Utlåtande i anledning av väckta motioner om förslag till 1951 års riksdag i syfte att genomföra reformen med fria läkemedel. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 284 i första kammaren av herr Öhman och herr Persson, Helmer, samt nr 373 i andra kammaren av herr Hagberg i Luleå m. fl.
1951-04-13 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1951:23, Utlåtande i anledning av väckta motioner om förslag till 1951 års riksdag i syfte att genomföra reformen med fria läkemedel. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 284 i första kammaren av herr Öhman och herr Persson, Helmer, samt nr 373 i andra kammaren av herr Hagberg i Luleå m. fl.
Dokumentets text
10
Andra lagutskottets utlåtande nr 23.
Nr 23.
Utlåtande i anledning av väckta motioner om förslag till 1951 års
riksdag i syfte att genomföra reformen med fria läkemedel.
Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,
till lagutskott hänvisade motioner, nr 284 i första kammaren av herr
Öhman och herr Persson, Helmer, samt nr 373 i andra kammaren av herr
Hagberg i Luleå m. fl.
I motionerna, vilka äro likalydande, har hemställts, »att riksdagen måtte
besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om förslag till innevarande
års riksdag i syfte att genomföra fria läkemedel från och med den
1 januari 1952».
Beträffande de skäl, som åberopats för detta yrkande, får utskottet hänvisa
till motionerna.
Den obligatoriska sjukförsäkring, som grundas på lagen om allmän sjukförsäkring,
utfärdad den 3 januari 1947 (nr 1), är icke avsedd att innefatta
rätt till ersättning för vare sig sjukhusvård eller läkemedel. Anledningen
härtill är, att enligt statsmakternas i samband med sjukförsäkringslagens
antagande år 1946 fattade principbeslut sjukhusvården och
läkemedlen ansetts böra utbrytas ur sjukförsäkringen och avkopplas från
sjukkassornas verksamhet. Avsikten är emellertid, att dessa förmåner skola
tillhandahållas medborgarna utom ramen för försäkringen.
I fråga om läkemedlen skall detta i princip tillgå så, att medborgarna få
rätt att å apotek erhålla läkemedel i vissa fall helt gratis och i andra fall
till nedsatt pris, samt att apoteken därefter direkt från statsverket skola få
ersättning för sina utlägg. Förutsättning för att läkemedel skall erhållas
kostnadsfritt eller till nedsatt pris skall vara, att läkemedlet finnes upptaget
i en fastställd läkemedelsförteckning samt att det ordinerats av läkare.
När nyssnämnda principbeslut fattades, förutsattes det, att sedan de närmare
detaljerna klarlagts, frågan ånyo skulle underställas riksdagens prövning
i särskild ordning.
Vid antagandet år 1946 av lagen om allmän sjukförsäkring bestämdes tidpunkten
för lagstiftningens genomförande till den 1 juli 1950. Genom lag
den 17 december 1948 (nr 733) förordnades om uppskov med ikraftträdandet
till den 1 juli 1951. Slutligen har genom lag den 8 december 1950 (nr
11
Andra lagutskottets utlåtande nr 23.
621) förordnats, att lagstiftningen skall genomföras vid tidpunkt, som av
statsmakterna framdeles skall bestämmas.
Förslaget till lag om allmän sjukförsäkring förelädes 1946 års höstriksdag
genom proposition nr 312. Propositionen behandlades av tredje
särskilda utskottet. I sitt utlåtande nr 1 till 1946 års riksdag anförde
utskottet — som till behandling förehade bland andra en motion,
II: 576, vari hemställdes, att läkemedel till barn under 16 år skulle bekostas
helt av staten samt att läkemedelsrabatterna måtte införas snarast möjligt
utan avvaktan på sjukpennings- och sjulcvårdsförsäkringens genomförande
— bland annat följande:
Utskottet har bemärkt, att i propositionen ej direkt angivits, när den bebådade
läkemedelsreformen avses skola träda i kraft. Enligt utskottets mening
föreligger icke sådant samband mellan de i propositionen skisserade
detaljerna till lösning av frågan i sin helhet, att de när det gäller tidpunkten
för genomförandet äro ovillkorligt bundna vid varandra. Skäl tala för att
läkemedlen utan onödigt uppskov förbilligas för allmänheten, och hinder
synes icke föreligga att genomföra denna del av sjukvårdsreformen tidigare
än reformen i övrigt. Utskottet förutsätter emellertid att Kungl. Maj :t ägnar
denna fråga tillbörlig uppmärksamhet och anser därför att motionen II: 576
icke bör föranleda någon riksdagens vidare åtgärd.
I proposition nr 252 till 1950 års riksdag (höstsessionen), varigenom
förslag om anstånd med ikraftträdande av lagen om allmän sjukförsäkring
till tidpunkt, som framdeles skall bestämmas av Konungen med riksdagen,
förelädes riksdagen, anmärkte föredragande departementschefen,
statsrådet Möller, till en början, att enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den
9 juni 1950 chefen för finansdepartementet den 10 i samma månad tillkallat
sakkunniga med uppdrag att verkställa utredning angående den ekonomiska
långtidsplaneringen på det samhällsekonomiska och statsfinansiella
området. Departementschefen anförde vidare angående möjligheterna
att genomföra sjukförsäkringsreformen i etapper bland annat följande:
»Emellertid
kan sambandet mellan de tre olika delar, som ingå i reformkomplexet,
icke sägas vara sådant att de alla med nödvändighet måste
genomföras vid en och samma tidpunkt. I och för sig torde det ej vara något
som hindrar att reformen realiseras etappvis, t. ex. så att sjukhusvårdsreformen
eller läkemedelsreformen genomföres före den obligatoriska sjukförsäkringen.
Tvärtom synas skäl tala för att särskilt läkemedelsreformen
erhåller visst företräde. Härvidlag uppkomma dock avvägningsspörsmål,
vilka äro så intimt avhängiga av resultatet av den förut berörda, nu pågående
långtidsutredningen, att det icke synes vara möjligt att nu taga ställning
till dem.»
Av propositionen framgår därjämte att kostnadsökningen för statsverket
i anledning av läkemedelsreformen, som när denna beslöts uppskattades
till 18 miljoner kronor för budgetåret 1950/51, hösten 1950 beräknades
komma att draga cn årlig kostnad av åtminstone 36 miljoner kronor.
12
Andra lagutskottets utlåtande nr 23.
Propositionen nr 252/1950 behandlades av andra lagutskottet, som till
behandling förehade bl. a. i anledning av propositionen väckta motionen
II: 644 av fru Eriksson i Stockholm. I nämnda motion hemställdes, att riksdagen
måtte begära av Kungl. Maj :t, att en plan uppgjordes för förverkligandet
av den stora reformen av kostnaderna för enskilda sjuka och att
därvid läkemedelsreformen finge komma i första hand och att fri läkarvård
för barn övervägdes, då den ekonomiska situationen ljusnat.
Utskottet anförde i sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 50, beträffande
nu ifrågavarande spörsmål bland annat följande:
»Utskottet ansluter sig till den ståndpunkten, att om förutsättningar saknas
för reformens förverkligande i dess helhet, man bör försöka genomföra
reformen i etapper. I motionen II: 644 yrkas, att riksdagen av Kungl.
Maj :t måtte begära, att en plan skall uppgöras angående reformens genomförande
och att därvid läkemedelsreformen får komma i forsta hand och
att fri läkarvård för barn överväges, då den ekonomiska situationen ljusnat.
Om sjukförsäkringsreformen skall genomföras i etapper bör uppenbarligen,
såsom motionären framhållit, en plan därför uppgöras och tidpunkterna
för de olika delreformernas genomförande om möjligt fastställas.
En sådan plan torde emellertid icke kunna uppgöras förrän man
genom långtidsutredningen fått klarlagt de ekonomiska möjligheterna för
det fortsatta reformarbetet.
Starka skäl kunna otvivelaktigt åberopas för att läkemedelsreformen bör
givas företräde. Det synes angeläget att läkemedlen snarast möjligt förbilligas
för allmänheten. Statens kostnader för läkemedelsreformen ha nu
beräknats till 36 miljoner kronor om året eller dubbelt så mycket som
enligt 1946 års beräkningar. Den fria sjukhusvården och sjukförsäkringen
komma emellertid var för sig att betinga avsevärt högre kostnader, detta
även om kostnaderna för den obligatoriska försäkringen kunna nedbringas
genom en omreglering av förhållandet mellan statsbidrag och medlemsavgifter.
Ur rent ekonomiska synpunkter synes således denna reform först
bliva möjlig att realisera. Av betydelse för bedömande av frågan, i vilken
ordning reformerna böra förverkligas, blir emellertid resultatet av de pågående
utredningarna. Utskottet anser sig därför icke nu böra taga slutlig
ställning till detta spörsmål.»
Utskottet. I sitt härovan omnämnda utlåtande till fjolårets riksdag uttalade
utskottet, att man, om förutsättningar för sjukförsäkringsreformens
förverkligande i dess helhet saknades, borde försöka genomföra reformen
i etapper samt att starka skäl otvivelaktigt kunde åberopas för att läkemedelsreformen
borde givas företräde. Utskottet framhöll emellertid vidare,
att resultatet av vissa pågående utredningar, bl. a. 1950 års långtidsutredning,
bleve av betydelse för bedömande av frågan, i vilken ordning reformerna
borde förverkligas. Utskottet ansåg sig därför icke då böra taga slutlig
ställning till ifrågavarande spörsmål. Av årets riksdagsberättelse framgår,
att långtidsutredningen beräknar slutföra sitt arbete under första hälften
av innevarande år. Vidare må anmärkas, att pensionsstvrelsen numera
slutfört ett styrelsen av Kungl. Maj :t meddelat uppdrag att bl. a. undersöka
13
Andra lagutskottets utlåtande nr 23.
i vad mån genom en ändrad fördelning av kostnaderna statens utgifter för
den obligatoriska sjukförsäkringen kunde nedbringas. På grund härav och
med hänsyn till departementschefens uttalande i propositionen nr 252 till
1950 års riksdag förutsätter utskottet, att Kungl. Maj:t, om resultatet av
långtidsutredningen giver anledning därtill, inom kort kommer att upptaga
förevarande spörsmål till prövning och framlägga de förslag, som därav
kunna föranledas. Någon skrivelse i ämnet anser utskottet därför icke nu
böra komma i fråga.
Utskottet får på grund av vad sålunda anförts hemställa,
att förevarande motioner, I: 284 och II: 373, icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 13 april 1951.
På andra lagutskottets vägnar:
DAVID NORMAN.
Vid detta ärendes behandling ha närvarit
från första kammaren: herrar Norman, Forslund, Sten, Sunne, Nils
Elowsson, Isaksson och Bengtson*;
från andra kammaren: herrar Jacobsson i Igelsbo, Hellbacken, fru
Sandström*, herrar Nilsson i Göteborg, Hagård, Lundberg, Carlsson i Bakeröd
och Andersson i Alfredshem.
Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.