Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om vissa ändringar i gällande lönereglementen för det statliga och statsunderstödda undervisningsväsendet.

1950-04-25 · 2 sidor


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: inget tryckt sidnummer kunde läsas ur riksdagens text; sidorna visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1950:99, Utlåtande i anledning av väckta motioner om vissa ändringar i gällande lönereglementen för det statliga och statsunderstödda undervisningsväsendet.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 99.

Nr 99.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om vissa

ändringar i gällande lönereglementen för det statliga

och statsunderstödda undervisningsväsendet.

(5:e avd.)

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av

herrar Arrhén och Isaksson (I: 147) och den andra inom andra kammaren av

fröken Wetterström och herr Håstad (II: 172), har hemställts, att riksdagen

måtte besluta sådana ändringar i gällande lönereglementen för det statliga

och statsunderstödda undervisningsväsendet att, på sätt i motionerna angivits,

lärare, som utan att ha uppnått pensionsåldern avgått ur tjänst, stimuleras

att återinträda däri och därigenom bidraga till avhjälpande av lärarbristen.

Efter att ha erinrat om den rådande lärarbristen och om angelägenheten

av att på olika sätt söka tillvarataga den lärarreserv, som finnes, uttala motionärerna,

att inom kategorien gifta lärarinnor, vilka avgått ur tjänst, torde

finnas en icke obetydlig sådan reserv. Flertalet lönereglementen innehölle

emellertid en bestämmelse, som i hög grad missgynnade gifta f. d. lärarinnor,

vilka önskade återinträda i tjänst. Där stadgades, att vid löneplacering med

hänsyn till tidigare innehavd tjänst hänsyn icke finge tagas till tjänst, efter

vars frånträdande tjänstemannen under en sammanhängande tid av tre år

icke vid något tillfälle innehaft i reglementet avsedd lönegradsplacerad tjänst,

statlig anställning med avlöning enligt kollektivavtal eller anställning, som

enligt av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser i förevarande avseende jämställdes

med tjänst eller anställning av angivet slag. Enligt motionärerna

kunde bestämmelsen under normala förhållanden anses ur vissa synpunkter

motiverad, men i nuvarande läge syntes lämplighetsskäl bestämt tala för

att den tillfälligtvis sattes ur kraft.

Över förevarande motioner har, efter därom i vederbörlig ordning gjord

framställning, statens lönenämd avgivit yttrande och därvid anfört följande.

Den av motionärerna åsyftade bestämmelsen — i det följande benämnd

avbrottsregeln — finnes intagen i 22 § 1 mom. och 23 § Saar. Ett stadgande

av i huvudsak samma innehåll återfinnes i 15 § 1 mom. Arf. För folkskolans

lärare infördes en liknande regel redan i folkskolans avlöningsreglemente

(1942: 619), vilket trädde i kraft den 1 juli 1942, och innebar då en begränsning

i förhållande till vad dessförinnan hade gällt beträffande rätten att för

löneklassplacering tillgodoräkna tidigare innehavda anställningar. För

tjänstemän inom den civila och militära statsförvaltningen samt för lärare

opaginerad Kontrollera mot PDF

5

Statsutskottets utlåtande nr 99.

vid högre kommunala skolor tillkom avbrottsregeln först i och med 194 i

års allmänna lönereglering. Yad angår dessa tjänstemannagrupper, gällde

tidigare såsom en huvudprincip, att en förut innehavd tjänst icke påverkade

löneklassplaceringen i den senast erhållna tjänsten med mindre de båda

tjänsterna innehades i omedelbar tidsföljd efter varandra.

Med hänsyn till att avbrottsregeln tillhör de grundläggande lönetursbestämmelserna

och till att dessa bestämmelser intaga en central plats i lönesystemet,

bör det enligt lönenämndens mening icke komma i fråga att sagda

regel modifieras eller sättes ur kraft med verkan enbart inom ett visst förvaltningsområde.

Om en sådan åtgärd vidtoges och motiverades med bristen

på arbetskraft inom det ifrågavarande området, synes det knappast kunna

undvikas, att den finge konsekvenser beträffande andra områden, där liknande

förhållanden förelågo. Lönenämnden finner det vara främmande för

lönetursbestämmelsernas karaktär, att de skulle användas som instrument

för att reglera tillgången på arbetskraft inom olika grenar av förvaltningen.

Bortsett från denna principiella ståndpunkt är lönenämnden icke övertygad

om att ett avsteg från avbrottsregeln på sätt motionärerna åsyftat skulle visa

sig kunna mera verksamt bidraga till en ökad återgång till tidigare innehavd

tjänst. Vid sådant förhållande kan lönenämnden icke heller förorda,

att avbrottsregeln under löpande löneregleringsperiod ändras eller upphäves

med generell verkan.

Slutligen må erinras, att Kungl. Maj: t jämlikt 24 § Saar och 16 § Ari

äger för visst fall eller viss grupp av fall medgiva undantag från bestämmelserna

om löneklassplacering, således även från avbrottsregeln.

På grund av det anförda får lönenämnden avstyrka bifall till de remitterade

motionerna.

TJtskottet. Den av motionärerna åsyftade lönetursbestämmelsen, den s. k.

avbrottsregeln, intager en fundamental plats inom lönesystemet och är av

generell natur. Med hänsyn härtill synes det icke böra ifrågakomma att

enbart för ett visst förvaltningsområde modifiera sagda regel eller sätta den

ur kraft. Då vidare jämlikt vederbörliga avlöningsreglementen befogenhet tilllagts

Kungl. Maj:t att för visst fall eller viss grupp av fall medgiva undantag

från lönetursreglerna över huvud taget, finner sig utskottet icke böra tillstyrka

någon åtgärd i motionernas syfte. Utskottet hemställer,

att motionerna I: 147 och IT: 172 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 25 april 1950.

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND.

Närvarande: se under utlåtandet nr 98.

Reservation

av herrar Ohlon och Ståhl.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.