Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande av Sveriges anslutning till en överenskommelse angående inter-europeiska betalningar och kompensationer för 1949/50 m. in.

1950-05-13 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

UU 1950:14, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande av Sveriges anslutning till en överenskommelse angående inter-europeiska betalningar och kompensationer för 1949/50 m. in.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Utrikesutskottets utlåtande nr 14.

1

Nr 14.

Utrikesutskottets utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition

angående godkännande av Sveriges anslutning

till en överenskommelse angående inter-europeiska

betalningar och kompensationer för 1949/50 m. in.

Genom en den 3 mars dagtecknad, till utrikesutskottet hänvisad proposition,

nr 210, har Kungl. Maj:t under åberopande av propositionen bilagda

utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden samma dag hemställt, att

riksdagen måtte dels godkänna Sveriges anslutning till överenskommelsen

den 7 september 1949 angående inter-europeiska betalningar och kompensationer

för 1949, dels ock bemyndiga riksbanken att i form av dragningsrätter

ställa vissa medel till förfogande.

överenskommelsen har från svensk sida godkänts med ratifikationsförbehåll

och tillämpats provisoriskt från och med den 1 juli 1949. I fråga om

dess text får utskottet hänvisa till propositionen. Överenskommelsen har trätt

i stället för den överenskommelse av motsvarande karaktär, gällande för tiden

1 juli 1948—30 juni 1949, om vars godkännande Kungl. Maj :t hemställde

i sin proposition till 1948 års riksdag, nr 314. Utrikesutskottet hemställde

i sitt utlåtande nr 21 vid samma års riksdag, att riksdagen måtte meddela i

propositionen äskat godkännande, vilken hemställan av 1948 års riksdag

bifölls.

Chefen för finansdepartementet har till belysning av frågan, i vilka hänseenden

den nu framlagda överenskommelsen skiljer sig från den tidigare

överenskommelsen anfört följande:

»I likhet med det inter-europeiska betalningssystemet för 1948/49

---är betalningssystemet för 1949/50 uppbyggt kring två speciella be
talningsanordningar,

nämligen de s. k. kompensationerna respektive dragningsrätterna.

---— Den viktigaste principiella nyheten är att möjlig
heter

öppnats för ett land, som erhållit en dragningsrätt, att använda denna

löi betalningar även till andra deltagarländer än det land, som ursprungligen

lämnat dragningsrätten. Medan dylika möjligheter sålunda icke existerade

i 1948/49 års betalningssystem, kan enligt 1949/50 års system 25 %

(»den multilaterala delen») av ett lands dragningsrätt på ett annat deltagarland

även utnyttjas gentemot övriga deltagarländer; de övriga 75 % (»den

bilaterala delen») kunna däremot liksom tidigare endast användas i det land,

som öppnat dragningsrätten. Avsikten med denna multilaterala användbarhet

av 2a % av dragningslätterna är att skapa utrymme för en viss konkurrens

mellan deltagarländerna. Enligt de generella principerna för dragningsrättssystemet

skall nämligen varje land, som ställer egen valuta till förfogande i

1 Bihang till riksdagens protokoll 19.r>0. 5 sand. 1 avd. Nr U—15.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Utrikesutskottets utlåtande nr H.

samband med en dragningsrätt, erhålla motsvarande ersättning i dollar ur

den amerikanska finanshjälpen. I den mån den multilaterala delen av en

dragningsrätt utnyttjas i ett annat land än det, som öppnat dragningsrätten,

medför detta ett tillskott i dollar till det förstnämnda landet utöver vad

detta land i annat fall kunnat räkna med som dollarbidrag ur finanshjälpen.

Å andra sidan kan det land, som inrättat en dragningsrätt, riskera att

förlora ett mot den multilaterala delen svarande belopp av sin dollartilldelning

ur denna hjälp, nämligen för den händelse ifrågavarande del blir

utnyttjad i ett annat deltagarland. Möjligheterna att vinna ett extra dollarbidrag,

respektive risken att gå miste om delar av dollarbidragen, ha beräknats

komma att hos deltagarländerna framkalla en strävan att i konkurrens

med varandra hålla uppe eller öka sin export till andra deltagarländer.

De för de multilaterala delarna av dragningsrätterna grundläggande principerna

ha i överenskommelsen utformats på följande sätt. Samtliga de delar,

som tillkomma ett visst land, sammanslås i ett totalbelopp och betraktas

såsom en till landets förfogande stående pool. Det land, till vars förman

poolen sålunda inrättats, kan genom instruktioner till agenten, d. v. s. Internationella

Regleringsbanken i Basel, förfoga över medel ur poolen för att

täcka underskott i förhållande till vilket som helst annat deltagarland (med

undantag av Schweiz). Härvid gäller, dels att detta icke får ske i den mån underskottet

skulle kunna finansieras ur den bilaterala delen av en dragningsrätt,

som tillkommer landet i förhållande till det i sammanhanget aktuella

överskottslandet, dels ock att den multilaterala delen av samma dragningsrätt

— alltså dragningsrätten i förhållande till överskottslandet ifråga

automatiskt uttages ur poolen och disponeras för att täcka underskottet intill

dragningsrättens fulla belopp.

Vad dragningsrätterna beträffar ha i 1949/50 års betalningssystem vidare

införts ändrade bestämmelser om hur vid överenskommelsens upphörande

skall förfaras med eventuella outnyttjade belopp. I 1948/49 års system

skulle dylika outnyttjade dragningsrätter kvarstå med rätt för mottagarländerna

att även efter systemets upphörande få utnyttja dessa till fullo

på oförändrade villkor. Enligt 1949/50 års system skall i fråga om outnyttjade

belopp av den bilaterala delen av dragningsrätterna det land, som

öppnat dragningsrätten i fråga, ställa till organisationens förfogande egen valuta

till ett motsvarande värde och utfå ersättning i dollar på samma sätt

som om dragningsrätten utnyttjats regelmässigt. Avsikten är att de valutor,

som kunna komma att tillhandahållas på denna väg, skola sammanföras

till en gemensam pool inom organisationen, som kan utnyttjas inom ramen

av kommande betalningssystem. I den mån däremot de multilaterala

delarna av dragningsrätterna förbli outnyttjade skola de i princip annulleras,

varvid den häremot svarande dollarhjälpen icke kommer att utbetalas

till länderna i fråga.

Medan 1948/49 års överenskommelse icke innehöll några regler angående

deltagarländernas handelspolitik, har i 1949/50 års överenskommelse vissa

s. 3 Kontrollera mot PDF

Utrikesutskottets utlåtande nr 11.

3

dylika regler införts. Den närmaste anledningen härtill har varit önskvärdheten

att förebygga missbruk av de multilaterala delarna av dragningsrätterna.

Ifrågavarande bestämmelser gå ut på att skydda de länder, som öppnat

dragningsrätterna, mot ett oriktigt utnyttjande från mottagarländernas

sida, och pa motsvarande sätt de länder, som mottagit dragningsrätterna,

mot åtgärder från deras motparters sida i syfte att upprätthålla eller skapa

ett exportöverskott och härigenom framtvinga ett utnyttjande av dragningsrätterna.

Överenskommelsen innefattar vissa bestämmelser angående förhållandet

mellan systemet och de bilaterala handelsavtalen. Dessa bestämmelser innebära

dels att man vid förhandlingar om dylika avtal skall taga hänsyn

till den eventuella förefintligheten av en dragningsrätt mellan parterna, dels

ock att det av de två länderna, till vars förmån dragningsrätten inrättats,

under vissa angivna förutsättningar skall kunna inskränka sin importlicensgivning

inom ramen av det bilaterala handelsavtalet med ett belopp högst

motsvarande den multilaterala delen.

En ytterligare nyhet i 1949/50 års överenskommelse, vilken återfinnes

bland bestämmelserna rörande revision av dragningsrätterna, anknyter till

organisationens arbete på avskaffandet av importrestriktionerna mellan deltagarländerna.

I revisionsbestämmelserna stadgas sålunda bland annat att

dragningsrätterna skola kunna höjas eller sänkas därest verkningarna av

dylika liberaliseringsåtgärder motivera en dylik ändring.

I fråga om de praktiska verkningarna för Sveriges del av den i överenskommelsen

intagna bestämmelsen beträffande dragningsrättens användningsområde

har departementschefen anfört följande:

»Enligt denna bestämmelse i överenskommelsen kan den svenska dollartilldelningen

å 48 miljoner — för den händelse att de länder, som erhållit

dragningsrätter i Sverige, utnyttja de multilaterala delarna på annat håll —

komma att reduceras med högst 25 % eller med 12 miljoner dollar. Några

egentliga risker i praktiken för en reduktion av denna storleksordning torde

emellertid knappast föreligga. De fastställda beloppen för de av Sverige lämnade

dragningsrätterna, inklusive deras multilaterala delar, äro överlag mindre

än vad vederbörande mottagarländer ursprungligen angåvo såsom nödvändigt

för att täcka beräknade betalningsunderskott i förhållande till Sverige;

dessa länders möjligheter och benägenhet att disponera medel ur dragningsrätterna

för betalningar i annan riktning torde därför vara begränsade. Bestämmelsen

bereder samtidigt visst utrymme för Sverige att genom utökad

export till andra deltagande länder inom betalningssystemets ram kvalificera

sig för en högre tilldelning än 48 miljoner dollar. Med ledning av hittillsvarande

erfarenheter synas de praktiska möjligheterna i detta avseende

emellertid böra bedömas försiktigt.»

Vidkommande slutligen det av Kungl. Maj :t äskade bemyndigandet för

riksbanken att i form av dragningsrätter ställa vissa medel till förfogande

har departementschefen anfört följande:

»I enlighet med riksdagens bemyndigande har riksbanken i samband med

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Utrikesutskottets utlåtande nr H.

betalningssystemet för 1948/49 ställt de medel till förfogande, som motsvara

de av Sverige inom systemets ram lämnade dragningsrätterna. Ett motsvarande

bemyndigande synes erforderligt för det nu löpande årets betalningssystem.

I detta sammanhang får jag erinra om att dragningsrätternas belopp,

i svenska Tironor räknat, i enlighet med systemets principiella konstruktion

kommit att ökas till följd av höjningen av den svenska dollarkursen i

september 1949.»

Utskottet. Utskottet, som under ärendets föredragning inhämtat ytterligare

upplysningar, finner, att den föreliggande överenskommelsen är ägnad att

främja den utveckling i riktning mot skapandet av ett multilateralt betalningssystem,

som även varit syftet med den tidigare överenskommelsen. Under

erinran om vad utskottet i sitt utlåtande nr 21 till 1948 års riksdag anfört

angående önskvärdheten av ett dylikt betalningssystem och med hänsyn

till de fördelar, som enligt överenskommelsen kunna förväntas komma Sverige

till godo, anser utskottet skäl tala för Sveriges anslutning till överenskommelsen.

Utskottet önskar emellertid framhålla, att det icke funnit tillräckliga

skäl förebragta för att ärendet vid en så sen tidpunkt underställts riksdagen.

Utskottet får hemställa,

att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj :ts förevarande

proposition, dels meddela av Kungl. Maj :t äskat godkännande

av Sveriges anslutning till överenskommelsen den

7 september 1949 angående inter-europeiska betalningar och

kompensationer för 1949/50, dels ock bemyndiga riksbanken

att i form av dragningsrätter ställa vissa medel till förfogande.

Stockholm den 13 maj 1950.

På utrikesutskottets vägnar:

RICKARD SANDLER.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit:

från första kammaren: herrar Sandler, Lindström, Gjöres, von Heland,

Strand, Sjödahl, Tjällgren, Domö och Bergvall; samt

från andra kammaren: herrar Ohlin, Hall, Hjalmarson och Anderson

i Malmö.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1950:330 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående godkännande av Sveriges anslutning till en överenskommelse angående intereuropeiska be s. 13 i texten