Utlåtande i anledning av väckt motion om beredande av viss ersättning åt överstelöjtnanten. M. T. Arrhén.
1950-11-30 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1950:218, Utlåtande i anledning av väckt motion om beredande av viss ersättning åt överstelöjtnanten. M. T. Arrhén.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande nr 218.
7
Nr 218.
Utlåtande i anledning av väckt motion om beredande av
viss ersättning åt överstelöjtnanten. M. T. Arrhén.
(l:a avd.)
I eu inom andra kammaren av herrar Håstad och Kyling väckt motion
(II: 153) har hemställts, att riksdagen måtte besluta att till överstelöjtnanten
Magnus Teodor Arrhén utbetala ett belopp av 7 758 kronor 33 öre.
Motionärerna ha till stöd för sitt yrkande anfört följande.
Överstelöjtnant M. T. Arrhén förordnades såsom chef för arméns tvättanstalt
i Stockholm fr. o. m. den 1 juli 1934. Befattningen regleras av »instruktioner
för arméns tvättanstalt i Stockholm», fastställda av kungl. arméförvaltningens
intendentur- och civildepartement den 23 juni 1931, dnr I. D.
1510 och C.D. 1869.
Av sagda instruktion framgår bl. a.:
att anstalten lyder direkt under intendenturdepartementet,
att vid anstalten bl. a. skall finnas en anstaltschef och assistent m. fl.,
att anstaltschef och assistent tillsättas och entledigas av intendenturdepartementet
med en uppsägningstid av högst 3 månader,
att avlöning till anstaltschef och assistent utgår med belopp, som fastställes
av intendenturdepartementet i för anstalten gällande stat.
Av instruktionen framgår icke att befattningen såsom chef för anstalten
är av militär natur.
Under tiden den 8 december 1939 t, o. m. 30 april 1942 har Arrhén under
olika perioder varit inkallad till militärtjänst, dels vid kungl. arméförvaltningens
intendenturdepartements kasernutredningsbyrå, dels i enlighet med
särskilda order stått till andra myndigheters förfogande.
Då Arrhén inbeordrades till krigstjänstgöring vid kungl. arméförvaltningen
förordnades icke någon vikarie för honom vid arméns tvättanstalt i
Stockholm och ej heller erhöll han några särskilda direktiv angående verksamheten
vid anstalten, varför Arrhén utgick ifrån att ansvaret för anstaltens
skötsel skulle påvila honom även under krigstjänstgöringen. På grund
härav inriktade Arrhén sig helt på att, utan åsidosättande av små uppdrag
under krigstjänstgöringen, kunna leda och övervaka verksamheten vid anstalten,
oaktat denna verksamhet i icke ringa grad försvårades på grund av den
förstärkta försvarsberedskapen. Härvid måste givetvis detta arbete utföras
på andra tider än den ordinarie tjänstgöringen inom kungl. arméförvaltningen
och liaas fritid sålunda i mycket stor utsträckning utnyttjas.
I skrivelse från intendenturkårens chefsexpedition den 27 juni 1942 nr
645 har generalintendenten även framhållit att Arrhén under kommenderingstiden
utövat tillsyn över tvättanstalten.
Under ovan angivna tidsperiod har Arrhén icke åtnjutit en enda dags
tjänstledighet eller semester.
Någon erinran mot anstaltens skötsel under Arrhéns kommendenng till
krigstjänst har icke förelegat.
8 Statsutskottets utlåtande nr 218.
Av det ovan anförda torde framgå att Arrhén under den tid, som ovan
angivits, upprätthållit tvenne tjänster, varvid han för att utföra sina med
den ordinarie befattningen förenade göromål såsom chef för arméns tvättanstalt
i Stockholm måst utnyttja hela sin fritid.
Kungl. arméförvaltningens civila departements revision anmärkte på att
arvode från tvättanstalten utgått under krigstjänstgöringen och denna anmärkning
har sedermera godkänts av departementet. Kungl. kammarrätten,
där Arrhén överklagat beslutet, har i utslag den 15 juni 1943 icke funnit besvären
föranleda någon ändring. På grund härav blev Arrhén återbetalningsskyldig
för en summa på 7 758 kronor 33 öre.
I en den 13 augusti 1943 dagtecknad skrivelse har Arrhén hos Konungen
begärt att av nåd befrias från återbetalningsskyldigheter. Med hänsyn till
de särskilda omständigheter, som i detta fall förelegat, har generalintendenten
tillstyrkt en reducering av återbetalningssumman med högst 50 %.
Kungl. Maj:t har emellertid enligt ämbetsskrivelse den 31 mars 1944 lämnat
Arrhéns ansökan utan bifall.
Återbetalningen av ett så betydande belopp varom här var fråga (kronor
7 758: 33) åsamkade Arrhén betydande svårigheter, då han saknade enskild
förmögenhet.
Genom den nyordning som senare genomfördes beträffande organisationen
av arméns tvättanstalter nödgades han snart lämna denna sin befattning och
därigenom kommo svårigheterna för återbetalningen av det berörda beloppet
att ytterligare stegras.
Arrhén har dock under tiden den 21 augusti 1944 till 29 maj 1945 inbetalat
hela det ovan angivna beloppet.
Arrhén har även fått erlägga skatt på det belopp, som sedermera återbetalats.
Angivna besvär ha lämnats utan avseende.
Arrhén har således både fått återbetala 7 758 kronor 33 öre samt erlägga
skatt för denna summa.
Vi anse, att Arrhén i det ovan relaterade fallet behandlats orättvist. Då
någon vikarie icke utsetts har han haft hela ansvaret för anstaltens skötsel
även under sin inkallelse till militärtjänst. Eftersom staten icke heller haft
några extra utgifter för tjänstens upprätthållande under den tid Arrhén fullgjort
militärtjänsten, ter det sig enligt vår mening egendomligt att Arrhén
nödgats återbetala ersättningen för ett arbete som han faktiskt fullgjort.
Särskilt stötande förefaller detta med hänsyn till att han dessutom fått erlägga
skatt för hela det angivna beloppet. Vi skulle anse det vara en rättvis
åtgärd att en korrigering skedde och att beloppet på nytt utbetalades till
Arrhén.
Över motionen ha, efter därom i vederbörlig ordning gjord framställning,
statskontoret och försvarets civilförvaltning avgivit yttranden, vilka fogas
såsom bilagor till utskottets utlåtande. (Bilagor 1 och 2.)
Utskottet. Med hänsyn till statsmakternas tidigare intagna principiella
ställning till med det förevarande likartade ärenden anser utskottet sig icke
böra tillstyrka det i motionen framställda yrkandet om ersättning av statsmedel
för det belopp av 7 758 kronor 33 öre, som Arrhén uppburit men sedermera
återbetalat till statsverket.
Vid den prövning, utskottet ägnat handlingarna i ärendet, har utskottet
ansett sig även böra beröra frågan i vad mån återbetalningen av förenämnda
belopp påverkat Arrhéns skatteförhållanden. I motionen har gjorts gällande,
att Arrhén måst erlägga skatt för hela beloppet i fråga. Denna uppgift synes
Statsutskottets utlåtande nr 218. 9
icke vara riktig. Såsom framgår av försvarets civilförvaltnings i ärendet avgivna
yttrande har Arrhén vid 1945 och 1946 års taxeringar erhållit avdrag för
de under åren 1944 och 1945 återbetalda beloppen, 3 758 respektive 4 000
kronor, vilket inneburit nedsättning av hans skatter dessa år med cirka 1 250
kronor. Enär de på grund av 1946 års taxering utgående skatterna enligt
övergångsbestämmelserna till nya uppbördsförordningen delvis efterskänkts
samt på grund av den högre progressiviteten i 1940—1943 års taxeringar har
Arrhén, enligt vad civilförvaltningen framhållit, fått betala cirka 1130 kronor
för mycket i skatt.
Billighetsskäl tala enligt utskottets mening för att Arrhén befrias från den
merskatt han sålunda måst erlägga. Storleken av detta belopp har av
försvarets civilförvaltning endast approximativt angivits. Utskottet anser därför
att, därest Arrhén till Kungl. Maj:t inkommer med ny framställning om
befrielse från den erlagda merskatten, Kungl. Maj:t bör äga att efter närmare
utredning rörande det belopp Arrhén för mycket erlagt i skatt meddela beslut
om återbetalning av beloppet i fråga. Utskottet vill därvid föreslå, att riksdagen
bemyndigar Kungl. Maj it att för ändamålet anlita förslagsanslaget till
oförutsedda utgifter.
Utskottet hemställer,
att riksdagen må i anledning av motionen II: 153 bemyndiga
Kungl. Maj:t att, efter därom av överstelöjtnanten M. T. Arrhén
gjord framställning, till denne utbetala det belopp, han efter närmare
utredning befinnes hava för mycket erlagt i skatt, och för
ändamålet disponera förslagsanslaget till oförutsedda utgifter.
Stockholm den 30 november 1950.
På statsutskottets vägnar:
MARTIN SKOGLUND
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från första kammaren: herrar Sven Larsson, Karl Andersson, Ohlon, Gustaf
Karlsson, Iwar Anderson, Heiding, fröken Andersson, herrar Berling, Sundelin,
Leander, Gillström, Johan Eric Ericson, Näsström, Lundqvist och Ivar
Persson; samt
från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Ward, Malmborg i
Skövde, Bergström, Boman i Kieryd, Mårtensson i Uddevalla, Svensson i
Ljungskile, Lindholm, Rubbestad, Eriksson i Sandby, Ståhl. Staxäng, Åkerström,
Pettersson i Dahl och Petterson i Degerfors.
2-2282 50
Bihang till riksdagens protokoll 1950. 6 samt. Nr 217—218.
10
Statsutskottets utlåtande nr 218.
Bilaga 1.
Till Riksdagens statsutskott.
Sedan Kungl. Maj:t genom remiss den 23 maj 1950 anbefallt statskontoret
att till Eder avgiva utlåtande med anledning av en inom andra kammaren väckt
motion om beredande av viss ersättning åt överstelöjtnanten M. T. Arrhén,
får ämbetsverket anföra följande.
Såvitt statskontoret under hand kunnat utröna torde överstelöjtnanten
Arrhén i sina år 1945 och 1946 avlämnade självdeklarationer ha yrkat och
sedermera beviljats avdrag för de belopp han under år 1944 och 1945 återbetalat
på grund av för mycket uppburen lön. Även om denne sålunda tidigare
fått erlägga skatt för den felaktigt uppburna inkomsten ha, då återbetalningarna
ägde ''rum, dessa medfört motsvarande lättnader i beskattningen.
Vid sådant förhållande och med erinran att Kungl. Maj:t den 31
mars 1944 lämnat en av Arrhén ingiven underdånig ansökan att av nåd bliva
befriad från ålagd återbetalning utan bifall, anser statskontoret sig icke
kunna tillstyrka ett tillmötesgående av motionen.
Stockholm den 10 juni 1950.
K. A. Lindbergson.
Evert Björn.
/ Anna-Britta Hult.
Bilaga 2.
Till Riksdagens statsutskott.
Genom dåvarande arméförvaltningens civila departements i avskrift bifogade
resolution den 24 november 19421, däri efter anförda besvär kammarrätten
genom likaledes i avskrift bifogade utslag1 den 15 juni 1943 icke gjort
ändring, förpliktades överstelöjtnanten M. T. Arrhén och löjtnanten A. W.
Jarge att till statsverket inbetala, Arrhén 409 kronor 92 öre och Jarge 7 348
kronor 41 öre eller tillhopa 7 758 kronor 33 öre, avseende till Arrhén såsom
chef för arméns tvättanstalt för mycket utbetalat arvode för tid, under vilken
han varit inkallad till krigstjänstgöring och jämväl uppburit krigsavlöningsförmåner.
I en den 13 augusti 1943 dagtecknad skrivelse har Arrhén hos Kungl.
Maj:t anhållit att av nåd vinna befrielse från honom i anledning av kammarrättens
ovanberörda utslag åliggande återbetalningsskyldigket. I häröver avgivet
yttrande har generalintendenten och chefen för intendenturkåren, såsom
i motionen uppgivits, tillstyrkt en reducering av det till återbetalning
fastställda beloppet med högst 50 96, vilken uppfattning sedermera även delats
av kammarrätten enligt dess underdåniga utlåtande den 18 februari 1944.
Arméförvaltningens dåvarande intendentur- och civila departement ha emellertid
i ett den 7 december 1943 avgivet underdånigt utlåtande, här bifogat
i avskrift1, tillstyrkt — ehuru med viss tvekan — att Arrhéns återbetalningsskyldighet
nedsattes med 25 96. Sedan Kungl. Maj:t enligt i avskrift när
-
Ej här avtryckt.
Statsutskottets utlåtande nr 218.
11
slutna ämbetsskrivelse den 31 mars 19441 lämnat Arrhéns ansökning utan
bifall bär denne, såsom jämväl i motionen angivits, till statsverket i vederbörlig
ordning inlevererat hela det anmärkta beloppet.
En återbetalning till vederbörande ersättningstagare av redan inlevererade
anmärkningsmedel torde stå i strid mot de principer, som i dylika fall bruka
tillämpas. Försvarets civilförvaltning får i anslutning härtill åberopa innehållet
i punkten 1 i proposition nr 300 till 1948 års höstriksdag, enligt vilken
Kungl. Maj:t haft att taga ställning till en ansökning av en regementsintendent,
innefattande bl. a. framställning, att vissa till värnpliktiga utgivna,
sedermera inbetalade premiebelopp om sammanlagt 2 500 kronor, vilka utbetalningar
varit föremål för vederbörligt anmärkningsförfarande, skulle få
till vederbörande återbetalas. Föredragande departementschefen ansåg sig
icke kunna tillstyrka en dylik återbetalning och Kungl. Maj:ts förslag innefattade
heller icke någon hemställan i sådan riktning. Riksdagen beslöt i
enlighet med propositionen (statsutskottets utlåtande nr 242 och riksdagens
skrivelse nr 466).
Vidkommande Arrhéns ekonomiska förhållanden framgår av bifogade, av
ämbetsverket under hand införskaffade uppgift från Stockholms stads uppbördsverk1,
att Arrhén och hans hustru blivit åsatta följande taxeringar för
innevarande år, nämligen enligt förordningen om statlig inkomstskatt 9 230,
respektive 1 300 kronor samt enligt kommunalskattelagen 10 390, respektive
1 390 kronor. Enligt samma uppgift hade Arrhén en förmögenhet å 14 520
kronor och hustrun en förmögenhet å 29 730 kronor.
Beträffande slutligen vad i motionen anförts rörande frågan om den skatt,
som Arrhén kan ha erlagt å ifrågavarande belopp, torde spörsmålet härom
falla utom civilförvaltningens verksamhetsområde. Ämbetsverket har emellertid
av vederbörande, som i regeringsrätten föredragit besvär och ansökning
av Arrhén angående hans inkomsttaxering åren 1940—1943 (regeringsrättens
utslag den 5 januari 1949, som i avskrift bifogas1; årsboken not Fi 22),
inhämtat bland annat följande. Arrhén hade vid 1945 och 1946 års taxeringar
erhållit avdrag för de under åren 1944 och 1945 återbetalda beloppen, 3 758
respektive 4 000 kronor, vilket inneburit nedsättning av hans skatter dessa
år med cirka 1 250 kronor. Enär de på grund av 1946 års taxering utgående
skatterna enligt övergångsbestämmelserna till nya uppbördsförordningen
delvis efterskänkts samt på grund av den högre progressiviteten i 1940—1943
års taxeringar hade Arrhén fått betala cirka 1 130 kronor för mycket i skatt.
Även om principiella skäl tala mot en återbetalning av redan inlevererade
anmärkningsmedel, hade likväl, därest den av Arrhén verkställda inlevereringen
i så avsevärd grad påverkat hans ekonomiska ställning att kvarstående
svårigheter i dylikt hänseende för honom alltjämt vore för handen, ett tillmötesgående
av motionsförslaget varit i viss mån befogat. Då utredningen
angående Arrhéns ekonomi emellertid giver vid handen, att hans ekonomiska
ställning icke i sådan grad kan hava påverkats, finner civilförvaltningen till
räckliga skäl icke föreligga att i detta fall tillstyrka ett avsteg från förenämnda
princip.
Vid anmärkningsmålets avgörande hos civilförvaltningen samt vid ovan
berörda nådeansöknings avgörande prövade handlingar bifogas härjämte.-
Stockholm den 9 augusti 1950.
Ha liv ur lyan d berg.
Sils Rosén.
i K -G. Hising.
’ Ej bär avtryckt.
''l Ej blir avtryckta
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1950:405 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion om beredande av viss ersättning åt överstelöjtnanten M. T. Arrhén. a1 i texten