Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående lönereglering för lärarna vid de statsunderstödda privatläroverken m. m. jämte i ämnet väckta motioner.
1950-11-30 · 15 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 13 av 15 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1950:225, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående lönereglering för lärarna vid de statsunderstödda privatläroverken m. m. jämte i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande nr 225.
1
Nr 225.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
lönereglering för lärarna vid de statsunderstödda privatläroverken
m. m. jämte i ämnet väckta motioner.
(5:e avd.)
I propositionen nr 232 har Kungl. Maj :t, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över finansärenden för den 24 mars 1950, föreslagit
riksdagen att godkänna i propositionen framlagda grunder för en
lönereglering för lärarpersonalen vid de statsunderstödda privatläroverken,
avsedd att träda i tillämpning den 1 juli 1951.
I samband med ifrågavarande proposition har utskottet till behandling
förehaft
dels en motion, väckt inom första kammaren av herrar Herlitz och Franzon
(I: 484), i vilken hemställts att riksdagen i anledning av propositionen
nr 232 måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa, att vid den fortsatta
utredningen rörande utformandet av statsbidragsbestämmelser för privatläroverken
i motionen anförda synpunkter måtte beaktas;
dels en motion, väckt inom andra kammaren av herr Håstad m. fl.
(II: 573), i vilken hemställts att riksdagen måtte beakta jämväl de utanför
förslagsanslagen till privatläroverk stående statsunderstödda enskilda skolornas
ekonomiska ställning, så att dessa skolors lärare kunna tillförsäkras
samma ekonomiska förmåner och samma ställning i övrigt, som föreslås
tillkomma de enskilda statsunderstödda skolornas lärare genom ändring
av bestämmelserna för förslagsanslagen;
dels ock två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren
av herr Arrhén (I: 522) och den andra inom andra kammaren av herr
Kijling (II: 618), i vilka hemställts att riksdagen med anledning av propositionen
nr 232 måtte besluta, att anställningsformen för ordinarie lärare
vid de statsunderstödda privatläroverken utformas i enlighet med de sakkunnigas
förslag samt att nämnda lärargrupp erhåller rätt till sjukvårdsförmåner
enligt 7 kap. statens allmänna avlöningsreglemente.
Beträffande motiveringen för motionärernas yrkanden får utskottet hänvisa
till motionerna.
De i förevarande proposition avsedda statsunderstödda privatläroverken
— 21 till antalet och med ungefär 7 000 elever för närvarande — utgöra ett
Bihang till riksdagens protokoll 1950. 0 samt. Nr 225.
2
Statsutskottets utlåtande nr 225.
nödvändigt komplement till de allmänna läroverken och de högre kommunala
skolorna. Staten lämnar också sedan mycket lång tid tillbaka bidrag
till privatläroverkens verksamhet och till avlöningen av deras lärare. De
statliga bidragen uppgå för närvarande till mellan 2,5 och 3 milj. kronor
per år. Bidragen utgå emellertid i ett flertal olika former, och bidragsbestämmelserna,
som tillkommit vid skilda tillfällen från och med år 1909,
äro mycket svåröverskådliga och svårtillämpade. Med undantag för vissa
äldre bestämmelser om minimilöner till de kvinnliga lärarna finnas inga
bestämmelser, som reglera lärarnas löneförhållanden.
I propositionen föreslås en lönereglering för lärarna vid privatläroverken,
som avser att åstadkomma dessa lärares jämställdhet i lönehänseende
med motsvarande lärare vid de allmänna läroverken och de högre kommunala
skolorna. Löneregleringen avses skola genomföras den 1 juli 1951.
Det nu framlagda förslaget innefattar principerna för löneregleringen.
Detalj förslagen liksom förslag om statsbidragsgrunder avses skola föreläggas
nästa års riksdag.
Löneregleringen beräknas medföra en kostnadsökning av omkring 800 000
kronor årligen.
Frågan om genomförande av lönereglering för lärarpersonalen vid privatläroverken
har varit föremål för övervägande vid ett flertal tillfällen. Sedan
1944 års riksdag i anledning av väckt motion anhållit om utredning av privatläroverkens
löne-, pensions- och statsbidragsfrågor, tillkallade chefen för
ecklesiastikdepartementet den 12 augusti 1944 fyra sakkunniga för utredning
i fråga om löne- och pensionsreglering för lärarpersonalen vid de
statsunderstödda enskilda läroanstalterna in. in. De sakkunniga — 19H
års lönekommitté för privatläroverken — ha den 16 juni 1948 avgivit betänkande
med utredning och förslag angående lönereglering för lärarna vid
de statsunderstödda privatläroverken m. m. (stencilerat).
Över betänkandet ha yttranden avgivits av vissa myndigheter och sammanslutningar.
Sedermera har kommittén avgivit ett den 10 februari 1950 dagtecknat
betänkande med utredning och förslag angående dels lönereglering m. m.
för lärarpersonalen vid Fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala, dels provisorisk
löneförbättring för lärare vid övriga enskilda handarbets- och skolköksseminarier.
Detta betänkande var vid tiden för propositionens framläggande
föremål för remissbehandling.
Förslag till pensionsreglering för privatläroverkens lärare har — efter
erhållet uppdrag — den 21 december 1949 framlagts av 1944 års pensionsutredning.
Statsutskottets utlåtande nr 225.
3
Nuvarande förhållanden vid privatläroverken.
Organisation.
De statsunderstödda privatläroverken, vilkas antal angivits vara 23,
kunna indelas i enskilda mellanskolor, högre flickskolor, högre goss- och
samskolor samt övriga skolor. Antalet skolor i grupperna är resp. 2, 7, 12
och 2. Den sista gruppen, innefattande Höglandsskolan och Franska skolan,
båda i Stockholm, ingår icke i löneregleringsförslaget enligt propositionen.
Beträffande närmare detaljer hänvisar utskottet till propositionen,
s. 3—4.
Statsbidrag.
I fråga om statsbidrag till privatläroverken (utom Höglandsskolan och
Franska skolan) gälla ett flertal svårtolkade och mindre överskådliga bestämmelser,
för vilkas innehåll redogörelse lämnas i propositionen s. 4—7.
Sammanfattningsvis må här framhållas, att statsbidragen till privatläroverken
utgå från 11 särskilda anslag under åttonde huvudtiteln.
Ekonomiska förhållanden.
Under denna rubrik har kommittén lämnat en översikt av privatläroverkens
äganderättsförhållanden, inkomster och utgifter, till vilken utskottet
får hänvisa (prop. s. 7—10). Här må allenast framhållas, att 3 skolor ägas
av respektive kommuner, att 1 skola till huvudsaklig del uppehälles av
kommunala medel, att 7 skolor ägas av stiftelser, att 9 skolor ägas av aktiebolag
samt att 1 skola äges av en förening som består av skolans ordinarie
lärare. De flesta privatläroverkens väsentligaste inkomstkällor äro statsbidrag
och lärjungeavgifter; i de flesta fall utgår dessutom bidrag från
kommun. Bland privatläroverkens utgifter dominerar posten löner och
arvoden till lärare.
Lärarnas anställnings- och avlöningsförhållanden.
Anställningsförhållanden. I fråga om anställningsformen
äro lärarna vid privatläroverken enligt kungörelsen 1929:232 fast anställda,
extra ordinarie eller timlärare.
Vad angår fast anställd lärares skiljande från befattningen gäller, att
om sådan lärare under tre på varandra följande år oförvitligt tjänstgjort
i samma eller motsvarande befattning vid en och samma läroanstalt, han
må, oavsett de villkor varunder antagning skett, ej kunna, så länge anstalten
åtnjuter statsbidrag, skiljas från sin befattning, så framt ej skolöverstyrelsen
medgiver uppsägning eller anledning föreligger till entledigande
av disciplinära skäl.
4
Statsutskottets utlåtande nr 225.
Avlöningsförhållanden. I propositionen har redogjorts för bestämmelserna
om minimilöner för kvinnliga lärare och om statsbidrag till
löner för manliga och kvinnliga lärare. För de manliga lärarna finnas inga
författningsenligt reglerade minimilöner.
Kommittén framhåller, att vid en del privatläroverk gälla av kommunal
myndighet fastställda avlöningsreglementen eller andra särskilda avlöningsbestämmelser.
Till åskådliggörande av löneläget har kommittén verkställt en jämförelse
mellan de under budgetåret 1947/48 utgående lönerna till å ena sidan lärare
vid privatläroverken och å andra sidan motsvarande befattningshavare vid
allmänna läroverk och högre kommunala skolor. I fråga om resultatet av
den gjorda jämförelsen har kommittén meddelat följande uppgifter, vilka
avse höstterminen 1947.
Av de 248 (123 kvinnliga och 125 manliga) åmneslårarna med full tjänstgöring,
inräknat föreståndare, hade det större antalet, nämligen 144, därav
97 kvinnliga, löner, som understego lönerna för motsvarande befattningshavare
vid allmänt läroverk, medan 104, därav 26 kvinnliga, uppburo
löner, som voro lika stora som eller överstego lönerna för de lärare, med
vilka de jämförts.
En stor del av undervisningen vid privatläroverken, särskilt på gymnasiet,
bestrides av timlärare. Höstterminen 1947 uppgick antalet timlärartimmar
i läroämnen till 2 705, vilket med hänsyn till att de till övervägande
del voro förlagda till gymnasiet eller realskolans avslutningsklass, motsvarar
omkring 115 ämneslärare med full tjänstgöring. För 954 av dessa
veckotimmar gällde arvoden, som voro ungefär lika med eller överstego de
timarvoden lärarna skulle uppburit vid tjänstgöring på samma stadium vid
allmänt läroverk eller kommunal flickskola. Arvodena för 1 751 av veckotimmarna
-—- vilket motsvarar ungefär 73 ämneslärare med full tjänstgöring
— understego arvodena för motsvarande tjänstgöring vid nyssnämnda
läroanstalter.
Övning slärarna bestredo höstterminen 1947 sammanlagt 1 915 veckotimmar.
För omkring 800 av dessa timmar utgingo arvoden som voro lika med
eller överstego jämförelsearvodena, och för omkring 1 100 utgingo lägre
arvoden.
I övrigt får utskottet på denna punkt hänvisa till propositionen s. 10—15.
Kommitténs förslag.
Förslag angående lönereglering.
Kommitténs förslag avser de privatläroverk som åtnjuta understöd ur de
i riksstaten uppförda tre förslagsanslagen till privatläroverk.
Av olika skäl har kommittén ansett, att ett minimilönesystem icke är
lämpligt att lägga till grund för en lönereglering, utan förordar införande
av ett system med fasta löner för privatläroverkens lärare.
Kommittén understryker, att privatläroverken för närvarande måste anses
utgöra en integrerande del av vårt lands undervisningsväsende. Privat
-
Statsutskottets utlåtande nr 225. 5
läroverken ha, påpekar kommittén, samma bildningsmål som de allmänna
läroverken eller de kommunala flick- och mellanskolorna och äro, så länge
stat och kommun icke övertagit deras verksamhet, oundgängligen behövliga.
Samtliga nämnda skolformer äro enligt kommitténs mening jämställda
också i det avseendet, att lärarna ha samma utbildning.
Med hänsyn till att några bärande skäl icke kunna anföras för att lönesättningen
för lärarna vid privatläroverken bör vara lägre än för lärarna
vid de allmänna läroverken och kommunala flickskolorna, anser kommittén,
att man bör genomföra full likställdhet i lönehänseende mellan privatläroverkens
lärare, å ena sidan, och lärarna vid de allmänna läroverken och
de kommunala flickskolorna, å andra sidan. Kommittén framhåller, att
genom fullständig anpassning av lönerna en eftersläpning vid kommande
löneregleringar undvikes och en synnerligen önskvärd teknisk förenkling
vinnes, som eljest ej skulle kunna uppnås. Med likställdhet i fråga om
löneförmånerna bör givetvis följa jämställdhet i fråga om skyldigheter,
t. ex. beträffande tjänstgöringens omfattning, understryker kommittén.
Beträffande övningslärarna har kommittén förutsatt, att de skulle inordnas
under det särskilda avlöningsreglementet för dylika lärare.
Utgående från anförda allmänna synpunkter har kommittén, med iakttagande
av de modifikationer vilka betingas av privatläroverkens särart,
framlagt förslag jämte motiveringar till stadge- och avlöningsbestämmelser
för dessa skolor, vilka nära ansluta sig till dem som gälla vid de allmänna
läroverken och de kommunala flickskolorna eller, vad beträffar övningslärare,
avses skola gälla för motsvarande lärare vid nyssnämnda skolor.
I fråga om lärarnas anställningsförhållanden har kommittén
sökt uppnå största möjliga överensstämmelse med vad som gäller för
lärarna vid de allmänna läroverken och kommunala flickskolorna, vilket
för privatläroverkens vidkommande innebär rätt väsentliga avvikelser från
nuvarande ordning.
Sålunda har formen fast anställning ersatts av ordinarie anställning i
samma mening detta begrepp har i fråga om lärarna vid de högre kommunala
skolorna. Ändring av anställningsformen till en fastare sådan än
för närvarande har synts kommittén vara ett nödvändigt komplement till
löneregleringen. Statens ansvar skulle i enlighet härmed bli större för de
ordinarie lärarna vid privatläroverken än det nu är för de fast anställda
I anslutning härtill har kommittén anfört följande.
Därest ordinarie lärare vid privatläroverk, efter det den av kommittén
föreslagna löneregleringen blivit gällande, blir överflödig på grund av i
vederbörlig ordning genom statsmakternas åtgöranden beslutad omorganisation
av den skolform eller avveckling av den skola han tillhör, bör han
i första band vara skyldig alt — liksom ordinarie lärare i liknande situation
vid högre kommunal skola — låta förflytta sig till annan lärartjänst.
Om av någon anledning förflyttning icke är möjlig eller lämplig, synes med
hänsyn till den förändring i lärarens anställningsförhållanden, som inträ
-
6
Statsutskottets utlåtande nr 225.
der i och med löneregleringen, läraren böra erhålla ersättning av statsmedel
till belopp, som helt motsvarar de inkomster han skulle uppburit från lärarbefattningen,
om han icke gått förlustig densamma, dock endast i den mån
han ej kan skaffa sig inkomster genom annat förvärvsarbete. Ersättning
enligt dessa grunder synes böra utgå också vid minskning i tjänstgöringen
på grund av någon av nämnda omständigheter.
Vad beträffar antalet ordinarie lärartjänster, har kommittén med hänsyn
till privatläroverkens olika storlek och behov ej ansett det möjligt med en
generell bestämmelse angående minimiantal ordinarie ämneslärartjänster
i likhet med vad som gäller för de kommunala mellanskolorna och de kommunala
flickskolorna, utan föreslår, att Kungl. Maj :t skall bestämma antalet
för varje skola. Ett antal ordinarie lärartjänster skall enligt förslaget
vara lektorstjänster. Kommittén räknar emellertid för närvarande allenast
med ett ringa antal dylika tjänster.
Enligt kommitténs förslag skola dessutom vid privatläroverken inom
gränserna för vederbörliga timplaner och regler för klassdelning finnas anställda
icke-ordinarie lärare i egenskap av extra ordinarie lärare, extra lärare
eller timlärare. Antalet extra ordinarie lärartjänster skulle bestämmas
av Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, av skolöverstyrelsen.
Kommittén förutsätter, att bestämmelser beträffande reglerad befordringsgång
eller normalisering av väntetiden till extra ordinarie anställning
för lärare vid statliga läroverk och högre kommunala skolor också
komma att gälla för lärare vid privatläroverk.
Ehuru kommittén vid reglering av lärarnas anställningsförhållanden
åsyftat största möjliga anpassning till motsvarande förhållanden vid de allmänna
läroverken och kommunala flickskolorna, har kommittén ansett, att
privatläroverken böra bibehållas i sin nuvarande särställning i fråga om antagande
av ordinarie lärare och rektor. Till ordinarie lärare skulle sålunda
styrelse för privatskola bland behöriga sökande äga utse den som styrelsen
med hänsyn till vederbörliga befordringsgrunder och skolans speciella förhållanden
anser böra i främsta rummet komma i fråga. Till rektor skulle
skolstyrelse bland behöriga sökande äga utse den som styrelsen med hänsyn
till insikter, erfarenhet och övriga egenskaper, vilka företrädesvis erfordras
hos styresmannen för ett läroverk av ifrågavarande slag, anser
lämpligast.
Avlöningsförhållanden. Enligt kommitténs uppfattning böra
avlöningsförhållandena för privatläroverkens lärare lönetekniskt regleras
så, att lärarna inordnas under statens allmänna avlöningsreglemente. De av
kommittén föreslagna lönegraderna framgå av följande sammanställning.
Lönegrad
Rektor vid högre enskilt läroverk......................
Ämneslärare med lön såsom lektor vid allmänt läroverk
Ca 33
Ca 30
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande nr 225.
1
Rektor vid enskild flickskola (enskild goss- eller samskola)
eller enskild mellanskola
Lönegrad
därest han äger behörighet till adjunktstjänst vid allmänt
läroverk ..........................................
därest han icke äger nyssnämnd behörighet............
Ca 29
Ca 27
Ämneslärare i teoretiskt läroämne
därest han äger behörighet till adjunktstjänst vid allmänt
läroverk:
extra .................................
därest han icke äger nyssnämnd behörighet:
ordinarie
extra ordinarie
Ca 26
Ce 24, Ce 21
Cg 21
ordinarie
extra ordinarie
extra ........
Ca 24
Ce 22, Ce 20
Cg 20
Extra ordinarie eller extra lärare har av kommittén förutsatts kunna
placeras i lönegrad Ce 24 eller Ce 21 respektive Cg 21, ändå att han icke fullgjort
för motsvarande ordinarie lärare föreskriven tidigare lärartjänstgöring
eller, vad angår extra ordinarie lärare i lönegrad Ce 21 eller extra lärare,
genomgått provårskurs.
Kommitténs förslag överensstämmer, i vad avser andra befattningshavare
än rektorer, med vad som gäller i fråga om allmänna läroverk samt
kommunala flick- och mellanskolor. Beträffande rektorstjänst har enligt
betänkandet den principen varit vägledande, att tjänsten inplacerats i lönegrad,
som med tre ordningsnummer överstiger lönegraden för respektive
lektor, adjunkt och ämneslärarinna vid allmänt läroverk. Kommittén har
ansett en dylik lönegradsplacering erforderlig för ernående av en ur olika
synpunkter tillfredsställande reglering av såväl löne- som pensionsställningen
för rektorerna vid privatläroverken i jämförelse med rektorerna vid
de högre allmänna läroverken och de högre kommunala skolorna.
I kommitténs förslag angående lärartjänster ha medtagits endast tjänster
i teoretiska läroämnen. Skulle behov uppkomma av ämneslärartjänster
i praktiska läroämnen, bör lönegrad splaceringen enligt kommitténs uppfattning
bestämmas i anslutning till vad som gäller i fråga om de högre
kommunala skolorna.
Bestämmelserna i statens allmänna avlöningsreglemente om sjukvård
(7 kap.) ha av kommittén med hänsyn till den blivande allmänna sjukförsäkringen
ansetts icke böra göras tillämpliga å lärarna vid privatläroverken.
8
Statsutskottets utlåtande nr 225.
Löneförmånerna till privatläroverkens timlärare föreslås av kommittén
skola regleras på samma sätt som löneförmånerna till timlärare på motsvarande
stadier vid de allmänna läroverken och kommunala flick- och
mellanskolorna (kungörelsen 1947:680).
Förslag angående statsbidragsreglering.
Kommittén anser att, därest den av kommittén föreslagna lönenivån fastställes,
man måste förutsätta att det allmänna i större utsträckning än hittills
lämnar bidrag till lärarlönerna. Det måste nämligen anses vara ett intresse
ur statlig synpunkt, att de privata skolorna fortsätta sin verksamhet.
Deras elevantal var hösten 1947 inemot 7 000. Genom att privatskolorna
ge plats åt ett stort antal elever, som annars skulle söka sig till statliga eller
kommunala skolor, besparas stat och kommun betydande utgifter.
Skolorna ha inga egna möjligheter att bidraga till kostnaderna för höjda
lärarlöner, framhåller kommittén. Ej heller anser sig kommittén kunna
räkna med några höjda kommunbidrag för löneregleringens genomförande.
Kommittén har därför funnit sig böra föreslå att de ökade kostnader,
som stå i samband med löneregleringen, helt bestridas av statsmedel. Å
andra sidan anser kommittén, att kommunerna efter löneregleringens genomförande
skola lämna bidrag till privatskolorna med minst samma belopp
som utgingo före densamma.
I fråga om formerna för statsbidrag föreslår kommittén, att de nuvarande
mångskiftande statsbidragsformerna avvecklas och ersättas med en
enda form för statsbidrag, nämligen bidrag till lönekostnaderna. Huvuddragen
i det av kommittén föreslagna statsbidragssystemet äro följande.
Kommittén förutsätter, att statsunderstöd till privatläroverken normalt
skall utgå ur e 11 förslagsanslag i stället för, såsom nu är fallet, ur flera
anslag.
Till de högre kommunala skolorna utgår statsbidrag med en generell
pi ocent (för närvarande 78 procent) av lönekostnaderna. Kommittén anser,
alt de mångskiftande förhållandena vid privatläroverken omöjliggöra införandet
av ett dylikt enkelt bidragssystem för dessa läroverks del. I stället
föreslås, att statsbidraget årligen bestämmes särskilt för varje skola. Statsbidraget
till skolan skulle principiellt utgå med det belopp, som utöver skolans
övriga inkomster erfordras för bestridande av skolans kostnader jämlikt
statens allmänna avlöningsreglemente och blivande avlöningsreglemente
för övningslärare. Summan av statsbidragen till samtliga skolor får dock
enligt förslaget utgöra högst 78 procent av de sammanlagda lönekostnaderna
vid samma skolor. Liksom vid de kommunala skolorna skulle vid privatläroverken
statsbidraget minskas med det belopp skolan ägt uppbära i
sjukpenning enligt olycksfallsförsäkringslagen eller lagen om försäkring för
vissa yrkessjukdomar på grund av lärares olycksfall i tjänsten eller i tjän
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande nr 225. J
sten ådragen yrkessjukdom. Motsvarande avdrag skulle även ske, då skolan
står självrisk för utgivande av sjukpenning. Som villkor för erhållande av
statsbidrag föreslår kommittén bl. a., att tillskott av andra medel än statsbidrag
utgår till lärarpersonalens avlönande. Sådant tillskott, av kommittén
benämnt icke-statligt bidrag, skulle utgå med belopp som bestämmes av
skolöverstyrelsen. Statsbidraget till en viss skola framräknas sedan som
skillnader mellan skolans kostnader för lärarlöner och det icke-statliga bidraget.
I det av kommittén föreslagna statsbidragssystemet framstår sålunda
fastställandet av det icke-statliga bidraget såsom ett viktigt led. Kommittén
har föreslagit, att det icke-statliga bidraget i princip skall utgå med
samma belopp som i sådant hänseende utgick för budgetåret 1948/49, d. v. s.
året närmast före det, då löneregleringen av kommittén tänktes träda i
kraft. I av kommittén föreslagna statsbidragsbestämmelser har kommitténs
uppfattning fixerats på följande sätt.
Om skolan åtnjöt statsbidrag redovisningsåret 1948/49, skall det ickestatliga
bidraget, därest ej Kungl. Maj :t för visst fall annorlunda bestämmer,
utgöra lägst skillnaden mellan å ena sidan utgifterna för lärarlöner
nämnda redovisningsår, inberäknat värdet av naturaförmåner och särskilda
ersättningar för arbete, som kunnat åläggas lärarna i tjänsten, och å andra
sidan samtliga statsbidrag nämnda redovisningsår, dock icke statsstipendier
till lärjungarna. Sagda utgiftspost för lärarlöner må minskas med belopp,
varmed lönerna och ersättningarna ovannämnda redovisningsar överstigit
de löner och ersättningar, som utgå i enlighet med vad därom i vederbörliga
avlöningsreglementen stadgas. Vid bestämmande av det lägsta beloppet
för icke-statligt bidrag skall hänsyn vidare tagas till under ovannämnda
redovisningsår uppkommen vinst eller förlust.
Därest skolan ej åtnjöt statsbidrag redovisningsåret 1948/49, skall det
lägsta beloppet av icke-statligt bidrag bestämmas av Kungl. Maj:t.
Det en gång fastställda minimibeloppet förutsättes av kommittén skola
utan något ytterligare beslut — utom i nyssnämnda undantagsfall — kunna
ligga till grund vid skolöverstyrelsens årliga prövning av storleken av ickestatligt
bidrag. Vid ifrågavarande prövning bör enligt kommitténs mening
hänsyn tagas till alla faktorer, som kunna påverka höjning av det icke-statliga
bidraget utöver minimibeloppet. Kommittén framhåller särskilt önskvärdheten
av att hyresbeloppens storlek uppmärksammas.
Kommitténs kostnadsberäkningar.
Statsbidragen till privatläroverken uppgingo under räkenskapsåret
1946/47 (1946) sammanlagt till 2 132 384 kronor. Några uppgifter om de
faktiska statsbidragsbeloppen för senare redovisningsår finnas icke i kommitténs
betänkande, vilket avlämnades den 16 juni 1948. Kommittén har
beräknat det för räkenskapsåret 1947/48 (1947) erforderliga statsbidragsbeloppet
till omkring 2 500 000 kronor.
10 Statsutskottets utlåtande nr 225.
Med utgångspunkt från att löneregleringen skulle genomföras från och
med räkenskapsåret 1949/50 (1949) har kommittén beräknat det efter löneiegleringens
genomförande totalt erforderliga statsbidragsbeloppet till
3 000 kronor, vilket sålunda skulle innebära en statsbidragsöknine med
500 000 kronor.
Till nyssnämnda statsbidragsökning för genomförande av löneregleringen
skulle enligt kommitténs beräkningar komma årliga kostnader för skolhälsovården
med 20 000 kronor.
Yttranden.
Beträffande remissyttrandena över kommitténs förslag må framhållas, att
enighet i stort sett rått angående löneregleringsförslaget, medan delade meningar
kommit till uttryck i statsbidragsfrågan. I övrigt får utskottet hänvisa
till propositionen s. 24—28.
Föredraganden.
Föredragande statsrådet har anfört.
»Frågan om lönereglering för lärarna vid de statsunderstödda privatläroyerken
har länge varit aktuell. Sedan år 1948 föreligger även ett av 1944
års lönekommitté för privatläroverken utarbetat förslag i ämnet. På grund
av den ekonomiska stabiliseringspolitiken ansågs emellertid något förslag
i ämnet icke böra framläggas för 1949 års riksdag. Liknande skäl tala för
att det får ytterligare anstå med löneregleringen för privatläroverkens lärarpersonal.
Då emellertid med hänsyn till olika omständigheter principbeslut
ansetts böra föreläggas 1950 års riksdag i fråga om lärarpersonalen vid
folkhögskolor och lantbruksundervisningsanstalter, har jag ansett önskvärt
att jämväl löneförhållandena vid privatläroverken bli föremål för riksdagens
prövning redan i år, även om löneregleringens genomförande bör
anstå till den 1 juli 1951. Eftersom lönerna för det övervägande antalet
lärare vid privatläroverken äro lägre, i vissa fall avsevärt lägre än för lärare
i motsvarande ställning vid allmänna läroverk och kommunala flickskolor,
kan ett ytterligare eftersättande av lärarpersonalen vid privatläroverken befaras
få menliga konsekvenser för lärarrekryteringen vid dessa läroanstalter,
vilka icke minst i rådande läge ha en viktig uppgift att fylla i den hårt ansträngda
skolorganisationen. Av anförda skäl har jag ansett mig böra föreslå
Kungl. Maj :t att för riksdagen framlägga förslag om principerna för en lönereglering
för lärarpersonalen vid privatläroverken. Med detalj förslag i ämnet
torde däremot böra anstå till 1951 års riksdag. Detsamma gäller frågorna
Statsutskottets utlåtande nr 22ö. 11
om statsbidragssystem och statsbidragsprocent, vilka spörsmål befunnits
vara i behov av ytterligare överväganden. Jag har emellertid förutsatt, att
den totala kostnadsökning, som för ifrågavarande skolkategori föranledes
av löneregleringen, i princip skall bäras av statsverket.
Förslag om lönereglering in. in. för lärarpersonalen vid fackskolan för
huslig ekonomi i Uppsala och om provisorisk löneförbättring för lärare vid
Övriga enskilda handarbets- och skolköksseminarier ha av 1944 års lönekommitté
framlagts i betänkande den 10 februari 1950. Detta betänkande
är föremål för remissbehandling och upptages icke i detta sammanhang.
1 fråga om principerna för en lönereglering för privatskolornas lärarpersonal
innebär lönekommitténs förslag sammanfattningsvis följande.
Full likställdhet i lönehänseende mellan privatläroverkens lärare, å ena
sidan, och lärarna vid de allmänna läroverken och de kommunala flickskolorna,
å andra sidan, föreslås genomförd. Med likställdhet i fråga om
löneförmånerna skulle följa jämställdhet i fråga om skyldigheter, t. ex.
beträffande tjänstgöringens omfattning. Kommittén har föreslagit, att ämneslärarna
vid privatläroverken skola inordnas under statens allmänna ailöningsreglemente
samt förutsatt, att det blivande särskilda avlöningsreglementet
för övningslärare skall erhålla tillämpning jämväl å övningslärarna
vid privatläroverken.
Läsåret föreslås skola generellt bestämmas till 38 veckor vid privatläroverken.
Dispens härifrån skulle kunna meddelas endast i rena undantagsfall,
och därvid borde särskilda bestämmelser meddelas angående ökning
av undervisningsskyldigheten för heltidsavlönade befattningshavare.
1 fråga om anställningsförhållandena innebär kommitténs förslag, att vid
privatläroverken skulle införas en anställningsform för ordinarie lärare,
vilken skulle nära ansluta sig till den ordinarie anställningsformen för
lärarna vid de statliga och högre kommunala skolorna. Vid omorganisation
eller avveckling av den privata skola, lärare tillhörde, skulle han i första
hand vara skyldig att underkasta sig förflyttning till annan lärartjänst.
Om av någon anledning förflyttning icke vore möjlig eller lämplig, skulle
läraren erhålla ersättning av statsmedel, motsvarande de inkomster han
skulle uppburit från lärarbefattningen, dock endast i den mån han ej kunde
skaffa sig inkomster genom annat förvärvsarbete. Antalet ordinarie lärartjänster
skulle av Kungl. Maj:t bestämmas för varje skola. Vid privatlaroverken
skulle även finnas extra ordinarie och extra lärare, extra ordinarie
lärare till antal, som skulle bestämmas av Kungl. Maj :t eller, etter Kungl.
Maj :ts bemyndigande, av skolöverstyrelsen.
Vid antagande av ordinarie lärare och rektor skulle skolstyrelse äga
bland behöriga sökande utse, till lärare den som med hänsyn till vederbörliga
befordringsgrunder och skolans speciella förhållanden anses böra
i främsta rummet komma i fråga samt till rektor den som med hänsyn till
12
Statsutskottets utlåtande nr 225.
insikter, erfarenhet och övriga egenskaper, vilka företrädesvis erfordras
hos styresmannen för ett läroverk av ifrågavarande slag, anses lämpligast.
Betiäffande lönegradsplacering in. in. för rektorer samt ordinarie, extra
ordinarie och extra lärare torde få hänvisas till den föregående redogörelsen.
Förslaget överensstämmer i denna del med vad som gäller för motsvarande
lärarpersonal vid allmänna läroverk samt kommunala flick- och mellanskolor
med det undantaget att rektor stjänst avsetts skola tillhöra löneplan
1 och placeras i lönegrad, vars nummer med tre enheter överstiger
lönegradsnumret för respektive lektor, adjunkt och ämneslärarinna vid allmänt
läroverk.
Bestämmelserna i statens allmänna avlöningsreglemente om sjukvård
(7 kap.) ha med hänsyn till den blivande allmänna sjukförsäkringen ansetts
icke böra göras tillämpliga å lärarna vid privatläroverken.
I remissyttrandena har kommitténs förslag i allmänhet tillstyrkts i
princip.
För egen del anser jag kommitténs förslag kunna läggas till grund för
principbeslut om lönereglering för privatläroverkens lärarpersonal, vilket
bl. a. innebär att jag tillstyrker de föreslagna lönegradsplaceringarna för
lärarna. Jag förordar dock följande jämkningar i förslaget.
Såsom i flera remissyttranden framhållits, synes icke lämpligt att för
privatläroverkens lärare tillämpa den ordinarie anställningsform, som tilllämpas
för den statliga lärarpersonalen. Enligt min mening bör ordinarie
lärare vid privatläroverken anställas tills vidare med en ömsesidig uppsägningstid
av sex månader. Därjämte torde för ordinarie lärare "böra i
huvudsak gälla vad som nu är föreskrivet för fast anställd lärare, nämligen
att sådan lärare, som under tre på varandra följande år oförvitligt
tjänstgjort i samma eller motsvarande befattning vid en och samma läroanstalt,
ej må kunna, så länge anstalten åtnjuter statsbidrag, skiljas från
sin befattning, så framt ej skolöverstyrelsen på grund av omorganisation
eller av annan liknande anledning medgiver uppsägning eller anledning
föreligger till entledigande av disciplinära skäl.
Anställnings- och avlöningsförhållandena för rektorerna vid privatläroverken
synas icke böra upptagas till prövning i förevarande sammanhang,
eftersom 1941 års lärarlönesakkunniga erhållit i uppdrag att verkställa
utredning angående den i propositionen 1949: 132 under punkt 3 berörda
frågan om anställningsformen för rektorer vid bl. a. privatläroverken.
Vad angår frågan huruvida lärare vid privatläroverk böra erhålla rätt
till sjukvårdsförmåner enligt 7 kap. statens allmänna avlöningsreglemente
synes med prövningen av detta spörsmål böra anstå.
Förslag till avlöningsbestämmelser och statsbidragsgrunder torde böra
underställas 1951 års riksdag. Erforderliga stadgebestämmelser lärer det
däremot få ankomma på Kungl. Maj :t att besluta om.
Statsutskottets utlåtande nr 225.
13
Löneregleringen torde böra omfatta de privatläroverk, som nu åtnjuta
statsunderstöd från förslagsanslagen till Privatläroverk: Bidrag till högre
goss- och samskolor, Bidrag till högre flickskolor och Bidrag till enskilda
mellanskolor. Kostnadsökningen på grund av löneregleringen torde kunna
uppskattas till omkring 800 000 kronor för år.
Vad slutligen angår den av löneregleringen föranledda pensionsregleringen
för ifrågavarande lärare, torde frågan härom få föreläggas 1951 års
riksdag.»
Utskottet.
Vad föredragande statsrådet anfört angående de omständigheter som
föranlett, att för innevarande års riksdag framlagts principförslag om lönereglering
för lärarpersonalen vid de statsunderstödda privatläroverken, har
icke givit utskottet anledning till särskilt uttalande. Såsom av propositionen
framgår är löneregleringen — sedan förslag till avlöningsbestämmelser
och statsbidragsgrunder underställts 1951 års riksdag — avsedd att träda
i tillämpning den 1 juli 1951.
Utskottet tillstyrker, att de statsunderstödda privatläroverkens lärare
löneregleras på sätt i propositionen föreslagits, innebärande att ämnes1
är ar na inordnas under statens allmänna avlöningsreglemente och övningslärarna
under avlöningsreglementet för övningslärare. Likaledes tillstyrker
utskottet de föreslagna lönegradsplaceringarna för lärarna. Rektorernas
anställnings- och avlöningsförhållanden, vilka f. n. äro under utredning,
innefattas icke i det nu framlagda förslaget.
I fråga om anställningsförhållandena för ordinarie lärare innebar lönekommitténs
förslag, att dessa skulle nära ansluta sig till den ordinarie anställningsformen
för lärare vid de statliga och de högre kommunala skolorna.
I propositionen förordas däremot, att privatläroverkens ordinarie
lärare anställas tills vidare med ömsesidig uppsägningstid av 6 månader,
varjämte för lärare med minst 3 års oavbruten anställning skulle gälla
vissa, redan nu gällande garantier mot skiljande från befattningen. I de
likalydande motionerna I: 522 och II: 618 yrkas, att anställningsformen för
ordinarie lärare vid privatläroverken utformas i enlighet med lönekommitténs
förslag. Utskottet vill icke förneka, att den av motionärerna åberopade
likställdheten på förevarande punkt mellan lärarna vid privatläroverken
och vissa andra statsunderstödda skolor är av viss betydelse ur rekryteringssynpunkt.
Å andra sidan synes det uppenbart, att anställningens fasthet
i allmänhet icke bör förutsättas vara densamma vid ett privatläroverk
som vid ett statligt läroverk eller en högre kommunal skola, där staten
respektive vederbörande kommun garanterar skolans fortbestånd i enlighet
med grunderna för den fastställda allmänna skolorganisationen i riket. Utskottet
har därför funnit övervägande skäl tala för den i propositionen in
-
14
Statsutskottets utlåtande nr 225.
tagna ståndpunkten i förevarande avseende och avstyrker därför motionerna
I: 522 och II: 618, såvitt nu är i fråga.
Beträffande sjukvårdsförmåner anförde lönekommittén i sitt betänkande,
att bestämmelserna härom i statens allmänna avlöningsreglemente ansetts
med hänsyn till den blivande allmänna sjukförsäkringen icke böra göras
tillämpliga på lärarna vid privatläroverken. I propositionen hålles emellertid
frågan tills vidare öppen. I de likalydande motionerna I: 522 och II: 618
yrkas, att lärarna vid privatläroverken erhålla sjukvårdsförmåner enligt
avlöningsreglementet. Utskottet får erinra, att i proposition nr 252 till
innevarande års riksdag förordats anstånd med ikraftträdande av lagen om
allmän sjukförsäkring till tidpunkt som framdeles bestämmes av Konungen
med riksdagen. Sedan riksdagen numera godkänt detta förslag, torde tillräckliga
skäl icke föreligga att vid genomförandet av den föreslagna löneregleringen
utesluta lärarna vid privatläroverken från förmån av sjukvård
i den utsträckning som gäller för lärare med nyreglerad lön vid andra statsunderstödda
läroanstalter.
Frågorna om statsbidragssystem och statsbidragsprocent vid genomförandet
av lönereglering för privatläroverken lösas icke i propositionen utan ha
befunnits vara i behov av ytterligare överväganden. Av redogörelsen i propositionen
framgår, att delade meningar kommit till uttryck i nämnda avseende,
varför olika föreliggande förslag kunna väntas komma under omprövning,
innan frågan förelägges riksdagen. I nuvarande läge anser sig
utskottet icke böra göra något uttalande i frågan, varför utskottet icke kan
tillstyrka det yrkande som framställts i motionen 1: 484.
Löneregleringsförslaget avsåg vid tiden för propositionens framläggande
21 statsunderstödda privatläroverk. Sedan en högre flickskola numera ombildats
till kommunal flickskola, kan löneregleringen beräknas omfatta 20
skolor. Utanför löneregleringen skulle enligt propositionen ligga lärarna vid
Höglandsskolan och Franska skolan, båda i Stockholm, vilka skolor visserligen
åtnjuta statsunderstöd men icke från vederbörande förslagsanslag till
privatläroverk. I motionen II: 573 yrkas att riksdagen måtte beakta jämväl
sistnämnda skolors ekonomiska ställning så att dessas lärare kunna tillförsäkras
samma ekonomiska förmåner och samma ställning i övrigt som
lärarna vid övriga enskilda skolor. Enligt vad utskottet inhämtat ha för
Höglandsskolan och Franska skolan icke såsom statsbidragsvillkor uppställts
så detaljerade och i olika avseenden bindande föreskrifter som för
de privatläroverk som åtnjuta statsunderstöd från vederbörande förslagsanslag.
De förra skolorna intaga härigenom en friare ställning än de senare,
vilket förhållande bl. a. inverkar på frågan om lönereglering. Med hänsyn
till att de båda nu ifrågavarande skolornas organisation ansluter sig till
inom det allmänna skolväsendet förekommande skolformer har utskottet
emellertid för sin del icke något att erinra mot att frågan om inordnande
av deras lärare under den nya löneregleringen för privatläroverken göres
Statsutskottets utlåtande nr 225.
15
till föremål för utredning och att för riksdagen framlägges förslag i ämnet,
i den mån skäl därtill befinnas vara för handen.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
1. att riksdagen må med bifall till Kungl. Maj:ts förslag
samt med avslag å motionerna I: 522 och II: 618, i vad de
avse anställningsformen för ordinarie lärare, godkänna de
i statsrådsprotokollet över finansärenden för den 24 mars
1950 framlagda grunderna för en lönereglering för lärarpersonalen
vid de statsunderstödda privatläroverken, avsedd
att träda i tillämpning den 1 juli 1951;
2. att riksdagen må i anledning av motionerna 1: 522 och
II: 618, i vad de avse rätt till sjukvårdsförmåner, i skrivelse
till Kungl. Maj:t giva tillkänna vad utskottet anfört;
3. att motionen I: 484 icke må till någon riksdagens åtgärd
föranleda;
4. att riksdagen må i anledning av motionen 11:573 i
skrivelse till Kungl. Maj :t giva tillkänna vad utskottet anfört.
Stockholm den 30 november 1950.
På statsutskottets vägnar:
MARTIN SKOGLUND.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från första kammaren: herrar Sven Larsson, Karl Andersson, Ohlon,
Gustaf Karlsson, fröken Andersson, herrar Berling, Sundelin, Leander, Gillström,
Johan Eric Ericson, Lundqvist, Hesselbom, Ivar Persson, Einar Persson
och Pålsson; samt
från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Malmborg i
Skövde, Bergström, Boman i Kieryd, Mårtensson i Uddevalla, Svensson i
Ljungskile, Lindholm, Rubbestad, Eriksson i Sandby, Staxäng, Åkerström,
Pettersson i Dahl, Henriksson, Nihlfors och Gustafsson i Stockholm.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1950:410 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utgifter å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1950/51, i vad propositionen a1 i texten