Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående viss ändring i lagen om försäkring för olycksfall i arbete. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 93 i första kammaren av herr Nyström m. fl. samt nr 129 i andra kammaren av herr Gavelin m. fl.

1951-02-20 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1951:12, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående viss ändring i lagen om försäkring för olycksfall i arbete. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 93 i första kammaren av herr Nyström m. fl. samt nr 129 i andra kammaren av herr Gavelin m. fl.

Dokumentets text

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 12.

Nr 12.

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående viss ändring

i lagen om försäkring för olycksfall i arbete.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,

till lagutskott hänvisade motioner, nr 93 i första kammaren av herr Nyström

m. fl. samt nr 129 i andra kammaren av herr Gavelin m. fl.

I motionerna, vilka äro likalydande, ha motionärerna anfört bl. a. följande:
Efter

försäkringsrådet finns ingen instans att vända sig till, och man kan

starkt ifrågasätta om detta är riktigt. Borde det inte i fråga om yrkessjukdomar

finnas en ytterligare högre instans, dit den sjuke kan vända sig, i

likhet med vad som tillämpas i fråga om rättsskipningen i övrigt? I denna

instans borde läkarinflytandet vara dominerande. Ett annat alternativ är,

att försäkringsrådet förstärkes med ett läkarkollegium av minst tre läkare,

varav två experter, vilka utses för viss tid, och en tredje, som bör vara den

läkare som behandlat den sjuke och utfärdat läkarutlåtande för honom.

Dessa läkare inkallas endast då försäkringsrådet har att besluta i tveksamma

och svårbedömliga fall av yrkessjukdom.

Under hänvisning till vad de sålunda andragit ha motionärerna hemställt

»att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:f anhålla om skyndsam

utredning och förslag till ändring av olycksfallsförsäkringslagen enligt

ettdera av härovan angivna alternativ.»

Beträffande de skäl, som i övrigt åberopats till stöd för detta yrkande,

får utskottet hänvisa till motionerna.

I 4 § lagen den 17 juni 1916 om försäkring för olycksfall i arbete stadgas

att den i lagen avsedda försäkringen äger rum i riksförsäkringsanstalten;

dock att, där för ändamålet bildats sådant ömsesidigt olycksfallsförsäkringsbolag,

vars delägare äro arbetsgivare och för vars förbindelse delägarna

svara med obegränsad personlig ansvarighet, försäkringen av delägarnas

arbetare i stället må äga rum i sådant bolag på i lagen angivna villkor.

Enligt 5 § samma lag prövas besvär över beslut av riksförsäkringsanstalten

eller försäkringsbolag, som i 4 § avses, rörande ersättning eller eljest

rörande tillämpning av någon i lagen given bestämmelse av ett för hela

riket gemensamt försäkringsråd, som jämväl i övrigt har att med uppmärksamhet

följa försäkringens tillämpning och utveckling.

Grunderna för försäkringsrådets organisation och verksamhet bestämmas

enligt 5 § av Konung och riksdag.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Andra lagutskottets utlåtande nr 12.

Jämlikt 1 § lagen den 29 juni 1917 om försåkringsrådet skall rådet bestå

av minst sju ledamöter. Enligt samma stadgande skola två av ledamöterna

representera arbetsgivarna och två arbetarna. Dessa ledamöter jämte tre

suppleanter för en var av dem förordnas av Konungen för två år i sänder

efter förslag, som uppgjorts enligt viss i lagen närmare angiven ordning.

Övriga ledamöter, av vilka en skall vara rådets chef, utnämnas omedelbart

av Konungen. Minst två av dem skola vara lagkunniga män, vilka fullgjort

vad författningarna föreskriva dem, som må nyttjas uti domarämbeten.

I 6 § lagen om försåkringsrådet stadgas att ärenden, som enligt olycksfallsförsäkringslagen

skola behandlas av rådet, prövas och avgöras av fem

ledamöter, så ock av fyra, där de äro om slutet ense. I behandling av viktigare

ärende eller ärende av allmän betydelse skola deltaga minst sju

ledamöter.

Närmare föreskrifter om försäkringsrådets verksamhet meddelas — enligt

7 § förenämnda lag den 29 juni 1917 — av Konungen.

Enligt 1 § Arbetsordning för försåkringsrådet, fastställd den 21 mars

1947 (nr 114), handlägger rådet de ärenden, som jämlikt olycksfallsförsäkringslagen,

lagen om försäkring för yrkessjukdomar, militärersättningsförordningen

eller annan författning eller arbetsordningen tillhöra rådets

ämbetsbefattning.

Angående försäkringsrådets organisation hänvisar arbetsordningen till lagen

om försåkringsrådet. Utöver där avsedda ledamöter — ordföranden och

chefen, de ordinarie försäkringsråden och assessorerna samt representanterna

för arbetsgivarna och arbetarna —- kunna enligt 4 § arbetsordningen

jämväl extra ordinarie försäkringsråd och assessorer samt tillfälliga ledamöter

tillsättas.

6 § arbetsordningen innehåller ett stadgande enligt vilket försäkringsrådet

i frågor, där erforderlig sakkunskap icke är företrädd, äger anlita biträde

av särskilda sakkunniga.

Rörande läkares medverkan i försåkringsrådet har utskottet från rådet

inhämtat följande uppgifter:

Hos försåkringsrådet tjänstgöra 3 kirurger såsom läkarledamöter, vilka

förordnas av Kungl. Maj :t för budgetår. Läkarledamot föredrager ett visst

antal mål per vecka och deltager i besluten. Försåkringsrådet inhämtar

även utlåtanden från medicinskt sakkunniga, som ej äro ledamöter i rådet.

En del läkare deltaga i försäkringsrådets sammanträden och föredraga

härvid de medicinska frågor, i vilka de avgiva utlåtande. F. n. tjänstgöra

hos rådet 6 läkare såsom föredragande. Av dessa äro 2 sakkunniga i kirurgi,

2 i medicin och 2 i neurologi. Andra läkare avgiva endast skriftligt utlåtande.

Antalet läkare, som ej deltaga i rådets sammanträden utan endast

avgiva skriftligt utlåtande, uppgår i regel till 6 och omfattar 1 specialist

inom vart och ett av följande områden, nämligen psykiatri, neurologi, dermatologi,

röntgenologi, oftalmologi samt öron-, näs- och halssjukdomar.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Andra lagutskottets utlåtande nr 12.

Vid behov infordrar försäkringsrådet utlåtande även av andra medicinska

experter.

Vidare brukar rådet anlita en odontolog.

o Vad angår behandlingen av besvärsmål rörande silikos, hör försäkringsrådet

regelmässigt en sakkunnig i medicin och, därest röntgenologisk expert

ej tidigare yttrat sig hos försäkringsinrättningen, även en röntgenolog.

Rådets kirurger (ledamöter och andra sakkunniga) bruka vid olika åsikter

i någon fråga diskutera denna å särskilt sammanträde, s. k. läkarråd.

Vidare kan förekomma, att försäkringsrådet, när i tveksamma fall flera

sakkunniga anlitats och olika åsikter föreligga, inhämtar yttrande av kungl.

medicinalstyrelsen.

Vid 1947 års riksdag antogs, efter förslag av Kungl. Maj :t genom proposition

nr 317, en lag angående ändrad lydelse av 2 § lagen den 26 maj

1909 om Kungl. Maj.ts regeringsrätt. Lagändringen innebar bland annat, att

prövningen av besvär i mål angående tillämpning av 1946 års lag om folkpensionering

m. m. överflyttades från regeringsrätten till Kungl. Maj:t i

statsrådet. Propositionen och i ämnet väckta motioner behandlades av andra

lagutskottet. Vid utskottets i anledning av propositionen och motionerna

avgivna utlåtande, nr 48, fanns fogad en av herr Norman m. fl. avgiven

reservation, som godkändes av riksdagen. I reservationen anfördes bland

annat följande:

Den i propositionen föreslagna lagändringen innebär, att besvär i mål

angående tillämpning av 1946 års lag om folkpensionering ävensom de föreslagna

lagarna om särskilda barnbidrag till änkors och invaliders m. fl.

barn och om bidrag till änkor och änklingar med barn skola avgöras av

Kungl. Maj :t i statsrådet. Statsrådet Möller har i propositionen nr 50 såsom

skäl för att förlägga prövningen av besvärsärenden beträffande folkpensioneringen

till Kungl. Maj:t i statsrådet anfört, att det särskilt under de

första åren efter den nya folkpensioneringslagens ikraftträdande vore av

vikt att chefen för socialdepartementet bleve i tillfälle att följa tillämpningen

av lagen. Förslaget till lag om särskilda barnbidrag till änkors och

invaliders m. fl. barn hänvisar i fråga om besvär till folkpensioneringslagens

bestämmelser. Chefen för justitiedepartementet har anslutit sig till

den uppfattningen att besvär över pensionsstyrelsens beslut i ärenden angående

folkpension och särskilda barnbidrag böra prövas av Kungl. Maj:t

i statsrådet. I motionerna I: 363 och II: 521 hemställes, att sådan ändring

vidtages i det genom propositionen nr 317 framlagda lagförslaget, att besvär

i mål angående folkpensionering, särskilda barnbidrag och bidrag till

änkor och änklingar med barn upptagas och prövas av regeringsrätten.

Frågan om vilken myndighet som skall vara högsta instans i dessa mål är

av stor betydelse. Skäl kunna anföras både för regeringsrätten pcb för

Kungl. Maj :t i statsrådet som högsta instans. Ur flera synpunkter skulle

måhända den lämpligaste lösningen av frågan vara inrättandet av en socialförsäkringsöverdomstol,

som då skulle kunna vara högsta instans även för

de mål, varom här är fråga. Enligt utskottets mening har det sociala reformarbetet

nu fortskridit så långt, att inrättandet av en sådan prövningsinstans

bör allvarligt övervägas. En utredning av denna fråga bör ske snarast möjligt.

I avbidan på resultatet av utredningen synes Kungl. Maj:t i statsrådet

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Andra lagutskottets utlåtande nr 12.

från och med den 1 januari 1948, såsom föreslås i propositionen, böra vara

högsta instans beträffande ifrågavarande mål.

I reservationen hemställdes — förutom att riksdagen måtte antaga förslag

till lag om ändrad lydelse av lagen den 26 maj 1909 om Kungl. Maj :ts

regeringsrätt — att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla,

att Kungl. Maj:t ville låta verkställa utredning om inrättandet av en för

olika socialförsäkringsgrenar gemensam högsta prövningsinstans samt att

Kungl. Maj :t måtte för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen

kunde föranleda.

I skrivelse den 17 juli 1947, nr 496, anhöll riksdagen om den föreslagna

utredningen. Frågan om utredning är beroende på Kungl. Maj :ts prövning.

Utskottet. Som i motionerna påpekats torde det ofta yara svårt att fastställa

tidpunkten, då en yrkessjukdom föreligger, liksom även graden av

den invaliditet, som blivit en följd av sjukdomen. Enligt utskottets mening

är det av stor betydelse att lagstiftningen på hithörande område erhåller

en utformning, som skapar garanti för att den av sjukdomen drabbade

snabbt kan få fastslaget, såväl att ersättningsrätt förefinnes som omfattningen

av densamma. Det är onekligen i hög grad otillfredsställande, när

exempelvis en av sililcos angripen arbetare får vänta i år, innan hans fall

blir slutligen prövat. Motionärerna ha tänkt sig, att förevarande spörsmål

skulle erhålla en lösning, antingen genom att ytterligare en prövningsinstans

tillskapades över försäkringsrådet eller genom att detta förstärktes

av ett läkarkollegium med viss i motionerna närmare angiven sammansättning.

Vad det första alternativet beträffar torde förverkligandet av

detta snarast komma att medföra ytterligare tidsutdräkt, innan avgörande

i nu åsyftade fall komme att slutgiltigt fattas. Under hänvisning till ovan

lämnade uppgifter vill utskottet i detta sammanhang erinra, att frågan om

utredning rörande inrättandet av en för olika socialförsäkringsgrenar gemensam

högsta prövningsinstans är beroende på Kungl. Maj :ts prövning.

Vidkommande det andra alternativet framgår av den ovan lämnade redogörelsen,

att läkarinslaget inom försäkringsrådet redan nu är av ungefär

den omfattning, som i motionerna föreslagits.

Socialvårdskommittén är f. n. sysselsatt med en översyn av den sociala

olycksfallsförsäkringslagstiftningen och väntas framlägga betänkande i

ämnet under första halvåret innevarande år. Enligt vad utskottet under

hand erfarit har kommittén, som tagit del av innehållet i motionerna, för

avsikt att under sitt arbete upptaga bl. a. spörsmålet angående försäkringsskyddets

räckvidd, däribland frågan när en yrkessjukdom skall anses ha

uppstått. Med hänsyn därtill anser utskottet ej skäl föreligga för riksdagen

att hos Kungl. Maj :t nu hemställa om en särskild utredning rörande ifrågavarande

spörsmål.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Andra lagutskottets utlåtande nr 12.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motioner I: 93 och II: 129 icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 20 februari 1951.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Närvarande: se under utlåtandet nr 11.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.