Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om bidrag ur kyrkofonden för avlöning av föreståndare vid vissa institutioner. Första lagutskottet har till behandling förehaft en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 372, av herr Johnsson i Stockholm.

1951-04-05 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

1LU 1951:21, Utlåtande i anledning av väckt motion om bidrag ur kyrkofonden för avlöning av föreståndare vid vissa institutioner. Första lagutskottet har till behandling förehaft en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 372, av herr Johnsson i Stockholm.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 21.

1

Nr 21.

Utlåtande i anledning av väckt motion om bidrag ur kyrkofonden

för avlöning av föreståndare vid vissa institutioner.

Första lagutskottet har till behandling förehaft en inom andra kammaren

väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 372, av herr Johnsson i Stockholm.

I motionen hemställes, beträffande föreståndar- eller direktorst jänsterna

i de olika diakonissanstalterna, diakonanstalten Stora Sköndal, stadsmissionen

i Stockholm samt missions- och diakonistyrelsen, att riksdagen

ville ingå till Kungl. Maj :t med hemställan att överväga, i vilken mån nämnda

institutioner kunde erhålla bidrag ur kyrkofonden för avlöning av sina

föreståndare, och att inkomma till riksdagen med förslag i ärendet.

Motionären anför, att dessa föreståndare och direktorer, vilka samtliga äro

präster, helt avlönas av på frivillig väg insamlade medel. Vidare framhåller

motionären att, eftersom nämnda institutioner och deras föreståndare var

för sig utföra en gärning, som i eminent grad är en rikskyrklig angelägenhet,

det synes vara rättvist både mot institutionerna, deras understödjare och

prästerna, att åtminstone en väsentlig del av deras lön finge utgå ur kyrkofonden.

Detta skulle innebära alt insamlade medel finge användas för verksamheten

utan att behöva mer än delvis tagas i anspråk för löner. Slutligen

föreslår motionären att för varje föreståndares avlöning ur kyrkofonden

måtte utgå så stort belopp som motsvaras av lönen för stiftsadjunkter.

Beträffande vad motionären i övrigt anfört till stöd för sitt yrkande får

utskottet hänvisa till motionen.

Allmän inledning.

Inom den kyrkliga organisationen finnes ett flertal olika prästerliga befattningar

och anställningar.

De högsta chefstjänsterna inom den lokala prästerliga organisationen äro

biskopstjänsterna. I övrigt märkas i första hand församlingsprästerna, till

vilka räknas domprostar, kyrkoherdarna i de territoriella församlingarna samt

komministrar, kyrkoadjunkter och pastoratsadjunkter. Inom stiften finnas

vidare anställda präster med speciella tjänsteuppgifter, nämligen stiftsadjunkter

och kontraktsadjunkter. Utöver de förut nämnda prästerliga befattningarna

i de territoriella pastoraten finnas med dessa i viss mån likställda,

särrcglade tjänster såsom pastorstjänsterna i de svenska utlandsförsamlingarna,

amiralitets- och garnisonspastorstjänster m. m. Ytterligare

finnes ett antal prästerliga anställningar, såsom dövstumspräster, fångvårdspräster,

präster inom försvarsväsendet m. fl.

Av särskild betydelse i detta sammanhang äro tre kyrkliga organ, nämligen

Svenska kyrkans missionsstyrelse, Svenska kyrkans diakonistyrelse och

Svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1951. 9 saml. 1 avd. Nr 21.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Första lagutskottets utlåtande nr 21.

Missionsstgrelsen, som verkar för evangelii spridning bland icke kristna

folk, bedriver verksamhet på fem fält. På dessa fält verka en biskop, ett par

prostar, ett flertal präster och åtskilliga andra missionsarbetare med olika

kvalifikationer. I missionsstyrelsens tjänst finnes i hemlandet ett flertal

sekreterare. Den främste av dessa bär titeln missionsdirektor och skall vara

präst i svenska kyrkan. Medel till verksamheten erhålles på frivillig väg.

Svenska kyrkans diakonistyrelse är en central för frivillig verksamhet inom

kyrkan. Den har till uppgift att verka för en rikare utveckling av församlingslivet

och den kristliga''kärleksverksamheten inom kyrkan. I styrelsens

tjänst äro flera sekreterare anställda, varav en förste sekreterare, benämnd

direktor. Denne skall vara präst i svenska kyrkan. Verksamheten

finansieras genom frivilliga gåvor och ett årligt anslag ur kyrkofonden. Under

styrelsen sorterar även Svenska kyrkans lekinannaskola i Sigtuna. Skolans

föreståndare skall vara präst i svenska kyrkan.

Svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse, som har skapats genom en utbrytning

från missionsstyrelsen, utövar svenska kyrkans verksamhet bland

sjömän och andra landsmän i utlandet — däri dock ej inbegripet vården av

de svenska församlingarna i utlandet. Verksamheten finansieras väsentligen

genom frivilliga medel. Dock erhåller sjömansvårdsstyrelsen från kyrkofonden

bidrag till avlönandet av nio sjömanspastorer och en präst i Argentina.

I anslutning till kyrkan arbeta även fem diakonianstalter, nämligen Ersta

diakonissanstalt i Stockholm, Samariterhemmet i Uppsala, Vårsta diakonissanstalt

i Härnösand, Göteborgs diakonissanstalt och diakonanstalten å

Stora Sköndal vid Stockholm. Dessa anstalters verksamhet finansieras huvudsakligen

genom frivilliga medel. Anstalternas föreståndare skola vara

präster i svenska kyrkan.

Diakoniarbete utföres även av Stockholms stadsmission. Verksamheten

finansieras väsentligen genom frivilliga medel. Föreståndaren skall vara präst

i svenska kyrkan.

Samtliga här nämnda direktorer och föreståndare äga rätt att åtnjuta

prästerlig tjänstårsberäkning samt äro berättigade till emeritilön.

Prästerskapets avlöningsförhållanden m. m.

Alltsedan medeltiden och in i senare tid har prästerskapet, d. v. s. biskopar

och församlingspräster, avlönats, förutom genom upplåtelse av boställen,

med tionde och vissa andra avgifter. De sålunda utgående löneförmånerna

växlade betydligt alltefter församlingarnas bördighet och efter skördeutfallet.

På åtskilliga ställen voro lönerna alltför ringa, medan de på andra stego

till betydlig storlek. I syfte att åstadkomma en utjämning av avlöningsförhållandena

fann man sig vid 1800-talets mitt böra avskilja vissa överflödiga

inkomster från de tjänster med vilka de voro förenade för att kunna överflytta

dem till andra. Härom utfärdades år 1862 en kunglig förordning. Vid

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 21.

3

tillämpningen av förordningen uppstod ett visst överskott, som från 1868

skulle inlevereras till prästerskapets löneregleringsfond. För överskottet på

den myckenhet skog som på vissa ställen förefanns inrättades år 1876 de

ecklesiastika boställenas skogsfond.

Det äldre avlöningssystemet avskaffades för församlingsprästerskapets del

genom 1910 års prästlöneregleringslagar. Prästtionden och därmed likställda

avgifter indrogos till statsverket och avskrevos, men kyrkan erhöll i

princip full ersättning med uträknat belopp, vilket av statsverket inbetalades

till en ny fond, kyrkofonden. Prästgården skulle användas såsom prästens

bostad och den kontanta lönen i närmare angiven ordning bestridas

genom pastoratets avlöningstillgångar och församlingsavgifter; överskott

skulle ingå till kyrkofonden och underskott täckas därifrån. Till kyrkofonden

överfördes prästlöneregleringsfonden och de ecklesiastika boställenas

skogsfond ävensom vissa andra ecklesiastika fonder och kapitaltillgångar.

Vidare skulle dit ingå bland annat ersättning för indragen tionde och andra

avgifter till prästerskapet in. in. samt arrende av boställen, varöver Kungi.

Maj :t disponerat med stöd av 1862 års förordning, ävensom skogsmedel från

alla boställen med vissa undantag. Liksom de båda äldre fonderna skulle

kyrkofonden förvaltas av statskontoret utan sammanblandning med andra

medel.

Beträffande biskoparnas avlöning fastställdes 1936 helt nya bestämmelser.

Samtliga lönetillgångar överfördes till kyrkofonden, som i stället har

att svara för utbetalandet av bestämda penninglöner.

De för närvarande gällande bestämmelserna om församlingsprästernas

avlöning finnas, på grundval av 1910 års prästlöneregleringslag samt ett

betydande antal senare tillkomna specialförfattningar, sammanförda i reglementet

den 15 februari 1935 för prästerskapets avlöning.

Till bestridande av de för kyrkoherde och komminister fastställda lönerna

ävensom ersättning och arvode åt kyrkoadjunkt användas i första

hand avkastningen av pastoratets prästlönetillgångar och i andra hand församlingsavgifter.

Med prästlönetillgångar avses löneboställen och därtill

knutna fonder m. m. Skulle prästlönetillgångarna lämna överskott skall

hälften av detta inlevereras till kyrkofonden. Räcker icke avkastningen av

prästlönetillgångarna till täckande av prästlönekostnaderna har pastoratet

att efter vissa bestämda grunder utdebitera församlingsavgifter. Denna utdebitering

är maximerad. Skulle icke ens detta förslå äger pastoratet för vad

ytterligare erfordras erhålla tillskott ur kyrkofonden.

Kyrkofonden upplades den 1 januari 1914 enligt föreskrift i lagen den 9

december 1910 om kyrkofond. Denna lag har ersatts av lagen den 30 augusti

1932 om kyrkofond. Till kyrkofonden överfördes 1914, som ovan nämnts,

de tillgångar, som förut legat fonderade i prästerskapets lönereglcringsfond

och de ecklesiastika boställenas skogsfond, varjämte sedermera även

vissa andra fonderade medel överlämnats till kyrkofonden. När fonden

upplades, utgjorde dess kapital 8,14 miljoner kronor.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Första lagutskottets utlåtande nr 21.

I det följande kommer att lämnas en översikt dels över kyrkofondens

inkomster, varvid för varje slag av inkomst angives storleken av densamma

budgetåret 1949/50, dels ock, i den mån det i detta sammanhang kan äga

betydelse, över fondens utgifter.

Kyrkofondens inkomster, som sagda budgetår utgjorde i runt tal 26,6

miljoner, bestå i huvudsak av dels ersättning från statsverket för varje

år för prästerskapets till statsverket indragna tionde in. in., cirka 5 miljoner,

dels inkomster av allmänna kyrkohemman in. in., omkring 770 000

kronor (kostnaderna för dessa hemman uppgingo till väsentligt högre belopp),

dels överskott å avkastningen av pastoratens prästlönetillgångar,

cirka 500 000 kronor, dels allmän kyrkoavgift, vilken utgöres av varje pastorat

i förhållande till det antal skattekronor, för vilket församlingsavgifter,

där så erfordras, skola erläggas till pastoratet, närmare 16 miljoner

kronor, och dels ränta och annan vinst å kyrkofondens tillgångar m. in.,

omkring 3 miljoner kronor.

Utgifterna utgöras, med ovan angiven begränsning, av dels avlöning till

biskoparna med visst undantag, dels ålderstillägg, dyrtidstillägg in. fl. tilllägg

och gottgörelser till församlingspräster, dels tillskott till pastorats

prästlönekostnader, dels stifts- och kontraktsadjunkternas avlöning, dels

emeritilöner åt biskopar och präster enligt emeritilönelagen, dels familjepension

för efterlevande till präster och dels avlöning till utlandspastorerna.

Dessutom utgår ur kyrkofonden det ovan omtalade bidraget till sjömansvårdsstyrelsen

för avlöning till sjömanspräster.

Såsom inledningsvis antytts har diakonistyrelsen genom beslut av Kungl.

Maj :t erhållit möjlighet att utfå ett mindre, årligt anslag ur kyrkofonden

såsom bidrag till avlönande av och till resekostnadsersättning åt vissa hos

styrelsen anställda sekreterare, dock ej i princip till direktorn. Styrelsen

begagnar sig emellertid för närvarande icke av denna möjlighet.

Jämlikt lag den 28 juni 1935 om emeritilöner för vissa prästmän i ledande

ställning i missionens och diakoniens tjänst kunna samtliga av motionären

här ovan nämnda direktorer och föreståndare jämte föreståndaren

för lekmannaskolan i Sigtuna och sekreteraren i sjömansvårdsstyrelsen,

på sätt och villkor, som stadgas i fråga om ordinarie tjänsteinnehavare

i emeritilönelagen, komma i åtnjutande av emeritilön, utgående ur kyrkofonden.

Här må slutligen erinras om att 1949 års riksdag i anledning av Kungl.

Maj :ts proposition, nr 2, med vissa avvikelser godkände de i propositionen

upptagna nya grunder för avlöningen av präster in. in. Propositionen, som

grundade sig på ett av 1946 års prästlönekommitté avgivet betänkande

(SOU 1948:44), berörde icke nu ifrågavarande direktorers och föreståndares

avlöningsförhållanden.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 21.

5

Nu ifrågavarande institutioners verksamhet in. m.

I det följande skall närmare beröras den rättsliga karaktären av de institutioner,

varom i förevarande ärende är fråga, dessa institutioners verksamhet

och finansieringen därav.

Mission, sstyrelsen.

Efter framställning till Kungl. Maj :t av 1868 års allmänna kyrkomöte

utarbetades förslag till stadgar rörande en från den svenska kyrkan utgående

verksamhet för evangelii spridning bland icke kristna folk. 1873

års kyrkomöte hemställde om sådan ändring i förslaget beträffande finansieringen

av verksamheten att vid särskild årlig missionshögtid kollekt

skulle upptagas till förmån för missionssaken. Kungl. Maj :t fastställde den

24 augusti 1878 stadgar för missionsstyrelsen, vilka i nyss nämnt hänseende

överensstämde med vad kyrkomötet hemställt. Dessa stadgar blevo

i reviderat skick ånyo fastställda den 31 december 1915 samt ha därefter

erhållit ändrad lydelse den 12 maj 1933 och den 22 oktober 1937. År

1933 utbröts från missionsstyrelsen svenska kyrkans verksamhet bland

svenska sjömän och andra landsmän i utlandet och lades under sjömansvårdsstyrelsen.

Enligt de nu gällande stadgarna skall årligen i alla rikets

kyrkor två gånger upptagas kollekt för missionsverksamheten och jämte

de frivilliga gåvor, som i övrigt lämnas till kyrkan för detta ändamål, redovisas

till missionsstyrelsen. Styrelsen äger förordna och avlöna bland

annat den ovan nämnde missionsdirektorn. Såsom framgår av den föregående

redogörelsen utgår icke något bidrag ur kyrkofonden till missionsstyrelsen.

Diakonistyrelsen.

Vid 1908 års allmänna kyrkomöte motionerades om inrättande av en

diakonistyrelse för svenska kyrkan m. m. Motionären anförde, att den föreslagna

diakonistyrelsen i likhet med missionsstyrelsen skulle vara hänvisad

till frivilliga gåvor såsom underlag för sin verksamhet. Kyrkomötet,

som biföll motionen, hemställde att Kungl. Maj :t måtte medgiva, att denna

styrelse finge för sin verksamhet årligen upptaga en kollekt i alla rikets

kyrkor. Stadgar för styrelsen antogos av 1910 års kyrkomöte och fastställdes

den 9 december samma år av Kungl. Maj :t. Stadgarna ha ändrats den

28 januari 1938 och den 1 augusti 1940. För närvarande upptages en årlig

kollekt i alla rikets kyrkor till främjande av den verksamhet, diakonistyrelsen

har att utöva. Styrelsen äger antaga och avlöna bland andra ovan

nämnde direktor. Förutom det ovan omtalade bidraget till vissa av styrelsens

sekreterare utgå icke några anslag ur kyrkofonden till diakonistyrelsen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Första lagutskottets utlåtande nr 21.

Diakonissanstalterna i Stockholm, Härnösand och

Göteborg, diakonanstalten å Stora Sköndal och Samarit

e r h e in met i Uppsala omhänderhas samtliga av enskilda

sällskap. De ha dock av Kungl. Maj :t fastställda stadgar.

Svenska diakoniss-sällskapets stadgar ha senast fastställts den 22 oktober

1937. Sällskapets ändamål är att genom dess i Stockholm stiftade diakonissanstalt

till församlingens tjänst för sjukas, nödlidandes eller eljest hjälpbehövandes

vård och undervisning fostra och utbilda kristliga kvinnor

av evangelisk-lutherska bekännelsen. Sällskapet driver bl. a. ett sjukhus

i Stockholm och ett epileptikerhem i Nacka. Verksamheten finansieras huvudsakligen

genom årsavgifter, kollekter och andra gåvor samt inkomster

av verksamheten. Sällskapet åtnjuter icke anslag ur kyrkofonden. Sällskapets

styrelse utser föreståndare, vilken avlönas av sällskapet.

Samariterhemmets uppgift är såväl att i egna hem och anstalter utöva

en tjänande gärning som att i samband därmed utbilda diakonissor och

församlingssystrar. Anstalten driver bl. a. ett kroppssjukhus till vars drift

utgår bidrag från landsting. Verksamheten i övrigt finansieras genom kollekter,

gåvor, bidrag från en anstaltens understödsförening och inkomster

från verksamheten. Något bidrag ur kyrkofonden utgår ej. Anstaltens styrelse

utser föreståndare. Denne avlönas av anstalten.

Stiftelsen Vårsta diakonissanstalt, Härnösand, har till ändamål att fostra

och utbilda kristliga kvinnor tillhörande den svenska kyrkan, företrädesvis

till tjänst åt norrländska församlingar för sjukas, vilsekomnas eller eljest

hjälpbehövandes omvårdnad. Stiftelsen driver bl. a. ett epileptikerhem. Stiftelsens

styrelse utser föreståndare, vilken avlönas med stiftelsens medel.

Dessa inflyta väsentligen genom kollekter och andra gåvor samt i form av

inkomster av verksamheten. Stiftelsen erhåller icke något bidrag från kyrkofonden.

Stadgar för Göteborgs diakonissällskap ha fastställts den 24 april 1942.

Sällskapet har till ändamål att genom dess i Göteborg inrättade diakonissanstalt

(belägen å Bräckö) och till denna anstalt anslutna inrättningar till

församlingens tjänst för sjukas, nödlidandes eller eljest hjälpbehövandes

vård fostra och utbilda därtill lämpliga kvinnor. Medel till verksamheten

inflyta huvudsakligen genom kollekter, andra gåvor, årsavgifter och inkomster

av verksamheten. Sällskapets styrelse utser och avlönar föreståndare för

diakonissanstalten. Sällskapet erhåller icke något bidrag ur kyrkofonden.

Enligt de av Kungl. Maj:t den 17 november 1950 senast fastställda stadgarna

för Svenska diakonsällskapet är dess huvuduppgift att genom sin

diakonskola vid diakonanstalten Stora Sköndal till svenska kyrkans tjänst

fostra och utbilda unga män till diakoner, som äro skickade att hava omvårdnad

om sjuka, nödlidande och på annat sätt hjälpbehövande eller att

s. 7 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 21.

7

biträda i kyrklig församlingsvård. I anslutning till denna uppgift mottager

sällskapet å egna hem och anstalter sjuka och nödställda, driver egna

sjukhus samt söker på lämpligt sätt främja dylik verksamhet. Sällskapets

styrelse utser föreståndare för anstalten och sällskapets övriga verksamhet.

Denne kallas direktor och avlönas av sällskapet. Verksamheten finansieras

väsentligen genom årsavgifter, kollekter, andra gåvor och inkomster från

verksamheten. Bidrag ur kyrkofonden utgår icke till sällskapet.

Stockholms stadsmission utgöres av ett sällskap, för vilket stadgar senast

stadfästs den 22 oktober 1937. Sällskapet har till ändamål att i nära anslutning

till förhandenvarande kyrkliga förhållanden främja kristna insatser

till folkets bästa och att därvid huvudsakligast verka för barns och ungdoms

vård och fostran eller utbildning samt hjälp och vård åt behövande

ålderstigna, sjuka eller lytta. Sällskapet bedriver en omfattande verksamhet

såväl i som utom Stockholm, omslutande bl. a. ungdomsskolor, hem för

frigivna och alkoholisthem. Verksamheten finansieras huvudsakligen genom

kollekter, andra gåvor, donationer m. m. samt inkomster av de olika

verksamhetsgrenarna och årsavgifter. Sällskapets styrelse väljer föreståndare

för ledning och vård av stadsmissionens verksamhet. Denne avlönas av

sällskapet. Bidrag ur kyrkofonden utgår icke till verksamheten.

Slutligen må här erinras om vad departementschefen anförde i den proposition,

som låg till grund för den ovan omtalade lagen om emeritilöner för

vissa prästmän i ledande ställning i missionens och diakoniens tjänst.

Departementschefen yttrade bl. a.

För egen del har jag icke kunnat undgå att finna, att ifrågavarande befattningshavares

arbetsuppgifter i mångt och mycket äro besläktade med

det territoriella prästerskapets och att över huvud taget vederbörande institutioners

verksamhet är av stor betydelse för kyrkan i dess helhet. I vissa

hänseenden hava för övrigt befattningarna---officiellt likställts med

prästerlig tjänst inom svenska kyrkan. Vad nyss anförts utgör stöd för den

uppfattningen, att emeritilön bör kunna tillgodokomma ifrågavarande befattningshavare.

Väl kan emot förslaget åberopas nödvändigheten av att iakttaga en av

hänsynen till kyrkofondens ekonomi betingad återhållsamhet vid prövandet

av förslag, som innebära eu belastning av kyrkofonden med utgifter för nya

ändamål. Då det emellertid här gäller allenast ett fåtal bestämt angivna befattningar

och för övrigt sannolikheten talar för att icke alla de befattningshavare,

varom här är fråga, komma att erhålla emeritilön såsom innehavare

av vederbörande befattning, kan enligt mitt förmenande detta skäl icke

tillmätas avgörande betydelse vid bedömandet av den föreliggande frågan.

Jag anser mig därför böra förorda, att emeritilön må kunna utgå till vissa

prästmän, som i ledande ställning stå i missionens eller diakoniens tjänst

inom den svenska kyrkan.

T detta sammanhang vill jag framhålla, att den omständigheten, att emeritilön

må komma att beredas ovan uppräknade befattningshavare, icke bör

för framtiden kunna åberopas såsom skäl för beredande av samma förmån

åt andra befattningshavare.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Första lagutskottets utlåtande nr 21.

Tidigare framställningar om bidrag ur kyrkofonden.

Alltsedan 1920 ha framställningar gjorts hos Kungl. Maj :t om bidrag ur

kyrkofonden till avlöning åt vissa eller alla nu ifrågavarande direktorer och

föreståndare. För de under senare år gjorda framställningarna redogöres i

de här nedan intagna yttrandena.

Yttranden.

Utskottet har i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver inhämtat

yttrande över motionen från kammarkollegiet, statskontoret samt Svenska

kyrkans missionsstyrelse och diakonistyrelse.

Kammarkollegiet yttrar:

»I anledning av en vid 1946 års kyrkomöte väckt motion anhöll kyrkomötet

i skrivelse till Kungl. Maj :t den 5 december 1946, att Kungl. Maj :t

måtte uppdraga åt den då arbetande 1946 års prästlönekommitté att uppgöra

förslag till löneplan för i diakoniverksamheten anställda prästmän samt att

Kungl. Maj :t med ledning därav måtte framlägga förslag om att dessa prästmän

skola avlönas från kyrkofonden.

I ett av kammarkollegiet den 6 november 1948 häröver avgivet utlåtande

hemställde kollegiet, att framställningen icke måtte föranleda någon Kungl.

Maj :ts vidare åtgärd.»

Sistnämnda yttrande var av följande lydelse:

»Kyrkomötets framställning vidrör en fråga av stor principiell betydelse,

nämligen i vad mån genom kyrkofonden — i realiteten genom skattemedel

(den allmänna kyrkoavgiften) — böra bestridas kostnader för sådan frivillig

kyrklig och kyrkligt social verksamhet, som innefattas i begreppet diakoni.

Detta måste för närvarande betecknas såsom en för kyrkofonden främmande

uppgift. Det är visserligen sant, att genom lagen den 28 juni 1935

(nr 445) möjlighet öppnats att bereda vissa prästmän i ledande ställning i

missionens och diakoniens tjänst, bland annat föreståndarna för ifrågakomna

fem diakonianstalter, emeritilöner ur kyrkofonden. I det fallet förelåg

emellertid ett speciellt förhållande, i det att en tillfredsställande pensionering

av vederbörande befattningshavare eljest icke syntes kunna ordnas utan

kännbar inskränkning i redan utövad missions- och diakoniverksamhet. I

detta läge ansågs ett stöd från kyrkofondens sida motiverat, men hur restriktivt

man bedömde saken framgår av departementschefens uttalande vid

lagens framläggande för riksdagen, att den omständigheten, att emeritilön

kunde komma att beredas de ifrågavarande befattningshavarna, icke borde

för framtiden kunna åberopas såsom skäl för beredande av samma förmån

åt andra befattningshavare.

Erinras bör vidare, att sedan 1941 års kyrkomöte i underdånig skrivelse,

nr 19, anhållit om utredning dels av frågan, i vad mån diakonianstalterna

snarast möjligt måtte kunna för avlöning av sina prästerliga befattningshavare

tillerkännas bidrag ur kyrkofonden, dels ock av frågan, om vilka åtgärder

som borde vidtagas för att åvägabringa en diakonatets fastare anknytning

till den kyrkliga organisationen, vid det med anledning härav åt

professorn Dick Helander givna och av denne fullgjorda uppdraget att verkställa

utredning rörande förhållandet mellan kyrka och diakoni i Sverige och

att framlägga förslag till omorganisation av diakonien, i de från ecklesiastik
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 21.

9

departementet lämnade direktiven för utredningen synes ha angivits, att det

icke vore att räkna med några åtgärder, som skulle medföra utgifter för kyrkofonden.

I Helanders förslag ha icke heller upptagits några bestämmelser

1 sådant syfte. .

I dagens läge synes ett bifall till kyrkomötets nu föreliggande framställning

särskilt ägnat att väcka betänkligheter. På dagordningen står en genomgripande

omläggning av hela prästlönesystemet. Verkningarna därav i

fråga om kyrkofondens ställning kunna icke nu fullt överblickas. Då bidraget

till finansieringen av prästerskapets avlöning alltjämt torde komma att

utgöra kyrkofondens centrala uppgift, synes det under sådana förhållanden

knappast välbetänkt att nu ikläda kyrkofonden nya engagemang, vilka, även

om de för stunden ej skulle betyda någon mera avsevärd belastning för fonden,

med hänsyn till sin principiella innebörd dock i en framtid kunna tänkas

få mera vittgående konsekvenser.»

Kammarkollegiet anför vidare:

»Sedermera anhöll kyrkomötet i skrivelse den 7 december 1948, nr 20, att

Kungl. Maj :t, såframt kyrkofonden därtill lämnade tillgång, måtte i samband

med proposition om nya bestämmelser om avlöning åt präster framlägga

förslag om att direktorn vid diakonistyrelsen, föreståndarna vid diakonissanstalterna

Ersta, Samariterhemmet, Vårsta och Bräckö samt direktorn

vid diakonanstalten Stora Sköndal skola avlönas från kyrkofonden och

därjämte erhålla de särskilda avlöningsförmåner, som kunna komma att

tillerkännas prästerliga befattningshavare i övrigt.

Förslag till reglering av de i 1948 års lcyrkomötesskrivelse avsedda prästmäns

löneförhållanden framlades icke i samband med Kungl. Maj :ts proposition

(nr 204) till 1949 års riksdag om nya grunder för avlöningen av

präster in. m., och icke heller vid den fortsatta utredningen av sistnämnda

fråga ha diakoniprästernas löneförhållanden behandlats. Däremot har kammarkollegiet

genom nådig remiss den 17 februari 1950 anbefallts avgiva

utlåtande över kyrkomötets sist berörda framställning, därvid bilagts handlingarna

till 1946 års kyrkomötesskrivelse. Sagda remiss, som lämpligen

icke synes böra besvaras förrän frågan om prästerskapets lönereglering definitivt

lösts, är fortfarande beroende på kammarkollegiets handläggning.

Till den del förevarande motion avser de vid diakoniverksamheten anställda

prästerna är sålunda frågan om kyrkofondens anlitande till deras avlöning

föremål för utredning. Det må erinras, att bidrag från kyrkofonden

på grund av Kungl. Maj :ts särskilda beslut sedan den 1 juli 1937 till ett belopp

av 14 000 kronor för år anvisats till avlöning av vissa hos diakonistyrelsen

anställda sekreterare, dock att, på grund av tidigare gällande maximering

av det anslag — till avlöning av stifts- och kontraktsadjunkter —

varifrån nämnda belopp skolat bestridas, dylikt bidrag för vissa år icke

kunnat utgå.

Sedan maximeringen upphävts och i Kungl. Maj :ts av riksdagen godkända

proposition nr 64 år 1947 anslag för ifrågavarande ändamål beräknats,

torde hinder ej längre föreligga för att bidraget utbetalas till diakonistyrelsen.

Enligt vad kollegiet inhämtat har framställning härom hitintills

icke gjorts av styrelsen.

Vad härefter angår direktorn vid missionsstyrelsen gjorde denna styrelse

på sin tid liksom diakonistyrelsen framställning hos Kungl. Maj :t om bidrag

ur kyrkofonden till avlönande av de hos styrelserna anställda prästerliga

sekreterarna. I ett häröver den 14 maj 1937 avgivet utlåtande anförde

kollegiet följande:

2 llihang lill riksdagens protokoll l''.)ä /. sand / avd. Xr~t.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Första lagutskottets utlåtande nr 21.

Beträffande däremot missionsstyrelsen torde dess verksamhet, om än av

stor vikt och betydelse, näppeligen och i allt fall icke i samma grad som

diakonistyrelsens vara jämförlig med församlingsprästernas. Enligt de av

Kungl. Maj :t fastställda stadgarna skall missionsstyrelsens verksamhet bestå

i kristendomens spridning bland icke kristna folk. Även den inom hemlandet

bedrivna verksamheten synes hava till syfte att befordra denna missionsverksamhet.

Därutöver synes styrelsens verksamhet vara inriktad på

omvårdnad av svenska sjömän i utländska hamnar och över huvud taget

av landsmän i utlandet. Såsom av det föregående framgår har riksdagen

år 1932 uttalat, att kostnaderna för avlönande av sjömans- och utlandspräster

icke böra bestridas av kyrkofondens medel. På grund av vad sålunda

anförts och då ifrågavarande anslag jämväl enligt ordalydelsen i 6 § 5) i

kyrkofondslagen bör komma själavården inom riket till godo, anser kollegiet

sig böra avstyrka missionsstyrelsens förevarande framställning.

Avlöningen till utlands- och sjömanspräster bestridas väl numera, enligt

lag den 28 november 1941, nr 909, om ändrad lydelse av 3 och 6 §§ lagen

den 30 augusti 1932 (nr 404) om kyrkofond, av kyrkofondens medel, men

missionsstyrelsens tidigare utövade verksamhet bland svenska sjömän i utländska

hamnar har övertagits av sjömansvårdsstyrelsen. Missionsstyrelsen

synes sålunda numera i huvudsak vara inriktad på missionsverksamhet.

Kollegiet anser, att kyrkofondens medel — i realiteten skattemedel — icke

böra användas till dylikt ändamål utan att man för finansiering av denna

verksamhet får liksom hittills anlita frivilliga gåvor.

Enär sålunda frågan om ordnande av avlöningsförhållandena för de i diakonien

anställda prästerna redan är föremål för av Kungl. Maj :t anbefalld

utredning samt, vad angår missionsstyrelsens direktor, kyrkofondens medel

icke synas böra tagas i anspråk till dennes avlöning, anser kollegiet skäl

icke föreligga för tillstyrkande av föreliggande motion.»

Statskontoret redogör till en början för framställningarna från 1946 och

1948 års kyrkomöten och för de av missionsstyrelsen och diakonistyrelsen

1937 gjorda framställningarna i huvudsaklig överensstämmelse med vad

kammarkollegiet anfört samt yttrar vidare:

»Beträffande Stockholms stadsmission med dess strängt lokalt betonade

verksamhet synas tillräckliga skäl ej heller föreligga för att taga kyrkofondens

medel i anspråk för bidrag till föreståndarens avlöning.

Utöver vad sålunda anförts får statskontoret fästa uppmärksamheten

vid den starkt ökade ekonomiska belastning, som den kommande regleringen

av prästernas löne- och pensionsförhållanden samt överflyttningen av

kostnaderna för kyrkomusikerna kommer att medföra för kyrkofonden.

Med hänsyn härtill synes det icke tillrådligt att ytterligare öka kyrkofonden

åvilande utgifter. Den totala kostnaden enligt det av motionären framkastade

förslaget med bidrag motsvarande lönen för stiftsadjunkt skulle i

runt tal uppgå till 150 000 kronor årligen.»

Svenska kyrkans missionsstyrelse yttrar bl. a. följande:

»För sin verksamhet åtnjuter missionsstyrelsen intet ekonomiskt bidrag

från statsmakterna, men får upptaga tvenne årliga rikskollekter, nämligen

Trettondedagen och Tredje Böndagen. Inkomsterna från dessa två rikskollekter

ha de senare åren uppgått till omkring 1 miljon kronor per år under

det att missionsstyrelsens inkomster och utgifter numera balansera med kr.

3 200 000 per år och äro stadda i stigande. Det är sålunda mer än 2 mil
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 21.

11

joner kronor årligen som förutom ovannämnda kollekter måste insamlas

på frivillighetens väg; en summa som även i nuvarande penningläge är

högst betydande och kräver omfattande åtgärder och arbetsinsatser.

Missionsstyrelsens ekonomiska verksamhet granskas av revisorer förordnade

av Kungl. Maj :t och har styrelsen att för varje kyrkomöte redovisa för

sin förvaltning och avgiva berättelse om sin verksamhet.

Då av ovanstående torde framgå att missionsstyrelsens ekonomiska verksamhet

är betydande och helt måste täckas av frivilliga gåvor med de ovisshetsmoment

som ett dylikt förhållande alltid måste innebära, får styrelsen

härmed AÖrdsamt instämma i syftet av den motion som av herr Johnsson

i Stockholm ingivits rörande bidrag ur kyrkofonden för avlöning av föreståndare

vid vissa institutioner.»

Svenska kyrkans diakonistyrelse redogör inledningsvis för den i kammarkollegiets

yttrande omförmälda skrivelsen den 7 december 1948 av kyrkomötet

och erinrar om den utredning, som kollegiet anbefallts verkställa i

anledning av kyrkomötets framställning samt anför vidare:

»Styrelsen är givetvis i hög grad intresserad av att kyrkofondsmedel få

anlitas till direktorns avlöning och att denna fråga beaktas i samband med

den allmänna prästlöneregleringen.

Slutförandet av nyssnämnda utredning och Kungl. Maj :ts i anledning

därav vidtagna åtgärder synes emellertid böra avvaktas, innan ytterligare

framställningar i ärendet äga rum.

På grund härav finner diakonistyrelsen för närvarande icke anledning

att för sin del tillstyrka bifall till den gjorda motionen.»

Utskottet.

I motionen begäres att riksdagen hemställer, att Kungl. Maj :t måtte överväga

i vilken mån ur kyrkofonden kunde utgå bidrag till avlöning av direktorer

och föreståndare i de olika diakonianstalterna, stadsmissionen i Stockholm

samt missions- och diakonistyrelsen.

Till en början må erinras om att ifrågavarande direktorers och föreståndares

avlöningsförhållanden icke berörts i de av riksdagen 1949 godkända

nya grunderna för avlöningen av präster in. in. och att det, enligt vad utskottet

under hand inhämtat, ej heller torde vara avsett att medtaga dessa

prästmän vid den blivande prästlönereformen.

Beträffande direktorn vid diakonistyrelsen samt föreståndarna och direktorn

för de olika diakonianstalterna synas flera skäl tala för att bidrag ur

kyrkofonden borde utgå till avlöning av dessa prästmän. Sålunda äro ifrågavarande

befattningshavares arbetsuppgifter i mycket närbesläktade med

de åligganden, som ankomma å det territoriella prästerskapet och stiftsadjunkterna.

Institutionernas verksamhet är vidare av stor betydelse för kyrkan

i dess helhet. Emellertid torde införandet av ett sådant sätt för bestridande

av avlöning åt dessa prästmän komma att medföra åtskilliga vanskligheter,

även av principiell natur, vilka utskottet icke utan stöd av närmare

utredning haft möjlighet att överblicka. Såsom framgår av kammarkollegiets

till utskottet avgivna yttrande har kammarkollegiet anbefallts avgiva

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Första lagutskottets utlåtande nr 21.

utlåtande över en av 1948 års allmänna kyrkomöte till Kungl. Maj :t avgiven

hemställan om att dessa präster skulle avlönas från kyrkofonden. Kammarkollegiet

har i sitt yttrande upplyst, att denna fråga, som icke lämpligen

syntes böra besvaras förrän frågan om prästerskapets lönereglering definitivt

lösts, fortfarande vore beroende på kollegiets prövning.

Såvitt angår nu nämnda direktorer och föreståndare finner utskottet, att

kammarkollegiets utlåtande bör avvaktas före ett ställningstagande till det

av motionären väckta spörsmålet.

Stadsmissionens verksamhet, vilken icke såsom statskontoret gjort gällande

är lokalt begränsad till Stockholm, är enligt utskottets mening väl

jämförlig med den verksamhet som bedrives av diakonistyrelsen och de olika

diakonianstalterna. Frågan om bidrag ur kyrkofonden till avlöning av

föreståndaren för stadsmissionen måste därför anses äga så nära samband

med motsvarande spörsmål beträffande övriga nu nämnda i diakoniens

tjänst arbetande direktorer och föreståndare, att det icke synes ändamålsenligt

att fatta ståndpunkt i denna fråga innan sagda spörsmål erhållit sin

lösning.

Vad slutligen angår missionsdirektorn torde missionsstyrelsens verksamhet,

ehuru av väsentlig betydelse för kyrkan, dock icke vara av sådan beskaffenhet

att anslag ur kyrkofonden bör utgå till avlöning av missionsdirektorn.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motion, II: 372, icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 5 april 1951.

På första lagutskottets vägnar:

VERNER HEDLUND.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Ahlkvist, Cassel, Lindblom, fru Sjöström-Bengtsson,

herrar Ivar Nilzon, Lindgren, Fritiof Karlsson och Georg

Pettersson;

från andra kammaren: herrar Hedlund i Östersund, Lindberg*, Johnsson

i Stockholm, Landgren, Håstad, fru Johansson i Skövde, herr Andersson

i Björkäng och fröken Liljedahl*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Stockholm 1951. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner

B10957

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.