Sök i Ratio Lex

Statsutskottets utlåtande nr 76

1950-04-18 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1950:76, Statsutskottets utlåtande nr 76

Dokumentets text

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 76.

*Nr 76.

Utlåtande i anledning au väckt motion om förbättrad lönestållning

åt innehavare av vissa arvodestjänster vid försvarsväsendet.

(5:e avd.)

I en inom andra kammaren väckt motion (.11:42) har herr von Friesen

hemställt, att riksdagen måtte bevilja de vid försvarsväsendet pensionsavgångna

i arvodesbefattningar efter 5 års tjänst en löneuppflyttning i närmast

högre löneklass och efter 10 års tjänst ytterligare en löneuppflyttning till närmast

högre löneklass inom samma löneplan samt att de vid slutlig avgång ur

tjänst erhålla den pension som svarar mot erhållen löneklassuppflvttning.

I motionen anföres bl. a. följande.

En grupp av den militära tjänstepersonalen utgöres av s. k. arvodister,

d. v. s. officerare och underofficerare, som efter uppnådd pensionsålder

kvarstå i tjänst och upprätthålla befattningar i expeditions- och förvaltningstjänst.

Denna personal, som är en kvarleva av 1925 års försvarsorganisation, på

grund av befälsbrist ytterligare utökad i 1942 års försvarsordning, har erhållit

en mycket blygsam ersättning för det arbete den utfört.

Personalens arvode utgöres av skillnaden emellan lönen på aktiv stat

och pensionen. Det är sålunda en för staten synnerligen billig arbetskraft

det här gäller, och även för personalen kunde anordningen med detta system

blivit fördelaktig, om det tagits hänsyn till framställningar från denna personal

beträffande mindre justeringar i löne- och pensionsförhållanden. Så

har emellertid icke skett, vilket förorsakat, att de befattningar som avsetts

att besättas med pensionerade underofficerare nu i stor utsträckning måste

besättas med annan personal, såsom vpl underofficerare, reservanställda underofficerare

och civil personal. Härigenom förorsakas statsverket utgifter

som kunnat undvikas, samtidigt som personalen skulle känt sig tillfredsställd,

om ovanberörda framställningar vunnit beaktande.

De gjorda framställningarna ha varit ganska blygsamma och gällt en

uppflyttning i lönehänseende med en löneklass efter 5 års tjänst som arvodist

och ytterligare en löneklass efter 10 års arvodisttjänst samt berättigande

att i pensionshänseende bliva jämställda med personalen i dessa löneklasser.

Det skäl som åberopats för ett avslag på ovannämnda framställning från

personalens sida har varit gällande lönestopp. Invändningen förlorar dock

mycket av sitt berättigande, då det kan visas, att statsverkets utgifter i

många fall blivit större genom många pensionerades obenägenhet att åtaga

sig arvodesuppdragen.

Över motionen har, efter därom i vederbörlig ordning gjord framställning,

statens lönenämnd avgivit yttrande och därvid anfört följande.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 76.

5

Enligt gällande bestämmelser (TLA 1947 nr 65) äger anställningshavare

i reserven, som med ålders- eller förtidspension avgått från beställning på

aktiv stat. övergångsstat eller reservstat, under förordnande å här avsedd

arvodesbefattning uppbära arvode till belopp motsvarande lönen för den

löneklass, till vilken befattningen är hänförd. Ifrågavarande löneklass utgör

i flertalet fall slutlöneklassen i den lönegrad, till vilken befattningshavaren

senast varit hänförlig under innehav av beställning på aktiv stat. Under förordnandet

äger befattningshavaren icke uppbära honom tillkommande

tjänstepension. Den ersättning, som tillfaller befattningshavaren för hans

arbete å befattningen, uppgår således i allmänhet till skillnaden mellan å

ena sidan den lön han skulle ha åtnjutit vid kvarstående i förut innehavd

beställning och å andra sidan tjänstepensionen. För en fanjunkare, som

efter pensionering vid 50 års ålder uppehåller arvodesbefattning i 1: 20 å

3-ort, utgör den på så sätt beräknade ersättningen 238 kronor för månad.

Motsvarande belopp utgör för en kapten, som uppehåller befattning i 1: 29,

396 kronor. Till jämförelse kan nämnas, att om i brist på pensionsavgångna

sökande befattningar hänförda till nu angivna löneklasser måste besättas

med civila innehavare, dessa skola anställas såsom extra tjänstemän i högst

Cg 15 resp. högst Cg 23. Begynnelselönerna i nämnda lönegrader utgöra å

3-ort 567 resp. 831 kronor för månad.

Lönenämnden finner det förståeligt, om befattningarna med hänsyn till

nu utgående nettoersättningar, åtminstone under rådande förhållanden på

arbetsmarknaden, icke framstå såsom särskilt lockande för de personalkategorier,

för vilka de äro avsedda. Såsom framhållits i motionen, ställer det sig

ekonomiskt ofördelaktigt för statsverket, om andra kategorier, såsom f. n.

i icke obetydlig utsträckning är fallet, måste tagas i anspråk för befattningarnas

uppehållande.

Lönenämnden vill emellertid framhålla, att frågan om de med försvarets

arvodesbefattningar förenade förmånerna är att bedöma i ett större sammanhang.

Den ingår nämligen i de omfattande problemkomplex om pensionsålder

för anställningshavare i statens tjänst och om ersättning åt befattningshavare,

som efter inträdd pensionsålder tagas i anspråk för arbete

i statens tjänst, vilka äro föremål för utredning genom 1948 års pensionsålderskommitté.

I de för kommitténs arbete meddelade direktiven har särskilt

angivits, att utredningen även bör omfatta frågan om pensionsålder och

därmed sammanhängande spörsmål för försvarsväsendets personal. Med

hänsyn härtill synes motionen icke böra läggas till grund för något beslut

om ändring av gällande bestämmelser rörande de ifrågavarande arvodesbefattningarna.

Utskottet. Vid försvarsväsendet finnas alltsedan år 1925 ett antal arvodesbefattningar,

avsedda för pensionerad militär personal. Antalet sådana

befattningar utgör f. n. enligt uppgift 1109. I brist på pensionsavgångna beställningshavare

upprätthållas emellertid ifrågavarande befattningar i icke

obetydlig omfattning av personal tillhörande andra kategorier.

Den till pensionsavgången beställningshavare i arvodesbefattning utgående

ersättningen utgöres i regel av skillnaden mellan den lön vederbörande

-''kulle ha åtnjutit vid kvarstående i förut innehavd beställning och tjänstepensionen.

Anordningen är ekonomiskt fördelaktig för statsverket. Den

möjlighet, som står den pensionsavgångna personalen til! buds att jämväl

efter inträdet i pensionsåldern bibehålla sin tidigare ekonomiska standard

för ytterligare ett antal år. lärer väl även ur personalsynpunkt normalt kun
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

V

6 Statsutskottets utlåtande nr 76.

na anses som en förmån. Att betraktelsesättet kommit att förskjutas i motsatt

riktning torde bl. a. få ses mot bakgrunden av rådande förhållanden

på arbetsmarknaden.

Såsom statens lönenämnd framhållit, har åt 1948 års pensionsålderskominitté

uppdragits att utreda frågorna om pensionsålder för statliga anställningshavare

och om ersättning åt befattningshavare, som efter pensionsåldern

tagas i anspråk i statens tjänst, varvid särskilt angivits att utredningen

borde avse frågan om pensionsålder och därmed sammanhängande

spörsmål för försvarsväsendets personal. De i motionen väckta frågorna —

vilka delvis äro av organisatorisk natur — synas utskottet böra komma under

övervägande i ett större sammanhang. Utskottet finner sig med hänsyn

härtill icke kunna tillstyrka, att åtgärd nu vidtages av i motionen föreslagen

innebörd.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att motionen II: 42 icke må till någon riksdagens åtgärd

föranleda.

Stockholm den 18 april 1950.

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND.

Närvarande: se under utlåtandet nr 75.

Reservation

av herr Ståhl.

507467. Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag, 1960.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.