Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslutning till en av Förenta Nationernas generalförsamling under andra delen av dess tredje ordinarie möte i New York i april 1949 antagen reviderad generalakt om avgörande på fredlig väg av internationella tvister.

1950-04-27 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

UU 1950:8, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslutning till en av Förenta Nationernas generalförsamling under andra delen av dess tredje ordinarie möte i New York i april 1949 antagen reviderad generalakt om avgörande på fredlig väg av internationella tvister.

Dokumentets text

s. 3 Kontrollera mot PDF

Utrikesutskottets utlåtande nr 8.

3

Nr 8.

Utrikesutskottets utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition

till riksdagen angående anslutning till en av

Förenta Nationernas generalförsamling under andra

delen av dess tredje ordinarie möte i New York i

april 1949 antagen reviderad generalakt om avgörande

på fredlig väg av internationella tvister.

Genom en den 10 mars 1950 dagtecknad, till utrikesutskottet hänvisad

proposition nr 105 har Kungl. Maj:t under åberopande av propositionen bilagt

utdrag av statsrådsprotokoll för samma dag hemställt om riksdagens

samtycke till Sveriges anslutning till de i reviderade generalakten ingående

bestämmelserna angående förlikning och rättsligt avgörande i internationella

tvister med förbehåll för tvister, som härleda sig från faktiska förhållanden,

vilka ligga i tiden före anslutningen.

I fråga om den reviderade generalaktens text får utskottet hänvisa till

propositionen.

Av det till propositionen fogade utdraget av statsrådsprotokollet framgår

bl. a. följande:

Ifrågavarande reviderade generalakt överensstämmer till innehållet med

den generalakt med bestämmelser om förlikning, rättsligt förfarande och

skiljedom i internationella tvister, som antogs av Nationernas förbunds församling

vid dess nionde ordinarie möte i Geneve i september 1928. Vid föredragning

den 26 april 1929 beslöt Kungl. Maj:t efter inhämtande av riksdagens

samtycke (r. skr. nr 105/1929) godkänna Sveriges anslutning till generalakten

i vad avsåg de däri ingående bestämmelserna angående förlikning

och rättsligt avgörande (aktens kap. I och II) samt de i aktens kap. IV upptagna

allmänna bestämmelserna om dessa förfaranden. Genom upplösningen

av Nationernas förbund och fasta mellanfolkliga domstolen, vilka jämlikt

1928 års generalakt tillagts vissa funktioner, har denna generalakt — ehuru

alltjämt gällande beträffande de stater, som anslutit sig till densamma —

i stor utsträckning förlorat sin tillämplighet. Såsom ett led i strävandena att

främja internationellt samarbete på det politiska området antog fördenskull

Förenta Nationernas generalförsamling den 18 april 1949 en resolution

avseende en revision av 1928 års generalakt. Enligt den reviderade texten

överflyttas på Förenta Nationerna och den nya internationella domstolen

de funktioner, vilka förut ålegat Nationernas förbund och fasta mellanfolkliga

domstolen.

Den reviderade generalakten innehåller liksom 1928 års generalakt fyra

kapitel, av vilka det första handlar om förlikning, det andra om rättsligt

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Utrikesutskottets utlåtande nr 8.

avgörande och det tredje om skiljedom, medan det fjärde innehåller allmänna

bestämmelser om de olika förfarandena. Vidare äger stat alltjämt

ansluta sig till akten i dess helhet, till kap. I och II eller endast till kap. I

jämte, i de båda senare fallen, de för dessa förfaranden gällande allmänna

bestämmelserna i kap. IV.

Anslutning må förenas med vissa förbehåll, nämligen sådana som avse:

1) tvister, vilkas ursprung hänför sig till tiden före anslutningen; 2) tvister

rörande s. k. inre frågor; 3) tvister rörande bestämt angivna ämnen, såsom

territoriella tvister (art. 39). Part, som anslutit sig till generalakten endast

delvis eller med förbehåll, kan när som helst genom en enkel förklaring öka

räckvidden av sin anslutning eller helt eller delvis avstå från förbehållen

(art. 40). Å andra sidan kan uppsägning av akten avse endast vissa delar

eller bestå i anmälandet av nya förbehåll (art. 45, mom. 4).

Bland aktens övriga allmänna stadganden må här erinras om att parterna

under pågående domstols-, skiljedoms- eller förlikningsförfarande skola

avhålla sig från varje åtgärd ägnad att skärpa tvisten. Internationella domstolen

samt skiljedomstol, inför vilken tvisten är anhängig, äger rätt att föreskriva

provisoriska åtgärder i detta avseende, under det att förlikningsnämnd,

som handlägger tvisten, endast kan föreslå sådana åtgärder (art.

33).

Enligt art. 41 skola meningsskiljaktigheter avseende generalaktens tolkning

eller tillämpning, däri inbegripna sådana som röra tvisternas karaktär

eller räckvidden av eventuella förbehåll, underställas internationella domstolen.

Reviderade generalakten träder i kraft å nittionde dagen efter det att Förenta

Nationernas generalskreterare mottagit minst två parters anslutning

till densamma (art. 44). Därefter förblir den gällande under fem år och under

ytterligare femårsperioder, i vad angår till densamma anslutna parter,

som ej uppsagt den minst sex månader före utgången av sådan tidsperiod

(art. 45, mom. 1 och 2).

Enligt art. 43, mom. 1, som erhållit i viss mån ändrad lydelse, skall den

reviderade generalakten hållas öppen för anslutning för Förenta Nationernas

medlemmar samt icke medlemsstater, vilka antingen biträtt internationella

domstolens stadga eller till vilka avskrift av akten jämlikt av generalförsamlingen

fattat beslut översänts.

I den resolution, med vilken den reviderade generalakten antogs av generalförsamlingen,

framhålles, att den ändrade texten blir tillämplig blott mellan

de stater, som ansluta sig till densamma, och sålunda icke innebär någon

ändring i rättigheterna för stater, vilka biträtt 1928 års generalakt och vilka

önska åberopa sig på denna i de delar, den alltjämt äger giltighet.

Vid föredragande av frågan om avlåtande till 1929 års riksdag av proposition

om anslutning till 1928 års generalakt framhöll dåvarande ministern

för utrikes ärendena, hurusom generalaktens bestämmelser om förlikning

i intressetvister och skiljedom i eller rättsligt avgörande av rättstvister samt

s. 5 Kontrollera mot PDF

Utrikesutskottets utlåtande nr 8.

5

dess hithörande allmänna bestämmelser (kap. I, II och IV) i väsentliga delar

överensstämde med ett svenskt konventionsutkast, vilket i sin tur utgjorde

ett fullföljande av tidigare svenska och skandinaviska initiativ inom Nationernas

förbund. Då generalakten endast skulle tillämpas subsidiärt, komme

den icke att göra intrång på tillämpningen av gällande avtal, som stadgade

förlikning, skiljedom och rättsligt avgörande av mellanfolkliga tvister. Sedan

Sverige vidare genom sin anslutning till den s. k. fakultativa klausulen i

lasta mellanfolkliga domstolens stadga biträtt en generell överenskommelse

om rättstvisters hänskjutande till denna, skulle en anslutning till generalakten

i nyssnämnda delar för Sveriges vidkommande i stort sett icke innebära

annat nytt än ett generellt åtagande att underkasta internationella intressetvister

förlikningsförfarande, en princip, som man från svensk sida städse

sökt främja och vilken även vunnit tillämpning i de bilaterala avtal, som

Sverige avslutat. Någon tveksamhet syntes därför icke kunna råda beträffande

Sveriges anslutning till generalakten i dessa delar. Däremot kunde betänkligheter

göras gällande mot biträdande av stadgandena i kap. III om

obligatorisk skiljedom i intressetvister. I dessa fall vore överväganden av

politisk natur utslagsgivande och uppgiften för en skiljedomstol bleve att

avväga motsatta intressen och träffa ett avgörande, som från lämplighetsoch

billighetssynpunkt eller från den allmänna politiska situationens synpunkt

vore ägnat att bäst lösa tvisten. Det syntes därför lämpligast att tillsvidare

såsom dittills i förhållande till varje särskilt land pröva, huruvida

lörutsättningar funnes för avslutande av obegränsat skiljedomsavtal, omfattande

även intressetvister. Vad slutligen angick frågan, huruvida Sverige

borde begagna sig av möjligheten att vid anslutningen till generalaktens kap.

I, II och IV göra något eller några av de förbehåll, som akten medgav, hade

vid avslutandet av förliknings- och skiljedomstraktater från svensk sida

eftersträvats att helt undvika varje slag av förbehåll. Skäl syntes icke föreligga

att vid biträdandet av generalakten frångå den sålunda intagna ståndpunkten,

särskilt som Sveriges anslutning till den s. k. fakultativa klausulen

i stadgan för fasta mellanfolkliga domstolen icke förenats med något

förbehåll.

Departementschefen har till statsrådsprotokollet i ärendet anfört.

De skäl, som föranledde svenska regeringen att ansluta sig till kap. I

och II samt därtill hörande allmänna bestämmelser i kap. IV i 1928 års generalakt,

göra sig med lika stor rätt gällande till förmån för ett biträdande

för Sveriges del av motsvarande stadganden i den nu föreliggande reviderade

generalakten. Jämlikt FN-stadgans art. 1, mom. 1, är det ett Förenta Nationernas

ändamål att »genom fredliga medel och i överensstämmelse med rättvisans

och den internationella rättens principer tillrättalägga eller lösa internationella

tvister eller saklägen . . .», och enligt stadgans art. 2, mom. 3,

förplikta sig Förenta Nationernas medlemmar »att lösa sina internationella

tvister med fredliga medel på sådant sätt att internationell fred och säkerhet

samt rättvisan icke sättes i fara». Vidare återfinnes i art. 33, mom. 1,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Utrikesutskottets utlåtande nr 8.

ett stadgande av innebörd, att parterna »i varje tvist, vars fortbestånd är

ägnat att sätta upprätthållandet av internationell fred och säkerhet i fara,

... i första hand skola söka uppnå en lösning genom förhandlingar, undersökningsförfarande,

medling, förlikningsförfarande, skiljedom, rättsligt

avgörande, anlitande av regionala organ eller avtal eller genom andra fredliga

medel efter eget val».

Sverige har tidigare tagit verksam del i strävandena för genomförande av

principen om obligatorisk domstolsbehandling av rättstvister och för upprättande

av en fast domstol. Såsom ett uttryck för denna inställning har

anslutning till den s. k. fakultativa klausulen i stadgan för den internationella

domstolen jämväl skett. Vidare har från svensk sida principen om förlikningsförfarande

i intressetvister städse hävdats. Jag förordar därför, att den

reviderade generalakten om avgörande på fredlig väg av internationella tvister

för Sveriges vidkommande biträdes i vad avser dess bestämmelser om

förlikning och rättsligt avgörande (kap. I och II) samt de i aktens kap. IV

upptagna allmänna bestämmelserna rörande dessa förfaranden.

Vad åter angår bestämmelserna om obligatorisk skiljedom i intressetvister

i aktens kap. III synes anledning icke föreligga att frångå den ståndpunkt,

som intogs i propositionen till 1929 års riksdag.

Vad slutligen angår frågan, huruvida Sverige bör begagna sig av möjligheten

att vid anslutningen till den reviderade generalaktens kap. I, II och IV

göra något eller några av de förbehåll, som akten medgiver, må här erinras

om att Sveriges nyss omnämnda anslutning till den s. k. fakultativa klausulen

i stadgan för den internationella domstolen förenats med förbehåll för

tvister, vilkas ursprung hänför sig till tiden före anslutningen. Det synes

vara skäl att vid anslutningen till den reviderade generalakten göra motsvarande

förbehåll.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att pröva, huruvida och vid vilken

tidpunkt Sverige bör uppsäga 1928 års generalakt efter anslutningen till den

reviderade generalakten.

Utskottet.

Utskottet ansluter sig till de av departementschefen utvecklade grunder,

varpå Kungl. Maj :t föreslagit riksdagen att godkänna berörda reviderade

generalakt, och har intet att erinra mot att Kungl. Maj :t prövar huruvida

och vid vilken tidpunkt Sverige bör uppsäga 1928 års generalakt.

Utskottet får alltså hemställa,

att riksdagen måtte med bifall till Kungl. Maj :ts förevarande

proposition meddela av Kungl. Maj :t äskat godkännande

av de i den med propositionen överlämnade reviderade

generalakten ingående bestämmelserna angående förlikning

och rättsligt avgörande (aktens kap. I och II) samt

de i aktens kap. IV upptagna allmänna bestämmelserna rörande

dessa förfaranden, med förbehåll för tvister som här
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Utrikesutskottets utlåtande nr 8.

7

leda sig från faktiska förhållanden, vilka ligga i tiden före

anslutningen.

Stockholm den 27 april 1950.

På utrikesutskottets vägnar:

GUNNAR HEDLUND.

Närvarande: se under utlåtandet nr 7.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.