Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av i och 3 §§ lagen den tU juni 1929
1951-04-05 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1951:20, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av i och 3 §§ lagen den tU juni 1929
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande nr 20.
1
Nr 20.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag
till lag angående ändrad lydelse av i och 3 §§ lagen
den tU juni 1929 (nr 131) om försäkring för vissa
yrkess jukdomar.
Genom en den 9 mars 1951 dagtecknad proposition, nr 96, -vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj :t,
under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda
protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till
Lag
angående ändrad lydelse av 1 och 3 §§ lagen den 14 juni 1929 (nr 131)
om försäkring för vissa yrkessjukdomar.
Härigenom förordnas, att 1 och 3 §§ lagen den 14 juni 1929 om försäkring
för vissa yrkessjukdomar* 1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
angives.
(Gällande lydelse:)
(Föreslagen lydelse:)
Den, som------radioaktivt ämne.
Såsom yrkessjukdom — — — Såsom yrkessjukdom — — —
hudkräfta (kancer); hudkräfta (kancer);
10) kronisk manganförgiftning; 10) kronisk manganförgiftning,
kronisk kadmiumförgiftning;
11) dammlunga, framkallad — — 11) dammlunga, framkallad -—- —
— med konsthartslim. — med konsthartslim.
Beträffande försäkringen---nedan stadgas.
Arbete i-------farligt arbete.
3 §•
Ersättning i anledning av yrkes- Ersättning i anledning av yrkessjukdom
skall icke utgå, med mind- sjukdom skall icke utgå, med mindre
arbetaren inom ett år eller, vad re arbetaren inom ett år eller, då
angår yrkessjukdom, som framkal- fråga är om yrkessjukdom, som
1 Senaste lydelse av 1 och 3 §§ se SFS 1950:166.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1951. 9 samt. 2 avd. Nr 20.
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 20.
(Gällande lydelse:)
lats genom inverkan av röntgenstrålar
eller radioaktivt ämne, kronisk
manganförgiftning eller dammlunga,
framkallad genom inverkan av oorganiskt
ämne, inom tio år före dagen
för sjukdomens yppande varit
sysselsatt med arbete i verksamhet,
där fara föreligger för sjukdomen.
(Föreslagen lydelse:)
framkallats genom inverkan av röntgenstrålar
eller radioaktivt ämne,
eller om kronisk manganförgiftning,
kronisk kadmiumförgiftning eller
dammlunga, framkallad genom inverkan
av oorganiskt ämne, inom tio
år före dagen för sjukdomens yppande
varit sysselsatt med arbete i
verksamhet, där fara föreligger för
sjukdomen.
Denna lag träder i kraft den 1 juli
1951 men skall icke äga tillämpning
i fråga om yrkessjukdom, som icke
omfattas av förut gällande lag, därest
sjukdomen yppats före nämnda
dag, och ej heller beträffande dylik
sjukdom, som yppats senare, därest
arbetaren icke efter lagens ikraftträdande
varit utsatt för inverkan av
den art, som framkallat sjukdomen.
Beträffande de skäl, som anförts till .stöd för det genom propositionen
framlagda lagförslaget, får utskottet, i den mån redogörelse för skälen ej
lämnas här nedan, hänvisa till propositionen. I
I propositionen föreslås sådan utvidgning av lagen den 14 juni 1929 (nr
131) om försäkring för vissa yrkessjukdomar, att såsom yrkessjukdom
omfattad av försäkringen skall anses jämväl kronisk kadmiumförgiftning.
Enligt förenämnda lag skall den, som enligt olycksfallsförsäkringslagen
är försäkrad för skada till följd av olycksfall i arbete, anses försäkrad även
för vissa yrkessjukdomar. Ersättning i anledning av dylik sjukdom utgår
enligt i huvudsak samma grunder som för olycksfall i arbete.
Vid yrkessjukdomsförsäkringslagens tillkomst underströks, att endast
sådana sjukdomar borde omfattas av försäkringen, vilkas uppkomst utan
svårighet kunde ledas tillbaka till arbetet och därmed sammanhängande förhållanden.
Lagen ansågs därför icke böra innehålla någon allmän definition
av begreppet yrkessjukdom utan endast en förteckning över de fall,
som skulle berättiga till ersättning. Denna principståndpunkt har sedermera
icke frångåtts, men genom upprepade lagändringar (nr 335/1930,
Andra lagutskottets utlåtande nr 20. 3
384/1936, 211/1938, 226/1944, 187/1949 och 166/1950) har nyssnämnda
förteckning, som återfinnes i lagens 1 §, i olika avseenden kompletterats och
området för de ersättningsgilla sjukdomsfallen sålunda efter hand vidgats.
Vid den senaste lagändringen, vilken trädde i kraft den 1 juli 1950, hänfördes
under lagen bl. a sjukdomen dammlunga, framkallad genom inverkan
av oorganiskt ämne. Bland de oorganiska ämnen, som kunna giva upphov
till dammlunga, märkes kadmium.
Vid remiss den 23 februari 1951 till lagrådet har föredragande departementschefen,
statsrådet Möller, anfört bland annat följande:
»Nu föreligger förslag att inordna en ny yrkessjukdom — kadmiumförgiftning
— under försäkringen.
Samtliga de myndigheter och sammanslutningar, som hörts i ärendet, ha
tillstyrkt, att kadmiumförgiftning av kronisk natur upptages i lagen bland
de ersättningsberättigande yrkessjukdomarna. En remissinstans har ansett,
att försäkringsskyddet bör utsträckas även till andra förgiftningsfall
än de kroniska.
Av den i ärendet förebragta utredningen framgår, att inandning av finfördelat
kadmium — vilket ämne användes bl. a. vid tillverkning av alkaliska
ackumulatorer — kan orsaka en långsamt framskridande kronisk
förgiftning, vars symtom så långt erfarenheterna sträcka sig uppträda
först efter flera års arbete med kadmium. I den mån förgiftningen tar sig
uttryck i skada på lungorna, torde sjukdomen kunna hänföras till dammlunga
i den bemärkelse detta begrepp har i yrkessjulcdomsförsäkringslagen
och således redan nu omfattas av försäkringen. Fall synas emellertid
kunna förekomma, då förgiftningen endast yttrar sig i njurskada eller
sådan skada i förening med rubbningar i äggviteomsättningen. Kronisk
kadmiumförgiftning kan ge upphov till bestående invaliditet och t. o. m.
medföra döden; av de kända fall, som hittills inträffat i vårt land, ha
två haft dödlig utgång. Sjukdomen synes kunna avgränsas från andra
sjukdomstillstånd och med tillräcklig grad av säkerhet härledas från den
skadades arbete. Med hänsyn härtill tillstyrker jag, att kronisk kadmiumförgiftning
hänföres under yrkessjukdomsförsäkringslagen även i de fall,
då förgiftningen icke tar sig uttryck i dammlunga.
Frågan huruvida även annan kadmiumförgiftning än den kroniska bör
inordnas under försäkringen synes icke kunna bedömas på den nu föreliggande
utredningen, vilken endast tar sikte på kroniska fall. Denna fråga
torde därför få övervägas i samband med den allmänna översyn av lagstiftningen
på hithörande område, som nu pågår. Jag vill emellertid anmärka,
att även en i medicinsk mening icke kronisk kadmiumförgiftning, som tar
sig uttryck i lungskada, redan nu synes kunna medföra rätt till ersättning,
nämligen i den mån sjukdomen kan anses falla under begreppet dammlunga
i lagens bemärkelse.
4 Andra lagutskottets utlåtande nr 20.
Enligt 3 § yrkessjukdomsförsäkringslagen utgår ersättning i anledning
av yrkessjukdom icke, med mindre den skadade inom viss tid före sjukdomens
yppande varit sysselsatt med arbete i den verksamhet, där fara föreför
sjukdomen. Denna tid är i regel ett år men vid vissa sjukdomar
- däribland dammlunga — tio år. Då kronisk kadmiumförgiftning kan
framträda lang tid efter det arbetarna upphört med den farliga verksamheten,
bör 1 O-år sregeln gälla även för denna sjukdom.
Den nu föreslagna utvidgningen av yrkessjukdomsförsäkringslagen bör
träda i kraft den 1 juli 1951. Eftersom det gäller ändrade bestämmelser beträffande
en obligatorisk försäkring, bekostad av arbetsgivarna, bör — i
överensstämmelse med den princip som tillämpats vid de tidigare tillfällen,
då yrkessjukdomsförsäkringslagens tillämpningsområde utvidgats — lagändringen
icke göras tillämplig å sjukdomsfall, som yppats före dess ikraftträdande.
»
Lagrådet har lämnat förslaget utan erinran.
Utskottet. Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot det genom
propositionen framlagda lagförslaget och får därför hemställa
att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition.
Stockholm den 5 april 1951.
På andra lagutskottets vägnar:
EDVIN JACOBSSON.
Vid detta ärendes behandling ha närvarit
från första kammaren: herrar Forslund, Hallagård, Sten, Wistrand,
Sunne, Nils Elowsson, Uhlén och Bengtson;
från andra kammaren: herrar Jacobsson i Igelsbo, Hellbacken, Byberg,
fruarna Johansson i Norrköping, Sandström, herrar Nilsson i Göteborg,
Hagård och Andersson i Alfredshem.
Stockholm 1951. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner
511060
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1951:138 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 och 3 §§ lagen den 14 juni 1929 a1 i texten