Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående statens övertagande av ansvaret för hälsooch sjukvården i vissa städer, köpingar och municipalsamhållen.

1950-04-14 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1950:71, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående statens övertagande av ansvaret för hälsooch sjukvården i vissa städer, köpingar och municipalsamhållen.

Dokumentets text

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 71.

13

Nr 71.

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående statens övertagande

av ansvaret för hälso- och sjukvården i vissa

städer, köpingar och municipalsamhållen.

(3:e avd.)

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr

Ivar Nilzon (I: 158) och den andra inom andra kammaren av herrar

Johansson i Mysinge och Nilson i Spånstad (II: 178), har hemställts, att

riksdagen måtte uttala, att staten i princip skall övertaga ansvaret för hälsooch

sjukvårdens handhavande i de av rikets städer jämte köpingar och

municipalsamhällen, vilkas innevånarantal understiger 15 000, dock att

Kungl. Maj :t skall äga rätt att medge undantag från denna regel, då särskilda

omständigheter tala härför.

Motionärerna ha ifrågasatt, huruvida den nu tillämpade principen, att

städer med mera än 5 000 innevånare icke införlivas med den ordinarie provinsialläkarorganisationen,

är lämpligt avvägd. Kostnaderna för hållande

av tjänsteläkare anses betungande för städer med mellan 5 000 och 15 000

innevånare. Såsom exempel på verkningarna av de nuvarande principerna

har framhållits Söderköpings stad, som genom ändrad kommunindelning

kommer att i fråga om innevånarantal växa till obetydligt över 5 000 och

som på grund härav skulle komma att uteslutas ur provinsialläkarorganisationen.

Stadens skatteunderlag är betydligt lägre än genomsnittet för rikets

städer, och risk föreligger dessutom, att innevånarantalet inom kort kommer

att sjunka under 5 000. Motionärerna anse en uppmjukning av ifrågavarande

regel erforderlig, varvid gränsen föreslås höjd till städer med 15 000

innevånare.

Beträffande de skäl, motionärerna i övrigt anfört till stöd för sitt förslag,

hänvisas till motionen II: 178.

Över motionerna ha yttranden avgivits av medicinalstyrelsen, svenska

landstingsförbundet och svenska stadsförbundet.

Medicinalstyrelsens yttrande fogas som bilaga till utlåtandet (Bilaga A).

Svenska landstingsförbundet har erinrat om att frågan om huvudmannaskapet

för köpings-, inunicipal-, stads- och stadsdistriktsläkare upptagits i

medicinalstyrelsens betänkande om den öppna läkarvården i riket (SOU

1948: 14). Förbundet finner det angeläget, att klarhet i denna fråga vinnes,

så att riktlinjer för den framtida utvecklingen skapas. Då frågan med an
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande nr It.

ledning av medicinalstyrelsens förslag är föremål för Kungl. Maj:ts övervägande,

anses dock eventuella åtgärder från Kungl. Maj:ts sida böra avvaktas.

Svenska stadsförbundet framhåller, att den nuvarande ordningen icke

kan anses tillfredsställande och att hela stadsläkarfrågan bör upptagas till

definitiv reglering. Förutom Söderköping kunna ytterligare några städer

väntas få frågan om anställande av egen tjänsteläkare aktualiserad genom

att de på grund av kommunindelningsreformen komma att överskrida gränsen

5 000 innevånare. Enligt förbundet är det ett fullt befogat krav, att statsmakterna

förekomma, att städer, för vilka särskilda tjänsteläkarbefattningar

icke kunna anses påtagligt behövliga för deras speciella hälso- och sjukvårdsuPPgifter,

m°t sin önskan faktiskt bringas att inrätta sådana befattningar.

Förbundet tillstyrker därför ett uttalande från riksdagens sida, att även

städer med större folkmängd än 5 000 innevånare böra kunna påräkna att

icke mot sin vilja tvingas att ha egna tjänsteläkare.

Utskottet. Den av 1939 års riksdag godkända principen, att städer med

mindre än 5 000 innevånare skola ingå i provinsialläkarorganisationen, har,

såsom framgår av medicinalstyrelsens yttrande, hittills såvitt möjligt tilllämpats.

Detta har emellertid icke ansetts utesluta, att även nyblivna städer

med något större innevånarantal fått kvarbliva inom redan befintliga provinsialläkardistrikt.

1939 års riksdags uttalande i denna principfråga innebar

jämväl, att möjlighet borde föreligga för Kungl. Maj:t att i speciella fall

medgiva undantag från de uppställda reglerna.

Frågan om huvudmannaskapet för städernas tjänsteläkare har därefter

upptagits i det av medicinalstyrelsen år 1948 avgivna betänkandet om den

öppna läkarvården i riket. Styrelsen har föreslagit, att staten successivt

skall övertaga alla de tjänsteläkare, som i egenskap av allmänläkare (i motsats

till specialläkare) ägna sig åt öppen hälso- och sjukvård. Förslaget har

emellertid av olika skäl ännu icke föranlett någon åtgärd från statsmakternas

sida. Denna fråga kan icke bedömas fristående från i vilken takt provinsialläkarorganisationen

i övrigt kan utbyggas. Även om — såsom motionärerna

framhållit — hållandet av tjänsteläkare för många mindre städer

är mycket betungande i ekonomiskt avseende, torde det därför vara ofrånkomligt

att tills vidare följa de principer, som f. n. tillämpas i fråga om

provinsialläkarorganisationens utbyggnad. En höjning av gränsen beträffande

innevånarantalet hos de städer, som skola ingå i provinsialläkardistrikt,

till 15 000 innevånare skulle enligt medicinalstyrelsens beräkningar

medföra en merutgift för statsverket på över 1 miljon kronor per år. Om

även alla köpingar och municipalsamhällen av motsvarande storlek skulle

inrangeras i den statliga organisationen, skulle kostnaderna stiga med ytterligare

ca 150 000 kronor per år. Utskottet är i nuvarande ekonomiska läge

icke berett att tillstyrka en dylik utökning av statsutgifterna.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 71.

15

Såsom ovan erinrats har Kungl. Maj :t möjlighet att i speciella fall medgiva

undantag från de allmänt tillämpade principerna i fråga om provinsialläkarorganisationens

utbyggnad. Vad särskilt beträffar den av motionärerna

berörda frågan om uteslutande från provinsialläkardistrikt av städer,

som genom ändrad kommunindelning erhålla ett innevånarantal, överstigande

5 000, torde enligt utskottets mening skäl i vissa fall kunna föreligga

att medgiva undantag från eljest tillämpade principer. Förhållandena böra

härvidlag från fall till fall bedömas av Kungl. Maj :t, varvid hänsyn givetvis

får tagas bl. a. till huruvida den inträffade befolkningsökningen kan beräknas

bliva av bestående natur. Ett dylikt bedömande kan givetvis icke heller

ske fristående från de planer, som föreligga beträffande den principiella

frågan om statens övertagande av huvudmannaskapet för städernas tjänsteläkare.

Med hänsyn till vikten av en smidig anpassning efter den nya kommunindelningen,

torde enligt utskottets mening en viss uppmjukning av de

på bär berörda område tillämpade principerna vara påkallad, och utskottet

förutsätter, att Kungl. Maj :t ägnar denna fråga uppmärksamhet.

Av vad ovan anförts framgår, att utskottet icke är berett tillstyrka motionärernas

förslag om ändrade allmänna principer för statens omhändertagande

av hälso- och sjukvården i städer, köpingar och municipalsamhällen.

Utskottet hemställer därför,

att motionerna I: 158 och II: 178 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 14 april 1950.

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND.

Närvarande: se under utlåtandet nr 68.

Bilaga A.

Till Riksdagens statsutskott.

Genom remiss den 17 februari 1950 har Kungl. Maj :t anbefallt medicinalstyrelsen

att senast den 11 mars samma år till riksdagens statsutskott avgiva

yttrande över en inom riksdagen väckt och till utskottet hänvisad

motion I: 158, likalydande med motion II: 178, om statens övertagande av

ansvaret för hälso- och sjukvården i vissa städer, köpingar och municipalsamhällen.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande nr 71.

Till åtlydnad härav får medicinalstyrelsen anföra följande.

I det av 1939 års riksdag i skrivelse nr 295 gjorda, av motionärerna återgivna

principuttalandet framhölls, att provinsialläkardistrikten borde så

avpassas, att provinsialläkaren normalt medhinner såväl det sjukvårdande

som det hälsovårdande arbetet inom distriktet, och att det syntes rimligt

och ändamålsenligt, att staten principiellt övertager ansvaret för hälso- och

sjukvårdens handhavande i de nuvarande extra provinsialläkardistrikten,

i köpingar och municipalsamhällen ävensom i städer med mindre än 5 000

invånare genom desammas införlivande med den ordinarie provinsialläkarorganisationen.

På sätt departementschefen framhållit borde dock möjlighet

föreligga för Kungl. Maj :t att i speciella fall medgiva undantag från denna

regel. I samma skrivelse sade sig riksdagen icke ha »kunnat undgå intrycket,

att en snabbare utbyggnadstakt än vad Kungl. Maj :t tänkt sig är både

önskvärd och möjlig».

De riktlinjer, som angivits i detta principuttalande, ha i stort sett varit

vägledande för utvecklingen under den gångna 1 O-årsperioden.

Sålunda har antalet ordinarie provinsialläkardistrikt, som under år 1939

uppgick till 332, numera ökat till 504, varigenom antalet invånare i distrikten

väsentligt minskats, ehuru det fortfarande på de flesta håll är allt för

högt i förhållande till de normer, som angivits för utbyggnaden av organisationen.

De 29 extra provinsialläkardistrikt, som funnos år 1939, ha med undantag

av 4 förvandlats till ordinarie distrikt. Under åren 1939 och 1940 tillkonnno

inga nya extra distrikt men under åren därefter ha sådana inrättats

i icke obetvdlig omfattning (1941 2 distrikt, 1942 1 distrikt, 1943 3 distrikt,

1944 9 distrikt, 1945 18 distrikt, 1946 10 distrikt, 1947 9 distrikt, 1948 8

distrikt och 1949 2 distrikt). Hela antalet extra distrikt uppgick den 1 januari

1950 till 52.

Principen om statens övertagande av ansvaret för hälso- och sjukvårdens

handhavande i de extra provinsialläkardistrikten har sålunda ansetts innebära,

att ett successivt överförande av redan befintliga distrikt borde ske,

men att å andra sidan även nya sådana distrikt fingo tillkomma för att i

sin tur förvandlas till ordinarie distrikt, då skäl härtill funnos föreligga.

Den 1939 stadfästa principen att städer med mindre än 5 000 invånare

skulle ingå i provinsialläkarorganisationen har sedan dess såvitt möjligt

tillämpats. I anslutning till sin redogörelse för medicinalstyrelsens med

skrivelse den 27 november 1946 överlämnade förslag till riksplan för provinsialläkardistriktsindelningen

i riket, vilket är byggt bland annat på

nämnda princip, uttalade departementschefen i 1948 års statsverksproposition,

att »principen överensstämmer med vad för närvarande gäller. Liksom

hittills torde dock Kungl. Maj :t böra äga möjlighet att, där omständigheterna

därtill föranleda, göra undantag från denna princip».

Antalet städer med ett invånarantal understigande 5 000 och egna stadsläkartjänster

uppgick år 1939 till 23. Vid ingången av år 1950 hade antalet

dylika städer minskat till 7.

Emellertid har den ovan angivna principen icke ansetts utesluta, att

även nyblivna städer med något större invånarantal i vissa fall fått kvarbliva

inom redan befintliga provinsialläkardistrikt. Dock har medicinalstyrelsen

därvid i flera fall för staden framhållit lämpligheten av att särskild

tjänsteläkare anställes. Någon författningsenlig skyldighet för städerna att

anställa egna tjänsteläkare föreligger som bekant icke; realiter innebär dock

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr It.

17

uteslutandet ur provinsialläkardistrikt i regel ett tvång för staden att anställa

egen tjänsteläkare.

Frågan om huvudmannaskapet för städernas tjänsteläkare har ur principiella

synpunkter behandlats i medicinalstyrelsens betänkande om den

öppna läkarvården i riket (SOU 1948: 14).

I betänkandet har framhållits värdet av ett enhetligt huvudmannaskap

för de tjänsteläkare, som i egenskap av allmänläkare (i motsats till specialläkare)

ägna sig åt öppen hälso- och sjukvård. I anslutning härtill har

föreslagits, att staten successivt skulle övertaga huvudmannaskapet för

samtliga dessa läkare, medan specialistvården i ökad utsträckning skulle

anförtros åt de olika sjukvårdsområdenas ledande organ.

Beträffande sättet att realisera detta önskemål anföres i betänkandet

(kap. 14, Aktuella förslag, s. 297 ff.) följande:

Allmänläkarvården i städerna bör enligt vår uppfattning tills vidare

organiseras efter olika linjer allteftersom det gäller stad, som ingår i landsting,

och stad utanför landsting.

För landstingsstädernas del föreslår vi ett successivt överförande av stadsoch

stadsdistriktsläkare till provinsialläkarvillkor. — — —

För budgetåret 1949/50 torde för sistnämnda kategori böra uppföras 25

tjänster, att disponeras av Kungl. Maj:t i den mån förutsättningar uppkommer.

Ovan i kap. 12 har vi skisserat hur man bör gå fram. Här må

endast framhållas, att överförandet av viss stads- och stadsdistriktsläkartjänst

i varje fall bör föregås av en omprövning av frågan om stadsdistriktet

givits en lämplig utformning i förhållande till angränsande provinsialläkardistrikt.

Kungl. Maj :t skall äga befogenhet att i beslutet om överförande

av en tjänst föreskriva de jämkningar i distriktsindelningen, som må

befinnas påkallade.

Vid konkurrens mellan olika städer om nya tjänster bör prövningen ankomma

på Kungl. Maj :t. Allmänt torde härvid få förutsättas, att vakant

tjänst eller ny tjänst bör äga företräde framför tjänst, som redan är besatt.

Ytterligare torde man få räkna med att vid i övrigt lika förhållanden tjänst

1 stad med högre skattetryck kommer att få företräde framför tjänst i stad

med lägre skattetryck.

Det bör ankomma på medicinalstyrelsen att--— i sina petita ange

det antal stads- och stadsdistriktsläkartjänster, som beräknas bli erforderliga

under påföljande budgetår. Sedan samtliga stads- och stadsdistriktsläkare

i landstingsstäder överförts till provinsialläkarvillkor, bör bestämmelserna

i allmänna läkarinstruktionen om sådana läkare överses.

Initiativrätt till överförande av stads- och stadsdistrikts-, köpings- och

municipalläkare bör tillkomma såväl medicinalstyrelsen och vederbörande

landsting som samhället och läkaren. På förstnämnda myndighet bör ankomma

att med erforderlig utredning överlämna ärendet till Kungl. Maj:t.

Härutöver har i betänkandet föreslagits en ny form för statligt anställlande

av allmänläkare i öppen vård (s. k. extra stadsläkare), vilket förslag

dock icke synes behöva upptagas till diskussion i detta sammanhang.

De i betänkandet framlagda, här återgivna förslagen rörande överförande

av stadsläkare till provinsialläkarstaten torde ur principiell synpunkt väl

överensstämma med motionens syfte. Berörda förslag har dock hittills

icke föranlett några åtgärder från statsmakternas sida. Förutsättningarna

för deras realiserande synas ock för närvarande starkt inskränkta, då man

på senare år med hänsyn till olika omständigheter — bland annat läkar
2

— Bihang till riksdagens protokoll ttlöO. G samt. Nr 68—71.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Statsutskottets utlåtande nr 71.

bfisten, gällande restriktioner inom byggnadsverl>$amlieten: och det allmänna

stalsfinansielLa läget icke ansett, sig.kunna öka antalet provinsralläTyaidistrijkt

i.déö takt,, som ''tidigare..yafi{ fprutsatt ,(«ö per-år); utan fått

höjå sig ined ett väsentligt mindre antaj nya distrikt;per år (för budget^

året 1950,51 föreslagna ,15).,. j. !, , ..f j ~

y„’Ön|, piaji räknar rnecli att- éri? statlig tjän^teiifkafn. bör.-finnas, anställd }

ypkieistad.med etf inyånarantat,öyeriitigande;5''pp0 pien wn(iej;stigand,e^8:000

saiiit. att ytterligare en-tjänsteläkare är behövlig, där invånarantalet ligger

mellan S 000. och 15 000,-skulle-motionärernas.-förslag i dagens läge i. huvudsak

innebära, ätt staten skulle, över kiga, ansvaipt-för fjänsteJäkarvården. i

p. städer, spm nu.Éå ggna läkarp, genuin ,anställandet sp/> n,^a.pyn>yjp$ialIåkare

i lika mänga städer, tillhörande (fen förra gruppen, samt 68 njä.pro
yinsndläkure

i,,3.4.s,täd,åF,> tjiljiöfaiide (jftit upPtfn»

^ÄwO)TpjItF.d,V,ifrsiall,äT|a^. ..OjUp statens. kostnader fc®, ennpirpyiln^ia,llä!karf;;npp-)

skattas* till''tf2 ÖÖÖ kronor per är, skulle reformen, innebära,en, årlig öjening

av statsverkets kostnader.Ipr. provinsialläkarväsendetfurpcl.104ä-ö0ö, krj^snpr.

Principen ätt köpingar,. ,ooh: liiU.njpyfiitsnmhöfep efiberpepdQ > ^y,;;sf;cp-j^ks-;

ordning, .höra, införlivaSj. jne.d.proviBsiaUakarfifgahi.satipnen Jipr i.,;fÖ4§ ''års

stätsverkspfoposition (ytterligare : .understrukits av ,departement scb eden;

söni.hay'' irämhåjiitvåtit jjågon, anlo^ning att jfråjUgp dpnpa pijincip(icke, syntes

fpr^Ugga nuen, att, jämväl i, detta, -fal! .undantag.körde!(kunna göras, därest

särskilda skä! därtill töreiåg. ■.(.- -r ,W \ ih/fm-m/

_ j ;;^.ni^ieiäHöpihgåi; jnéd, é£na,'' tjähsi£jjä^å.re7:ii$9f. nppgidpytin j§j

har, minskats till 3 vid senaste årsskifte,!-medan anlailet.rminicipal läkare

undé^ ;§åuinJäafjd-ähedg''ätk^rgn:'' i4,di-h,dr.vahåntå1ijä,1?stcb)r; iiil r!,i,

kanta tjänster)''. ’ '' 1 <

_,,I 10 av..dessa köpingar och municipaisamhällen understiger iivvåirarpntåtét!.

B QO.0 uiédan.,fUdiär1 jettt-hpgr^., invånarantal, ;som _(dpckr imd^ifg^f

15)000. ,0m staden skiij jo övertaga, ansyare-trfö.r tjäpåtfialcarvård^% i dessa

orfer^ skutte ; détia-; fÖPfiinJedn;jspstip:tdpr jfär; s-tatsViepifgfr -sptri, .^jjåjjtjgrsp. fåta

sig mirmåéf .J*3räkn»a,furén. döck fordp, understiga,j 1&0. Q0Q .,kyornprf,pep jårj

Ett sådant överförande står givetvis i full överensstämmelse med 1999- års

principuttalande.; g , j. <;

t. likhet; med.,motionärerna anser mediqinalstyreisenråt^liitiiga skäl- tala

för• .att samma, regler, om. införlivande, .med prpvinsialiälcarprganisationen

höra gälla.-fpr olika,slag av tätorter, pberoende ay om de, utgöra, städer,, köpingar

eller'' muincipalsamhä!ien., 194,6..års,förslag -f-idl (riksplaaa för rproyinr

^ajläiyårdisfrikts,in4einin^en vai\ också upprättad, ji gnljghet; ined denna

pyincipiellh, jnstäjUiing, i det att . biand , annat köpingen Finspång, där, uthrutifs

> ur provinsia.lläkal''distriktsmdelningen.,-Försiage!t, soni, i denna-,del

sålunda, avviker från,(ten år. 19.39 fastställda -principen, han.emellertid,icke

genomförts-. |. ,f ; -s-,v ,n ;g.r

I medicinaistyrelsens förenämnda betänkande ojirden öppna läkarvården

förordas,.också ett överförande av, köpings-, och hjunicipalläkare, till provinsialläkarstafea

efter, samma principer som av stadsläkare i landstingsstä-der.

Under, åberopande,,av! vad sålunda anförts-får medicinalstyrelsen såsom

sin, mening;,uttala, ;,..(. , - -(, ,

. .att det synes styrelsen i princip riktigt, att -staten successivt övertager

Inivudmannaskapet för tjänsteläkare i öppen tiälso- ocli, sjukvård i städeiy

köpingar, och - mumeipajsamhälten; p ...

att någon åtskillnad härvid icke bör göras mellan dessa tre olika kategorier

av tätorter; - - . - (• ----- -

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 71.

19

att detta successiva överförande bör ske parallellt med utbyggnaden av

landsbygdens provinsialläkarorganisation genom bildandet av nya distrikt

och överförandet av extra distrikt till ordinarie stat; det synes styrelsen

härvid angeläget att ifrågavarande åtgärder till förmån för tätorterna ej

leda till att utbyggnaden av landsbygdens tjänsteläkarorganisation allt för

mycket fördröj es; och

att vid bestämmande av vilka städer m. fl. samhällen, som i första hand

böra erhålla statliga tjänsteläkare, en allmän lämplighetsprövning efter de

grunder, som angivits i styrelsens betänkande om den öppna läkarvården,

bör ske, varvid mindre samhällen i princip böra ha företräde framför större.

Det synes styrelsen väl tänkbart, att städer och andra samhällen med

ett invånarantal, fixerat till förslagsvis högst 15 000, böra ingå i en första

etapp vid det ifrågasatta överförandet. Vilken tid, som bör beräknas åtgå

för fullbordandet av denna etapp, kan styrelsen icke för närvarande angiva.

I handläggningen av detta ärende ha deltagit generaldirektören Höjer,

tjänsteförrättande överdirektören Rahm, medicinalrådet Yllner och t. f.

byrådirektören Lundgren, föredragande.

Stockholm den 8 mars 1950.

Ket ‘"k-y/Ax^.'',ypjÉR:n! ,auhl

Ann-Margret Lundgren. Svante Malm.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.