Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ändrad disposition av vissa fastigheter, som anslagits såsom avlöningstillgång vid allmänna läroverk, jämte i ämnet väckta motioner.

1950-11-23 · 14 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 14 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1950:211, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ändrad disposition av vissa fastigheter, som anslagits såsom avlöningstillgång vid allmänna läroverk, jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 211.

1

Nr 211.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående

ändrad disposition av vissa fastigheter, som anslagits

såsom avlöningstillgång vid allmänna läroverk,

jämte i ämnet väckta motioner.

(2:a avd.)

I propositionen nr 205 har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för den 31 mars

1950, föreslagit riksdagen att dels medgiva, att i propositionen angivna

skolhemman jämte därtill hörande kapitalmedel från och med dag, som

Kungl. Maj:t äger bestämma, må upphöra att vara särskilda löneförmåner

vid rektors- eller lärartjänst vid allmänt läroverk, dels medgiva, att

hemmanen från och med samma dag må övertagas till förvaltning av

domänstyrelsen och därvid — så snart det kan ske utan hinder av vid

tiden för övertagandet löpande arrendekontrakt — förvaltas i enlighet med

gällande förordning angående grunder för förvaltningen av viss kronoegendom,

dels ock bemyndiga Kungl. Maj:t att meddela beslut i fråga om den

eftergift i avträdande tjänstinnehavare eventuellt åvilande ersättningsskyldighet

för bristande byggnad och underhåll å skolhemman, som efter omständigheterna

finnes skälig.

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft två likalydande

motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr Bergh (I: 482)

och den andra inom andra kammaren av herr Braconier m. fl. (11:571),

i vilka hemställts att riksdagen måtte med avslag å propositionen hos

Kungl. Maj:t anhålla om en allsidig utredning av de rättsliga grunderna

för ett överförande till statsverket av ifrågavarande skolhemman.

Beträffande motiveringen för det i motionerna framställda yrkandet får

utskottet hänvisa till motionen I: 482.

Såsom reminiscenser från ett äldre lönesystem finnas alltjämt kvar till

flera av våra allmänna läroverk knutna fastigheter och andra tillgångar,

vilka av kronan eller i några fall av kommuner anslagits till avlöning åt

lärare eller donerats för detta ändamål av enskilda personer. I det nuvarande

avlöningssystemet äro dessa särskilda löneförmåner infogade på ett sätt som

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1950. 6 saml. Nr 211.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 211.

innebär, att desamma med vissa undantag i princip böra komma statsverket

till godo. Utom i de relativt få fall, då en dylik löneförmån genom

donation av enskild tillförsäkrats innehavare av viss tjänst i syfte att bereda

denne särskild förmån utöver lönen, äro nämligen innehavarna av de särskilda

löneförmånerna, vare sig de härröra från kronan eller ej, enligt gällande

avlöningsbestämmelser skyldiga att vidkännas avdrag härför å lönen

med belopp motsvarande förmånernas uppskattade värden. De äro också

pliktiga att underkasta sig minskning i, upphörande av eller eljest ändrade

bestämmelser rörande de särskilda löneförmånerna; detta gäller även om

sådana enskilda donationer, vilka för närvarande ej äro förbundna med

löneavdrag.

Frågan om en avveckling av de särskilda löneförmånerna upptogs redan

på 1880-talet och 1890 års riksdag biföll en proposition om deras indragning

till statsverket. Någon indragning kom emellertid ej till stånd och

frågan har därefter upprepade gånger stått på dagordningen utan att dock

nå fram till en lösning. Strävandena att avveckla de särskilda löneförmånerna

ha främst motiverats av de administrativa olägenheter, som deras inordnande

i ett modernt lönesystem framkallat. På senare år har i ett annat

sammanhang framträtt behov att reglera de av dessa särskilda förmåner,

som bestå av utarrenderade jordbruksfastigheter, nämligen i samband med

frågan om den s. k. sociala arrrendelagstiftningens tillämpning på den ecklesiastika

jorden, till vilken — i vidsträckt bemärkelse — de till läroverkslärare

anslagna lönefastigheterna kunna hänföras.

Jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 1 november 1946 tillkallades

stiftssekreteraren Tage Gynnerstedt för att inom ecklesiastikdepartementet

biträda med utredning och avgiva förslag i fråga om de ändringar av gällande

bestämmelser rörande utarrendering av ecklesiastika löneboställen,

som erfordrades för att bringa dessa bestämmelser i närmare överensstämmelse

med den sociala arrendelagstiftningen. Den sakkunnige har i skrivelse

den 4 februari 1948 avgivit utredning och förslag beträffande vissa

åt lärare vid de allmänna läroverken anslagna fastigheter.

Chefen för ecklesiastikdepartementet har i förevarande proposition till

behandling upptagit frågan om ändrad disposition av sådana till allmänna

läroverk knutna lönefastigheter, vilka hållits för att vara anslagna av kronan.

Dessa fastigheter, som departementschefen i propositionen nr 205

kallat skolhemman, omfatta på ett undantag när samtliga för jordbruksdrift

avsedda bebyggda arrendegårdar av hithörande slag. Vissa statistiska

uppgifter om hemmanen ha sammanfattats i en tabell, vilken fogats såsom

bilaga till detta utlåtande.

I fråga om den i propositionen lämnade historiska redogörelsen för de

i avlöningsstaten för de allmänna läroverken ingående särskilda löneförmånerna

samt de här avsedda skolhemmanen in. m. får utskottet hänvisa

till propositionen s. 3—20.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 211.

3

D en s ak kun n i g e.

I sin skrivelse av den 4 februari 1948 har den sakkunnige anfört och

föreslagit följande.

Den betydelsefullaste delen av den sociala arrendelagstiftningen är regleringen

av byggnadsskyldigheten. Jordägaren är ekonomiskt ansvarig för att

arrendatorn erhåller dels bostadshus i det skick, som motsvarar hälsovårdsstadgans

krav, dels ock för jordbruket nödiga ekonomibyggnader av

sådan beskaffenhet, att ombyggnad eller större reparation icke oundgängligen

påkallas. Enligt de allmänna arrendebestämmelserna däremot har

fastighetsägaren icke byggnadsskyldighet i vidare mån än han åtagit sig;

från denna regel finnas dock ett par undantag, det ena avseende arbetarbostad.

Vad nu ifrågavarande läroverkslärarboställen angår, torde visserligen

vederbörande lärare (rektor) i egenskap av boställshavare vara ansvarig

för byggnadsbeståndet gentemot det allmänna. Men i förhållande till arrendatorn

torde sådan ansvarighet i regel icke åvila boställshavaren, utan

arrendatorn synes i allmänhet vara byggnadsskyldig enligt arrendekontraktet.

För reglering av byggnadsskyldigheten har arrendatorn vid vissa

boställen förpliktats att betala ett kontant årsbelopp, vilket fonderas för

att tas i anspråk vid uppkommande byggnadsbehov eller tillhandahålles

arrendatorn såsom ersättning för utförda byggnadsarbeten.

Tillämpningen av den sociala arrendelagstiftningens regler beträffande

byggnadsskyldigheten kommer för läroverksboställenas del med säkerhet

att medföra ett starkt ökat nybyggnadsbehov inom den närmaste framtiden.

Orsaken härtill är i första hand lagstiftningens krav på byggnadernas

beskaffenhet. När byggnadstungan avlyftes från arrendatorn, kommer

vidare — såsom erfarenheterna av den sociala arrendelagstiftningens tilllämpning

på andra områden utvisa — hans anspråk på byggnader att stiga.

Den hittillsvarande utformningen av byggnadsskyldigheten har tillika medfört

benägenhet att uppskjuta byggnadsarbeten — arrendatorn har sökt

undvika kapitalutlägg och boställshavaren har haft intresse av största

möjliga nettoavkastning. Utgångsläget torde därför vara ogynnsamt.

Till belysande av nybyggnadsbehovet vill jag åberopa förhållandena vid

läroverkslärarboställena i Lunds stift, inom vilket de flesta och värdefullaste

jordbruksboställena äro belägna. Enligt utlåtande av ordföranden i

bostadsnämnderna i stiftets II och V distrikt Albert Bengtson behövde

ungefär halva byggnadsbeståndet vid dessa läroverksboställen ersättas med

nya byggnader under de närmaste 25 åren, om de skulle uppfylla nutidens

krav på goda sådana. Flera gårdar vore av den storlek, att arbetarbostäder

borde finnas, men dylika saknades. Med nuvarande byggnadskostnader

skulle uppförandet av erforderliga nybyggnader kräva en investering av

minst 600 000 kronor. Härtill komme i flertalet fall kostnader för dränering

och annan grundförbättring.

Enligt den sociala arrendelagstiftningens grundsatser är det uteslutet, att

arrendatorn i fortsättningen skulle kunna åläggas byggnadsskyldighet. Ett

årsbeloppssystem kunde däremot alltjämt tänkas, såvida årsbeloppet hänfördes

till arrendeavgiften, vilken enligt de sociala arrendebestämmelserna

skall vara till beloppet bestämd. Emellertid torde det aktuella nybyggnadsbehovet

vid boställena i de flesta fall vara sa omfattande, att arsbeloppslonderingen

— även där fonder redan kunna finnas — icke är till
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Statsutskottets utlåtande nr 211.

räcklig. Årsbeloppssystemet har för övrigt allvarliga olägenheter. Före

1932 års reform av de kyrkliga löneboställenas förvaltning gällde allmänt

ett årsbeloppssystem i fråga om dessa boställen. Erfarenheterna av systemet

voro dock mindre goda, trots att byggnadsskyldigheten då åvilade arrendatorerna.

Med hänsyn till föreskrifterna i den sociala arrendelagstiftningen

måste nu utgifterna för nybyggnader och grundförbättringar åläggas

jordägaren, vilket torde göra årsbeloppssystemet ännu mindre tillfredsställande.

Ett dylikt system kan således icke användas.

Olika andra utvägar kunde tänkas för anskaffande av det för nybyggnader

erforderliga kapitalet, vilket givetvis i princip bör kunna amorteras ur

fastighetsavkastningarna. Att ålägga boställshavaren att upptaga lån för

ändamålet torde av olika skäl icke kunna komma i fråga. Läroverken besitta

icke medel för bekostande av nybyggnaderna. Det kunde tänkas, att

någon .statlig eller annan allmän fond finge vara förlagsfond. Någon nu

befintlig fond, som skulle kunna anlitas, torde dock icke finnas. Nybildande

av en fond för andamålet skulle nödvändiggöra en avsevärd statlig stödinvestering.

I vilket fall som helst skulle den erforderliga amorteringen och

förräntningen av de betydande kapitalutläggen för boställshavarna medföra,

att de under en avsevärd tidsperiod framåt icke kunde erhålla någon

ekonomisk fördel av att fortfarande ha dessa boställen anvisade såsom löneförmåner.

Det till följd av den sociala arrendelagstiftningen uppkommande kapitalanskaffningsproblemet

vid läroverkslärarboställena kan sålunda enligt min

mening icke lösas på tillfredsställande sätt. Under sådana omständigheter

torde det vara lämpligast, att boställena indragas till statsverket eller övertagas

till förvaltning av staten, varigenom för dem alltså skulle komma

att gälla samma arrendebestämmelser som för kronodomänerna. Även om

det i något enstaka fall skulle — såvitt nu kan bedömas — vara möjligt

att finansiera byggnadskostnaderna, torde likväl indragningen för enhetlighetens

skull böra omfatta samtliga utarrenderade boställen.

Under åberopande av det anförda har den sakkunnige föreslagit, att de

till avlöning åt lärare vid allmänna läroverk anslagna boställen, vilka utarrenderades

för drivande av jordbruk, indragas till statsverket eller övertagas

till förvaltning av staten.

Yttranden över förslaget.

Linköping. Tjänstinnehavarna ha, under anslutning av läroverkskollegiet,

avstyrkt den sakkunniges förslag och därvid anfört bland annat:

Vidingsjö Prästgård vore tillräckligt bebyggd även efter den sociala arrendelagstiftningens

krav. Beträffande Lilla Ullevid Prästgård och Säby Mellangård,

som var för sig låge i sambruk med annan fastighet, hade arrendatorerna

förklarat sig ej påfordra eller ha behov av nybyggnad under nu

löpande arrendeperiod. Skolhemmanen vore att jämföra med de ecklesiastika

löneboställena. För dessa vore den sociala arrendelagen för närvarande

ej tillämplig och ännu kunde icke sägas något om den framdeles komme

att bli det. Under sådana förhållanden syntes frågan om en indragning till

statsverket på anförda skäl av här ifrågavarande hemman ej vara aktuell.

Såsom ersättning för kostnad och besvär för hemmanens förvaltning borde

nuvarande innehavare i varje fall få behålla hemmanen under sin tjänstetid.

Domkapitlet har upplyst, att hemmanen till en del vore så belägna, att

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsiitskottets utlåtande nr 211. 5

fråga om försäljning av desamma redan uppkommit eller kunde väntas

uppkomma mom ej alltför avlägsen tid. Planerna pa ändrad förvaltning av

hemmanen borde därför ställas på framtiden.

L u n d. Läroverkskollegiet, i vars y ttrande tjänstinnehavarna synas ha

deltagit, har framhållit, att — även om det skulle kunna göras gällande, att

hemmanen Tygelsjö och Ålstorp icke donerats av kronan hemmanen

vid en tillämpning av den sociala arrendelagstiftningen sannolikt ej torde

kunna bibehållas vid läroverket såsom jordbruksfastigheter av det skalet,

att tjänstinnehavarna torde sakna möjlighet att fullgöra sina förpliktelser

mot arrendatorn. Vid ändrad disposition borde hemmanen dock pa ett

eller annat sätt komma läroverket och dess befattningshavare till godo.

M alm ö. Läroverkskollegiet, i vars yttrande tjänstinnehavarna synas ha

deltagit, har anfört i huvudsak: De till gossläroverket i Malmö knutna skolhemmanen

tillhörde läroverket med äganderätt. De kunde alltsa icke pa laglig

väg indragas till statsverket. De torde vidare icke genom försäljning

kunna frånhändas läroverket. Utan kränkning av läroverkets rätt torde ej

heller förvaltningen av hemmanen kunna läggas under statsverket. Det

finge anses, att hemmanen donerats av enskilda och att syftet varit att bereda

tjänstinnehavarna särskild förmån utöver lönen, varför avkomsten

borde få tillgodonjutas utan löneavdrag. Någon bärkraftig motivering för att

den sociala arrendelagstiftningens regler om byggnadsskyldigheten skulle

tillämpas på läroverkets hemman hade ej förebragts. Förhandenvarande

omständigheter gjorde det icke önskvärt, att arrendeprinciperna tor hemmanen

ändrades. Arrendebeloppen hade sedan långt tillbaka varit relativt

anspråkslösa, i vissa fall oskäligt låga. Hemmanen hade därför vant synnerligen

begärliga för arrendatorer. Vid överlåtelse av arrendekontrakt hade

arrendatorer kunnat bereda sig en betydande inkomst. En överflyttning

av byggnadsskyldigheten pa tjänstinnehavaren skulle medföra höjning av

arrendebeloppet. Det torde vara i hög grad tvivelaktigt, om detta vore förenligt

med arrendatorernas intresse. Om icke staten ställde erforderligt

kapital till läroverkets förfogande för nybyggnader å hemmanen, att i princip

amorteras ur hemmanens avkastning, torde läroverket ej äga möjlighet

att på kort tid genomföra ett stort byggnads- och reparationsföretag. 1 a

anförda grunder avstyrktes den sakkunniges förslag.

Domkapitlet i Lund har omfattat tanken på att sådana enskilda donationer,

som äro förbundna med löneavdrag, samt från kronan härrörande

donationer och Visingsö skolegodsfond skulle sammanföras till en under

statens förvaltning stående huvudfond, som skulle tillgodokomma skolväsendet

och vederbörande läroverk för ändamål, som ej tillgodoses av statsmedel.

Till fonden hörande fastigheter skulle förvaltas av domänstyre sen.

Till kostnad för nybyggnad å fastigheterna borde kunna lämnas förskott

av i fonden ingående kapitalmedel och, i den man dessa icke försloge därtill,

av statsanslag. Stijtsnämndcn i Lund har anslutit sig till domkapitlets

utlåtande. Stiftsnämnden har förklarat, att den intet hade att erinra

beträffande den sakkunniges utredning, och understrukit angelagenheten

av att tidsenliga utarrenderingsföreskrifter bleve gällande även för ilragavarande

fastigheter. De om utarrendering av kronans domäner gallande

föreskrifterna syntes kunna tagas som förebild.

S k a r a. Läroverkskollegiet har ansett skäl ej föreligga att vidta nagon

ändring av gällande bestämmelser. Tjänstinnehavarna ha därutöver upp
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Statsutskottets utlåtande nr 211.

lyst att byggnadsfrågan vore löst på ett fullt tillfredsställande sätt beträflande

Karstorp och Gammeltråva, där årsbeloppssystemet tillämpades och

dar någon nybyggnad ej behövde verkställas inom överskådlig tid. Domkapitlet

har avstyrkt den sakkunniges förslag och hemställt om utredning

rörande hemmanens disposition för något läroverkets ändamål, som ej tillgodosages

av statsmedel.

.Strängnäs. Tjänstinnehavarna och läroverkskollegiet ha förklarat

sig dela den sakkunniges uppfattning, att kapitalanskaffningsproblemet vid

en reglering av byggnadsskyldigheten å skolhemmanen enligt den sociala

arrendelagstiftningen icke kunde lösas tillfredsställande med nuvarande förvaltnmgssätt.

För hemmanet Norrby vore dock byggnadsfrågan löst med

hjalp av besparade skogsmedel. Skolhemmanen borde emellertid ej indragas

till statsveiket utan sammanslas med läroverkets Övriga lönedonationer,

utom bostadsdonationerna, till en fond att användas för något lärovencets

ändamål, som ej tillgodosåges av statsmedel. Nuvarande innehav#?,

re.?v hemmanen borde mot gällande löneavdrag få behålla hemmanen

till tjänstetidens slut med rätt att frånträda dem dessförinnan. Domkapitlet

har föreslagit ytterligare utredning om äganderätten till läroverkets

bostallen och gårdar. Om det därvid visade sig, att äganderätten till viss

eller vissa fastigheter tillkomme kronan, syntes berättigad invändning mot

indragning av dessa ej kunna göras. Nuvarande boställsinnehavares rätt

till avkastningen borde dock bibehållas. Om äganderätt till någon fastighet

befunnes tillkomma domkyrkan, borde fastigheten återställas till denna.

V cix''jo. Tjänstinnehavarna och läroverkskollegiet ha uttalat sig i liknande

riktning som tjänstinnehavarna och läroverkskollegiet i Strängnäs

Domkapitlet har anfört i huvudsak bland annat: Halva behållna ordinarie

skogsavkastningen från Skir Prästgård och Rinkaby Gatugård samt hela

behållna skogsavkastningen från Hollstorp Östregård fonderades. I första

hand borde undersökas, om icke byggnadsskyldigheten å hemmanen kunde

bestridas med dessa skogsmedelsfonder sammanslagna. Med hänsyn till den

långa tidrymd, under vilken hemmanen varit knutna till gymnasiet, ville

domkapitlet starkt understryka det naturliga och rimliga i att den behallna

avkastningen av desamma i en eller annan form komme undervisnmgen

vid läroverket till godo, oavsett vilken utväg som anlitades för anskaffande

av nödigt kapital till fullgörande av byggnadsskyldigheten mot

arrendatorerna. I den män avkastningen kunde anses bereda tjänstinnehavare

en verklig löneförmån, borde nuvarande innehavare bibehållas vid

denna förmån. Förvaltningen av hemmanen kunde lämpligen anförtros åt

stiftsnämnden, varvid principerna för förvaltningen av ecklesiastika arrendegårdar

kunde tillämpas. Domkapitlet hemställde om ny utrednino1 av hithörande

frågor.

Skolöverstyrelsen har avstyrkt förslaget om skolhemmanens indragning

till statsverket och därvid anfört bland annat:

Prebendemstitutionen har inneburit en andlig och kulturell tillgång av

stort värde för de gamla läroverksstäderna och bör därför i den mån det

ar möjligt bevaras. Överstyrelsen förutsätter emellertid härvid, att den

sociala arrendelagstiftningen blir tillämplig jämväl på läroverkslärarboställena.

Skulle detta i vissa fall medföra oöverkomliga krav på kapitalanskaffning,

vill överstyrelsen, därest icke andra utvägar stå till buds, exempelvis

fördelning av de ekonomiska prestationerna på ett större antal år, för
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 211. 7

orda, att boställena försäljas och donationerna permuteras till penningfonder.

. .

Skolöverstyrelsen bär hemställt om utredning av fragan huruvida icke

kronodonationerna i stället för att indragas till statsverket borde på nagot

sätt komma skolväsendet till godo.

Domänstyrelsen har yttrat i huvudsak följande:

Vid en indragning till statsverket av bland annat skolhemmanen syntes

ett överförande av dem till domänstyrelsens förvaltning kunna ifragakomma.

På grund av sin ringa omfattning och med hänsyn till förhallandena

i övrigt syntes hemmanen emellertid i första hand lämpligen böra försäljas,

möjligen med undantag av viss skogsmark. Skog av större omfattning syntes

finnas endast vid boställen, anslagna till läroverken i Strängnäs och

Växjö. I den mån skog vid sagda hemman hade sådan omfattning, att den

ej erfordrades helt för jordbrukets behov, utan avstyckning av inägojorden

med viss del av skogsmarken kunde äga rum i och för försäljning, ansåge

styrelsen, att återstående skogsmark borde ställas under styrelsens skogsförvaltning.

Statskontoret har icke gjort någon erinran mot den sakkunniges förslag.

Departementschefen.

För egen del har departementschefen anfört huvudsakligen följande.

Här avsedda skolhemman utgöra huvuddelen av de särskilda löneförmåner,

som alltjämt tillkomma vissa lärare vid allmänna läroverk. Problemet

om en avveckling av de särskilda löneförmånerna har visat sig besitta

en mindre vanlig livskraft genom att nu i nära nog en mansålder ha trotsat

försöken till en lösning. Innehavarna av de särskilda löneförmånerna äro i

allmänhet skyldiga att vidkännas avdrag härför å den från statsverket

utgående lönen med belopp motsvarande förmånernas uppskattade värden.

Förmånen kommer alltså i motsvarande män ytterst statsverket till godo

i form av minskad utgift för lärarens avlöning. Att i många fall en mer

eller mindre avsevärd förmån likväl kommit läraren till del beror på att

svårigheter mött att åstadkomma en uppskattning, som på ett tillfredsställande

sätt anpassat sig efter stegringar i förmånernas värde, vilket framför

allt varit fallet beträffande skolhemmanen. I detta förhållande samt i läroverkens

naturliga intresse att få behalla de sedan arhundraden till dem

knutna skolhemmanen torde ligga en väsentlig anledning till att från skolväsendets

sida rests motstånd mot en avveckling av det föråldrade jordavlöningssystem,

varav skolhemmanen äro en kvarleva.

Även om innehavet av skolhemman för närvarande i vissa fall innebär

en verklig förmån för läraren, är hans ställning härutinnan dock prekär.

Enligt sedan 1918 gällande bestämmelser är han salunda bland annat skyldig

att finna sig i att hemmanet upphör att vara lönetillgång vid tjänsten.

Han är också när som helst underkastad nyvärdering av hemmansavkomstens

värde. I fråga om principen för en sadan värdering ha statsmakterna

intagit ståndpunkten, att avkastningens uppskattade värde, varmed lönen

skall minskas (löneavdraget), för varje budgetår så niira som möjligt bör

ansluta sig till de faktiskt föreliggande förhållandena. Om sådan värdering

sker, medför innehavet av skolhemman i allmänhet icke längre någon reell

löneförmån för läraren. Kvar står då endast omgången och besväret med

å ena sidan uppskattning av avkomsten, a andra sidan avdrag av motsvarande

belopp å lärarens lön. Riksdagen har 19157 med rätta betecknat en

dylik ordning såsom otymjilig ur löneteknisk synpunkt och uttalat sig för

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Statsutskottets utlåtande nr 211.

dess utmönstrande. Utom att skolhemmanens nuvarande disposition tynger

den löpande löneadministrationen ha allehanda tvister förekommit om rätt

tdl avkomsten; i vissa fall har avgående tjänstinnehavares rätt till fardag

vid skolhemman lett till komplikationer. Förbises må ej heller de tidsödande

utredningar och talrika remissyttranden, varmed myndigheterna

under arens lopp belastats i frågor om skolhemman. Vad sålunda anförts

synes mig tillräckligt motivera, att åtgärder nu vidtagas för en avveckling

av den föråldrade löneform, som skolhemmanen representera.

Såsom en ytterligare faktor av betydelse i detta sammanhang har tillkommit

iragan om den sociala arrendelagstiftningens tillämpning på skolhemmanen.

Inga bärande skäl synas mig kunna anföras för att skolhemmanen

skulle ställas utanför den reform av gällande bestämmelser om utarrenciering

av ecklesiastika boställen, vilken avser att bringa dessa bestämmelser

i närmare samklang med den sociala arrendelagstiftningen. Vad den

sakkunnige anfört i sin utredning torde ådagalägga, att en dylik reform

med vad den innebar i fråga om byggnadsskyldigheten svårligen låter sig

genomtora för skolhemmanens del med bibehållande av hemmanens nuvarande

disposition. I några fall synas visserligen speciella ekonomiska förutsättningar

göra läget härutinnan gynnsammare men en särreglering av

sadana tall bör ej ifrågakomma.

. Någon indragning av skolhemmanen till statsverket, på sätt den sakkunnige

samt tidigare även kammarkollegiet och statskontoret i första hand

iorordat, ar jag för närvarande ej beredd att tillstyrka. Jag finner ej heller

tiden vara inne att ta ställning till de olika projekt, som eljest framförts

rörande skolhemmanens framtida användning, i fall de skola upphöra att

vara särskilda löneförmåner. Dessa projekt ha för övrigt i flera yttranden

sammankopplats med den ännu ej beredda frågan om den framtida dispositionen

av de enskilda lönedonationerna. Jag begränsar mig därför till att

i detta sammanhang föreslå vidtagande av sådana åtgärder i fråga om skolhemmanens

förvaltning, som bli nödvändiga, om hemmanen skiljas från

sitt nuvarande ändamål och de sociala arrendeprinciperna skola tillämpas

pa desamma. Frågan om hemmanens slutliga disposition bör upptagas till

prövning senare.

I valet mellan olika möjligheter att ordna skolhemmanens nya förvaltning

har jag funnit det vara ändamalsenligast, att hemmanen ställas under

domänstyrelsen att av styrelsen förvaltas — så snart det kan ske utan

hinder av enligt nuvarande bestämmelser upprättade arrendekontrakt —

enligt gällande förordning angående grunder för förvaltningen av viss kronoegendom.

Stiftsnämnden i Lund, som torde ha ingående erfarenhet om förvaltning

av skolhemman, har ansett de om utarrendering av kronans domäner

gällande föreskrifterna kunna tagas som förebild beträffande skolhemmanen.

Under senare år ha två här ej medtagna skolhemman vid högre

allmänna läroverket i Strängnäs, Svarvartorp nr 1 och Prästmista nr 1,

efter framställning av vederbörande tjänstinnehavare, som önskat avstå från

innehavet av hemmanen, enligt Kungl. Majrts förordnande tills vidare övertagits

av domänstyrelsen till förvaltning; förstnämnda hemman har sedermera

försålts och förslag föreligger om försäljning jämväl av det senare.

Det från gosslaroverket i Malmö framförda argumentet, att förvaltningen

av de till detta läroverk knutna hemmanen ej utan kränkning av lärover/cefs

rätt syntes kunna läggas under statsverket, finner jag icke bärkraftigt.

Efter förvaltningens övertagande av domänstyrelsen torde avkastningen

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 211. 9

av hemmanen jämte därtill hörande kapitalmedel tills vidare böra uppsamlas

hos denna myndighet samt för varje hemman bokföras och redovisas särskilt

för sig. . .

Förslå icke vid visst hemman tillgängliga kapital- och andra kontanta

medel till att bestrida kostnaderna för erforderliga byggnadsåtgärder, torde

domänstyrelsen få av till styrelsens förfogande eljest stående medel, törskottera

därutöver erforderligt belopp. Uppkommer fråga om försäljning

av här avsett skolhemman, bör frågan härom underställas Kungl. Maj:ts

prövning. ...

Med hänsyn till nuvarande innehavares rätt till fardag torde den ioreslagna

dispositionsändringen i allmänhet böra genomföras den 1 maj näst

efter det beslut om dispositionsändringen utfärdats. Samtidigt med

skolhemmanen böra därtill hörande kapitalmedel frånskiljas respektive

tjänster såsom särskilda löneförmåner. Något beslut om lönefylmad

till tjänstinnehavarna på grund av de särskilda löneförmånernas upphörande

torde ej behöva meddelas. I och med att rätt till förmånerna

ej längre är förenad med respektive tjänster, upphör enligt gällande bestämmelser

automatiskt skyldigheten att vidkännas löneavdrag. I den under

avlöningsstaten för de allmänna läroverken bland särskilda uppbördsmedel

upptagna posten »avkastning av donationer från kronan m. m.» mga de

här avsedda löneavdragen med ett sammanlagt belopp av 26 395 kronor.

Bortfallandet av detta relativt obetydliga belopp påkallar mgen jämkning

i den för budgetåret 1950/51 beräknade avlöningsstaten.

Möjligen kan i något fall den situationen uppkomma, att vid Q*-1!

trädessyn, som komme att föregå domänstyrelsens övertagande av skolhemman,

tjänstinnehavaren ådöms att utgiva ersättning för bristande byggnad

och underhåll å fastigheten men att billighetsskäl kunna tala för att icke

i sista hand utkräva denna skyldighet av honom utan att befrielse därifrån

eller nedsättning däri bör medgivas honom. En bestämmelse med detta

syfte intogs på sin tid i 11 § sista stycket i den s. k. klockarboställslagen

den 9 december 1938 (nr 732). Bemyndigande synes böra utverkas för

Kungl. Maj:t att meddela beslut för liknande fall beträffande skolhemman.

Det torde ankomma på Kungl. Maj:t att meddela de föreskrifter, som

i övrigt påkallas vid ett genomförande av den här föreslagna dispositionsändringen.

Utskottet.

Såsom av den lämnade redogörelsen närmare framgår avser det föreliggande

förslaget ändrad disposition av sadana till allmänna läroverk

knutna lönefastigheter — skolhemman — vilka betecknats som anslagna

eller anvisade av kronan. Fragan om dispositionen av de enskilda lönedonationerna

är däremot föremål för utredning och upptages icke till avgörande

i detta sammanhang. Departementschefen har beträffande skolhemmanen

icke funnit sig beredd att tillstyrka, att desamma nu skulle indragas till

statsverket. Därför begriinsar sig departementschefen till att föreslå sådana

åtgärder i fråga om skolhemmanens förvaltning, som bli nödvändiga om

hemmanen skiljas från sitt nuvarande ändamål såsom särskild avlöningstillgång

och de sociala arrendeprinciperna skola tillämpas på desamma.

I detta avseende har departementschefen förordat, att skolhemmanen

jämte till dem hörande kapitalmedel skola från och med dag, som Kungl.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 211.

Maj:t bestämmer, upphöra att vara särskilda löneförmåner vid rektorseller

lärartjänster och överlämnas till förvaltning av domänstyrelsen, som

har att hos sig uppsamla den härav inflytande avkastningen, att för varje

hemman bokföras och redovisas särskilt.

Utskottet har vid sin prövning av förevarande ärende — med hänsyn

bland annat till att inkomsterna av skolhemmanen icke skola enligt gällande

avlöningsreglemente utgöra någon förmån utöver lönen — ansett att

övervägande skäl tala för att åtgärder nu vidtagas i syfte att avveckla det

föråldrade jordavlöningssystem, varav skolhemmanen utgöra en kvarleva.

Utskottet tillstyrker därför bifall till Kungl. Maj:ts förevarande förslag

och har för sin del funnit det ändamålsenligast, att förvaltningen av skolhemmanen

överlämnas till domänstyrelsen på sätt departementschefen förordat.

Utskottet anser liksom departementschefen att frågan om hemmanens

slutliga disposition bör senare upptagas till prövning.

Vad departementschefen i övrigt i förevarande sammanhang anfört och

föreslagit har icke föranlett någon erinran eller något uttalande från utskottets

sida.

Av den ståndpunkt, utskottet alltså intagit, följer att utskottet avstyrker

bifall till det i motionerna I: 482 och II: 571 framställda yrkandet.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag

samt med avslag å motionerna I: 482 och II: 571,

1. medgiva, att ifrågavarande skolhemman jämte därtill

hörande kapitalmedel från och med dag, som Kungl. Maj:t

äger bestämma, må upphöra att vara särskilda löneförmåner

vid rektors- eller lärartjänst vid allmänt läroverk;

2. medgiva, att hemmanen från och med samma dag må

övertagas till förvaltning av domänstyrelsen och därvid —

sa snart det kan ske utan hinder av vid tiden för övertagandet

löpande arrendekontrakt — förvaltas i enlighet med

gällande förordning angående grunder för förvaltningen av

viss kronoegendom;

3. bemyndiga Kungl. Maj:t att meddela beslut i fråga

om den eftergift i avträdande tjänstinnehavare eventuellt

åvilande ersättningsskyldighet för bristande byggnad och

underhåll å skolhemman, som efter omständigheterna finnes

skälig.

Stockholm den 23 november 1950.

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 811.

11

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Sven Larsson, Karl Andersson, Mannerskantz,

Ohlon, Gustaf Karlsson, Heiding, Sundelin, Leander, Johan Eric

Ericson, Näsström, Hesselbom, Edin, Ivar Persson och Bergh; samt

från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Ward, Malmborg

i Skövde, Svensson i Grönvik, Boman i Kieryd, Mårtensson i Uddevalla,

Wallentheim, Lindholm, Rubbestad, Eriksson i Sandby, Ståhl, Bergstrand,

Åkerström, Petterson i Degerfors och Birke.

Reservationer:

1) av herrar Mannerskantz, Bergh, Skoglund i Doverstorp, Svensson i

Grönvik, Boman i Kieryd, Rubbestad och Birke, vilka ansett, att utskottet

bort föreslå riksdagen att hos Kungl. Maj:t hemställa om utredning angående

lämpligheten av skolhemmanens försäljning samt besluta att hemmanen

under tiden för utredningen skola överlämnas till förvaltning av vederbörande

stiftsnämnder och att därför utskottets hemställan i nedan angivna

delar bort hava följande lydelse:

»att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag

samt motionerna I: 482 och II: 571,

2. hos Kungl. Maj:t hemställa om utredning angående

skolhemmanens försäljning, varvid hemmanen i avvaktan

på statsmakternas beslut i anledning av utredningen må

från och med dag, som under 1. angivits, övertagas till förvaltning

av vederbörande stiftsnämnder och därvid — så

snart det kan ske utan hinder av vid tiden för övertagandet

löpande arrendekontrakt — förvaltas i enlighet med gällande

stadga angående stiftsnämnds förvaltning av ecklesiastik

jord;» 2

2) av herr Ivar Persson.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande nr 211.

Bilaga.

Läroverk

Areal

hektar

Arrendeperiod

Taxerings-

Markersätt-

Fastighet

åker

skog

Årsarrende1)

värde

ningsmedel .

o. dyl.

1

2 a

2b

3

4

5

IT. a. 1. i Linköping.

(Vidingsjö Prästgård nr 1) stads- ägan nr 78 + 79 + 80 + 81+82 +

83 + 84 + 85 + 86 i S:t Lars förs.,

Linköping

26,5

44

1948 !/s 1954

2 200 (inkl.

fastighetsskatt)

60 400

14 128: 45

+ skogsmedel

c:a 10 000

(Lilla Ullevid Prästgård nr 1)

stadsägan nr 856 + 857 i S:t Lars

förs., Linköping

30,4

1948 Vs 1958

3 000 (inkl.

fastighetsskatt)

56 500

1213: 72 +

brandförsäk- ringsmed el

39 510: 35

(Säby Mellangård nr 1) stadsägan

nr 2321 i S:t Lars förs., Lin- köping

40

1948 Vs 1958

3 100 (inkl.

fastighetsskatt)

46 500

Katedralskolan i Lund.

-

Tygelsjö 4! och 45 vardera ''/8 nitl

i Hardeberga s:n

14

26

1945 u/s 1955

1300

44 000

c:a 1 500

(skogsmedel)

Ålstorp 61 s/s mtl i Västra Kara- by s:n

30

—

Va 1946—14/s 1958

c:a 1 070

45 500

986: 52

H. a. 1. för gossar i Malmö.

Eskatorp 21 V2 mtl i Härslövs s:n

26

—

1947 l4/s 1960

2 100 + års- belopp 1 000

61 900

För rektors- hemman till- hopa 10 497: 86

Eskatorp 3* 3/s mtl i Härslövs s.n

18,5

1936 14/s 1956

c:a 1817 +

årsbelopp 300

43 500

Viarp 91 8/s mtl i Härslövs s:n

29

—

1923 14/s 1953

c:a 1 935

75 200

Viarp 11’ */s mtl i Härslövs s:n

16

—

1939 14/s 1959

c:a 1 633

41 700

Vadensjö 12* */4 mtl i Vadensjö

s:n

14

—

1926 ,4/s 1956

c:a 1 340

40100

Vadensjö 128 */4 mtl i Vadensjö

s:n

14

—

1938 14/s 1953

c:a 1 635 +

årsbelopp 200

40100

Möinge Norra ll1 */s mtl i

Asmundtorps s:n

29

1949 ,4/s 1954

3 000 + års- belopp 1 500

82 600

Sunnanån 3l 1 mtl i Burlövs s:n

30

1948 I4/s 1958

4 600 + års- belopp 1 000

111 700

*) Årsarrende angivet med c:a utgår helt eller delvis i spannmål att lösas efter markegångspris.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 211.

13

1 1

2 a |

2b |

3 1

4 |

5

Sunnanån 4* V* mtl i Burlövs s:n

16

—

1948 14/s 1958

1 800 + års- belopp 900

48 900

Sunnanån 49 7» mtl i Burlövs s:n

12

"

1948 uh 1958

2 000 + års- belopp 700

46 100

Kattarp Östra 51 V4 mtl i Södra

Sallerups s:n

32

1949 UA 1954

3 000 + års- belopp 1 000

70 000

Kattarp Östra 61 V2 mtl i Södra

Sallerups s:n

Hammarlunda 10* ’/a mtl i Ham- marlunda s:n

Hammarlunda ll1 9A mtl i Ham- marlunda s:n

norra delen

34.5

20

37

—

1921 ,4/s 1951

c:a 2 531

1945 “A 1955

1 600 + års- belopp 400

1943 ,4A 1953

c:a 1 656 +

årsbelopp 550

65 000

44 400

61400

För äldste

adjunktens

hemman till- hopa 2 860: 96

södra delen

24

1943 14/s 1953

c:a 1 255 +

årsbelopp 400

39 100

Slogstorp 61 */« mtl i Hammar- lunda s:n

24

—

1924 14A 1954

c:a 1 092

44 200

H. a. 1. i Skara.

| (Karstorp nr 1) stadsägan nr 920

+ 921 i Skara

60

—

Lektors tjänstetid

1 900 + årsbelopp

105 100

1082

Gammeltråva 21 1 mtl i Tråvads s:n

en lott

27

—

Lektors tjänstetid

950 + årsbelopp

en lott

O

CO

Lektors tjänstetid

250 + årsbelopp

98 000

570

en lott

24

Lektors tjänstetid

600 + årsbelopp

H. a. 1. i Strängnäs.

Norrby 2‘ X mtl i Aspö s:n

19

92

1945 ,4A 1955

900

49 000

c a 50 000

(skogsmedel)

Biskopskvarn l1 i/t mtl i Strängnäs

15

20

Vs 1939 tills

vidare

550

25 900

c:a 5 500

(skogsmedel)

Djupvik 21 V2 mtl i Aspö s:n

15,5

34,9

1942 14/s 1952

800

25 400

28 841:82 (del- vis skogsmedel)

H. a. 1. i Växjö.

(Hollstorp Östregård nr4) stadsägai

nr 1517 + 1518+1519 i Växjö

eu lott

en lott

10,5

12

180,9

1949 ''/s 1954

282: 50

1949 >/s 1954

287: 50

97 600

667: 58

+ skogsmedel

c:a 102 000

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande nr 811.

1

2 a

2b

3

4

5

Rinkaby Gatugård 3l s/4 mtl i

Tävelsås s:n

51,8

eu lott

eu lott

10,5

10,5

V® 1949 tills vidare

200

''/b 1949 tills vidare

200

61 200

95:19

+ skogsmedel

c:a 3 900

(Skir Prästgård n:r 5) stadsägan

nr 1550+ 1590+1591 + 1592 +

1614 + 1615 + 1616 + 1617 + 1621

+1622 +1623 +1632 +1681 +

1682 i Växjö

en lott

10

112,6

1949 ''/» 1954

200

81 900

1 632: 91

+ skogsmedel

c:a 9 450

en lott

9

1949 V® 1954

200

Stockholm 1950 Ivar Hasggströms Boktryckeri A. B.

603106

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1950:395 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående ändrad disposition av vissa fastigheter, som anslagits såsom avlöningstillgång vid all s. 1 i texten