Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående pension åt vissa i statens tjänst anställda personer m. fl. jämte motionsvis gjorda framställningar om pension eller understöd m. m. jl. ~

1950-04-25 · 23 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 13 av 23 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1950:92, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående pension åt vissa i statens tjänst anställda personer m. fl. jämte motionsvis gjorda framställningar om pension eller understöd m. m. jl. ~

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 92.

1

Nr 92.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående

pension åt vissa i statens tjänst anställda personer

m. fl. jämte motionsvis gjorda framställningar om

pension eller understöd m. m.

jl. ~ (5:e avd.)

I propositionen nr 120 har Kungl. Maj :t, under åberopande av bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över finansärenden för den 10 mars 1950,

framlagt förslag angående pension åt vissa i statens tjänst anställda personer

in. fl.

Vidare ha motionsvis framställningar gjorts om pension eller understöd

åt vissa anställningshavare in. in.

Beträffande utredningen i de ärenden, som behandlas i detta utlåtande,

får utskottet, i den mån redogörelse i det följande ej lämnas, hänvisa till

propositionen nr 120 samt vederbörande motioner.

l:o) F. d. auditören Gunnar Wiberg. I motionen II: 60 hemställer herr

Kgling m. fl., att f. d. auditören G. Wiberg måtte tillerkännas en lämplig

pension för sin återstående livstid och att hans hustru tillerkännes rätt till

änkepension.

Av handlingarna inhämtas,

att Wiberg är född den 17 juli 1879 och således 70 år gammal;

att han under tiden den 1 november 1911—den 31 december 1948 innehaft

förordnanden såsom vice krigsdomare, auditör eller vice auditör vid

skilda krigsrätter;

samt att han såsom huvudsaklig förvärvsverksamhet under en följd av

år utövat advokatrörelse i Skövde.

Hos Kungl. Maj :t anhöll Wiberg år 1948, att lämplig pension av statsmedel

måtte tillerkännas honom för hans återstående livstid. Sedermera

anhöll Wiberg år 1949 hos Kungl. Maj:t, att åtgärder måtte vidtagas för beredande

av pension jämväl åt hans hustru. Såsom stöd för ansökningarna

åberopade. Wiberg, att de med hans auditörsbefattningar förenade göromålen

under beredskapstiden varit synnerligen betungande samt att han på

grund av sjukdom endast i ringa mån kunnat återuppta sitt arbete som

advokat.

I häröver avgivet utlåtande anförde försvarets civilförvaltning bl. a., att

det icke, såvitt ämbetsverket hade sig bekant, någonsin ifrågasatts, att auditörsbefattningarna

skulle vara förenade med rätt till pension. Att Wiberg

1 Bihang till riksdagens protokoll 1950. 6 samt. Nr 92—97.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 92

endast på grund av de av honom åberopade förhållandena skulle beredas

pension ansåge ämbetsverket icke kunna tillstyrkas.

Statskontoret ansåg i likhet med civilförvaltningen, att framställningarna

borde lämnas utan bifall samt erinrade, att en vid 1937 års riksdag väckt

motion om pension åt auditören P. G. R. Pihlstrands änka icke föranlett

någon riksdagens åtgärd; bankoutskottet (uti. nr 36, p. 2) hade funnit sig

icke kunna tillstyrka bifall till motionen, enär av Pihlstrand innehavda uppdrag

såsom vice auditör och auditör haft karaktären av bisysslor.

Genom beslut den 30 september 1949 har Kungl. Maj:t (justitiedepartementet)

med hänsyn till i ärendet föreliggande särskilda omständigheter tillerkänt

Wiberg en gratifikation av 3 000 kronor.

Utskottet. Såsom av utredningen i ärendet framgår ha auditörsbefattningarna

städse betraktats såsom bisysslor, vilka icke böra medföra rätt

till pension. Ett tillmötesgående av det i motionen framställda förslaget

skulle självfallet kunna medföra icke önskvärda konsekvenser. Vid sådant

förhållande och då Wiberg av Kungl. Maj :t tillerkänts en gratifikation av

3 000 kronor, kan utskottet icke tillstyrka någon åtgärd i motionens syfte.

Utskottet hemställer,

att motionen II: 60 icke må till någon riksdagens åtgärd

föranleda.

2:o) Städerskan vid svenska beskickningen i Helsingfors Emilia Mathilda

Wikstedt. I propositionen nr 120 har Kungl. Maj:t under punkten 1 föreslagit

riksdagen medgiva, att städerskan vid svenska beskickningen i Helsingfors

Emilia Mathilda Wikstedt må från och med månaden näst efter den, varunder

hon lämnar sin anställning, under sin återstående livstid från anslaget

till diverse pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig pension av

1 776 kronor, varå tilläggsförmåner icke skola utgå.

Med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förevarande förslag hemställer utskottet,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj :ts ifrågavarande

framställning.

3:o) F. d. kaptenen i kustartilleriets reserv Rolf Erik Georg Lindberg. I

motionen 1: 26 hemställer herr Lundqvist, att riksdagen måtte medgiva, att

f. d. kaptenen i kustartilleriets reserv Rolf Erik Georg Lindberg må från och

med den 1 januari 1950 under sin återstående livstid från anslaget till diverse

pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig pension av 1 800 kronor

eller med det belopp, som med hänsyn till föreliggande omständigheter kan

anses skäligt. , ■jglFj*

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Lindberg är född den 12 september 1875 och således 74 år gammal;

att han år 1895 anställts såsom officersvolontär vid Karlskrona artillerikår

och den 15 mars 1907 utnämnts till kapten vid kustartilleriet;

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 92.

3

att han den 15 september 1917 efter ansökan erhållit avsked under två

är från sistnämnda beställning med tillstånd att i två år såsom lönlös kvarstå

vid kustartilleriet, varefter han år 1919 vid 44 års ålder inträtt i kustartilleriets

reserv utan tjänstgöringsskyldighet i fredstid och utan rätt till

pension men med skyldighet att intill utgången av det år, då han uppnådde

55 års ålder, vid krig eller större rustning efter kallelse inställa sig till

tjänstgöring vid kustartilleriet;

att han erhållit Kungl. Maj :ts tillstånd att kvarstå i reserven intill utgången

av år 1945;

att han under tiden 13 april 1940—30 september 1945 varit inkallad till

tjänstgöring i anledning av förstärkt försvarsberedskap med placering såsom

försvarsassistent hos statens informationsstyrelse;

att han under tiden 1 juli 1900—20 september 1919 varit delägare i flottans

pensionskassa;

att han inbetalt tjänstepensionsavgifter med tillhopa 1 201 kronor 7 öre

samt erlagt gratialavgifter med tillhopa 2 077 kronor 92 öre;

att han enligt det för flottans pensionskassa gällande reglementet icke

haft rätt till pension, enär han avgått ur tjänst innan han uppnått föreskrivna

levnads- och tjänstår;

att han återbekommit matematiska värdet av erlagda gratialavgifter med

1 700 kronor 88 öre men enligt stadgande i flottans pensionskassas reglemente

icke äger återfå erlagda tjänstepensionsavgifter.

Genom beslut den 27 mars 1931 har Kungl. Maj:t funnit en av Lindberg

gjord ansökan att få komma i åtnjutande av pension icke föranleda någon

åtgärd.

I skrivelse till Kungl. Maj :t den 3 januari 1945 gjorde Lindberg förnyad

framställning om erhållande av pension. Genom beslut den 5 oktober samma

år fann Kungl. Maj :t ansökningen icke föranleda någon åtgärd. I

I en vid 1946 års riksdag väckt motion (II: 347) hemställdes, att riksdagen

måtte medgiva Lindberg rätt till ersättning för de av honom till flottans

pensionskassa erlagda tjänstepensionsavgifterna. På hemställan av bankoutskottet

(uti. nr 45) beslöt riksdagen, att motionen icke skulle till någon

riksdagens åtgärd föranleda.

I den nu väckta motionen anföres bl. a. följande.

Lindberg har folkpension i vanlig ordning samt dessutom tills vidare

fr. o. in. 1 januari 1942 en årlig pension å 3 000 kronor från Tidningarnas

telegrambyrå AB.

Då Lindberg avgick som kapten å stat redan år 1917 vid 42 års ålder och

då han inträdde i reserven först vid 44 års ålder, är han enligt gällande

bestämmelser icke berättigad till pension eller till uppskjuten tjänstelivränta.

Såväl med hänsyn till att Lindberg dock varit i tjänst som officer å

aktiv stat med lön under mer än 17 år och därefter under mer än 27 år

varit officer i reserven med skyldighet att tjänstgöra i krig och då värnpliktiga

eljest inkallas för rikets försvar in. in. som särskilt med tanke på

hans ovannämnda kvalificerade och synnerligen väl vitsordade tjänstgöring

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 92.

under nära 51/, år såsom försvarsassistent hos statens informationsstyrelse,

synes det billigt och rättvist, att han genom statens försorg beredes

någon pension.

Om Lindberg kvarstått i tjänst å aktiv stat till 50 års ålder, skulle han

nu varit berättigad till årlig statlig pension med 7 572 kronor jämte 12

procent rörligt tillägg därå. Med hänsyn till hans tjänstgöring hos statens

informationsstyrelse synes den här ifrågasatta pensionen lämpligen böra

utgå med något mer än en femtedel av full kaptenspension eller avrundad

till 1 800 kronor.

Utskottet. Såsom av den lämnade redogörelsen framgår är Lindberg, som

år 1919 lämnat den aktiva militärtjänsten vid en levnadsålder av 44 år och

därefter inträtt i reserven, författningsenligt icke berättigad till vare sig pension

eller tjänstelivränta. Att, såsom motionären ifrågasatt, Lindberg skulle

genom särskilt riksdagsbeslut tillerkännas en pension på grund av hans under

åren 1940—1945 fullgjorda tjänstgöring som försvarsassistent hos statens

informationsstyrelse lärer bl. a. med hänyn till konsekvenserna icke

böra ifrågakomma. Med hänsyn härtill och då Lindbergs pensionsfråga senast

år 1945 varit föremål för Kungl. Maj :ts prövning utan att föranleda någon

åtgärd, hemställer utskottet,

att motionen 1:26 icke må till någon riksdagens åtgärd

föranleda.

4:o) F. d. ingenjören hos marinförvaltningen Gustaf Emanuel Lundin

(tilläggspension). I motionen I: 27 hemställer herr Lundqvist, att riksdagen

måtte bevilja f. d. ingenjören hos marinförvaltningen Gustaf Emanuel Lundin

— utöver honom författningsenligt tillkommande pension — tilläggspension

med det belopp, som må anses skäligt.

Av handlingarna inhämtas,

att Lundin är född den 23 september 1884 och således 65 år gammal;

att han år 1906 avlagt examen vid tekniska skolan i Stockholm och åren

1911—1913 bedrivit studier vid Ingenieur-Akademie und Technikum Strelitz;

att han före den 1 februari 1918, då han tillträdde statlig tjänst, innehaft

vissa anställningar i kommunal och enskild tjänst;

att han under tiden 1 februari 1918—30 september 1927 varit anställd

som ritare vid Stockholms örlogsvarv, från vilken anställning han sistnämnda

dag entledigats på grund av 1925 års försvarsbeslut och i samband

därmed erhållit en avskedsersättning av 3 925 kronor 25 öre jämlikt föreskrifterna

i kungörelsen den 15 januari 1926, nr 10;

att han under tiden den 23 oktober 1933—den 30 september 1948, då han

avgick ur tjänst med ålderspension, varit anställd vid marinförvaltningens

skeppsbyggnadsavdelning, varvid han sedan den 1 juni 1941 innehaft pensionsberättigande

tjänst, senast i lönegraden Ce 22;

att Kungl. Maj:t genom beslut den 11 juni 1948 med stöd av 15 § 3 mom.

1947 års allmänna tjänstepensionsreglemente medgivit, att Lundin finge

av tidsperioderna 1 februari 1918—30 september 1927 och 23 oktober 1933

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 92.

5

—31 maj 1941, varunder han före erhållande av pensionsberättigande anställning

tjänstgjort såsom ritare och ingenjör vid Stockholms örlogsvarv

och marinförvaltningen, såsom tjänstår för pension enligt reglementet tillgodoräkna

11 år 6 månader (= Va av tjänstetiden);

samt att Lundin jämlikt statskontorets beslut den 31 augusti 1948 tillförsäkrats

avkortad ålderspension med 4 056 kronor för år intill 67 års ålder

och 3 576 kronor för år för tiden därefter jämte 12 procent rörligt tillägg

(hel pension = 7 553 kronor).

Hos Kungl. Maj :t anhöll därefter Lundin om tillgodoräkning såsom tjänstår

i pensionshänseende av vissa tider, varunder han före den 1 februari

1918 varit anställd i enskild eller kommunal tjänst. Därvid gjorde Lundin

gällande dels att hans kommunala och enskilda anställningar haft betydelse

för hans senare anställning i statens tjänst, dels ock att han vid en

del av dessa utfört arbetsuppgifter för statliga företag och inrättningar.

Efter att ha inhämtat vissa upplysningar från statliga myndigheter anförde

marinförvaltningen i skrivelse den 27 november 1948 en del omständigheter,

som i viss mån bestyrkte Lundins uppgifter. I en del fall hade uppgifterna

ej kunnat styrkas, enär vederbörliga ritningar och handlingar

blivit utgallrade och de chefer och ingenjörer, som Lundin biträtt, ej längre

voro i livet. Marinförvaltningen tillstyrkte för sin del bifall till framställningen.

Försvarets civilförvaltning fann däremot vad som anförts icke vara

av beskaffenhet att utgöra tillräckliga skäl för medgivande av att ytterligare

tid tillgodoräknades Lundin för pension, och även statskontoret avstyrkte

framställningen.

Genom beslut den 14 oktober 1949 lämnade Kungl. Maj:t framställningen

utan bifall.

I föreliggande motion anföres till stöd för det däri framförda förslaget

bl. a., att man i fråga om Lundins pensionsförmåner borde taga hänsyn till

att han utan eget förvållande efter 9% års väl vitsordad tjänstgöring i

statens tjänst blev entledigad och att han först efter omkring 6 år åter

kunde beredas sådan anställning. Genom detta uppehåll i statstjänsten

fick Lundin sin befordran försenad, och därigenom kunde han före pensionsåldern

ej uppnå den lönegradsplacering, som han med hänsyn till utbildning

och tjänstgöring borde kunnat räkna med.

Utskottet. Såsom av den lämnade redogörelsen framgår uppbär Lundin

författningsenligt avkortad tjänstepension med 4 056 kronor för år jämte

rörligt tillägg. Vid bestämmandet av nämnda pension har, jämlikt Kungl.

Maj :ts särskilda medgivande, såsom tjänstår tillgodoräknats honom två

tredjedelar av den tid, varunder han före erhållande av pensionsberättigande

befattning innehaft vissa anställningar vid försvarsväsendet. En av

Lundin hos Kungl. Maj:t gjord ansökan om att i pensionshänseende därjämte

få tillgodoräkna vissa anställningstider i enskild och kommunal

tjänst har däremot av Kungl. Maj :t lämnats utan bifall. Vid angivna förhållande

kan utskottet icke tillstyrka, att — såsom i motionen hemställts

opaginerad Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 92.

— särskild tilläggspension skulle beredas Lundin utöver den honom tillkommande

tjänstepensionen. Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att motionen I: 27 icke må till någon riksdagens åtgärd

föranleda.

5ro) Förra rullföringsbiträdet, fanjunkaren i skånska kavalleriregementets

reserv Per Silfverberg (tilläggspension). I de likalydande motionerna I: 2.32

och II: 279, väckta den förra av herr Rosenberg och den senare av herr Johnsson

i Skoglösa, har hemställts, att riksdagen måtte besluta tilldela fanjunkaren

i Skånska kavalleriregementets reserv Per Silfverberg pension av samma

storlek, som tillkommer fanjunkare på aktiv stat, eller med det belopp, som

med hänsyn till omständigheterna kan anses skäligt.

Till stöd för det sålunda väckta förslaget anföres i motionen II: 279 följande.

I proposition nr 142 vid föregående års riksdag föreslog Ivungl. Maj :t, att

Silfverberg tillldelades en årlig pension av 2 232 kr. Riksdagen biföll denna

framställning.

Silfverberg, som är född den 29 mars 1886, antogs till volontär vid Skånska

dragonregementet den 1 nov. 1905 samt övergick den y„ 1915 i regementets

reserv i sergeants grad. Vid inträdet i reserven förordnades Silfverberg som

rullföringsbiträde vid Tomelilla rullföringsområde nr 4. Denna befattning

har Silfverberg innehaft i över 26 år tiden 7„ 1915—::,/u 1941. Vid inskrivningsväsendets

omorganisation 1/1 1942 för ordnades Silfverberg i arvodesbefattning

vid Skånska kavalleriregementets mobiliseringsavdelning och den 1

oktober samma år vid kavalleriregementets indragning i arvodesbefattning

vid Skånska pansarregementets personalavdelning. Denna befattning innehar

Silfverberg alltjämt. Silfverberg förordnades till fanjunkare i Skånska kavalleriregementets

reserv den m/s 1936.

Silfverberg kommer den y,„ 1950, då han inträder i pensionsåldern, att ha

varit anställd i statens tjänst i nära 45 år, varav 9 år i manskapsställning

och 35 år i arvodesbefattning, avsedd för pensionsavgången underofficer.

Silfverbergs pensionsförmåner komma att vid avgången uppgå till sammanlagt

3 420 kr., då han utom ovannämnda pension å 2 232 kr. även erhåller

reservpension med 1 188 kr. Med hänsyn till den långa tid Silfverberg varit

anställd i försvaret måste hans pensionsförmåner anses som blygsamma.

Det kan nämnas att en överfurir, som avgår med pension vid 55 års" ålder, erhåller

en årlig pension av 4 650 kr. En fanjunkare på aktiv stat får vid sin

avgång 5 616 kr. i årlig pension. Skillnaden är i det förra fallet 1 230 kr. och i

det senare 2 196 kr. En skälig förhöjning av Silfverbergs pensionsförmåner

framstår därför som välmotiverad. Det vore berättigat att tillerkänna Silfverberg

en pension av samma storlek, som tillkommer en avgående fanjunkare

på aktiv stat.

Utskottet. Såsom av redogörelsen framgår har 1949 års riksdag på förslag

av Ivungl. Maj :t tillerkänt Silfverberg en årlig pension av 2 232 kronor i hans

egenskap av f. d. rullföringsbiträde. Då enligt utskottets mening i de nu

väckta motionerna några sådana skäl icke förebragts, som skulle kunna motivera

ett frångående av nämnda beslut, hemställer utskottet,

att motionerna I: 232 och II: 279 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 92. <

6:o) Förra städerskan hos socialstyrelsen Adéle Sofia Andersson, född

Bäck. Under punkten 2 av propositionen nr 120 föreslår Kungl. Maj:t riksdagen

medgiva, att förra städerskan hos socialstyrelsen Adéle Sofia Andersson,

född Bäck, må, räknat från och med den 1 september 1949, under sin

återstående livstid från anslaget till diverse pensioner och understöd m. in.

uppbära en årlig pension av 528 kronor.

Med tillstyrkande av Kungl. Maj :ts förevarande förslag hemställer utskottet,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj :ts ifrågavarande framställning.

7:o) Anställningshavarna hos arbetsmarknadsstyrelsen Karl Otto Fast och

David Emanuel Forslund. Under punkten 3 av propositionen nr 120 föreslår

Kungl. Maj :t riksdagen medgiva, att anställningshavarna hos arbetsmarknadsstyrelsen

Karl Otto Fast och David Emanuel Forslund må från och med

månaden näst efter den, varunder de lämna sina anställningar, under återstående

livstiden från anslaget till diverse pensioner och understöd m. m.

uppbära årliga pensioner, Fast med 2 268 kronor och Forslund med 2 940

kronor.

Med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förevarande förslag hemställer utskottet,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj :ts ifrågavarande framställning.

8:o) F. d. e. o. byråinspektören Karl August Robert Paulson. I de likalydande

motionerna I: 56 och II: 57, väckta den förra av herrar Sandler och

Branting samt den senare av herrar Mosesson och Hedlund i Rådom, har

hemställts, att riksdagen måtte tillerkänna f. d. e. o. byråinspektören i socialstyrelsen

Robert Paulson vid uppnådda 65 år pension med det belopp, som

vederbörande utskott med hänsyn till förhållandena finner skäligt att föreslå

riksdagen.

Av handlingarna inhämtas,

att Paulson är född den 16 januari 1886 och således 64 år gammal;

att han åren 1906—1910 var fast anställd vid försvarsväsendet;

alt han under åren 1910—1914 anlitades av generalstaben i samförstånd

med polisledningen för särskilda spaningsuppdrag beträffande personer, som

misstänktes uppehålla sig i landet i illegalt syfte;

att han innehaft anställning vid statens polisbyrå för övervakande av utlänningar

under tidsperioderna 1 augusti 1914—31 januari 1918, 1 januari 1921

—31 december 1924 samt 1 januari 1933—31 december 1937, sistnämnda tidsperiod

såsom t. f. föreståndare för polisbyrån;

att han under tiden 1 januari 1938—30 juni 1944 innehaft anställning såsom

e. o. byråinspektör hos socialstyrelsen och tiden 1 juli 1944—15 mars

1947 motsvarande anställning hos statens utlänningskommission;

opaginerad Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 92.

att han, efter att jämlikt Kungl. Maj :ts beslut ha avstängts från tjänstgöring

hos utlänningskommissionen fr. o. in. den 4 januari 1945, genom högsta

domstolens utslag den 15 mars 1947 dömts, förutom till frihetsstraff, till" avsättning.

samt att han alltsedan den 5 juli 1948 är anställd hos arbetsnänmden i

Stockholms stad såsom extra tjänsteman i lönegraden Cg 13.

Över motionerna har, efter därom i vederbörlig ordning gjord framställning,

statskontoret avgivit utlåtande, därvid ämbetsverket infordrat yttrande

från socialstyrelsen.

Socialstyrelsen har framhållit, att Paulson torde äga rätt till tjänstelivränta

vid 65 års ålder och vidare anfört följande.

Socialstyrelsen har i bifogad tjänstematrikel1 sammanställt vissa uppgifter

rörande Paulsons tjänsteförliållanden med syfte att belysa den rätt till

pensionsförmån, som skulle kunna tillkomma Paulson på grundval av dessa

tjänsteförhållanden. Därjämte bifogas en skrivelse från statens utlänningskommission1

angående Paulsons tjänstgöring hos kommissionen.

Det framgår härav bland annat, att Paulson under tiden mellan 1/s 1914

och 3,/12 1937 periodvis har tjänstgjort å den särskilda polisbyrå för övervakande

av utlänningar, vilken byrå stod under överståthållarämbetets överinseende,

samt därefter har varit i socialstyrelsens tjänst under tiden från

7,1938 till “/..1944 och i statens utlänningskommissions tjänst under tiden

från /- 1944 till /3 1947, då Paulson dömdes till avsättning genom högsta

domstolens utslag. Paulson hade då redan tills vidare avstängts från tjänstgöring

hos utlänningskommissionen genom Kungl. Maj :ts beslut den 4

januari 1945.

Det må erinras om att polisbyrån överflyttades från överståthållarämbetet

till socialstyrelsen 1/1 1938. Viss del av den personal, som hos polisbvrån

haft stadigvarande anställning, övergick härmed i socialstyrelsens och sedermera

i utlänningskommissionens tjänst. Det kan vidare förtjäna att nämnas,

att utlänningskommissionen i skrivelse till Konungen den 21 juni 1949

har hemställt, att befattningshavare, tillhörande denna kategori, måtte få

tillgodoräkna sina icke pensionsberättigande anställningstider hos polisbyrån

som tjänstår för erhållande av pension.

Paulsons tjänstgöring å polisbyrån torde delvis ha haft en mera speciell,

statlig karaktär och på denna grund i ännu något högre grad än den övriga

personalens kunna komma i betraktande i förevarande "hänseende.

I motionerna har uppgivits, att Paulson under 39 år varit i allmän tjänst.

Socialstyrelsen har icke kännedom om på vilket beräkningssätt detta uttalande

grundats. I varje fall synes det icke vara möjligt att komma upp till

denna siffra utan att medräkna den tid, då Paulson ägnade sig åt att driva

en enskild detektivbyrå och därunder innehade vissa uppdrag för generalstabens

räkning. Denna tid lär väl dock svårligen kunna komma i betraktande

såsom berättigande till pension. I den mån Paulson har bestridit någon

rent kommunal tjänst, lär väl denna näppeligen kunna medräknas.

Enligt riktlinjerna för den förestående omregleringen av pensionsförhållandena

beträffade avsatt tjänsteman, å vilken tidigare utfärdat tjänstepensionsreglemente

äger tillämpning, skall avsättningen i och för sig icke

längre få den verkan, att sådan tjänsteman kommer att intaga en ogynnsammare

ställning i pensionshänseende, såsom i motionerna uppenbarligen har

1 Här utesluten.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 92.

9

förutsatts. Under sådana omständigheter synes något särskilt beslut från

riksdagens sida om pension åt Paulson icke vara erforderligt.

Statskontoret har anfört följande.

Såsom socialstyrelsen framhållit, torde Paulson vara berättigad att etter

därom gjord ansökan från och med månaden näst efter den, varunder han

uppnår 65 års ålder, komma i åtnjutande av tjänstelivränta jämlikt bestämmelserna

i 26—28 §§ 1941 års allmänna tjänstepensionsreglemente. Därest

Paulson den 3 januari 1945 frivilligt avgått ur tjänst, hade honom tillkommande

tjänstelivränta, grundad å hans anställningstid i extra ordinarie

befattning eller tiden 1 januari 1938—3 januari 1945 uppgått till 1 126

kronor 80 öre för år. På grund av bestämmelsen i 28 § 3 mom. samma reglemente

skulle livräntan dock i förevarande fall komma att utgå med allenast

en tredjedel. En bestämmelse av samma innebörd, som varit intagen i

1947 års allmänna tjänstepensionsreglemente i dess ursprungliga lydelse, har

emellertid genom beslut av 1949 års riksdag upphört att gälla. För att erhålla

en motsvarande jämkning av gällande äldre pensionsbestämmelser har

Kungl. Maj :t med stöd av riksdagens bemyndigande uppdragit åt statskontoret

att inkomma med förslag härutinnan. Statskontoret är berett att inom

närmaste tiden för Kungl. Maj:t framlägga sådant förslag. Det torde således

kunna förutsättas, att Paulson tillkommande livränta kommer att utgöra

ovannämnda 1 126 kronor 80 öre för år.

Såsom ovan framhållits, kan till grund för livräntas bestämmande endast

läggas anställningstiden från och med den 1 januari 1938, då Paulson erhållit

pensionsberättigande befattning i statens tjänst. Av föreliggande tjänstematrikelutdrag

beträffande Paulson framgår, att denne under vissa perioder,

tillhopa något mer än 12 år, varit anställd vid polisbyrån för övervakande

av utlänningar i riket. Därest för Paulson varit fråga om tjänstepension,

torde Kungl. Maj :t med stöd av bestämmelsen i 17 § 3 mom. 1941

års allmänna tjänstepensionsreglemente i särskild ordning ha medgivit tillgodoräkning

med två tredjedelar av sistnämnda tid. Dylika medgivanden om

tjänstärsberäkning i pensionshänseende ha emellertid regelmässigt begränsats

att gälla tjänste- och familjepension men däremot icke tjänste- och

familjelivränta.

På grund av vad sålunda anförts finner sig statskontoret icke kunna tillstyrka,

att Paulson i pensionshänseende beredes en förmånligare ställning

än den som tillkommer honom med tillämpning av gällande pensionsbestämmelser.

Statskontoret anser förty, att motionerna icke böra föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Utskottet. Såsom socialstyrelsen och statskontoret framhållit, är Paulson

berättigad att efter uppnåendet av 65 års ålder utbekomma tjänstelivränta

med tillämpning av bestämmelserna i 1941 års allmänna tjänstepensionsreglemente.

Beloppet av livräntan skulle, därest Paulson frivilligt avgått

ur tjänst vid den tidpunkt då han avstängdes från tjänstgöring, ha uppgått

till 1 126 kronor 80 öre för år. Enär Paulson dömts till avsättning, skall dock

livräntan jämlikt stadgande i 28 § 3 mom. nämnda reglemente utgå med

allenast en tredjedel av sagda belopp. Emellertid har — sedan jämlikt beslut

av fjolårets riksdag ett i 1947 års allmänna tjänstepensionsreglemente intaget

stadgande om reduktion av livräntan i här avsedda fall numera upphört

att gälla — åt statskontoret uppdragits alt avge förslag till motsvarande

jämkning av gällande äldre pensionsbestämmelser. Enligt vad statskontoiet

opaginerad Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 92.

ret upplyst, kommer ämbetsverket att inom den närmaste tiden för Kungl.

Maj :t framlägga sådant förslag. En omreglering i enlighet härmed av pensionsförhållandena

beträffande avsatt tjänsteman, å vilken tidigare utfärdat

tjänstepensionsreglemente äger tillämpning, torde medföra, att reduktion av

tjänstelivränta vid avsättning icke vidare kommer att äga rum. Det kan sålunda

förutsättas, att den Paulson tillkommande livräntan icke kommer att

utgå med lägre belopp än om han frivilligt avgått ur tjänst. Vid sådant förhållande

anser utskottet i likhet med de hörda myndigheterna, att de nu

väckta motionerna icke böra föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att motionerna I: 56 och II: 57 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

9:o) Förre biträdande platsledaren vid vägförvaltningen i Västernorrlands

län Erik Algot Granberg. Under punkten 4 av propositionen nr 120 föreslår

Kungl. Maj :t riksdagen medgiva, att förre biträdande platsledaren vid vägförvaltningen

i Västernorrlands län Erik Algot Granberg må, räknat från

och med den 1 maj 1949, under sin återstående livstid från anslaget till diverse

pensioner och understöd in. m. uppbära en årlig pension av 2 004

kronor. ,, |

Med tillstyrkande av Kungl. Maj :ts förevarande förslag hemställer utskottet,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj :ts ifrågavarande framställning.

10 :o) Förre vägarbetaren, landstingsmannen Carl August Ferm. Under

punkten 5 av propositionen nr 120 föreslår Kungl. Maj :t riksdagen medgiva,

att förre vägarbetaren, landstingsmannen Carl August Ferm, må, räknat

från och med den 1 januari 1950, under sin återstående livstid från anslaget

till diverse pensioner och undersiöd in. in. uppbära en årlig pension

av 996 kronor, varå tilläggsförmåner icke skola utgå.

Med tillstyrkande av Kungl. Maj :ts förevarande förslag hemställer utskottet,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj :ts ifrågavarande framställning.

11 :o) Förra köksföreståndarinnan vid statens vattenfallsverks impregneringsanstalt

i Åsbro Linda Linnéa Vidlund. Under punkten 6 av propositionen

nr 120 föreslår Kungl. Maj :t riksdagen medgiva, att förra köksföreståndarinnan

vid statens vattenfallsverks impregneringsanstalt i Åsbro Linda Linnéa

Vidlund må, räknat från och med den 1 juni 1949, under sin återstående

livstid från anslaget till diverse pensioner och understöd in. in. uppbära

en årlig pension av 804 kronor, varvid skall iakttagas den Vidlund

opaginerad Kontrollera mot PDF

11

Statsutskottets utlåtande nr 92.

genom Ivungl. Maj:ts beslut den 18 november 1949 ålagda återbetalningsskyldigheten.

Med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förevarande förslag hemställer utskottet,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj :ts ifrågavarande framställning.

12:o) Vägarbetaren Fritz Johan Talsjö. I motionen II: 25 hemställer herr

Åkerström, att riksdagen måtte besluta, att hinder icke möter för vägarbetaren

F. J. Talsjö att i och för underkastande under 1942 års arbetarpensionsreglemente

jämlikt dess 1 § 1 mom. d) få tillgodoräkna anställningstid

hos civilförvarsstyrelsen och att pension sålunda enligt detta reglemente och

det i dess ställe senare utfärdade 1947 års motsvarande reglemente måtte

kunna beredas honom.

Av handlingarna inhämtas,

att Talsjö är född den 27 oktober 1886 och således 64 år gammal;

att han under åren 1919—1949 innehaft anställningar hos Skellefteå väghållningsdistrikt

och Skelleftcåbygdens vägdistrikt ävensom, från och med

år 1944, bos vägförvaltningen i Västerbottens län med en sammanlagd tjänstetid

av 10 år 8 månader 13 dagar;

samt att han under tiden oktober 1944—-juli 1945 tjänstgjort såsom blockledare

i Ljusvattnet vid omhändertagande av finska evakuerade in. in., vilket

arbete bedrivits i civilförvarsstyrelsens regi.

I motionen anföres till stöd för det däri väckta förslaget bl. a. följande.

Genom sin anställning år 1944 lios civilförsvarsstyrelsen, som ju är en

statlig institution, har Talsjö utan tvivel innehaft statlig anställning. Vad

som i detta sammanhang särskilt bör beaktas, är för det första, att Talsjö

icke frivilligt sökt denna anställning utan i stället, såsom tydligt framgår

av vederbörande civilförsvarsschefs intyg, uttagits för detta arbete. Därest

denna uttagning icke skett, hade han utan tvekan uppnatt minst 7 manaders

anställning hos vägförvaltningen även år 1944. Detta är icke endast ett antagande

utan stödes av dels intyg av vågmästare, dels den omständigheten,

att Talsjö åren 1945 och 1946 varit i arbete hos vägförvaltningen mer än

7 månader per år, ett förhållande som talar för sannolikheten av att samma

skulle blivit fallet år 1944, därest han ej uttagits till befattningen som blockledare.

Av sistnämnda intyg framgår, att Talsjö i så fall skulle ha i vanlig

ordning fortsatt sin anställning under månaderna oktober—december 1944

med de vid denna tid varje år regelbundet återkommande förberedelsearbetena

för vintervägunderhållet. Härigenom skulle han med all visshet ha

kommit upp i mer än 7 månaders anställning år 1944 och sålunda för 3 år

i följd ha uppnått anställningstid av dylik längd. Härigenom hade Talsjö

kunnat bli underkastad pensionsreglementet, innan han den */m 1946 uppnådde

60 års ålder.

över motionen har, efter därom i vederbörlig ordning gjord framställning,

statens pcnsionsanstalt avgivit utlåtande, därvid anstalten infordrat

yttrande från väg- och valtcnbyggnadsstyrelsen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande nr 92.

Väg- och nättenbgggnadsstijrelsen har anfört följande.

Frågan huruvida Talsjö vid tillämpning av 1 § 1 mom. d) 1942 ars

tjänstepensionsreglemente för arbetare skulle få tillgodoräkna tid för

tjänstgöring såsom blockledare för omhändertagande av finska evakuerade

i civilförsvarsstyrelsens regi har såsom framgår av till föreliggande motion

bilagda handlingar tidigare varit föremål för utredning inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

som i ärendet hört civilförsvarsstyrelsen och statskontoret.

Utredningen gav vid handen, att denna tjänstgöring icke var att

betrakta såsom sådan arbetaranställning, som fick inräknas i den s. k.

kvalifikationstiden enligt nämnda författningsrum.

I ärendet har numera förebragts ett den 22 november 1949 dagtecknat

mtyg av civilförsvarschefen G. Sverdrup i Bureå, vilket fogats till motionen.

Enhgt nämnda intyg skulle Talsjö uttagits till och icke frivilligt sökt

tjänstgöring såsom blockledare. Såvitt styrelsen har kunnat utröna, förelåg

vid ifrågavarande tid icke någon formell tjänsteplikt enligt civilförsvarslagen,

varför uttagningen av Talsjö till blockledarebefattningen icke

torde ha skett tvångsvis. Tjänstgöringen torde vidare knappast kunnat karakteriseras

såsom sådan »arbetaranställning», vilken förutsättes i tjänstepensionsreglementet.

Det måste i princip anses vara oriktigt, att Talsjö sättes

i bättre läge än t. ex. sådana arbetare, som under viss tid tjänstgöra såsom

arbetsledare och icke äga räkna denna tid tillgodo såsom kvalifikationstid

enligt 1 § 1 mom. d) tjänstepensionsreglementet.

Med hänsyn till vad sålunda anförts, anser sig väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

icke kunna tillstyrka bifall till föreliggande motion.

Statens pensionsanstalt har anslutit sig till väg- och vattenbyggnadsstvrelsens

uppfattning.

Utskottet. Det i motionen framförda förslaget innebär, att Talsjö skulle

såsom kvalifikationstid i pensionshänseende jämlikt 1 § 1 mom. d) 1942

års arbetarpensionsreglemente få tillgodoräkna viss tid, varunder han år

1944 tjänstgjort såsom blockledare vid omhändertagande i civilförsvarsstyrelsens

regi av finska evakuerade in. in. Av den lämnade redogörelsen framgår,

att frågan härom tidigare varit föremål för prövning inom väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen, som efter att ha inhämtat yttrande från civilförsvarsstyrelsen

och statskontoret funnit omförmälda anställning icke vara

att anse som sådan arbetaranställning, vilken avses i nämnda reglemente.

I motionen göres nu med stöd av intyg gällande, att därest Talsjö icke

»uttagits» till tjänstgöring som blockledare, han kunnat påräkna så lång

anställningstid under år 1944 vid vägväsendet, att han skulle blivit underkastad

reglementet. I anledning av denna uppgift må framhållas, att vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen i sitt över motionen avgivna yttrande anfört

bl. a., att såvitt styrelsen kunnat finna, vid ifrågavarande tid icke förelegat

någon formell tjänsteplikt enligt civilförsvarslagen, varför Talsjös placeiing

s°iii blockledare icke torde ha skett tvångsvis. Ifrågavarande tjänstgöring

torde således icke i och för sig ha verkat hindrande på Talsjös möjligheter

att vinna förlängd anställning vid vägväsendet under år 1944. Härtill

kommer, som nämnts, att tjänstgöringen som blockledare knappast lärer

kunna betecknas som arbetaranställning i pensionsreglementets mening. Vid

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 92.

13

angivna förhållanden finner sig utskottet i likhet med de hörda myndigheterna

icke kunna tillstyrka det i motionen framställda yrkandet.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att motionen 11:25 icke må till någon riksdagens åtgärd

föranleda.

13 :o) Förre vägarbetaren August Wilhelm Oskarsson. I motionen II: 195

hemställer herr Jacobson i Vilhelmina, att riksdagen måtte medgiva, att förre

vägarbetaren A. W. Oskarsson från och med den 1 januari 1950 under sin

återstående livstid får från anslaget till diverse pensioner och understöd

in. in. uppbära en årlig pension av 1272 kronor, varå tilläggsförmåner ej

må utgå.

Av handlingarna inhämtas,

att Oskarsson är född den 13 juli 1887 och således 62 år gammal;

att han åren 1912—1922 varit anställd vid statliga järnvägsbyggnader

med en sammanlagd tjänstetid av 9 år 10 månader 11 dagar;

att han åren 1923—1940 varit anställd vid Lycksele in. fl. vägdistrikt

med en sammanlagd tjänstetid av 10 år 10 månader 21 dagar;

samt att han således — efter en sammanlagd tjänstetid av omkring 21

år — lämnat sin arbetsanställning år 1940 vid en levnadsålder av 53 år.

Över motionen har statens pensionsanstalt, efter därom i vederbörlig ordning

gjord framställning, avgivit utlåtande och därvid infordrat yttrande

från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

Väg- och vattenbijggnadsstyrelsen har anfört följande.

På anmodan av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har vägförvaltningen i

Västerbottens län företagit utredning i ärendet, vilken ger vid handen, att

Oskarsson kan räkna en sammanlagd anställningstid i statens tjänst och

i väghållnings- och vägdistrikt av cirka 21 år, att han år 1940 slutade sin

anställning vid vägväsendet samt att han icke vid något tillfälle anmält

sig vilja ifrågakomma till anställning vid den statliga vägorganisationen.

Med hänsyn till att Oskarsson icke kan åberopa särskilt lång anställningstid

samt till det förhållandet att han icke anmält sig till erhållande av arbete

finner sig väg- och vattenbyggnadsstyrelsen icke kunna tillstyrka bifall

till föreliggande motion II: 195.

Statens pensionsanstalt bär med hänsyn dels till att Oskarsson avgått

från arbetaranställningen redan vid ungefär 53 års ålder ock före vägväsendets

förstatligande, dels ock till konsekvenserna bestämt avstyrkt bifall

till motionen.

Utskottet. Av utredningen i ärendet framgår att Oskarsson, som är född

år 1887, slutat sin anställning vid vägväsendet år 1940 och att han icke

därefter anmält sig vilja ifrågakomma till anställning vid den statliga vägorganisationen.

Oskarsson fyller således icke de för erhållande av pension

jämlikt gällande bestämmelser om pensionering av vissa f. d. arbetare

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande nr 92.

vid vägväsendet uppställda villkoren, nämligen att vara född före år 1884

samt att ha kvarstått i anställning till 1943 års utgång. Med hänsyn härtill

och då riksdagen tidigare ansett sig böra vid sidan av nämnda bestämmelser

bevilja pension av statsmedel endast åt vägarbetare, som kunnat

åberopa särskilt lång anställningstid (omkring 30 år eller därutöver), finner

sig utskottet i likhet med de hörda myndigheterna icke kunna tillstyrka

någon åtgärd i motionens syfte.

Utskottet hemställer förty,

att motionen II: 195 icke må till någon riksdagens åtgärd

föranleda.

14ro) Förre vägarbetaren Viktor Seth Mårdberg. I motionen II: 196 hemställer

herr Jacobson i Vilhelmina, att riksdagen måtte medgiva, att förre

vägarbetaren V. S. Mårdberg från och med den 1 januari 1950 under sin återstående

livstid får från anslaget till diverse pensioner och understöd in. in.

uppbära en årlig pension av 1 272 kronor, varå tilläggsförmåner ej må utgå.

Av handlingarna inhämtas,

att Mårdberg är född den 1 januari 1889 och således 61 år gammal;

att han åren 1912 1927 varit anställd vid statliga järnvägsbyggnader

med en sammanlagd tjänstetid av 9 år 9 månader 18 dagar;

att han åren 1928—1941 varit anställd vid Dorotea vägdistrikt med en

sammanlagd tjänstetid av 9 år 1 månad;

samt att han således — efter en sammanlagd tjänstetid av omkring 19 år

— lämnat sin arbetsanställning år 1941 vid en levnadsålder av 52 år.

Över motionen har statens pensionsanstalt, efter därom i vederbörlig ordning

gjord framställning, avgivit utlåtande och därvid infordrat yttrande från

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har anfört följande.

På anmodan av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har vägförvaltningen i

Västerbottens län företagit utredning i ärendet, vilken ger vid handen, att

Mårdberg kan räkna en sammanlagd anställningstid i statens tjänst och i

väghållnings- och vägdistrikt av 18 år 10 månader 18 dagar, att han slutade

sin anställning vid vägväsendet med utgången av år 1941 samt att han icke

vid något tillfälle anmält sig vilja ifrågakomma till anställning vid den statliga

vägorganisationen. Med hänsyn till att Mårdberg icke kan åberopa särskilt

lång anställningstid samt till det förhållandet att han icke anmält sig

till erhållande av arbete, finner sig väg- och vattenbyggnadsstyrelsen icke

kunna tillstyrka bifall till föreliggande motion II: 196.

Statens pensionsanstalt har med hänsyn dels till att Mårdberg avgått från

arbetaranställningen redan vid ungefär 53 års ålder och före vägväsendets

förstatligande, dels ock till konsekvenserna bestämt avstyrkt bifall till motionen.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 92.

15

Utskottet. Då omständigheterna i föreliggande pensionsärende äro likartade

med de under nästföregående punkt omförmälda, får utskottet med

åberopande av vad utskottet där anfört hemställa,

att motionen II: 196 icke må till någon riksdagen åtgärd

föranleda.

15 :o) Förra städerskan vid nationalmuseum Frida Johansson, född Johansson.

Under punkten 7 av propositionen nr 120 föreslår Kungl. Maj:t

riksdagen medgiva, att förra städerskan vid nationalmuseum Frida Johansson,

född Johansson, må, räknat från och med den 1 oktober 1949, under

sin återstående livstid från anslaget till diverse pensioner och understöd

in. m. uppbära en årlig pension av 468 kronor.

Med tillstyrkande av Kungl. Maj :ts förevarande förslag hemställer utskottet,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj :ts ifrågavarande framställning.

16:o) Förra städerskan vid karolinska högre allmänna läroverket i Örebro

Agnes Elisabet Pettersson, född Smedberg. Under punkten 8 av propositionen

nr 120 föreslår Kungl. Maj :t riksdagen medgiva, att förra städerskan vid karolinska

högre allmänna läroverket i Örebro Agnes Elisabet Pettersson, född

Smedberg, må, räknat från och med den 1 januari 1949, under sin återstående

livstid från anslaget till diverse pensioner och understöd in. in.

uppbära en årlig pension av 528 kronor.

Med tillstyrkande av Kungl. Maj :ts förevarande förslag hemställer utskottet,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj :ts ifrågavarande framställning.

17 ro) Förra e. o. småskolläraren Svea Johanna Grahn, född Stenberg. Under

punkten 9 av propositionen nr 120 föreslår Kungl. Maj :t riksdagen medgiva,

att förra extra ordinarie småskolläraren Svea Johanna Grahn, född Stenberg,

må åtnjuta tjänste- och familjepensionsrätt, såsom om hon vid pensionsålderns

inträde innehaft extra ordinarie småskollärartjänst, dock att

vid tjänstårsberäkningen hänsyn icke må tagas till tid efter Grahns avgång

ur tjänst samt att såsom villkor för pensionsrätter åtnjutande skall gälla,

att Grahn avstår från författningsenligt föreliggande rätt till livränta.

Med tillstyrkande av Kungl. Maj :ts förevarande förslag hemställer utskottet,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj :ts ifrågavarande framställning.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande nr 92.

lS:o) Förra lärarinnan Hulda Elisabet Wiklund. (tilläggspension). I likalydande

motionerna I: 57 och II: 105, väckta den förra av herr Nils Larsson

m. fl. och den senare av herr Gunnarsson m. fl., har hemställts, att riksdagen

ville besluta, att lärarinnan Hulda Elisabet Wiklund, Offerdal, fr. o. m. den

1 juli 1950 måtte erhålla tilläggspension med skäligt belopp.

Av handlingarna inhämtas,

att Wiklund är tödd den 14 november 1888 och således 61 år gammal;

att hon åren 1907—-1919 och 1946—1949 innehaft anställningar som lärarinna

resp. e. o. lärarinna i olika skoldistrikt inom Jämtlands län med en

sammanlagd tjänstetid av 12 år 6 månader;

att hon åren 1919—1944 varit verksam såsom missionär och lärarinna vid

missionsstationen Naiman-ul i Mongoliet;

att statens pensionsanstalt genom beslut den 17 juni 1949 tillerkänt Wiklund

avkortad tjänstepension med IV*’5 4 104 _ \ j 710 kronor för år, var
\

30 J

vid anstalten, enär Wiklund innehaft den befattning, från vilken avgången

ägt rum, under kortare tid än tre år före pensionsålderns inträde, vidtagit

sådan nedsättning av tjänstepensionsunderlaget för berörda tjänst, som

cmförmäles i 11 § 1 mom. andra stycket 1947 års tjänstepensionsreglemente

för folkskolan;

samt att, sedan Wiklund hos Kungl. Maj:t anhållit att såsom tjänstår för

pension enligt nyssnämnda reglemente få tillgodoräkna tid, varunder hon

varit verksam såsom missionär och lärarinna i Mongoliet, Kungl. Maj :t genom

beslut den 28 oktober 1949 funnit ansökningen icke föranleda annan åtgärd

än att Kungl. Maj :t medgivit, att vid bestämmande av ålderspension åt

Wiklund finge tagas till utgångspunkt det för hennes senast innehavda befattning

gällande pensionsunderlaget utan nedsättning, i följd varav hennes

pension numera utgår med /1^,5 4 452 =\ l 740 kronor för år.

\30 /

Utskottet. Såsom av den lämnade redogörelsen framgår har frågan om tillgodoräkning

i pensionshänseende av tid, varunder Wiklund varit verksam

som missionär och lärarinna vid missionsstationen Naiman-ul i Mongoliet,

nyligen varit föremål för prövning av Kungl. Maj :t. Att därvid tillgodoräkning

funnits ej böra ske, torde sammanhänga med att ifrågavarande verksamhet

icke varit statsunderstödd eller ställd under svensk statlig myndighets

inseende. Mot bakgrunden av vad sålunda förekommit finner sig utskottet,

även med beaktande av det oegennyttiga och gagnande arbete som

Wiklund utfört, icke kunna tillstyrka att Wiklund genom särskilt beslut

av riksdagen skulle tillerkännas tilläggspension av statsmedel utöver den

henne författningsenligt tillkommande avkortade tjänstepensionen. Ett dylikt

beslut skulle sannolikt kunna medföra svåröverskådliga konsekvenser.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att motionerna 1:57 och II: 105 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 92.

n

19 :o) F. d. bokhållaren, kaptenen i reserven Henrik Johan Saxo Kleberg

(tilläggspension). I motionen I: 233 hemställa herrar Karl August Johanson

och Elmgren, att riksdagen måtte medgiva, att till kaptenen Johan Kleberg

skall retroaktivt från den 1 oktober 1949 utgå pension enligt Ca 33 i stället

för enligt Ca 24.

Ifrågavarande förslag har föranletts av Klebergs anställning såsom sekreterare

hos riksheraldikerämbetet.

Av handlingarna inhämtas,

att Kleberg är född år 1883 och således under innevarande år uppnår 67

års ålder;

att han åren 1921—1948 innehaft tjänst såsom bokhållare hos arméförvaltningen,

vilken tjänst fr. o. m. den 1 juli 1937 överförts till övergångsstat;
att

han åren 1931—1937 vid sidan av nämnda tjänst bestritt befattningen

såsom sekreterare hos riksheraldikerämbetet;

att han fr. o. in. den 1 juli 1937 icke bestritt sin bokhållartjänst utan t. o. m.

den 30 september 1948, då han avgick med pension, haft sin tjänstgöring

förlagd till riksheraldikerämbetet, vilken tjänstgöring därefter fortsatt intill

den 1 oktober 1949;

att den honom sedan den 1 oktober 1948 tillkommande ålderspensionen såsom

f. d. bokhållare hos arméförvaltningen utgår enligt lönegrad Ca 24;

samt att sekreterarbefattningen hos riksheraldikerämbetet icke är förenad

med pensionsrätt.

Över motionen har, efter därom i vederbörlig ordning gjord framställning,

statskontoret avgivit yttrande och därvid, efter att ha erinrat om Klebergs

tjänstgöringsförhållanden, anfört följande.

För bedömande av arten och beskaffenheten av ifrågavarande sekreterarbefattning

hos riksheraldikerämbetet torde vidare böra framhållas, att

den nuvarande innehavaren medgivits rätt att förena sekreterarskapet med

ordinarie befattning i riksarkivet. Vid här angivna förhållanden måste befattningen,

även om densamma under vissa år synes ha utgjort Klebergs

huvudsakliga sysselsättning, anses ha karaktären av bisyssla. Det må vidare

beaktas, att befattningen icke blivit i avlöningshänseende reglerad. De

inkomster, som inflyta genom riksheraldikerämbetets verksamhet, ha fördelats

mellan befattningshavarna. Statskontoret kan på grund av vad sålunda

anförts icke finna det förenligt med de principer, som hittills varit

bestämmande för beviljande av pension åt statliga befattningshavare, att

tillerkänna Kleberg särskild tilläggspension på grund av hans anställning

hos riksheraldikerämbetet. Ämbetsverket anser förty, att motionen icke bör

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Utskottet. Med hänsyn till arten och omfattningen av den befattning Klcberg

innehaft hos riksheraldikerämbetet anser utskottet — med beaktande

jämväl av vad statskontoret anfört — tillräckliga skäl icke föreligga för

att Kleberg skulle, på sätt i motionen föreslagits, tillerkännas högre pen
2

Bihang till riksdagens protokoll 1950. 6 samt. Nr 92—97.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande nr 92.

sion än den för honom i hans egenskap av f. d. bokhållare hos arméförvaltningen

gällande. Utskottet hemställer förty,

att motionen 1: 233 icke må till någon riksdagens åtgärd

föranleda.

20 :o) Kontorsbiträdet vid Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut

Ester Johansson, född Karlsson. Under punkten 10 av propositionen nr 120

föreslår Kungl. Maj :t riksdagen medgiva, att kontorsbiträdet vid Alnarps

lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut Ester Johansson, född Karlsson,

må från och med månaden näst efter den, varunder hon lämnar sin anställning,

under sin återstående livstid från anslaget till diverse pensioner

och understöd in. m. uppbära en årlig pension av 2 004 kronor.

Med tillstyrkande av Kungl. Maj :ts förevarande förslag hemställer utskottet,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj :ts ifrågavarande framställning.

21 :o) Förra städerskan vid rikets allmänna kartverk Sofia Eugenia (Jenny)

Meyer, född Andersson. Under punkten 11 av propositionen nr 120 föreslår

Kungl. Maj :t riksdagen medgiva, att förra städerskan vid rikets allmänna

kartverk Sofia Eugenia (Jenny) Meyer, född Andersson, må, räknat från

och med den 1 januari 1950, under sin återstående livstid från anslaget till

diverse pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig pension av 468

kronor.

Med tillstyrkande av Kungl. Maj :ts förevarande förslag hemställer utskottet,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj :ts ifrågavarande framställning.

22 :o) Vikarierande sköterskan vid Restads sjukhus vid Vänersborg Signe

Cecilia Ekros, född Johansson. Under punkten 12 av propositionen nr 120

föreslår Kungl. Maj :t riksdagen medgiva, att vikarierande sköterskan vid

Restads sjukhus vid Vänersborg Signe Cecilia Ekros, född Johansson, må

Irån och med månaden näst efter den, varunder hon lämnar sin anställning,

under sin återstående livstid från anslaget till diverse pensioner och understöd

m. m. uppbära en årlig pension av 1 992 kronor.

Med tillstyrkande av Kungl. Maj :ts förevarande förslag hemställer utskottet,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj :ts ifrågavarande framställning.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 92.

19

23 :o) Kriminalöverkonstapeln vid statspolisavdelningen i Karlstad Paul

Henning Jansson. Under punkten 13 av propositionen nr 120 föreslår Kungl.

Maj :t riksdagen medgiva, att kriminalöverkonstapeln vid statspolisavdelningen

i Karlstad Paul Henning Jansson må, utöver honom från Karlstads

stad tillkommande pension, från och med månaden näst efter den, varunder

han lämnar sin anställning, under sin återstående livstid från anslaget till

diverse pensioner och understöd m. in. uppbära en årlig pension av 3 840

kronor.

Med tillstyrkande av Kungl. Maj :ts förevarande förslag hemställer utskottet,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning.

24:o) Förra postbiträdena Edit Carlander, Elsa Charlotta Eliasson och Edit

Adolfina Lindqvist, postbiträdet Axelina Vilhelmina Fredrika Elisabet Liitz,

förra postbiträdet Anna Nordlander, född Dahlberg, förra extra kontorsbiträdet

Maria Magdalena Sahlin, född Hedfors, och förre posttransportören

Ludvig Ewald Esaias Larsson. Under punkten 14 av propositionen nr 120

föreslår Kungl. Maj :t riksdagen medgiva, att förra postbiträdena Edit Carlander,

Elsa Charlotta Eliasson och Edit Adolfina Lindqvist, postbiträdet

Axelina Vilhelmina Fredrika Elisabet Liitz, förra postbiträdet Anna Nordlander,

född Dahlberg, förra extra kontorsbiträdet Maria Magdalena Sahlin,

född Hedfors, och förre posttransportören Ludvig Ewald Esaias Larsson

må från och med månaden näst efter den, varunder de lämnat sina anställningar,

under återstående livstiden uppbära årliga pensioner, Carlander med

2 220 kronor, Eliasson med 1 464 kronor, Lindqvist med 1 380 kronor, Liitz

med 1 500 kronor, Nordlander med 1 308 kronor, Sahlin med 1 068 kronor

och Larsson med 1 116 kronor, skolande pensionerna utgå av postmedel.

Med tillstyrkande av Kungl. Maj :tj förevarande förslag hemställer utskottet,

att riksdagen må bifalla Kungl. Majrts ifrågavarande framställning.

25:o) F. d. verksläkaren vid telegrafverkets verkstad i Nynäshamn Nils

Gustaf Rothman. I motionen II: 59 hemställer herr Hedquist m. fl., att riksdagen

måtte bevilja förre läkaren vid telegrafverkets verkstad i Nynäshamn,

med. lic. Nils Gustaf Rothman pension enligt i motionen angivna grunder.

Av handlingarna inhämtas,

att Rothman är född den 26 mars 1878 och således 72 år gammal;

att han under tiden 27 oktober 1913—30 april 1946 varit anställd som

läkare för personalen vid telegrafverkets verkstad i Nynäshamn, därvid

jämlikt avtal mellan honom och telegrafverket ersättning beräknats efter tio

kronor per år till varje honom hänvisad person;

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets utlåtande nr 92.

att antalet vid verkstaden anställda med rätt till läkarvård på telegrafverkets

bekostnad utgjort 526 år 1913 och 1450 per den 31 december 1945;

samt att Rothman jämsides med sagda verksläkartjänst i nära 23 års tid

varit köpingsläkare i Nynäshamn, för vilken befattning han åtnjuter pension

med för närvarande 3 454 kronor 8 öre för år.

I skrivelse den 22 januari 1946 hemställde telegrafstyrelsen hos Kungl.

Maj :t om utverkande av pension åt Rothman på grund av hans omförmälda

anställning som verksläkare.

I häröver avgivet utlåtande anförde statskontoret, att Rothman med hänsyn

till arten av sin förevarande anställning icke kunde anses ha innehaft

sådan befattning i statens tjänst, som borde medföra pension av statsmedel,

samt att ett bifall till framställningen syntes komma att medföra omfattande

konsekvenser, varför ämbetsverket avstyrkte bifall till framställningen.

Genom beslut den 8 mars 1946 fann Kungl. Maj.t framställningen icke

föranleda någon Kungl. Maj :ts åtgärd.

Utskottet. Såsom av den lämnade redogörelsen framgår har Rothman under

en tid av drygt 32 år varit anställd som verksläkare vid telegrafverkets

verkstad i Nynäshamn; därjämte har han under 23 år bestritt tjänsten som

köpingsläkare därstädes. Av utredningen i ärendet synes framgå, att de

med verksläkarsysslan förenade göromålen varit av osedvanligt stor omfattning

liksom även att Rothman nedlagt ett värdefullt arbete till nytta

för såväl telegrafverket som den till honom hänvisade personalen. Ur dessa

synpunkter kunna onekligen skäl tala för att Rothman beredes någon pension

av statsmedel, oaktat han i sin nämnda anställning icke innehaft sådan

befattning i statens tjänst, som enligt vanliga pensionsprinciper bör medföra

dylik pension. Den omständigheten att Rothman i sin förutvarande egenskap

av köpingsläkare uppbär pension med f. n. 3 454 kronor 8 öre för år,

synes i och för sig icke behöva utgöra hinder för beviljandet av en pension

av statsmedel. Emellertid är utskottet icke berett att på grundval av föreliggande

material nu tillstyrka en åtgärd i sådan riktning. Före ett ställningstagande

till den väckta frågan torde böra klarläggas, i vad mån ett beslut

om statspension åt Rothman skulle kunna medföra icke önskvärda konsekvenser

beträffande verksläkarkåren i övrigt. En sådan undersökning bör

lämpligen verkställas genom Kungl. Maj:ts försorg. Utskottet vill uttala sig

för att Kungl. Maj :t efter undersökning tager pensionsfrågan under förnyad

prövning och därefter vidtager de åtgärder, vartill förhållandena må giva

anledning.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att motionen II: 59 icke må till någon riksdagens åtgärd

föranleda.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 92.

21

26 :o) Förre grovarbetaren Sven Edvard Svensson. I motionen 11: 108 hemställer

herr Hedquist, att riksdagen måtte besluta tillerkänna grovarbetaren

Sven Edvard Svensson, Nynäshamn, ett årligt understöd med belopp, som

efter prövning kan befinnas skäligt.

Av handlingarna inhämtas, att Svensson är född den 6 september 1879

och således 70 år gammal.

Över motionen har, efter därom i vederbörlig ordning gjord framställning,

telegrafstyrelsen avgivit yttrande och därvid anfört följande.

Sådana vid telegrafverkets verkstad i Nynäshamn förekommande arbeten

—- byggnads- och vägarbeten, sprängning och schaktning in. m. — som icke

tillhöra den egentliga verkstadsdriften, anses icke lämpligen böra utföras i

verkstadens egen regi och med anlitande av dess personal utan utlämnas på

entreprenad och utföras av arbetare, som äro anställda hos och avlönade

av vederbörande entreprenör. Å verkstaden föres icke några som helst anteckningar

beträffande arbetare som sysselsättas vid dylika arbeten. Verkstaden

har därför ej några egna uppgifter angående de tider, den i motionen

omförmälde grovarbetaren Sven Edvard Svensson deltagit i entreprenadarbetaren

inom verkstadens område. Av upplysningar, som från annat

håll införskaffats genom verkstadens försorg, framgår emellertid att Svensson

varit anställd hos flera entreprenörer och att han under skilda perioder

deltagit i arbeten varom här är fråga. Enligt de införskaffade upplysningarna

skulle Svensson hava varit sysselsatt vid dessa arbeten under nedanstående

ungefärliga tider:

2 år under tiden 1918—1920 vid byggnadsarbeten utlämnade till entreprenören

Fält,

5 V, år under tiden 1923—juli 1928 vid bergsprängnings- och diverse grovarbeten,

vilka utförts på löpande räkning av entreprenören Östberg,

3 år under tiden 1930—1933 vid diverse grovarbeten, vilka utförts på

löpande räkning av entreprenören Östberg, samt

12 år under tiden 1937—1949 vid diverse grovarbeten, vilka på löpande

räkning utförts av entreprenören Östberg till år 1947 och därefter av entreprenören

Johansson.

Av det anförda framgår, att Svensson icke någon gång innehaft anställning

såsom arbetare i statens tjänst och att följaktligen någon rätt för honom

att komma i åtnjutande av pension eller årligt understöd från telegrafverket

ej föreligger. Telegrafstyrelsen vill framhålla att ett stort antal personer

utfört och utföra arbeten av skilda slag för telegrafverkets räkning

utan att vara anställda vid verket, och att samma skäl som i motionen

anförts för beviljande av årligt understöd åt Svensson skulle kunna åberopas

i många andra fall. Ett beviljande av årligt understöd i enlighet med

motionärens hemställan synes därför kunna medföra icke önskvärda konsekvenser

för statsverket.

Telegrafstyrelsen anser sig icke kunna tillstyrka bifall till motionen.

Utskottet. Då såsom telegrafstyrelsen framhållit Svensson icke innehaft

direkt anställning såsom arbetare i statens tjänst utan endast utfört arbete

åt olika av telegrafverket anlitade entreprenörer, anser sig utskottet icke

kunna tillstyrka någon åtgärd i motionens syfte. Utskottet hemställer förty,

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets utlåtande nr 92.

att motionen II: 108 icke må till någon riksdagens åtgärd

föranleda.

Stockholm den 25 april 1950.

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND.

Närvarande: se under utlåtandet nr 93.

Reservationer.

1) vid punkten 12:o) (Vägarbetaren Fritz Johan Talsjö) av herrar Rickard

Lindström, Gustaf Karlsson, Hesselbom, Bergström, Ståhl, Åkerström,

Kollberg och Persson i Vinberg, vilka ansett, att utskottet bort tillstyrka motionen

II: 25 och därför hemställa,

att riksdagen må med bifall till motionen 11:25 besluta,

att vägarbetaren Fritz Johan Talsjö må i pensionshänseende

tillgodoräkna den tid, under vilken han tjänstgjort som

blockledare i Ljusvattnet.

2) vid punkten 19:o) (F. d. bokhållaren, kaptenen i reserven Henrik Johan

Saxo Kleberg) av herrar Rickard Lindström, Gränebo och Kollberg, vilka

ansett, att utskottets yttrande och hemställan bort hava följande lydelse:

»Kleberg har under mer än 17 år tjänstgjort som föredragande och sekreterare

hos riksheraldikerämbetet. Att börja med förenades denna tjänst med

hans tjänst i arméförvaltningen, men 1937 års riksdag beslöt medgiva, att

Kleberg, vilkens ordinarie tjänst i arméförvaltningen var avsedd att indragas,

skulle få utnyttjas i annan befattning, närmast då såsom sekreterare i riksheraldikerämbetet.

Riksdagen har alltså själv'' satt Kleberg på denna personliga

befattning av ytterst säregen beskaffenhet. Det kan därför icke göras

gällande att denna sekreterare änst skall betraktas som bisyssla.

Det bör påpekas att Klebergs tjänståligganden hos riksheraldikerämbetet

numera fördelats på en förste sekreterare och en sekreterare. Vidare är till

ämbetets förfogande ställd en amanuens med daglig kortare tjänstgöringstid.

Uppenbart är sålunda, att Klebergs mångåriga tjänstgöring inom riksheraldikerämbetet

väl motsvarat skäliga krav på en heltidstjänst i ansvarig

ställning.

Ett bifall till motionen om höjd pension åt Kleberg torde icke komma att

skapa något prejudikat med hänsyn till de omständigheter, under vilka hans

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 92.

23

befattning i riksheraldikerämbetet tillkommit. I motionen I: 233 yrkas att

Kleberg skulle tillerkännas pension enligt lönegrad Ca 33. På grund av den

säregna beskaffenheten av Klebergs anställning hos riksheraldikerämbetet

och svårigheten att jämföra den med andra befattningar inom statsförvaltningen

torde det emellertid vara lämpligt att bestämma Klebergs pension

enligt lönegrad Ca 29.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må i anledning av motionen 1: 233 besluta,

att f. d. bokhållaren Henrik Johan Saxo Klebergs pensionsförmåner

skola utgå enligt lönegrad Ca 29 i stället för enligt

lönegrad Ca 24.»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1950:164 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående pension åt vissa i statens tjänst anställda personer m. fl. jämte motionsvis gjorda fr a1 i texten