Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående förvärv av viss tidigare tyskägd gruvegendom m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

1950-03-28 · 23 sidor, varav 23 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 23 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1950:55, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående förvärv av viss tidigare tyskägd gruvegendom m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 55.

1

Nr 55.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående förvärv

av viss tidigare tyskägd gruvegendom m. m.

jämte i ämnet väckta motioner.

(l:a avd.)

I propositionen nr 63 har Kungl. Maj :t, under åberopande av bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över handelsärenden för den 27 januari 1950,

föreslagit riksdagen att

dels godkänna ett genom det vid berörda statsrådsprotokoll fogat köpeavtal

gjort förvärv av viss gruvegendom m. m.,

dels till Aktieteckning i Aktiebolaget Statsgruvor å tilläggsstat II till riksstaten

för budgetåret 1949/50 under kapitalbudgeten, fonden för statens

aktier, anvisa ett investeringsanslag av 12 000 000 kronor,

dels ock besluta, att staten genom riksgäldskontoret skall ställa garanti

för lån i mån av behov åt Aktiebolaget Statsgruvor till ett belopp av högst

8 000 000 kronor.

I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft

dels en inom första kammaren av herr de Geer väckt motion (I: 367), vari

hemställts, att riksdagen under förutsättning att köpeavtalet beträffande de

tyskägda gruvorna godkännes av riksdagen måtte besluta,

att till aktieteckning i Aktiebolaget Statsgruvor å tilläggsstat II till riksstaten

för budgetåret 1949/50 under kapitalbudgeten, fonden för statens aktier,

anvisa ett investeringsanslag av 10 miljoner kronor,

att staten genom riksgäldskontoret skall ställa garanti för lån i mån av

behov åt Aktiebolaget Statsgruvor till ett belopp av högst 4 miljoner kronor,

att Aktiebolaget Statsgruvor icke erhåller någon driftsorganisation utan

att dess arbetsuppgifter begränsas till administration, övervakning, planläggning

samt underhandling och avslutande av legobrytningsavtal eller andra

uppgörelser beträffande de f. d. tyskägda gruvorna samt

att det uppdrages åt regeringen att avgöra, om icke vissa av de arbetsuppgifter,

som av gruvorganisationssakkunniga förutsatts skola ligga under ett

nytt ämbetsverk, med fördel kunde anförtros åt det statliga gruvbolaget;

dels en inom andra kammaren av herr Häckner m. fl. väckt motion (II:

446), vari hemställts, att riksdagen, med avslag å Kungl. Maj :ts proposition

nr 63 angående förvärv av viss tidigare tyskägd gruvegendom, måtte i skrivelse

till Kungl. Maj:t begära förnyad utredning angående dessa gruvors

framtida ställning:

t Bihang till riksdagens protokoll 1950. 6 samt. Nr 55 — 63.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 55.

dels ock två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren

av herr Ewerlöf m. fl. (I: 368) och den andra inom andra kammaren av herr

Hjalmarson m. fl. (II: 447), i vilka hemställts, att riksdagen icke måtte godkänna

det vid propositionen nr 63 fogade köpeavtalet angående förvärv av

viss gruvegendom samt att riksdagen måtte avslå framställningen om därav

betingade anslag och lånegaranti.

I fråga om de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden, får

utskottet hänvisa till motionerna I: 367, II: 446 och II: 447.

Inledning.

Mot slutet av andra världskriget uppkom frågan, hur det skulle förfaras

med sådan i Sverige befintlig egendom, som tillhörde tyska medborgare

och offentliga eller enskilda institutioner i Tyskland. För att skapa erforderlig

kontroll över dylik egendom vidtogos från svensk sida olika åtgärder.

Bland annat utfärdades lagen den 29 juni 1945 (nr 522) om kontroll å

viss utländsk egendom m. m. Denna lag, den s. k. kontrollagen, öppnade

möjlighet för kontroll och övervakning av utländsk egendom i riket genom

skingringsförbud och kvarstad. I samband härmed anförtroddes olika

kontroll- och förvaltningsuppgifter åt en speciell administrativ myndighet,

flyktkapitalbyrån, och åt en nämnd med väsentligen judiciella funktioner,

restitutionsnämnden. Med stöd av kontrollagen infördes skingringsförbud

å tysk egendom i landet. Sedan det visat sig erforderligt att skapa

möjlighet för mer vittgående ingripanden, utfärdades lagen den 14 december

1945 (nr 885) om administration av vissa bolag m. m. Med stöd av

denna lag, den s. k. administrationslagen, kan offentlig administration anordnas

för svenskt aktiebolag eller annan juridisk person, vari finnes ett

bestämmande tyskt inflytande. Samtidigt ändrades kontrollagen, så att möjlighet

erhölls att försälja kvarstadsbelagd egendom. Genom särskild överenskommelse

med de västallierade regeringarna reglerades frågan hur de

tyska tillgångarna i Sverige skulle slutligt disponeras. Härutinnan torde få

hänvisas till propositionen nr 367 till 1946 års riksdag och riksdagens skrivelse

nr 555 samma år.

Bland svenska företag med dominerande tyska intressen intogo vissa mellansvenska

gruvbolag en betydande plats. Till dessa hörde Hörkens Gruvaktiebolag,

Håksbergs nya grufaktiebolag, Grufaktiebolaget Lekomberg,

Aktiebolaget Stollbergs grufvor och anrikningsverk, Stora Långviks grufveaktiebolag

samt Aktiebolaget nya Noragrufvorna. Samtliga dessa bolag

sattes år 1946 och 1947 under administration.

Med hänsyn icke minst till de naturtillgångar, som utgjorde gruvbolagens

huvudsakliga egendom, ansågs det böra tagas under övervägande, huruvida

det icke ur allmänna synpunkter vore önskvärt att företagen överfördes i

statlig ägo. För att förbereda en lösning av denna fråga uppdrog dåvarande

statsrådet Kock. jämlikt bemyndigande av Kungl. Maj :t den 21 maj 1948,

åt särskilda sakkunniga att vid förhandlingar om gruvornas försäljning fö
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 55

3

reträda staten som köpare och avgiva förslag om det bild, som staten enligt

affärsmässiga grunder kunde giva för företagen i fråga eller för vissa bland

dem. De sakkunniga skulle vidare utarbeta förslag hur ett affärsmässigt organiserat

statligt bolag för driften av gruvorna borde finansieras och konstrueras.

Den 29 januari 1949 avgåvo de sakkunniga, som antagit benämningen

tyskgruvekommittén, ett betänkande med utredning rörande gruvföretagen

i fråga. Betänkandet innehåller bland annat en värdering av de berörda bolagens

anläggningstillgångar. Dessas värde uppskattas av kommittén till ca

12 miljoner kronor per den 1 januari 1949. Omsättningstillgångar och leverantörsskulder

ha icke medtagits vid värderingen. Av särskilda skäl ha icke

heller medräknats några kostnader för en arbetarpensionering, fastän sådana

kostnader beräknades uppkomma efter ett statsförvärv av gruvorna.

I en den 10 juni 1949 dagtecknad skrift avgåvo generaldirektören ödeeri

och auktoriserade revisorn Rybeck förslag till kronans anbud å gruvegendomen.

Häri togs hänsyn till de förut nämnda pensions- och avvecklingskostnaderna

ävensom till sådant siffermaterial, som icke varit tillgängligt vid

tyskgruvekommitténs värdering. Resultatet av omräkningen blev, att ödeen

och Rybeck kommo fram till ett sammanlagt värde å anläggningstillgångarna

av cirka 10 miljoner kronor, vilken summa också föreslogs bli anbudssumma.

Av de två enskilda spekulanter, som beretts tillfälle att inkomma med anbud

å gruvegendomen, avgav endast det inom Jernkontoret bildade konsortiet

ett anbud. I detta erbjöds för anläggningstillgångarna per 1 april 1949

ett belopp av 4,5 miljoner kronor. I anbudet angavs att driften vid Håksberg

skulle omedelbart nedläggas, medan övriga gruvor skulle drivas av ett nybildat

bolag. För i samband med driftnedläggelsen eventuellt uppkommande

kostnader för sociala åtgärder förbehöll sig anbudsgivaren avdrag på köpeskillingen.

Sedan de två avgivna anbuden prövats, anbefallde Kungl. Maj:t den 2

september 1949 flyktkapitalbyrån att uppdraga åt administratörerna för de

sex gruvbolagen att i samråd med nuvarande direktören Alvar Lindencrona

upprätta avtal med företrädarna för svenska staten om försäljning av de

gruvor, som ägdes av de sex gruvbolagen, jämte annan bolagen tillhörig

egendom av betydelse för gruvdriften.

Efter förhandlingar mellan bolagens administratörer samt ödeen och Rybeck

upprättades förslag till avtal om överlåtelse till svenska staten av

denna egendom. I skrivelse den 14 september 1949 hemställde flyktkapitalbyrån,

att Kungl. Maj:t måtte godkänna det upprättade avtalsförslaget.

Genom beslut den 16 september 1949 godkände Kungl. Maj :t, att avtal om

överlåtelse till kronan av ifrågavarande gruvor in. in. upprättades i enlighet

med förslaget samt bemyndigade Ödeen och Rybeck att å kronans vägnar

under förbehåll om riksdagens bifall till kronans förvärv underteckna

avtalet. Samma dag upprättades avtal i enlighet med förslaget och Kungl.

Maj :ts beslut.

Då flera frågor om formerna för gruvornas drift, finansiering och admi
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 55.

nistration behövde ytterligare utredas, uppdrog statsrådet Kock, jämlikt bemyndigande

av Kungl. Maj :t den 4 augusti 1949, åt särskilda sakkunniga

att verkställa utredning i ämnet.

Den 21 november 1949 överlämnade de sakkunniga, som antagit benämningen

gruvorganisationskommittén, ett delbetänkande med förslag rörande

ett statligt gruvaktiebolag för tyskgruvorna.

Gruvor och malmtillgångar.

De brytvärda fyndigheter, som tillhöra de förut nämnda sex gruvbolagen,

ha av tyskgruvekommittén sammanförts till lämpliga drifttekniska enheter.

Till dessa enheter ha dessutom hänförts vissa närliggande, ej brytvärda

fyndigheter. De driftenheter, som kommittén sålunda kommit fram

till, äro följande.

1) Håksbergsgruvorna, belägna norr och nordost om Ludvika och omfattande
dels

Håksbergszonen med Iviks-, Ickorrbotten-, Håksbergs-, Källbotten-,

Gräsbergs- och Torrstensbergsfälten med sammanlagt 112 utmål;

dels Lekombergszonen med Lekombergs-, Sörviks-, Gussjöbergs-, Dammgruve-

och Laggaruddsfälten med sammanlagt 31 utmål;

dels ock Stollbergszonen med Stollbergs-, Dammbergs- och Svartbergsfälten

med sammanlagt 39 utmål.

2) Starkgruvorna, belägna inom Norbergs municipalsamhälle och omfattande
Eskilbacks-

och Karlvagnsfälten med sammanlagt 16 utmål.

3) Intrångsgruvorna, belägna nordost om Hedemora och omfattande

Intrångsfältet, Middagsgruvan, Jelkgruvan och Bensåsfältet med sammanlagt

12 utmål.

Sammanfattningsvis kan enligt tyskgruvekommittén sägas, att de nu ifrågavarande

sex gruvbolagens malmtillgångar representera en betydande del,

inemot 15 procent, av de mellansvenska järnmalmstillgångarna och att däri

ingående manganjärnmalmer utgöra omkring 28 procent av vårt lands samlade

mangantillgångar samt att bland annat blymalmerna äro av viss betydelse.

Tyskgruvekommitténs utredning.

Tyskgruvekommittén har efter en undersökning av de berörda företagens

fyndigheter, anläggningar, drift och ekonomi framlagt ett tekniskt, ekonomiskt

och organisatoriskt underlag för bedömandet av frågan om ett statsövertagande

av tyskgruvorna.

I enlighet med direktiven för utredningen har utgångspunkten för kommittén

varit, att gruvorna efter ett statsförvärv skulle drivas av ett statligt

aktiebolag. Kommittén har, såsom tidigare nämnts, gjort en bedömning av

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 55.

5

vilka gruvor som kunna anses vara brytvärda och vid sina kalkyler sammanfört

de brytvärda gruvorna och vissa närbelägna icke brytvärda fyndigheter

till lämpliga driftsenheter. Härutinnan torde få hänvisas till propositionen,

s. 5—7.

Såsom ett led i sina kalkyler har tyskgruvekommittén företagit beräkningar

rörande den lämpliga omfattningen av driften och rörande

brytningstiden vid de gruvor, som kommittén funnit brytvärda. Härutinnan

hänvisas till propositionen, s. 8 och 9.

Såsom underlag för sina beräkningar har tyskgruvekommittén vidare

gjort en uppskattning av det rörelsekapital och det

kapital för investeringar, som erfordras efter ett

förvärv av gruvorna. Enligt kommitténs beräkning bör rörelsekapitalet

utgöra hälften av de totala rörliga kostnaderna för malmbrytningen.

Då dessa av tyskgruvekommittén beräknats till ungefär 10 miljoner

kronor före limonitbrytningens igångsättande, har kommittén funnit behov

föreligga av ett rörelsekapital av 5 miljoner kronor. Efter påbörjandet

av nyssnämnda brytning beräknas behovet av rörelsekapital växa till 6 miljoner

kronor.

Kapitalbehovet för andra nyanläggningar än bostäder uppskattas av tyskgruvekommittén

till 7,614 miljoner kronor.

Tyskgruvekommittén har vidare räknat med ett visst kapitalbehov för

modernisering m. m. av bostäderna vid gruvorna. Kommittén anser, att ett

belopp av 0,35 miljon kronor kräves för modernisering av bostäder, inklusive

uppförande av ungkarlshotell i Håksberg. Erforderliga kostnader för nya

bostäder uppskattas till i runt tal 8,8 miljoner kronor. Kommittén räknar

därvid med en subvention av tio procent av byggnadskostnaderna eller alltså

ett belopp av 0,9 miljon kronor.

Det totala kapitalbehov för investeringar, som tyskgruvekommittén i sina

kalkyler räknar med, utgör 4,36 miljoner kronor för limonitmalmsbrytning

och (7,614 — 4,36 + 0,35 =) 3,604 miljoner kronor för andra ändamål eller sammanlagt

7,964 miljoner kronor.

Det sammanlagda värdet å anläggningstillgångarna vid

gruvfälten har av tyskgruvekommittén uppskattats till i runt tal 12 miljoner

kronor. Denna summa kan enligt kommittén läggas till grund för bedömandet

av vad som skall vara en rimlig köpeskilling för gruvorna.

Förefintliga omsättningstillgångar och leverantör sskulder

äro icke medtagna i tyskgruvekommitténs värderingar.

Till särskild behandling har tyskgruvekommittén upptagit frågan om a rbetare

pensioner. Kommittén framhåller därvid, att den vid sina beräkningar

icke tagit hänsyn till dessa kostnader.

Det av tyskgruvekommittén beräknade sammanlagda kapitalbehovet före

ett igångsättande av limonitmalmsbrytning i Stollberg uppgår till ett belopp

av cirka 20,6 miljoner kronor, fördelat på följande poster.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 55.

Milj. kr.

Drifts- och realisationsvärde för anläggningarna .................. 12,o

Rörelsekapital ................................................ 5.o

Kapital för investeringar........................................ 3,604

20,604

Limonitmalmsbrytningens igångsättande skulle föranleda behov av ytterligare

1 miljon kronor i rörelsekapital och 4,36 miljoner kronor för nyanläggningar.

Vad angår finansieringen av kapitalbehovet för ett statligt

aktiebolag för övertagande av tyskgruvorna anser tyskgruvekommittén,

att inköps- och rörelsekapitalet torde böra inrymmas i aktiekapitalet, medan

återstående kapital anses kunna åtminstone till en början finansieras genom

lån med säkerhet i anläggningstillgångarna. Skall limonitmalmsbrytning

igångsättas, kan det enligt kommittén måhända visa sig lämpligare att

verkställa en utökning av aktiekapitalet. Tyskgruvekommittén kommer så

fram till ett från början erforderligt aktiekapital av 17 miljoner kronor.

Emellertid torde enligt kommittén en viss nedräkning av aktiekapitalet

under den tid anläggningarna vid Starkgruvorna och Håksberg uppföras

kunna vara motiverad. Det har därför synts kommittén lämpligt, att aktiekapitalet

bestämmes till lägst 10 miljoner och högst 30 miljoner kronor.

Köpeavtalet.

Härutinnan hänvisas till s. 13 och 14 samt 38—41 i propositionen.

Gruvorganisationskommitténs utredning och förslag rörande

tyskgruvorna.

Gruvorganisationskommittén har till en början gjort en närmare beräkning

av den köpeskilling, som staten enligt köpeavtalet skall erlägga

för gruvorna och annan genom avtalet förvärvad egendom.

Den sammanlagda köpeskillingen för den gruvegendom m. m., som staten

enligt köpeavtalet skall övertaga den 1 april 1950, utgör enligt kommitténs

uppskattning 12,26 miljoner kronor, varav i anläggningstillgångar 8,30 miljoner

kronor och i omsättningstillgångar 3,96 miljoner kronor, därvid avdrag

gjorts för skulder med 1,99 miljon kronor.

Gruvorganisationskommittén har vidare gjort en beräkning av det rörelsekapital

och det kapital för investeringar i anläggningar, som kommer att

erfordras sedan staten övertagit tyskgruvorna. Såsom grundval för denna

uppskattning har kommittén gjort vissa antaganden om den framtida

driftens form och omfattning. I samband härmed har kommittén

understrukit, att dess bedömanden i dessa frågor icke få i något hän
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 55.

7

seende binda den blivande företagsledningen, på vilken det enligt kommitténs

mening bör ankomma att ingående pröva dessa frågor.

Vad angår formen för driften har kommittén anfört, att staten har möjlighet

att antingen själv driva gruvorna eller att låta något enskilt företag

helt eller delvis övertaga gruvdriften under legodrifts- eller arrendeform.

Vid uppskattningen av kapitalbehovet har emellertid kommittén förklarat

sig bortse från driftformen och beräknat det erforderliga kapitalet såsom

om gruvorna helt komma att drivas i egen regi.

Beträffande driftens omfattning vid de olika gruvorna uttalar kommittén,

att det är vanskligt att för närvarande förutse vad som kommer att

vara lämpligt vid den framtida tidpunkt, då företagsledningens ställningstaganden

skola ske. Å ena sidan bör enligt kommittén kapitalbehovet icke

bedömas så försiktigt, att företagsledningen — för det fall att den skulle

finna en mera omfattande drift motiverad — hindras av att alltför ringa

driftkapital ställts till dess förfogande. Å andra sidan har det synts kommittén

vara av vikt att icke pålägga företaget större kapitalomkostnader

än som svara mot den omfattning av verksamheten, som företagsledningen

kan komma att finna motiverad. Från dessa utgångspunkter har gruvorganisationskommittén

även i sådana fall, då ett nedläggande av brytningen

eller en drift av mindre omfattning i och för sig ansetts väl motiverad, ändock

vid beräkningen av kapitalbehovet antagit att drift kommer att äga

rum, respektive att driften får en viss större omfattning. En förutsättning

härför har dock varit, att drift av ifrågavarande omfattning kan anses ekonomiskt

försvarbar under ej alltför ogynnsamma antaganden beträffande

prisutveckling och avsättningsmöjligheter. I fall då osäkerhet rått om nyssnämnda

faktorer eller om möjligheten att åvägabringa en snar och ekonomisk

lösning av viktiga tekniska problem har kommittén, enligt vad den

själv förklarar, varit mycket försiktig i sina antaganden om upptagande av

ny eller utvidgning av pågående brytning.

Kommittén har med utgångspunkt från vissa närmare angivna antaganden

rörande driftens form och omfattning vid de olika gruvorna (se s. 16—19 i

propositionen) företagit en beräkning av det rörelsekapital

och det kapital för investeringar i anläggningar,

som kräves sedan staten övertagit gruvorna. Ifråga

om det erforderliga rörelsekapitalet erinrar kommittén om att köpeskillingen

för omsättningstillgångarna (malmlager, materiallager och kundfordringar)

beräknats till sammanlagt 5,ds miljoner kronor och att dessa beräkningar

bygga på uppgifter, som inhämtats från företagens nuvarande ledning.

Enligt kommitténs antaganden kommer driften i förhållande till nuvarande

omfattning att ökas vid Håksberg men vid övriga gruvor bli i huvudsak

av oförändrad omfattning. Detta torde enligt kommittén, såvitt nu kan

bedömas, icke i nämnvärd grad inverka på det erforderliga rörelsekapitalet.

Kommittén har därför ansett sig kunna uppskatta detta till i runl lal 6 miljoner

kronor.

Kapitalbehovet för nyanläggningar och kompletteringar av nuvarande

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 55.

driftanläggningar samt förberedelsearbeten under jord beräknades av tyskgruvekommittén,

för Håksbergszonens del till sammanlagt cirka 1 miljon

kronor. Gruvorganisationskommittén framhåller, att vissa av nyssnämnda

kommitté förutsatta anskaffningar m. in. till stor del kommit till stånd, men

att vissa ytterligare utbyggnader planerats och delvis genomförts samt att

vid tillträdet den 1 april 1950 kunna antagas återstå vissa arbeten och anskaffningar,

som antingen bundits genom beställningar eller eljest kunna

betraktas som nödvändiga. Efter en granskning av den nuvarande företagsledningens

planer har gruvorganisationskommittén uppskattat kapitalbehovet

för de vid tillträdet återstående arbetena och anskaffningarna till sammanlagt

0,65 miljon kronor. Härtill kommer enligt kommittén ett kapitalbehov

av 0,5 miljon kronor för fortsatt bedrivande av igångsatta förberedelsearbeten

under jord. Totalt uppskattar således kommittén kostnaderna

för anläggningar och anskaffningar samt förberedelsearbeten under jord

inom Håksbergszonen till i runt tal 1,2 miljon kronor. Kommittén framhåller,

att härutöver behov kan uppstå av vissa personal- och hjälpanläggningar

samt anskaffningar för rationalisering. Kommittén har emellertid

icke medräknat dessa behov, då de äro avhängiga av den takt, i vilken en

eventuell utvidgning av driften vid Håksberg kan ske.

I fråga om kapitalbehovet för nyanläggningar i Stollberg framhåller gruvorganisationskommittén,

att vissa av tyskgruvekommittén förutsedda arbeten

därstädes i stor utsträckning redan utförts, varför endast smärre belopp

erfordrades till ifrågavarande arbeten. Gruvorganisationskommittén anser

emellertid vissa ytterligare ombyggnader och anskaffningar vara erforderliga.

Det sammanlagda kapitalbehovet för anläggningar i Stollberg uppskattas

av kommittén till cirka 0,6 miljon kronor. Samtidigt framhålles, att även här

torde förefinnas behov av personal- och hjälpanläggningar, vilkas utförande

enligt kommittén dock bör bli beroende av huruvida fortsatt drift kommer

till stånd efter utbrytandet av den nuvarande blymalmen. Något kapitalbehov

härför har kommittén icke upptagit. I motsats till tyskgruvekommittén

har gruvorganisationskommittén icke beräknat något kapitalbehov för limonitmalmsbrytning.

Detta sammanhänger med att gruvorganisationskommittén

av tekniska och ekonomiska skäl icke räknat med någon sådan brytning

i Stollberg.

För Starkgruvornas del har gruvorganisationskommittén utgått från en

betydligt mindre omfattning av driften än tyskgruvekommittén antagit. Enligt

gruvorganisationskommitténs uppfattning erfordras sålunda allenast kapital

för vissa anläggningar till rationalisering av driften. Kapitalbehovet

härför uppskattas av kommittén till 0,2 miljon kronor.

Då för övriga gruvor något behov av kapital för nyanläggningar och kompletteringar

av nuvarande driftanläggningar samt förberedelsearbeten under

jord icke anses föreligga, beräknar gruvorganisationskommittén det sammanlagda

kapitalbehovet för nu nämnda ändamål till 2 miljoner kronor.

Gruvorganisationskommittén har vidare räknat med ett behov av kapital

för undersökningsarbeten. De sammanlagda kostnaderna härför uppskattas

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 55.

9

av gruvorganisationskommittén mycket schematiskt till 3 miljoner kronor.

Detta kapitalbelopp bör emellertid enligt kommittén icke i sin helhet medräknas

i detta sammanhang, enär kommittén förutsatt att i framtiden medel

skulle löpande avsättas för undersökningsarbeten. Med hänsyn till hittills

försummade arbeten och framför allt den forcering, som den begränsade

brytningstiden i Stollberg nödvändiggör, torde emellertid under den

första tiden eventuellt särskilda medel krävas för ändamålet. Storleken av

det sålunda erforderliga kapitalet har kommittén bedömt till i runt tal 1

miljon kronor.

För modernisering av bolagens bostadsbestånd har gruvorganisationskommittén

räknat med ett betydande kapitalbehov. Kommittén omnämner, att

bolagen förfoga över sammanlagt 766 bostadslägenheter med cirka 1 500

rumsenheter. Huvudparten av lägenheterna eller cirka 53 procent äro enrumslägenheter.

Enligt vad kommittén uppgiver sakna cirka 48 procent av

bostäderna vatten och avlopp och endast ungefär 40 procent äro fullt moderna.

På grundval av en expertundersökning har gruvorganisationskommittén

uppskattat kostnaderna för erforderliga moderniseringar av bostadsbeståndet

till ca 2,8 miljoner kronor.

Gruvorganisationskommittén har vidare funnit''behov föreligga av uppförande

av nya bostäder. Kostnaderna härför utom ungkarlsbostäderna ha beräknats

till ca 3,3 miljoner kronor. Kommittén anser emellertid, att denna

post icke bör betraktas som en med frågan om gruvdriftens övertagande

ovillkorligt sammanhängande kapitalutgift utan snarare som ett led i statens

allmänna stöd till utökning och förbättring av bostadsbeståndet.

En annan fråga, som berörts av gruvorganisationskommittén i samband

med uppskattningen av kapitalbehovet, är frågan om de anställdas pensionering.

Kommittén har därvid kommit till det resultatet, att något särskilt

kapitalbehov för pensionsändamål icke nu behöver upptagas.

Det sammanlagda kapitalbelopp, som enligt gruvorganisationskommitténs

beräkningar erfordras vid statens övertagande av tyskgruvorna eller

inom en begränsad tid därefter, framgår av följande tabell.

Milj. kr

Förefintliga anläggningstillgångar .............................. 8,3

Malm- och materiallager samt övriga rörelsemedel................ 6,o

Fullföljande av igångsatta anläggningsarbeten.................... 2,o

Eftersatta undersökningsarbeten ................................ l,o

Reparation och modernisering av bostadsbeståndet .............. 2,8

Nybyggnad av bostäder ...................................... 3,3

23,4

Sedan gruvorganisationskommittén framräknat det sammanlagda kapitalbehovet,

har kommittén diskuterat finansieringsfrågan. Härvid

har kommittén enligt direktiven för utredningen utgått från att gruvorna

efter statsövertagandct skola drivas av ett statligt aktiebolag. Såsom omnämnts

i det föregående har kommittén ansett, att posten till nybyggnad av

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 55.

bostäder icke bör medräknas i detta sammanhang. Avsikten är att kapitalbehovet

för detta ändamål skall finansieras efter samma linjer, som gälla

för den allmänna bostadsförsörjningen. Det kapitalbehov, som kommittén

i sitt finansieringsförslag utgått från, utgör således (23,4 — 3,3 =) 20,i miljoner

kronor, vilket belopp avrundats till 20 miljoner kronor.

I den mån ifrågavarande kapital beräknas vara konstant bundet i bolagets

rörelse, bör det enligt gruvorganisationskommittén principiellt ha karaktären

av eget kapital. I den mån däremot som kapitalbehovet kan beräknas

variera och i synnerhet för det fall att osäkerhet nu kan råda därom,

huru stort kapital som för visst ändamål kan visa sig erforderligt, bör

enligt kommittén låneformen i princip föredragas för att möjliggöra en anpassning

av kapitalet till det aktuella behovet och därmed icke belasta driften

med högre förräntningskostnader och dylikt än nödvändigt.

I finansieringsfrågan anför kommittén vidare bland annnat följande.

Vid bedömande av finansieringsfrågor i detta speciella fall, då det gäller

ett helt statsägt företag, tillkomma utöver vad som ovan anförts nya och

särskilda omständigheter. Då såväl aktiekapital som lån åtminstone vid

bolagets start komma att i sin helhet tillskjutas av staten och då staten

trots bolagsformen i realiteten ej torde kunna undandraga sig obegränsad

ekonomisk ansvarighet, torde skillnaden mellan eget kapital och främmande

kapital vara uteslutande formell. Det synes oss således ur denna synpunkt

vara ganska likgiltigt om aktiekapitalets andel av totalkapitalet är

större eller mindre. Viktigare därvid torde ur bolagets synpunkt vara att

kapitalet i så liten utsträckning som är möjligt och ur andra synpunkter

lämpligt bindes i ett fast aktiekapital.

Från dessa utgångspunkter har gruvorganisationskommittén i finansieringsfrågan

kommit fram till det resultatet, att det nya bolagets eget kapital

icke bör sättas högre än till omkring 12 miljoner kronor. Med hänsyn

bland annat till att bolaget skall övertaga en i gång varande rörelse har det

synts kommittén vara skäl att bolaget redan från början erhåller en reservfond.

Enligt kommittén bör detta lämpligen ske genom att aktierna betalas

till en överkurs av förslagsvis 20 procent, varigenom fonden genast skulle få

den i aktiebolagslagen angivna omfattningen. Kommittén föreslår sålunda,

att bolaget skall erhålla ett aktiekapital av 10 miljoner kronor och en på

nyss angivet sätt bildad reservfond av 2 miljoner kronor.

Återstående kapitalbehov varom i detta sammanhang är fråga, i runt tal

8 miljoner kronor, bör enligt kommittén täckas genom lån, som förräntas

efter sedvanlig ränta och amorteras. Kommittén föreslår, att staten genom

riksgäldskontoret skall ställa garanti i mån av behov för lån åt bolaget till

högst nyssnämnda belopp.

Gruvorganisationskommittén har slutligen behandlat frågan om bi 1 d a ndet

och organisationen av det statliga bolaget för driften

av tyskgruvorna. Enligt kommitténs förslag skola stiftarna utgöras av

staten samt de statliga gruvbolagen Mertainens grufaktiebolag och Ruotivare

grufaktiebolag. De sistnämnda bolagen skulle teckna vardera en aktie

och som lån erhålla härför erforderliga medel. Kommittén har uppgjort för
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 55.

11

slag till bolagsordning för det nya bolaget. Enligt detta skulle bolaget benämnas

Aktiebolaget Statsgruvor och ha till ändamål att idka gruvrörelse

jämte annan därmed förenlig teknisk, industriell eller kommersiell verksamhet.

Aktiekapitalet bestämmes i den föreslagna bolagsordningen till

lägst 8 och högst 24 miljoner kronor. Styrelsen skulle bestå av tre ledamöter

och hava sitt säte i Håksberg.

Särskilt yttrande har avgivits av kommittéledamoten Bengtson.

Denne framhåller bland annat, att det på den korta tid, som stått till kommitténs

förfogande, icke varit möjligt att uppgöra en räntabilitetskalkyl.

Under sådana förhållanden och särskilt med hänsyn till de stora ekonomiska

riskerna vid all gruvhantering samt de betydande förluster som varit

förenade med den hittillsvarande driften vid vissa av gruvorna — vid

Håksberg m. fl. gruvor cirka 60 miljoner kronor — anser reservanten att

större kapital för närvarande icke bör investeras i det nya bolaget än som

erfordras för förvärvet och rörelsens bedrivande under två år. Reservanten

räknar med att den blivande bolagsledningen hösten 1951 bör kunna framlägga

planer för och kalkyler över den framtida driften. Först då sådant

material föreligger är det enligt reservantens mening möjligt att slutgiltigt

taga ställning till företagets finansiering.

Beträffande driftens form framhåller reservanten att betydande fördelar

skulle kunna vinnas genom utarrendering eller legodrift av en eller flera

av gruvorna. Såsom lämpade för en utarrendering omnämner reservanten

särskilt Intrånget och Starkgruvorna. Beträffande Sörviksgruvan synes det

reservanten mera tveksamt om en utarrendering kan ske. Det förefaller

vidare reservanten möjligt att något av de företag, som disponera blysmältverk,

skulle vara villigt att arrendera undersökningsarbetena i Stollberg

samt brytningen av blymalmen därstädes på för staten fördelaktiga villkor.

Om arrendeavtal som nu sagts skulle visa sig genomförbara, vinnes enligt

reservanten att arrendatorerna skulle svara för betydande delar av det erforderliga

kapitalet och statens insats begränsas samtidigt som staten genom

arrendeavgifterna skulle få en viss garanterad inkomst även under

lågkonjunkturer och statens risk sålunda i hög grad begränsas.

Beträffande driftens omfattning vid Håksberg har reservanten anmält

större tveksamhet än kommittémajoriteten. Han är visserligen ense med

majoriteten om att kostnaderna per ton slig komma att gå ned i samband

med den planerade ökningen av brytningen till 400 000 ton per år, men han

anser avsättningsmöjligheterna för de stora sligmängder, som enligt detta

program skulle produceras, vara minst sagt tvivelaktiga. Utan att vilja föregripa

de utredningar, som komma att utföras av den blivande bolagsledningen,

anser reservanten att man för närvarande obetingat måste räkna

med att Håksbergsfältet snarast möjligt måste nedläggas. De ur social synpunkt

ogynnsamma verkningarna härav skulle enligt reservanten kunna

elimineras genom lämpliga motåtgärder. Stora delar av arbetarstammen

syntes sålunda kunna få arbete vid Stollberg eller vid andra gruvor i närbeten

och de övriga kunna absorberas av industrier i trakten.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande nr 65.

Från sina utgångspunkter har reservanten gjort en beräkning av bolagets

kapitalbehov under de två första åren, d. v. s. för den tid som han ansett

den nya bolagsledningen behöva för att upprätta planer för och kalkyler

över den framtida driften. Han har därvid enligt följande uppställning

kommit fram till ett kapitalbehov av 15 miljoner kronor.

Milj. kr.

För inlösen av tillgångar .................. 12,2å

För fullföljande av påbörjade investeringar .... 2,oo

För modernisering av bostäder .............. 0,40

Avrundning ............................... 0,34

15,oo

Av uppställningen framgår, att reservanten beräknat köpeskillingen till

samma belopp som kommittémajoriteten eller 12,26 miljoner kronor. Något

ytterligare rörelsekapital har han icke ansett erforderligt under tvåårsperioden.

För fullföljande av påbörjade investeringar har han räknat med samma

kapitalbehov som majoriteten. Det för modernisering av bostäder upptagna

beloppet av 0,4 miljon kronor avser bostäder i Stollberg. Något ytterligare

kapitalbehov för bostadsändamål har han icke förutsett under ifrågavarande

tid. Något särskilt kapitalbehov för undersökningsarbeten har han

icke heller beräknat för tiden i fråga.

Förutnämnda kapitalbehov av 15 miljoner kronor bör enligt reservanten

finansieras genom ett aktiekapital av 10 miljoner kronor och statligt garanterade

lån å 5 miljoner kronor.

Beträffande yttranden över gruvorganisationskommitténs förslag får utskottet

hänvisa till s. 25—30 i propositionen.

Departementschefen.

Den tidigare tyskägda gruvegendom, varom här är fråga, utgör en ej oväsentlig

del av de mellansvenska malmtillgångarna. Enligt tyskgruvekommittén

torde inemot 15 procent av Mellansveriges järnmalm ingå i dessa

fyndigheter. De olika gruvornas brytvärde varierar i betydande grad. Sålunda

synas Håksbergsgruvorna — omfattande zonerna Håksberg, Lekomberg

och Stollberg — Starkgruvorna och Intrångsgruvorna till väsentliga delar

kunna betraktas som i och för sig brytvärda, under det att övriga fyndigheter

torde sakna aktuellt värde. På kort sikt synes framför allt brytningen

av blymalm i Stollberg kunna ge ett gott ekonomiskt resultat. Stollbergsfältet

innehåller emellertid därjämte en betydande fyndighet av manganjärnmalm,

vars manganinnehåll uppskattas till ej mindre än 28 procent av landets

totala tillgång av denna metall. En utvinning av denna malm är emellertid

ej möjlig förrän vissa tekniska problem i samband med brytningen

och vidarebehandlingen lösts, vilket torde förutsätta tidskrävande och rela
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 55.

13

tivt kostsamma förarbeten. Vad beträffar Håksbergsfältet, som är det kvantitativt

mest omfattande, har gruvorganisationskommittén diskuterat lönsamheten

av en fortsatt brytning och kommit till det resultatet, att endast en

betydande ökning av produktionen skulle kunna medföra ett ekonomiskt

mer gynnsamt resultat. Den nuvarande brytningen utnyttjar nämligen blott

delvis produktionsanläggningarna, varför de fasta kostnaderna bli förhållandevis

höga.

Det får anses vara ett berättigat intresse, att dessa malmtillgångar utnyttjas

på det sätt och i den omfattning, som ur samhällelig synpunkt är

önskvärt. Det skulle onekligen vara mindre lyckligt om endast den för den

närmaste framtiden mest lönande brytningen verkställdes med eftersättande

av kraven på en mera långsiktig planering. En sådan bör i första rummet

innebära att undersökningar av de olika fyndigheternas verkliga omfattning

ske jämsides med den normala brytningen. Dessa undersökningar

få sedan bilda underlaget för fastare utformade brytningsplaner och ekonomiska

kalkyler. Under åtminstone de senaste 10 åren ha undersökningsarbetena

och malmletningen vid dessa fyndigheter av olika skäl blivit eftersatta,

under kriget på grund av forcering av malmbrytningen framför allt

vid de mest givande fyndigheterna och därefter på grund av kapitalbrist.

Det är givet att en sådan inriktning av företagsdriften vid utnyttjandet av

viktiga naturtillgångar måste ur mera allmänna synpunkter innebära en allvarlig

brist. Risk föreligger att man handlar planlöst och fortsätter brytningen

efter linjer som på längre sikt äro olämpliga.

Särskilt angeläget synes vara att Stollbergs blymalms- och manganjärnmalmstillgångar

utforskas. Beträffande manganjärnmalmen tillkommer att

lösa de nyss antydda tekniska problemen i samband med brytningen och

vidarebehandlingen. Det torde vara synnerligen tveksamt om en enskild

gruvägare kan förutsättas vilja påtaga sig de kostnader som skulle förorsakas

av här avsedda undersöknings- och forskningsarbeten.

Om ifrågavarande gruvfyndigheter skulle överlåtas till enskilt företag,

kunde vidare tänkas att fyndigheterna så småningom åter skulle bliva uppdelade

på olika ägare. En splittring av äganderätten till dessa betydande tillgångar

skulle i framtiden kunna innebära viss olägenhet. Planeringen av

såväl undersökningsarbetena som driften på längre sikt skulle troligen icke

kunna läggas upp efter rationella linjer på samma sätt som om äganderätten

bibehålies på en hand.

Ytterligare må framhållas att vid gruvorna vissa sociala och kanske även

arbetsmarknadsmässiga problem kunna uppstå. Det synes icke oberättigat

att antaga att möjligheterna att lösa dessa på ett för alla parter godtagbart

sätt kunna förväntas bli större med staten som ägare till gruvorna.

Det har på grund av de olika omständigheter, som nu antytts, och med

hänsyn till de betydelsefulla värden i svenska naturtillgångar, som det här

är fråga om, framstått som naturligt att då de tyskägda gruvorna utbjödos

till försäljning, staten vid sidan av enskilda företag skulle avgiva anbud på

gruvorna.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande nr 55.

Beträffande det från statens sida avgivna anbudets ocli den på anbudssumman

grundade preliminärt avtalade köpeskillingens beräkning må följande

framhållas. Till grund för anbudet låg i första hand den värdering

som tyskgruvekommittén samt därefter Ödeen och Rybeck verkställt. Härvid

bedömdes visserligen alla de fem gruvkomplexen Håksberg, Lekomberg,

Stollberg, Starkgruvorna och Intrångsgruvorna som till väsentliga delar

brytvärda, men endast Stollberg ansågs visa sådan lönsamhet, att därpå

borde baseras en beräkning av ett driftvärde. För samtliga övriga gruvor

räknade man sålunda icke med något värde av fyndigheten utan endast med

vad som antogs med säkerhet kunna erhållas för fastigheter, anläggningar

och utrustning, därest driften nedlades och egendomen realiserades. Gruvorganisationskommittén

påvisar emellertid att driften vid Lekomberg, Starkgruvorna

och Intrånget för närvarande lämnar ett i huvudsak tillfredsställande

ekonomiskt resultat. Reservanten i kommittén anser dessutom att

åtminstone de två sistnämnda gruvorna skulle kunna utarrenderas. Detta

torde innebära, att driftsresultatet anses kunna ej blott bära arrendeavgiften

till staten utan även medgiva amortering och förräntning av det av

arrendatorn tillskjutna kapitalet. Den till grund för statens anbud liggande

värderingen synes sålunda vara försiktig.

I det ursprungligen angivna värdet gjordes vissa reduceringar i samband

med beräkning av den summa, statens anbud borde avse. Med utgångspunkt

härifrån framräknades sedermera det definitiva anbudet. Den 16 september

1949 träffades preliminärt köpeavtal mellan säljarna samt Kungl. Maj :t

och kronan under förbehåll för riksdagens godkännande. Enligt gruvorganisationskommitténs

beräkningar utgör köpeskillingen för anläggningstillgångarna

per den 1 april 1950 omkring 8,3 miljoner kronor. Med de värderingsnormer,

som innefattas i avtalet, uppgår värdet av omsättningstillgångarna,

likaledes enligt gruvorganisationskommitténs kalkyler, till ca 5,95 miljoner

kronor. Efter avdrag för skulder med 1,99 miljon kronor — varav 1,12

miljon kronor för leverantörsskulder in. in. och 0,87 miljon kronor för pensionsskulder

— uppgår alltså den aktuella köpeskillingen till ca 12,26 miljoner

kronor. Framhållas bör emellertid att denna summa kan komma att

förändras vid den definitiva avräkningen.

Det från enskilt håll avgivna anbudet, 4,5 miljoner kronor, för anläggningstillgångarna

per den 1 april 1949 uppgår knappast till realisationsvärdet

å fastigheter, anläggningar in. in. enligt tyskgruvekommitténs beräkningsgrunder

och torde därför näppeligen kunna tagas till utgångspunkt

för en bedömning av rimligheten av köpeskillingen. Det bör i detta sammanhang

även framhållas, att de beräkningar av fastigheters och anläggningars

värden liksom de driflkalkyler som på föranledande av den särskilt

tillkallade utredningsmannen Lindencrona utförts av experter genomgående

gåvo till resultat högre värden än vad som motsvarar statens anbud.

Den preliminärt avtalade köpeskillingen torde sålunda få anses rimlig

och skälig. Då jag ej heller i övrigt har någon erinran mot köpeavtalets innehåll

är jag beredd att förorda att Kungl. Maj :t hemställer om riksdagens

godkännande av köpet.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 55.

15

Gruvorganisationskommittén har föreslagit att tillgångarna och skulderna

enligt det preliminära köpeavtalet skola övertagas av ett för ändamålet

bildat helstatligt aktiebolag med en styrelse av tre personer, styrelsesäte

i Håksberg samt ett aktiekapital på lägst 8 och högst 24 miljoner kronor.

Kommittén föreslår vidare att aktier nu tecknas till ett nominellt belopp

av 10 miljoner kronor, varvid de två statliga bolagen Mertainens och

Ruotivare grulaktiebolag teckna vardera en aktie och staten övriga aktier.

1 dessa frågor har enighet rått inom kommittén och ej heller remissinstanserna

ha haft något att erinra.

Med hänsyn till verksamhetens art synes aktiebolagsformen vara den i

detta sammanhang lämpligaste. Det nya bolagets namn bör i enlighet med

kommitténs förslag bestämmas till Aktiebolaget Statsgruvor. Jag kan även i

övrigt biträda vad kommittén föreslagit beträffande bolagets organisation

och stiftande samt bolagsordningen. Om så skulle visa sig erforderligt eller

lämpligt böra givetvis jämkningar beträffande de föreslagna anordningarna

kunna ifrågakomma.

Gruvorganisationskommittén har gjort vissa uttalanden angående den

framtida gruvdriften, varvid kommittén dock understrukit att det av olika

skäl är vanskligt att för närvarande bedöma denna fråga. Det har emellertid

ansetts ofrånkomligt att göra vissa antaganden rörande driftens omfattning

och inriktning för att kunna uppskatta kapitalbehovet. Kommittén har i

fråga om Håksberg, där årsbrytningen för närvarande rör sig om ca 100 000

å 150 000 ton berg, ansett, att brytningen borde ökas till betydligt mer än

400 000 ton per år om det ekonomiska resultatet skall medge viss förräntning

av det egna kapitalet. Kommittén har emellertid vid beräkningen av kapitalbehovet

stannat vid att uppskatta brytningen till 400 000 ton per år, vilket

innebär att de befintliga anläggningarna fullt utnyttjas. En sådan ökning

kan emellertid endast ske successivt. Även för vissa av de övriga gruvorna

beräknas brytningen öka, ehuru i förhållandevis mindre skala. Vid Stollbergsfälten

antages blymalmsbrytningen fortsätta under de närmaste åren

i oförändrad omfattning, under det att någon limonitmalmsbrytning ej förutsättes

skola äga rum för närvarande. Kommittén har emellertid betonat

att de uppskattningar som gjorts icke i något avseende få hindra en blivande

bolagsledning från att öka, minska eller nedlägga driften. Reservanten

har bedömt lönsamheten av driften vid gruvorna i allmänhet och speciellt

vid Håksberg mer pessimistiskt än kommittémajoriteten. Reservanten

har sålunda den uppfattningen, att Håksbergsfältet snarast möjligt måste

nedläggas; samtidigt uttalar han emellertid att de utredningar som komma

att utföras av den kommande bolagsledningen ej böra föregripas.

Frågan om den framtida driftens inriktning är på nuvarande stadium

svårbedömd, vilket även återspeglas i de skiftande meningar som kommit

till uttryck i remissyttrandena. Svårigheterna bero emellertid i väsentlig

grad därpå, att ett tillräckligt underlag i tekniskt och ekonomiskt hänseende

för bedömande av frågan icke föreligger. Klart synes vara att driften

vid Stollbcrg och vissa av de mindre fyndigheterna är ekonomiskt bärkraf
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande nr 55.

tig. Däremot saknas säkra uppgifter om gruvornas brytvärde på längre

sikt. Malmen i fyndigheterna vid Håksberg är relativt järnfattig. Under utredningsarbetet

har från vissa håll en nedläggning av driften där förordats.

För alla de ifrågavarande fälten gäller såsom jag förut berört att under de

senaste 10 åren undersökningar rörande malmtillgångarnas omfattning och

karaktär endast i ringa mån ägt rum. Av detta skäl är det ej möjligt att

nu fastslå principer för brytningen. Det bör ankomma på den blivande bolagsledningen

att företa en grundlig prövning av alla härmed sammanhängande

frågor och taga ställning till behovet av undersökningsarbeten, rationaliseringsarbeten

och nyanläggningar.

Vid bedömningen får bolagsledningen noggrant överväga om den lämpligaste

linjen blir att koncentrera driften och undersökningsarbetena till de

mera betydelsefulla malmerna vid Stollberg eller om man bör fortsätta och

efterhand utveckla driften även vid Håksberg. Det kan därvid visa sig att

en sådan koncentration till fyndigheterna vid Stollberg är den mest angelägna

uppgiften och att man därför bör där investera ett förhållandevis stort

kapital och i motsvarande mån minska kapitalinsatserna på andra håll.

Då det rör sig om utnyttjandet av naturtillgångar i statens hand, måste den

planering, som sker, bli ett led i ett större sammanhang med beaktande även

av allmänt samhälleliga synpunkter. Bolagsledningen bör sålunda icke förbise

att vi f. n. ha ett arbetsmarknadsläge, som i och för sig är gynnsamt för

omflyttning av arbetskraft, och att vidare investeringsläget är sådant, att

återhållsamhet bör iakttagas beträffande investeringar för projekt med oviss

lönsamhet. En ytterligare omständighet som bör beaktas av bolagsledningen

är att den nuvarande högkonjunkturbetonade efterfrågan kan komma att

framdeles minska.

Vissa remissinstanser ha i likhet med reservanten i kommittén föreslagit

att bolaget under de två första verksamhetsåren skall upprätta detaljerade

planer och räntabilitetskalkyler, vilka kunna föreläggas 1952 års riksdag,

för erhållande av eventuellt erforderligt kapitaltillskott. Detta förslag avviker

i sak knappast från de riktlinjer för bolagets verksamhet jag nyss förordat.

Det synes mig emellertid önskvärt att bolaget ej från början erhåller

karaktären av ett provisorium. I sådant fall kan osäkerheten om framtiden

och bristen på kapital hämma verksamheten. Möjlighet bör därför skapas

för bolaget att erhålla erforderliga medel, så snart bolaget kan visa

att en lönsam drift kan påräknas under förutsättning av vissa angivna investeringar.

Gruvorganisationskommittén har berört frågan om de anställdas pensioner

men ansett att några principbeslut ej behöva fattas i dagens läge. Som

framgår av köpeavtalet komma dock tidigare gjorda pensionsutfästelser avseende

vissa anställda att övertagas av det nya bolaget. Vidare har kommittén

behandlat bostadsfrågan och föreslagit att nybyggnad, reparation och

modernisering av personalens bostäder i betydande omfattning skall komma

till stånd. Kommittén har ansett att för moderniseringsåtgärder ett kapitaltillskott

till bolaget erfordras, under det att nybyggandet bör finansieras

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 55.

17

efter samma linjer, som gälla för den allmänna bostadsförsörjningen. Jag

förutsätter att bolagsledningen tar upp dessa spörsmål till övervägande i

hela deras vidd och att avgöranden av principiell räckvidd underställas

Kungl. Maj :t.

Enligt gruvorganisationskommittén uppgår det sammanlagda kapitalbehovet

för det nya bolaget till 20 miljoner kronor, varav 12 miljoner skulle

anvisas som investeringsanslag å kapitalbudgeten och 8 miljoner kronor

upplånas av bolaget. För ifrågavarande lån skulle staten genom riksgäldskontoret

ställa garanti. Kommittén föreslår att utöver aktiekapitalet å 10

miljoner kronor omedelbart en reservfond å 2 miljoner kronor tillskapas

genom att aktierna tecknas till en överkurs av 20 procent. Av lånebeloppet

å 8 miljoner kronor avses inemot 2 miljoner kronor åtminstone till en början

kunna utnyttjas som rörelsemedel utöver det rörelsekapital av ca 6

miljoner kronor, som normalt kan förutsättas vara bundet i lager, materialförråd

och kundfordringar. Vidare beräknas 2 miljoner kronor för fullföljande

av igångsatta anläggningsarbeten, 1 miljon kronor för eftersatta undersökningsarbeten

och 2,8 miljoner för modernisering av bostadsbeståndet.

Reservanten i kommittén har ansett att det kapital, som ställes till bolagets

förfogande, för närvarande bör begränsas till 15 miljoner kronor; jämte aktiekapitalet

skulle bolaget erhålla statlig garanti för lån å 5 miljoner kronor.

Därmed skulle behovet för bolagets två första verksamhetsår vara täckt.

Reservantens förslag skiljer sig från kommittémajoritetens däri att han

räknat med ett mindre rörelsekapital än majoriteten och vidare reducerat

medlen för underhåll och modernisering av bostäder med 2,4 miljoner kronor

samt slutligen icke beräknat särskilda medel för eftersatta undersökningsarbeten.

I remissyttrandena ha olika uppfattningar framförts. Kommittémajoritetens

linje i finansieringsfrågan har accepterats av Jernkontoret och administratörerna

för gruvbolagen. Även kommerskollegium har, ehuru efter delvis

annan argumentering, anslutit sig till majoritetens förslag. Statskontoret

förordar ett kapitaltillskott av 16 miljoner kronor, medan Industriförbundet

och bergmästarämbetet i östra distriktet tillstyrka det lägre belopp,

15 miljoner kronor, som reservanten föreslagit. Jämväl riksgäldsfullmäktige

anse, att eu lösning bör sökas efter reservantens mer avvaktande linje.

Vad angår den del av det erforderliga kapitalet, som i huvudsak bindes i

anläggnings- och omsättningstillgångar, ansluter jag mig till kommitténs förslag

att 12 miljoner kronor därav böra utgöras av eget kapital. Jag godtager

även den föreslagna uppdelningen på aktiekapital och reservfond. Nämnda

belopp bör sålunda nu äskas av riksdagen för aktieteckning i det nya bolaget.

Med hänsyn till att bolaget bör stiftas snarast möjligt under innevarande

budgetår, torde anslaget böra anvisas å tilläggsstat för budgetåret

19491/50.

I övrigt bör bolagets kapitalbehov finansieras genom lån, för vilka staten

— på samma sätt som skett i ett flertal liknande fall — ställer garanti.

Vid avvägningen av det garanterade lånebeloppet har man att taga hänsyn

2 Bihang till riksdagens protokoll 1950. 6 samt. Nr 55—63.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande nr 55.

till olika faktorer. Å ena sidan torde sålunda den omedelbara kapitalförbrukningen

ej bliva av någon mera avsevärd omfattning, men å andra sidan

är det som förut framhållits angeläget, att bolagets resurser ej från början

begränsas inom en alltför snävt tilltagen ram. Det må framhållas, att rörelsekapitalet,

även om driften i Håksberg skulle nedläggas, näppeligen kan

tillmätas så knappt som reservanten och vissa remissinstanser synas ha

förutsatt. Det belopp av närmare 2 miljoner kronor, som skulle bliva tillgängligt

i likvida medel, torde vara nödvändigt för att möta sådana växlingar

i behovet av kontanta medel, som regelmässigt förekomma i varje företag

och som i detta fall bliva särskilt påtagliga, bland annat på grund av

att malmskeppningarna äro underkastade säsongvariationer. Vidare måste

av nu nämnda medel bestridas de utgifter, som föranledas av bolaget åvilande

pensionsförpliktelser.

Enighet har rått om att 2 miljoner kronor böra beräknas för anläggningsarbeten.

—- Av vad tidigare anförts beträffande den fortsatta driften vid gruvorna

och bolagsledningens planläggning av denna bör följa att tillräckliga

medel måste ställas till förfogande för systematiska och intensifierade undersökningsarbeten.

De överslagsberäkningar, som kommittémajoriteten i

detta avseende framlagt, synas kunna accepteras. Detta innebär att särskilda

medel för ändamålet skola beräknas till 1 miljon kronor.

Kommittén framhåller, att underhåll och modernisering av bostäderna

måste ske efter en på förhand utarbetad plan, omfattande ett flertal år,

och att beloppet alltså behöver tagas i anspråk endast successivt. Vid bedömande

av bostadsfrågan må erinras om att det här i stor utsträckning

är fråga om ett bostadsbestånd med ett under längre tid eftersatt underhåll.

Det synes därför befogat att man vid uppskattningen av bolagets kapitalbehov

för moderniseringsarbeten beräknar ett belopp av den storleksordning

som kommittén föreslagit.

Övervägande skäl synas sålunda tala för att lånefinansieringen planlägges

efter de riktlinjer, som uppställts av kommittén och biträtts av kommerskollegium,

administratörerna hos gruvbolagen och Jernkontoret. Jag tillstyrker

därför att en statlig garanti för av bolaget upptagna lån utfästes å ett

belopp av högst 8 miljoner kronor. De angivna delbeloppen för olika behov

få betraktas som representativa för storleksordningen av de olika utgiftsändamålen,

såvitt nu kan bedömas. Inom ramen av 8 miljoner kronor böra dock

med hänsyn till omständigheterna jämkningar få ske av utgiftssummorna

för skilda ändamål. I detta sammanhang bör emellertid understrykas, att

nolaget givetvis ej bör erhålla möjlighet att omedelbart verkställa den ifrågavarande

upplåningen i sin helhet. Detta bör ske endast i den mån bolagsledningen

framlägger ekonomiskt bärkraftiga planer för sin verksamhet.

Slutlig prövning av dessa planer bör ankomma på Kungl. Maj :t, och först

sedan godkännande lämnats bör garantien i olika etapper få utnyttjas. I

vad avser investeringar av olika slag måste uppgjorda planer bedömas även

med hänsyn till det allmänna investeringsläget.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 55.

19

Utskottet.

Av de i ärendet verkställda utredningarna framgår, att stora variationer

föreligga i fråga om brytvärdet av de till inköp föreslagna s. k. tyskgruvorna.

Sålunda torde vissa av gruvorna kunna anses som i och för sig

brytvärda. Detta gäller Håksbergsgruvorna, Starkgruvorna och Intrångsgruvorna.

Övriga gruvfyndigheter torde för närvarande sakna värde. Utskottet

vill emellertid framhålla, att ett bedömande, huruvida brytningen i

varje särskilt fall bör nedläggas, bibehållas eller utökas bör bygga på ett

betydligt mera omfattande tekniskt material än vad som nu står till buds.

Framhållas må att under krigsåren och den därefter följande administrationstiden

undersöknings- och forskningsarbeten beträffande ifrågavarande

gruvor blivit i hög grad eftersatta.

Det kan givetvis råda delade meningar rörande lämpligheten av ett statsförvärv

av de s. k. tyskgruvorna med därav följande ekonomiska förpliktelser.

Företagens driftshistoria, vilken under utredningsarbetet måhända icke

tillräckligt beaktats, liksom avsaknaden av räntabilitetskalkyler kan inge

vissa betänkligheter.

_ Vid sitt bedömande av den föreliggande frågan utgår utskottet emellertid

från att vid ett utnyttjande av dessa naturtillgångar desamma bliva föremål

för en långsiktig planering. Denna bör såsom departementschefen också

framhållit innebära, att undersökningar av de olika fyndigheternas verkliga

omfattning ske jämsides med den nuvarande brytningen. Härigenom

skulle underlag kunna erhållas för fastare utformade brytningsplaner och

ekonomiska kalkyler. Utskottet förmenar i likhet med departementschefen,

att en planering av såväl undersökningsarbetena som driften på längre

sikt troligen icke skulle kunna läggas upp efter rationella linjer, därest ifrågavarande

gruvfyndigheter skulle överlåtas till enskilt företag med därav

följande risk, att fyndigheterna komme att splittras på olika ägare. Det

torde därjämte kunna befaras, att en enskild ägare icke skulle vilja påtaga

sig de kostnader, som dylika omfattande arbeten måste medföra.

Härjämte bör beaktas, att av de mellansvenska malmtillgångarna utgör

den tidigare tyskägda gruvegendom, varom här är fråga, en icke oväsentlig

del. Sålunda lära enligt tyskgruvekommittén dessa gruvbolags malmtillgångar

representera inemot 15 procent av mellersta Sveriges järnmalmstillgångar

och att däri ingående manganjärnmalmer utgöra omkring 28 procent

av vårt lands samlade mangantillgångar. Med hänsyn härtill anser utskottet

angeläget, att dessa naturtillgångar utnyttjas på ur samhällets synpunkt

lämpligaste sätt.

Ur nu anförda synpunkter finner utskottet, som avlagt besök vid de olika

gruvorna, övervägande skäl tala för att dessa gruvfyndigheter förvärvas av

staten. Utskottet är alltså berett tillstyrka, att så sker. Härav följer, att utskottet

icke kan biträda motionerna I: 368 och II: 447 liksom ej heller motionen

II: 446.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets utlåtande nr 55.

Vad beträffar det från statens sida avgivna anbudet och den på anbudssumman

grundade preliminärt avtalade köpeskillingen föreligga givetvis

stora svårigheter att bedöma värdet av dessa fyndigheter, då ju detsamma

måste ställas i förhållande till företagens nettoavkastning. Utskottet har

emellertid icke funnit tillräcklig anledning frångå de till grund för köpeskillingen

liggande värderingarna och anser alltså, att den föreslagna köpeskillningen

bör kunna godtagas. Mot detaljerna i köpeavtalets innehåll

i övrigt har utskottet icke något att erinra. Det vill även förefalla utskottet,

som om aktiebolagsformen vore den med verksamhetens art lämpligaste.

Beträffande frågan om den framtida gruvdriftens inriktning ha olika

meningar kommit till uttryck i remissyttrandena. Då såsom i det föregående

nämnts undersökningsarbeten rörande malmtillgångarnas omfattning och

karaktär eftersatts under de senaste tio åren, saknas tillräckligt underlag

för bedömande av angivna spörsmål. I sådant läge synes utskottet rikligast

vara, att, såsom departementschefen också utgått från, det bör ankomma

på den blivande bolagsledningen att företaga en grundlig prövning av alla

härmed sammanhängande frågor och taga ställning till behovet av undersökningsarbeten,

rationaliseringsarbeten och nyanläggningar.

I motionen I: 367 har yrkats, att Håksbergsgruvan bör bortfalla som objekt

för det statliga gruvbolaget. Då det såsom ovan anförts kommer att ingå i

bolagsledningens uppgift att överväga, huruvida driften vid nämnda gruva

hör fortsättas eller icke, torde motionen i denna del icke böra föranleda

någon riksdagens åtgärd.

I fråga om kapitalbehovet föreslår departementschefen, att det nya bolagets

eget kapital bestämmes till 12 miljoner kronor. Därvid har räknats med

att bolaget redan från början skall erhålla en reservfond, vilket ansetts

lämpligen böra ske genom att aktierna betalas till en överkurs av 20 procent.

Sålunda skulle bolaget erhålla ett kapital av 10 miljoner kronor och

en på nyss angivet sätt bildad reservfond av 2 miljoner kronor. Utskottet

anser förslaget i denna del böra godtagas och tillstyrker alltså, att för ändamålet

anvisas ett anslag av 12 miljoner kronor. På av departementschefen

anförda skäl bör denna anvisning ske på tilläggsstat för innevarande

budgetår.

Återstående kapitalbehov föreslås skola finansieras genom lån, för vilka

staten -- på samma sätt som skett i ett flertal liknande fall —- ställer

garanti. Utskottet är ense med departementschefen om att bolagets resurser

icke från början böra begränsas inom en alltför snävt tilltagen ram. Utskottet

anser sig kunna godtaga de av departementschefen förordade riktlinjerna

för lånefinansieringens planläggning och biträder därför förslaget,

att det statligt garanterade lånet bestämmes till 8 miljoner kronor. Av vad

utskottet nu och i det föregående anfört rörande förvärv av Håksbergsfältet

följer, att utskottet avstyrker förberörda motion I: 367 jämväl i den del

yrkandet avser kapitalbehovet.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 55.

21

Tillhandahållandet av lån åt bolaget bör givetvis anpassas efter det aktuella

behovet. Utskottet är därför ense med departementschefen om att lånet

får tagas i anspråk av bolagsledningen endast i den mån ledningen i fråga

framlägger ekonomiskt bärkraftiga planer för sin verksamhet. Slutlig prövning

av dessa planer bör såsom förutsatts ankomma på Kungl. Maj :t, och

törst sedan godkännande lämnats bör garantien i olika etapper få utnyttjas.

Det ligger vidare i sakens natur, att uppgjorda investeringsplaner böra bedömas

med hänsyn till det allmänna investeringsläget.

I förberörda motion I: 367 har yrkats, bland annat, att riksdagen bör

uppdraga åt Kungl. Maj :t att avgöra, om icke vissa av de arbetsuppgifter,

som av gruvorganisationskommittén förutsatts skola ligga under ett nytt

ämbetsverk — Bergverksindustristyrelsen — med fördel kunde anförtros

åt det statliga gruvbolaget. Då kommitténs ifrågavarande förslag icke i den

föreliggande propositionen underställts riksdagens prövning, saknar utskottet

anledning att i nu förevarande sammanhang ingå på detta spörsmål,

varför motionen jämväl i denna del icke bör föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj :ts förslag

samt med avslag å motionerna 1: 368 och II: 447, 1: 367 samt

II: 446,

a) godkänna det genom det vid statsrådsprotokollet över

handelsärenden för den 27 januari 1950 fogade köpeavtalet

gjorda förvärvet av viss gruvegendom m. m.;

b) till Aktieteckning i Aktiebolaget Statsgruvor å tilläggsstat

II till riksstaten för budgetåret 1949/50 under fonden

för statens aktier anvisa ett investeringsanslag av 12 000 000

kronor;

c) besluta, att staten genom riksgäldskontoret skall ställa

garanti för lån i mån av behov åt Aktiebolaget Statsgruvor

till ett belopp av högst 8 000 000 kronor.

Stockholm den 28 mars 1950.

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Rickard Lindström, Sven Larsson, Gränebo,

Mannerskantz, Iwar Anderson, Heiding, Rosenberg, Hesselbom, Erik

Gustaf Andersson, Edin, Andrée, Alfred Nilsson, Einar Persson, Lundgren

och Axel Andersson; samt

från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Ward, Svensson

i Grönvik, Andersson i Malmö, Boman i Kieryd, Wallentbeim, Lindholm,

Rubbestad, Ståhl, Kollberg, Kyling, Thapper, Persson i Vinberg, Persson i

Växjö och Wedén.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets utlåtande nr 55.

Reservation

av herrar Gränebo, Mannerskantz, Heiding, Alfred Nilsson, Lundgren, Axel

Andersson, Skoglund i Doverstorp, Svensson i Grönvik, Boman i Kieryd,

Rubbestad, Ståhl, Kollberg, Kyling och Wedén, vilka ansett, att utskottet

hort avstyrka Kungl. Maj :ts förslag samt att därför utskottets yttrande och

hemställan bort hava följande lydelse:

»I Kungl. Maj :ts proposition föreslås bildandet av ett statligt gruvbolag

med uppgift att övertaga vissa tidigare tyskägda gruvor och därefter förvalta

och eventuellt driva dem. För teckning av aktier i det nya bolaget äskas

ett anslag av 12 miljoner kronor, varjämte staten genom riksgäldskontoret

skulle ställa garanti för lån i mån av behov åt bolaget till ett belopp

av högst 8 miljoner kronor.

Frågan om statsövertagande av de s. k. tyskgruvorna har varit föremål

för utredningar av olika sakkunniga, dels tyskgruvekommittén, dels gruvorganisationskommittén.

Den värdering av tillgångarna, som dessa sakkunniga

verkställt, är visserligen inbördes avvikande, men detta har förklarats

med de förändringar i fråga om tillgångar och ekonomiska förpliktelser,

som uppstått under den period, som ligger mellan tidpunkterna för

de båda verkställda värderingarna. Värderingar av detta slag kunna med

lertid icke vara avgörande för frågan, huruvida staten bör förvärva de

ifrågavarande gruvföretagen eller icke.

Av utslagsgivande betydelse för frågan om statsförvärv är däremot bedömningen

av den räntabilitet, som kan förväntas i händelse av fortsatt

brytning och drift vid ifrågavarande gruvfyndigheter. Av icke oväsentligt

brytningsvärde är i främsta rummet blyfyndigheten i Stollberg, även om

konjunkturen å blyslig för närvarande icke är lika fördelaktig som vid

den tid, då de sakkunniga verkställde sin värdering. Blyfyndigheten är emellertid

av ringa omfattning och kan bedömas som brytbar endast under ytterligare

fyra å fem år. Den järnmalm, som därefter förefinnes i Stollberg,

kan på teknikens nuvarande stadium icke anses brytbar med ett ekonomiskt

nöjaktigt utbyte. Järnmalmsfyndigheterna vid Lekomberg äro av

ringa omfattning och medge endast några få års brytning. Fyndigheterna

vid Intrånget och Starkgruvorna äro i varje fall under några år sannolikt

även ur ekonomisk synpunkt exploaterbara.

Det allvarligaste problemet utgör Håksbergszonen. Malmtillgångarna där

äro visserligen för mellansvenska förhållanden rätt betydande. Kvaliteten

är emellertid sådan, att det är synnerligen ovisst, huruvida en brytning kan

bli lönande, även om anläggningarna utökas till en i förhållande till de nuvarande

flerdubblad kapacitet. Hittillsvarande erfarenheter för ägarna av

Håksberg, såväl de tyska som de svenska, tala för det antagandet, att brytningen

kommer att medföra kännbara förluster. Enligt departementschefens

uttalande i propositionen skall en blivande bolagsledning ha att över
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 55.

23

väga, huruvida driften vid Håksberg bör fortsättas eller icke. Ett statsförvärv

utan att denna fråga på förhand genom noggranna undersökningar

besvarats, försvårar emellertid ett dylikt objektivt ställningstagande. I stället

torde statsövertagandet, sådant som det i propositionen föreslagits, kunna

framkalla sådana krav på fortsatt drift, att de svårligen kunna tillbakavisas,

även med risk av ekonomiskt menliga verkningar. Förutsättningar

för ett statsövertagande av ett så ekonomiskt äventyrligt objekt som Håksberg

måste därför vara en på förhand verkställd betryggande utredning, huruvida

brytningen där skall fortsättas eller ej.

Utskottet kan ej underlåta att fästa uppmärksamheten därpå, att frågan

om fortsatt brytning vid Håksberg icke utretts av någon av de båda kommittéerna,

beroende på utformningen av dem givna direktiv. Då detta för

ett statsförvärv avgörande spörsmål sålunda icke blivit klarlagt, anser sig

utskottet icke kunna tillstyrka Kungl. Maj :ts förslag om statsförvärv av

ifrågavarande gruvor.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må, i anledning av motionerna I: 368 och

II: 447 samt II: 446 ävensom med avslag å motionen 1: 367,

avslå Kungl. Maj :ts proposition angående förvärv av viss tidigare

tyskägd gruvegendom m. m.»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1950:108 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående förvärv av viss tidigare tyskägd gruvegendom m. rn. a1 i texten