Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om ändring av 3 § 3 mom. lagen om folkpensionering.

1951-04-19 · 6 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1951:24, Utlåtande i anledning av väckt motion om ändring av 3 § 3 mom. lagen om folkpensionering.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 24.

1

Nr 24.

Utlåtande i anledning av väckt motion om ändring av 3 § 3 mom.

lagen om folkpensionering.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 18,

vilken behandlats av andra lagutskottet, ha herrar Jonsson i Järvsand och

Andersson i Alfredshem hemställt, »att riksdagen ville för sin del antaga

följande förslag till

Lag

om ändrad lydelse av 3 § lagen den 29 juni 1946 (nr 431) om folkpensionering.

Härigenom förordnas, att 3 § lagen den 29 juni 1946 om folkpensionering

fr. o. in. den 1 juli 1951 skall ha ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)

---saknad ledsyn.

3 §•

1 inom. Rätt till---sextiosju år.

2 mom. För tid

3 mom. Har sådan höggradig nedsättning

av arbetsförmågan som i 2

inom. sägs varit oavbrutet bestående

minst elt år och kan den, utan att

anses varaktig, antagas bliva bestående

ytterligare avsevärd tid, skall

därunder utgå folkpension i form av

sjukbidrag.

4 mom. Änka, som

3 mom. Kan sådan höggradig nedsättning

av arbetsförmågan, som i 2

mom. sägs, utan att anses varaktig,

antagas bliva bestående minst ett år,

skall därunder utgå folkpension i

form av sjukbidrag.

femtiofem år.

Motionärerna ha vidare hemställt, att, därest skäl ansåges föreligga att

bibehålla tidsbestämmelsen bakåt som villkor för sjukbidrag, möjligheten

att slopa ordet »oavbrutet» i ifrågavarande lagrum undersöktes.

Beträffande de skäl, som åberopats till stöd för dessa yrkanden, får utskottet

hänvisa till motionen.

Över motionen har utskottet i den ordning 46 § riksdagsordningen föreskriver

inhämtat yttrande från pensionsstyrelsen.

Bihang till riksdagens protokoll 1951. 9 samt. 2 avd. Nr 24.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 2k.

Enligt 3 § 2 inom. ovannämnda lag utgår för tid före fyllda sextiosju år

folkpension i form av invalidpension till den, som på grund av kropps- eller

sinnessjukdom, sinnesslöhet, vanförhet eller annat lyte är ur stånd att försörja

sig genom sådant arbete som motsvarar hans krafter och färdigheter,

under förutsättning att nedsättningen av arbetsförmågan kan anses varaktig.

Har sådan höggradig nedsättning av arbetsförmågan som nyss sagts

varit oavbrutet bestående minst ett år och kan den, utan att anses varaktig,

antagas bliva bestående ytterligare avsevärd tid, skall, enligt 3 § 3 mom.,

därunder utgå folkpension i form av sjukbidrag.

Enligt 27 § lagen om allmän sjukförsäkring utgår sjukpenning vid varje

sammanhängande sjuklighetstillstånd för i princip högst sjuhundratrettio

dagar. Vid tillämpningen av denna bestämmelse skall sjukdomsfall, som inträffar

under tid för vilken sjukpenning utgives eller inom nittio dagar

efter den sista dag för vilken sjukpenning utgivits, räknas såsom samma

sjukdomsfall som det tidigare fallet. Enligt lag den 8 december 1950 har

ikraftträdandet av lagen om allmän sjukförsäkring uppskjutits tills vidare.

Social värd skom mitten uttalade i sitt i november 1945 avgivna betänkande

(SOU 1945:40), innefattande utredning och förslag angående lag

om folkpensionering, vilket betänkande ligger till grund för lagen om folkpensionering,

i fråga om villkoren för erhållande av sjukbidrag bland annat

följande:

»Uppenbarligen kan det ibland förhålla sig så att, därest en person söker

folkpension i början av ett sjukdomstillstånd, nedsättningen av hans arbetsförmåga

kan bedömas bli så långvarig, att han bör äga rätt till invalidpension,

under det att bedömandet skulle bli ett annat, därest han väntat två

år, d. v. s. till dess sjukhjälpstiden från sjukkassan gått till ända, med att

söka pension. I sistnämnda fall kanske den återstående tiden av arbetsoförmåga

eller nedsatt arbetsförmåga bedömes till allenast ett år eller ännu

kortare tid. Den omständigheten, att vederbörande väntar med att söka

folkpension till dess sjukhjälpstiden gått till ända, bör dock icke försätta

honom i ett sämre läge, än han skulle ha varit, därest han tidigare sökt

folkpension.»

Kommittén föreslog, att i dylika fall en tidsbegränsad pension, benämnd

sjukbidrag, skulle kunna utgå. Sådant bidrag borde även kunna utgå i andra

fall, där nedsättningen av arbetsförmågan visserligen kunde antagas bli

relativt långvarig men där den ej kunde anses såsom varaktig eller det vore

ovisst huruvida den vore sådan. Emellertid borde enligt kommitténs mening

tämligen stränga fordringar uppställas i fråga om varaktigheten av arbetsförmågans

nedsättning även för utgivande av sjukbidrag.

Kommittén anförde härom vidare:

»Det kan nämligen icke vara lämpligt att för utgivande av hjälp under

allenast en eller annan månad verkställa den ingående prövning, som bör

opaginerad Kontrollera mot PDF

nr SA.

.3

erfordras för beviljande av folkpension. Om sjukbidrag beviljades vid kortare

tids nedsättning av arbetsförmågan än ett par år, skulle folkpensioneringen

vidare komma att i viss mån tjänstgöra såsom en sjukförsäkring vid

sidan av den allmänna sjukförsäkringen. Särskild risk härför skulle föreligga,

om folkpension kunde utgå redan från början av tillstånd av nedsatt

arbetsförmåga, vilka icke kunna anses såsom varaktiga. I dylika fall bereder

det ofta avsevärd svårighet att bedöma huru länge arbetsförmågans nedsättning

kan antagas komma att bestå, föirän densamma varit beståndande viss

tid. Kommittén har därför såsom villkor för rätt till sjukbidrag uppställt

dels att nedsättningen av arbetsförmågan vid ansökningstillfället varit oavbrutet

bestående minst ett år samt dels att nedsättningen utan att kunna

anses varaktig dock kan antagas komma att bestå ytterligare avsevärd tid.

Rörande tolkningen av uttrycket »avsevärd tid» må nämnas att kommittén

förutsatt att rätt till sjukbidrag allenast skall föreligga, där nedsättningen

av arbetsförmågan kan antagas bestå minst två år, av vilken tid ett år eller

möjligen något mera får avse tid före ansökningstillfället. Dessa villkor

kunna i undantagsfall leda till att en lucka uppkommer mellan hjälpen från

sjukförsäkringen och hjälpen från folkpensioneringen. Detta förhållande

torde i praktiken knappast bli av betydelse, särskilt som sjukförsäkringen

i princip fordrar total arbetsoförmåga under det att för rätt till sjukbidrag

allenast erfordras med två tredjedelar nedsatt arbetsförmåga.»

1 proposition nr 220 till 1946 års riksdag, varigenom förslag till förevarande

lag om folkpensionering förelädes riksdagen, uttalade föredragande

departementschefen, statsrådet Möller, i fråga om villkoren för erhållande

av sjukbidrag, att man möjligen kunde hysa någon tvekan om det berättigade

i kommittéförslagets fordran på att nedsättningen i arbetsförmågan

skulle ha varit bestående ett helt år innan rätt til! sjukbidrag inträdde. I

avbidan å verkningarna av de ifrågavarande bestämmelserna ansåg departementschefen

sig dock böra följa kommittéförslaget i denna del.

Pensions styrelsen erinrar i sitt över motionen avgivna yttrande til! en

början att, såsom motionärerna framhållit, nackdelar föreligga med nu

gällande lydelse av 3 § 3 mom. folkpensioneringslagen, samt anför vidare:

En mycket stor del av dem som söka sjukbidrag torde vara personer

lidande av olika slag av tuberkulos, främst då lungtuberkulos. Med de nya

behandlingsmetoderna på detta område torde det vara synnerligen svårt, i

många fall till och med ogörligt, att redan i början av sjukdomsföidoppet,

innan vård och behandling påbörjats eller resultaten därav hunnit visa sig,

uttala sig om huru länge den höggradiga nedsättningen av arbetsförmågan

kommer att bestå. Sedan ansökningen bifallits och sjukbidraget börjat utbetalas,

tillfrisknar måhända pensionstagaren rätt snart och börjar arbeta

—- vården och behandlingen, som kanske påbörjats först efter det att läkarutlåtandet

utfärdades, visa sig måhända ha haft ett gynnsammare resultat

än vad man vid insjuknandet beräknade. Arbetsförmågan visar sig då efteråt

ha varit höggradigt nedsatt under måhända blott 5—6 månader eller ännu

kortare tid, vadan sjukbidrag ej alls skulle ha utgått. Vad nu anförts angående

tuberkidosfallen, torde i ej ringa utsträckning vara tillämpligt även

på andra sjukdomstyper, som föranleda sjukbidragsansökningar. Fall av

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande n

9''i

ovan beskriven art kunna givetvis inträffa någon gång även med nuvarande

utformning av sjukbidragsbestämmelserna, men det är sannolikt, att antalet

sådana fall kommer att högst avsevärt öka, om motionärernas förslag om att

slopa hela karenstiden genomföres. Likaledes torde man då kunna vänta

sig en ej oväsentlig ökning av antalet avslagna sjukbidragsansökningar.

Sjukbidrag torde nämligen ofta komma att sökas på tämligen lösa grunder

för varjehanda rätt snart övergående sjukdomar. Antingen sjukbidrag, på

sätt nyss nämnts, felaktigt beviljas med ty åtföljande förluster för stat och

kommun eller sjukbidragsansökningar i vidgad omfattning avslås, ökas för

övrigt pensionsstyrelsens arbetsbörda utan att någon motsvarande samhällsvinst

göres.

Med hänsyn härtill anser sig pensionsstyrelsen ej kunna förorda det av

motionärerna föreslagna borttagandet av hela karenstiden. Däremot anser

styrelsen skäl föreligga för att minska densamma från nuvarande ett år till

sex månader. När sex månader med höggradig nedsättning av arbetsförmågan

förflutit, torde man vanligtvis med rätt stor säkerhet kunna förutsäga,

huru länge nedsättningen av arbetsförmågan kommer att vara; den

sjuke har då i regel erhållit vård och behandling under en ej alltför kort tid,

så att resultatet därav har hunnit visa sig. Rätt till sjukbidrag skulle alltså

föreligga, när eu höggradig nedsättning av arbetsförmågan kunde antagas

bestå minst ett år och sex månader, av vilken tid sex månader eller möjligen

något mera finge avse tid före ansökningstillfället.

Vad angår motionärernas alternativa förslag om att slopa ordet »oavbrutet»

i 3 § 3 mom. folkpensioneringslagen, får pensionsstyrelsen framhålla,

att styrelsen i sin praxis ej tolkar detta ord alltför strängt. Sjukbidrag

brukar beviljas, därest förutsättningarna i övrigt härför äro för handen,

även om i den höggradiga nedsättningen av arbetsförmågan under karenstiden

funnits avbrott på ett par månader. I praktiken är det alltså blott mera

avsevärda perioder av arbetsförmåga under karenstiden, som utesluta från

rätt till sjukbidrag. Även med styrelsens nyssnämnda praxis härvidlag

kunna givetvis olägenheter uppkomma av kravet på att arbetsförmågan skall

ha varit oavbrutet nedsatt. Genom den minskning av karenstiden från ett

år till sex månader, som styrelsen förordar, torde emellertid nackdelarna

av en fordran på oavbruten nedsättning av arbetsförmågan i väsentlig mån

försvinna.

Under åberopande av vad sålunda anförts, får pensionsstyrelsen, som

finner sig icke kunna tillstyrka någon av de i motionen föreslagna ändringarna

av 3 § 3 mom. folkpensioneringslagen, för sin del förorda, att utirycket

»ett år» i lagrummet utbytes mot »sex månader».

Den föreslagna ändringen borde enligt pensionsstyrelsens mening träda

i kraft den 1 juli 1951.

Utskottet. På grund av att lagen om allmän sjukförsäkring icke såsom

ursprungligen avsågs trädde i kraft vid samma tidpunkt som lagen om

folkpensionering kommo, såsom motionärerna framhållit, bestämmelserna

om rätt till sjukbidrag i sistnämnda lag att bliva förenade med vissa icke

helt tillfredsställande verkningar. Med hänsyn härtill och då iluaftträdan
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

.)

Andra lagutskottets utlåtande nr 2i.

det av lagen om allmän sjukförsäkring genom lag den 8 december 1950

uppskjutits till tidpunkt, som av statsmakterna framdeles skall bestämmas,

finner utskottet starka skäl tala för en uppmjukning av de tämligen stränga

villkor, som för utgivande av sjukbidrag uppställts i fråga om varaktigheten

av arbetsförmågans nedsättning.

I motionen har föreslagits, att en dylik uppmjukning i första hand måtte

ske genom sådan ändring av 8 § 3 mom. i lagen om folkpensionering, att

sjukbidrag kan utgå redan från början av tillstånd av nedsatt arbetsförmåga,

vilka utan att kunna anses varaktiga dock kunna antagas bestå

minst ett år. Om en sådan lagändring genomfördes, skulle otvivelaktigt de

av motionärerna påtalade verkningarna av de nuvarande bestämmelserna

undanröjas. Å andra sidan torde det, såsom pensionsstyrelsen i sitt över

motionen avgivna yttrande närmare utvecklat, bereda avsevärda svårigheter

att redan i början av ett sjukdomsförlopp avgöra hur länge den

höggradiga nedsättningen av arbetsförmågan kommer att bestå. Härtill

kommer att den av motionärerna föreslagna ändringen, såsom pensionsstyrelsen

i sitt yttrande påtalat, även ur administrativ synpunkt förefaller

mindre lämplig. Utskottet anser sig med hänsyn härtill icke kunna tillstyrka,

att karenstiden helt slopas.

Däremot finner utskottet i likhet med pensionsstyrelsen skäl föreligga

för en minskning av karenstiden från ett år till sex månader. Även om en

sådan åtgärd icke är ägnad att helt undanröja de olägenheter, som äro förknippade

med nuvarande bestämmelser om rätt till sjukbidrag, torde den

dock innebära en förbättring i förhållande till dessa. Några olägenheter av

den art, som skulle uppkomma, därest karenstiden helt slopades, synas

icke därigenom behöva befaras.

Vad angår motionärernas alternativa yrkande, att ordet »oavbrutet» i

förevarande bestämmelse måtte slopas, framgår av pensionsstyrelsens yttrande,

att styrelsen i sin praxis ej tolkar detta ord alltför strängt. Vidare

torde vissa av de olägenheter, som äro förenade med fordran på oavbruten

nedsättning av arbetsförmågan, komma att undanröjas genom den av utskottet

förordade minskningen av karenstiden. Utskottet anser med hänsyn

härtill skäl ej föreligga för en lagändring i enlighet med nämnda

yrkande.

Den av utskottet här ovan förordade minskningen av karensliden med

sex månader kommer otvivelaktigt att medföra en viss ökning av kostnaderna

för sjukbidragen. Med hänsyn härtill och då anslagen för budgetåret

1951/52 avseende bidrag till folkpensioner in. in. samt indexlillägg å folkpensioner

redan varit föremål för riksdagens prövning bör enligt utskottets

mening den erforderliga lagändringen icke redan nu vidtagas, utan bör

frågan lämpligen av Kungl. Maj:l upptagas till förnyad prövning.

Under åberopande av vad sålunda antörts får utskottet hemställa,

opaginerad Kontrollera mot PDF

G

Andra lagutskottets uttalande nr 24.

A. att riksdagen i anledning av förevarande motion,

II: 18, måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla, att Kung].

Maj:t ville till omprövning företaga spörsmålet om eu

minskning av karenstiden för rätt till sjukbidrag enligt

lagen om folkpensionering samt för 1952 års riksdag framlägga

de förslag, som därav kunna föranledas;

B. att motionen, i den mån den icke besvarats genom

vad utskottet ovan under A. hemställt, icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 19 april 1951.

På andra lagutskottets vägnar:

EDVIN JACOBSSON.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Forslund, Hallagård, Sten, Wistrand*,

Sunne, Nils Elowsson, Uhlén och fru Svenson*;

från andra kammaren: herrar Jacobsson i Igelsbo, Hellbacken, fru

Johansson i Norrköping, herrar Nilsson i Göteborg, Hagård, Carlsson i

Bakeröd, Andersson i Alfredshem och fru Sjöstrand.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Iduns tryckeri, Esselte AD. Stockholm 1951

116294

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1951:229 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen under åttonde huvudtiteln gjorda framställning angående anslag för budgetåret 195 s. 1 i texten