Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om förslag till 1951 års riksdag i syfte att genomföra reformen med fria läkemedel. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 284 i första kammaren av herr Öhman och herr Persson, Helmer, samt nr 373 i andra kammaren av herr Hagberg i Luleå m. fl.

1951-04-13 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1951:23, Utlåtande i anledning av väckta motioner om förslag till 1951 års riksdag i syfte att genomföra reformen med fria läkemedel. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 284 i första kammaren av herr Öhman och herr Persson, Helmer, samt nr 373 i andra kammaren av herr Hagberg i Luleå m. fl.

Dokumentets text

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 23.

Nr 23.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om förslag till 1951 års

riksdag i syfte att genomföra reformen med fria läkemedel.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,

till lagutskott hänvisade motioner, nr 284 i första kammaren av herr

Öhman och herr Persson, Helmer, samt nr 373 i andra kammaren av herr

Hagberg i Luleå m. fl.

I motionerna, vilka äro likalydande, har hemställts, »att riksdagen måtte

besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om förslag till innevarande

års riksdag i syfte att genomföra fria läkemedel från och med den

1 januari 1952».

Beträffande de skäl, som åberopats för detta yrkande, får utskottet hänvisa

till motionerna.

Den obligatoriska sjukförsäkring, som grundas på lagen om allmän sjukförsäkring,

utfärdad den 3 januari 1947 (nr 1), är icke avsedd att innefatta

rätt till ersättning för vare sig sjukhusvård eller läkemedel. Anledningen

härtill är, att enligt statsmakternas i samband med sjukförsäkringslagens

antagande år 1946 fattade principbeslut sjukhusvården och

läkemedlen ansetts böra utbrytas ur sjukförsäkringen och avkopplas från

sjukkassornas verksamhet. Avsikten är emellertid, att dessa förmåner skola

tillhandahållas medborgarna utom ramen för försäkringen.

I fråga om läkemedlen skall detta i princip tillgå så, att medborgarna få

rätt att å apotek erhålla läkemedel i vissa fall helt gratis och i andra fall

till nedsatt pris, samt att apoteken därefter direkt från statsverket skola få

ersättning för sina utlägg. Förutsättning för att läkemedel skall erhållas

kostnadsfritt eller till nedsatt pris skall vara, att läkemedlet finnes upptaget

i en fastställd läkemedelsförteckning samt att det ordinerats av läkare.

När nyssnämnda principbeslut fattades, förutsattes det, att sedan de närmare

detaljerna klarlagts, frågan ånyo skulle underställas riksdagens prövning

i särskild ordning.

Vid antagandet år 1946 av lagen om allmän sjukförsäkring bestämdes tidpunkten

för lagstiftningens genomförande till den 1 juli 1950. Genom lag

den 17 december 1948 (nr 733) förordnades om uppskov med ikraftträdandet

till den 1 juli 1951. Slutligen har genom lag den 8 december 1950 (nr

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Andra lagutskottets utlåtande nr 23.

621) förordnats, att lagstiftningen skall genomföras vid tidpunkt, som av

statsmakterna framdeles skall bestämmas.

Förslaget till lag om allmän sjukförsäkring förelädes 1946 års höstriksdag

genom proposition nr 312. Propositionen behandlades av tredje

särskilda utskottet. I sitt utlåtande nr 1 till 1946 års riksdag anförde

utskottet — som till behandling förehade bland andra en motion,

II: 576, vari hemställdes, att läkemedel till barn under 16 år skulle bekostas

helt av staten samt att läkemedelsrabatterna måtte införas snarast möjligt

utan avvaktan på sjukpennings- och sjulcvårdsförsäkringens genomförande

— bland annat följande:

Utskottet har bemärkt, att i propositionen ej direkt angivits, när den bebådade

läkemedelsreformen avses skola träda i kraft. Enligt utskottets mening

föreligger icke sådant samband mellan de i propositionen skisserade

detaljerna till lösning av frågan i sin helhet, att de när det gäller tidpunkten

för genomförandet äro ovillkorligt bundna vid varandra. Skäl tala för att

läkemedlen utan onödigt uppskov förbilligas för allmänheten, och hinder

synes icke föreligga att genomföra denna del av sjukvårdsreformen tidigare

än reformen i övrigt. Utskottet förutsätter emellertid att Kungl. Maj :t ägnar

denna fråga tillbörlig uppmärksamhet och anser därför att motionen II: 576

icke bör föranleda någon riksdagens vidare åtgärd.

I proposition nr 252 till 1950 års riksdag (höstsessionen), varigenom

förslag om anstånd med ikraftträdande av lagen om allmän sjukförsäkring

till tidpunkt, som framdeles skall bestämmas av Konungen med riksdagen,

förelädes riksdagen, anmärkte föredragande departementschefen,

statsrådet Möller, till en början, att enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den

9 juni 1950 chefen för finansdepartementet den 10 i samma månad tillkallat

sakkunniga med uppdrag att verkställa utredning angående den ekonomiska

långtidsplaneringen på det samhällsekonomiska och statsfinansiella

området. Departementschefen anförde vidare angående möjligheterna

att genomföra sjukförsäkringsreformen i etapper bland annat följande:
»Emellertid

kan sambandet mellan de tre olika delar, som ingå i reformkomplexet,

icke sägas vara sådant att de alla med nödvändighet måste

genomföras vid en och samma tidpunkt. I och för sig torde det ej vara något

som hindrar att reformen realiseras etappvis, t. ex. så att sjukhusvårdsreformen

eller läkemedelsreformen genomföres före den obligatoriska sjukförsäkringen.

Tvärtom synas skäl tala för att särskilt läkemedelsreformen

erhåller visst företräde. Härvidlag uppkomma dock avvägningsspörsmål,

vilka äro så intimt avhängiga av resultatet av den förut berörda, nu pågående

långtidsutredningen, att det icke synes vara möjligt att nu taga ställning

till dem.»

Av propositionen framgår därjämte att kostnadsökningen för statsverket

i anledning av läkemedelsreformen, som när denna beslöts uppskattades

till 18 miljoner kronor för budgetåret 1950/51, hösten 1950 beräknades

komma att draga cn årlig kostnad av åtminstone 36 miljoner kronor.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande nr 23.

Propositionen nr 252/1950 behandlades av andra lagutskottet, som till

behandling förehade bl. a. i anledning av propositionen väckta motionen

II: 644 av fru Eriksson i Stockholm. I nämnda motion hemställdes, att riksdagen

måtte begära av Kungl. Maj :t, att en plan uppgjordes för förverkligandet

av den stora reformen av kostnaderna för enskilda sjuka och att

därvid läkemedelsreformen finge komma i första hand och att fri läkarvård

för barn övervägdes, då den ekonomiska situationen ljusnat.

Utskottet anförde i sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 50, beträffande

nu ifrågavarande spörsmål bland annat följande:

»Utskottet ansluter sig till den ståndpunkten, att om förutsättningar saknas

för reformens förverkligande i dess helhet, man bör försöka genomföra

reformen i etapper. I motionen II: 644 yrkas, att riksdagen av Kungl.

Maj :t måtte begära, att en plan skall uppgöras angående reformens genomförande

och att därvid läkemedelsreformen får komma i forsta hand och

att fri läkarvård för barn överväges, då den ekonomiska situationen ljusnat.

Om sjukförsäkringsreformen skall genomföras i etapper bör uppenbarligen,

såsom motionären framhållit, en plan därför uppgöras och tidpunkterna

för de olika delreformernas genomförande om möjligt fastställas.

En sådan plan torde emellertid icke kunna uppgöras förrän man

genom långtidsutredningen fått klarlagt de ekonomiska möjligheterna för

det fortsatta reformarbetet.

Starka skäl kunna otvivelaktigt åberopas för att läkemedelsreformen bör

givas företräde. Det synes angeläget att läkemedlen snarast möjligt förbilligas

för allmänheten. Statens kostnader för läkemedelsreformen ha nu

beräknats till 36 miljoner kronor om året eller dubbelt så mycket som

enligt 1946 års beräkningar. Den fria sjukhusvården och sjukförsäkringen

komma emellertid var för sig att betinga avsevärt högre kostnader, detta

även om kostnaderna för den obligatoriska försäkringen kunna nedbringas

genom en omreglering av förhållandet mellan statsbidrag och medlemsavgifter.

Ur rent ekonomiska synpunkter synes således denna reform först

bliva möjlig att realisera. Av betydelse för bedömande av frågan, i vilken

ordning reformerna böra förverkligas, blir emellertid resultatet av de pågående

utredningarna. Utskottet anser sig därför icke nu böra taga slutlig

ställning till detta spörsmål.»

Utskottet. I sitt härovan omnämnda utlåtande till fjolårets riksdag uttalade

utskottet, att man, om förutsättningar för sjukförsäkringsreformens

förverkligande i dess helhet saknades, borde försöka genomföra reformen

i etapper samt att starka skäl otvivelaktigt kunde åberopas för att läkemedelsreformen

borde givas företräde. Utskottet framhöll emellertid vidare,

att resultatet av vissa pågående utredningar, bl. a. 1950 års långtidsutredning,

bleve av betydelse för bedömande av frågan, i vilken ordning reformerna

borde förverkligas. Utskottet ansåg sig därför icke då böra taga slutlig

ställning till ifrågavarande spörsmål. Av årets riksdagsberättelse framgår,

att långtidsutredningen beräknar slutföra sitt arbete under första hälften

av innevarande år. Vidare må anmärkas, att pensionsstvrelsen numera

slutfört ett styrelsen av Kungl. Maj :t meddelat uppdrag att bl. a. undersöka

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Andra lagutskottets utlåtande nr 23.

i vad mån genom en ändrad fördelning av kostnaderna statens utgifter för

den obligatoriska sjukförsäkringen kunde nedbringas. På grund härav och

med hänsyn till departementschefens uttalande i propositionen nr 252 till

1950 års riksdag förutsätter utskottet, att Kungl. Maj:t, om resultatet av

långtidsutredningen giver anledning därtill, inom kort kommer att upptaga

förevarande spörsmål till prövning och framlägga de förslag, som därav

kunna föranledas. Någon skrivelse i ämnet anser utskottet därför icke nu

böra komma i fråga.

Utskottet får på grund av vad sålunda anförts hemställa,

att förevarande motioner, I: 284 och II: 373, icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 13 april 1951.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Forslund, Sten, Sunne, Nils

Elowsson, Isaksson och Bengtson*;

från andra kammaren: herrar Jacobsson i Igelsbo, Hellbacken, fru

Sandström*, herrar Nilsson i Göteborg, Hagård, Lundberg, Carlsson i Bakeröd

och Andersson i Alfredshem.

Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.