Andra lagutskottets utlåtande nr 13
1951-02-15 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1951:13, Andra lagutskottets utlåtande nr 13
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande nr 13.
11
Nr 13.
Utlåtande i anledning av väckta motioner om vissa ändringar i
lagen om försäkring för vissa yrkessjukdomar.
Andra lagutskottet har till behandling förehaft tre inom riksdagen väckta,
till lagutskott hänvisade motioner, nämligen
likalydande motionerna nr 94 i första kammaren av herr Andersson,
Bertil, och herr Mossberger samt nr 125 i andra kammaren av herrar Netzén
och Persson i Appuna, och
motionen nr 296 i andra kammaren av herr Eriksson i Sandby.
I motionerna 1:94 och II: 125 har hemställts, »att riksdagen måtte besluta
att hos Kungl. Maj :t hemställa om förslag till sådan ändring i lagen
om försäkring mot yrkessjukdomar att även ytlig trichofyti måtte räknas
som yrkessjukdom i lagens mening».
I motionen 11:296 har hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj.-t hemställer, att utredning företages i syfte att få i motionen angivna
sjukdom upptagen i förteckningen om ersättningsberättigade sjukdomar
enligt lagen om yrkessjukdomar.
Beträffande de skäl, som, utöver vad nedan anföres, av motionärerna
åberopats till stöd för dessa yrkanden, får utskottet hänvisa till motionerna.
Lagen om försäkring för vissa yrkessjukdomar antogs av 1929 års riksdag
och utfärdades den 14 juni 1929 (nr 131). Ändringar i densamma ha vidtagits
genom lagar den 12 september 1930 (nr 335), den 26 juni 1936 (nr
384), den 3 juni 1938 (nr 211), den 19 maj 1944 (nr 226), den 6 maj 1949
(nr 187) och den 5 maj 1950 (nr 166).
Lagen är anknuten till lagen om försäkring för olycksfall i arbete på det
sättet, att var och en som enligt olycksfallsförsäkringslagen är försäkrad för
skada till följd av olycksfall i arbete även skall anses vara försäkrad för
vissa närmare angivna yrkessjukdomar. Ersättning i anledning av dylik
sjukdom utgår enligt i huvudsak samma grunder som för olycksfall i arbete.
Lagen är tillämplig dels å yrkessjukdom, som uteslutande eller till övervägande
del framkallats genom inverkan av vissa i lagen uppräknade giftiga
ämnen eller viss strålning, och dels å vissa andra sjukdomar, som äro
särskilt angivna i lagen, där sjukdomarna uteslutande eller till övervägande
del förorsakats av den försäkrades arbete. Däremot innehåller lagen icke
någon allmän bestämmelse om rätt till ersättning vid sjukdom, som förorsakats
av den försäkrades arbete.
12
Andra lagutskottets utlåtande nr 13.
Såsom yrkessjukdom omfattad av försäkringen skall, där sjukdomen uteslutande
eller till övervägande del förorsakats av den försäkrades arbete,
jämlikt § 1 anses bl. a. djup trichofyti samt dammlunga, framkallad genom
inverkan av oorganiskt ämne. Såsom ersättningsberättigade sjukdomar upptagas
varken ytlig trichofyti eller dammlunga, framkallad genom inverkan
av organiskt ämne.
Vad sjukdomen ytlig trichofyti beträffar må här nämnas, att 1942 års
riksdag i skrivelse nr 150 anhöll, att Kungl. Maj:t måtte låta verkställa
utredning i trågan, om och i vad mån sådana smittsamma sjukdomar, som
kunna överföras från djur till människor, böra inbegripas under lagen om
försäkring för vissa yrkessjukdomar, samt för riksdagen framlägga de
förslag, vartill utredningen kunde föranleda.
Den av riksdagen begärda utredningen verkställdes enligt lämnat uppdrag
av riksförsäkringsanstalten i samråd med medicinalstyrelsen och statens
institut för folkhälsan, vilka den 26 mars 1943 i ärendet avgåvo utlåtande.
I proposition nr 50 till 1944 års riksdag med förslag till ändringar i förevarande
lag återgavs bland annat följande i utlåtandet gjorda uttalande.
Även i fråga om denna grupp av sjukdomar bör den regeln vidhållas, att
i lagen endast sådana sjukdomar medtagas, vilkas uppkomst utan större
svårigheter kan ledas tillbaka till arbetet eller därmed sammanhängande
förhållanden. På grund härav kunna infektionssjukdomar endast undantagsvis
komma i fråga, nämligen då arbetet medfört en påtagligt större
smittfara än den som människor i allmänhet äro utsatta för. Ur denna
synpunkt spelar sättet för smittans överförande en väsentlig roll. Vidare
bör hänsyn tagas till i vilken utsträckning de ifrågavarande sjukdomarna
förekomma i vårt land och vilka slag av yrkesarbete som medföra särskild
fara i detta hänseende.
Från dessa utgångspunkter och med hänsyn till den närmare utredning
som förebragts ha ämbetsverken och institutet ansett sig kunna förorda,
att såsom ersättningsberättigande yrkessjukdomar i lagen införas: muloch
klövsjuka, djup trichofyti, erysipeloid, rots och undulantfeber, sistnämnda
sjukdom under förutsättning att arbetet består i vård och skötsel
av husdjur eller i slakteriverksamhet. I fråga om vissa andra sjukdomar, som
varit under övervägande, har däremot tillräckligt underlag för deras upptagande
i yrkessjukdomsförsäkringslagen icke befunnits föreligga. Detta
gäller sjukdomarna ringorm (= ytlig trichofyti), skabb, Weils sjukdom,
bovin tuberkulos och tularemi.
I samma proposition fanns jämväl återgivet följande av professorn i
dermatologi och syfilidologi vid karolinska institutet S. Hellerström i samband
med den ifrågasatta lagändringen avgivna yttrande.
Trichofytia är en smittsam hudsjukdom, vilken förekommer såväl hos
människor som hos många djurarter och som orsakas av flera olika arter
svampar och överföres vid beröring. Svamparna växa i och angripa i första
hand överhuden (epidermis) och dess bildningar (hår och naglar) således
den friska och oskadda huden även om de stundom, och detta är ofta
fallet med flera av de arter, som överföras från våra husdjur till män
-
Andra lagutskottets utlåtande nr 13.
13
niskan, kunna framkalla mera djupgående inflammationer (trichophytia
profunda). Den ytliga trichofytin är mången gång mycket svår och ibland
omöjlig att säkert avskilja från vanligt eczem och den orsakas i övervägande
antalet fall av från människan själv stammande svampar (humana
svamparter). Den djupa trichofytin med sin s. k. Kreion celsiibildning
(djupgående böldliknande inflammationer) är relativt lättdiagnostiserbar
och orsakas oftast av sådana svamparter, vilka överföras från djur till
människa (animala svamparter). Hos husdjuren är trichofytin i stort tämligen
diagnostiserbar. Härtill kommer slutligen att det som regel egentligen
endast är den djupa trichofytin, som åsamkar den sjuke arbetsoförmåga.
I det enstaka fallet bör påvisande i direktprov eller vid odling av svamp
hos såväl människan som husdjuret i fråga i görligaste mån ske för att
ersättning skall kunna utgå. Utförd hudprövning med trichofytin bör föreligga.
Enär lagen om försäkring för vissa yrkessjukdomar bör avse endast
sådana sjukdomar, vilkas uppkomst utan större svårighet kunna ledas tillbaka
till arbetet eller därmed sammanhängande förhållanden, och nödvändigt
är, att försäkringen begränsas till sådana yrkessjukdomar, som i regel
tydligt kunna skiljas från andra åkommor, kan enligt mitt förmenande
endast den djupa trichofytin (trichophytia profunda) komma i fråga bland
de egentliga hudsjukdomarna.
Vad åter angår sjukdomen tröskdammlunga (Pneumonofungiosis) skall
här endast anmärkas följande.
I proposition nr 112 till 1950 års riksdag föreslogs, att lagens tillämplighetsområde
skulle utvidgas att omfatta sjukdomen dammlunga, även om
den framkallats av andra oorganiska ämnen än stendamm.
I propositionen uttalade föredragande departementschefen, statsrådet
Möller, i anledning av ett av medicinalstyrelsen under remissbehandlingen
av förslaget väckt förslag, att under försäkringen inordna även av metalloiddamm
orsakade fall av dammlunga.
Jag delar den uppfattningen att man i detta hänseende icke bör begränsa
sig till sjukdomar, som framkallats genom inverkan av hårdmetalldamm.
Å andra sidan torde det icke vara förenligt med den nuvarande
lagens principståndpunkt att utan inskränkning medtaga damm från varje
legering eller förening av metall eller metalloid. Under en sådan bestämning
skulle inbegripas damm från de flesta ämnen, såväl oorganiska som
organiska, vilka sistnämnda ju äro föreningar av metalloiden kol. Och vad
de organiska ämnena beträffar kan damm därav alstra lungsjukdomar,
som ej behöva ha något samband med vederbörandes arbetsförhållanden.
Jag har under hand inhämtat, att medicinalstyrelsen med sitt förslag i
denna del ej heller tänkt sig en dylik vidsträckt tillämpning och ej avsett
att till försäkringen hänföra lungsjukdom, orsakad av damm av organiska
ättitien. Beträffande de av oorganiska ämnen framkallade fallen av dammlunga
torde det förhålla sig så, att de kunna tillräckligt tydligt skiljas från
andra lungsjukdomar; och svårigheter lära icke föreligga att i förekommande
fall fastställa sambandet mellan sjukdom och arbete.
Inom socialvårdskommittén pågår för närvarande utredning angående
översyn av den sociala olycksfallsförsäkringen. Enligt 1951 års riksdagsberättelse
avser kommittén att slutföra sitt arbete under första halvåret
1951.
14
Andra lagutskottets utlåtande nr 13.
Utskottet. I motionerna I: 94 och II: 125 föreslås under åberopande av
bl. a. ett i motionerna återgivet, av docenten, överläkaren B. Bäfverstedt till
försäkringsrådet i anledning av ett där anhängigt mål avgivet utlåtande,
att riksdagen måtte besluta att hos Kungl. Maj :t hemställa om förslag till
sådan ändring i lagen om försäkring för vissa yrkessjukdomar, att även
ytlig trichofyti måtte anses såsom ersättningsbar sjukdom.
I motionen II: 296 åter anhålles, under åberopande av en i motionen
refererad, av överläkaren E. Törnell vid sammanträde med Tuberkulosläkareföreningen
den 21 mars 1945 lämnad redogörelse, att riksdagen i
skrivelse till Kungl. Maj :t måtte hemställa, att utredning företages i syfte
att få sjukdomen tröskdammlunga (pneumonofungiosis) upptagen såsom
ersättningsbar sjukdom enligt nyssnämnda lag.
Med hänsyn till de skäl, som i motionerna anförts, finner utskottet ifrågavarande
spörsmål böra beaktas. Som den ovan lämnade redogörelsen giver
vid handen pågår emellertid inom socialvårdskommittén utredning rörande
översyn av den sociala olycksfallsförsäkringen, och beräknar kommittén
att avgiva betänkande i detta ämne under första halvåret 1951. Enligt vad
utskottet inhämtat kommer kommittén härvid att överväga huruvida de i
motionerna angivna sjukdomarna böra omfattas av yrkessjukdomsförsäkringen.
Utskottet finner med hänsyn härtill någon framställning till Kungl.
Maj:t i anledning av förevarande motioner icke erforderlig.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
A. att motionerna I: 94 och II: 125 icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd;
B. att motionen II: 296 icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.
Stockholm den 15 februari 1951.
På andra lagutskottets vägnar:
DAVID NORMAN.
Vid detta ärendes behandling ha närvarit
från första kammaren: herrar Norman, Forslund, Hallagård, Sten,
Wistrand, Sunne, Nils Elowsson och Bengtson;
från andra kammaren: herr Hellbacken, fru Johansson i Norrköping,
herr Hagård, fröken Höjer*, herrar Lundberg, Carlsson i Bakeröd, Odhe och
Wiklund* i Stockholm.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Iduns tryckeri, Esselte AB. Stockholm 1951
116200
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.