Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Ma):ts proposition angående Sveriges anslutning till Internationella handelsorganisationen

1950-03-14 · 8 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 6 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

UU 1950:3, Utlåtande i anledning av Kungl. Ma):ts proposition angående Sveriges anslutning till Internationella handelsorganisationen

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Utrikesutskottets utlåtande nr 3.

1

Nr 3.

Utrikesutskottets utlåtande i anledning av Kungl. Ma):ts proposition

angående Sveriges anslutning till Internationella

handelsorganisationen (ITO) m. m.

Genom en den 27 januari 1950 dagtecknad proposition, nr 54, har Kungl

Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över handelsärenden för nämnda dag, föreslagit riksdagen att dels bemyndiga

Kungl. Maj:t att å Sveriges vägnar vid tidpunkt, som Kungl. Maj:t

äger bestämma, godtaga Havanastadgan för en internationell handelsorganisation

(ITO) och att fastställa de villkor, på vilka stadgan må sättas i

kraft för Sveriges del, dels ock till Kostnader för Sveriges medlemskap i ITO

för budgetåret 1950/51 under tionde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av

100 000 kronor.

Propositionen har utom vad avser anslagsfrågan hänvisats till utskottet.

Till utskottet ha jämväl hänvisats dels en av herr von Heland i första kammaren

väckt motion nr 370 samt en av herr Norup inom andra kammaren

väckt motion, nr 448, i anledning av Kungl. Maj :ts nyssnämnda proposition,

dels en av herr Johansson i Stockholm inom andra kammaren väckt motion,

nr 457 i samma fråga. I de båda förstnämnda motionerna hemställes,

att riksdagen vid prövningen av stadgeförslaget för den tilltänkta världshandelsorganisationen

måtte taga hänsyn till den utveckling beträffande

jordbruksproduktionen, som sedan stadgans tillkomst ägt rum i Sverige,

samt fatta därav eventuellt påkallade beslut. I den sistnämnda motionen

hemställes, att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj :ts proposition nr 54.

Havanastadgan har utarbetats vid en internationell konferens rörande

handel och sysselsättning, som efter inbjudan av Förenta Nationerna hållits

i Havana under tiden 21 november 1947—24 mars 1948.

Enligt stadgans första kapitel skall organisationen eftersträva att förverkliga

de i Förenta Nationernas stadga angivna syftena, särskilt syftet att

uppnå högre levnadsstandard, full sysselsättning samt framåtskridande

och utveckling i ekonomiskt och socialt avseende. För detta ändamål förbinda

sig organisationens medlemmar att främja nationella och internationella

åtgärder, som syfta till att underlätta lösningen av problem på den

internationella handelns område rörande sysselsättning, ekonomisk utveckling,

handelspolitik, affärsmetoder och råvarupolitik.

I andra kapitlet, som handlar om sysselsättning och ekonomisk verksamhet,

fastslås att åtgärder för att undvika arbetslöshet eller ofullständig sysselsättning

icke enbart äro en medlemmarnas inre angelägenhet utan även

1 Iiihang till riksdagens protokoll 1990. 5 samt. i and. AV 3.

opaginerad Kontrollera mot PDF

■>

Utrikesutskottets utlåtande nr 3.

en nödvändig förutsättning för att uppnå organisationens mål. Därjämte

uppdragas vissa allmänna riktlinjer för medlemmarnas politik på detta

område.

Tredje kapitlet behandlar spörsmålet om ekonomisk utveckling m. m.

Bestämmelserna i detta kapitel åsyfta att främja den industriella och allmänna

ekonomiska utvecklingen i alla länder och särskilt i de länder, vilkas

resurser ännu äro jämförelsevis outvecklade.

I fjärde kapitlet återfinnas de allmänna bestämmelserna för medlemmarnas

uppträdande i handelspolitiska avseenden. Dessa bestämmelser syfta

främst att undanröja handelshinder av olika slag. De viktigaste bestämmelserna

härutinnan föreskriva i princip behandling såsom mest gynnad

nation medlemmarna emellan, avskaffande av kvantitativa import- och

exportrestriktioner samt skyldighet att förhandla om nedsättning av tullar

och andra avgifter å import och export.

Femte kapitlet handlar om restriktiva affärsmetoder. Därmed förstås sådana

metoder, som begränsa konkurrensen eller tillträde till marknader

eller uppamma monopolistisk kontroll. Medlemmarna skola vidtaga erforderliga

åtgärder för att förhindra, att restriktiva affärsmetoder, som ha

skadliga verkningar på produktionen och handeln, användas inom deras

områden.

I sjätte kapitlet meddelas bestämmelser om ingående av mellanstatliga

råvaruöverenskommelser. Sådana överenskommelser skola bl. a. taga sikte

på att åstadkomma en jämn produktion av en vara eller att förhindra tyngande

upplagring och starka prisfluktuationer.

De sista kapitlen i stadgan — kapitlen VII—IX — behandla frågorna om

organisationens uppbyggnad och arbetsuppgifter samt om bestridandet av

kostnaderna för organisationen m. m. Organen utgöras av medlemsförsamlingen,

vari samtliga medlemsstater äro företrädda, och verkställande rådet,

vilket skall bestå av högst 18 medlemmar. I spetsen för organisationen skall

stå en generaldirektör, som skall ha ett sekretariat till sitt förfogande.

I propositionen har redogjorts för de yttranden över Havanastadgan, som

avgivits av kommerskollegium, statens handelskommission, statens livsmedelskommission

och statens priskontrollnämnd samt gemensamt av handelpolitiska

beredningen och 1947 års kommitterade för utrikeshandelsfrågor.

Av redogörelsen framgår att handelskommissionen och priskontrollnämnden,

som endast behandlat spörsmål inom sina respektive verksamhetsområden,

icke framställt någon erinran mot stadgans bestämmelser.

Livsmedelskommissionen har särskilt undersökt i vad mån Havanastadgans

bestämmelser kunde anses utgöra hinder för tillämpning av det jordbrukspoiitiska

program, som 1947 års riksdag godkänt i anslutning till propositionen

nr 75 till nämnda riksdag, och därvid såsom slutomdöme uttalat, alt

ett godkännande av stadgan i föreliggande skick icke torde behöva föranleda

omprövning av de av riksdagen fastställda grunderna för jordbrukspolitikens

handhavande. Kommissionen har därför hemställt, att stadgan måtte

ratificeras. Kommerskollegium har för sin del anfört, att även om anmärk
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Utrikesutskottets utlåtande nr 3.

3

ningar kunde göras mot vissa bestämmelser dessa vore av underordnad betydelse

i jämförelse med intresset av att få till stånd den åsyftade regleringnen

av den internationella handeln. Kollegium har därför förordat, att Sverige

ansluter sig till stadgan. Handelspolitiska beredningen och J9t7 års kommitterade

för utrikeshandels frågor ha främst granskat stadgans bestämmelser

ur synpunkten av deras förenlighet med svensk lagstiftning och praxis. Kommittéerna

ha icke i något fall funnit bestämmelserna vara sådana, att de icke

skulle kunna godtagas för Sveriges del. Vad beträffar organisationens principiella

syften framhålla kommittéerna, att dessa väl överensstämma med

den allmänna målsättning, som under växlande förhållanden gällt även för

Sveriges del. Avslutningsvis förklara de båda kommittéerna, som vid avgivandet

av sitt yttrande haft att beakta de övriga remissmyndigheternas

yttranden, att vad som anförts av dessa myndigheter gåve stöd åt den upplåning,

till vilken kommittéerna letts av egna överväganden, nämligen att

värt land borde skänka sin fulla medverkan i det mellanfolkliga samarbete,

varom här vore fråga, genom att ansluta sig till den blivande internationella

handelsorganisationen. I överensstämmelse härmed ha beredningen och de

kommitterade tillstyrkt, att Havanastadgan ratificeras för Sveriges del. I

särskilt yttrande har en av de kommitterade, f. d. ledamoten av riksdagens

första kammaren S. H. L:son Linderot — under åberopande av betänkligheter

rörande stadgans inverkningar på svensk ekonomi och utrikeshandel

samt faran för inskränkningar av svensk suveränitet i förhållande till yttervärlden

—- hemställt, att stadgan för Sveriges del tills vidare icke ratificeras.

För egen del har departementschefen anfört bland annat följande.

Organisationens uppgifter överensstämma — såsom även handelspolitiska

beredningen och 1947 års kommitterade för utrikeshandelsfrågor framhålla

— väl med den allmänna målsättning, som beträffande handel och

sysselsättning under växlande förhållanden gällt för Sveriges del. Här må

särskilt understrykas, att Sverige sedan länge tillämpat en politik med låga

tullar. För Sverige, som i jämförelse med många andra länder är särskilt beroende

av sin utrikeshandel, är det också av betydande ekonomiskt intresse,

att handeln med främmande länder blir så omfattande och fri som möjligt.

Inriktningen av vårt näringsliv förutsätter sålunda ett flersidigt varuutbyte.

Att medverka i en världshandelsorganisation, som syftar till att bana väg

för en multilateral och av restriktioner i görligaste mån obunden handel,

måste därför anses vara en angelägenhet av vikt för Sverige. Det försök att

säkerställa en sådan handel, som göres genom Havanstadgan för en internationell

handelsorganisation, måste hälsas med tillfredsställelse.

En anslutning till internationella handelsorganisationen kommer självfallet

att i viss mån inverka på vår handlingsfrihet. Frågan om möjligheten

att inom organisationens ram genomföra den framtida jordbrukspolitiken

sådan den godkänts av 1947 års riksdag bör i detta sammanhang beröras.

Den praktiska betydelsen av de regleringsåtgärder på jordbrukets område,

som skulle kunna bli aktuella på såväl kort som längre sikt, kan f. n.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Utrikesutskottets utlåtande nr 3.

icke överblickas med någon säkerhet. Det kan naturligtvis ej heller med bestämdhet

avgöras, när och i vilken utsträckning de regleringsåtgärder behöva

sättas in, vilka te sig svårförenliga med stadgans bestämmelser. Statens

livsmedelskommission har emellertid undersökt i vad mån stadgans bestämmelser

kunna utgöra hinder för följande åtgärder inom ramen för det

jordbrukspolitiska programmet, nämligen inmalningstvång, margarinaccis,

exportrestriktioner för alt möta en på grund av prishöjning i andra länder

inträdd avsevärd stegring av de inhemska priserna å livsmedel, vidare importrestriktioner

för att möjliggöra för Sverige att utjämna säsongvariationer

beträffande animaliska produkter, slutligen också subventionering av

animalieexporten. Kommissionen har därvid funnit, att vissa svårigheter

att tillämpa kvantitativa restriktioner, framför allt med avseende å importen

av ägg, kunna komma att uppstå. Full klarhet på denna punkt torde enligt

kommissionen kunna vinnas först sedan handelsorganisationen trätt i

full verksamhet. I övrigt synas bestämmelserna i stadgan enligt kommissionens

mening icke behöva komma i konflikt med det jordbrukspolitiska programmet.

Handelspolitiska beredningen och 1947 års kommitterade för utrikeshandelsfrågor

ha vid behandlingen av de avsnitt av stadgan, som kunna

beröra vår handlingsfrihet på jordbrukspolitikens område, å sin sida funnit

bestämmelserna i stort sett tillfredsställande ur svensk synpunkt. Såsom

slutomdöme har livsmedelskommissionen — med hemställan om att stadgan

måtte ratificeras — framhållit, att ett godkännande av stadgan icke torde

föranleda att de av riksdagen fastställda grunderna för jordbrukspolitikens

handhavande behöva omprövas. För egen del kan jag, på grund av vad sålunda

anförts och med hänsyn till de allmänna fördelar för världshandeln

även ur Sveriges synpunkt, som Havana-stadgan bör medföra, icke finna, att

det svenska jordbrukspolitiska programmet skall behöva utgöra hinder för

att Sverige godtager stadgan.

Utöver frågan om den svenska jordbrukspolitiken torde böra nämnas vissa

ytterligare spörsmål, som påkalla uppmärksamhet från svensk sida.

Vid sin granskning av artikel 18 angående »nationell behandling i fråga om

inre beskattning och regleringar» ha handelspolitiska beredningen och 1947

års kommitterade för utrikeshandelsfrågor beträffande de i Sverige utgående

skatterna å tobaksvaror och pälsvaror erinrat, att högre skatt uttages å

utländsk än å inhemsk vara. Kommittéerna ha därvid framhållit, att den

högre skatten å utländsk tobaksvara visserligen strider mot bestämmelserna

i artikel 18 men enligt ett utskottsuttalande skulle kunna betraktas som

en tillåten monopolinarginal enligt stadgans artikel 31. Denna artikel föreskriver

dock, att sådan marginal är underkastad förhandlingsskyldighet

på samma sätt som en tull. Vad angår den högre skatten å utländska pälsvaror

ha kommittéerna funnit, att de omständigheter, som föranlett det tilllämpade

systemet, måste anses göra det möjligt att försvara skattens utformning.

Förhandlingar skulle emellertid kunna påkallas i fråga om

denna skatt med hänsyn till de diskriminerande dragen i densamma. I

anslutning till artikel 35 angående bestämmande av tullvärde ha kommit
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Utrikesutskottets utlåtande nr 3.

5

téerna behandlat frågan om eventuell ändring av bestämmelserna om omräkning

av främmande myntslag i kungörelsen den 29 november 1929 med

tillämpningsföreskrifter till tulltaxeförordningen, varvid en ändring förklarats

vara i princip nödvändig. Enligt kommittéerna får emellertid artikeln

anses medgiva anstånd med en ändring till dess förhållandena på valutaområdet

stabiliserats. Vidkommande artiklarna 46—54, som handla om restriktiva

affärsmetoder, må framhållas, att det kan komma att visa sig nödvändigt

att utvidga den svenska lagstiftningen om övervakning av konkurrensbegränsning

inom näringslivet för att de förpliktelser, som stadgan

ålägger medlemmarna, skola kunna uppfyllas. Stadgan förutsätter nämligen,

att medlem skall kunna ingripa mot konkurrensbegränsningar av olika

slag i den internationella handeln. Detta kan icke ske med stöd av nuvarande

svenska lagstiftning på området, vilken dels endast avser inhemska

förhållanden, dels medgiver enbart offentliggörande av konkurrensbegränsande

överenskommelser och undersökning av förhållanden på detta område

men icke direkta ingripanden. Såsom framhålles av handelspolitiska beredningen

och 1947 års kommitterade för utrikeshandelsfrågor torde emellertid

något omedelbart behov av särskild lagstiftning icke föreligga, utan

bör det vara möjligt att bygga på existerande anordningar och vidtaga erforderliga

åtgärder från fall till fall. Det kan för övrigt erinras om att vår

lagstiftning på detta område för närvarande är föremål för översyn av nyetableringssakkunniga.

Med hänsyn till vad sålunda anförts synas ej heller de nu nämnda spörsmålen

behöva hindra en svensk anslutning till stadgan.

Såsom angivits i redogörelsen för artikel 24 i Havanastadgan skall medlem

av handelsorganisationen antingen vara medlem av Internationella valutafonden

eller träffa ett särskilt valutaavtal med organisationen. En av

fullmäktige i riksbanken gjord framställning om Sveriges anslutning till

fonden prövas f. n. inom finansdepartementet. Förslag avses att senare framläggas

angående den ordning, i vilken ifrågavarande förutsättning för medlemskap

i organisationen bör från svensk sida uppfyllas.

Av bestämmelserna om stadgans ikraftträdande framgår, att de regeringar,

som ratificerat stadgan, skola samråda för att besluta, huruvida och

på vilka villkor de önska sätta stadgan i kraft. Stadgan har enligt tillgängliga

uppgifter hittills endast ratificerats av två signatärmakter, nämligen

Australiska statsförbundet och Liheria. Det australiska godkännandet har

skett under förbehåll för ratifikation av Amerikas förenta stater och Storbritannien.

Orsaken till att så få länder ratificerat stadgan torde vara att

söka i det förhållandet, att Förenta staterna, som intagit en ledande ställning

i arbetet på stadgans tillkomst, ännu icke ratificerat stadgan och att

övriga signatärmakter, vilka icke godtagit densamma, velat avvakta stadgans

godkännande av den amerikanska kongressen. Förslag om stadgans

ratifikation, vilket framlagts för kongressen vid dess session förra året,

har icke hunnit behandlas av kongressen på grund av det omfattande kongressprogrammet

vid nämnda session. Stadgan har emellertid enligt uppgift

opaginerad Kontrollera mot PDF

6

Utrikesutskottets utlåtande nr 3.

från härvarande amerikanska beskickning av amerikanska regeringen givits

mycket liög prioritet på programmet för kongressens session innevarande

år. Frågan om ratifikation för Sveriges del bör redan nu framläggas

för riksdagens prövning, så att denna fråga och spörsmålet om Sveriges anslutning

till allmänna tull- och handelsavtalet (GATT) kunna behandlas i

ett sammanhang. Ratificering av Havanastadgan bör dock icke ske, förrän

överblick vunnits över vilka länder som godtagit stadgan samt frågan

om Sveriges anslutning till Internationella valutafonden eller om ingående

av särskilt valutaavtal med organisationen blivit löst. Det bemyndigande,

som jag avser föreslå Kungl. Maj :t att begära av riksdagen, torde böra utformas

så, att Kungl. Maj :t erhåller riksdagens fullmakt att vid tidpunkt,

som Kungl. Maj:t äger bestämma, å Sveriges vägnar ratificera stadgan och

att fastställa de villkor, på vilka stadgan må sättas i kraft för Sveriges del.

Utskottet.

Under erinran att utskottet vid behandling år 1946 av frågan om Sveriges

anslutning till Förenta Nationerna underströk betydelsen av denna organisations

och därtill anknutna internationella fackorgans verksamhet på de

ekonomiska och sociala områdena samt framhöll Sveriges intresse att därvidlag

lämna sin medverkan biträder utskottet departementschefens allmänna

synpunkter på frågan om vår anslutning till den blivande världshandelsorganisationen.

Att medlemmarna i en sådan organisation måste underkasta sig viss begränsning

av handlingsfriheten på det handelspolitiska området ligger i sakens

natur. Den verkställda utredningen har emellertid givit vid handen, att

detta icke ger tillräcklig anledning för vårt land att undandraga sin medverkan.

De av 1947 års riksdag fastställda grunderna för den framtida jordbrukspolitiken

torde sålunda icke behöva göras till föremål för omprövning.

Vad beträffar de olika slag av regleringsåtgärder, som diskuterades i den

vid nämnda riksdag framlagda jordbrukspropositionen, vill utrikesutskottet

erinra om följande uttalande av särskilda utskottet i dess av riksdagen godkända

utlåtande nr 2.

Det ligger i sakens natur, att det icke är möjligt att i förväg, med anspråk

på giltighet för någon längre tid angiva, hur de prisreglerande åtgärderna

på jordbrukets område böra utformas. Regleringsverksamheten måste i

stället anpassas efter de förhållanden, som föreligga vid varje särskild tidpunkt,

och de problem, som då möta. Särskilt måste beaktas, att den internationella

handelspolitiska utvecklingen kan bliva av stor betydelse även

vid valet av de vägar, å vilka man här i landet skall söka att förverkliga

önskemålet om likställdhet mellan jordbruket och andra näringsgrenar. Utskottet

finner det under sådana förhållanden lämpligt att, såsom även skett

i propositionen, ställningstagandet till frågan om utformningen av de prisreglerande

åtgärderna på jordbrukets område i stort sett begränsas till

vissa problem av mera principiell karaktär, och att det samtidigt framhålles,

att även ett dylikt mera begränsat ställningstagande kan komma att behöva

justeras till följd av ändrade förhållanden.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Utrikesutskottets utlåtande nr 3.

7

1 överensstämmelse med vad sålunda anförts finner utrikesutskottet det

vara av underordnad betydelse, att en eller annan av de ifrågasatta åtgärderna

måhända kan komma att visa sig oförenlig med stadgans bestämmelser.

Även om viss åtgärd av detta slag efter den senaste tidens utveckling skulle

framstå som mera önskvärd än tidigare, bör det enligt utskottets mening

vara möjligt att uppnå det åsyftade resultatet genom alternativa åtgärder,

som kunna vidtagas utan att komma i konflikt med stadgan. Utskottet finner

sålunda, att den föreslagna stadgan icke lägger hinder i vägen för ett realiserande

av 1947 års riktlinjer för den svenska jordbrukspolitiken — även om

hänsyn tages till den utveckling beträffande jordbruksproduktionen, som

sedan dess ägt rum i Sverige — varför motionerna I: 370 och II: 448 icke

behöva föranleda någon riksdagens vidare åtgärd.

Beträffande därefter övriga av departementschefen berörda detalj spörsmål

delar utskottet departementschefens uppfattning att icke heller de behöva

hindra en svensk anslutning till stadgan.

Utskottet tillstyrker töljaktligen att Sverige godtager Havanastadgan för

en internationell handelsorganisation. Såsom i propositionen framhållits bör

ratificering av stadgan dock icke ske, förrän överblick vunnits över vilka

länder som godtagit stadgan samt frågan om Sveriges anslutning till Internationella

valutafonden eller om ingående av särskilt valutaavtal med

organisationen blivit löst.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

dels att riksdagen måtte med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande

proposition samt med avslag å motion II: 457, bemyndiga

Kungl. Maj :t att å Sveriges vägnar vid tidpunkt,

som Kungl. Maj:t äger bestämma, godtaga Havanstadgan

för en internationell handelsorganisation (ITO) och att fastställa

de villkor, på vilka stadgan må sättas i kraft för Sveriges

del;

dels ock att motionerna I: 370 och II: 448, i den mån de

icke kunna anses besvarade med vad utskottet ovan anfört,

icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 14 mars 1950.

På utrikesutskottets vägnar:

RICKARD SANDLER.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Utrikesutskottets utlåtande nr 3.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Sandler, Lindström, Gränebo, Andrén,

Gjöres, von Heland, Strand, Sjödahl, Tjällgren, Bergvall, Wigforss och Heiding;

samt

från andra kammaren: herrar Hedlund i Rådom, Ward, Fast, Olsson i

Gävle, Svensson i Ljungskile, Hjalmarsson, Hallén och Kristensson i Osby.

607389. Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag, 1950.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1950:90 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 s. 9 i texten