Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående lönegradsplacering av viss eldar-, reparatörsoch maskinistpersonal m. in. jämte i ämnet väckt motion.

1950-11-16 · 24 sidor, varav 22 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 22 av 24 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1950:205, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående lönegradsplacering av viss eldar-, reparatörsoch maskinistpersonal m. in. jämte i ämnet väckt motion.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 205.

Nr 205.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående

lönegradsplacering av viss eldar-, reparatörs- och maskinistpersonal

m. in. jämte i ämnet väckt motion.

(5:e avd.)

I propositionen nr 196 har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över finansärenden för den 31 mars 1950,

föreslagit riksdagen att godkänna i propositionen framlagda grunder för

en lönerevision för maskin-, eldar- och reparatörspersonal vid statsförvaltningens

fasta värmeanläggningar, avsedd att om möjligt träda i tillämpning

den 1 juli 1951.

Beträffande motiveringen för ifrågavarande förslag får utskottet, i den

mån ej redogörelse härför lämnas i det följande, hänvisa till propositionen.

I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft en inom andra

kammaren av herr Henriksson väckt motion (II: 568), vari hemställts att

riksdagen måtte besluta, att eldarna skola placeras i 10 lönegraden och att

riksdagen ville beakta vad i motionen anförts angående de krav, som skola

uppställas för att reparatör skall kunna placeras i 13 lönegraden.

I fråga om de skäl, som anförts till stöd för de i motionen framställda

yrkandena, får utskottet hänvisa till motionen.

Inledning.

I propositionen framläggas förslag till allmänna riktlinjer för lönegrads- .

placering av eldar-, reparatörs- och maskinistpersonal vid statsförvaltningens

fasta maskinanläggningar. Enligt dessa riktlinjer skulle eldare placeras

i 9 och 10 lönegraderna, varvid 10 lönegraden skulle förbehållas eldare med

vissa speciella uppgifter. Reparatörer skulle hänföras till It eller -— under

vissa förutsättningar — 13 lönegraden. Ansvarsmaskinisterna skulle fördelas

å lönegraderna 11, 13, 15, 17, 19 och 21. För maskinist i 16 lönegraden

(vid karolinska sjukhuset) avses 17 lönegraden. Med fastställande av

lönegradsplaceringen för biträdande ansvarsmaskinist anses höra anstå, till

dess vissa organisationsundersökningar verkställts. De föreslagna riktlinjerna

ha i viss mån provisorisk karaktär, enär med slutligt ställningsta1

Itihang titt riksdagens protokoll 1950. (1 samt. Nr 205.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 205.

gande i vissa delar ansetts böra anstå i avbidan på resultatet av 1949 års

tjänsteförteckningskommittés arbete.

Vid statens värme- och därmed jämförliga anläggningar finnes anställd

maskinist- och reparatörspersonal i ett flertal olika lönegrader och med

skilda tjänstebenämningar. Härtill komma eldare, som i allmänhet äro lönegradsplacerade

men i en del fall anställda enligt kollektivavtal. I viss utsträckning

förekommer jämväl, att personal med reparatörs- eller eldargöromål

är anställd såsom hantverkare eller hantverksföreståndare. Särskilda

kompetensföreskrifter ha meddelats endast för vissa av nu berörda anställningshavare.

Frågan om anställnings- och avlöningsförhållandena för ifrågavarande

personalkategorier har under senare år varit föremål för utredningar i

skilda sammanhang. Dessa ha allenast berört vissa slag av ifrågavarande

befattningar och endast avsett begränsade förvaltningsområden. Någon tillfredsställande

samlad överblick rörande anställnings- och avlöningsförhållandena

har därför icke kunnat erhållas, vilket inneburit en olägenhet vid

lönesättningen av här avsedda tjänster.

Genom beslut den 11 april 1947 bemyndigade Kungi. Maj :t chefen för

finansdepartementet att tillkalla särskilda utredningsmän med uppdrag att

verkställa utredning om anställnings- och avlöningsförhållandena för maskinister

och övrig personal vid statens värmeanläggningar.

Utredningsmännen -—- vilka antagit benämningen 19i7 års löneutredning,

avseende maskinistpersonal m. fl. — ha den 23 september 1949 avgivit

betänkande (stencilerat) angående lönegradsplacering m. m. av eldar-,

reparatörs- och maskinistpersonal vid statsförvaltningens fasta maskinanläggningar.

Utredningen har framhållit, att dess förslag äro att betrakta såsom principförslag,

vilkas tillämpning i viss utsträckning är beroende av ytterligare

överväganden. För tids vinnande har utredningen sålunda icke ansett sig

böra framlägga detaljförslag rörande lönegradsplacering av de enskilda

tjänsterna.

Över löneutredningens betänkande ha, efter remiss, utlåtanden avgivits

av ett flertal myndigheter och organisationer.

Vissa organisationsfrågor m. m.

Allmänna organisationsfrågor. Vid maskinanläggningarna

inom allmänna civilförvaltningen har någon egentlig omprövning av personalorganisationen

icke ägt rum på lång tid. Vid flertalet försvarsanläggningar

åter ha genom statens organisationsnämnds försorg nyligen

genomförts ingående organisationsundersökningar, på grundval av vilka

detaljerade förslag i fråga om personaluppsättningen vid de enskilda anläggningarna

framlagts.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 205.

3

Löneutredningen har utgått från nu gällande personalorganisation inom

allmänna civilförvaltningen samt från organisationsnämndens förslag beträffande

försvaret. I fråga om personaluppsättningen inom allmänna civilförvaltningen

har utredningen emellertid uttalat, att avvägningen av densamma

både vid sinnessjukhusen och vissa andra anläggningar gåve anledning

till erinringar. Utredningen har därför förordat en allmän översyn

genom byggnadsstyrelsens försorg av personaluppsättningen inom allmänna

civilförvaltningen.

Statens organisaiionsnämnd har i sitt utlåtande anfört, att i samband

med denna översyn jämväl frågan om den kvalificerade maskinpersonalens

vakttjänstgöring och passiva tjänst borde utredas. Beträffande yttrandena

i övrigt i nu förevarande del får utskottet hänvisa till propositionen, s. 5—7.

Garnisonsmaskinistorganisationen. Vid sina undersökningar

beträffande försvaret utgick organisationsnämnden från den principen,

att all fast maskintjänst, underställd en och samme förbandschef, utgör

en anläggning. Avsteg från denna princip gjordes dock i de fall, då ett sammanförande

av den fasta maskintjänsten vid två eller flera närliggande

förband till en anläggning under en ansvarsmaskinist borde medföra påtagliga

fördelar beträffande driftsekonomi och personalbesparing. Detta utgjorde

grundtanken i den av nämnden föreslagna garnisonsmaskinistorganisationen.

Den fasta maskintjänsten vid de olika förbanden skulle enligt

förslaget sammanföras under en garnisonsövermaskinist eller garnisonsmaskinmästare.

Vid remissbehandlingen av organisationsnämndens förslag framhöll

byggnadsstyrelsen, att den föreslagna anordningen med garnisonsmaskinist

kunde vara fördelakig endast i de fall, där de sammanslagna förbanden vore

belägna omedelbart intill varandra och ganisonsmaskinisten helt kunde omhänderha

driften av de honom underställda anläggningarna.

Löneutredningen har uttalat, att frågan om ett eventuellt genomförande

av den av organisationsnämnden förordade garnisonsmaskinistorganisationen

eller den av byggnadsstyrelsen ifrågasatta anordningen med sammanslagning

av närliggande förband under gemensam ansvarsmaskinist borde

i samband med remissbehandlingen av löneutredningens betänkande underkastas

närmare prövning av fortifikationsförvaltningen, till vilket ämbetsverk

den militära fastighetsförvaltningen i stort sett koncentrerats. Med

hänsyn härtill har löneutredningen icke framlagt förslag i fråga om den

lönegradsplacering, som borde tillämpas, därest åt ansvarsman vid en anläggning

anförtroddes ansvaret för driften jämväl vid annan anläggning

eller andra anläggningar.

I fråga om remissyttrandena på förevarandc punkt får utskottet hänvisa

till propositionen, s. 8—9.

Anställningsformer. Den vid statens värme- och därmed jämförliga

anläggningar med maskinist-, reparatörs- och cldargöromål syssel
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 205.

satta personalen utgöres av —■ förutom vissa arvodes- eller kontraktsanställda

befattningshavare — civila, civilmilitära och, vid vissa marinen tillhöriga

anläggningar, militära tjänstinnehavare samt kollektivavtalsanställda

arbetstagare. Vid allmänna civilförvaltningen är huvuddelen av eldar- och

reparatörspersonalen tjänstemannaanställd. Vid kommunikationsverken

däremot är ifrågavarande personal i regel anställd enligt kollektivavtal ehuru

även tjänstemannaanställning förekommer. Vid försvaret äro flertalet reparatörer

tjänstemän, medan eldarna åtminstone vid förbanden i allmänhet

avlönas enligt kollektivavtal. Maskinistpersonal i ansvarsställning torde

inom samtliga förvaltningsområden vara tjänstemannaanställd, dock att

mindre värmeanläggningar även kunna handhavas av kollektivavtalsanställd

personal.

Löneutredningen har uttalat, att den i anledning av tillsättandet av 1948

års anställningsutredning och marinens underofficerssakkunniga icke ansett

sig böra framlägga förslag rörande anställnings- och avlöningsförhållandena

för vid statsförvaltningens fasta maskinanläggningar anställd militär

personal eller personal anställd enligt kollektivavtal.

Beträffande avgränsningen mellan tjänstemannaanställning och kollektivavtalsanställning

har utredningen emellertid allmänt framhållit, att de

under utredningsarbetet vunna erfarenheterna givit vid handen, att betydande

olägenheter vore förenade med att vid en och samma anläggning förekomme

såväl tjänstemanna- som kollektivavtalsanställd personal, såsom

förhållandet f. n. vore vid flertalet försvarsanläggningar. Utredningen skulle

därför finna det önskvärt, om inom ett och samma förvaltningsområde för

all i maskintjänsten sysselsatt personal valdes en och samma anställningsform.

Rörandet valet av anställningsform har utredningen framhållit, att

erfarenheterna från försvaret tydde på att de kollektivavtalsanställda befattningshavarna

i regel kvarstode kortare tid i sina anställningar än tjänstemännen.

Med hänsyn till de olägenheter i form av bristande kontinuitet i

arbetet o. d., som alltid vore förenade med täta personalbyten, ansåge utredningen

att den i maskintjänsten sysselsatta personalen — därest icke särskilda

skäl befunnes motivera avtalsanställning — borde vara tjänstemannaanställd.

I fråga om den redan tjänstemannaanställda personalen har utredningen

förutsatt att, där ett stadigvarande behov av befattningarna kunde anses

konstaterat, ordinarie anställning bereddes personalen. Enligt utredningens

förmenande funnes utrymme för överföring från extra ordinarie till ordinarie

anställning av ett stort antal befattningar, vilka funnits inrättade under

en lång följd av år, liksom också för beredande av mera fast anställning för

åtskilliga befattningshavare, anställda mot individuellt bestämda arvoden

e. d. (exempelvis viss deltidsanställd personal). Utredningen har understrukit

betydelsen ur rekryteringssynpunkt av att personalen erhölle så fast

anställning som möjligt.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 205.

5

Remissyttrandena över förslaget i nu förevarande del finnas redovisade i

propositionen å s. 10—12.

Lönegradsplacering m. m.

Nuvarande förhållanden m. m.

För den tjänstemannaanställda maskinpersonalen vid statens värme- och

därmed jämförliga anläggningar tillämpas f. n. lönegraderna 9, 10, 11, 12,

13, 14, 15, 16, 17, 18, 19 och 21. Lönegradsplaceringen kan icke sägas ha

skett med någon större konsekvens. I stort sett har dock löneställningen avvägts

för var och en av följande fyra grupper för sig, nämligen eldare, reparatörer,

ansvarsmaskinister och biträdande ansvarsmaskinister. Vid statens

sinnessjukhus ingå reparatörerna under grupperna hantverkare och hantverksföreståndare,

som omfatta jämväl annan personal. Inom grupperna

ansvarsmaskinister och biträdande ansvarsmaskinister har vid allmänna

civilförvaltningen en differentiering av löneställningen skett på grundval av

en klassificering av anläggningarna, vilken dock skett på olika sätt inom

olika förvaltningsområden. Vid kommunikationsverken och inom försvaret

har motsvarande gruppering av anläggningarna och differentiering av ansvarsmaskinisternas

löneställning icke genomförts.

Eldare och reparatörer.

Lönegradsplacering och tjänstebenämningar för ordinarie och extra ordinarie

eldar- och reparatörspersonal, med undantag av sådan personal i ansvarsställning,

framgår av följande sammanställning, i vilken likväl icke

medtagits ett mindre antal tjänster, som äro mera fristående och icke anknutna

till vissa bestämda anläggningar.

Lönegrad

Allmänna civilförvaltningen

Försvaret

9

Ekonomibiträde, eldare, eldare av 2 :a klass

Eldare av 2:a klass

10

Eldare, eldare av 1 :a klass, förste eldare, hantverkare,

värmeledningsskötare

Eldare av 1 :a klass,

eldare av 1 :a klass

tillika reparatör

11

Eldare, reparatör

Eldare av 1 :a klass,

förman, montör, re- paratör

12

Hantverksföreståndare, reparatör, reparatör tillika er- sättare för maskinmästare

—

14

—

Elcktriker

Några kompetenskrav för erhållande av ifrågavarande befattningar ha

i allmänhet icke fastställts; för innehav av tjänst såsom eldare av 1 :a klass

vid försvaret fordras emellertid väl vitsordad praktisk tjänstgöring vid mekanisk

verkstad eller liknande kompetens.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 205.

Utöver de i sammanställningen avsedda eldarna och reparatörerna, vilka

i sitt arbete äro underställda befattningshavare i ansvarsställning vid viss

anläggning, förekomma, såsom förut nämnts, ett mindre antal tjänster, som

äro mera fristående och icke anknutna till viss bestämd anläggning. Å personalförteckningen

för fångvårdsanstalterna finnes sålunda upptagen en

montörsbefattning i 13 lönegraden, vars innehavare tjänstgör såsom elektriker

vid fångvårdsanstalten å Långholmen men ej är underställd maskinmästaren

där. Till här avsedda tjänster höra även vissa vid försvaret inrättade

befattningar såsom förste montör, montör och biträdande montör.

I fråga om eldar- och reparatörspersonalens nuvarande lönegradsplacering

må i övrigt nämnas följande.

Tjänstemannaanställda befattningshavare, huvudsakligen sysselsatta med

egentligt eldningsarbete, äro f. n. i regel placerade i 9 lönegraden under benämningen

eldare. Flertalet befattningar finnas inrättade vid statens sinnessjukhus

samt vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet. Härutöver

förekomma endast enstaka sådana tjänster vid ämbetshus, vetenskapliga

institutioner, försvarsanläggningar o. d.

Ordinarie och extra ordinarie befattningshavare, huvudsakligen sysselsatta

med reparationsgöromål, finnas f. n. anställda i 9, 10, 11, 12, 13 och

14 lönegraderna. Emellertid förekommer det endast undantagsvis, att vid

en och samma anläggning för reparatörstjänsterna utnyttjas mer än två

olika lönelägen. De befattningar, om vilka här är fråga, utgöras huvudsakligen

av eldare av 2. klass (försvaret) i 9 lönegraden, eldare (sinnessjukhusen)

och hantverkare (sinnessjukhusen, karolinska sjukhuset, serafimerlasarettet)

i 10 lönegraden, eldare av 1. klassen (försvaret) i 11 lönegraden,

hantverksföreståndare (sinnessjukhusen) och reparatörer (karolinska sjukhuset,

serafimerlasarettet) i 12 lönegraden samt elektriker (flygförbanden)

i 14 lönegraden.

Ansvars maskinister och biträdande ansvars
maskinister.

Nuvarande lönegradsplaceringar för ansvarsmaskinisterna framgå av

bilaga till detta utlåtande.

I fråga om kompetenskraven för erhållande av de här avsedda befattningarna

äro förhållandena oenhetliga.

Befattningar för biträdande ansvarsmaskinist finnas f. n. vid vissa större

anläggningar (flertalet sinnessjukhus, karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet)

och äro i allmänhet placerade i 13 och 15 lönegraderna; vid karolinska

sjukhuset har dock en sådan befattning hänförts till 16 lönegraden.

Löneutredningen.

Löneutredningen har uttalat, att dess förslag i fråga om löneställningen

för ifrågavarande personalgrupper innebure lönegradsuppflyttning av ett

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 205.

7

relativt stort antal tjänster samt att detta kunde vara ägnat att inge vissa

betänkligheter med hänsyn till 1949 års tjänsteförteckningskommittés arbete.

Utredningen har emellertid framhållit, att utredningen iakttagit försiktighet

och avstått från att framlägga vissa i och för sig motiverade förslag för att

icke föregripa tjänsteförteckningskommitténs arbete.

E l dare och reparatörer.

Löneutredningen har förordat, att eldare och reparatörer skola anses tillhöra

en och samma befordringsserie, att befattningarna inom denna skola

utgöras av eldare i 10 lönegraden, reparatör i 11 lönegraden och reparatör

i 13 lönegraden samt att reparatörstjänsterna vid en anläggning normalt

böra rekryteras bland eldarna vid anläggningen. Utredningen har vidare

förutsatt, att såsom rekryteringsgrad på aspirantstadiet skall för eldarna

tillämpas lönegrad Cf 8.

Utredningen har framhållit, att den tekniska utvecklingen lett till en

relativ minskning av behovet av personal för egentligt eldningsarbete, medan

behovet av personal för passning och översyn av olika regleringsanordningar

samt för egentligt reparationsarbete icke obetydligt ökats.

Det ökade behovet av reparatörspersonal har, enligt vad utredningen funnit,

endast i viss utsträckning täckts genom utbyte av eldartjänster mot reparatörstjänster,

genom inrättande av nya reparatörstjänster eller genom

ökat anlitande av entreprenörer. Behovet har, framhåller utredningen, även

täckts genom att eldarpersonalen i större utsträckning än tidigare varit fallet

anförtrotts uppgifter vid sidan av det egentliga eldningsarbetet samt genom

att reparatörspersonalen likaledes ålagts mera kvalificerade göromål.

Någon klar gräns kan därför enligt utredningens mening numera i allmänhet

icke dragas mellan å ena sidan eldare, dvs. befattningshavare uteslutande

eller huvudsakligen sysselsatta med egentligt eldningsarbete, och å

andra sidan reparatörer, dvs. befattningshavare, uteslutande eller huvudsakligen

sysselsatta med reparationsarbete o. d.

I detta sammanhang har utredningen påpekat, att nu tillämpade eldarbenämningar

i flera fall vore missvisande. En på grundval av vissa av byggnadsstyrelsen

införskaffade uppgifter gjord sammanställning av arbetstidens

fördelning på olika göromål för eldarna vid försvaret visade sålunda,

att eldarna av 1. klass i 11 lönegraden endast undantagsvis deltoge i eldningsarbete

och att av eldarna av 2. klass i 9 lönegraden endast inemot 20

procent under mer än halva arbetstiden vore sysselsatta med sådant arbete.

Vidare måste flertalet eldare i 10 lönegraden vid sinnessjukhusen betraktas

såsom huvudsakligen reparatörer.

Sammanfattningsvis har utredningen beträffande den tjänstemannaanställda

eldar- och reparatörspersonalen uttalat, att utvecklingen enligt vad

utredningen funnit gått i den riktningen, att arbetsuppgifterna blivit kvalitativt

högre samtidigt som avlöningsförhållandena, vid jämförelse med kol
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 205.

lektivavtalsanställd personal med närmast likartade arbetsuppgifter, relativt

försämrats och därmed svårigheterna att tillsätta tjänsterna med befattningshavare

med tillräckliga kvalifikationer för arbetsuppgifternas riktiga

utförande ökats.

Såsom nämnts har utredningen föreslagit, att eldarna skola hänföras till

10 lönegraden eller samma lönegrad, som redan tillämpas för eldare utan

ansvarsställnmg vid fångvårdsanstalterna. Förutsättningar för denna placering

— liksom också för den av utredningen förordade anordningen att

reparatorstjänsterna vid en anläggning normalt skola rekryteras bland

eldarna vid anläggningen — ha av utredningen angivits böra vara dels att

eldarna redan vid anställningen besitta visst reparationskunnande, vunnet

genom yrkesutbildning, praktik e. d„ dels ock att eldarna i den mån så

lämpligen kan ske beredes möjlighet att regelbundet delta ej blott i enklare

översyns- och underhållsarbeten utan även i egentligt reparationsarbete.

Beträffande lönegradsplaceringen för de ordinarie och extra ordinarie

reparatörerna varmed avses befattningshavare huvudsakligen sysselsatta

med reparationsgöromål — har utredningen uttalat, att den nuvarande

uppdelningen av ifrågavarande befattningshavare på ej mindre än sex olika

lönegrader enligt utredningens förmenande innebure en alltför långt driven

differentiering. Utredningen hade sålunda för sin del funnit, att behov icke

förelåge av mer än två olika lönegrader för placering av hithörande personal

eller, uttryckt på annat sätt, att arbetsuppgifternas art och kvalitativa beskaffenhet

icke gjorde en uppdelning på flera lönegrader erforderlig. Däremot

vore utredningen övertygad om att en differentiering på två lönegrader

vore motiverad med hänsyn till göromålens olika kvalitet.

Fördelningen av reparatörerna på 11 och 13 lönegraderna bör enligt utredningens

mening ske så, att till 11 lönegraden hänföras befattningshavare,

huvudsakligen sysselsatta med översyns-, underhålls- och reparationsarbeten

av icke alltför komplicerad beskaffenhet, och till 13 lönegraden befattningshavare,

huvudsakligen sysselsatta med kvalificerat arbete. Enligt

vad utredningen framhållit syntes emellertid några generellt tillämpliga

normer för inplacering av befattningshavare i den ena eller den andra lönegraden

svårligen kunna fastställas. Utredningen har därför i stället redovisat,

hur uppdelningen på de olika lönegraderna av nu förefintliga huvudtyper

av reparatörstjänster enligt utredningens mening lämpligen bör ske,

på sätt framgår av en i propositionen å s. 19—20 intagen redogörelse, till

vilken utskottet tillåter sig hänvisa.

Vidkommande kompetensfordringarna för erhållande av reparatörsbefattning

har utredningen funnit det varken erforderligt eller möjligt att generellt

gällande krav på viss teoretisk eller praktisk kompetens fastställas

för dessa befattningar. Att meddela kompetensföreskrifter för innehav av

tjänst i den lägre reparatörsgraden har utredningen icke ansett erforderligt

med hänsyn till att enligt vad utredningen förordat redan av eldarna bör

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 205.

9

vid anställandet fordras ådagalagt reparationskunnande. I fråga om de

högre reparatörstjänsterna böra enligt utredningens förmenande kompetensvillkoren

avpassas med hänsyn till de med de olika tjänsterna förenade

göromålen.

Ansvarsmaskinister och biträdande

ansvarsmaskinister.

Löneutredningen har funnit, att utarbetandet av en för statsförvaltningen

i dess helhet tillämplig klassificering vore en nödvändig förutsättning

för åstadkommande av en likformig och rättvisande lönegradsplacering av

maskinistpersonalen inom statsförvaltningen. Sedan Kungl. Maj :t efter

framställning av löneutredningen uppdragit åt byggnadsstyrelsen att i

samråd med övriga av frågan berörda myndigheter uppgöra och till löneutredningen

inkomma med förslag till klassificering av statsförvaltningens

fasta maskinanläggningar, har byggnadsstyrelsen efter samråd med dåvarande

arméns fortifikationsförvaltning och arméförvaltningens intendenturavdelning

till löneutredningen inkommit med förslag angående klassificering

av nämnda anläggningar. Enligt förslaget indelas dessa i åtta grupper,

numrerade från 1 till 8, varvid gruppen med de minsta anläggningarna

betecknas med nr 1. Löneutredningen, som anslutit sig till klassificeringsförslaget,

bär föreslagit följande lönegradsplaceringar och tjänstebenämningar

för ansvarsmännen inom de olika grupperna.

T jänstebenämning

Värmeskötare (ansvarsställning vid grupp 1) ...............................

Värmeskötare (ansvarsställning vid grupp 2) ...............................

Maskinist (ansvarsställning vid grupp 3, biträdande maskinist) ...

Maskinist (ansvarsställning vid grupp 4, biträdande maskinist) ...

Maskinmästare (ansvarsställning vid grupp 5, förste maskinist1)

Maskinmästare (ansvarsställning vid grupp 6) ...............................

Maskinmästare (ansvarsställning vid grupp 7) ...............................

Förste maskinmästare (ansvarsställning vid grupp 8) ..................

Lönegrad

......... It

......... 13

......... 14

......... 15

........ 17

.......... 19

.......... 20

.......... 22

Utredningen har framhållit, att därest ansvarsman ålades arbetsuppgifter,

som ej tillhörde skötseln av vederbörande värme- och maskinanläggning,

hänsyn därtill borde tagas vid lönesättningen.

Med avseende å ansvarsmännen vid anläggningsgrupp 1 innebär utredningens

förslag, att It lönegraden skall tillämpas för befattningshavare,

som vid vederbörande anläggning äro hcltidssyssclsatta med eldnings-, reparations-

o. d. göromål.

i Vid karolinska sjukhuset.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 205.

Beträffande byggnadsstyrelsens klassificeringsförs

1 a g får utskottet hänvisa till den i propositionen å s. 21—22 intagna

redogörelsen.

Byggnadsstyrelsens förslag till fördelning av de skilda anläggningarna

på olika grupper innefattas i en förteckning upptagande samtliga av klassificeringsarbetet

berörda anläggningar. Omfattningen av grupperna 2—8

framgår av en vid löneutredningens betänkande fogad bilaga, vilken såsom

bilaga 2 fogats till statsrådsprotokollet. Gruppen 1 innesluter ett mycket

stort antal —- inemot 800 — relativt små anläggningar, för vilkas skötsel

i regel icke erfordras heltidsanställda befattningshavare.

Enligt vad löneutredningen förordat skulle för befattning såsom ansvarsman

vid anläggningar, tillhörande grupperna 3—8, uppställas följande

kompetenskrav:

Grupp 5—8: Övermaskinistexamen. Kompetens för erhållande av behörighet

av klass C såsom installatör (ev. endast för lågspänningsanläggningar).

Grupp 4; Maskinistexamen av 2 klass.

Grupp 3: Maskinistexamen av 3 klass.

Några generellt gällande krav på teoretisk eller praktisk kompetens för

ansvarsmän i grupperna 1 och 2 har utredningen icke ansett böra fastställas.

Utredningen har i övrigt hänvisat till vad utredningen anfört om

kompetenskrav för eldar- och reparatörspersonalen, vilket i tillämpliga

delar även gällde de nu avsedda tjänstinnehavarna.

Av de biträdande maskinisterna i 14 och 15 lönegraderna ävensom av

befattningshavaren i 17 lönegraden vid karolinska sjukhuset syntes enligt

utredningens uppfattning böra krävas övermaskinistexamen, dä dessa befattningar

utgjorde det naturliga rekryteringsunderlaget för ansvarsmaskinistbefattningarna

vid anläggningsgrupperna 5—8.

I fråga om ansvarsmaskinisternas lönegradsplacering ha särskilda yttranden

avgivits av två av utredningens ledamöter.

Rörande antalet av de befattningshavare, som skulle komma att beröras

av de av utredningen föreslagna lönegradsförändringarna, har utredningen

lämnat följande uppgifter, vilka angivits vara ungefärliga.

Vid allmänna civilförvaltningen skulle 150 eldare uppflyttas från 9 till

10 lönegraden, 40 hantverkare och eldare från 10 till 11 lönegraden, 75

hantverksföreståndare och reparatörer från 12 till 13 lönegraden, 20 ansvarsmän

vid anläggningsgrupp 2 (f. n. värmeledningsskötare, tillika reparatörer,

av 1. klass m. fl.) likaledes från 12 till 13 lönegraden och 40

maskinister och biträdande maskinister från 13 till 14 lönegraden. Vid

försvaret skulle uppflyttning ske av 90 eldare av 2. klass från 9 till 11 lönegraden,

av 75 eldare av 1. klassen från 11 till 13 lönegraden, av 40 maskinister

från 16 till 17 lönegraden samt av 30 maskinister från 16 till 19

lönegraden. Härtill kommer vid försvaret bl. a. uppflyttning av 30 maski
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 205.

11

nister, som f. n. äro anställda såsom extra tjänstemän, från 13 till 14 lönegraden.

Nedflyttas skulle bl. a. 15 maskinistbefattningar vid försvaret från

16 till 15 lönegraden samt 19 elektrikertjänster från 14 till 13 lönegraden.

Beträffande remissyttrandena i förevarande del hänvisar utskottet till

propositionen s. 29—43.

Förslagens genomförande.

Några särskilda övergångsanordningar ha icke synts utredningen erforderliga.

Utredningen har emellertid förutsatt, att det skulle ankomma på

vederbörande tjänstetillsättande myndigheter att i fråga om tjänster, vilka

uppflyttades i lönegrad, pröva huruvida vederbörande tjänstinnehavare

vore kompetent för den högre tjänsten. Utredningen har vidare förordat, att

innehavare av ordinarie eller extra ordinarie tjänst, vilken nedflyttades i

lönegrad bibehölles i innehavande löneställning så länge han kvarstode i

den omedelbart före den nya placeringens ikraftträdande innehavda

tjänsten.

Tjänstemännens centralorganisation har anfört följande i fråga om löneklassplaceringen

av personal som uppflyttas i lönegrad.

Beträffande förslagens genomförande har utredningen bland annat uttalat,

att några särskilda övergångsbestämmelser icke synas erforderliga.

Utredningen bär sålunda förutsatt, att inplaceringen i förekommande fall i

högre lönegrad skall ske med tillämpning av avlöningsreglementets bestämmelser.

TCO vill med anledning härav framhålla, att det i vart fall beträffande

de tjänster på försvarets område, som enligt utredningens förslag

skola jämställas med likvärdiga tjänster inom anläggningar vid allmänna

civilförvaltningen och till följd därav höjas, icke är i egentlig mening fråga

om att tjänsten omvärderas eller att befattningshavaren befordras. Det gäller

här i stället att rätta till felaktiga inplaceringar, som medfört att befattningshavarna

sedan länge varit klart underbetalda. Under sådana förhållanden

måste en »parallellförflyttning» mellan den förutvarande och den

nya lönegradens löneklasser vara det enda rimliga.

Beträffande yttrandena i övrigt på förevarande punkt får utskottet hänvisa

till propositionen s. 44.

Föredraganden.

Föredragande statsrådet har för egen del anfört följande.

»Lönesättningen för eldar-, reparatörs- och maskinistpersonalen vid statsförvaltningens

fasta maskinanläggningar har tidigare icke varit föremål för

bedömande i ett sammanhang, varför ojämnheter i lönegradsplaccringen

föreligga. Detta var en av anledningarna till att 1947 års löneutredning,

avseende maskinistpersonal in. fl., tillsattes med uppdrag att verkställa utredning

om anställnings- och avlöningsförhållandena för maskinister och

övrig personal vid statens värme- och därmed jämförliga anläggningar.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande nr 205.

Löneutredningens nu framlagda betänkande innefattar dels förslag som

syfta till att få till stånd enhetlighet i lönesättningen för den berörda personalen,

dels förslag till lönegradsplaceringar, vilka innebära allmänna löneförbättringar

för vissa personalkategorier. I sistberörda delar synes ett genomförande

av utredningens förslag — såsom framhållits i ett flertal remissyttranden

— kunna innebära ett föregripande av resultatet av 1949 års

tjänsteförteckningskommittés arbete. Med hänsyn härtill ha vissa remissmyndigheter

ifrågasatt, om icke utredningens förslag borde överlämnas till

tjänsteförteckningskommittén för vidare utredning. I samband härmed ha

Svenska stadsförbundet och Svenska landstingsförbundet i sina yttranden

erinrat, att ett beslut för statens del för ifrågavarande personalkategorier

kan få inverkan på lönesättningen för motsvarande kommunalanställd personal.

Med beaktande av olika på frågan inverkande omständigheter har

jag emellertid funnit övervägande skäl tala för att löneutredningens förslag

nu upptages till prövning. Beträffande skälen för mitt ställningstagande

må framhållas följande.

Det synes angeläget, alt de betydande ojämnheter i lönegradsplaceringen,

som konstaterats föreligga, snarast hävas. För att enhetlighet i lönesättningen

skall kunna uppnås, fordras emellertid, att personalorganisationen

vid de olika anläggningarna är uppbyggd efter enhetliga principer. Löneutredningen

har funnit behov föreligga av en sådan översyn av personalorganisationen

inom allmänna civilförvaltningens maskinanläggningar, som

tidigare inom försvaret verkställts av statens organisationsnämnd. Med hänsyn

till inträdda förändringar bör även resultatet av den inom försvaret

redan verkställda översynen överarbetas och i samband därmed frågan om

garnisonsmaskinistorganisationen upptagas till slutlig prövning, därest förutsättningar

härför befinnas föreligga i så måtto att klarhet kan vinnas om

den militära fastighetsförvaltningens framtida gestaltning. Jag har för avsikt

att senare denna dag föreslå Kungl. Maj:t, att angivna undersökningar

omedelbart skola igångsättas. De torde lämpligen böra uppdragas åt byggnadsstyrelsen

respektive fortifikationsförvaltningen och arméförvaltningen,

i bägge fallen i samverkan med statens organisationsnämnd. Dessa undersökningar

komma att innefatta en genomgång i detalj av de olika anläggningarna.

Det synes därför lämpligt, att samma myndigheter — för försvarets

del i samråd med försvarets civilförvaltning — samtidigt utföra den

granskning av de särskilda tjänsternas lönegradsplacering, som löneutredningen

förutsatt skola ske. Vid sådant förhållande är det önskvärt, att

redan vid årets riksdag principbeslut fattas om de allmänna riktlinjerna

för lönesättningen för tjänsterna i fråga.

Här må även erinras, att i resultatet av de senaste förhandlingarna med

personalorganisationerna om stabiliseringspolitikens fortsättande ingick,

att förslag till lönerevision för maskinanläggningarnas personal skulle föreläggas

1950 ars riksdag, såvitt detta vore tekniskt möjligt.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 205.

13

Förutsättning för att löneutredningens förslag skall kunna genomföras

utan avbidan på resultatet av pågående tjänsteförteckningsrevision är dock

enligt min mening att vissa jämkningar vidtagas i detsamma. Jag har nämligen

funnit, att vissa delar av förslaget innefatta så betydelsefulla förändringar

i löneläget för den berörda personalen, att deras genomförande skulle

innebära ett föregripande av tjänsteförteckningsrevisionen. Detta gäller

främst den föreslagna höjningen av lägsta eldargraden från 9 till 10 lönegraden

och uppflyttning av vissa högre maskinmästartjänster från 19 till

20 respektive från 21 till 22 lönegraden. Även i andra delar har jag, såsom

närmare skall framgå av det följande, funnit betänkligheter möta mot löneutredningens

förslag. Då jag av antydda skäl i fortsättningen kommer att

förorda en annan lönegradsplacering för vissa tjänster än som löneutredningen

förordat, behöver detta icke betyda ett underkännande av de sakliga

skäl, som utredningen anfört för sina förslag, utan endast att jag ansett det

närmast böra ankomma på tjänsteförteckningskommittén att taga ställning

till förslagen i fråga. Då tjänsteförteckningskommittén kan finna sig

föranlåten att i samband därmed upptaga lönesättningen för maskinpersonalen

till allmän omprövning, får det beslut, som kan komma att fattas pa

grund av de förslag jag i fortsättningen framlägger, i viss mån provisorisk

karaktär.

Innan jag övergår till att enligt ovan angivna riktlinjer pröva detaljerna

i löneutredningens förslag till lönegradsplacering för maskinpersonalen vill

jag något beröra vissa frågor, som gälla anställningsförhållandena för denna

personal. Till en början må härvid anmärkas, att arbetstiden för maskinpersonalen

icke är generellt reglerad. Detta gäller även den av statens organisationsnämnd

berörda frågan om huru vakttjänst och passiv tjänst skola

bedömas vid avvägandet av tjänstgöringens omfattning. Dessa spörsmål

böra emellertid bli ytterligare belysta vid de i det föregående omförmälda

organisationsundersökningarna. Vidare må erinras, att inom finansdepartementet

tillkallade sakkunniga f. n. utreda frågor om arbete å obekväm

arbetstid och därtill hörande lönespörsmål. I detta sammanhang förutsätter

jag därför endast, att arbetstiden för maskinpersonalen i princip skall

motsvara 48 timmars effektiv arbetstid i veckan, men att frågan hur denna

arbetstid skall uttagas — i form av vakttjänst, passiv tjänst etc. — får upptagas

till prövning senare, då erforderlig utredning föreligger.

I likhet med löneutredningen finner jag vidare det böra ankomma på

1948 års anställningsutredning att klarlägga vilken anställningsform —

kollektivavtalsanställning eller tjänstemannaanställning — som bör komma

till användning för olika kategorier av personal vid statens fasta värmeanläggningar.

Därav följer, att jag icke nu är beredd att taga ställning till de

allmänna uttalanden i denna fråga, som gjorts av löneutredningen. Vid den

följande behandlingen av löneutredningens förslag utgår jag från att i av
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande nr 205.

bidan på resultatet av anställningsutredningens arbete någon förändring

icke skall ske i den berörda personalens anställningsförhållanden och att

således ett kommande principbeslut i fråga om lönegradsplaceringen av

personalen t. v. endast erhåller tillämpning å den nu tjänstemannaanställda

personalen. I anslutning härtill vill jag framhålla önskvärdheten av att

om möjligt anställningsutredningens förslag beträffande här ifrågavarande

personalkategorier föreligger i sådan tid, att det kan beaktas, då ett

eventuellt principbeslut skall sättas i tillämpning. F. ö. synes ett samarbete

beträffande dessa spörsmål böra komma till stånd mellan byggnadsstyrelsen

samt fortifikationsförvaltningen och arméförvaltningen, å ena, samt

anställnmgsutredningen, å andra sidan, i syfte att nämnda myndigheter

skola i sina undersökningar angående personalorganisationen vid värmeanläggningarna

snarast kunna tillgodogöra sig inom anställnmgsutredningen

vunna resultat.

Vad angår frågan om beredande av fastare anställning åt olika kategorier

av tjänstemannaanställd personal vid värmeanläggningarna synes det uppenbart,

att därmed i allmänhet bör anstå till dess resultatet av nyssnämnda

organisationsutredningar föreligga. Även därefter torde det kunna bli nöd\ändigt

att lata ansta med ordinariesättning av tjänster i avbidan på resultatet

av den pågående tjänsteförteckningsrevisionen. Vid organisationsundersökningen

inom försvaret bör undersökas, om icke den vid vissa av marinens

anläggningar tjänstgörande militära maskinistpersonalen bör utbytas

mot civil sådan personal.

Vad löneställningen för eldar- och reparatörspersonalen beträffar har

löneutredningen, som för sin del utgått från att all heltidssysselsatt maskinpersonal

skall erhålla tjänstemannaanställning, funnit, att utvecklingen lett

till att någon klar gräns numera i regel icke kan dragas mellan eldarpersonal,

å ena, och reparatörspersonal, å andra sidan. Med beaktande av detta

förhållande har utredningen förordat, att ifrågavarande personalkategorier

skola betraktas såsom tillhörande en och samma befordringsserie. Denna

skall enligt utredningens förslag omfatta eldartjänster i 10 lönegraden samt

reparatörstjänster i 11 och 13 lönegraderna. Utredningen har härvid utgått

från vissa förutsättningar, vilka dock beräknats att först så småningom

komma att vara för handen. Dessa förutsättningar ha angivits vara, att

eldarna dels redan vid anställningen besitta visst reparationskunnande, vunnet

genom yrkesutbildning, praktik eller dylikt, dels ock i den mån så lämpligen

kan ske erhålla möjlighet att regelbundet deltaga ej blott i enklare

översyns- och underhållsarbeten utan även i egentligt reparationsarbete.

Reparatörernas fördelning på 11 och 13 lönegraderna bör enligt vad utredningen

framhållit ske så, att till 11 lönegraden hänföras befattningshavare,

huvudsakligen sysselsatta med översyns-, underhålls- och reparationsarbeten

av icke alltför komplicerad beskaffenhet, och till 13 lönegraden befatt
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 205.

15

ningshavare, huvudsakligen sysselsatta med kvalificerat arbete. Då utredningen

emellertid funnit några generellt tillämpliga normer för inplacering

av befattningshavare i den ena eller den andra lönegraden svårligen kunna

fastställas, har utredningen angivit huru uppdelningen på de olika lönegraderna

av nu förefintliga huvudtyper av reparatörstjänster enligt utredningens

mening lämpligen bör ske.

I flera remissyttranden har hävdats att en placering av samtliga eldartjänster

i 10 lönegraden icke nu borde komma till stånd, bl. a. med hänsyn

till att en sådan åtgärd skulle innebära ett föregripande av resultatet av

1949 års tjänsteförteckningskommittés arbete. I fråga om reparatörspersonalens

löneställning ha i remissyttrandena olika meningar kommit till

uttryck. Sålunda har försvarets civilförvaltning ifrågasatt, huruvida en

uppdelning av denna personal på två lönegrader vore motiverad. Statens

lönenämnd har förordat en provisorisk inplacering av reparatörerna i 10

och 12 lönegraderna, medan statens organisationsnämnd ansett reparatörerna

böra fördelas på 11 och 12 lönegraderna. Slutligen har statskontoret,

som i och för sig godtagit fördelningen på 11 och 13 lönegraderna, förklarat

sig icke kunna tillstyrka, att de hantverksföreståndare i 12 lönegraden vid

sinnessjukhusen, vilka ha reparatörsuppgifter, skulle i enlighet med utredningens

förslag uppflyttas i 13 lönegraden.

För egen del finner jag i likhet med utredningen angeläget, att eldarnas

möjligheter till vidarebefordran till reparatörstjänst underlättas. Detta behöver

emellertid enligt min mening icke innebära, att eldar- och reparatörstjänsterna

hänföras till samma befordringskarriär. .lag anser att för befordran

till reparatör alltjämt bör fordras särskild yrkeskunskap.

Vad eldartjänsterna angår kan jag icke finna tillrådligt att grunda den

ifrågasatta lönerevisionen på förhållanden, som icke nu föreligga men som

förutsättas komma att vara för handen i en framtid. Med utgångspunkt

från nu rådande förhållanden förordar jag, att 9 lönegraden bibehålies såsom

normallönegrad för cldare, vilka endast sysselsättas med göromal, som

sammanhänga med värmeanläggningars skötsel och drift, såsom eldning,

slaggning, pannrengöring o. d. Fn uppflyttning av sådana tjänstemän till 10

lönegraden skulle -— såsom redan nämnts — innebära ett föregripande av

tjänsteförteckningskommitténs arbete på en väsentlig punkt. Däremot anser

jag mig kunna förorda en placering i 10 lönegraden av eldartjänster, vilkas

innehavare ha att jämsides med eldningsgöromål fullgöra reparationsarbeten

eller eljest tagas i anspråk för göromål av mera kvalificerad beskaffenhet

än som normalt åligga cldare.

I fråga om reparatörerna — varmed jag avser befattningshavare, vilka ha

till huvuduppgift att utföra reparationer — synes med beaktande av gällande

lönegradsplaceringar för yrkesmän inom de mekaniska och elektriska

facken icke vara något att erinra mot att 11 lönegraden fastställes såsom

normallönegrad för reparatörer. Ivrinras ma, att i enlighet med förslag av

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande nr 205.

1939 års tjänsteförteckningssakkunniga placering i nuvarande lönegraden

Ca 11 enligt beslut vid 1942 års riksdag avsågs för tjänstemän, vilkas huvuduppgift

skulle vara att verkställa reparationer vid vissa större värmeanläggningar

med kraftalstring eller kraftomformning. Utredningen har emellertid

föreslagit, att för reparatörer, huvudsakligen sysselsatta med kvalificerat

arbete, skulle avses 13 lönegraden. I likhet med flera av remissmyndigheterna

finner jag förslaget i denna del ägnat att ingiva betänkligheter, eftersom

det synes kunna i viss mån innebära ett föregripande av tjänsteförtecknmgskommitténs

arbete. Såsom framgår av utredningens redogörelse för

gallande anställnings- och avlöningsförhållanden är med undantag för elektrikerna

vid flygflottiljerna (Ce 14) reparatörspersonalen vid allmänna civilförvaltningen

och försvaret placerad i högst 12 lönegraden. Med hänsyn

till angivna omständigheter har jag ansett mig kunna biträda förslaget om

utnyttjande av 13 lönegraden för reparatörer endast under förutsättning att

för placering i nämnda lönegrad i allmänhet blott ifrågakomma vid större

maskinanläggningar placerade tjänster, vilka av sina innehavare kräva särskilt

kvalificerad yrkesskicklighet för reparationer av värme-, sanitets- eller

elektriska anläggningar och vilka äro förenade med förmanskap för annan

reparationspersonal.

I fråga om hantverksföreståndarna vid sinnessjukhusen får jag såsom

mm uppfattning framhålla, att för de av nämnda befattningshavare, vilka

tjänstgöra såsom reparatörer vid maskinanläggning, löneställningen hör avvägas

efter samma grunder som för övriga reparatörer samt att ifrågavarande

hantverksföreståndare med hänsyn till dem sålunda åvilande arbetsuppgifter

böra — under benämning reparatörer — hänföras till maskinoch

eldarpersonalen. En inplacering av vissa här avsedda hantverksföreståndare

i 13 lönegraden torde under sådana förhållanden icke behöva få

konsekvenser beträffande löneställningen för övriga hantverksföreståndare.

Jag övergår härefter till frågan om löneställningen för ansvarsmaskinisterna.

Löneutredningens förslag i denna del grundar sig på ett av byggnadsstyrelsen

upprättat förslag till klassificering av statsförvaltningens fasta

maskinanläggningar. Vid klassificeringen har dels en viss värdering av den

tekniska utrustningen vid de olika anläggningarna verkställts, dels hänsyn

tagits till vederbörande anläggnings storlek och art. Härvid har förutsatts

en teknisk utrustning av för den ifrågavarande byggnaden normal beskaffenhet.

Vidare har en grupp av likartade, i storlek närliggande och administrativt

sammanhängande anläggningar placerats lika även om vissa av

dessa anläggningar skulle vara något för stora eller något för små för denna

placering. Byggnadsstyrelsen har i anslutning till klassificeringsförslaget

framhållit, att det ej vore möjligt att angiva de olika faktorernas inverkan.

Ej heller kunde några kännetecken på de olika grupperna anföras, utan den

gjorda klassificeringen finge definiera gruppernas omfattning. Enligt klas
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 205.

17

sificeringsförslaget ha statsförvaltningens fasta maskinanläggningar indelats

i 8 grupper, betecknade med nr 1—8, varvid gruppen med de minsta

anläggningarna betecknats med nr 1. Vid klassificeringen har förutsatts,

att intervallen i lönehänseende mellan de olika grupperna skulle utgöra två

lönegrader utom mellan grupperna 1 och 2, där intervallen skulle utgöra en

lönegrad, samt mellan grupperna 2 och 3, där intervallen förutsatts skola

utgöra en eller två lönegrader. Den avsedda intervallen mellan grupperna 7

(de fyra största sinnessjukhusen) och 8 (karolinska sjukhuset) har icke

angivits.

Löneutredningen har i princip godtagit byggnadsstyrelsens klassificeringsförslag

och på grundval av detta förordat, att ansvarsmaskinisterna vid

de olika anläggningarna skola erhålla följande lönegradsplacering, räknat

från den lägsta anläggningsgruppen och uppåt: Ca It, Ca 13, Ca 14, Ca 15,

Ca 17, Ca 19, Ca 20 och Ca 22. I förhållande till de av byggnadsstyrelsen

förutsatta intervallerna i lönehänseende mellan de olika anläggningsgrupperna

företer angivna lönegradsserie de avvikelserna, att avståndet mellan

grupperna 1 och 2 utgör två lönegrader i stället för en, samt mellan grupperna

3 och 4 samt 6 och 7 en lönegrad i stället för två. I förhållande till

nu gällande gruppindelningar vid allmänna civilförvaltningen föreligger den

skillnaden, att de mindre anläggningarna, som tidigare fördelats på två

grupper, sammanförts till en grupp, varjämte mellan karolinska sjukhuset

och den tidigare högsta gruppen inskjutits en ny grupp (grupp 7). Vid

bedömande av förslagets innebörd i lönehänseende bör till en början uppmärksammas,

att endast sådana anläggningar, vika helt taga ansvarsmannens

tjänstgöringstid i anspråk, ingå i löneregleringen, vilket framförallt

torde ha betydelse beträffande anläggningar i lägsta gruppen. I övrigt innebär

förslaget i jämförelse med de inom allmänna civilförvaltningen tillämpade

normerna, att ansvarsmaskinisterna vid de nya grupperna 2 och 3 enligt

förslaget uppflyttas en lönegrad vardera samt att ansvarsmaskinisterna

vid de fyra största sinnessjukhusen och vid karolinska sjukhuset jämväl

uppflyttas en lönegrad vardera. Den nya gruppen 4 (lönegrad Ca 15) innehåller

anläggningar, som vid statens sinnessjukhus och fångvårdsanstalterna

hänförts till 15 lönegraden och inom allmänna civilförvaltningen i övrigt

normalt till 14 lönegraden. Löneutredningen har framhållit, att i avvaktan

på resultatet av 1949 års tjänsteförteckningskommittés arbete utredningen

vid utformandet av sitt förslag ansett sig böra iakttaga viss försiktighet

med att föreslå uppflyttning av hela serier tjänster. Utredningen hade därför

endast föreslagit sådana jämkningar i gällande lönegradsserie, som

betingades av dels tillkomsten av anläggningsgrupp 7, dels den lönegradsuppflyttning

av eldar- och reparatörspersonal, som utredningen förordat.

I de avgivna yttrandena ha försvarets civilförvaltning, statskontoret, statens

lönenämnd samt Svenska landstingsförbundet och Svenska stadsförbundet

funnit otillfredsställande, att grunderna för det föreslagna klassifi2

Itihaag till riksdagens protokoll 1950. 0 samt. Nr 205.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande nr 205.

ceringssystemet icke redovisats. Såväl i dessa myndigheters yttranden som

i andra remissutlåtanden riktas även i. andra hänseenden erinringar mot

förslaget i denna del.

I likhet med nyssnämnda remissmyndigheter har jag funnit otillfredsställande,

att klassificeringen icke skett efter bestämda normer, vilka kunna

underkastas granskning av andra än dem som deltagit i klassificeringsarbetet.

Såsom byggnadsstyrelsen i ett tidigare sammanhang påpekat, är det

vid-utarbetandet av ett dylikt, för hela statsförvaltningen enhetligt system

för klassificering av värmeanläggningar önskvärt, att åtminstone de viktigaste

faktorernas inverkan fastställes, så att gränserna för den mer eller

mindre subjektiva bedömningen icke bli alltför vida. I likhet med vissa

remissmyndigheter anser jag vidare det vara en svaghet i byggnadsstyrelsens

ldassificeringsförslag, att antalet grupper är så stort. Detta har bl. a.

föranlett att enligt utredningens förslag intill varandra liggande lönegrader

skola utnyttjas för ansvarsmaskinister. Jag kan därför icke förorda, att

klassificeringsförslaget oförändrat lägges till grund för lönerevisionen. Härtill

återkommer jag i det följande.

Uppkommande frågor om klassificeringssystemets tillämpning å nya anläggningar

eller ändring av anläggnings inplacering i viss grupp synas böra

handläggas av byggnadsstyrelsen i samråd med fortifikationsförvaltningen

och arméförvaltningen. Vederbörande personalorganisation bör även beredas

tillfälle att yttra sig i ärendet. Att inrätta ett särskilt organ för handläggning

av frågor av här förevarande slag finner jag däremot icke påkallat. I

detta sammanhang vill jag tillägga, att byggnadsstyrelsen torde böra anmodas

att i samband med avgivande av förut omförmält detalj förslag till

lönegradsplacering för ansvarsmaskinister inkomma med redogörelse för

huvuddragen i klassificeringssystemet. Vid detalj förslagets upprättande

synes hänsyn endast böra tagas till varje anläggnings nuvarande beskaffenhet

och icke — såsom synes ha skett vid klassificeringen — till en för

vederbörande byggnad normal teknisk utrustning. Frågan om formerna för

den särskilda undersökning angående anställnings- och avlöningsförhållandena

för de icke heltidssysselsatta ansvarsmännen, vilken löneutredningen

ansett önskvärd, torde jag i annat sammanhang få anmäla för Kungl. Maj:t.

Undersökningen synes böra igångsättas snarast möjligt.

I fråga om löneutredningens förslag till inplacering i lönegrad av ansvarsmaskinisterna

inom de olika anläggningsgrupperna vill jag framhålla, att

med hänsyn till att arbetet med en allmän tjänsteförteckningsrevision pågår

varje åtgärd, som kan innefatta en rubbning av ansvarsmaskinisternas löneställning

i jämförelse med andra närstående tjänstemannakategorier, bör

undvikas. Med denna utgångspunkt har jag hyst tvekan om lämpligheten

av förslaget att nu sammanslå de två lägsta anläggningsgrupperna till en

grupp, för vilken avses värmeskötare i Ca It som ansvarsmaskinist. Såsom

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 205.

19

förut påpekats innebär detta förslag en uppflyttning av vissa värmeledningsskötare

i Ca 10 till Ca 11. Med hänsyn till den placering av vissa eldare

i 10 lönegraden som jag i det föregående förordat synes det emellertid icke

kunna anstå med denna i och för sig fullt motiverade uppflyttning. Erinras

må, att placeringen ill lönegraden endast är avsedd för befattningshavare,

för vilka skötseln av värmeanläggningen kräver heltidstjänstgöring. Skötsel

av värmeanläggning av den ringa storleksordning, varom här är fråga,

torde i allmänhet icke taga vederbörande befattningshavares tid helt i

anspråk.

Vad angår grupperna 2 och 3, vilka enligt utredningens förslag skulle

hänföras till lönegraderna 13 respektive 14, är jag icke övertygad om nödvändigheten

av att särhålla dessa anläggningar i två grupper. Enligt utredningsmännens

förslag skulle visserligen krav på maskinistexamen av 3. klass

endast gälla för ansvarsmaskinist vid anläggning, tillhörande grupp 3, men

enligt vad jag inhämtat från byggnadsstyrelsen skulle ett uppställande

av samma krav för ansvarsmaskinist vid anläggning, tillhörande grupp 2,

i praktiken innebära en jämförelsevis obetydlig höjning av kompetenskraven,

eftersom värmeskötare redan i icke obetydlig utsträckning inneha

maskinistexamen av 3. klass. Utbildningen för denna examen är f. ö. föga

tidskrävande (13 veckor). Då å andra sidan utbildningen till maskinist av

2. klass (kompetenskrav för ansvarsmaskinist vid anläggning, tillhörande

grupp 4) omfattar 37 veckor och därjämte praktikfordringarna (30 månader)

äro dubbelt så höga som beträffande maskinist av 3. klass (15 månader),

synes det oegentligt att — såsom löneutredningen föreslagit — tillämpa

samma intervall mellan grupperna 2 och 3 som mellan grupperna 3 och 4.

Jag anser mig därför — med hänsyn jämväl till önskvärdheten av att reducera

antalet anläggningsgrupper och att undvika utnyttjande av närliggande

lönegrader —- böra förorda, att anläggningsgrupperna 2 och 3 sammanslås

till en grupp, avsedd för ansvarsmaskinist i 13 lönegraden med maskinistexamen

av 3. klass eller på annat sätt ådagalagd motsvarande kunnighet.

Prövningen av de föreslagna uppflyttningarna av ansvarsmaskinisterna

vid de fyra största sinnessjukhusen och vid karolinska sjukhuset synes mig

böra ankomma på 1949 års tjänsteförteckningskommitté.

De biträdande maskinisterna i 13 lönegraden skulle enligt utredningens

förslag bibehållas en lönegrad över den högre reparatörsgraden och placeras

i 14 lönegraden. Vad angår de biträdande maskinisterna i 15 lönegraden

förordar utredningen, att de skola kvarstå i 15 lönegraden i avbidan på

resultatet av översynen av personalorganisationen vid anläggningarna

i fråga. Då ställning till de biträdande maskinisternas lönegradsplacering

synes böra tagas i ett sammanhang, anser jag mig icke nu böra framlägga

något förslag beträffande dessa tjänster. Prövningen av deras löneställning

torde få upptagas på grundval av de organisationsundersökningar, som

skola företagas.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets utlåtande nr 205.

Utredningens förslag, att maskinisten i lönegrad Ca 16 vid karolinska

sjukhuset skulle uppflyttas till 17 lönegraden, har icke föranlett någon

erinran i remissyttrandena och biträdes av mig. Erinras må, att 16 lönegraden

icke i övrigt skulle tagas i anspråk för maskinistpersonal.

Utredningens förslag till tjänstebenämningar anser jag mig kunna biträda.

Vad utredningen anfört och föreslagit beträffande kompetenskraven å

olika tjänster föranleder icke annan erinran från min sida än som framgår

av vad jag anfört beträffande sammanslagningen av grupperna 2 och 3.

Den i vissa yttranden berörda frågan om utbyte av gällande krav på viss

sjötjänstgöring för förvärvande av maskinistkompetens mot krav på praktik

vid landanläggning synes böra upptagas till närmare övervägande.

I fråga om genomförandet av utredningens förslag i den form de här tillstyrkts

har jag redan i det föregående förordat, att det skall ankomma på

byggnadsstyrelsen och fortifikationsförvaltningen att i samverkan med vissa

andra myndigheter framlägga detaljförslag till lönegradsplacering för olika

tjänster. Det torde få förutsättas, att dessa utredningar skola kunna så bedrivas,

att resultatet av desamma kan ligga till grund för anslagsäskandena

till 1951 års riksdag. I den mån så icke blir fallet, och ett slutligt genomförande

av det principbeslut, som kan komma att meddelas av 1950 års

riksdag, därför icke kan komma till stånd den 1 juli 1951, torde såsom

i vissa remissmyndigheters yttranden ifrågasatts beträffande sådana anläggningar

som beröras av garnisonsmaskinistorganisationen, vissa provisoriska

anordningar böra vidtagas för att tillförsäkra den berörda personalen

i huvudsak den löneställning, som skulle tillkomma den enligt principbeslutet.

Vid upprättandet av detalj förslagen synes i huvudsak böra beaktas vad

löneutredningen anfört till ledning för detta arbete. Givetvis bör härvid

hänsyn tagas till de ändringar i utredningens principförslag, som kunna

beslutas i anledning av vad jag i det föregående anfört och föreslagit. Sålunda

skall uppflyttning av eldare från 9 till 10 lönegraden samt av eldare

av 1. klass vid försvaret från 11 till 13 lönegraden och av vissa hantverksföreståndare

från 12 till 13 lönegraden komma till stånd endast i den mån

arbetsuppgifterna å befattningarna utgöra skäl för en sådan uppflyttning

och vederbörande därjämte innehar i det föregående angiven kompetens.

Vid utarbetandet av detaljförslagen torde böra undersökas, huruvida icke

vissa av utredningen undantagna grupper, såsom fortmaskinisterna vid

Bodens fästning, kunna medtagas i löneregleringen.

Utredningen har framhållit, att innehavare av ordinarie eller extra ordinarie

tjänst, vilken nedflyttas i lönegrad, bör bibehållas vid oförändrad

löneställning så länge han kvarstår i innehavande tjänst. Med hänsyn till

att löneregleringen på grund av skäl, som angivits i det föregående, har en

i viss mån provisorisk karaktär, synes emellertid böra gälla, att nedflytt
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 205.

21

ning av tjänster (exempelvis av elektriker vid flygvapnet) t. v. icke genomföres.

Såsom lönenämnden förutsatt böra emellertid i avvaktan på ett

slutligt ställningstagande till frågan om maskinpersonalens lönegradsplacering_nu

avsedda tjänster vid uppkommande ledigheter icke återbesät
tas

utan att frågan härom i varje särskilt fall underställes Kungl. Maj:ts

prövning.

Med anledning av vad tjänstemännens centralorganisation framhållit angående

inplacering i löneklass vid uppflyttning i högre lönegrad på grund

av löneregleringen må framhållas, att skäl icke föreligga för att i detta

hänseende tillämpa andra principer för maskinistpersonalen än som tidigare

tillämpats vid liknande lönerevisioner. Löneklassplaceringen bör därför

ske i enlighet med gällande bestämmelser.

Vad jag i det föregående anfört har närmast tagit sikte på förhållandena

inom allmänna civilförvaltningen och försvaret. Jag förutsätter dock, att i

den mån likartade förhållanden föreligga inom kommunikationsverkens

maskinanläggningar vad här föreslagits skall äga motsvarande tillämpning.

»

Vissa detaljförslag.

I anslutning till ovannämnda uttalande av föredragande statsrådet, enligt

vilket detaljförslag till lönegradsplacering för olika tjänster borde framläggas

genom vederbörande myndigheters försorg, har Kungl. Maj .t genom

beslut den 31 mars 1950, samtidigt med avlåtandet av nu ifrågavarande

proposition, uppdragit åt arméförvaltningen, fortifikationsförvaltningen och

byggnadsstyrelsen att i samverkan med statens organisationsnämnd verkställa

översyn av personalorganisationen vid de fasta maskinanläggningarna

inom försvaret respektive inom allmänna civilförvaltningen och kommunikationsverken

samt att framlägga förslag (beträffande de militära myndigheterna

i samråd med försvarets civilförvaltning) i fråga om löneställningen

för de befattningar med heltidstjänstgöring, som befunnes erforderliga vid

de olika anläggningarna.

I anledning härav har den 27 september 1950 avgivits en P. M. angående

översyn av personalorganisationen in. m. vid statsförvaltningens fasta maskinanläggningar.

Härigenom har en första etapp av uppdraget slutförts,

innefattande samtliga anläggningar inom försvaret och flertalet anläggningar

inom allmänna civilförvaltningen. Vid promemorian — vilken avhandlar

vissa principiella spörsmål av betydelse för bedömandet av personalbehovet

vid olika anläggningar samt för valet av lönegradsplacering och

anställningsform för maskinpersonalen — ha såsom bilagor fogats detaljförslag

rörande personaluppsättning m. in. vid de enskilda maskinanläggningarna.

Ifrågavarande promemoria har uppgjorts av en samarbetsdelegation

med representanter för de berörda myndigheterna och har underkastats

remissbehandling i vanlig ordning.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets utlåtande nr 205.

Utskottet.

I föreyarande proposition framläggas till en början skälen till att frågan

om en lönerevision för maskin-, eldar- och reparatörspersonal vid statsförvaltningens

fasta värmeanläggningar upptagits till behandling, oaktat en

aUman översyn av lönegradsplaceringarna inom statsförvaltningen f. n.

pågår genom 1949 års tjänsteförteckningskommitté. Vad föredragande statsrådet

härutinnan anfört föranleder icke någon erinran från utskottets sida.

Såsom av propositionen framgår är i detta sammanhang fråga om ett

principbeslut. Förslag om dess ikraftträdande avses skola föreläggas riksdagen

i annat sammanhang; enligt propositionen bör emellertid förslaget

om möjligt träda i tillämpning den 1 juli 1951.

Med avseende å den i propositionen berörda frågan om den anställningsform

kollektivavtalsanställning eller tjänstemannaanställning — som bör

komma till användning för olika kategorier av personal vid ifrågavarande

anläggningar vill utskottet allenast anföra, att 1948 års anställningsutrednmg

enligt vad utskottet inhämtat numera tagit ståndpunkt till nämnda

spörsmål, vilket sålunda torde kunna bringas till slutligt avgörande inom

en nära framtid.

I fråga om löneställningen för eldare innebär Kungl. Maj :ts förslag, att 9

lönegraden skulle bibehållas såsom normallönegrad för eldare, vilka endast

sysselsättas med göromål som sammanhänga med värmeanläggningars skötsel

och drift. I 10 lönegraden skulle däremot placeras eldartjänster, vilkas

innehavare ha att jämsides med eldningsgöromål fullgöra reparationsarbeten

eller eljest tagas i anspråk för göromål av mera kvalificerad beskaffenhet

än som normalt åligga eldare. I motionen II: 568 yrkas placering i 10

lönegraden för samtliga eldare. Utskottet har på denna punkt icke kunnat

undgå att fästa avgörande vikt vid den av föredragande statsrådet anförda

omständigheten, att en uppflyttning redan nu av eldare med enbart eldningsgöromål

skulle på en väsentlig punkt föregripa 1949 års tjänsteförteckningskommittes

arbete. I nuvarande läge ansluter sig utskottet därför

till Kungl. Maj :ts förslag rörande eldarna och avstyrker motionen II: 568,

såvitt nu är i fråga.

Beträffande reparatörerna skulle enligt Kungl. Maj:ts förslag 11 lönegraden

vara normallönegrad. 13 lönegraden skulle emellertid ifrågakomma för

vid större maskinanläggningar placerade tjänster, vilka av sina innehavare

krava särskilt kvalificerad yrkesskicklighet för reparationer av värme-, sanitets-

eller elektriska anläggningar och vilka äro förenade med förmanskap

för annan reparationspersonal. I motionen II: 568 anföres, att det förefaller

mindre lämpligt att avgränsa 13 lönegradens tillämpning till tre bestämda

arbetsområden och att kräva att tjänsterna skola vara förenade med förmanskap.

Utskottet vill med avseende på sistnämnda omständighet framhålla,

att den tidigare i detta utlåtande omnämnda samarbetsdelegationen

vilken har att på grundval av propositionen framlägga detalj förslag ro
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 205.

23

rande lönegradsplaceringen av här ifrågavarande befattningar — enligt sin

i ärendet avgivna promemoria den 27 september 1950 funnit, att det endast

i undantagsfall förekommer vid statsförvaltningens maskinanläggningar att

en reparatör är förman för annan reparationspersonal, som enligt propositionen

bör placeras i lägst 11 lönegraden. Oberoende av att den i propositionen

uppställda förutsättningen angående förmanskap sålunda knappast

kan anses uppfylld har delegationen likväl avgivit förslag angående hänförande

av vissa reparatörsbefattningar till den högre reparatörsgraden.

Utskottet finner för sin del, med beaktande av de detaljundersökningar som

gjorts under den tid som gått sedan propositionen framlagts, övervägande

skäl tala för att kravet på förmanskap icke uppställes såsom oeftergivligt

villkor för att en reparatörstjänst skall hänföras till 13 lönegraden. Utskottet

förutsätter likväl, att avsteg från nämnda villkor sker endast i den utsträckning

som följer av en tillämpning av de grunder, som fastställas eller

komma att fastställas såsom resultat av detaljundersökningarna. I övrigt

ansluter utskottet sig till vad i propositionen uttalats rörande reparatörernas

löneställning och förutsättningarna härför.

Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot vad i propositionen

anförts angående löneställningen för ansvarsmaskinister, biträdande maskinister

samt en maskinist vid karolinska sjukhuset. Då utskottet även i övrigt

kan ansluta sig till det ifrågavarande förslaget, hemställer utskottet,

att riksdagen må

1. med bifall till Kungl. Maj :ts förslag och med avslag

å motionen II: 568, såvitt den avser eldare, godkänna de i

propositionen nr 196 framlagda grunderna för en lönerevision

för maskin-, eldar- och reparatörspersonal vid statsförvaltningens

fasta värmeanläggningar, avsedd att om möjligt

träda i tillämpning den 1 juli 1951;

2. i anledning av motionen II: 568, såvitt den avser reparatörer,

i skrivelse till Kungl. Maj :t giva tillkänna vad utskottet

anfört.

Stockholm den 16 november 1950.

På statsutskottets vägnar:

KARL WARD.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Gustaf Karlsson, Iwar Anderson, Heiding,

fröken Andersson, herrar Sundelin, Leander, Gillström, Hesselbom, Erik

Gustaf Andersson, Edin, Alfred Nilsson och Lundgren; samt

från andra kammaren: herrar Ward, Bergström, Svensson i Grönvik,

Boman i Kieryd, Mårtensson i Uddevalla, Svensson i Ljungskile, Lindholm,

Eriksson i Sandby, Ståhl, Pettersson i Dahl, Thapper, Birkc, Nihlfors, Gustafsson

i Stockholm och Hjalmarson.

Emil Kihlströms Tryckeri A.-B. Stockholm 1950

602010

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bilaga.

Utredningens förslag

Nuvarande förhållanden

Grupp

Lömegrad

Tjänstebenämning m. m.

Allmänna civilförvaltningen

Försvaret

Kommunikationsverken

Lönegrad

Tjänstebenämning

Lönegrad

T jänstebenämning

Lönegrad

T jänstebenämning

8

22

Förste maskinmästare (över- maskinistexamen jämte viss

kompetens såsom installatör)

Ca 21

Maskinmästare

7

20

Maskinmästare (övermaskinist- examen jämte viss kompe- tens såsom installatör)

Ca 19

—»—

6

19

Ca 19

Ca 17

=»=

Ca 16

Maskinist

5

17

—»—

Ca 17

Ca 15

Ca 14

Ca 14

Ca 13

Ca 13

Maskinist

Maskinmästare av 3 :e klass

Maskinist

Maskinist av 2:a klass

Ca 16, Ce 16

—»—

4

15

Maskinist (maskinistexamen av

2 :a klass)

Ca 17

Ca 15

Ca 14

Ce 14

Ca 13

Ca 13

Ca 12

Maskinmästare

Maskinist

Maskinist av 1 :a klass

Maskinist

Maskinist av 2:a ldass

Värmeledningsskötare, tillika

reparatör, av 1 :a klass

Ca 18

3a 16, Ce 16

Ce 14

Ce 13

Tyghantverkare av 1 :a klass

Maskinist

—»—

Ce 21

Maskinmästare

3

14

Maskinist (maskinistexamen av

3 :e klass)

Ca 14

3a 13, Ce 13

Ca 13

Ca 12

Ca 12

Maskinist av 1 :a klass

Maskinist

Maskinist av 2 :a klass

Maskinist

Värmeledningsskötare, tillika

reparatör, av 1 :a klass

Ca 16

Ce 12

Ce 10

—»—

Maskinist av 2 ra klass

Bl da re av 1 :a klass

Ca 14

Maskinist av 1 :a klass

2

13

Värmeskötare

Ce 17

Ce 14

Ca 12

Ca 12

Ca 12

Ca 12

Ce 10, 11

och 12

Maskinmästare

Montör

Maskinist

Maskinist av 3 :e klass

Maskinist, tillika reparatör

Värmeledningsskötare, tillika

reparatör, av 1 :a klass

V ärme’edn ingsskötare

Ce 10

Bldare av 1 :a klass

Ca 12

Ca 12

Ca 12

Ce 11

Maskinist

Maskinist av 2 :a klass

Reparatör

—»—

1

ll1

V ärmeskötare1

Anm. Beträffande vissa

högre lönegradsplacering.

arannganavare, som via veaerborande amlaggnmg aro heltidssysselsatta med eldnings-, reparations- o. d. göromål

, av forestående befattningar har utredningen ansett att med hänsyn till omständigheter, som icke kunnat beaktai vid klassificeringen, skäl kunna föreligga för en

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1950:385 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i vissa delar av lagen den 12 juni 1885 s. 12 i texten