskantz,

Heiding, Berling, Sundelin, Leander, Gillström, Johan Eric Ericson,

Lundqvist, Hesselbom, Edin, Andrée, Pålsson och Axel Andersson; samt

från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Ward, Malmborg

i Skövde, Bergström, Boman i Kieryd, Lindholm, Rubbestad, Ståhl,

Åkerström, Pettersson i Dahl, Thapper, fröken Elmén, herrar Persson i Vinberg,

Henriksson och Hjalmarson.

Reservation

av herr Lundqvist.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.