Sök i Ratio Lex

Andra lagutskottets utlåtande nr 21

1951-04-12 · 17 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 15 av 17 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1951:21, Andra lagutskottets utlåtande nr 21

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 21.

1

Nr 21.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om uppskov med

ikraftträdande av nattarbetsförbudet.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft fyra inom riksdagen

väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen

dels likalydande motionerna nr 44 i första kammaren av herr Wistrand

m. fl. och nr 63 i andra kammaren av herrar Hagård och Edström,

dels ock likalydande motionerna nr 59 i första kammaren av herrar

De Geer och Holmbåck samt nr 85 i andra kammaren av herrar Sjölin och

Schmidt.

I motionerna l: 44 och II: 63 har hemställts att »riksdagen för sin del

ville antaga följande

Förslag

till

lag om ändring av femte stycket tilläggsförfattningen till arbetarskyddslagen

den 3 januari 1949.

Härigenom förordnas, att femte stycket tilläggsförfattningen till arbetarskyddslagen

den 3 januari 1949 skall erhålla följande ändrade lydelse.

Bedrives vid tiden för denna lags ikraftträdande visst arbete å tid mellan

klockan 23 och klockan 5, må detsamma, utan hinder av vad i 19 § är stadgat

fortfarande bedrivas mellan dessa klockslag intill den 30 juni 1953.»

I motionerna I: 59 och II: 85 har hemställts »att riksdagen måtte besluta,

att övergångstiden för nattarbetsförbudets ikraftträdande måtte framflyttas

från 1 juli 1951 till 1 juli 1953».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för ovannämnda yrkanden, får

utskottet hänvisa till motionerna.

Över motionerna har utskottet i den ordning 46 § riksdagsordningen föreskriver

inhämtat yttrande från arbetarskyddsstyrelsen, socialstyrelsen och

statens institut för folkhälsan. Därjämte ha på begäran Landsorganisationen

i Sverige, Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges industriförbund och

Kooperativa förbundets styrelse avgivit yttrande över motionerna, varjämte

Jernkontoret beretts tillfälle att avgiva yttrande.

1 — Biliang till riksdagens protokoll 1951. 9 samt. 2 avd. AV 21.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 21.

Gällande bestämmelser.

I 19 § första stycket arbetar skydd slag en den 3 januari 19A9 stadgas att

arbetstagare skall åtnjuta erforderlig ledighet för nattvila. I denna ledighet

skall ingå tiden mellan klockan 23 och klockan 5.

Från vad sålunda stadgats må avvikelse ske -— heter det vidare i andra

stycket samma paragraf — där visst arbete med hänsyn till sin natur, allmänhetens

behov eller annan särskild omständighet måste fortgå jämväl

nattetid eller eljest bedrivas å tid före klockan 5 eller efter klockan 23. Har

natur- eller olyckshändelse eller annan omständighet, som ej kunnat förutses,

vållat avbrott i driften eller ock medfört överhängande fara för sådant

avbrott eller för skada å liv, hälsa eller egendom, må ock arbetstagare, i den

mån det är nödigt med hänsyn till berörda förhållande, användas till arbete

å tid mellan klockan 23 och klockan 5.

Enligt 19 § tredje stycket må arbetstagare i överordnad ställning, där så

finnes påkallat, användas till arbete å tid mellan klockan 23 och klockan 5

utan hinder av vad i första stycket är stadgat.

När särskilda skäl föranleda därtill, må — enligt 20 § första stycket —

arbetarskyddsstyrelsen, som utövar tillsynen å lagens efterlevnad, medgiva

att arbetstagare användes till arbete å tid mellan klockan 23 och klockan 5

i vidare utsträckning än som följer av bestämmelserna i 19 §.

Jämlikt 20 § andra stycket må sådant undantag ock av arbetarskyddsstyrelsen

medgivas, då det av uttalande av arbetstagarnas sammanslutning

eller sammanslutningar eller annorledes framgår, att det stora flertalet av

de arbetstagare, som skulle beröras av undantaget, finner detsamma önskvärt,

och ohälsa eller överansträngning ej skäligen kan befaras uppkomma

därigenom.

Arbetarskyddslagen trädde i kraft den 1 juli 1949.

I de till lagen anknutna övergångsbestämmelserna stadgas emellertid

bland annat att »bedrives vid tiden för denna lags ikraftträdande visst

arbete å tid mellan klockan 23 och 5, må detsamma utan hinder av vad i

19 § är stadgat fortfarande bedrivas mellan dessa klockslag under två år

efter lagens ikraftträdande».

Historik.

Nu återgivna bestämmelser bygga i huvudsak på de förslag, som 1938 års

arbetar skyddskommitté framlagt i sitt den 27 juni 1946 avgivna betänkande

(SOU 1946: 60) med förslag till lag om skydd mot ohälsa och olycksfall i

arbete m. m. Om vad kommittén anfört i fråga om ledighet för nattvila får

utskottet hänvisa till betänkandet (s. 348—364). Här skall blott nämnas

att kommittén uttalat, att nattarbete enligt kommitténs mening kunde vara

påkallat under vissa omständigheter, exempelvis då det gällde att tillgodose

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Andra lagutskottets utlåtande nr 21.

ett sådant allmänt intresse som försvar och folkförsörjning. Av vad kommittén

vidare i förevarande fråga andragit är följande av intresse:

»Att vid lagens ikraftträdande omedelbart inställa nattarbetet i de fall,

där de föreslagna bestämmelserna icke medge sådant, torde säkerligen på

sina håll medföra betydande svårigheter ur såväl tekniska, ekonomiska och

sociala som andra synpunkter. Med hänsyn härtill föreslår kommittén att

i lagens övergångsbestämmelser upptages ett stadgande av innehåll, att

arbete, som ovan avses, fortfarande må bedrivas å tid mellan klockan 23

och 5, dock högst ett år från tiden för lagens ikraftträdande. Skulle arbetet

i fråga på grund av omställningssvårigheter behöva fortgå längre tid än

vad som nu sagts, föreslås tillika, att arbetsrådet må meddela tillstånd

härtill under ytterligare högst ett år. Enligt den föreslagna övergångsbestämmelsen

fordras sålunda ej tillstånd till nattarbete under det första

året efter lagens ikraftträdande men väl under det därpå följande. Avsikten

med att bestämmelsen utformats på här angivet sätt är, att kommittén

velat undvika, att arbetsrådet vid tiden för lagens ikraftträdande belastas

med en mängd ansökningar om dispens från nattarbetsförbudet.»

Vid remissbehandlingen av kommitténs förslag påyrkade Svenska arbetsgivareföreningen

en dispensfri övergångstid om åtminstone fem år. Järnbruksförbundet

åberopade i detta sammanhang, att de nuvarande långa

leveranstiderna för viss maskinell och elektrisk utrustning omöjliggjorde

att på två år genomföra en erforderlig omställning utan avsevärd produktionsminskning.

Landsorganisationen ifrågasatte däremot, om behov förelåge

av den särskilda regeln att arbetsrådet på grund av omställningssvårigheter

skulle kunna bevilja anstånd med ikraftträdandet av föreskrifterna

om nattvila intill ett år utöver det föreslagna dispensfria året.

I proposition nr 298 till 1948 års riksdag, då förslaget till nu gällande

arbetarskyddslag förelädes riksdagen till antagande, uttalade föredragande

departementschefen, statsrådet Möller, följande, som i förevarande sammanhang

är av betydelse:

»Såsom huvudregel har föreslagits att nattarbete skall vara förbjudet.

Med natt avses därvid tiden mellan klockan 23 och 5. Från förbudet har

undantagits sådant arbete, som på grund av sin natur, allmänhetens behov

eller annan särskild omständighet måste bedrivas jämväl nattetid. Därjämte

skall möjlighet finnas att i särskilda fall erhålla dispens från nattarbetsförbudet.

Något mera utbrett missbruk av nattarbete torde icke förekomma i vårt

land. I en del fall lärer dock nattarbete tillgripas utan att de skäl som föranlett

detta kunna anses uppväga de nackdelar som äro förbunda därmed.

Det torde nämligen få anses obestridligt, att nattarbetet i allmänhet är förenat

med sådana olägenheter för arbetstagarna, alt det ur samhällelig synpunkt

är önskvärt att sådant arbete i möjligaste mån undvikes. Jag finner

det därför angeläget att man på ett effektivare sätt än hittills bringar nattarbetet

under kontroll.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Andra lagutskottets utlåtande nr 21.

Det övervägande antalet av remissinstanserna har icke haft något att

erinra mot kommitténs förslag till reglering av nattarbetet. Från arbetsgivarhåll

har dock anförts betänkligheter mot detsamma och särskilt mot

att genomföra det under nu rådande förhållanden. De yppade farhågorna

synas emellertid vara överdrivna. Godtages förslaget, torde det mesta av

det nattarbete, som nu bedrives, komma att omfattas av den av kommittén

föreslagna generella undantagsregeln, och i vissa andra fall torde förutsättningar

för dispens från nattarbetsförbudet föreligga. Den begränsning

av nattarbetet, som förslagets genomförande skulle medföra, torde sålunda

komma att beröra endast en ringa del av näringslivet. I en del fall kunna

måhända vissa nackdelar härav befaras i form av kostnadsökningar eller

produktionsminskning, men en inskränkning av nattarbetet måste enligt

min mening anses så värdefull ur allmän synpunkt, att den bör genomföras

även om den skulle kräva vissa uppoffringar. Gentemot betänkligheterna

att i nu rådande läge genomföra en reform av det innehåll kommittén

föreslagit vill jag ytterligare framhålla, att enligt förslaget nattarbete

utan dispens skall "få fortsätta under ett år från lagens ikraftträdande

samt att jag förutsätter att dispens för tid därefter skall kunna beviljas

exempelvis om i ett visst fall av krisförhållandena föranledd omöjlighet

att bygga ut produktionsapparaten skulle medföra, att nattarbetsförbudet

icke kan genomföras utan en mera betydande minskning av produktionen

av en för landet viktig vara. Då förslaget medger tillbörligt hänsynstagande

till den nuvarande situationen, synes denna icke kunna åberopas

som skäl för att ställa hela frågan på framtiden. För min del kan

jag i allt väsentligt ansluta mig till kommitténs förslag.

Såsom tidigare berörts innehåller kommittéförslaget en övergångsbestämmelse,

enligt vilken arbete som vid lagens ikraftträdande bedrives å tid

mellan klockan 23 och 5 utan dispens skall få fortsätta under högst ett

år från lagens ikraftträdande. Jag finner detta stadgande vara lämpligt.

Däremot anser jag i likhet med landsorganisationen icke erforderligt att,

såsom kommittén föreslagit, i lagen upptaga en särskild bestämmelse om

befogenhet för den centrala arbetarskyddsmyndigheten att på grund av omställningssvårigheter

bevilja ytterligare anstånd under högst ett år. I den

mån dylikt anstånd skulle behövas, ger nämligen den allmänna dispensbestämmelsen

möjlighet att medgiva detta.»

Propositionen behandlades av andra lagutskottet, som i sitt utlåtande

däröver — nr 62 — även hade att taga ställning till ett par motioner (I: 438

och 11:621), däri uttalades att den i femte stycket av ikraftträdelse- och

övergångsbestämmelserna föreslagna ettårstiden borde utsträckas, förslagsvis

till tre år. Utskottet anförde bland annat:

Utskottet delar föredragande departementschefens uppfattning att nattarbete

i allmänhet är förenat med sådana olägenheter för arbetstagarna, att

det ur samhällelig synpunkt är önskvärt att sådant arbete i möjligaste män

undvikes. Enligt utskottets mening skulle införandet av ett principiellt

nattarbetsförbud ur allmänt sociala synpunkter vara att anse som ett betydelsefullt

framsteg i utvecklingen, även om vidsträckta undantag från

förbudet måste medgivas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 21.

Såsom tidigare anförts anser utskottet det nödvändigt att lagens föreskrifter

om nattvila utformas så, att de medgiva tillräckligt hänsynstagande

till den rådande ekonomiska situationen. Enligt utskottets mening uppfylla

de i propositionen föreslagna bestämmelserna detta krav. Såsom departementschefen

framhållit torde sålunda det mesta av det nattarbete, som

f. n. bedrives, omfattas av det föreslagna generella undantagsstadgandet

från nattarbetsförbudet. Vidare ger förslaget arbetarskyddsstyrelsen en allmän

befogenhet att dispensera från förbudet. Skulle arbetarskyddsstyrelsen

vägra dispens, föreligger enligt förslaget möjlighet att genom besvär

underställa frågan Kungl. Maj :ts prövning. Enligt utskottets mening kan

det icke vara lämpligt att, såsom ifrågasatts i motionerna I: 438 och II: 621,

utvidga det generella undantagsstadgandet att omfatta även sådana fall,

där nattarbete erfordras för att under ekonomisk kris främja landets export.

Bedömandet härav synes icke böra i första hand överlämnas till den

enskilde arbetsgivaren. Dispensregeln erbjuder tillräcklig möjlighet att beakta

dylika fall. I detta sammanhang vill utskottet beröra det i sistnämnda

motioner gjorda yrkandet, att den i propositionen föreslagna övergångstiden

för nattarbetsförbudets ikraftträdande måtte utsträckas från ett till

förslagsvis tre år. Enligt utskottets mening tala vissa skäl, delvis av psykologisk

natur, för en förlängning av den i propositionen fixerade tiden.

Med hänsyn till angelägenheten av att i rådande läge icke åstadkomma

några rubbningar i produktionen lärer det nämligen knappast vara möjligt

att under de närmaste åren genomföra någon verklig inskränkning av nattarbetets

nuvarande omfattning. Ansökningar om dispens att efter den nya

lagens ikraftträdande fortsätta nu bedrivet nattarbete skulle därför sannolikt

regelmässigt komma att bifallas. Under sådana förhållanden skulle det

icke utan visst fog kunna anses såsom onödigt krångel att belasta industrien

och myndigheterna med ett dispensförfarande. Enligt utskottets mening

synes det emellertid icke vara erforderligt att utsträcka övergångstiden

längre än till två år från dagen för lagens ikraftträdande, dvs. till den

1 juli 1951. Före denna tidpunkt kan det väntas bli möjligt att erhålla sådan

överblick över utvecklingen, att det kan vara lämpligt att taga under

omprövning i vad mån det fortfarande är nödvändigt att fortsätta nu bedrivet

nattarbete.

Under hänvisning till vad sålunda anförts hemställde utskottet att nattarbete

utan hinder av vad i 19 § stadgades fortfarande skulle få bedrivas

under två år efter lagens ikraftträdande. Riksdagen beslöt i överensstämmelse

härmed.

Yttranden.

Av de hörda myndigheterna har socialstyrelsen tillstyrkt bifall till motionerna.

Arbetarskyddsstyrelsens majoritet har ansett sig icke böra avstyrka,

att den i motionen avsedda lagändringen genomfördes, varemot en minoritet

inom styrelsen liksom statens institut för folkhälsan ställt sig avvisande

till en förlängning av ifrågavarande i lagen föreskrivna övergångstid.

Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges industriförbund, som avgivit

gemensamt yttrande, ha tillstyrkt det i motionerna framförda yrkandet, all

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Andra lagutskottets utlåtande nr 21.

övergångstiden för nattarbetsförbudets ikraftträdande framflyttades till

den 1 juli 1953 och samtidigt uttalat, att den internationella ekonomiska

utvecklingen dock kunde motivera ytterligare uppskov, varför enligt organisationernas

mening ikraftträdandet kunde framflyttas ännu längre,

exempelvis till den 1 juli 1955. Även Kooperativa förbundets styrelse har i

sitt yttrande ansett, att ett uppskov med ikraftträdandet av nattarbetsförbudet

vore nödvändigt till en tidpunkt, då de ekonomiska förutsättningarna

funnes för reformens genomförande. Landsorganisationen i Sverige har

emellertid som sin åsikt framhållit, att anledning saknades att ännu eu

gång inhibera nattarbetsförbudets ikraftträdande.

Socialstyrelsen anför i sitt yttrande bland annat:

»I nuvarande finansiella situation, då nationens krafter måste spännas

för att höja produktionen och bekämpa inflationen, finner socialstyrelsen,

som även beaktar situationen på arbetsmarknaden med dess mycket accentuerade

brist på arbetskraft, att tidpunkten icke är lämplig för genomförande

av det ur social synpunkt i och för sig önskvärda nattarbetsförbudet.

De skäl, som av andra lagutskottet på sin tid anfördes för uppskov

i två år med nattarbetsförbudet, kunna, så vitt styrelsen kan se, åberopas

för ytterligare uppskov.

Att det allmänna tidslägets krav beaktas av parterna på arbetsmarknaden

tror sig styrelsen kunna utläsa ur det förhållandet, att arbetsgivare och

fackförbund på stora och viktiga områden träffat överenskommelser, där

arbetsgivaren å ena sidan vid kontinuerligt treskiftsarbete medgivit en begränsning

av arbetstiden från 48 till 42 timmar, samt fackförbunden å

andra sidan gått med på kontinuerligt treskiftsarbete på produktionsavdelningar,

där sådant arbete icke tidigare förekommit. På sådana avdelningar,

där nattarbetet i enlighet härmed nyinförts, skulle detsamma otvivelaktigt

falla in under lagens stadgande om förbud för nattarbete. Dylika avtalsuppgörelser

visa, att parterna själva velat tillgodose ej endast arbetarnas

utan även produktionens intressen. Då frågorna om arbetstidens längd vid

nattarbete och betalningen för detsamma varit och alltjämt är föremål för

stor uppmärksamhet vid årets avtalsrörelse, ser styrelsen även häri en anledning

att förorda ytterligare anstånd med ikraftträdandet av nattarbetsförbudet.

Till sist får styrelsen bringa i erinran följande, som visserligen till väsentlig

del hänför sig till de arbetsområden, där nattarbete på grund av

arbetets natur är ofrånkomligt men dock i tillämpliga delar kan gälla också

nattarbete i övrigt.

Såsom framkommit vid undersökningar, som statens institut för folkhälsan

företagit angående skiftarbetet, skulle en icke oväsentlig lindring i

treskiftsarbetarnas besvär till följd av bristande sömn under nattveckan

kunna ernås, om dessa arbetare bereddes sådana bostäder, att de kunde

njuta ostörd sömn. I yttrande den 24 mars 1949 över arbetstidsutredningens

betänkande angående treskiftsarbetare och tunnelarbetare har socialstyrelsen

framhållit, att hjälpåtgärder från det allmännas sida i syfte att höja

treskiftsarbetarnas bostadsstandard synas vara motiverade med hänsyn till

bostadsfrågans utomordentliga vikt för dessa arbetare. Styrelsen har därvid

även framkastat tanken på, att det på större arbetsplatser skulle kunna

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 21.

7

anordnas speciella sovhotell för treskiftsarbetare. Vidare har styrelsen anfört,

att det i de typiska treskiftsarbetarsamhällena behöves flera och mera

lättillgängliga barnträdgårdar och eftermiddagshem.»

Arbetarskyddsstyrelsens majoritet påpekar i sitt yttrande inledningsvis,

att det ovannämnda undantaget i 19 § andra stycket första punkten arbetarskyddslagen

innebär, att åtskilliga arbeten, som för närvarande bedrivas

nattetid, även efter den 30 juni 1951 kunna fortgå i oförändrad omfattning

Styrelsen fortsätter:

»Det ankommer i första hand på arbetsgivaren att bedöma, huruvida ett

visst arbete är av den art, att det faller utanför förbudet och sålunda utan

särskilt tillstånd får bedrivas under natten. Arbetarskyddsstyrelsen har

dock skyldighet att på begäran lämna bindande besked i dylik fråga. Sådana

besked ha även lämnats i åtskilliga fall. De avgöranden som hittills

träffats avse väsentligen företag med speciella arbetsprocesser eller vissa

detaljarbeten inom olika företag och hänföra sig — med något undantag

—■ icke till industrigrupper eller andra arbetsområden, där nattarbete, framför

allt på treskift, är allmänt förekommande. Man kan därför icke med

ledning av styrelsens beslut ens tillnärmelsevis bedöma omfattningen av

undantagsbestämmelsen och sålunda söka beräkna verkningarna av nattarbetsförbudets

ikraftträdande den 1 juli 1951. En sådan ungefärlig bedömning

torde icke kunna ske, förrän styrelsen haft att ta ställning till ett

större antal fall och därigenom blivit i tillfälle att mer eller mindre kartlägga

här ifrågavarande område.

Vid tidpunkten för genomförandet av den nya arbetarskyddslagen torde

man ha haft grundad anledning förmoda, att en övergångsperiod av två år

skulle vara tillräcklig för att flertalet av de företag, som bedrevo sådant

nattarbete, vilket icke föll under undantagsbestämmelsen i 19 § andra

stycket första punkten, skulle kunna anpassa sig till lagens huvudregel.

Utvecklingen har emellertid gått i en annan riktning, och det nuvarande

världsläget synes göra det nödvändigt att med minsta möjliga nyinvestering

uppehålla högsta möjliga produktion. Om nattarbetsförbudet träder i kraft

den 1 juli 1951, torde därför styrelsen knappast kunna undgå att i mycket

stor utsträckning bevilja ansökningar om dispens från förbudet. Härigenom

skulle emellertid nattarbetsförbudet endast bli en bestämmelse på papperet.

De skäl, som enligt andra lagutskottets ovan intagna utlåtande talade för

att man för förbudets ikraftträdande borde bestämma en tidpunkt, före

vars inträffande det kunde vara möjligt att överblicka utvecklingen, synas

fortfarande vara giltiga.»

Minoriteten inom styrelsen anför:

»Motionärernas farhågor att industrin efter den 1 juli 1951 skulle komma

i betydande svårigheter till följd av lagens tillämpning anse vi vara överdrivna.

Lagen ger nämligen möjligheter för arbetarskyddsstyrelsen att genom

tillämpning av 20 :e paragrafen lämna dispenser i sådan utsträckning,

att den nuvarande produktionen i huvudsak kan upprätthållas i avvaktan

på den utbyggnad, som erfordras för att få fram samma mängd produkter

utan användande av nattarbete.

I förarbetena till lagen ha såväl kommittén som statsrådet uttalat, att

därest arbetarskyddslagen skulle genomföras, produktionen komrne att

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 21.

upprätthållas i ungefär samma omfattning som före lagens ikraftträdande.

Detta ger stöd för arbetarskyddsstyrelsen att bevilja dispenser i sådan omfattning,

att de svårigheter, som motionärerna nu befara, ej behöva uppstå.»

Statens institut för folkhälsan nämner, att den väsentliga formen av nattarbete

det här är fråga om utgör skiftarbete. Ur de synpunkter institutet

har att företräda, utgöras hälsoriskerna i samband med skiftarbete huvudsakligen

av två slag, nämligen magsårs- och nervösa besvär.

Institutet fortfar: Vid undersökningar såväl i utlandet som i Sverige bär

visats att magsårsfrekvensen är större bland skiftarbetare än bland dagarbetare.

Då den närmare orsaken härtill icke är tillräckligt utredd, kan

man som förebyggande åtgärd endast framhålla vikten av att personer med

magsårsbesvär icke placeras som skiftarbetare.

De skiftande nervösa besvär, som förekomma i samband med skiftarbete,

äro svårbedömda. Enligt den undersökning, som utförts av institutet, torde

emellertid dessa besvär stå i samband med att skiftarbetarna på grund av

otillfredsställande bostadsförhållanden erhålla otillräckligt med sömn och

vila. Institutet framhöll i sitt underdåniga utlåtande den 16 mars 1949 över

arbetstidsutredningens betänkande del II, att man för att undanröja de

rubbningar i hälsotillståndet, som skiftarbete kan medföra, i första hand

borde söka bereda skiftarbetarna tillfredsställande bostäder.

Enligt institutets mening innebär nattarbete för närvarande sådana olägenheter

ur hygieniska och sociala synpunkter, att ett uppskov med genomförande

av ifrågavarande bestämmelse icke utan mycket vägande skäl bör

medgivas.

Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges industriförbund uttala inledningsvis,

att förbudet mot nattarbete är i så måtto begränsat, att enligt

19 § 2 st. arbetarskyddslagen sådant arbete må bedrivas nattetid eller eljest

bedrivas å tid före kl. 5 eller efter kl. 23, som med hänsyn till sin natur,

allmänhetens behov eller annan särskild omständighet måste fortgå jämväl

nattetid. Av paragrafens ordalydelse och förarbetena till lagen torde

klart framgå — fortsätta organisationerna — att huvuddelen av nu förekommande

nattarbete faller under 19 § 2 st. och sålunda även i fortsättningen

må bedrivas nattetid.

Organisationerna anföra vidare: Den viktigaste gruppen arbeten, för

vilka undantag från nattarbetsförbudet gäller, är den där arbetet på grund

av sin natur måste bedrivas jämväl nattetid. Hit hör ej blott sådant arbete,

som till följd av arbetsprocessens tekniska natur måste försiggå kontinuerligt,

exempelvis vid ungsdrift eller kemiska processer, utan även sådana

arbetsuppgifter, vilka det kan vara tekniskt möjligt att avbryta varje natt,

om ett dylikt förfarande kan ha sådana konsekvenser av teknisk, ekonomisk

eller driftsekonomisk natur, att det icke bör ifrågakomma. Härav

framgår klart, att även driftsekonomiska synpunkter kunna spela in.

Vad termerna »allmänhetens behov eller annan särskild omständighet»

beträffar, saknas klar vägledning för tolkningen. Av förarbetena till lagen

torde dock framgå, att härunder falla exempelvis arbeten på tidningstryc
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Andra lagutskottets utlåtande nr 21.

kerier, nattvaktsarbete, viss djurskötsel, förberedelse- och avslutnmgsarbeten

vid tvåskiftsarbete in. in., vidare telegraf- och telefonarbete, hotellarbete,

restaurant- och kaféarbete, arbeten vid apotek, sjukhus, gas-, elektricitets-

och vattenledningsverk o. dyl.

En mängd arbetsuppgifter, som nu utföras nattetid, äro dock ej med

säkerhet att hänföra under § 19 st. 2. Möjlighet att erhålla dispens finnes

dock. Regler härför återfinnas i lagens § 20. Enligt motiven till denna

paragraf må arbetarskyddsstyrelsen medgiva undantag för att tillgodose ett

allmänt intresse, t. ex. för försvar och folkförsörjning. Likaså kan styrelsen

medgiva, att nattarbete må bedrivas för att undvika avsevärda olägenheter

av teknisk, ekonomisk eller social natur. „

I många fall föreligger svårighet att bedöma, huruvida ett arbete ar att

hänföra till 19 § 2 st. eller om det är av sådan natur, att dispens erfordras

för att utföra det nattetid. Det torde vidare på grund av den tekniska utvecklingen

stundom uppstå fall, då ett arbete övergår från att hora under

§ 19 st. 2 till att bliva ett arbete, som måste göras till föremål för dispens
-

ansökan. ..... . , ,

Beträffande vissa industrier, inom vilka treskiftsarbete i mera betydande

utsträckning förekommer, såsom inom pappersbruks- och pappersmasseindustrierna,

torde det utan vidare vara klart, att arbetet där är av sadan

natur som avses i § 19 st. 2. Inom dessa industrier torde man endast kunna

utpeka vissa mindre detaljer, som möjligen skulle kunna hanforas

under 20 §. . ,

I minst samma utsträckning som beträffande pappers- och massaindustrierna

gäller inom den tunga kemiska industrin, kvarnindustrin, vissa avdelningar

av glasindustrin och byggnadsämnesindustrin, att det är praktiskt

taget uteslutet att ens med mycket omfattande omplanering av företagen

och därav följande stora investeringar i någon nämnvärd utsträckning

kunna övergå från treskiftsarbete till tvåskifts- eller dagtidsarbete.

I viss mindre utsträckning förekommer vidare treskiftsarbete inom bl. a.

verkstadsindustrin och textilindustrin. Till huvudsaklig del torde nattarbete

vara tekniskt betingat; framför allt gäller detta sådana arbetsuppgifter

i nyssnämnda industrier, som sammanhänga med att produktionsprocessen

förutsätter viss högre värme hos det material som bearbetas. Det

är emellertid sannolikt, att en del arbetsuppgifter köras i treskift, ehuru

detta icke är tekniskt nödvändigt ens med den nuvarande utrustningen,

emedan man funnit, att det vore ekonomiskt oförsvarbart att överge treskiftsarbetet,

varför detta upprätthålles, ehuru i mindre omfattning.

Vad järnbruken beträffar, är det tekniskt nödvändigt att driva betydande

delar därav i treskift, medan man däremot beträffande vissa detaljer

inom järnhanteringen, som nu bedrivas på treskift, kan ifrågasatta, huruvida

icke arbetet närmast är att hänföra till 20 §.

Till en början uppställer sig härvid spörsmålet, huruvida arbetarskyddslagen

skall tolkas så, att om eu viss detalj i tillverkningen, som nu bedrives

på treskift, skulle kunna utsöndras från övrig treskiftsdritt eller etter rationalisering

drivas i dagdrift eller tvåskift, den är att hänföra till arbete,

varom talas i 20 §, och ej om arbete, varom talas i 19 § 2 st. Någon absolul

klarhet på denna punkt bär ännu icke kunnat erhållas, men det vill synas

som om arbetarskyddsstyrelsen närmast skulle anse lämpligt att behandla

varje detalj för sig. 1 varje fall synes lagen icke hindra detta. Alldeles särskilt

har man anledning befara, att arbetarskyddsstyrelsen skulle vara be
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

in

Andra lagutskottets utlåtande nr 21.

nägen att ägna särskild uppmärksamhet åt treskiftsarbetet vid företag med

arbetsuppgifter, motsvarande sådana som vid andra företag, som kommit

längre i rationalisering eller planlagts för annan produktion, bedrivas i tvåskilt.

Som exempel härpå torde kunna nämnas vissa arbetsuppgifter vid

järnbruken och sågverken. För dessa industrier har man anledning förmoda,

att även vid fullständig valfrihet för arbetsgivaren, treskiftsarbete

så småningom kommer att reduceras i samband med mera omfattande

rationaliseringar. Arbetsgivarna hysa nämligen ingen önskan att bedriva

treskiftsarbete i andra fall, än då alldeles uppenbara fördelar stå att vinna

därigenom och det ur såväl nationalekonomisk som företagsekonomisk synpunkt

är motiverat.

Med hänsxn till den osäkerhet om lagtolkningen, som gör sig gällande,

är det omöjligt att bilda sig en föreställning om, i vilken utsträckning nattarbete

i fortsättningen kommer att förbjudas, om arbetarskyddslagen i

sin helhet träder i kraft den 1 juli 1951. Skulle bestämmelserna tolkas så

i estriktix t, att tveksamma fall hänfördes under 20 § och dispens icke

komine att lämnas, är det möjligt att uppskatta de ekonomiska konsekvenserna

av förbudet. Järnbruksförbundet, som är anslutet till Svenska arbetsgivareföreningen,

har för sina medlemmar, som omfatta praktiskt taget

alla privatägda järnbruk i landet, verkställt en undersökning om den produktionsminskning

som skulle uppstå, om förbud enligt ovannämnd förutsättning

skulle genomföras. Man har därvid utgått från att nattarbete skulle

komma att förbjudas med undantag för hyttor, stålverk, sådana valsverk,

som från föregående produktionsled mottaga varma ingångsprodukter, och

för sådana processer, där behandlingscykeln är längre än 8 timmar och

denna på grund av processens natur ej kan avbrytas utan avsevärd materialförsämring.

Man har vidare grundat beräkningarna på att igångsättnings-

och avslutningsarbeten såsom påeldning o. dvl. få utföras nattetid.

Om inom dessa järnbruk under nu nämnda förutsättningar arhetskraftstillgången

är obegränsad, skulle uteblivna dispenser enligt 20 § komma att

medföra en produktionsminskning på 330 900 ton, vilket i 1950 års priser

motsvarar 278 miljoner kronor. 5 200 arbetare skulle i sådant fall icke

kunna beredas sysselsättning. Utgår man åter från den mera verklighetstrogna

förutsättningen, att tillgången på arbetskraft utgör högst medeltalet

tor tiden 1 juli 1949—30 juni 1950, nedgår produktionen, om dispens enligt

ovan icke lämnas, med 208 300 ton, vilket i 1950 års priser motsvarar 151

miljoner kronor och ett friställande av 2 440 arbetare.

Då man emellertid har anledning utgå från att dispens i betydande omfattning

kommer att lämnas, äro ovan angivna värden på produktionsminskningen

större än de i verkligheten bliva. Det är emellertid omöjligt

att saga, hur stor produktionsminskningen komme att bli, om dispens i

begransad utsträckning lämnas. I varje fall är det klart, att den ovisshet

som har föreligger berör eu produktion av sådan storleksordning, att det —

åtminstone icke i nuvarande ekonomiska situation —- kan anses försvarbart

att arbeta med det ovissa dispensförfarandet.

For Uddeholms aktiebolags järnverks del har man för de fall, beträffande

v lika man inom verket ifrågasätter, att dispens är nödvändig, gjort en

specialundersökning rörande produktionssänkningen, om dispens helt vägras.

Produktionsvärdet beräknas för sådant fall i förhållande till dagens

situation komma att sjunka med 14 procent, och 9 procent av arbetarna

vantas bliva friställda. Skulle man upprätthålla samma produktion som

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 21.

11

vid treskiftsarbete, kräves en investering av minst 10,3 miljoner kronor, varvid

hänsyn icke tagits till redan förut planlagd investering, som ingår■ i verkens

normala utbyggnads- och rationaliseringsplan. Då man vid forbud

mot nattarbete utan utbyggnad skulle behöva friställa 195 man, motsvarar

den nödvändiga investeringen över 50 000 kronor per arbetare. Förhållandena

vid Uddeholms aktiebolags järnverk äro typiska för järnhanteringen,

varför man gissningsvis under samma förutsättningar vågar uppskatta den

nödvändiga investeringen för hela järnbruksindustrin till minst 220 mi - joner kronor.

I dagens läge synes det oförsvarligt att acceptera en produktionsminskning.

Alternativet skulle sålunda, om dispens i större utsträckning icke

skulle erhållas, komma att bli ökad investering. Ehuru någon undersökning

icke gjorts för något annat område än för järnverken och man såsom ovan

angivits har anledning utgå från att det alldeles övervägande antalet arbetsuppgifter

inom andra verksamhetsgrenar äro att hänföra till 19 § 2 st.,

torde man dock ha anledning räkna med att investeringen, i händelse dispens

i mera betydande omfattning utebleve, skulle komma att icke understiga

300 miljoner kronor.

Det är möjligt, att arbetarskyddsstvrelsen skulle anse sig nödsakad att

medgiva dispens i åtskilliga fall, där styrelsen vore tveksam, av den anledningen,

att andra myndigheter skulle vägra byggnadstillstånd och den tillgängliga

investeringskvoten icke skulle kunna användas för den utbyggnad

och rationalisering som orsakas av nattarbetsförbudet. Detta förhållande

är icke ägnat att lugna industrin. Med de betydande kapitalinvesteringar,

som krävas inom de treskiftsgående industrierna, är det nödvändigt, att

man kan planera på lång sikt. Sannolikt skulle arbetarskyddsstvrelsen med

nuvarande lagbestämmelser anse sig förhindrad att lämna dispens för så

lång tid i taget, som skulle vara ur företagsekonomisk synpunkt önskvärt.

Åtminstone så länge investeringskontroll och byggnadsreglermg förekomma,

innebär det principiella förbudet mot nattarbete stoi a besvärligheter

vid planerandet av nya anläggningar inom treskiftsgående industrier.

En företagare kan som regel icke med säkerhet avgöra, huruvida den produktion

han planerar, är att hänföra till 19 § 2 st. eller 20 §. Misstanken

att den kan komma att hänföras till 20 § gör det angeläget för företagaren

att söka dispens, och planläggningen av anläggningen blir därigenom ytterligare

försvårad, då han får med ännu en myndighet att göra, som i vissa

hänseenden torde komma att lägga andra synpunkter på anläggningen an

övriga tillståndsbeviljande myndigheter.

Organisationerna ha haft tillfälle, att, då lragan om nattarbetsförbud diskuterades

på utredningsstadiet, framhålla vissa skadliga konsekvenser, som

kunde förutses, om detta förbud genomfördes generellt. Vissa av de påpekanden,

som därvid gjordes, gälla även för ett partiellt nattarbetsföibud.

Ovan ha framhållits de betydande investeringar, som bli nödvändiga. Härigenom

kommer sålunda konkurrensen om det knappa investeringsutiymmet

att ytterligare skärpas, och de investeringar, som nödvändiggöras av

förbudet mot nattarbete, om produktionsminskning skall kunna undvikas,

måste medföra eu motsvarande minskning av investeringar i rationaliserande

och kapacitetsökande syfte. Man kan vidare befara, att förbudet mot

nattarbete kan få till följd, att många företag tvingas att överge vissa tillverkningar

eller i varje fall att omfördela produktionen. Driftsorganisatoriska

svårigheter komma alt sammanhänga härmed och man kan befara,

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande nr 21.

att åtminstone temporärt en bristsituation uppstår på vissa varor för landet

i dess helhet. Stor betydelse synes förbudet komma att få för svårigheten

att tillgodogöra sig det överskott på elektrisk kraft, som erhålles genom en

utjämning av belastningen dygnet runt. Härigenom torde investeringar i

ny- och utbyggnad av kraftverk nödvändiggöras i snabbare takt än eljest

skulle bliva erforderligt. Organisationerna ha tidigare framhållit, att ett

isolerat genomförande i Sverige av förbud mot nattarbete nedsätter företagens

konkurrenskraft gentemot utlandet, bl. a. på den grund, att svenska

töietag skulle avskäras från möjligheten att tillgodogöra sig en del i utlandet

gjorda tekniska framsteg. Får man nämligen icke driva treskift,

toide det ej bli lönande att anskaffa vissa maskiner, enär utnvttjandetiden

blir för kort.

Kooperativa förbundets styrelse yttrar:

I yttrande den 26 mars 1947 över arbetarskyddskommitténs betänkande

till ny lag har styrelsen bl. a. anfört följande:

»Styrelsen vill emellertid ifrågasätta lämpligheten av att införa ett allmänt

nattarbetsförbud i vårt land, när de industriländer, med vilka våra

industriföretag ha att konkurrera såväl på den inhemska marknaden som

på exportmarknaden, icke ha liknande bestämmelser.

Det framstår för styrelsen såsom mycket tveksamt, huruvida man med

hänsyn till nu anförda omständigheter bör vidtaga en dylik skärpning av

gällande bestämmelser. Särskilt gäller detta vid nuvarande tidpunkt, då det

ar svårt att överblicka den framtida utvecklingen för vårt lands industriella

verksamhet och då brist på arbetskraft och material torde omöjliggöra en

omläggning utan försämrade produktionsresultat.

A\ ''väide %ore ä\en att avvakta resultatet av den pågående undersökningen

om nattarbetets fysiologiska verkningar, vilken utföres vid statens

institut för folkhälsan. I detta sammanhang bör observeras, att redan gällande

lag § 38 mom. 4 bereder yrkesinspektionen möjlighet att ingripa i de

fall, då missbruk beträffande nattarbete förekommer.»

Sedan detta yttrande avgavs ha de ekonomiska förhållandena i vårt land

i väsentliga avseenden förändrats, icke minst genom den rådande inflationskonjunkturen.

I dag gäller det i ännu högre grad än tidigare att kunna

hålla uppe produktions- och exportvolymen. Vidare är det angeläget att bejnvestoringarna.

Situationen i fråga om såväl kraft- som bränsleförsöi

jningen är också sådan, att all möjlig sparsamhet måste iakttagas.

Lagens förbud mot nattarbete torde för K. F:s industriföretag närmast

beröra kvarnarna, spisbrödsfabrikerna och gummifabriken. En övergång

från treskiftsdrift till tvåskift kräver improduktivt arbete vid de regelbundet

återkommande avbrotten, och minskar produktionen med mer än den

teoretiska tiedjedelen. För att nämna ett exempel kan produktionsminskningen

vid K. F :s spisbröds fabrik på Kvarnholmen beräknas till 40 procent.

För att hålla nuvarande produktion vid K. F:s kvarnar utan att använda

sig av treskiftsdritt skulle enbart vid dessa fordras en utbyggnad, som kostnadsmässigt

belöper sig till ca 8 milj. kronor. En utökning av fabriksbyggnaderna

och maskinparken för att upprätthålla nuvarande produktionsvolym

är icke tänkbar på den korta tid, som återstår till lagens ikraftträdande.

Ej heller torde byggnadstillstånd kunna erhållas härför med hänsyn

till den starka investeringsbegränsningen.

Vad slutligen beträffar energifrågan så betyder indragningen — under

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Andra lagutskottets utlåtande nr 21.

förutsättning att produktionsapparaten utbygges för sainina volym som

vid treskift — en ytterligare belastning av elkraften under den mest ansträngda

tiden av dygnet. Under samma förutsättning gäller för kol-, koksoch

oljedrift att avsevärda kvantiteter förspillas för igångsättning av

driften.

Styrelsen, som hyser full förståelse för motiven för en inskränkning av

nattarbetet, vill i likhet med motionärerna erinra om att det i dagens läge

är ytterst angeläget att vårt lands hela produktionskapacitet utnyttjas. Vid

vissa avtalsrörelser, som pågått under detta år, har även överenskommelse

slutits om att vid kontinuerlig treskiftsdrift minska arbetsveckan till 42

timmar. Därmed torde lagens syfte till någon del kunna sägas vara tillgodosett.

Redan denna inskränkning i arbetstiden kommer emellertid att medföra

stora svårigheter särskilt när det gäller att skaffa arbetskraft och bostäder

för denna. Kommer därtill beslut att fattas om treveckorssemester

kan man enbart på grund härav räkna med en produktionsminskning, som

måste kompenseras med en ytterligare utbyggnad av industrien.

Landsorganisationen i Sverige anser, att den motivering för ytterligare

uppskov, som är gemensam för samtliga motioner, innehåller intet nytt utöver

vad som anförts redan vid lagstiftningens tillkomst och i den offentliga

diskussionen under senare tid, samt fortsätter:

Det är tydligen icke möjligt att med säkerhet förutbedöma verkningarna

av nattarbetsförbudets ikraftträdande. Motionärernas farhågor synas emellertid

överdrivna. Så som förbudet är konstruerat är det i själva verket

mera berättigat att hysa farhågor för att det endast blir ett nattarbetsförbud

i princip. Dels undantages från förbudet utan dispenskrav arbete, som

»med hänsyn till sin natur, allmänhetens behov eller annan särskild omständighet»

måste fortgå jämväl nattetid, ävensom nödfallsarbete. Dels äger

arbetarskyddsstyrelsen medgiva dispens från förbudet, när »särskilda skäl»

därför föreligga; vid vägrad dispens har företaget besvärsrätt till Kungl

Maj :t. LO hade för sin" del yrkat att — bortsett från nödfallsarbete —

undantag över huvud icke skulle få förekomma annat än efter dispens.

Möjligheterna till tillståndsfritt undantag resp. dispens äro genom den

utformning reglerna erhållit mycket omfattande och synas tillgodose varje

legitimt intresse. Bestämmelsen om tillståndsfria undantag täcker alla fall,

i vilka nattarbete är påkallat av driftstekniska, sociala och andra icke ekonomiska

skäl. Såväl departementschefen som utskottet (1948) förutsatte

att dispens skulle kunna beviljas även av ekonomiska skäl. Enligt utskottet

erbjöde dispensregeln tillräcklig möjlighet att beakta sådana fall, där

nattarbete erfordrades för att under ekonomisk kris främja landets export.

Det må anmärkas alt såväl enligt departementschefens som utskottets

mening det mesta av det nattarbete, som för närvarande bedrives, torde

omfattas redan av det generella undantagsstadgandet. Förbudet konnne enligt

departementschefen att beröra »endast en ringa del av näringslivet».

Utskottet.

Enligt utskottets mening är nattarbete förenat med sådana olägenheter

för den däri verksamme arbetstagaren, alt sådant arbete icke bör ifråga
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Andra lagutskottets utlåtande nr 21.

komma annat än då särskilda omständigheter giva anledning därtill. Statens

institut för folkhälsan har ju i sitt i ärendet föreliggande yttrande — från

de synpunkter institutet har att företräda — också påpekat vissa sociala

och hygieniska konsekvenser av ifrågavarande arbete. Som departementschefen

vid arbetarskyddslagens tillkomst uttalade torde emellertid något

mera utbrett missbruk av nattarbete icke förekomma i vårt land. Sedan

detta uttalande gjordes lär, enligt vad utskottet vid personlig kontakt med

representanter för arbetsgivare och arbetstagare tyckt sig finna, en ej obetydlig

minskning av förekomsten av nattarbete hava ägt rum. Utskottet

tror sig kunna konstatera, att hos företagarna förefinnes en målmedveten

strävan att genom olika rationaliseringsåtgärder inskränka förekomsten

av nattarbete i de fall där detta icke påkallas av oöverkomliga produktionshänsyn.

En fortsatt successiv minskning av nattarbetet framstår för utskottet

som önskvärd.

I rådande prekära ekonomiska läge är det — som i motionerna anförts

— av största vikt, att den fortgående ökningen av produktionen vidmakthålles.

Industrien bör därför ej utan tvingande skäl belastas med åtgärder,

som kunna äventyra ett fruktbärande resultat härutinnan. Sådant nattarbete,

som bedrevs vid lagens ikraftträdande, föreslogs av departementschefen

skola få fortgå utan dispens under högst ett år från ikraftträdandet.

På förslag av andra lagutskottet utsträckte riksdagen övergångstiden till

två år. Som skäl till denna åtgärd uttalade utskottet bl. a., att det med hänsyn

till angelägenheten av att i dåvarande läge icke åstadkomma några rubbningar

i produktionen knappast vore möjligt att under de närmaste åren

genomföra någon verklig inskränkning av nattarbetets omfattning; ansökningar

om dispens att efter den nya lagens ikraftträdande fortsätta nattarbete

skulle därför regelmässigt komma att bifallas. Under sådana förhållanden

skulle det —- fortsatte utskottet — icke utan visst fog kunna anses såsom

onödigt krångel att belasta industrien och myndigheterna med ett dispensförfarande.

Vad utskottet då anförde gör sig i dag med än större styrka

gällande. Utskottet tillåter sig i detta sammanhang fästa uppmärksamheten

på att arbetarskyddsstyrelsens majoritet för utskottet uppgivit, att styrelsen,

om nattarbetsförbudet trädde i kraft den 1 juli 1951, knappast torde

kunna undgå att i mycket stor utsträckning bevilja ansökningar om dispens

från förbudet. Härigenom skulle enligt styrelsens mening nattarbetsförbudet

endast bliva en bestämmelse på papperet. Även socialstyrelsen är i sitt

till utskottet avgivna yttrande av den meningen, att de skäl, som av andra

lagutskottet på sin tid anfördes för uppskov i två år med nattarbetsförbudet,

kunde åberopas för ytterligare uppskov. Även Svenska arbetsgivareföreningen,

Sveriges Industriförbund och Kooperativa förbundet hava tillstyrkt

en förlängning av övergångstiden. Mot bakgrunden av vad sålunda

förekommit anser sig utskottet böra förorda, att övergångstiden utsträckes

ytterligare två år.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 21.

15

Utskottet får alltså hemställa,

att riksdagen i anledning av förevarande motioner 1: 44

och 11:63 samt 1:59 och 11:85 måtte för sin del antaga

följande förslag till

Lag

om ändrad lydelse av femte stycket övergångsbestämmelserna till arbetarskyddslagen

den 3 januari 1949 (nr 1).

Härigenom förordnas, att femte stycket övergångsbestämmelserna till

arbetarskyddslagen den 3 januari 1949 skall erhålla ändrad lydelse på

sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse:)

Bedrives vid tiden för denna lags

ikraftträdande visst arbete å tid mellan

klockan 23 och klockan 5, må

detsamma utan hinder av vad i 19 §

är stadgat fortfarande bedrivas mellan

dessa klockslag under två år efter

lagens ikraftträdande.

(Föreslagen lydelse:)

Bedrives vid tiden för denna lags

ikraftträdande visst arbete å tid mellan

klockan 23 och klockan 5, må

detsamma utan hinder av vad i 19 §

är stadgat fortfarande bedrivas mellan

dessa klockslag under fyra år

efter lagens ikraftträdande.

Denna lag träder i kraft den 1 juli

1951.

Stockholm den 12 april 1951.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Hallagård, Sten, Wistrand,

Sunne, Nils Elowsson, Uhlén och fru Svenson*;

från andra kammaren: herr Jacobsson i Igelsbo, fru Johansson i

Norrköping, herrar Nilsson i Göteborg, Hagård, Carlsson i Bakeröd, Andersson

i Alfredshem, Odhe och Wiklund i Stockholm*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

RESERVATION

av herrar Norman, Sten, Nils Elowsson, Uhlén, fru Johansson i Norrköping,

herrar Nilsson i Göteborg, Andersson i Alfredshem och Odhe, vilka

a) ansett att utskottets utlåtande bort erhålla följande lydelse:

Som av ovanstående redogörelse framgår har den förevarande övergångsbestämmelsen

till arbetarskyddslagen tillkommit närmast för alt med hän
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Andra lagutskottets utlåtande nr 21.

syn till återverkningarna för produktionen göra övergången till förbudet

så mjuk och smidig som möjligt. Med hänsyn till de omställningssvårigheter,

som kunde antagas föreligga för de av förbudet träffade företagen,

utsträckte riksdagen övergångstiden till ett år utöver det av Kungl. Maj:t

föreslagna.

Utskottet delar den i motionerna uttalade uppfattningen, att det rådande

ekonomiska läget gör det nödvändigt att den fortgående ökningen av produktionen

ej onödigt hämmas. Ett genomförande av förbudet även vad beträffar

de arbeten, som bedrevos vid lagens ikraftträdande, kan emellertid

enligt utskottets mening ej medföra någon nämnvärd inverkan på produktionen.

I anslutning härtill får utskottet hänvisa till departementschefens

uttalande i den proposition, där förslaget till nu gällande arbetarskyddslag

förelädes riksdagen, att det mesta av det nattarbete, som då bedreves,

komme att omfattas av den generella undantagsregeln och i vissa andra

fall torde förutsättningar för dispens från förbudet föreligga. Departementschefen

betonade vid samma tillfälle, att han förutsatte, att dispens skulle

kunna beviljas exempelvis om i ett visst fall av krisförhållandena föranledd

omöjlighet att bygga ut produktionsapparaten skulle medföra, att förbudet

icke kunde genomföras utan en mera betydande minskning av produktionen

av en för landet viktig vara. Arbetarskyddsstyrelsens majoritet har i det

föreliggande ärendet yttrat, att, om nattarbetsförbudet trädde i kraft den

1 juli 1951, torde styrelsen — med hänsyn till nödvändigheten att i nuvarande

världsläge med minsta möjliga nyinvestering uppehålla högsta möjliga

produktion — knappast kunna undgå att i mycket stor utsträckning

bevilja ansökningar om dispens från förbudet. Med den inställning, som

den dispensgivande myndigheten sålunda intagit till förevarande spörsmål,

torde de av motionärerna och i vissa yttranden uttalade farhågorna mot

ett genomförande av förbudet även beträffande de nattarbeten, som bedrevos

vid lagens ikraftträdande, få anses helt ogrundade.

Ej heller delar utskottet den åsikten, som framkommit i ärendet, att ett

genomförande av förbudet skulle medföra en särskilt ökad administrativ

belastning -— ett ökat »krångel». I detta sammanhang tillåter sig utskottet

hänvisa till innehållet i 20 § andra stycket arbetarskyddslagen, enligt vilket

undantag från nattarbetsförbudet må av arbetarskyddsstyrelsen medgivas,

då det av uttalande av arbetstagarnas sammanslutning eller sammanslutningar

eller annorledes framgår, att det stora flertalet av de arbetstagare,

som skulle beröras av undantaget, finner detsamma önskvärt, och ohälsa

eller överansträngning ej kan befaras uppkomma därigenom. Starkt besjälade

av intresset att för allas bästa befrämja en ökad produktion torde

arbetstagarna vara villiga att med arbetsgivarna träffa överenskommelser

om arbetes bedrivande nattetid. En av arbetstagarna biträdd ansökning

om dispens torde således av arbetarskyddsstyrelsen utan omgång bliva beviljad.

Det synbarligen goda förhållande, som numera i allmänhet råder

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Andra lagutskottets utlåtande nr 21.

mellan parterna på arbetsmarknaden, är ytterligare ägnat att möjliggöra

frivilliga uppgörelser rörande nattarbetet.

Arbetarskyddsstyrelsens majoritet har i sitt tidigare omnämnda yttrande

anfört, att en ungefärlig bedömning av omfattningen av dispensbestämmelsen

icke torde kunna ske, förrän styrelsen haft att taga ställning till ett

större antal fall än hittills och därigenom blivit i tillfälle att mer eller

mindre kartlägga här ifrågavarande område. Först genom förbudets fulla

genomförande blir styrelsen i stånd att verkställa en sådan kartläggning.

Enligt utskottets uppfattning är det av betydelse att en viss praxis utvecklas

på området till ledning för företagare och arbetare. På så sätt ställes nattarbetet

under offentlig myndighets kontroll, vilket får anses vara den

största betydelsen av förbudet.

Utskottet vill till sist påpeka, att en minoritet inom arbetarskyddsstyrelsen,

statens institut för folkhälsan och Landsorganisationen ställt sig avvisande

till ett ytterligare uppskov med förbudet;

samt b), under hänvisning till vad sålunda anförts, hemställa,

att förevarande motioner 1: 44 och II: 63 samt 1: 59 och

II: 85 icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

2 Hihang till riksdagens protokoll 1951. .9 sand. 2 and. Xr 21.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.