Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om framläggande för riksdagen av en översikt över de offentliga investeringsbehoven på längre sikt.

1950-11-23 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1950:214, Utlåtande i anledning av väckta motioner om framläggande för riksdagen av en översikt över de offentliga investeringsbehoven på längre sikt.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 214.

1

Nr 214.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om framläggande för

riksdagen av en översikt över de offentliga investeringsbehoven

på längre sikt.

(4:e avd.)

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr

Andrén m. fl. (I: 314) och den andra inom andra kammaren av herr Hjalmarson

m. fl. (II: 417), har hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl.

Maj :t måtte anhålla om en översikt över de offentliga investeringsbehoven på

längre sikt, innefattande även eu angelägenhetsgradering.

Efter en summarisk redogörelse för föreliggande statliga och kommunala

investeringsplaner framhålles i motionerna, att en överblick av de offentliga

långsiktiga investeringsbehoven vore av värde såväl under högkonjunkturår

av den karaktär, som varit gällande under efterkrigsåren, som under en

depressionsperiod. I båda fallen gällde, att en ingående kännedom om de

anspråk, den statliga och kommunala investeringsverksamheten ställde, utgjorde

en förutsättning för en planmässig och förnuftig anpassning av den

offentliga investeringsverksamheten till konjunkturförhållandena. Efter

allt att döma vore de framtida investeringsbehoven inom den offentliga sektorn

synnerligen betydande. En noggrann inventering av dessa behov vore

därför i hög grad påkallad, och denna borde, för att en riktig avvägning mellan

olika investeringsobjekt skulle kunna komma till stånd, förenas med en

angelägenhetsgradering. Under nuvarande förhållanden skulle detta underlätta

planeringsarbetet hos olika av investeringarna berörda myndigheter,

då nuvarande oklarhet och ovisshet, i vilken takt och utsträckning som ifrågavarande

investeringsbehov kunde tillgodoses, därigenom skulle kunna

undvikas.

Beträffande de synpunkter i övrigt som motionärerna anfört till stöd för

sitt yrkande får utskottet hänvisa till motionen 1:314.

över motionerna ha, efter därom i vederbörlig ordning gjord framställning,

yttranden avgivits av arbetsmarknadsstyrelsen, statskontoret, konjunkturinstitutet

och 7.94.9 års investeringskommitté.

Arbetsmaiknadsstyrelsen har inledningsvis erinrat om att styrelsen enligt

gällande instruktion har att årligen upprätta och till Kungl. Maj :t ingiva

förslag till reserv av statliga, kommunala och statsunderstödda investeringsobjekt.

(Det senast upprättade förslaget, innefattande dels eu allmän investeringsreserv,

dels även en särskild grovarbetsreserv, har såsom Bihang B

1 Bihang till riksdagens protokoll 1950. G samt. Nr 214—2tä.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 214.

fogats vid propositionen nr 126 angående allmän beredskapsstat för budgetåret

1950/51.) Enligt styrelsens mening skulle en översikt över de offentliga

investeringarna på längre sikt i form av ett långtidsprogram underlätta

bedömningen av huru stora investeringar som för varje särskilt verksamhetsområde

vore att anse som normala. Bedömningen kunde då ske med ledning

icke blott av de under senare år utförda investeringarna utan även av

den investeringsvolym, som förutsåges i ett sådant långtidsprogram.

Efter att ha berört de investeringsplaner för olika områden av offentlig

verksamhet som redan finnas upprättade har arbetsmarknadsstyrelsen avslutningsvis

anfört följande.

1 fråga om bostadsbyggandet eller andra sådana investeringar, som på

varje särskild ort äro väsentligen beroende av den lokala utvecklingen,

skulle ett översiktligt program, avseende verksamheten i hela riket, knappast

i och för sig vara tillräckligt för att ge de planläggande lokala myndigheterna

de riktlinjer för planläggning av investeringsverksamheten, som

motionärerna synas åsyfta. För att detta syfte skulle vinnas, torde ett visst

ställningstagande erfordras mellan de investeringar, som kunna väntas å

exempelvis landsbygd å ena sidan och tätorter å andra sidan eller å olika

tätorter.

Motionärerna framhålla, att de tillgängliga arbetskraftsresurserna äro en

viktig faktor för en bedömning av det vid varje tid tillgängliga investeringsutrymmet.

Det synes emellertid icke möjligt att på längre sikt förutsäga de

för investeringsändamål tillgängliga arbetskraftsresurserna, då dessa i hög

grad sammanhänga med behovet av arbetskraft till andra ändamål i framtiden,

vilket behov nu svårligen kan bedömas.

För bedömningen av vilka företagskategorier, som i en eventuell nedåtgående

konjunktur i första hand skulle utökas, vore, såsom i det föregående

framhållits, en översikt över behoven av offentliga investeringar på

längre sikt värdefull ur arbetsmarknadsstyrelsens synpunkt, i synnerhet om

viss angelägenhetsprövning mellan de olika kategorierna inbördes är möjlig.

Förutsättningarna härför måste dock i vissa avseenden vara osäkra, varför

en eventuell sådan angelägenhetsgradering tid efter annan torde behöva

förnyas. Även en långtidsprognos, i vilken de skilda verksamhetsområdena

icke angelägenhetsprövats sinsemellan, kan vara av visst värde. Därigenom

underlättas nämligen en sådan inriktning av de aktuella investeringarna

inom varje särskilt område, att sammanhanget bibehålies mellan dessa och

de investeringar, som först kunna komma till stånd vid en mera avlägsen

tidpunkt.

I sitt yttrande har statskontoret särskilt understrukit, att tillgången på

arbetskraft vore en mycket viktig faktor vid bedömandet av förefintliga investeringsmöjligheter.

Icke minst i detta avseende måste läget under den

närmaste tioårsperioden anses bekymmersamt. Under erinran om att detta

spörsmål numera vore föremål för särskild utredning har ämbetsverket vidare

anfört följande.

Den i motionerna påpekade ansvällningen av investeringsbehoven sammanfaller

således till tiden med en av en ogynnsam befolkningsutveckling

betingad knapphet på arbetskraft. Det torde ligga i sakens natur, att investeringsbehoven

— de offentliga såväl som de enskilda — redan med hänsyn

härtill få underkastas ingående prövning. Ur denna synpunkt har den av

motionärerna begärda översikten sitt givna berättigande. Fn sådan översikt

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 214,

3

lärer emellertid för att möjliggöra ett någorlunda säkert bedömande icke

kunna omfatta en alltför lång tidsperiod. Även med en sådan begränsning

torde man nödgas räkna med att angelägna men icke nu förutsebara investeringsbehov

av betydande omfattning kunna göra sig gällande och påkalla

omedelbara åtgärder.

Det synes likaledes svårt att åvägabringa en på längre sikt hållbar angelägenhetsgradering

av de offentliga investeringsbehoven. En årlig omprövning

kan måhända bli erforderlig. En för långtidsplanering avsedd gradering

torde böra syfta till en uppdelning av förutsebara investeringsbehov i

förslagsvis tre grupper. Den första gruppen borde omfatta sådana investeringar,

som betraktas som oundgängligen nödvändiga för upprätthållande

av samhällets olika funktioner, medan till en andra grupp skulle hänföras

sådana investeringar på för samhällsverksamheten betydelsefulla områden,

som medföra vissa standardhöjningar och icke äro av sådan angelägenhetsgrad,

att de kunna anses ofrånkomliga. Till den tredje gruppen skulle hänföras

övriga önskvärda investeringsprojekt.

Statskontoret har slutligen framhållit, att det undandroge sig ämbetsverkets

säkra bedömande, om en utredning rörande investeringsbehoven med

fördel borde igångsättas, innan 1949 års arbetskraftsutredning slutfört sitt

arbete.

Efter att bl. a. ha berört det åt 1949 års investeringskommitté lämnade

utredningsuppdraget har konjunkturinstitutet anfört följande.

Alldeles oavsett om den investeringspolitiska uppfattning, som motionärerna

företräda, allmänt biträdes eller ej, behöver enligt konjunkturinstitutets

mening önskvärdheten i och för sig inte ifrågasättas av att en översikt

erhålles över de offentliga investeringsplanerna på längre sikt. Visa sig möjligheterna

begränsade att fastställa investeringsplaner och investeringsbehov

på längre sikt inom det enskilda näringslivet, kan det vara desto större skäl

ätt få dessa planer och behov noggrant redovisade, åtminstone inom den

offentliga sektorn samt i fråga om bostadsbyggandet, över vilket det allmänna

utövar ett väsentligt inflytande.

Huruvida även en fullständig angelägenhetsgradering av de på längre sikt

föreliggande offentliga investeringsbehoven är praktiskt-administrativt genomförbar,

anser sig konjunkturinstitutet ej kunna bedöma. Skall en sådan

angelägenhetsgradering vara av praktiskt värde, torde den i varje fall få

undergå fortlöpande justeringar. Vid all investeringskontroll, som ej genomföres

med generellt verkande medel, tvingas emellertid de myndigheter, som

handhava kontrollen, att avgöra vilka projekt som äro så angelägna att de

höra komma till stånd, respektive vilka projekt som äro av så begränsad

angelägenhet att de kunna anstå. En fråga av principiell räckvidd är om

denna angelägenhetsprövning anses kunna ske mer eller mindre diskretionärt

eller om den bör försiggå i enlighet med mera allmängiltiga normer. I det

senare fallet hlir frågan om normerna för angelägenhetsprövningen investeringskontrollens

kanske mest centrala problem. Detta synes gälla oavsett om

investeringskontrollen avser endast offentlig investeringsverksamhet och till

stor del kan ske över budgeten, eller om den omfattar såväl enskild som offentlig

investeringsverksamhet och följaktligen ställer krav på angelägenhetsprövning

även av enskilda investeringsbehov såväl inbördes som i förhållande

till de offentliga investeringsbehoven.

I anslutning till vad som ovan anförts finner konjunkturinstitutet önskvärt,

alt eu överblick erhålles över de offentliga investeringsbehoven på läng
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 214.

ro sikt. Som förut påpekats har 1949 års investeringskommitté som ett led i

sitt utredningsarbete företagit anstalter för att åstadkomma en sådan översikt.

Institutet finner ej skäl uttala sig om huruvida de av kommittén vidtagna

åtgärderna må anses tillräckliga i detta syfte, eller om kommittén i

denna fråga bör erhålla utvidgade direktiv, eller om frågan bör göras till

föremål för en från 1949 års investeringskommitté fristående utredning.

19W års investeringskommitté har framhållit, att kommittén såsom ett led

i sitt utredningsarbete f. n. företoge en undersökning i huvuddrag rörande

den offentliga och privata investeringsverksamhetens hittillsvarande omfattning

och inriktning samt de planer rörande den framtida utvecklingen, som

förelåge eller vore under utarbetande. I undersökningen medverkade bl. a.

konjunkturinstitutet, industriens utredningsinstitut och bostadsstyrelsen.

Undersökningen hade det begränsade syftet att tjäna till ledning vid kommitténs

bedömande av de anspråk, som kunde komma att ställas på investeringspolitiken

i framtiden ur de synpunkter som framhållits i direktiven

tör kommittén. Motionärerna syntes emellertid syfta till en undersökning,

vilken å ena sidan vore långt mera djupgående och å andra sidan vore begränsad

till det offentliga investeringsområdet.

I anslutning härtill har kommittén anfört följande.

Kommittén har för sin del ännu ej kommit till någon slutlig ståndpunkt

i de frågor, som innefattas i utredningsuppdraget. Kommittén är emellertid

— i likhet med motionärerna — av den uppfattningen att tillgången på i

möjligaste mån tillförlitliga uppgifter om investeringsverksamhetens framtida

utveckling utgör en väsentlig förutsättning för statsmakternas ståndpunktstaganden

på investeringspolitikens område. Kommittén vid emellertid

samtidigt framhålla, att varje försök att bilda sig en uppfattning av den

framtida utvecklingen helt naturligt måste förbindas med alla reservationer

beträffande osäkerheten i de resultat som kunna framkomma. Ställer man

dessutom anspråk på en angelägenhetsgradering av investeringsbehoven

måste omdömena på många områden bli mycket vanskliga.

Redan nu finnas vissa investeringsplaner redovisade, huvudsakligen inom

den offentliga investeringssektorn. Några ha berörts i motionerna. Kommittén

har under sitt arbete erfarit, att arbete med uppgörande av investeringsplaner

pågå även inom andra områden. Slutligen må erinras, att arbetsmarknadsstyrelsen

nyligen framlagt förslag till reviderade investeringsplaner,

innefattande beredskapsåtgärder vid arbetslöshet inom såväl den offentliga

som den enskilda sektorn. I viss utsträckning äro planerna i sina

huvuddrag angelägenhetsgraderade.

Nu berörda investeringsplaner äro i flertalet fall uppgjorda var för sig

och olika långt förda i detalj. Det torde icke kunna förnekas, att brister och

ofullständigheter föreligga. På grund härav framstår det i och för sig som

ett önskemål, att planerna förbättras och även att de såvitt möjligt uppgöras

så, att de kunna sammanställas till en översikt av den typ varom motionärerna

hemställt. Enligt kommitténs uppfattning är det emellertid ej tillräckligt

att, såsom motionärerna synas ha avsett, begränsa en dylik översikt

till endast de offentliga investeringsbehoven på längre sikt. Med hänsyn

till de privata investeringarnas omfattning och betydelse — framför allt

bostadsbyggandet — är det, icke minst då det gäller att bedriva en aktiv

konjunkturpolitik syftande till att förebygga arbetslöshet, nödvändigt att

även dessa i möjligaste mån bli föremål för ett mera ingående studium.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 214. 5

Sammanfattningsvis har kommittén framhållit, att kommittén oberoende

av motionärerna kommit till den uppfattningen att en översikt av de offentliga

och privata investeringsplanerna på längre sikt i och för sig vore önskvärd,

även om en dylik redovisning inrymde betydande osäkerhetsmoment.

Såsom redan påpekats påginge f. n. visst arbete med uppgörande och sammanställning

av sådana planer. Kommittén komme i sitt blivande betänkande att

upptaga hithörande frågor till slutlig behandling och framlägga de förslag

i ämnet, vartill utredningsarbetet gåve anledning.

Utskottet. Såsom av de i ärendet avgivna yttrandena framgår ha vederbörande

remissinstanser från skilda utgångspunkter förklarat sig dela motionärernas

uppfattning, att upprättandet av en översikt över de offentliga investeringsbehoven

på längre sikt skulle vara av betydande värde. Jämväl

utskottet har funnit de av motionärerna i förevarande sammanhang framförda

synpunkterna vara förtjänta av det största beaktande. Utskottet vill

emellertid samtidigt erinra om att chefen för finansdepartementet numera,

jämlikt Kungl. Maj :ts den 9 juni 1950 lämnade bemyndigande, tillkallat

särskilda sakkunniga med uppdrag att verkställa utredning angående långtidsplaneringen

på det samhällsekonomiska och statsfinansiella området. I

direktiven för utredningen har bl. a. framhållits, att densamma icke borde

begränsas till frågan om den totala investeringsvolymen och det ömsesidiga

sambandet mellan denna och den allmänna ekonomiska utvecklingen utan

även gälla vilka konkreta mål för utbyggnaden av produktionsapparaten som

lämpligen borde uppställas. I anslutning härtill har uttalats, att i synnerhet

det starka expansionsbehovet i den statliga investeringssektorn syntes

motivera, att specificerade investeringsplaner på längre sikt uppgjordes för

de statliga investeringarna efter överväganden angående ifrågavarande investeringsbehovs

inbördes betydelse ur samhällsekonomisk synvinkel.

Då sålunda kan förutsättas, att de av motionärerna aktualiserade spörsmålen

komma att ingående behandlas av förenämnda sakkunniga, torde

från riksdagens sida någon framställning i ämnet icke vara erforderlig. Utskottet

får därför hemställa,

att motionerna I: 314 och II: 417 icke må föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 23 november 1950.

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND.

Närvarande: se under utlåtande nr 215.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.