Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående lönereglering för lärarna vid de statsunderstödda privatläroverken m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

1950-11-30 · 15 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 13 av 15 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1950:225, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående lönereglering för lärarna vid de statsunderstödda privatläroverken m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 225.

1

Nr 225.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående

lönereglering för lärarna vid de statsunderstödda privatläroverken

m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

(5:e avd.)

I propositionen nr 232 har Kungl. Maj :t, under åberopande av bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över finansärenden för den 24 mars 1950, föreslagit

riksdagen att godkänna i propositionen framlagda grunder för en

lönereglering för lärarpersonalen vid de statsunderstödda privatläroverken,

avsedd att träda i tillämpning den 1 juli 1951.

I samband med ifrågavarande proposition har utskottet till behandling

förehaft

dels en motion, väckt inom första kammaren av herrar Herlitz och Franzon

(I: 484), i vilken hemställts att riksdagen i anledning av propositionen

nr 232 måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa, att vid den fortsatta

utredningen rörande utformandet av statsbidragsbestämmelser för privatläroverken

i motionen anförda synpunkter måtte beaktas;

dels en motion, väckt inom andra kammaren av herr Håstad m. fl.

(II: 573), i vilken hemställts att riksdagen måtte beakta jämväl de utanför

förslagsanslagen till privatläroverk stående statsunderstödda enskilda skolornas

ekonomiska ställning, så att dessa skolors lärare kunna tillförsäkras

samma ekonomiska förmåner och samma ställning i övrigt, som föreslås

tillkomma de enskilda statsunderstödda skolornas lärare genom ändring

av bestämmelserna för förslagsanslagen;

dels ock två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren

av herr Arrhén (I: 522) och den andra inom andra kammaren av herr

Kijling (II: 618), i vilka hemställts att riksdagen med anledning av propositionen

nr 232 måtte besluta, att anställningsformen för ordinarie lärare

vid de statsunderstödda privatläroverken utformas i enlighet med de sakkunnigas

förslag samt att nämnda lärargrupp erhåller rätt till sjukvårdsförmåner

enligt 7 kap. statens allmänna avlöningsreglemente.

Beträffande motiveringen för motionärernas yrkanden får utskottet hänvisa

till motionerna.

De i förevarande proposition avsedda statsunderstödda privatläroverken

— 21 till antalet och med ungefär 7 000 elever för närvarande — utgöra ett

Bihang till riksdagens protokoll 1950. 0 samt. Nr 225.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 225.

nödvändigt komplement till de allmänna läroverken och de högre kommunala

skolorna. Staten lämnar också sedan mycket lång tid tillbaka bidrag

till privatläroverkens verksamhet och till avlöningen av deras lärare. De

statliga bidragen uppgå för närvarande till mellan 2,5 och 3 milj. kronor

per år. Bidragen utgå emellertid i ett flertal olika former, och bidragsbestämmelserna,

som tillkommit vid skilda tillfällen från och med år 1909,

äro mycket svåröverskådliga och svårtillämpade. Med undantag för vissa

äldre bestämmelser om minimilöner till de kvinnliga lärarna finnas inga

bestämmelser, som reglera lärarnas löneförhållanden.

I propositionen föreslås en lönereglering för lärarna vid privatläroverken,

som avser att åstadkomma dessa lärares jämställdhet i lönehänseende

med motsvarande lärare vid de allmänna läroverken och de högre kommunala

skolorna. Löneregleringen avses skola genomföras den 1 juli 1951.

Det nu framlagda förslaget innefattar principerna för löneregleringen.

Detalj förslagen liksom förslag om statsbidragsgrunder avses skola föreläggas

nästa års riksdag.

Löneregleringen beräknas medföra en kostnadsökning av omkring 800 000

kronor årligen.

Frågan om genomförande av lönereglering för lärarpersonalen vid privatläroverken

har varit föremål för övervägande vid ett flertal tillfällen. Sedan

1944 års riksdag i anledning av väckt motion anhållit om utredning av privatläroverkens

löne-, pensions- och statsbidragsfrågor, tillkallade chefen för

ecklesiastikdepartementet den 12 augusti 1944 fyra sakkunniga för utredning

i fråga om löne- och pensionsreglering för lärarpersonalen vid de

statsunderstödda enskilda läroanstalterna in. in. De sakkunniga — 19H

års lönekommitté för privatläroverken — ha den 16 juni 1948 avgivit betänkande

med utredning och förslag angående lönereglering för lärarna vid

de statsunderstödda privatläroverken m. m. (stencilerat).

Över betänkandet ha yttranden avgivits av vissa myndigheter och sammanslutningar.

Sedermera har kommittén avgivit ett den 10 februari 1950 dagtecknat

betänkande med utredning och förslag angående dels lönereglering m. m.

för lärarpersonalen vid Fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala, dels provisorisk

löneförbättring för lärare vid övriga enskilda handarbets- och skolköksseminarier.

Detta betänkande var vid tiden för propositionens framläggande

föremål för remissbehandling.

Förslag till pensionsreglering för privatläroverkens lärare har — efter

erhållet uppdrag — den 21 december 1949 framlagts av 1944 års pensionsutredning.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 225.

3

Nuvarande förhållanden vid privatläroverken.

Organisation.

De statsunderstödda privatläroverken, vilkas antal angivits vara 23,

kunna indelas i enskilda mellanskolor, högre flickskolor, högre goss- och

samskolor samt övriga skolor. Antalet skolor i grupperna är resp. 2, 7, 12

och 2. Den sista gruppen, innefattande Höglandsskolan och Franska skolan,

båda i Stockholm, ingår icke i löneregleringsförslaget enligt propositionen.

Beträffande närmare detaljer hänvisar utskottet till propositionen,

s. 3—4.

Statsbidrag.

I fråga om statsbidrag till privatläroverken (utom Höglandsskolan och

Franska skolan) gälla ett flertal svårtolkade och mindre överskådliga bestämmelser,

för vilkas innehåll redogörelse lämnas i propositionen s. 4—7.

Sammanfattningsvis må här framhållas, att statsbidragen till privatläroverken

utgå från 11 särskilda anslag under åttonde huvudtiteln.

Ekonomiska förhållanden.

Under denna rubrik har kommittén lämnat en översikt av privatläroverkens

äganderättsförhållanden, inkomster och utgifter, till vilken utskottet

får hänvisa (prop. s. 7—10). Här må allenast framhållas, att 3 skolor ägas

av respektive kommuner, att 1 skola till huvudsaklig del uppehälles av

kommunala medel, att 7 skolor ägas av stiftelser, att 9 skolor ägas av aktiebolag

samt att 1 skola äges av en förening som består av skolans ordinarie

lärare. De flesta privatläroverkens väsentligaste inkomstkällor äro statsbidrag

och lärjungeavgifter; i de flesta fall utgår dessutom bidrag från

kommun. Bland privatläroverkens utgifter dominerar posten löner och

arvoden till lärare.

Lärarnas anställnings- och avlöningsförhållanden.

Anställningsförhållanden. I fråga om anställningsformen

äro lärarna vid privatläroverken enligt kungörelsen 1929:232 fast anställda,

extra ordinarie eller timlärare.

Vad angår fast anställd lärares skiljande från befattningen gäller, att

om sådan lärare under tre på varandra följande år oförvitligt tjänstgjort

i samma eller motsvarande befattning vid en och samma läroanstalt, han

må, oavsett de villkor varunder antagning skett, ej kunna, så länge anstalten

åtnjuter statsbidrag, skiljas från sin befattning, så framt ej skolöverstyrelsen

medgiver uppsägning eller anledning föreligger till entledigande

av disciplinära skäl.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 225.

Avlöningsförhållanden. I propositionen har redogjorts för bestämmelserna

om minimilöner för kvinnliga lärare och om statsbidrag till

löner för manliga och kvinnliga lärare. För de manliga lärarna finnas inga

författningsenligt reglerade minimilöner.

Kommittén framhåller, att vid en del privatläroverk gälla av kommunal

myndighet fastställda avlöningsreglementen eller andra särskilda avlöningsbestämmelser.

Till åskådliggörande av löneläget har kommittén verkställt en jämförelse

mellan de under budgetåret 1947/48 utgående lönerna till å ena sidan lärare

vid privatläroverken och å andra sidan motsvarande befattningshavare vid

allmänna läroverk och högre kommunala skolor. I fråga om resultatet av

den gjorda jämförelsen har kommittén meddelat följande uppgifter, vilka

avse höstterminen 1947.

Av de 248 (123 kvinnliga och 125 manliga) åmneslårarna med full tjänstgöring,

inräknat föreståndare, hade det större antalet, nämligen 144, därav

97 kvinnliga, löner, som understego lönerna för motsvarande befattningshavare

vid allmänt läroverk, medan 104, därav 26 kvinnliga, uppburo

löner, som voro lika stora som eller överstego lönerna för de lärare, med

vilka de jämförts.

En stor del av undervisningen vid privatläroverken, särskilt på gymnasiet,

bestrides av timlärare. Höstterminen 1947 uppgick antalet timlärartimmar

i läroämnen till 2 705, vilket med hänsyn till att de till övervägande

del voro förlagda till gymnasiet eller realskolans avslutningsklass, motsvarar

omkring 115 ämneslärare med full tjänstgöring. För 954 av dessa

veckotimmar gällde arvoden, som voro ungefär lika med eller överstego de

timarvoden lärarna skulle uppburit vid tjänstgöring på samma stadium vid

allmänt läroverk eller kommunal flickskola. Arvodena för 1 751 av veckotimmarna

-—- vilket motsvarar ungefär 73 ämneslärare med full tjänstgöring

— understego arvodena för motsvarande tjänstgöring vid nyssnämnda

läroanstalter.

Övning slärarna bestredo höstterminen 1947 sammanlagt 1 915 veckotimmar.

För omkring 800 av dessa timmar utgingo arvoden som voro lika med

eller överstego jämförelsearvodena, och för omkring 1 100 utgingo lägre

arvoden.

I övrigt får utskottet på denna punkt hänvisa till propositionen s. 10—15.

Kommitténs förslag.

Förslag angående lönereglering.

Kommitténs förslag avser de privatläroverk som åtnjuta understöd ur de

i riksstaten uppförda tre förslagsanslagen till privatläroverk.

Av olika skäl har kommittén ansett, att ett minimilönesystem icke är

lämpligt att lägga till grund för en lönereglering, utan förordar införande

av ett system med fasta löner för privatläroverkens lärare.

Kommittén understryker, att privatläroverken för närvarande måste anses

utgöra en integrerande del av vårt lands undervisningsväsende. Privat
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 225. 5

läroverken ha, påpekar kommittén, samma bildningsmål som de allmänna

läroverken eller de kommunala flick- och mellanskolorna och äro, så länge

stat och kommun icke övertagit deras verksamhet, oundgängligen behövliga.

Samtliga nämnda skolformer äro enligt kommitténs mening jämställda

också i det avseendet, att lärarna ha samma utbildning.

Med hänsyn till att några bärande skäl icke kunna anföras för att lönesättningen

för lärarna vid privatläroverken bör vara lägre än för lärarna

vid de allmänna läroverken och kommunala flickskolorna, anser kommittén,

att man bör genomföra full likställdhet i lönehänseende mellan privatläroverkens

lärare, å ena sidan, och lärarna vid de allmänna läroverken och

de kommunala flickskolorna, å andra sidan. Kommittén framhåller, att

genom fullständig anpassning av lönerna en eftersläpning vid kommande

löneregleringar undvikes och en synnerligen önskvärd teknisk förenkling

vinnes, som eljest ej skulle kunna uppnås. Med likställdhet i fråga om

löneförmånerna bör givetvis följa jämställdhet i fråga om skyldigheter,

t. ex. beträffande tjänstgöringens omfattning, understryker kommittén.

Beträffande övningslärarna har kommittén förutsatt, att de skulle inordnas

under det särskilda avlöningsreglementet för dylika lärare.

Utgående från anförda allmänna synpunkter har kommittén, med iakttagande

av de modifikationer vilka betingas av privatläroverkens särart,

framlagt förslag jämte motiveringar till stadge- och avlöningsbestämmelser

för dessa skolor, vilka nära ansluta sig till dem som gälla vid de allmänna

läroverken och de kommunala flickskolorna eller, vad beträffar övningslärare,

avses skola gälla för motsvarande lärare vid nyssnämnda skolor.

I fråga om lärarnas anställningsförhållanden har kommittén

sökt uppnå största möjliga överensstämmelse med vad som gäller för

lärarna vid de allmänna läroverken och kommunala flickskolorna, vilket

för privatläroverkens vidkommande innebär rätt väsentliga avvikelser från

nuvarande ordning.

Sålunda har formen fast anställning ersatts av ordinarie anställning i

samma mening detta begrepp har i fråga om lärarna vid de högre kommunala

skolorna. Ändring av anställningsformen till en fastare sådan än

för närvarande har synts kommittén vara ett nödvändigt komplement till

löneregleringen. Statens ansvar skulle i enlighet härmed bli större för de

ordinarie lärarna vid privatläroverken än det nu är för de fast anställda

I anslutning härtill har kommittén anfört följande.

Därest ordinarie lärare vid privatläroverk, efter det den av kommittén

föreslagna löneregleringen blivit gällande, blir överflödig på grund av i

vederbörlig ordning genom statsmakternas åtgöranden beslutad omorganisation

av den skolform eller avveckling av den skola han tillhör, bör han

i första band vara skyldig alt — liksom ordinarie lärare i liknande situation

vid högre kommunal skola — låta förflytta sig till annan lärartjänst.

Om av någon anledning förflyttning icke är möjlig eller lämplig, synes med

hänsyn till den förändring i lärarens anställningsförhållanden, som inträ
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 225.

der i och med löneregleringen, läraren böra erhålla ersättning av statsmedel

till belopp, som helt motsvarar de inkomster han skulle uppburit från lärarbefattningen,

om han icke gått förlustig densamma, dock endast i den mån

han ej kan skaffa sig inkomster genom annat förvärvsarbete. Ersättning

enligt dessa grunder synes böra utgå också vid minskning i tjänstgöringen

på grund av någon av nämnda omständigheter.

Vad beträffar antalet ordinarie lärartjänster, har kommittén med hänsyn

till privatläroverkens olika storlek och behov ej ansett det möjligt med en

generell bestämmelse angående minimiantal ordinarie ämneslärartjänster

i likhet med vad som gäller för de kommunala mellanskolorna och de kommunala

flickskolorna, utan föreslår, att Kungl. Maj :t skall bestämma antalet

för varje skola. Ett antal ordinarie lärartjänster skall enligt förslaget

vara lektorstjänster. Kommittén räknar emellertid för närvarande allenast

med ett ringa antal dylika tjänster.

Enligt kommitténs förslag skola dessutom vid privatläroverken inom

gränserna för vederbörliga timplaner och regler för klassdelning finnas anställda

icke-ordinarie lärare i egenskap av extra ordinarie lärare, extra lärare

eller timlärare. Antalet extra ordinarie lärartjänster skulle bestämmas

av Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, av skolöverstyrelsen.

Kommittén förutsätter, att bestämmelser beträffande reglerad befordringsgång

eller normalisering av väntetiden till extra ordinarie anställning

för lärare vid statliga läroverk och högre kommunala skolor också

komma att gälla för lärare vid privatläroverk.

Ehuru kommittén vid reglering av lärarnas anställningsförhållanden

åsyftat största möjliga anpassning till motsvarande förhållanden vid de allmänna

läroverken och kommunala flickskolorna, har kommittén ansett, att

privatläroverken böra bibehållas i sin nuvarande särställning i fråga om antagande

av ordinarie lärare och rektor. Till ordinarie lärare skulle sålunda

styrelse för privatskola bland behöriga sökande äga utse den som styrelsen

med hänsyn till vederbörliga befordringsgrunder och skolans speciella förhållanden

anser böra i främsta rummet komma i fråga. Till rektor skulle

skolstyrelse bland behöriga sökande äga utse den som styrelsen med hänsyn

till insikter, erfarenhet och övriga egenskaper, vilka företrädesvis erfordras

hos styresmannen för ett läroverk av ifrågavarande slag, anser

lämpligast.

Avlöningsförhållanden. Enligt kommitténs uppfattning böra

avlöningsförhållandena för privatläroverkens lärare lönetekniskt regleras

så, att lärarna inordnas under statens allmänna avlöningsreglemente. De av

kommittén föreslagna lönegraderna framgå av följande sammanställning.

Lönegrad

Rektor vid högre enskilt läroverk......................

Ämneslärare med lön såsom lektor vid allmänt läroverk

Ca 33

Ca 30

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 225.

1

Rektor vid enskild flickskola (enskild goss- eller samskola)

eller enskild mellanskola

Lönegrad

därest han äger behörighet till adjunktstjänst vid allmänt

läroverk ..........................................

därest han icke äger nyssnämnd behörighet............

Ca 29

Ca 27

Ämneslärare i teoretiskt läroämne

därest han äger behörighet till adjunktstjänst vid allmänt

läroverk:

extra .................................

därest han icke äger nyssnämnd behörighet:

ordinarie

extra ordinarie

Ca 26

Ce 24, Ce 21

Cg 21

ordinarie

extra ordinarie

extra ........

Ca 24

Ce 22, Ce 20

Cg 20

Extra ordinarie eller extra lärare har av kommittén förutsatts kunna

placeras i lönegrad Ce 24 eller Ce 21 respektive Cg 21, ändå att han icke fullgjort

för motsvarande ordinarie lärare föreskriven tidigare lärartjänstgöring

eller, vad angår extra ordinarie lärare i lönegrad Ce 21 eller extra lärare,

genomgått provårskurs.

Kommitténs förslag överensstämmer, i vad avser andra befattningshavare

än rektorer, med vad som gäller i fråga om allmänna läroverk samt

kommunala flick- och mellanskolor. Beträffande rektorstjänst har enligt

betänkandet den principen varit vägledande, att tjänsten inplacerats i lönegrad,

som med tre ordningsnummer överstiger lönegraden för respektive

lektor, adjunkt och ämneslärarinna vid allmänt läroverk. Kommittén har

ansett en dylik lönegradsplacering erforderlig för ernående av en ur olika

synpunkter tillfredsställande reglering av såväl löne- som pensionsställningen

för rektorerna vid privatläroverken i jämförelse med rektorerna vid

de högre allmänna läroverken och de högre kommunala skolorna.

I kommitténs förslag angående lärartjänster ha medtagits endast tjänster

i teoretiska läroämnen. Skulle behov uppkomma av ämneslärartjänster

i praktiska läroämnen, bör lönegrad splaceringen enligt kommitténs uppfattning

bestämmas i anslutning till vad som gäller i fråga om de högre

kommunala skolorna.

Bestämmelserna i statens allmänna avlöningsreglemente om sjukvård

(7 kap.) ha av kommittén med hänsyn till den blivande allmänna sjukförsäkringen

ansetts icke böra göras tillämpliga å lärarna vid privatläroverken.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 225.

Löneförmånerna till privatläroverkens timlärare föreslås av kommittén

skola regleras på samma sätt som löneförmånerna till timlärare på motsvarande

stadier vid de allmänna läroverken och kommunala flick- och

mellanskolorna (kungörelsen 1947:680).

Förslag angående statsbidragsreglering.

Kommittén anser att, därest den av kommittén föreslagna lönenivån fastställes,

man måste förutsätta att det allmänna i större utsträckning än hittills

lämnar bidrag till lärarlönerna. Det måste nämligen anses vara ett intresse

ur statlig synpunkt, att de privata skolorna fortsätta sin verksamhet.

Deras elevantal var hösten 1947 inemot 7 000. Genom att privatskolorna

ge plats åt ett stort antal elever, som annars skulle söka sig till statliga eller

kommunala skolor, besparas stat och kommun betydande utgifter.

Skolorna ha inga egna möjligheter att bidraga till kostnaderna för höjda

lärarlöner, framhåller kommittén. Ej heller anser sig kommittén kunna

räkna med några höjda kommunbidrag för löneregleringens genomförande.

Kommittén har därför funnit sig böra föreslå att de ökade kostnader,

som stå i samband med löneregleringen, helt bestridas av statsmedel. Å

andra sidan anser kommittén, att kommunerna efter löneregleringens genomförande

skola lämna bidrag till privatskolorna med minst samma belopp

som utgingo före densamma.

I fråga om formerna för statsbidrag föreslår kommittén, att de nuvarande

mångskiftande statsbidragsformerna avvecklas och ersättas med en

enda form för statsbidrag, nämligen bidrag till lönekostnaderna. Huvuddragen

i det av kommittén föreslagna statsbidragssystemet äro följande.

Kommittén förutsätter, att statsunderstöd till privatläroverken normalt

skall utgå ur e 11 förslagsanslag i stället för, såsom nu är fallet, ur flera

anslag.

Till de högre kommunala skolorna utgår statsbidrag med en generell

pi ocent (för närvarande 78 procent) av lönekostnaderna. Kommittén anser,

alt de mångskiftande förhållandena vid privatläroverken omöjliggöra införandet

av ett dylikt enkelt bidragssystem för dessa läroverks del. I stället

föreslås, att statsbidraget årligen bestämmes särskilt för varje skola. Statsbidraget

till skolan skulle principiellt utgå med det belopp, som utöver skolans

övriga inkomster erfordras för bestridande av skolans kostnader jämlikt

statens allmänna avlöningsreglemente och blivande avlöningsreglemente

för övningslärare. Summan av statsbidragen till samtliga skolor får dock

enligt förslaget utgöra högst 78 procent av de sammanlagda lönekostnaderna

vid samma skolor. Liksom vid de kommunala skolorna skulle vid privatläroverken

statsbidraget minskas med det belopp skolan ägt uppbära i

sjukpenning enligt olycksfallsförsäkringslagen eller lagen om försäkring för

vissa yrkessjukdomar på grund av lärares olycksfall i tjänsten eller i tjän
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 225. J

sten ådragen yrkessjukdom. Motsvarande avdrag skulle även ske, då skolan

står självrisk för utgivande av sjukpenning. Som villkor för erhållande av

statsbidrag föreslår kommittén bl. a., att tillskott av andra medel än statsbidrag

utgår till lärarpersonalens avlönande. Sådant tillskott, av kommittén

benämnt icke-statligt bidrag, skulle utgå med belopp som bestämmes av

skolöverstyrelsen. Statsbidraget till en viss skola framräknas sedan som

skillnader mellan skolans kostnader för lärarlöner och det icke-statliga bidraget.

I det av kommittén föreslagna statsbidragssystemet framstår sålunda

fastställandet av det icke-statliga bidraget såsom ett viktigt led. Kommittén

har föreslagit, att det icke-statliga bidraget i princip skall utgå med

samma belopp som i sådant hänseende utgick för budgetåret 1948/49, d. v. s.

året närmast före det, då löneregleringen av kommittén tänktes träda i

kraft. I av kommittén föreslagna statsbidragsbestämmelser har kommitténs

uppfattning fixerats på följande sätt.

Om skolan åtnjöt statsbidrag redovisningsåret 1948/49, skall det ickestatliga

bidraget, därest ej Kungl. Maj :t för visst fall annorlunda bestämmer,

utgöra lägst skillnaden mellan å ena sidan utgifterna för lärarlöner

nämnda redovisningsår, inberäknat värdet av naturaförmåner och särskilda

ersättningar för arbete, som kunnat åläggas lärarna i tjänsten, och å andra

sidan samtliga statsbidrag nämnda redovisningsår, dock icke statsstipendier

till lärjungarna. Sagda utgiftspost för lärarlöner må minskas med belopp,

varmed lönerna och ersättningarna ovannämnda redovisningsar överstigit

de löner och ersättningar, som utgå i enlighet med vad därom i vederbörliga

avlöningsreglementen stadgas. Vid bestämmande av det lägsta beloppet

för icke-statligt bidrag skall hänsyn vidare tagas till under ovannämnda

redovisningsår uppkommen vinst eller förlust.

Därest skolan ej åtnjöt statsbidrag redovisningsåret 1948/49, skall det

lägsta beloppet av icke-statligt bidrag bestämmas av Kungl. Maj:t.

Det en gång fastställda minimibeloppet förutsättes av kommittén skola

utan något ytterligare beslut — utom i nyssnämnda undantagsfall — kunna

ligga till grund vid skolöverstyrelsens årliga prövning av storleken av ickestatligt

bidrag. Vid ifrågavarande prövning bör enligt kommitténs mening

hänsyn tagas till alla faktorer, som kunna påverka höjning av det icke-statliga

bidraget utöver minimibeloppet. Kommittén framhåller särskilt önskvärdheten

av att hyresbeloppens storlek uppmärksammas.

Kommitténs kostnadsberäkningar.

Statsbidragen till privatläroverken uppgingo under räkenskapsåret

1946/47 (1946) sammanlagt till 2 132 384 kronor. Några uppgifter om de

faktiska statsbidragsbeloppen för senare redovisningsår finnas icke i kommitténs

betänkande, vilket avlämnades den 16 juni 1948. Kommittén har

beräknat det för räkenskapsåret 1947/48 (1947) erforderliga statsbidragsbeloppet

till omkring 2 500 000 kronor.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Statsutskottets utlåtande nr 225.

Med utgångspunkt från att löneregleringen skulle genomföras från och

med räkenskapsåret 1949/50 (1949) har kommittén beräknat det efter löneiegleringens

genomförande totalt erforderliga statsbidragsbeloppet till

3 000 kronor, vilket sålunda skulle innebära en statsbidragsöknine med

500 000 kronor.

Till nyssnämnda statsbidragsökning för genomförande av löneregleringen

skulle enligt kommitténs beräkningar komma årliga kostnader för skolhälsovården

med 20 000 kronor.

Yttranden.

Beträffande remissyttrandena över kommitténs förslag må framhållas, att

enighet i stort sett rått angående löneregleringsförslaget, medan delade meningar

kommit till uttryck i statsbidragsfrågan. I övrigt får utskottet hänvisa

till propositionen s. 24—28.

Föredraganden.

Föredragande statsrådet har anfört.

»Frågan om lönereglering för lärarna vid de statsunderstödda privatläroyerken

har länge varit aktuell. Sedan år 1948 föreligger även ett av 1944

års lönekommitté för privatläroverken utarbetat förslag i ämnet. På grund

av den ekonomiska stabiliseringspolitiken ansågs emellertid något förslag

i ämnet icke böra framläggas för 1949 års riksdag. Liknande skäl tala för

att det får ytterligare anstå med löneregleringen för privatläroverkens lärarpersonal.

Då emellertid med hänsyn till olika omständigheter principbeslut

ansetts böra föreläggas 1950 års riksdag i fråga om lärarpersonalen vid

folkhögskolor och lantbruksundervisningsanstalter, har jag ansett önskvärt

att jämväl löneförhållandena vid privatläroverken bli föremål för riksdagens

prövning redan i år, även om löneregleringens genomförande bör

anstå till den 1 juli 1951. Eftersom lönerna för det övervägande antalet

lärare vid privatläroverken äro lägre, i vissa fall avsevärt lägre än för lärare

i motsvarande ställning vid allmänna läroverk och kommunala flickskolor,

kan ett ytterligare eftersättande av lärarpersonalen vid privatläroverken befaras

få menliga konsekvenser för lärarrekryteringen vid dessa läroanstalter,

vilka icke minst i rådande läge ha en viktig uppgift att fylla i den hårt ansträngda

skolorganisationen. Av anförda skäl har jag ansett mig böra föreslå

Kungl. Maj :t att för riksdagen framlägga förslag om principerna för en lönereglering

för lärarpersonalen vid privatläroverken. Med detalj förslag i ämnet

torde däremot böra anstå till 1951 års riksdag. Detsamma gäller frågorna

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 22ö. 11

om statsbidragssystem och statsbidragsprocent, vilka spörsmål befunnits

vara i behov av ytterligare överväganden. Jag har emellertid förutsatt, att

den totala kostnadsökning, som för ifrågavarande skolkategori föranledes

av löneregleringen, i princip skall bäras av statsverket.

Förslag om lönereglering in. in. för lärarpersonalen vid fackskolan för

huslig ekonomi i Uppsala och om provisorisk löneförbättring för lärare vid

Övriga enskilda handarbets- och skolköksseminarier ha av 1944 års lönekommitté

framlagts i betänkande den 10 februari 1950. Detta betänkande

är föremål för remissbehandling och upptages icke i detta sammanhang.

1 fråga om principerna för en lönereglering för privatskolornas lärarpersonal

innebär lönekommitténs förslag sammanfattningsvis följande.

Full likställdhet i lönehänseende mellan privatläroverkens lärare, å ena

sidan, och lärarna vid de allmänna läroverken och de kommunala flickskolorna,

å andra sidan, föreslås genomförd. Med likställdhet i fråga om

löneförmånerna skulle följa jämställdhet i fråga om skyldigheter, t. ex.

beträffande tjänstgöringens omfattning. Kommittén har föreslagit, att ämneslärarna

vid privatläroverken skola inordnas under statens allmänna ailöningsreglemente

samt förutsatt, att det blivande särskilda avlöningsreglementet

för övningslärare skall erhålla tillämpning jämväl å övningslärarna

vid privatläroverken.

Läsåret föreslås skola generellt bestämmas till 38 veckor vid privatläroverken.

Dispens härifrån skulle kunna meddelas endast i rena undantagsfall,

och därvid borde särskilda bestämmelser meddelas angående ökning

av undervisningsskyldigheten för heltidsavlönade befattningshavare.

1 fråga om anställningsförhållandena innebär kommitténs förslag, att vid

privatläroverken skulle införas en anställningsform för ordinarie lärare,

vilken skulle nära ansluta sig till den ordinarie anställningsformen för

lärarna vid de statliga och högre kommunala skolorna. Vid omorganisation

eller avveckling av den privata skola, lärare tillhörde, skulle han i första

hand vara skyldig att underkasta sig förflyttning till annan lärartjänst.

Om av någon anledning förflyttning icke vore möjlig eller lämplig, skulle

läraren erhålla ersättning av statsmedel, motsvarande de inkomster han

skulle uppburit från lärarbefattningen, dock endast i den mån han ej kunde

skaffa sig inkomster genom annat förvärvsarbete. Antalet ordinarie lärartjänster

skulle av Kungl. Maj:t bestämmas för varje skola. Vid privatlaroverken

skulle även finnas extra ordinarie och extra lärare, extra ordinarie

lärare till antal, som skulle bestämmas av Kungl. Maj :t eller, etter Kungl.

Maj :ts bemyndigande, av skolöverstyrelsen.

Vid antagande av ordinarie lärare och rektor skulle skolstyrelse äga

bland behöriga sökande utse, till lärare den som med hänsyn till vederbörliga

befordringsgrunder och skolans speciella förhållanden anses böra

i främsta rummet komma i fråga samt till rektor den som med hänsyn till

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande nr 225.

insikter, erfarenhet och övriga egenskaper, vilka företrädesvis erfordras

hos styresmannen för ett läroverk av ifrågavarande slag, anses lämpligast.

Betiäffande lönegradsplacering in. in. för rektorer samt ordinarie, extra

ordinarie och extra lärare torde få hänvisas till den föregående redogörelsen.

Förslaget överensstämmer i denna del med vad som gäller för motsvarande

lärarpersonal vid allmänna läroverk samt kommunala flick- och mellanskolor

med det undantaget att rektor stjänst avsetts skola tillhöra löneplan

1 och placeras i lönegrad, vars nummer med tre enheter överstiger

lönegradsnumret för respektive lektor, adjunkt och ämneslärarinna vid allmänt

läroverk.

Bestämmelserna i statens allmänna avlöningsreglemente om sjukvård

(7 kap.) ha med hänsyn till den blivande allmänna sjukförsäkringen ansetts

icke böra göras tillämpliga å lärarna vid privatläroverken.

I remissyttrandena har kommitténs förslag i allmänhet tillstyrkts i

princip.

För egen del anser jag kommitténs förslag kunna läggas till grund för

principbeslut om lönereglering för privatläroverkens lärarpersonal, vilket

bl. a. innebär att jag tillstyrker de föreslagna lönegradsplaceringarna för

lärarna. Jag förordar dock följande jämkningar i förslaget.

Såsom i flera remissyttranden framhållits, synes icke lämpligt att för

privatläroverkens lärare tillämpa den ordinarie anställningsform, som tilllämpas

för den statliga lärarpersonalen. Enligt min mening bör ordinarie

lärare vid privatläroverken anställas tills vidare med en ömsesidig uppsägningstid

av sex månader. Därjämte torde för ordinarie lärare "böra i

huvudsak gälla vad som nu är föreskrivet för fast anställd lärare, nämligen

att sådan lärare, som under tre på varandra följande år oförvitligt

tjänstgjort i samma eller motsvarande befattning vid en och samma läroanstalt,

ej må kunna, så länge anstalten åtnjuter statsbidrag, skiljas från

sin befattning, så framt ej skolöverstyrelsen på grund av omorganisation

eller av annan liknande anledning medgiver uppsägning eller anledning

föreligger till entledigande av disciplinära skäl.

Anställnings- och avlöningsförhållandena för rektorerna vid privatläroverken

synas icke böra upptagas till prövning i förevarande sammanhang,

eftersom 1941 års lärarlönesakkunniga erhållit i uppdrag att verkställa

utredning angående den i propositionen 1949: 132 under punkt 3 berörda

frågan om anställningsformen för rektorer vid bl. a. privatläroverken.

Vad angår frågan huruvida lärare vid privatläroverk böra erhålla rätt

till sjukvårdsförmåner enligt 7 kap. statens allmänna avlöningsreglemente

synes med prövningen av detta spörsmål böra anstå.

Förslag till avlöningsbestämmelser och statsbidragsgrunder torde böra

underställas 1951 års riksdag. Erforderliga stadgebestämmelser lärer det

däremot få ankomma på Kungl. Maj :t att besluta om.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 225.

13

Löneregleringen torde böra omfatta de privatläroverk, som nu åtnjuta

statsunderstöd från förslagsanslagen till Privatläroverk: Bidrag till högre

goss- och samskolor, Bidrag till högre flickskolor och Bidrag till enskilda

mellanskolor. Kostnadsökningen på grund av löneregleringen torde kunna

uppskattas till omkring 800 000 kronor för år.

Vad slutligen angår den av löneregleringen föranledda pensionsregleringen

för ifrågavarande lärare, torde frågan härom få föreläggas 1951 års

riksdag.»

Utskottet.

Vad föredragande statsrådet anfört angående de omständigheter som

föranlett, att för innevarande års riksdag framlagts principförslag om lönereglering

för lärarpersonalen vid de statsunderstödda privatläroverken, har

icke givit utskottet anledning till särskilt uttalande. Såsom av propositionen

framgår är löneregleringen — sedan förslag till avlöningsbestämmelser

och statsbidragsgrunder underställts 1951 års riksdag — avsedd att träda

i tillämpning den 1 juli 1951.

Utskottet tillstyrker, att de statsunderstödda privatläroverkens lärare

löneregleras på sätt i propositionen föreslagits, innebärande att ämnes1

är ar na inordnas under statens allmänna avlöningsreglemente och övningslärarna

under avlöningsreglementet för övningslärare. Likaledes tillstyrker

utskottet de föreslagna lönegradsplaceringarna för lärarna. Rektorernas

anställnings- och avlöningsförhållanden, vilka f. n. äro under utredning,

innefattas icke i det nu framlagda förslaget.

I fråga om anställningsförhållandena för ordinarie lärare innebar lönekommitténs

förslag, att dessa skulle nära ansluta sig till den ordinarie anställningsformen

för lärare vid de statliga och de högre kommunala skolorna.

I propositionen förordas däremot, att privatläroverkens ordinarie

lärare anställas tills vidare med ömsesidig uppsägningstid av 6 månader,

varjämte för lärare med minst 3 års oavbruten anställning skulle gälla

vissa, redan nu gällande garantier mot skiljande från befattningen. I de

likalydande motionerna I: 522 och II: 618 yrkas, att anställningsformen för

ordinarie lärare vid privatläroverken utformas i enlighet med lönekommitténs

förslag. Utskottet vill icke förneka, att den av motionärerna åberopade

likställdheten på förevarande punkt mellan lärarna vid privatläroverken

och vissa andra statsunderstödda skolor är av viss betydelse ur rekryteringssynpunkt.

Å andra sidan synes det uppenbart, att anställningens fasthet

i allmänhet icke bör förutsättas vara densamma vid ett privatläroverk

som vid ett statligt läroverk eller en högre kommunal skola, där staten

respektive vederbörande kommun garanterar skolans fortbestånd i enlighet

med grunderna för den fastställda allmänna skolorganisationen i riket. Utskottet

har därför funnit övervägande skäl tala för den i propositionen in
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande nr 225.

tagna ståndpunkten i förevarande avseende och avstyrker därför motionerna

I: 522 och II: 618, såvitt nu är i fråga.

Beträffande sjukvårdsförmåner anförde lönekommittén i sitt betänkande,

att bestämmelserna härom i statens allmänna avlöningsreglemente ansetts

med hänsyn till den blivande allmänna sjukförsäkringen icke böra göras

tillämpliga på lärarna vid privatläroverken. I propositionen hålles emellertid

frågan tills vidare öppen. I de likalydande motionerna I: 522 och II: 618

yrkas, att lärarna vid privatläroverken erhålla sjukvårdsförmåner enligt

avlöningsreglementet. Utskottet får erinra, att i proposition nr 252 till

innevarande års riksdag förordats anstånd med ikraftträdande av lagen om

allmän sjukförsäkring till tidpunkt som framdeles bestämmes av Konungen

med riksdagen. Sedan riksdagen numera godkänt detta förslag, torde tillräckliga

skäl icke föreligga att vid genomförandet av den föreslagna löneregleringen

utesluta lärarna vid privatläroverken från förmån av sjukvård

i den utsträckning som gäller för lärare med nyreglerad lön vid andra statsunderstödda

läroanstalter.

Frågorna om statsbidragssystem och statsbidragsprocent vid genomförandet

av lönereglering för privatläroverken lösas icke i propositionen utan ha

befunnits vara i behov av ytterligare överväganden. Av redogörelsen i propositionen

framgår, att delade meningar kommit till uttryck i nämnda avseende,

varför olika föreliggande förslag kunna väntas komma under omprövning,

innan frågan förelägges riksdagen. I nuvarande läge anser sig

utskottet icke böra göra något uttalande i frågan, varför utskottet icke kan

tillstyrka det yrkande som framställts i motionen 1: 484.

Löneregleringsförslaget avsåg vid tiden för propositionens framläggande

21 statsunderstödda privatläroverk. Sedan en högre flickskola numera ombildats

till kommunal flickskola, kan löneregleringen beräknas omfatta 20

skolor. Utanför löneregleringen skulle enligt propositionen ligga lärarna vid

Höglandsskolan och Franska skolan, båda i Stockholm, vilka skolor visserligen

åtnjuta statsunderstöd men icke från vederbörande förslagsanslag till

privatläroverk. I motionen II: 573 yrkas att riksdagen måtte beakta jämväl

sistnämnda skolors ekonomiska ställning så att dessas lärare kunna tillförsäkras

samma ekonomiska förmåner och samma ställning i övrigt som

lärarna vid övriga enskilda skolor. Enligt vad utskottet inhämtat ha för

Höglandsskolan och Franska skolan icke såsom statsbidragsvillkor uppställts

så detaljerade och i olika avseenden bindande föreskrifter som för

de privatläroverk som åtnjuta statsunderstöd från vederbörande förslagsanslag.

De förra skolorna intaga härigenom en friare ställning än de senare,

vilket förhållande bl. a. inverkar på frågan om lönereglering. Med hänsyn

till att de båda nu ifrågavarande skolornas organisation ansluter sig till

inom det allmänna skolväsendet förekommande skolformer har utskottet

emellertid för sin del icke något att erinra mot att frågan om inordnande

av deras lärare under den nya löneregleringen för privatläroverken göres

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 225.

15

till föremål för utredning och att för riksdagen framlägges förslag i ämnet,

i den mån skäl därtill befinnas vara för handen.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

1. att riksdagen må med bifall till Kungl. Maj:ts förslag

samt med avslag å motionerna I: 522 och II: 618, i vad de

avse anställningsformen för ordinarie lärare, godkänna de

i statsrådsprotokollet över finansärenden för den 24 mars

1950 framlagda grunderna för en lönereglering för lärarpersonalen

vid de statsunderstödda privatläroverken, avsedd

att träda i tillämpning den 1 juli 1951;

2. att riksdagen må i anledning av motionerna 1: 522 och

II: 618, i vad de avse rätt till sjukvårdsförmåner, i skrivelse

till Kungl. Maj:t giva tillkänna vad utskottet anfört;

3. att motionen I: 484 icke må till någon riksdagens åtgärd

föranleda;

4. att riksdagen må i anledning av motionen 11:573 i

skrivelse till Kungl. Maj :t giva tillkänna vad utskottet anfört.

Stockholm den 30 november 1950.

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Sven Larsson, Karl Andersson, Ohlon,

Gustaf Karlsson, fröken Andersson, herrar Berling, Sundelin, Leander, Gillström,

Johan Eric Ericson, Lundqvist, Hesselbom, Ivar Persson, Einar Persson

och Pålsson; samt

från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Malmborg i

Skövde, Bergström, Boman i Kieryd, Mårtensson i Uddevalla, Svensson i

Ljungskile, Lindholm, Rubbestad, Eriksson i Sandby, Staxäng, Åkerström,

Pettersson i Dahl, Henriksson, Nihlfors och Gustafsson i Stockholm.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1950:410 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utgifter å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1950/51, i vad propositionen a1 i texten