Utlåtande i anledning av väckt motion om ändring av 3 § 3 mom. lagen om folkpensionering.
1951-04-19 · 6 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 3 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1951:24, Utlåtande i anledning av väckt motion om ändring av 3 § 3 mom. lagen om folkpensionering.
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande nr 24.
1
Nr 24.
Utlåtande i anledning av väckt motion om ändring av 3 § 3 mom.
lagen om folkpensionering.
I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 18,
vilken behandlats av andra lagutskottet, ha herrar Jonsson i Järvsand och
Andersson i Alfredshem hemställt, »att riksdagen ville för sin del antaga
följande förslag till
Lag
om ändrad lydelse av 3 § lagen den 29 juni 1946 (nr 431) om folkpensionering.
Härigenom förordnas, att 3 § lagen den 29 juni 1946 om folkpensionering
fr. o. in. den 1 juli 1951 skall ha ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Gällande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)
---saknad ledsyn.
3 §•
1 inom. Rätt till---sextiosju år.
2 mom. För tid
3 mom. Har sådan höggradig nedsättning
av arbetsförmågan som i 2
inom. sägs varit oavbrutet bestående
minst elt år och kan den, utan att
anses varaktig, antagas bliva bestående
ytterligare avsevärd tid, skall
därunder utgå folkpension i form av
sjukbidrag.
4 mom. Änka, som
3 mom. Kan sådan höggradig nedsättning
av arbetsförmågan, som i 2
mom. sägs, utan att anses varaktig,
antagas bliva bestående minst ett år,
skall därunder utgå folkpension i
form av sjukbidrag.
femtiofem år.
Motionärerna ha vidare hemställt, att, därest skäl ansåges föreligga att
bibehålla tidsbestämmelsen bakåt som villkor för sjukbidrag, möjligheten
att slopa ordet »oavbrutet» i ifrågavarande lagrum undersöktes.
Beträffande de skäl, som åberopats till stöd för dessa yrkanden, får utskottet
hänvisa till motionen.
Över motionen har utskottet i den ordning 46 § riksdagsordningen föreskriver
inhämtat yttrande från pensionsstyrelsen.
Bihang till riksdagens protokoll 1951. 9 samt. 2 avd. Nr 24.
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 2k.
Enligt 3 § 2 inom. ovannämnda lag utgår för tid före fyllda sextiosju år
folkpension i form av invalidpension till den, som på grund av kropps- eller
sinnessjukdom, sinnesslöhet, vanförhet eller annat lyte är ur stånd att försörja
sig genom sådant arbete som motsvarar hans krafter och färdigheter,
under förutsättning att nedsättningen av arbetsförmågan kan anses varaktig.
Har sådan höggradig nedsättning av arbetsförmågan som nyss sagts
varit oavbrutet bestående minst ett år och kan den, utan att anses varaktig,
antagas bliva bestående ytterligare avsevärd tid, skall, enligt 3 § 3 mom.,
därunder utgå folkpension i form av sjukbidrag.
Enligt 27 § lagen om allmän sjukförsäkring utgår sjukpenning vid varje
sammanhängande sjuklighetstillstånd för i princip högst sjuhundratrettio
dagar. Vid tillämpningen av denna bestämmelse skall sjukdomsfall, som inträffar
under tid för vilken sjukpenning utgives eller inom nittio dagar
efter den sista dag för vilken sjukpenning utgivits, räknas såsom samma
sjukdomsfall som det tidigare fallet. Enligt lag den 8 december 1950 har
ikraftträdandet av lagen om allmän sjukförsäkring uppskjutits tills vidare.
Social värd skom mitten uttalade i sitt i november 1945 avgivna betänkande
(SOU 1945:40), innefattande utredning och förslag angående lag
om folkpensionering, vilket betänkande ligger till grund för lagen om folkpensionering,
i fråga om villkoren för erhållande av sjukbidrag bland annat
följande:
»Uppenbarligen kan det ibland förhålla sig så att, därest en person söker
folkpension i början av ett sjukdomstillstånd, nedsättningen av hans arbetsförmåga
kan bedömas bli så långvarig, att han bör äga rätt till invalidpension,
under det att bedömandet skulle bli ett annat, därest han väntat två
år, d. v. s. till dess sjukhjälpstiden från sjukkassan gått till ända, med att
söka pension. I sistnämnda fall kanske den återstående tiden av arbetsoförmåga
eller nedsatt arbetsförmåga bedömes till allenast ett år eller ännu
kortare tid. Den omständigheten, att vederbörande väntar med att söka
folkpension till dess sjukhjälpstiden gått till ända, bör dock icke försätta
honom i ett sämre läge, än han skulle ha varit, därest han tidigare sökt
folkpension.»
Kommittén föreslog, att i dylika fall en tidsbegränsad pension, benämnd
sjukbidrag, skulle kunna utgå. Sådant bidrag borde även kunna utgå i andra
fall, där nedsättningen av arbetsförmågan visserligen kunde antagas bli
relativt långvarig men där den ej kunde anses såsom varaktig eller det vore
ovisst huruvida den vore sådan. Emellertid borde enligt kommitténs mening
tämligen stränga fordringar uppställas i fråga om varaktigheten av arbetsförmågans
nedsättning även för utgivande av sjukbidrag.
Kommittén anförde härom vidare:
»Det kan nämligen icke vara lämpligt att för utgivande av hjälp under
allenast en eller annan månad verkställa den ingående prövning, som bör
opaginerad Kontrollera mot PDF
nr SA.
.3
erfordras för beviljande av folkpension. Om sjukbidrag beviljades vid kortare
tids nedsättning av arbetsförmågan än ett par år, skulle folkpensioneringen
vidare komma att i viss mån tjänstgöra såsom en sjukförsäkring vid
sidan av den allmänna sjukförsäkringen. Särskild risk härför skulle föreligga,
om folkpension kunde utgå redan från början av tillstånd av nedsatt
arbetsförmåga, vilka icke kunna anses såsom varaktiga. I dylika fall bereder
det ofta avsevärd svårighet att bedöma huru länge arbetsförmågans nedsättning
kan antagas komma att bestå, föirän densamma varit beståndande viss
tid. Kommittén har därför såsom villkor för rätt till sjukbidrag uppställt
dels att nedsättningen av arbetsförmågan vid ansökningstillfället varit oavbrutet
bestående minst ett år samt dels att nedsättningen utan att kunna
anses varaktig dock kan antagas komma att bestå ytterligare avsevärd tid.
Rörande tolkningen av uttrycket »avsevärd tid» må nämnas att kommittén
förutsatt att rätt till sjukbidrag allenast skall föreligga, där nedsättningen
av arbetsförmågan kan antagas bestå minst två år, av vilken tid ett år eller
möjligen något mera får avse tid före ansökningstillfället. Dessa villkor
kunna i undantagsfall leda till att en lucka uppkommer mellan hjälpen från
sjukförsäkringen och hjälpen från folkpensioneringen. Detta förhållande
torde i praktiken knappast bli av betydelse, särskilt som sjukförsäkringen
i princip fordrar total arbetsoförmåga under det att för rätt till sjukbidrag
allenast erfordras med två tredjedelar nedsatt arbetsförmåga.»
1 proposition nr 220 till 1946 års riksdag, varigenom förslag till förevarande
lag om folkpensionering förelädes riksdagen, uttalade föredragande
departementschefen, statsrådet Möller, i fråga om villkoren för erhållande
av sjukbidrag, att man möjligen kunde hysa någon tvekan om det berättigade
i kommittéförslagets fordran på att nedsättningen i arbetsförmågan
skulle ha varit bestående ett helt år innan rätt til! sjukbidrag inträdde. I
avbidan å verkningarna av de ifrågavarande bestämmelserna ansåg departementschefen
sig dock böra följa kommittéförslaget i denna del.
Pensions styrelsen erinrar i sitt över motionen avgivna yttrande til! en
början att, såsom motionärerna framhållit, nackdelar föreligga med nu
gällande lydelse av 3 § 3 mom. folkpensioneringslagen, samt anför vidare:
En mycket stor del av dem som söka sjukbidrag torde vara personer
lidande av olika slag av tuberkulos, främst då lungtuberkulos. Med de nya
behandlingsmetoderna på detta område torde det vara synnerligen svårt, i
många fall till och med ogörligt, att redan i början av sjukdomsföidoppet,
innan vård och behandling påbörjats eller resultaten därav hunnit visa sig,
uttala sig om huru länge den höggradiga nedsättningen av arbetsförmågan
kommer att bestå. Sedan ansökningen bifallits och sjukbidraget börjat utbetalas,
tillfrisknar måhända pensionstagaren rätt snart och börjar arbeta
—- vården och behandlingen, som kanske påbörjats först efter det att läkarutlåtandet
utfärdades, visa sig måhända ha haft ett gynnsammare resultat
än vad man vid insjuknandet beräknade. Arbetsförmågan visar sig då efteråt
ha varit höggradigt nedsatt under måhända blott 5—6 månader eller ännu
kortare tid, vadan sjukbidrag ej alls skulle ha utgått. Vad nu anförts angående
tuberkidosfallen, torde i ej ringa utsträckning vara tillämpligt även
på andra sjukdomstyper, som föranleda sjukbidragsansökningar. Fall av
4
Andra lagutskottets utlåtande n
9''i
ovan beskriven art kunna givetvis inträffa någon gång även med nuvarande
utformning av sjukbidragsbestämmelserna, men det är sannolikt, att antalet
sådana fall kommer att högst avsevärt öka, om motionärernas förslag om att
slopa hela karenstiden genomföres. Likaledes torde man då kunna vänta
sig en ej oväsentlig ökning av antalet avslagna sjukbidragsansökningar.
Sjukbidrag torde nämligen ofta komma att sökas på tämligen lösa grunder
för varjehanda rätt snart övergående sjukdomar. Antingen sjukbidrag, på
sätt nyss nämnts, felaktigt beviljas med ty åtföljande förluster för stat och
kommun eller sjukbidragsansökningar i vidgad omfattning avslås, ökas för
övrigt pensionsstyrelsens arbetsbörda utan att någon motsvarande samhällsvinst
göres.
Med hänsyn härtill anser sig pensionsstyrelsen ej kunna förorda det av
motionärerna föreslagna borttagandet av hela karenstiden. Däremot anser
styrelsen skäl föreligga för att minska densamma från nuvarande ett år till
sex månader. När sex månader med höggradig nedsättning av arbetsförmågan
förflutit, torde man vanligtvis med rätt stor säkerhet kunna förutsäga,
huru länge nedsättningen av arbetsförmågan kommer att vara; den
sjuke har då i regel erhållit vård och behandling under en ej alltför kort tid,
så att resultatet därav har hunnit visa sig. Rätt till sjukbidrag skulle alltså
föreligga, när eu höggradig nedsättning av arbetsförmågan kunde antagas
bestå minst ett år och sex månader, av vilken tid sex månader eller möjligen
något mera finge avse tid före ansökningstillfället.
Vad angår motionärernas alternativa förslag om att slopa ordet »oavbrutet»
i 3 § 3 mom. folkpensioneringslagen, får pensionsstyrelsen framhålla,
att styrelsen i sin praxis ej tolkar detta ord alltför strängt. Sjukbidrag
brukar beviljas, därest förutsättningarna i övrigt härför äro för handen,
även om i den höggradiga nedsättningen av arbetsförmågan under karenstiden
funnits avbrott på ett par månader. I praktiken är det alltså blott mera
avsevärda perioder av arbetsförmåga under karenstiden, som utesluta från
rätt till sjukbidrag. Även med styrelsens nyssnämnda praxis härvidlag
kunna givetvis olägenheter uppkomma av kravet på att arbetsförmågan skall
ha varit oavbrutet nedsatt. Genom den minskning av karenstiden från ett
år till sex månader, som styrelsen förordar, torde emellertid nackdelarna
av en fordran på oavbruten nedsättning av arbetsförmågan i väsentlig mån
försvinna.
Under åberopande av vad sålunda anförts, får pensionsstyrelsen, som
finner sig icke kunna tillstyrka någon av de i motionen föreslagna ändringarna
av 3 § 3 mom. folkpensioneringslagen, för sin del förorda, att utirycket
»ett år» i lagrummet utbytes mot »sex månader».
Den föreslagna ändringen borde enligt pensionsstyrelsens mening träda
i kraft den 1 juli 1951.
Utskottet. På grund av att lagen om allmän sjukförsäkring icke såsom
ursprungligen avsågs trädde i kraft vid samma tidpunkt som lagen om
folkpensionering kommo, såsom motionärerna framhållit, bestämmelserna
om rätt till sjukbidrag i sistnämnda lag att bliva förenade med vissa icke
helt tillfredsställande verkningar. Med hänsyn härtill och då iluaftträdan
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
.)
Andra lagutskottets utlåtande nr 2i.
det av lagen om allmän sjukförsäkring genom lag den 8 december 1950
uppskjutits till tidpunkt, som av statsmakterna framdeles skall bestämmas,
finner utskottet starka skäl tala för en uppmjukning av de tämligen stränga
villkor, som för utgivande av sjukbidrag uppställts i fråga om varaktigheten
av arbetsförmågans nedsättning.
I motionen har föreslagits, att en dylik uppmjukning i första hand måtte
ske genom sådan ändring av 8 § 3 mom. i lagen om folkpensionering, att
sjukbidrag kan utgå redan från början av tillstånd av nedsatt arbetsförmåga,
vilka utan att kunna anses varaktiga dock kunna antagas bestå
minst ett år. Om en sådan lagändring genomfördes, skulle otvivelaktigt de
av motionärerna påtalade verkningarna av de nuvarande bestämmelserna
undanröjas. Å andra sidan torde det, såsom pensionsstyrelsen i sitt över
motionen avgivna yttrande närmare utvecklat, bereda avsevärda svårigheter
att redan i början av ett sjukdomsförlopp avgöra hur länge den
höggradiga nedsättningen av arbetsförmågan kommer att bestå. Härtill
kommer att den av motionärerna föreslagna ändringen, såsom pensionsstyrelsen
i sitt yttrande påtalat, även ur administrativ synpunkt förefaller
mindre lämplig. Utskottet anser sig med hänsyn härtill icke kunna tillstyrka,
att karenstiden helt slopas.
Däremot finner utskottet i likhet med pensionsstyrelsen skäl föreligga
för en minskning av karenstiden från ett år till sex månader. Även om en
sådan åtgärd icke är ägnad att helt undanröja de olägenheter, som äro förknippade
med nuvarande bestämmelser om rätt till sjukbidrag, torde den
dock innebära en förbättring i förhållande till dessa. Några olägenheter av
den art, som skulle uppkomma, därest karenstiden helt slopades, synas
icke därigenom behöva befaras.
Vad angår motionärernas alternativa yrkande, att ordet »oavbrutet» i
förevarande bestämmelse måtte slopas, framgår av pensionsstyrelsens yttrande,
att styrelsen i sin praxis ej tolkar detta ord alltför strängt. Vidare
torde vissa av de olägenheter, som äro förenade med fordran på oavbruten
nedsättning av arbetsförmågan, komma att undanröjas genom den av utskottet
förordade minskningen av karenstiden. Utskottet anser med hänsyn
härtill skäl ej föreligga för en lagändring i enlighet med nämnda
yrkande.
Den av utskottet här ovan förordade minskningen av karensliden med
sex månader kommer otvivelaktigt att medföra en viss ökning av kostnaderna
för sjukbidragen. Med hänsyn härtill och då anslagen för budgetåret
1951/52 avseende bidrag till folkpensioner in. in. samt indexlillägg å folkpensioner
redan varit föremål för riksdagens prövning bör enligt utskottets
mening den erforderliga lagändringen icke redan nu vidtagas, utan bör
frågan lämpligen av Kungl. Maj:l upptagas till förnyad prövning.
Under åberopande av vad sålunda antörts får utskottet hemställa,
opaginerad Kontrollera mot PDF
G
Andra lagutskottets uttalande nr 24.
A. att riksdagen i anledning av förevarande motion,
II: 18, måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla, att Kung].
Maj:t ville till omprövning företaga spörsmålet om eu
minskning av karenstiden för rätt till sjukbidrag enligt
lagen om folkpensionering samt för 1952 års riksdag framlägga
de förslag, som därav kunna föranledas;
B. att motionen, i den mån den icke besvarats genom
vad utskottet ovan under A. hemställt, icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 19 april 1951.
På andra lagutskottets vägnar:
EDVIN JACOBSSON.
Vid detta ärendes behandling ha närvarit
från första kammaren: herrar Forslund, Hallagård, Sten, Wistrand*,
Sunne, Nils Elowsson, Uhlén och fru Svenson*;
från andra kammaren: herrar Jacobsson i Igelsbo, Hellbacken, fru
Johansson i Norrköping, herrar Nilsson i Göteborg, Hagård, Carlsson i
Bakeröd, Andersson i Alfredshem och fru Sjöstrand.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Iduns tryckeri, Esselte AD. Stockholm 1951
116294
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1951:229 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen under åttonde huvudtiteln gjorda framställning angående anslag för budgetåret 195 s. 1 i texten