Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående tillfälliga tillägg å vissa löner och pensioner jämte i i ämnet väckta motioner.
1950-11-07 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1950:204, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående tillfälliga tillägg å vissa löner och pensioner jämte i i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande nr 204.
1
Nr 204.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
tillfälliga tillägg å vissa löner och pensioner jämte i
i ämnet väckta motioner.
(5:e avd.)
I propositionen nr 249 har Kungl. Maj :t, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över civilärenden för den 13 oktober 1950, föreslagit
riksdagen dels medgiva, att tillfälligt tillägg å löner och pensioner
under budgetåret 1950/51 må i huvudsaklig överensstämmelse med i propositionen
föreslagna grunder utgå till vissa befattningshavare och förutvarande
befattningshavare i statens tjänst m. fl. enligt de närmare föreskrifter,
som meddelas av Kungl. Maj:t; dels besluta, att utgifterna för tillfälligt
tillägg å löner och pensioner skola bestridas beträffande löner och pensioner,
som utgå på grund av tjänst vid de af färsdrivande verken eller vid av
dessa övertagna företag eller inrättningar, från de medel, av vilka verkets
utgifter i övrigt bestridas, beträffande löner och pensioner, utgående på
grund av prästerlig tjänst, från kyrkofonden samt beträffande löner och
pensioner i övrigt från ett för ändamålet anvisat anslag; dels ock till Tillfälligt
tillägg å vissa löner och pensioner å tilläggsstat I till riksstaten för
budgetåret 1950/51 under tolfte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av
19 000 000 kronor.
Beträffande motiveringen för ifrågavarande förslag får utskottet, i den
mån ej redogörelse lämnas i det följande, hänvisa till propositionen.
I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft
dels en inom första kammaren av herr Lundqvist väckt motion (I: 532),
i vilken hemställts att riksdagen måtte besluta sådan ändring av Kungl.
Maj:ts förslag, att tilläggen minimeras till 100 kronor för såväl anställningshavare
som pensionstagare samt att i propositionen äskat förslagsanslag
i erforderlig grad höjes,
dels ock en inom andra kammaren av herr Senander in. fl. väckt motion
(11:632), i vilken hemställts att riksdagen måtte besluta sådan ändring av
de i propositionen angivna grunderna för tillfälligt lönetillägg, att varje ifrågavarande
befattningshavare och förutvarande befattningshavare tilldelas
ett tillfälligt lönetillägg om 500 kronor.
I fråga om motiveringen för nämnda yrkanden får utskottet hänvisa till
motionerna.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1950. G samt. Nr 204.
2
Statsutskottets utlåtande nr 204.
Såsom ett led i strävandena att möjliggöra en stabilisering av pris- och
inkomstnivån träffades under senare delen av år 1948 överenskommelse
med vederbörande organisationer om prolongering av de vid årsskiftet 1948/
49 eller därefter utlöpande kollektivavtalen. Den därmed godkända stabiliseringslinjen
hade emellertid godtagits av statstjänstemannens organisationer
ett halvt år tidigare eller således från och med den 1 juli 1948, då dessa
avstodo från den förhöjning av det rörliga tillägget som på grund av levnadskostnadsökningen
eljest skulle ha ägt rum. Den löneglidning, som trots
stabiliseringssträvandena under tiden därefter förekommit inom åtskilliga
områden, har icke kommit statstjänstemännen till del. De ha sålunda därunder
med mycket få undantag icke åtnjutit någon inkomstförbättring vare
sig genom ackord eller genom personliga lönetillägg eller andra former av
lönefyllnad. För statstjänstemännen har under ifrågavarande tid ej heller
genomtörts någon tjänsteförteckningsrevision.
Vid träffandet av den överenskommelse, som ligger till grund för statsmakternas
beslut om storleken av det rörliga tillägget under innevarande år,
framstod det därför såsom skäligt att vid framtida förhandlingar om det
rörliga tilläggets förhöjning hänsyn borde tagas till den längre tid statstjänstemännen
i förhållande till andra grupper biträtt lönestabiliseringen.
I propositionen nr 41 till årets riksdag uttalades härom, att det syntes
böra godtagas, att angivna omständighet beaktades vid förhandlingar rörande
de grunder, som borde gälla beträffande rörligt tillägg efter utgången
av år 1950. Detta uttalande föranledde icke någon erinran från riksdagens
sida.
Det hänsynstagande till att inkomststabiliseringen varit gällande längre
tid för statstjänstemännen än för andra grupper, som sålunda utfästs från
statsmakternas sida, har vid i september i år förda förhandlingar med
statstjänstemännens huvudorganisationer ansetts lämpligen kunna ske genom
att viss kompensation beredes tjänstemännen i form av ett engångslillägg
å lönen. Därvid har utgångspunkten varit den, att statstjänstemännen,
om de icke redan från och med den 1 juli 1948 biträtt inkomststabiliseringen,
under senare hälften av sistnämnda år skulle ha ägt åtnjuta ett
rörligt tillägg, som med tre procent skulle ha överstigit det då utgående
rörliga tillägget. På grund härav har engångstillägget i princip ansetts böra
utgöra tre procent av grundlönen under ett halvt år.
Då för rörligt tillägg å pensioner skall gälla samma procenttal som för
höjning av månadslön enligt statens löneplansförordning, ha även pensionstagarna
varit underkastade inkomstabiliseringen redan från och med den
1 juli 1948. Det har därför vid de nu förda förhandlingarna framstått såsom
naturligt, att jämväl pensionstagarna borde beredas kompensation i form
av ett motsvarande engångstillägg å pensionerna.
Departementschefen har anfört i huvudsak följande.
»Enligt min mening bör det kunna godtagas, att det utlovade beaktandet
av att statstjänstemännen anslutit sig till stabiliseringssträvandena tidigare
än andra grupper erhåller formen av engångstillägg.
Statsutskottets utlåtande nr 204.
3
I detta sammanhang vill jag något beröra de yrkanden om högre lönetillägg,
som från vissa håll framställts. Man har nämligen — under framhållande
av att statstjänstemännen, om de först från och med den 1 januari
1949 biträtt stabiliseringspolitiken, under hela tiden från och med den 1 juli
1948 skulle ha erhållit ett rörligt tillägg om 15 procent — velat göra gällande,
att engångstilläggen borde utgå med 3 procent av grundlönen under
två och ett halvt år. Gentemot detta må emellertid framhållas, att en så
långt gående kompensation skulle innebära, att statstjänstemännen komme
i samma läge som om inkomststabilisering icke varit rådande utan de i
statens löneplansförordning angivna grunderna för det rörliga tilläggets beräkning
tillämpats. Om överenskommelse om stabilisering av inkomstnivån
från och med den 1 juli 1948 icke träffats med statstjänstemännen och på
grund därav det rörliga tillägget under andra halvåret 1948 utgått med 15
procent, skulle säkerligen andra samhällsgrupper icke ha anslutit sig till
stabiliseringslinjen utan att ha fått tillgodoräkna sig en därmed jämförlig
inkomstförbättring. Följden hade då blivit, att inkomststabiliseringen kommit
att inträda vid ett löneläge, som genomgående varit i motsvarande mån
högre än vad som blivit fallet. Att medgiva större kompensation än som
motsvarar ett halvt års tidigare medverkan i stabiliseringssträvandena är
således icke motiverat och skulle uppenbarligen kunna få till konsekvens,
att även andra grupper än statstjänstemännen göra anspråk på kompensation.
Rörande de närmare grunderna för engångstilläggen vill jag framhålla
följande.
Av motiveringen för dessa tillägg följer, att desamma böra tillkomma endast
sådana grupper befattningshavare och pensionstagare, vilkas avlöningseller
pensionsförhållanden äro så reglerade, att deras kontanta förmåner
under andra halvåret 1948, om inkomststabiliseringen ej varit gällande,
skulle ha utgått med högre belopp än som varit fallet.
I fråga om befattningshavarna innebär detta, att tillägg böra utgå till
dem, som åtnjuta lön enligt någon av löneplanerna i statens löneplansförordning
eller erhålla lön enligt äldre avlöningsbestämmelser jämte dyrtidstillägg
och kristillägg. Hit höra hänföras även arvodestagare, för vilka arvodena
bestämts till belopp motsvarande de kontanta avlöningsförmånerna
i viss angiven löneklass eller för vilka arvodena på annat sätt förenats med
rörliga tilläggsförmåner, samt — under vissa förutsättningar •— timlärare,
som åtnjuta arvode enligt gällande bestämmelser om timarvoden till vissa
lärare vid civila och militära skolor.
Vad övriga grupper arvodestagare angår, hör däremot i princip gälla,
att de icke erhålla engångstillägg. I allmänhet torde deras arvoden, vilka i
flertalet fall fastställdes så sent som vid 1948 års riksdag, ha avvägts så,
att de icke skulle ha blivit omreglerade för den händelse statstjänstemännen
biträtt lönestabiliseringen först från och med den 1 januari 1949. Då
■emellertid i vissa fall särskilda skäl kunna föranleda att engångstillägg böra
4
Statsutskottets utlåtande nr 204.
utgå även å dylika arvoden, synes bemyndigande böra utverkas för Kungl.
Maj :t att förordna därom.
Engångstillägg torde böra tillkomma icke endast befattningshavare i statens
tjänst utan i viss utsträckning även präster och anställningshavare i
statsunderstödd verksamhet. I sistnämnda hänseende ifrågakomma i första
hand sådana anställningshavare, vilkas löner i sin helhet utgå av statsmedel
enligt löneplan i statens löneplansförordning. Tillägg synes emellertid
böra enligt Kungl. Maj :ts närmare bestämmande utgå jämväl till vissa andra
befattningshavare i statsunderstödd verksamhet, såsom vid folkhögskolorna,
de centrala verkstadsskolorna och de lägre lantbruksundervisningsanstalterna.
Beträttande pensionstagare bör såsom villkor för åtnjutande av engångstillägg
i princip gälla att fråga skall vara om tjänste- eller familjepension,
som utgår enligt grunder, antagna av Kungl. Maj :t och riksdagen, eller enligt
bestämmelser för av staten övertagna tjänste- och familjepensionskassor
och som är förenad med rörligt tillägg. Även härvidlag bör det få ankomma
på Kungl. Maj :t att medgiva undantag, om detta kan anses påkallat
av särskilda skäl.
Beloppet av engångstillägg bör såsom i det föregående framhållits principiellt
motsvara tre procent av grundlönen respektive grundbeloppet av
Pension för sex månader. Av tilläggets anknytning till det rörliga tillägget
följer, att detsamma icke bör utgå å större del av grundlönen eller grundbeloppet
än som motsvarar det maximum som gäller för det rörliga tillägget.
Detta medför, att engångstillägg maximeras till 216 kronor för befattningshavare
och 144 kronor för pensionstagare.
Emellertid har vid förhandlingarna från personalorganisationernas sida
framförts önskemål om att de lägre inkomsttagarna skulle beredas en något
större kompensation än som erhålles med tillämpning av tre-procentsregeln.
Ett visst minimum borde därför fastställas för engångstillägget.
Med hänsyn till att inkomststabiliseringen utan tvivel varit mest kännbar
för de lägst avlönade och då ett tre-procentigt tillägg å halvårsgrundlönen
för vissa av dessa befattningshavare skulle utgöra ett relativt ringa belopp
har jag ansett mig böra godtaga att tilläggen minimeras till 100 kronor för
anställningshavare och 70 kronor för pensionstagare. I fråga om tillägg å
pension synes därvid dock böra gälla, att tillägget icke får överstiga pensionens
grundbelopp för en månad. Ett minimibelopp å 70 kronor bör med
hänsyn till naturaförmånerna gälla även för manskap med lön enligt avdelning
A å löneplan 5.
Då tilläggen äro avsedda att utgå såsom engångsbelopp, måste de förutsättningar
för rätt att åtnjuta tilläggen, som hänföra sig till anställningseller
pensionsförhållandena, vara för handen vid en bestämd tidpunkt eller
under en bestämd tidsperiod. Frågan om inverkan av tjänstledighet m. m.
i förevarande hänseende bör även regleras. I likhet med vad som skedde
beträffande motsvarande spörsmål vid bestämmandet av tillfälligt lönetilllägg
för budgetåret 1945/46 torde närmare förslag i dessa frågor få under
-
Statsutskottets utlåtande nr 204.
5
ställas Kungl. Maj :t sedan riksdagen fattat beslut i ärendet. Jag torde här
få inskränka mig till att angiva vissa preliminära riktlinjer, efter vilka frågorna
synas kunna lösas.
I princip skall engångstillägget hänföras till sista halvåret 1948. Ett fasthållande
härav skulle emellertid i praktiken föranleda betydande administrativa
svårigheter. Man skulle då nödgas för varje särskilt fall undersöka
vilken grundlön eller pension eller eventuellt grundlön och pension, som
vederbörande uppburit under andra halvåret 1948. Det har synts mig angeläget
att uppnå en sådan ordning, att dylika undersökningar undvikas
och i stället enkla regler kunna utformas, så att uträkningen av tilläggen
underlättas och en snabb utbetalning möjliggöres utan att myndigheterna
oskäligt betungas.
På grund härav har vid förhandlingarna med personalorganisationerna
förutsatts, att tillägg å lön bör utgå till den som den 30 november 1950
innehar i det föregående angiven anställning och att tillägg å pension bör
utgå till den som sagda dag äger uppbära sådan pension som förut nämnts.
Visserligen innebär detta en schematisering, som för anställningshavare
kan, till följd av befordran eller löneklassuppflyttning in. m., medföra ett
förmånligare läge än om andra halvåret 1948 lagts till grund för tilläggets
beräkning, men den av mig förordade ordningen torde ur administrativ synpunkt
vara förenad med så stora fördelar, att den synes böra godtagas.
För den, som under tiden efter den 1 juli 1948 avgått med pension, medför
den föreslagna regeln, att tillägget skall beräknas å pensionen och icke
å lönen under den föregående anställningen. En annan anordning skulle
bliva alltför betungande för både den myndighet, hos vilken vederbörande varit
anställd, och den myndighet, som har att utbetala pensionen. För övrigt
torde, med hänsyn till att särskilt minimum föreslagits även för tillägg å
pension, i flertalet fall icke finnas skälig anledning till invändning mot att
tillägget beräknas å pensionen.
Såsom förutsättning för att fullt lönetillägg skall utgå bör i regel gälla,
att befattningshavaren under sex månder närmast före den 30 november
1950 eller således under tiden den 1 juni—den 30 november ägt uppbära lön
i sådan anställning som här avses. Om detta villkor icke är uppfyllt, bör
reducering av tillägget ske. För timlärare och vissa andra grupper måste
särskilda regler i detta hänseende meddelas. Tjänstledighet med avstående
av hela lönen bör ej läggas vederbörande till last, om tjänstledigheten föranletts
av offentligt uppdrag eller viss militärtjänstgöring. I vad mån tid,
då befattningshavaren innehaft arbetar- eller arvodesanställning i statens
tjänst eller varit permitterad på grund av arbetsbrist, bör tillgodoräknas,
torde få bero på omständigheterna i det särskilda fallet. Reducering av det
tillfälliga lönetillägget bör regelmässigt ske vid nedsättning i tjänstgöringstiden.
För att uträkningen av tilläggsbeloppen skall kunna förenklas i största
möjliga utsträckning böra anställningshavare, vilkas löner icke utgå enligt
löncplan i statens löneplansförordning, om så befinnes lämpligt, kunna i
förevarande avseende hänföras till viss löneklass.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande nr 204.
Engångstilläggen böra utbetalas snarast möjligt efter det riksdagen fattat
beslut därom.
Kostnaden för de föreslagna engångstilläggen har uppskattats till omkring
33,5 miljoner kronor, varav omkring 14 miljoner kronor belöpa å
affärsverken, 13 miljoner kronor å statsförvaltningen i övrigt, 0,5 miljoner
kronor å löner och pensioner, som utgå på grund av prästerliga tjänster,
samt 6 miljoner kronor å det statsunderstödda skolväsendet och annan statsunderstödd
verksamhet. Av det totala kostnadsbeloppet avse omkring 27
miljoner kronor lönetillägg och omkring 6,5 miljoner kronor pensionstillägg.
Den å statsunderstödd verksamhet belöpande kostnaden borde i princip
bestridas av statsmedel i samma utsträckning som andra kontanta avlöningsförmåner
till de anställda. För den ojämförligt största av ifrågavarande
personalgrupper, nämligen folk- och småskollärarna, innebär detta, att hela
kostnaden skall bestridas av statsmedel. Det synes mig emellertid skäligt,
att staten bestrider hela utgiften för engångstillägg även vid den övriga
statsunderstödda verksamhet, som här ifrågakommer. Vad angår tilläggen
å de pensioner, som utbetalas genom statens pensionsanstalt, är detta så
mycket mer motiverat som statsverket under andra halvåret 1948 hade att
svara för hela kostnaden för de rörliga tilläggsförmånerna å dessa pensioner.
För affärsverkens del böra kostnaderna för engångstilläggen utgå av de
medel, av vilka verkens utgifter i övrigt bestridas. För tillägg å löner och
pensioner, utgående på grund av prästerlig tjänst, torde medel ur kyrkofonden
böra tagas i anspråk. Utgifterna för engångstillägg å löner och pensioner
i övrigt synas böra bestridas från anslag å tilläggsstat för innevarande
budgetår. Det torde därvid vara mest rationellt att ett enda förslagsanslag
äskas för detta ändamål, lämpligen under tolfte huvudtiteln. Detta
anslag bör upptagas till 19 miljoner kronor.»
Utskottet. Kungl. Maj :ts förevarande förslag angående tillfälliga tillägg
(engångstillägg) å löner till statstjänstemän m. fl. samt å pensioner till f. d.
anställningshavare utgör resultatet av i ämnet förda förhandlingar mellan
staten och tjänstemännens huvudorganisationer. På i propositionen anförda
skäl tillstyrker utskottet det föreliggande förslaget, med beaktande jämväl
av att vid förhandlingarna enighet nåtts angående avvägningen av ifrågavarande
tillägg. Härav följer att utskottet icke kan tillstyrka de i ämnet
väckta motionerna, vilket f. ö. skulle innebära rubbning av de grunder, på
vilka den träffade överenskommelsen vilar. De gjorda anslagsberäkningarna
ha ej givit utskottet anledning till erinran.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj :ts förslag samt
med avslag å motionerna I: 532 och II: 632,
1) medgiva, att tillfälligt tillägg å löner och pensioner under
budgetåret 1950/51 må i huvudsaklig överensstämmelse
Statsutskottets utlåtande nr 204.
7
med i propositionen föreslagna grunder utgå till vissa befattningshavare
och förutvarande befattningshavare i statens
tjänst m. fl. enligt de närmare föreskrifter, som meddelas
av Kungl. Maj:t;
2) besluta, att utgifterna för tillfälligt tillägg å löner och
pensioner skola bestridas beträffande löner och pensioner,
som utgå på grund av tjänst vid de af färsdrivande verken
eller vid av dessa övertagna företag eller inrättningar, från
de medel, av vilka verkets utgifter i övrigt bestridas, beträffande
löner och pensioner, utgående på grund av prästerlig
tjänst, från kyrkofonden samt beträffande löner och
pensioner i övrigt från ett för ändamålet anvisat anslag;
3) till Tillfälligt tillägg å vissa löner och pensioner å tillläggsstat
I till riksstaten för budgetåret 1950/51 under tolfte
huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 19 000 000 kronor.
Stockholm den 7 november 1950.
På statsutskottets vägnar:
MARTIN SKOGLUND.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från första kammaren: herrar Sven Larsson, Karl Andersson, Mannerskantz,
Heiding, Berling, Sundelin, Leander, Gillström, Johan Eric Ericson,
Lundqvist, Hesselbom, Edin, Andrée, Pålsson och Axel Andersson; samt
från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Ward, Malmborg
i Skövde, Bergström, Boman i Kieryd, Lindholm, Rubbestad, Ståhl,
Åkerström, Pettersson i Dahl, Thapper, fröken Elmén, herrar Persson i Vinberg,
Henriksson och Hjalmarson.
Reservation
av herr Lundqvist.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.