Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående viss ändring i lagen om försäkring för olycksfall i arbete. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 32 i första kammaren av herr Persson, Einar, m. fl. samt nr 45 i andra kammaren av herr Ericsson i Sörsjön m. fl.

1951-02-20 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1951:11, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående viss ändring i lagen om försäkring för olycksfall i arbete. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 32 i första kammaren av herr Persson, Einar, m. fl. samt nr 45 i andra kammaren av herr Ericsson i Sörsjön m. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 11.

1

Nr 11.

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående viss ändring

i lagen om försäkring för olycksfall i arbete.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,

till lagutskott hänvisade motioner, nr 32 i första kammaren av herr Persson,

Einar, m. fl. samt nr 45 i andra kammaren av herr Ericsson i Sörsjön

m. fl.

I motionerna, vilka äro likalydande, har hemställts, »A. att riksdagen

måtte besluta sådan ändring i lagen om försäkring för olycksfall i arbete,

att även olycksfall vid skötsel och utfodring av häst före och efter arbetets

slut för dagen betraktas som olycksfall i arbete; B. att utskottets sekretariat

måtte utarbeta förslag till lagtext beträffande denna ändring.»

Beräffande de skäl, som anförts till stöd för motionärernas hemställan,

får utskottet hänvisa till motionerna.

I 1 § lagen den 17 juni 1916 om försäkring för olycksfall i arbete fastslås

att envar arbetare är, där ej annorlunda i lagen stadgas, enligt lagen försäkrad

för skada till följd av olycksfall i arbetet. Det heter vidare i samma

lagrum, att såsom olycksfall i arbetet anses olycksfall vid färd till och från

arbetsstället, där färden föranledes av och står i omedelbart samband med

arbetsanställningen.

Någon definition av begreppet olycksfall i arbete innehåller ej lagen; åt

rättstillämpningen har överlämnats att bestämma räckvidden därav.

Motionerna ha avseende å sådana olycksfall, som inträffat under förberedelser

för eller avslutning av arbetet.

En närmare utveckling av praxis på förevarande område lämnas av

Nordin i Olycksfall i arbete, s. 259 o. f., vartill utskottet får hänvisa. Ur

förenämnda framställning tillåter sig utskottet återgiva följande fyra rättsfall,

vilka äro belysande för rättstillämpningen inom det begränsade område,

som i motionerna åsyftas.

1) Enligt anmälan till Riksförsäkringsanstalten hade en hemmansägare

A., som var postkörare å linjen Gisselås-—Yxskaftkälen, den 30/12 1924,

då han skulle hämta foder till hästen, råkat halka omkull och därvid ådragit

sig skada.

Av utredning, som införskaffades, framgick följande: A., som vore skyldig

företaga tre färder i veckan mellan ovannämnda båda orter, hade den

30/12 1924 återkommit till sin gård i Yxskaftkälen efter en dylik färd.

Sedan han spänt ifrån hästen i närheten av stallet, ämnade han omedel
Bihang

till riksdagens protokoll 1951. 9 sand. 2 avd. Nr 11 19.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 11.

bart med hästen begiva sig till en ungefär 100 meter från stallet belägen

uthusbyggnad för att därstädes hämta en släde lastad med hö. A. hade

nämligen för tillfället icke något foder åt hästen i stallet. Ifrågavarande

olycksfall hade inträffat på vägen till ovannämnda uthushyggnad.

Genom beslut den 7/2 1925 förklarade Riksförsäkringsanstalten, att, som

olycksfall i arbete icke kunde anses föreligga, ersättning i anledning av

skadan icke kunde utgivas av anstalten.

Enligt utslag den 20/3 1925 fann Försäkringsrådet ej skäl göra ändring

i Riksförsäkringsanstaltens beslut.

2) Enligt anmälan till Riksförsäkringsanstalten hade en skogsarbetare

A., som åtagit sig att köra ved för Kungl. Domänstyrelsens räkning mot

viss ersättning per kubikmeter, den 29 juli 1925 blivit sparkad i ena ljumsken

av en häst, som användes vid körningsarbetet.

Av utredning rörande de närmare omständigheter, under vilka olycksfallet

inträffat, framgick följande: A., som för utförande av ifrågavarande

arbete använde tvenne honom tillhöriga hästar, arrenderade till betesmark

åt hästarna ett jordområde av omkring 2 tunnlands storlek. Ifrågavarande

olycksfall hade inträffat å betesplatsen, då A. skulle leda hästarna därifrån

för att börja körningsarbetet för dagen. Omedelbart innan A. begivit sig

på väg till betesplatsen för att hämta hästarna, hade han varit sysselsatt

med att göra i ordning en vagn, som skulle användas vid dagens arbete.

Därest olycksfallet icke inträffat, skulle A., sedan han spänt hästarna för

vagnen, hava begivit sig på väg till den plats, där veden, som han skulle

köra, vore upplagd. Vid tiden för olycksfallet utförde A. körningsarbete

uteslutande för Domänstyrelsens räkning.

Genom beslut den 9/9 1925 förklarade Riksförsäkringsanstalten, att, då

ifrågavarande olycksfall icke inträffat under sådana omständigheter, att

olycksfall i arbete kunde anses föreligga, ersättning i anledning av skadan

icke kunde utgå enligt lagen om försäkring för olycksfall i arbete.

Enligt utslag den 21/5 1926 fann Försäkringsrådet ej skäl göra ändring

i Riksförsäkringsanstaltens beslut.

3) Jordbrukaren A. hade åtagit sig att på ackord utföra visst arbete med

körning av sten för en annan persons räkning.

Enligt anmälan till Riksförsäkringsanstalten hade A. den 2/3 1926, då

han var sysselsatt med att brodda en häst, som användes vid körningsarbetet,

råkat sticka sig i ena handen med en brodd.

I målet upplystes, att olycksfallet inträffat å gårdsplanen till A:s bostad

kl. 9 fm., innan A. ännu påbörjat körningsarbetet för dagen. Meningen

hade varit, att A., sedan arbetet med broddningen slutförts, omedelbart

skulle spänna hästen för vagnen och begiva sig på väg till arbetet.

Genom beslut den 3/6 1926 förklarade Riksförsäkringsanstalten, att, då

ifrågavarande olycksfall icke kunde anses såsom olycksfall i arbete, ersättning

i anledning av detsamma icke kunde tillerkännas A.

Enligt utslag den 8/10 1926 fann Försäkringsrådet ej skäl göra ändring

i Riksförsäkringsanstaltens beslut.

4) Lantbrukaren Viktor K. hade enligt kontrakt med Postverket åtagit

sig att med användande av häst och åkdon ombesörja postföringen fram

och åter sex gånger i veckan mellan postkontoret i S—e, där K. var bosatt,

och kontoret i B—y.

Enligt anmälan till Riksförsäkringsanstalten hade K. den 25/2 1925 skadats

å ena ögat till följd av olycksfall under arbete för Postverkets räkning.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 11.

3

Rörande de närmare omständigheterna vid olycksfallet upplystes följande:

K. hade kl. 8.45 fm. ifrågavarande dag varit vid sitt hem sysselsatt

med att spänna för postskjutsen för att begiva sig till postkontoret i S—e,

därifrån färden till kontoret i B—y enligt gällande tidtabell skulle anträdas

kl. 9 fm. Under arbetet med förspänningen hade hästen av någon anledning

skyggat till, med påföljd att Iv. träffats av ett slag å ögat av ena

skakeln.

Genom beslut den 4/3 1926 förklarade Riksförsäkringsanstalten, att då

ifrågavarande olycksfall icke kunde anses såsom olycksfall i arbete, ersättning

i anledning av skadan icke kunde utgå.

Målet föredrogs i Försäkringsrådet den 20/8 1926; och enär ifrågavarande

olycksfall måste anses såsom olycksfall i arbete för Postverkets räkning,

förordnade Rådet om målets upptagande till ny behandling.

Förevar ande spörsmål var 1949 föremål för en interpellation i första

kammaren, där herr Grym bl. a. omnämnde följande händelse:

»I december 1947 skadades genom olycksfall en hos domänverket inom

Övre Norrbottens distrikt anställd skogskörare, då han under vattning av

sin häst å kojplanen invid den åt honom anvisade skogskojan halkade och

bröt vänstra benet ovanför vänstra knäet. Ansökan om ersättning åt den

av olycksfallet drabbade ingavs i vederbörlig ordning. Riksförsäkringsanstalten

avslog denna framställning om ersättning och förklarade, att då

ifrågavarande olycksfall icke kunde anses såsom olycksfall i arbete i olycksfallsförsäkringslagens

mening, någon ersättning enligt sagda lag icke kunde

tillerkännas den skadade. Över riksförsäkringsanstaltens beslut anfördes

besvär hos försäkringsrådet, men försäkringsrådet fann ej skäl göra ändring

i det överklagade beslutet.

I förevarande fall hade vederbörande kört från sitt hem till den 18 km

därifrån belägna skogskojan och på kojplanen spänt ifrån hästen för att

föra honom i stallet. Dessförinnan måste han vattna hästen och råkade

under vattenhämtningen halka med påföljd att han i fallet bröt vänstra

benet. Färden kan icke anses avslutad, förrän hästen ställts i stallet, och

med hänsyn till den rätt primitiva beskaffenheten av stall vid skogskojor

var det antagligen nödvändigt att vattna hästen utanför stallet. Den omständigheten

att hästen var frånspänd och avselad bör väl icke medföra

befrielse från utgivande av olycksfallsersättning, ty denna åtgärd och hästens

vattnande var efter 18 km färd nödvändig att utföra utan dröjsmål.

Med hänsyn till arten av en skogskörares arbete synes det nödvändigt

att praxis ändras. Det kan icke anses vara för rättstillämpningen tilltalande,

att en olycka, som inträffar under det att köraren om sin häst tar sådan

vård, att denna skall vara i form att utföra mellan arbetsgivaren och köraren

avtalat arbete, icke skall vara hänförlig till olycksfall i arbete. Även

om mot förmodan färden skulle betraktas såsom avslutad, har körarens

arbete börjat i och med att han sköter om sitt »arbetsredskap» — hästen —

för att vara redo för påföljande dags arbete.

Fn ändring av rättspraxis är i detta fall även påkallad med hänsyn till

svårigheterna att anskaffa arbetskraft till skogen. Om förutsättningarna för

ett effektivt arbetarskydd i nu angivet avseende brista, blir möjligheten att

erhålla skogskörare försvårad.»

Under åberopande av nu relaterade omständigheter framställde interpellanten

till chefen för socialdepartementet frågan, om förslag kunde vän
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 11.

tas från regeringen till sådan ändring av olycksfallsförsäkringslagen, att

olycksfall av angivet slag inbegrepes under lagen.

Interpellationen besvarades av statsrådet Andersson, som därvid uttalade

bl. a. följande:

Enligt 1 § 4 st. olycksfallsförsäkringslagen skall såsom olycksfall i arbete

anses även olycksfall vid färd till eller från arbetsställe, där färden

föranledes av och står i omedelbart samband med arbetsanställningen. I det

av interpellanten berörda fallet funno såväl liksförsäkringsanstalten som

försäkringsrådet att vederbörandes färd avslutats i och med att hästen

spänts från fordonet, och skogskörarens anspråk på ersättning enligt olycksfallsförsäkringslagen

ansågs icke därför kunna bifallas.

Med den nyssnämnda lagbestämmelsen åsyftas i första hand den dagliga

färden till och från arbetsstället; och sådana färder som någon företager

för att tillträda ett arbete å annan ort eller i samband med att anställningen

upphör, omfattas endast under vissa förutsättningar av lagen. Främst

är i detta hänseende att märka den ersättningsrätt, som försäkringsmyndigheterna

medgivit skogsarbetare för olycksfall under färder till och från

förläggningen. Jag anser mig i detta sammanhang icke böra närmare ingå

på försäkringsrådets praxis på detta område. Jag vill endast nämna att

mycket delade meningar framträtt i försäkringsrådet angående principerna

för bedömning av dylika fall.

Att gränsfall tämligen ofta måste uppkomma vid tillämpningen av olycksfallsförsäkringslagen

torde vara oundvikligt. De omständigheter, under

vilka olycksfall kunna inträffa, äro så skiftande att det — såsom också

framhölls vid lagens tillkomst — icke torde låta sig göra att i lagen precisera

innebörden av begreppet olycksfall i arbete. Det torde således alltfort

få överlämnas åt tillämpningen att med ledning av lagens motiv uppdraga

sådana riktlinjer, som tillgodose både rättvisekravet och önskemålet

om största möjliga klarhet.

Socialvårdskominittén är för närvarande sysselsatt med en allmän översyn

av olycksfallsförsäkringslagen. Därvid torde begreppet olycksfall i arbete

komma att bli föremål för uppmärksamhet. Med hänsyn till förhållandena

inom skogsarbetet och till att i fråga om olycksfallen vid skogsarbete

meningarna varit så starkt delade inom den praxisbildande instansen

synes det önskvärt med en omprövning av bedömningsprinciperna

härvidlag. För egen del vill jag uttala att skäl synas föreligga att överväga,

huruvida med hänsyn till de motiv, som uppbära lagstiftningen, lagens

tillämpningsområde bör utvidgas så att fall som det förevarande inbegripas

under lagen.

Anledning att låta den av interpellanten berörda frågan bli föremål fölen

separat utredning torde icke föreligga.

Utskottet. Socialvårdskommittén är f. n. sysselsatt med en översyn av

den sociala olycksfallsförsäkringen. Betänkande i detta ämne beräknas —

enligt vad årets riksdagsberättelse giver vid handen — kunna avlämnas

under första halvåret i år. Utskottet anser det icke lämpligt att taga ställning

till det av motionärerna påtalade spörsmålet, innan resultatet av kommitténs

arbete framlagts. Spörsmålet synes emellertid utskottet vara av

sådan betydelse, att det bör av kommittén tagas under övervägande.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 11.

5

På grund härav får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla,

att Kungl. Maj:t ville överlämna förevarande motioner I: 32

och II: 45 till socialvårdskommittén för att motionerna

måtte tagas under övervägande vid fullgörandet av kommitténs

uppdrag.

Stockholm den 20 februari 1951.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid detta ärendes behandling ha rigrvarit

från första kammaren: herrar Norman, Forslund, Sten, Wistrand,

Sunne, Nils Elowsson, Wahlund* och Bengtson;

från andra kammaren: hprrar Jacobsson i Igelsbo, fru Nordgren*, herr

Ryberg, fruarna Johansson i Norrköping, Sandström, herrar Hagård, Lundbérg

och Odhe.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.