Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ersättning till Johannes Karlsson in. jl. i anledning av yrkessjukdom eller olycksfall i arbete.

1950-03-28 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1950:67, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ersättning till Johannes Karlsson in. jl. i anledning av yrkessjukdom eller olycksfall i arbete.

Dokumentets text

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 67.

9

Nr 67.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående

ersättning till Johannes Karlsson in. jl. i

anledning av yrkessjukdom eller olycksfall i arbete.

(5:e avd.)

I propositionen nr 79 har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över socialärenden för den 10 februari 1950,

föreslagit riksdagen medgiva, att av det under femte huvudtiteln uppförda

förslagsanslaget till Statsverket åliggande, av andra medel ej utgående ersättningar

i anledning av olycksfall i arbete m. m. må utbetalas ersättningar

på sätt framgår av punkterna 1—6 i nämnda protokoll.

Departementschefen har anfört följande (prop. s. 12—14).

»Inledningsvis torde jag få erinra, att riksdagen under senare år medgivit

ersättning av statsmedel till ett antal av silikos drabbade personer, vilka av

olika skäl icke kunnat tillerkännas ersättning enligt yrkessjukdomsförsäkringslagens

bestämmelser. Jag bortser i detta sammanhang från de fall då ersättningsanspråk

ansetts förfallet på grund av reglerna om tioårspreskription.

Bland övriga fall ha vissa avsett personer, som icke efter ingången av år 1931,

då bestämmelserna om ersättning för silikos trädde i kraft, varit sysselsatta

i arbete där fara för sjukdomen förelegat och på denna grund ej kunnat erhålla

ersättning (bl. a. prop. 1945:173, p. 3—4, 1946: 83, p. 3—6, 1947: 47, p. 2—3,

1948: 62, p. 6 samt 1948: 256, p. 3). I vissa av dessa fall har också tiden mellan

det farliga arbetets upphörande och sjukdomens yppande överstigit 10 år,

i vilket fall ersättning ej heller kan utgå enligt lagen. I ett fall (prop.

1939:121, p. 3) har sjukdomen ansetts yppad före silikosbestämmelsernas

ikraftträdande den 1 januari 1931 och ersättning på denna grund ej kunnat

utgå i vanlig ordning.

De i det föregående under punkterna 1—5 återgivna framställningarna avse

likartade fall. I det under 1 behandlade ärendet (ersättning till Johannes

Karlsson) har sökanden icke efter 1934 sysselsatts i silikosfarligt arbete. Då

yrkessjukdomen icke ansetts yppad förrän 1946, har sökanden icke varit sysselsatt

i farligt arbete inom 10 år före yppandet. I de under 2 och 3 behandlade

ärendena (ersättning till Anna Kjellin och Gerhard Blomér) har den av silikos

drabbade icke varit sysselsatt i farligt arbete efter ingången av 1931. I ärendena

4 och 5 (ersättning till Gustaf Wigert och Gustav Emanuel Lindberg)

är fråga om fall där det numera upplysts, att silikos måste anses yppad före

nämnda tidpunkt. Lindberg har ej heller varit sysselsatt i silikosfarligt arbete

efter denna tidpunkt. I samtliga dessa fall föreligga enligt min uppfattning så
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 67.

dana omständigheter, att starka billighetsskäl måste anses tala för att ersättning

av statsmedel beviljas. Ersättning bör utgå till Karlsson fr. o. m. den

5 oktober 1948 eller den dag då lians ansökan inkom till riksförsäkringsanstalten,

till Anna Kjellin fr. o. m. den 15 mars 1948 eller dagen efter

hennes makes död samt till envar av Blomér, Wigert och Lindberg fr. o. in.

den av riksförsäkringsanstalten angivna dag, då hans arbete upphörde.

I detta sammanhang torde jag få anföra följande. En reservant inom försäkringsrådet

har i anledning av det under 1 behandlade ärendet uttalat, att

om ersättning till silikossjuka personer, som icke äro berättigade till ersättning

enligt lagen, finnes böra utgå av allmänna medel, denna fråga lämpligen

bör lösas genom en allmän författning i ämnet. Sedan riksdagen numera

medgivit, att ersättning av statsmedel må utgå i ett icke obetydligt antal

silikosfall, där ersättning enligt lagen icke kunnat medges, tala otvivelaktigt

vissa skäl för en mera generell reglering av dessa ersättningsfrågor. En sådan

reglering har genom beslut av 1949 års riksdag tillkommit i fråga om de fall

då ersättningsanspråk förfallit på grund av bestämmelserna om tioårspreskription.

Det synes emellertid önskvärt, att frågan om en mera vidsträckt

reglering får anstå intill dess att socialvårdskommittén framlagt förslag till

ny lagstiftning på ifrågavarande område.

I tre av ärendena har ifrågasatts, att ersättning skall utgå med viss avvikelse

från grunderna i yrkessjukdomsförsäkringslagen.

I det under 2 behandlade ärendet har riksförsäkringsanstalten sålunda föreslagit,

att livränta till den av yrkessjukdomen drabbades änka, Anna Kjellin,

skall utgå jämlikt nu gällande regler med 300 kronor för år i stället för med 112

kronor 50 öre, vilket belopp skulle utgå i enlighet med de vid tiden för sjukdomens

yppande gällande bestämmelserna. Detta förslag har avstyrkts av

försäkringsrådet. Med hänsyn till vad som upplysts rörande Anna Kjellins

hälsotillstånd och ekonomiska förhållanden ansluter jag mig till det av riksförsäkringsanstalten

framlagda förslaget och förordar alltså, att livräntan bestämmes

till 300 kronor för år.

Livränta och annan ersättning till den som drabbats av silikos skall beräknas

på grundval av hans arbetsinkomst under året närmast före yppandet.

Riksförsäkringsanstalten har emellertid beträffande Wigert och Lindberg

,''p. 4 och 5) berört den avsevärda skillnaden mellan deras arbetsinkomster

vid tiden för sjukdomens yppande och vid arbetsavbrottet. Försäkringsrådet

har i denna del hänvisat till socialvårdskommitténs förslag om särskilda

tillägg av statsmedel åt vissa livräntetagare. Kungl. Maj:t har den 3 februari

1950 beslutat förelägga riksdagen förslag på grundval av socialvårdskommitténs

betänkande i ämnet. Om sådana tillägg beräknas å de livräntor, som kunna

komma att tillerkännas Wigert och Lindberg med utgångspunkt från deras

arbetsinkomster när sjukdomen yppades, medför detta emellertid ett avsevärt

ogynnsammare resultat, än om livräntorna beräknas å arbetsinkomsterna

vid den tidpunkt då sökandena nödgades avbryta arbetet. Billighetsskäl

synas tala för att ersättningarna här bestämmas på grundval av arbetsin
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 67. 11

komsten under året före arbetsavbrottet. Jag vill hänvisa till att ett liknande

fall behandlades i propositionen 1947:47, p. 4.

Från här föreslagna ersättningar torde i enlighet med förslag från riksförsäkringsanstalten

böra avdragas belopp, som under berörda tid svara mot

dels vad från erkänd sjukkassa utgivits eller kan komma att utgivas till följd

av ifrågavarande yrkessjukdom, dels ock den minskning i folkpensionsförmåner,

som skulle ha inträtt därest ersättning tidigare utgått.

Yad härefter angår det under punkt 6 återgivna ärendet (ersättning till

Ingrid Ohlsson) synas även i detta fall billighetsskäl tala för bifall till framställningen.

Jag tillstyrker därför, att Ingrid Ohlsson tillerkännes livränta av

statsmedel med 2 400 kronor för år att utgå fr. o. m. den 7 juli 1949 så länge

hon lever ogift.»

Utskottet. De i propositionen under punkterna 1—5 framlagda förslagen

— vilka avse beredande av ersättning av statsmedel till av yrkessjukdomen

silikos drabbade personer, respektive i ett fall till sådan persons efterlevande,

utan hinder därav att ersättning enligt yrkessjukdomsförsäkringslagens bestämmelser

av olika skäl icke kunnat tillerkännas vederbörande — ha icke

givit utskottet anledning till erinran, varför utskottet tillstyrker bifall till

propositionen i dessa delar. Utskottet vill emellertid i anslutning till vad

departementschefen därom anfört understryka önskvärdheten av att en mera

generell reglering av hithörande ersättningsfrågor så snart ske kan kommer

till stånd.

Yad härefter beträffar det under punkten 6 i propositionen framställda

förslaget, avser detta att ersättning enligt olycksfallsförsäkringslagens bestämmelser

skulle beredas änkan efter en person, som avlidit till följd av

olycksfall i arbete, utan hinder av att makarnas äktenskap ingåtts först tre

dagar efter olycksfallet. I betraktande av omständigheterna i det föreliggande

fallet har utskottet ansett sig böra tillstyrka bifall till propositionen jämväl

i denna del.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må medgiva, att av det under femte huvudtiteln

uppförda förslagsanslaget till Statsverket åliggande, av andra

medel ej utgående ersättningar i anledning av olycksfall i arbete

m. m. må utbetalas

1) i anledning av den yrkessjukdom, som Johannes Karlsson

ådragit sig, för tiden fr. o. m. den 5 oktober 1948, ersättning med

belopp, som skulle hava utgått, därest lagen den 14 juni 1929

om försäkring för vissa yrkessjukdomar varit tillämplig å sjukdomsfallet;
2)

till Anna Ivjellin i anledning av den yrkessjukdom, som

hennes avlidne man August Gunnar Kjellin ådragit sig, så länge

hon lever ogift, en livränta å 300 kronor för år, räknat fr. o. m.

den 15 mars 1948;

3) i anledning av den yrkessjukdom, som Gerhard Blomér

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande nr 67.

ådragit sig, för tiden fr. o. m. den 7 november 1947, ersättning

med belopp, som skulle hava utgått, därest lagen den 14 juni

1929 om försäkring för vissa yrkessjukdomar varit tillämplig å

sjukdomsfallet;

4) i anledning av den yrkessjukdom, som Gustaf Wigert ådragit

sig, för tiden fr. o. m. den 25 februari 1947, ersättning med belopp,

som skulle hava utgått, därest lagen den 14 juni 1929 om

försäkring för vissa yrkessjukdomar varit tillämplig å sjukdomsfallet

och Wigerts årliga arbetsförtjänst därvid beräknats till

3 670 kronor;

5) i anledning av den yrkessjukdom, som Gustav Emanuel

Lindberg ådragit sig, för tiden fr. o. m. den 4 september 1948,

ersättning med belopp, som skulle hava utgått, därest lagen den

14 juni 1929 om försäkring för vissa yrkessjukdomar varit tilllämplig

å sjukdomsfallet och Lindbergs årliga arbetsförtjänst

därvid beräknats till 4 800 kronor;

6) till Ingrid Ohlsson i anledning av det olycksfall, som

hennes avlidne man Fred Allan Ohlsson ådragit sig, så länge

hon lever ogift, en livränta å 2 400 kronor för år, räknat fr. o. m.

den 7 juli 1949.

Stockholm den 28 mars 1950.

På statsutskottets vägnar:

KARL WARD.

Närvarande: se under utlåtandet nr 65.

Stockholm 1950. K. L. Beckmans Boktryckeri.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1950:118 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj: ts proposition angående ersättning till Johannes Karlsson m. fl. i anledning av yrkessjukdom eller olycksfall a1 i texten