Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om skyldighet för vissa värnpliktiga att fullgöra repetitionsoch beredskapsövningar m. ?/i., dels ock i ämnet väckta motioner.
1951-04-25 · 24 sidor, varav 23 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 23 av 24 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1951:25, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om skyldighet för vissa värnpliktiga att fullgöra repetitionsoch beredskapsövningar m. ?/i., dels ock i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande nr 25.
1
Nr 25.
Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till lag om skyldighet för vissa värnpliktiga
att fullgöra repetitions- och beredskapsövningar
m. ?/i., dels ock i ämnet väckta motioner.
Genom en den 16 mars 1951 dagtecknad proposition, nr 194, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj:t,
under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över
försvarsärenden, föreslagit riksdagen att antaga därvid fogade förslag till
1) lag om skyldighet för vissa värnpliktiga att fullgöra repetitions- och
beredskapsövningar;
2) lag med provisoriska bestämmelser om skyldighet för vissa värnpliktiga
tilldelade armén att fullgöra befälsövning; samt
3) lag om ändring i värnpliktslagen den 30 december 1941 (nr 967).
Lagförslagen äro av följande lydelse:
1) Förslag
till
Lag
om skyldighet för vissa värnpliktiga att fullgöra repetitionsoch
beredskapsövningar.
Härigenom förordnas som följer.
1 §•
Värnpliktiga tilldelade armén äro, därest ej Konungen i särskilda fall
annorlunda förordnar, skyldiga att i enlighet med vad nedan stadgas fullgöra
en eller flera repetitionsövningar om 30 dagar, i den mån sådan skyldighet
icke redan åvilar vederbörande.
Värnpliktiga födda under åren 1910—1913 skola fullgöra en repetitionsövning.
Värnpliktiga födda under åren 1914—1922 skola fullgöra två repetitionsövningar.
Viirnpliktiga födda år 1923 och senare skola fullgöra tre repetitionsövningar.
Repetitionsövning (efterutbildningsövning) fullgjord efter år 1945 skall tillgodoräknas
såsom fullgjord repetitionsövning enligt detta lagrum, dock icke
repetitionsövning som vid kavalleriet och hästanspända artilleriförband under
år 1949 fullgjorts i anslutning till första tjänstgöring av värnpliktiga hänförda
till besiktningsgrupperna 1—3.
1 —935 r.i Bihang till riksdagens protokoll 1951. 9 satnl. 2 avd. Nr 25.
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 25.
Undantagna från bestämmelserna i denna paragraf äro värnpliktiga vilka
efter utbildning vid flottan eller flygvapnet överförts till armén ävensom
värnpliktiga vilka hava att fullgöra fortsatt tjänstgöring enligt 27 § 1 mom. D
värnpliktslagen.
2§-
Värnpliktiga vid samtliga försvarsgrenar äro skyldiga att fullgöra beredskapsövning
enligt 27 § 2 mom. värnpliktslagen, i den mån sådan skyldighet
icke redan åvilar vederbörande.
3 §•
Beträffande tjänstgöring enligt denna lag gälla föreskrifterna i värnpliktslagen
i tillämpliga delar.
4§-
Värnpliktiga födda före år 1910 skola icke inkallas till repetitionsövning,
som enligt gällande bestämmelser må åligga dem att fullgöra.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trvcket i Svensk författningssamling.
2) Förslag
till
Lag
med provisoriska bestämmelser om skyldighet för vissa värnpliktiga
tilldelade armén att fullgöra befälsövning.
Härigenom förordnas som följer.
. 1 §''
Armén tilldelade värnpliktiga, vilka genomgått befälsutbildning eller, utan
att hava genomgått sådan utbildning, krigsplacerats såsom befäl, må kunna
åläggas att i anslutning till dem åliggande repetitionsövning fullgöra befälsövning
om tio dagar.
2 §•
Beträffande tjänstgöring enligt denna lag gälla föreskrifterna i värnpliktslagen
i tillämpliga delar.
3 §•
De närmare föreskrifter som erfordras för tillämpningen av denna lag
meddelas av Konungen.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och gäller till
den 1 juli 1952.
3
iAndra lagutskottets utlåtande nr 25.
3) Förslag
till
Lagom
ändring i värnpliktslagen den 30 december 1941 (nr 967).
Härigenom förordnas, att 6 §, 27 § 1 mom. B ocii 27 § 3 mom. värnpliktslagen
den 30 december 19411 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
angives.
(.Nuvarande lydelse.)
6 §•
De värnpliktiga---tilldelas
förband.
Värnpliktig tilldelad armén, kustartilleriet
eller flygvapnet, vilken äger
förutsättningar för utbildning till officer,
underofficer eller underbefäl, må
uttagas för sådan utbildning.
Uttagning för officersutbildning —
--sådan utbildning.
(Nuvarande lydelse.)
27 §.
1. De värnpliktigas utbildningstid.
B. Värnpliktig, som uttagits för utbildning
till officer eller underofficer
vid armén, kustartilleriet eller flygvapnet,
är enligt de närmare bestämmelser
Konungen meddelar skyldig att, utöver
den under A angivna tjänstgöringstiden,
efter första tjänstgöringens
avslutande fullgöra fortsatt tjänstgöring,
för utbildning till officer under
högst trehundrasextio dagar och för
utbildning till underofficer under
högst etthundraåttio dagar.
3. Särskilda bestämmelser.
A. Därest, på---han inkallats.
B. Där sådant---smittas spri
dande.
C. Varder fartyg,---äga rum.
(.Föreslagen lydelse.)
6 §•
De värnpliktiga---tilldelas
förband.
Värnpliktig, vilken äger förutsättningar
för utbildning till officer, underofficer
eller underbefäl, må uttagas
för sådan utbildning.
Uttagning för officersutbildning
--sådan utbildning.
{Föreslagen lydelse.)
27 §.
1. De värnpliktigas utbildningstid.
B. Värnpliktig, som uttagits för utbildning
till officer eller underofficer,
är enligt de närmare bestämmelser
Konungen meddelar skyldig att, utöver
den under A angivna tjänstgöringstiden,
efter avslutandet av första
tjänstgöring (tjänstgöring i en följd) fullgöra
fortsatt tjänstgöring, för utbildning
till officer under högst trehundrasextio
dagar och för utbildning till
underofficer under högst etthundraåttio
dagar.
3. Särskilda bestämmelser.
A. Därest, på---han inkallats.
B. Där sådant---smittas spri
dande.
C. Varder fartyg,---äga rum.
Senaste lydelse av 6 §, 27 § 1 mom. B och 27 § 3 mom., se SFS 1950: 225.
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 25:
(Nuvarande lydelse.)
D. Har värnpliktig under i 1 mom.
föreskriven tjänstgöring blivit fälld
till straff för rymning eller för undanhållande
av minst ett dygns varaktighet,
eller har hans tjänstgöring avbrutits för
verkställighet av straffarbete, omedelbart
ådömt fängelsestraff, ungdomsfängelse,
tvångsarbete, förvaring eller internering,
skall den tid, under vilken han varit
rymd eller undanhållit sig eller hans
tjänstgöring sålunda varit avbruten, ej
tillgodoräknas honom såsom tjänstgöringstid,
där ej Konungen för särskilda
fall annorledes förordnar. Vad
nu sagts skall även gälla tid, under vilken
värnpliktig varit frånvarande från
tjänstgöringen för avtjänande av arrest,
i den mån tiden överstiger tjugu dagar
då fråga är om första tjänstgöring eller
annan tjänstgörmg i följd om me>■ än
tvåhundra dagar eller, beträffande kortare
tjänstgöring, en tiondel av det antal
dagar tjänstgöringen omfattar.
I vilken ordning den värnpliktige
skall fullgöra återstående tjänstgöringsskyldighet
samt i vad mån därvid
må tillgodoräknas honom föregående
tjänstgöringstid, bestämmer Konungen.
E. Konungen förordnar, huruvida och
i vad mån värnpliktig må såsom fullgjord
tjänstgöring tillgodoräkna sig tid,
varunder han icke kunnat deltagai tjänstgöringen
på grund av sjukdom eller
skada, till vilken tjänstgöringen ej kan
antagas hava varit orsak.
F. Beträffande värnpliktiga,---
särskilt stadgat.
(.Föreslagen lydelsei)
D. Har värnpliktig under i 1 eller
2 mom. föreskriven tjänstgöring blivit
fälld till straff för rymning eller för
undanhållande, skall den tid, under
vilken han varit rymd eller undanhållit
sig, ej tillgodoräknas honom såsom
tjänstgöringstid, där ej Konungen
för särskilt fall annorledes förordnar.
Värnpliktig, vilken till följd av sjukdom
eller skada, vartill tjänstgöringen
kan antagas hava varit orsak, icke deltagit
i tjänstgöring, äger såsom tjänstgöringstid
tillgodoräkna sig den tid,
han sålunda varit frånvarande från
tjänstgöring.
Konungen förordnar huruvida och i
vad mån värnpliktig, som av annan anledning
än nu nämnts varit frånvarande
från tjänstgöringen, äger tillgodoräkna
sig tiden för frånvaron såsom tjänstgöringstid.
I vilken ordning värnpliktig, som
varit frånvarande från tjänstgöring utan
att tiden för frånvaron må tillgodoräknas
honom, skall fullgöra återstående
tjänstgöringsskyldighet samt i vad
mån därvid må tillgodoräknas honom
föregående tjänstgöringstid, bestämmer
ock Konungen.
E. Beträffande värnpliktiga,---
särskilt stadgat.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Andra lagutskottets utlåtande nr 25. 5
I samband med förevarande proposition bar utskottet till behandling förehaft
följande i anledning av propositionen väckta motioner, nämligen
inom första kammaren:
nr 470 av herr öhman och herr Persson, Helmer, samt
nr 490 av herr Lundgren, ävensom
inom andra kammaren:
nr 603 av herr Hagberg i Luleå m. fl.
I motionerna I: 470 och II: 603, vilka äro likalydande, har yrkats, »att riksdagen
måtte avslå Kungl. Maj:ts proposition nr 194».
I motionen I: 490 har hemställts, dels att vederbörande »bestämmelser i
inskrivningsförordningen och vämpliktslagen måtte utformas så att tillgodoräknande
av frånvaro på grand av sjukdom och skada begränsas till sådana
fall, där sjukdomen ådragits eller skadan inträffat under tjänsteutövning, samt
att frånvaro på grund av arreststraff icke får tillgodoräknas under några förhållanden,
dels att utskottet måtte utforma ändringsförslag i enlighet härmed».
Före propositionens avlämnande ha vid innevarande års riksdag väckts
likalydande motionerna nr 174 i första kammaren av herrar Ohlon, Andrén
och Gränebo och nr 231 i andra kammaren av herrar Hjalmar son, Hedlund i
Rådom och Ohlin.
I motionerna, som den 30 januari 1951 hänvisats till statsutskottet, bär
föreslagits, bland annat, att riksdagen måtte besluta,
»att första tjänstgöringen för värnpliktiga, uttagna till gruppchefer eller
motsvarande, skall förlängas med 30 dagar med verkan från och med den (de)
åldersklasser, som inrycka till första tjänstgöring våren 1951,
att värnpliktiga officerare, underofficerare och underbefäl skola fullgöra
tio dagars befälsövning före och i omedelbar anslutning till varje repetitionsövning,
att värnpliktiga gruppchefer av åldersklasserna 1947, 1948 och 1949 skola
fullgöra 30 dagars kompletterande utbildning, företrädesvis i anslutning till
den befäls- och repetitionsövning, som närmast åligger dem».
Motionerna ha den 25 april 1951 i bär berörda delar överlämnats till andra
lagutskottet och behandlats i samband med förevarande proposition.
Beträffande de skäl, som ligga till grund för de i propositionen framlagda
förslagen, ävensom i fråga om de skäl, vilka motionärerna åberopat till stöd
för sina yrkanden, får utskottet, i den män redogörelse därför ej lämnas i det
följande, hänvisa till propositionen och motionerna.
Propositionens huvudsakliga innehåll.
Enligt beslut av 1950 års riksdag (prop. nr 224; andra lagutskottets uti. nr
46; rd. skr. nr 340) skola arméns repetitionsövningar anordnas i krigsförband.
För att bereda möjlighet härtill ha vissa i vämpliktslagen tidigare angivna
tidsfrister för repetitionsövningamas fullgörande slopats. En fortsatt över
-
6
Andra lagutskottets utlåtande nr 25.
syn av hithörande bestämmelser — aktualiserad genom en av Kungl. Maj:t
för år 1951 beslutad forcering av repetitionsövningama — bär givit- vid handen,
att gällande bestämmelser rörande skyldighet att fullgöra dylika övningar
måste kompletteras. I det följande framlägges förslag till lagbestämmelser
i detta syfte. I anslutning härtill föreslås motsvarande bestämmelser
i fråga om beredskapsövningar.
Vidare föreslås eu lag med provisoriska bestämmelser av innebörd att
värnpliktigt befäl skall fullgöra en befälsövning om tio dagar i anslutning till
repetitionsövning.
Slutligen framlägges förslag till ändringar av värnpliktslagens bestämmelser
angående de värnpliktigas tjänstgöring i vissa avseenden m. m.
De angivna lagförslagen böra lämpligen behandlas var för sig.
I. Förslaget till lag om skyldighet för vissa värnpliktiga att fullgöra
repetitions- och beredskapsövningar.
Författningsbestämmelser m. m. intill 1950
års lagändring.
Propositionen innehåller å s. 6—10 en redogörelse för författningsbestämmelser
m. m. intill 1950 års lagändring avseende första tjänstgöring och efterföljande
utbildning samt beredskapsövning. Utskottet får hänvisa till denna
redogörelse.
1950 års beslut beträffande övningar i krigs
förband.
1950 års beslut om ändringar i värnpliktslagen innebar en övergång, såvitt
angick armén, från det dittills tillämpade systemet med repetitionsövningar
åldersklassvis till ett system enligt vilket repetitionsövningama skulle
anordnas i krigsförband. Det nya systemet innebär i princip att värnpliktiga
vilka äro krigsplacerade vid samma krigsförband fullgöra repetitionsövning
samtidigt och placerade å sina befattningar i krigsförbandet oberoende
av om de tillhöra skilda åldersklasser. Beträffande den närmare innebörden
av systemet må hänvisas till prop. 1950: 224 s. 30—39.
Såsom en konsekvens av övergången till krigsförbandsvisa repetitionsövningar
upphävdes genom 1950 års lag de gällande tidsspärrarna för fullgörande
av repetitions- och efterutbildningsövningar; samtidigt slopades begreppet
efterutbildningsövning och de nyss nämnda övningarna erhöllo den
enhetliga benämningen repetitionsövning.
1950 års lag trädde i kraft den 1 juli 1950. Genom övergångsbestämmelser
föreskrevs bland annat följande: I fråga om utbildningstidens längd skulle
beträffande de värnpliktiga som påbörjat första tjänstgöring (motsvarande)
före den 1 april 1948 äldre bestämmelser gälla; härigenom kvarstår för ifrågavarande
värnpliktiga skyldigheten att fullgöra föreskrivet antal repetitiomsövningar
enligt värnpliktslagen, oaktat de redan fullgjort en längre första
tjänstgöring än som gällde enligt 1948 års förordning och 1950 års lag. De
7
Andra lagutskottets utlåtande nr 25.
äldre värnpliktiga skulle emellertid ha att fullgöra repetitionsövningar i den
ordning den nya lagen stadgade; övningarna skulle således kunna fördelas
på hela värnpliktstiden, oberoende av dittills gällande tidsspärrar. Dylik
skyldighet stadgades även för de fall att tidsspärrama redan blivit överskridna
före lagens ikraftträdande.
Även i fråga om beredskapsövningar genomfördes vissa ändringar i vämpliktslagen
i anslutning till beslutet om repetitionsövningar i krigsförband.
Vid anmälan av propositionen i ämnet (s. 40 och 87) tillstyrktes ett av 1948
års vämpliktskommitté framställt förslag att även de förband som inkallades
till beredskapsövning (beredskapsförband) skulle utgöras av krigsförband.
Härav följde att möjlighet måste föreligga att till beredskapsövning inkalla
värnpliktiga ur samtliga åldersklasser och kategorier. På grund härav förordades
att tidsbegränsningen i 27 § 2 mom. ävensom det däri gjorda undantaget
för värnpliktiga i specialtjänst måtte få utgå. — Lagrummet ändrades
i enlighet härmed. Särskild övergångsbestämmelse, som skulle möjliggöra
att för beredskapsövningar taga i anspråk även äldre värnpliktiga, meddelades
dock icke.
Departementschefen.
Föredragande departementschefen, statsrådet Vougt, har i propositionen anfört:
Enligt det av 1950 års riksdag beslutade systemet med repetitionsövningar
i krigsförband vid armén avses i princip varje sådant förband skola fullgöra
en repetitionsövning under loppet av sex år. En förutsättning för att systemet
skall fungera tillfredsställande är att de till repetitionsövningar inkallade
krigsförbanden bliva någorlunda fulltaliga.
Krigsförbanden äro i regel sammansatta av värnpliktiga ur skilda åldersklasser.
Det blir därför erforderligt att i detta sammanhang taga i anspråk
även äldre värnpliktiga till betydande antal. Behovet av att taga i anspråk
äldre värnpliktiga är för närvarande relativt stort till följd av de yngsta
åldersklassernas svaga numerär och den forcering av övningsprogrammet som
befunnits erforderlig.
Emellertid ha många av dessa äldre värnpliktiga antingen redan fullgjort
all dem enligt äldre bestämmelser åliggande fredstjänstgöringsskyldighet
eller ock fått tillgodoräkna beredskapstjänstgöring såsom fullgjord repetitionsövning
eller i samband med beredskapen befriats från dylika övningar.
Vid planläggningen av repetitionsövningama bär det på grund härav befunnits
möta svårigheter att uppsätta ens tillnärmelsevis fulltaliga krigsförband.
Med hänsyn till det utrikespolitiska läget har Kungl. Maj:t i februari 1951
fattat beslut om en forcering av repetitionsövningsprogrammet för armén1.
Syftet med de sålunda planerade övningarna kommer att delvis förfelas, om
icke möjligheter föreligga att i ökad utsträckning inkalla även äldre värnpliktiga
till dylika övningar. Jag har därför ansett erforderligt att verkställa
1 En närmare redogörelse härför har lämnats i prop. 1051:108, till vilken torde fft hänvisas.
8
Andra lagutskottets utlåtande nr 25.
en översyn av gällande bestämmelser om skyldighet för värnpliktiga att fullgöra
repetitionsövningar.
Den förut lämnade redogörelsen ger vid handen att de bestämmelser som
reglera de äldre värnpliktigas ifrågavarande tjänstgöringsskyldighet äro mycket
skiftande. Detta sammanhänger därmed att olika varandra avlösande vämpliktslagar
äro tillämpliga och att de äldre värnpliktslagarna innehöllo skilda
tjänstgöringsregler för olika kategorier av arméns värnpliktiga (värnpliktiga
i ersättningsreserven, i linjetjänst etc.). Vidare ha som nyss berörts flera
åldersklasser under beredskapstiden fått tillgodoräkna beredskapstjänst som
fullgjord repetitionsövning. Endast genom individuell uppräkning skulle
därför kunna anges huruvida och i så fall i vad män repetitionsövningsskyldighet
åvilar dessa äldre värnpliktiga. Det har med hänsyn härtill icke ansetts
möjligt att, då det nu gäller att reglera tjänstgöringsskyldigheten, anknyta
till den tjänstgöringsskyldighet som enligt tillämpliga regler må föreligga.
I stället har den metoden valts att de värnpliktiga i särskild lag ålägges en
med hänsyn till deras ålder graderad sammanlagd tjänstgöringsskyldighet —
omfattande en, två respektive tre repetitionsövningar — oberoende av vad
deras skyldighet för närvarande omfattar. I lagtexten har detta uttryckts på
det sätt att de värnpliktiga förklaras vara skyldiga fullgöra angiven tjänstgöringsskyldighet,
»i den mån sådan skyldighet icke redan åvilar vederbörande».
De bedömanden, som ligga till grund för utmätandet av tjänstgöringsskyldigheten
— och som grundats på militära skäl och hänsyn till billighet
— ha lett till en uppdelning av de värnpliktiga efter deras ålder i tre kategorier.
Av dessa föreslås de äldsta, födda åren 1910—1913, skola fullgöra
en, värnpliktiga födda åren 1914—1922 två och värnpliktiga födda år 1923
och senare tre repetitionsövningar.
Yad härefter angår beredskapsövningarna får jag erinra om att i samband
med 1950 års lagändring förutsattes, att beredskapsförbanden skulle vara
krigsförband, vilken anordning borde gälla samtliga försvarsgrenar. En följd
därav var, såsom också framhölls i propositionen 1950: 224, att möjlighet
måste föreligga att till beredskapsövning inkalla värnpliktiga ur samtliga
åldersklasser och kategorier. På grund av lydelsen av övergångsbestämmelserna
till 1941 års vämpliktslag är det emellertid icke möjligt att för beredskapsövning
enligt nämnda lag i dess lydelse av år 1950 taga i anspråk värnpliktiga
vilka hänförts till årsklass 1939 eller årsgrupp 1940 eller äldre årsklass
(årsgrupp). Vidare har genom särskilda beslut av Kungl. Maj:t beredskapstjänstgöring
i stor utsträckning tillgodoräknats såsom beredskapsövning.
Utan ändring av dessa bestämmelser kan beredskapsövning med krigsförband
icke genomföras. Det torde vara lämpligt att genom en särskild bestämmelse
i den föreslagna lagen reglera tjänstgöringsskyldigheten vid beredskapsövning
genom att ålägga värnpliktiga vid samtliga försvarsgrenar skyldighet
att fullgöra dylik övning, i den mån sådan skyldighet icke redan åvilar vederbörande.
Andra lagutskottets utlåtande nr 25. 9
II. Förslaget till lag med provisoriska bestämmelser om skyldighet för vissa
värnpliktiga tilldelade armén att fullgöra befälsövning.
Inledning.
Enligt 1936 års försvarsordning, vilken i fråga om befälsutbildningen i
huvudsak anslöt sig till 1925 år,s bestämmelser, uttogos 20 % av de i linjetjänst
placerade värnpliktiga i allmänhet vid infanteriet, trängtruppema och
intendenturtruppema för utbildning till underbefäl eller fackmän (det s. k.
reservunderbefälet). Därjämte uttogs huvudparten av de värnpliktiga tillhörande
klass B — inom armén huvudsakligen studenter och likställda —
för utbildning till värnpliktigt befäl. Reservunderbefälet fullgjorde enligt
såväl 1925 års som 1936 års värnpliktslag tjänstgöring om 225 dagar, tid för
repetitionsövningar inberäknad. Värnpliktigt befäl tillhörande klass B fullgjorde
enligt 1925 och 1936 års värnpliktslagar en sammanlagd tjänstgöring
om 260 dagar.
Någon befälsutbildning av värnpliktiga utöver den här angivna skulle enligt
1925 och 1936 års försvarsordningar icke äga rum i fredstid. Krigsorganisationen
inrymde däremot reservofficers- och reservunderofficersskolor, vid
vilka värnpliktigt befäl avsågs erhålla kompletterande utbildning till plutonchef
(värnpliktig officer) eller till plutonchefs ställföreträdare (värnpliktig
underofficer). Skolorna omfattade vardera 6 månader, varav 3 månader avsågs
för tjänstgöring vid trupp i officers- respektive underofficersbefattning.
Någon särskild tid för befälsutbildning i samband med repetitionsövning
fanns icke anslagen enligt 1925 och 1936 års försvarsordningar.
Under beredskapstjänstgöringen kompletterades det värnpliktiga befälets
utbildning varjämte nytt värnpliktigt befäl utbildades ur äldre åldersklasser.
Därutöver förekom ej sällan att värnpliktiga med lämplig civil utbildningplacerades
i befälsbefattningar utan att ha genomgått särskild utbildning
inom krigsmakten. Genom den praktiska tjänsten tillägnade sig dessa värnpliktiga
sådana kunskaper och färdigheter att de sedermera ha kunnat krigsplaceras
i ifrågavarande befattningar.
Enligt 1941 års värnpliktslag ålades värnpliktig, som uttagits för utbildning
till officer eller underofficer, skyldighet att utöver den första tjänstgöringen
fullgöra fortsatt tjänstgöring, för utbildning till officer med liögst
360 dagar och för utbildning till underofficer med högst 180 dagar. Det
värnpliktiga befälet skulle i likhet med övriga värnpliktiga fullgöra tre repetitionsövningar
(efterutbildningsövning) envar om 30 dagar.
I 1950 års lag genomfördes bl. a. den ändringen, att tvångsvis uttagning
till officersutbildning icke finge äga rum.
Sammanfattningsvis kan anföras, att arméns nuvarande värnpliktiga befäl
har utbildats efter flera principer och under olika tidslängder och betingelser.
Ett icke ringa antal värnpliktiga har därjämte utnyttjats och krigsplacerats
i befälsbefattningar utan särskild militär utbildning för befattningen.
Andra lagutskottets utlåtande nr 25.
10
Departementschefen.
Frågan om utbildningen av det värnpliktiga befälet bär såvitt avser en
kategori, gruppchefer vid armén och kustartilleriet, varit föremål för upprepade
överväganden, senast vid 1950 års riksdag. Sedan 1948 års värnpliktskommitté
framlagt slutligt förslag om förlängning med två månader av gruppchefsutbildningen
i anslutning till första tjänstgöring, uttalade jag vid anmälan
av propositionen 1950: 224, att jag alltjämt icke var beredd att förorda
en dylik förlängning av tjänstgöringstiden. Jag fann nämligen angeläget att
den inom försvarsdepartementet pågående utredningen rörande gruppchefsutbildningen
avslutades innan slutlig ställning togs till detta spörsmål.
I samband med behandlingen vid 1950 års riksdags höstsession av
vissa värnpliktsfrågor uttalade jag i andra kammaren att jag fått kännedom
om att den pågående utredningen rörande gruppchefernas utbildning
lett till resultatet, att gruppcheferna behövde något längre tjänstgöring än
övriga värnpliktiga och att utredningens ledare ansett sig med all sannolikhet
komma att förorda, att denna längre tjänstgöring skulle inläggas före
gruppchefemas repetitionsövningar. Jag förklarade det vara min avsikt att
för 1950 års riksdag framlägga förslag om en fullmakt för Kungl. Maj:t att
få taga ut eu sådan kompletterande utbildning av gruppchefema från och
med hösten 1951. Jag tänkte mig att det skulle läggas så, att riksdagen gåve
Kungl. Maj:t en fullmakt därvidlag, och när sedan utredningen bleve färdig,
vilket beräknades icke kunna inträffa förrän en tid efter den ordinarie värnpliktsklassens
utryckning i mitten av mars, finge det bli Kungl. Maj ds uppgift
att efter de militära myndigheternas hörande bestämma längden av den utbildning,
som gruppcheferna skulle få underkasta sig.
Frågan har sedermera i viss mån kommit i ett annat läge genom forceringen
av repetitionsövningsprogrammet vid armén. De militära myndigheterna
ha ansett angeläget att man i samband med övningarna i krigsförband
anordnar särskilda befälsövningar för allt värnpliktigt befäl — alltså
icke blott gruppchefema — för att innan huvuddelen av krigsförbanden inrycker
bereda det värnpliktiga befälet tillfälle att lära känna den nya materielutrustningen
och den organisation, som numera är gällande inom armén.
Man räknar med att utbytet av övningarna härigenom skall kunna icke oväsentligt
förbättras.
Den stora omfattning, i vilken repetitionsövningar i år kommer att anordnas,
och de skäl, som föranlett övningsprogrammets utökning, göra det särskilt
angeläget att goda resultat av övningarna uppnås. Jag har därför ansett
mig böra, utan att avvakta resultatet av förenämnda utredning, föreslå,
att värnpliktigt befäl ålägges fullgöra en befälsövning om tio dagar i anslutning
till repetitionsövning. För huvuddelen av befälet bör denna övning förläggas
omedelbart före repetitionsövningen. Jag förutsätter dock att visst
värnpliktigt befäl måste kvarbliva för tjänstgöring efter det att huvuddelen
av krigsförbandet utryckt. När jag stannat för att låta befälsövningen omfatta
tio dagar har jag förutsatt, att kompletterande utbildning av grupp
-
11
Andra lagutskottets utlåtande nr 25.
chefer vid de krigsförband som inkallas därunder kommer till stånd. Huruvida
den befälsövning om tio dagar, som jag nu föreslår, är lämpligt avvägd
med hänsyn till gruppchefsutbildningen få erfarenheterna visa.
Skyldigheten att fullgöra befälsövning bör begränsas till det värnpliktiga
befäl, som avses skola ha trupp sig underställd, d. v. s. regelmässigt skola
utöva truppbefäl. Värnpliktiga, som på grund av placering i vissa befattningar
varmed icke följer utövande av direkt truppbefäl erhållit befäls ställning,
böra sålunda icke vara skyldiga att fullgöra ifrågavarande befälsövning. Det
bör få ankomma på Kungl. Maj:t att meddela närmare bestämmelser härom.
I avvaktan på resultatet av utredningen rörande gruppchefsutbildningen
bör åt bestämmelserna om befälsövning givas endast provisorisk karaktär,
och de böra därför intagas i en särskild tidsbegränsad lag.
Motionerna /; 174 och 11:231.
I motionerna har, såvitt nu är i fråga, anförts bland annat följande:
Sedan försvarsministern i proposition nr 251 till 1950 års riksdags liöstsession
förklarat, att gruppchefsutbildningen för åldersklasserna 1947 och
1948 varit otillräcklig, synes den nödvändiga förlängningen av densamma
icke mera behöva diskuteras. Tidsläget medger icke några »ytterligare överväganden»,
såsom departementschefen anfört i statsverkspropositionen, och
sådana synas icke heller behövliga av nedan angivna skäl.
1948 års värnpliktskommittés majoritet föreslog redan hösten 1948, att
gruppchefsutbildningen provisoriskt skulle förlängas 2 månader för åldersklass
1948. Av värnpliktstekniska skäl måste förlängningen anslutas efter
övriga värnpliktigas utryckning efter fullgjord nio månaders tjänstgöring.
Av psykologiska skäl var detta måhända mindre lämpligt. Kungl. Maj:t och
riksdagen upptogo ej förslaget.
I sitt slutbetänkande förordade kommittén, att såväl gruppchets- som underofficerselever
skulle uttagas redan vid inskrivningen, vilket bifölls av
1950 års riksdag. Därigenom kunde gruppchefselevema-s utbildning påbörjas
två månader före övriga värnpliktigas. Kvarsittarstämpeln var därmed eliminerad.
Kommitténs majoritet vidhöll två månaders förlängd utbildning för
gruppchef seleverna, vilket utförligt motiverades.
" Emellertid hänsköt chefen för försvarsdepartementet gruppchefsfrågan till
förnyad utredning av en sakkunnig, riksdagsman Lindholm. Resultatet av
denna utredning föreligger icke ännu men har av utredningsmannen förklarats
skola framläggas i så god tid, att frågan kan föreläggas 1951 års liöstriksdag.
En eventuell förlängning av utbildningstiden för gruppcheferna,
vilket antytts av herr Lindholm, skulle under sådant förhållande kunna börja
tillämpas först fr. o. m. 1952. Detta innebär i sin tur, att icke endast åldersklasserna
1947, 1948 och 1949 utan även 1950 undandragas erforderlig utbildning.
Konsekvenserna ge sig själva.
Beslut bör sålunda redan nu fattas om erforderlig förlängning av gruppchefsutbildningen,
så att den kan tillämpas även på'' åldersklass 1950, som
påbörjar sin första tjänstgöring i vår. Förlängningen kan emellertid uttagas
på olika sätt. 1948 års värnpUktskommitté förordade två månader i omedel
bär anslutning till första tjänstgöringen. En annan metod är att endast eu
månad uttages på detta sätt, medan den andra uppdelas på tio dagar fore
och i omedelbar anslutning till de tre repetitionsövmngarna. Den sistnämnda
förlängningen bör gälla jämväl övrigt värnpliktigt befäl. Härigenom kan
detta beredas tillfälle att förbereda sig för sina uppgifter ocli blir därigenom
opaginerad Kontrollera mot PDF
Andra lagutskottets utlåtande nr 25.
bättre skickat att ta hand om, undervisa och leda övriga värnpliktiga, då
dessa rycka in till repetitionsövning. Truppens stridsduglighet bör härigenom
avsevärt stegras.
Genom ovanstående åtgärder komma gruppcheferna av åldersklass 1950
och senare att erhålla en förbättrad utbildning. De tre åldersklasser av
gruppchefer (1947, 1948 och 1949], vilka endast haft nio månaders första
tjänstgöring, erhålla dock härigenom icke den erforderliga grundligare utbildningen.
Det måste ur alla synpunkter anses betydelsefullt, att dessa
gruppchefers kvalitet snarast höjes genom en månads extra befälsutbildning
utöver befälsövningarna före varje repetitionsövning.
På tidpunkten för denna utbildning inverkar bl. a. gruppchefernas krigsplacering.
För den enskilde torde det nämligen vara förmånligare att göra
extra gruppchefsutbildning, befälsövning och repetitionsövning i en följd än
att dela upp utbildningen på två omgångar. I varje fall böra gruppcheferna
av åldersklasserna 1947 och 1948 (eventuellt 1949), krigsplacerade vid den
repetitionsövningsomgång som skall tjänstgöra under år 1951, de s. k. b-förbanden,
inkallas till extra gruppchefsutbildning omedelbart före dessa förbands
repetitionsövningar på våren och hösten 1951.
Yi anse således att första tjänstgöringen för värnpliktiga, uttagna till
gruppchefer (motsvarande), bör förlängas med 30 dagar med verkan fr. o. m.
den (de) åldersklasser, som inrycka till första tjänstgöring våren 1951,
att värnpliktiga officerare, underofficerare och underbefäl böra fullgöra
tio dagars befälsövning före och i omedelbar anslutning till varje repetitionsövning
och slutligen att värnpliktiga gruppchefer av åldersklasserna 1947,
1948 och 1949 böra fullgöra 30 dagars kompletterande utbildning, företrädesvis
i anslutning till den befäls- och repetitionsövning, som närmast åligger
dem.
De sammanlagda kostnaderna för ovanstående utbildning kunna under
budgetåret 1951/52 beräknas till 15 miljoner kronor. Härvid har räknats
med eventuell premie om 125 kronor för de gruppchefer, som fullgöra eu
månads utbildning utöver nio månaders första tjänstgöring för värnpliktiga
i allmänhet.
III. Förslaget till lag om ändring i värnpliktslagen.
Departementschefen.
Reglerna om tillgodoräknande eller frånräknande av avbrott i värnpliktigs
tjänstgöring och om ordningen för fullgörande av återstående
tjänstgöringsskyldighet ha städse ansetts tillhöra de mera svårbemästrade
inom värnpliktslagstiftningen.
I sin nuvarande lydelse äro reglerna icke tillfredsställande. Följande exempel
må till belysande härav anföras. Fn värnpliktig som fullgör första tjänstgöring
om 270 dagar drabbas av sjukdom, ådragen utom tjänsten, och blir
härigenom urståndsatt att tjänstgöra under 25 dagar. Då detta avbrott icke
överstiger en tiondel av tjänstgöringen — 27 dagar — skall avbrottet tillgodoräknas
(131 § 1 mom. b) inskrivnings!örordningen). Samme värnpliktige
ådömes arrest utan tjänstgöring 20 dagar och undergår straffet. Även detta
avbrott skall tillgodoräknas (27 § 3 mom. D. värnpliktslagen). Den värnpliktige
har alltså i detta fall kunnat vara frånvarande under icke mindre än tillhopa
45 dagar, av åtminstone delvis självförvållad orsak, utan att skyldighet
inträtt för honom att genom ny tjänst taga igen det förlorade. Detta resultat
måste anses otillfredsställande ur utbildningssynpunkt.
Andra lagutskottets utlåtande nr 25.
13
Förevarande förslag till ändring av 27 § 3 mom. vämpliktslagen innebär en
lösning av problemen efter i viss mån nya riktlinjer. Därvid bär hänsynen till
utbildningen ställts i förgrunden. Såsom utgångspunkt för resonemanget
har i anledning härav tagits de regler som böra gälla för fullgörande av den
tjänstgöringstid som återstår efter avbrott i tjänstgöringen.
Den återstående tjänstgöringen kan fullgöras antingen efter hemförlovning
och ny inkallelse eller ock genom s. k. eftertjänst.
Hemförlovningsinstitutet bygger på en relation mellan tjänstgöringsavbrottet
och tjänstgöringsperioden. Relationstalet, som är grundat på erfarenheter
från utbildningen, är för närvarande satt till en tiondel. Överskrides
denna gräns skall den värnpliktige hemförlovas för att sedermera ånyo inkallas
och göra om den tjänstgöringstid som gått förlorad. Detta institut är
rationellt ur utbildningssynpunkt.
Därest avbrottet understiger en tiondel av tjänstgöringen kan enligt nuvarande
regler skyldighet att göra eftertjänst inträda. Den värnpliktige kvarhålles
efter de övrigas utryckning och är därvid skyldig att helt eller delvis
ersätta den tjänstgöring, som icke fullgjorts. Uppenbart är att eftertjänsten
är utan värde för utbildningen. Med hänsyn till att eftertjänsten kan drabba
allenast ett relativt ringa antal värnpliktiga vilka rycka ut å olika tidpunkter
synes den icke heller kunna motiveras ur den synpunkten, att nyttig arbetskraft
— närmast för handräckningsändamål — därigenom skulle iställas till
krigsmaktens förfogande. Såsom motivering för eftertjänsten kan därför endast
åberopas, att eftertjänsten utgör ett mot den värnpliktige riktat sanktionsförf
arande. Jag anser att ett sådant förfarande knappast är försvarligt
i fall då tjänstgöringsavbrottet är förorsakat av undergående av straff. Eftertjänsten
måste nämligen därvid te sig som en dubbelbestraffning. I ett
fall anser jag likväl eftertjänst vara motiverad. Jag avser härmed värnpliktig
»om rymt eller undanhållit sig från tjänsten. Av psykologiska skäl
måste det anses lämpligt och erforderligt att sådan värnpliktig får kvarbliva
efter det lians kamrater utryckt och genom eftertjänst ersätta den tid han
varit rymd eller hållit sig undan. Att eftertjänsten icke bör inbegripa tiden
för det straff han må ha undergått för sitt brott, framgår av det förut anförda.
Enligt förslaget skall med hänsyn till vad sålunda anförts tid för rymning
eller undanhållande städse frånräknas och alltså göras om genom ny tjänst,
härvid bortsett från att Konungen, liksom hittills, ansetts böra kunna medge
lindring för särskilt fall. Skyldigheten att ersätta den förlorade tiden skall
gälla oavsett om frånvaron — ensam för sig eller sammanlagd med annan
frånvaro — överstiger hemförlovningsgränsen eller icke. I förra fallet skall
den värnpliktige göra om tiden för tjänstgöringsavbrottet efter hemförlovning
och ny inkallelse, i senare fallet göra eftertjänst.
I lagförslaget liar vidare intagits regeln att avbrott på grund av sjukdom
eller skada i tjänsten alltid skall tillgodoräknas. Bestämmelsen härom, som
nu har sin plats i 131 § 1 mom. a) inskrivningsförordningen, har ansetts böra
överföras till lagen såsom uttryck för en den värnpliktige tillförsäkrad rättig
-
14
Andra lagutskottets utlåtande nr 25.
het. Bestämmelsen, som ju ej kan sägas vara förenlig med vad som ur strikt
utbildningssynpunkt kunnat anses påkallat, är dikterad av humanitära skäl.
Avbrott på grund av tjänstledighet, som förbandschef äger bevilja, bör
liksom hittills tillgodoräknas (jfr 131 § 1 mom. a) inskrivningsförordningen);
detta stadgande bör emellertid liksom nu ha sin plats i förordningen, dels
med hänsyn till stadgandets relativt ringa betydelse och dels med tanke på
eventuella ändringar i terminologien i fråga om begreppet ledighet.
Yad angår frånvaro av andra orsaker än nu nämnts bygger lagförslaget på
följande principer. Tiden för sådan frånvaro -—- förox’sakad av t. ex. sjukdom
eller skada utom tjänsten eller av straffverkställighet — bör principiellt ur
utbildningssynpunkt ersättas med ny tjänst. Därest frånvaron, i förekommande
fall sammanlagd med tid för rymning eller undanhållande, överstiger
hemförlovningsgränsen, skall sålunda vederbörande vara skyldig att efter hemförlovning
göra ny tjänst, motsvarande tiden för frånvaron. Härigenom blir
utbildningssynpunkten tillgodosedd. Om däremot sådan frånvaro icke uppgår
till så lång tid att förutsättning för hemförlovning är för handen, avses icke
någon påföljd skola inträda för den värnpliktige; eftertjänst skall således icke
fullgöras för dessa fall av frånvaro. Avgörande för frågan om frånvaron skall
tillgodoräknas eller icke blir således hemförlovningsinstitutet och därmed avbrottets
längd. Eftersom bestämmelserna om hemförlovning torde böra meddelas
i administrativ författning, har beträffande tjänstgöringsavbrott av
denna kategori i lagförslaget endast intagits det stadgandet att Konungen
förordnar huruvida och i vad mån avbrottet må tillgodoräknas (27 § 3 mom. D.
tredje stycket).
Vid sidan härom erfordras bestämmelser i inskrivningsförordningen av i
huvudsak den innebörd jag nyss angivit. Dessa bestämmelser, som särskilt
komma att avse en genomgripande ändring av 131 §, böra träda i kraft samtidigt
med lagen.
Enligt sin nuvarande lydelse äro bestämmelserna i 27 § 3 mom. D. i vämpliktslagen
endast tillämpliga å tjänstgöring jämlikt 1 mom. samma paragraf
men däremot icke å beredskapsövning enligt 2 mom. Då emellertid även
beredskapsövning är att hänföra till tidsbestämd tjänstgöring — i motsats
till tjänstgöring enligt 28 § som icke är maximerad — böra nu ifrågavarande
bestämmelser göras tillämpliga även å beredskapsövning. Stadgande härom
har införts i förslaget. Med hänsyn till beredskapsövningens särskilda karaktär
kunna dock särskilda avvikande tillämpningsbestämmelser visa sig erforderliga
beträffande sådan tjänstgöring.
Utskottet.
I propositionen föreslås att värnpliktiga i viss utsträckning skola åläggas
ny tjänstgöringsskyldighet. Vidare föreslås provisoriska bestämmelser om
skyldighet för värnpliktigt befäl vid armén att i anslutning till repetitionsövning
fullgöra befälsövning om tio dagar. Slutligen föreslås ändring av be
-
Andra lagutskottets utlåtande nr 25. 15
stämmelserna i värnplikt-slagen om tillgodoräknande av avbrott i tjänstgöring
samt om uttagning av värnpliktiga till befälsutbildning.
Vad först angår förslaget om skyldighet för vissa värnpliktiga att fullgöra
repetitions- och beredskapsövningar delar utskottet departementschefens uppfattning,
att syftet med de för armén planerade repetitionsövningama i krigsförband
skulle delvis förfelas om icke möjligheter beredas att i ökad utsträckning
inkalla även äldre värnpliktiga till dylika övningar. En översyn av
gällande bestämmelser om skyldighet för värnpliktiga att fullgöra repetitionsövningar
torde därför få anses vara av behovet påkallad.
Departementschefen har i propositionen uttalat, att avsevärda svårigheter
föreligga att angiva huruvida och i vad mån skyldighet att fullgöra repetitionsövningar
åvilar de värnpliktiga, vilkas tjänstgöringsskyldighet regleras av
äldre värnpliktslagar och som enligt särskilda beslut av Kungl. Maj:t fått tillgodoräkna
beredskapstjänstgöring som fullgjord repetitionsövning (e-fterutbildningsövning)
eller befriats från dylik övning. På grund av dessa svårigheter
har det ansetts erforderligt att i en särskild lag ålägga de värnpliktiga
en med hänsyn till deras ålder graderad sammanlagd tjänstgöringsskyldighet
oberoende av vad deras skyldighet för närvarande omfattar. Mot den
sålunda valda metoden kunna enligt utskottets mening visserligen erinringar
göras, främst ur den synpunkten att utsträckningen av repetitionsövningsskyldigheten
kommer att gälla även dem som fullgjort långvarig beredskapst
jänst, men å andra sidan torde, om syftet med de krigsförbandsvisa
övningarna skall uppnås, vilket under nu rådande förhållanden måste
anses synnerligen angeläget, någon annan metod att reglera tjänstgöringsskyldigheten
för de äldre värnpliktiga icke stå till buds. Yad i förslaget
föreskrives angående tillgodoräknande av efter år 1945 fullgjord repetitionsövning
(efterutbildningsövning) som fullgjord repetitionsövning enligt
förevarande lag eller angående vissa undantag från huvudreglerna i lagen har
icke givit utskottet anledning till erinran. Utskottet har ej heller funnit anledning
till erinran i fråga om bestämmelsen att värnpliktiga vid samtliga
försvarsgrenar skola åläggas skyldighet att fullgöra beredskapsövningar enligt
27 § 2 mom. värnpliktslagen, i den mån sådan skyldighet icke- redan åvilar
vederbörande. Utskottet får på grund av vad sålunda anförts, med avstyrkande
av motionerna I: 470 och II: 603, tillstyrka förevarande lagförslag.
Vad härefter angår de provisoriska bestämmelserna om skyldighet för värnpliktigt
befäl vid armén att i anslutning till repetitionsövning fullgöra befälsövning
om tio dagar vill utskottet i likhet med departementschefen framhålla
angelägenheten av att goda resultat av de planerade repetitionsövningama
uppnås. Av betydelse härvidlag torde vara att, såsom genom propositionen
föreslås, huvuddelen av det värnpliktiga befälet inkallas någon tid före övriga
värnpliktiga. Härigenom skapas, såsom av de militära myndigheterna framhållits,
möjlighet att på ett rationellt sätt ordna inryckningen och låta det
värnpliktiga befälet genomgå en snabbutbildning med nytillkommen stridsmateriel.
Ur militär synpunkt torde förslaget sålunda innebära avsevärda för
-
16
Andra lagutskottets utlåtande nr 25.
delar. Å andra sidan bör beaktas att de föreslagna befälsövningarna innebära
en förlängning av tjänstgöringstiden för berörda värnpliktiga med de konsekvenser
detta i olika hänseenden kan medföra. Utskottet har vid sitt bedömande
av förevarande spörsmål ansett de skäl som tala för förslaget vara
tyngst vägande och får därför, med avstyrkande av motionerna I: 470 och
II: 603 i denna del, förorda skyldighet för värnpliktigt befäl vid armén att
fullgöra befälsövning i anslutning till repetitionsövning. Det i motionerna
I: 174 och II: 231 framställda yrkandet om införande av befälsövning synes
avse en definitiv lösning av denna fråga. För utskottet framstår det visserligen
som en betydande olägenhet att gällande lag i vissa avsnitt försättes
ur kraft genom provisoriska bestämmelser, men utskottet anser sig dock med
hänsyn till de av departementschefen härutinnan åberopade skälen kunna
godtaga att förevarande bestämmelser införas i en särskild tidsbegränsad lag.
Vid nu angivna ställningstagande får utskottet alltså avstyrka motionerna
1:174 och II: 231, såvitt nu är i fråga.
I nämnda motioner föreslås jämväl, att första tjänstgöringen för värnpliktiga,
uttagna till gruppchefer (motsvarande), skall förlängas med 30 dagar
med verkan från och med den (de) åldersklasser, som inrycka till första
tjänstgöring våren 1951, samt att värnpliktiga gruppchefer av åldersklasserna
1947, 1948 och 1949 skola fullgöra 30 dagars kompletterande utbildning, företrädesvis
i anslutning till den befäls- och repetitionsövning, som närmast
åligger dem.
Frågan om gruppchefsutbildningen har vid ett flertal tillfällen under
senare år varit föremål för riksdagens prövning. Som av den ovan lämnade
redogörelsen framgår är frågan för närvarande föremål för utredning. Denna
lärer enligt vad utskottet inhämtat kunna slutföras omkring den 1 september
innevarande år. Med hänsyn härtill och då genom de här ovan förordade befälsövningarna
för värnpliktigt befäl vid armén en kompletterande utbildning
av de gruppchefer, som inkallas till repetitionsövningar, torde kunna komma
till stånd, anser sig utskottet icke nu böra ingå på en prövning av frågan om
en ytterligare förlängning av utbildningstiden för gruppchefer. Vid sådant
förhållande kan utskottet ej heller förorda den i förevarande motioner föreslagna
kompletterande utbildningen av gruppchefer tillhörande åldersklasserna
1947, 1948 och 1949.
De genom propositionen föreslagna ändringarna i värnpliktslagen beröra
såsom förut framhållits bestämmelserna om tillgodoräknande av avbrott i
tjänstgöring samt om uttagning av värnpliktiga till befälsutbildning.
De principer efter vilka de i förstnämnda hänseende föreslagna bestämmelserna
utformats äro enligt utskottets mening riktiga. I den mån invändningar
kunna göras mot förslaget torde dessa företrädesvis avse detaljer. I
motionen I: 490 har sålunda yrkaits, att frånvaro på grund av arreststraff alltid
skall ersättas med ny tjänst, motsvarande tiden för frånvaron. Utskottet vill
för sin del ansluta sig till Kungl. Maj:ts förslag i denna del, men förutsätter
härvid, att Kungl. Maj:t med uppmärksamhet följer verkningarna av de nya
17
Andra lagutskottets utlåtande nr 25.
bestämmelserna. Utskottet avstyrker förty motionen I: 490 i denna del. I
motionerna I: 470 och II: 603 har uttalats, att avbrott på grund av sjukdom
eller skada, ådragen i eller utom tjänsten, alltid bör tillgodoräknas den värnpliktige.
I motionen I: 490 åter yrkas att tillgodoräknande av frånvaro på
grund av sjukdom eller skada måtte begränsas till sådana fall, där sjukdomen
ådragits eller skadan inträffat under tjänsteutövning. Enligt utskottets mening
torde det vara nödvändigt att i detta sammanhang draga en gräns mellan
avbrott orsakade av skada eller sjukdom i tjänsten, å ena, samt avbrott orsakade
av sjukdom eller skada, som den värnpliktige ådragit sig utom tjänsten, å
andra sidan. Den i motionen I: 490 föreslagna definitionen åter synes alltför
snäv och torde därjämte, särskilt beträffande sjukdomsfallen, kunna föranleda
avsevärda svårigheter vid tillämpningen. Utskottet, som anser den nuvarande
formuleringen godtagbar, får därför i denna del avstyrka motionerna I: 470
och II: 603 ävensom motionen I: 490.
Den föreslagna ändringen av bestämmelserna i värnpliktslagen om uttagning
av värnpliktiga till befälsutbildning, vilken har till syfte att möjliggöra
även uttagande av värnpliktiga vid flottan för befälsutbildning, har icke givit
utskottet anledning till erinran.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
A. att riksdagen med avslag å motionerna I: 470 och II: 603
måtte antaga genom förevarande proposition framlagda förslag till
1) lag om skyldighet för vissa värnpliktiga att fullgöra repetitions-
och beredskapsövningar;
2) lag med provisoriska bestämmelser om skyldighet för vissa
värnpliktiga tilldelade armén att fullgöra befälsövning; samt
3) lag om ändring i värnpliktslagen den 30 december 1941
(nr 967);
B. att motionerna I: 174 och II: 231, så vitt nu är i fråga, i den
män de icke kunna anses besvarade genom vad utskottet ovan
under A. hemställt, icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd;
C. att motionen I: 490 icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.
Stockholm den 25 april 1951.
På andra lagutskottets vägnar:
DAYID NORMAN.
Vid detta ärendes behandling ha närvarit
från första kammaren: herrar Norman, Foralund,* Hällagård,* Sten,
Sunne,* Nils Elowsson, Wahlund och Svärd;
från andra kammaren: herrar Jacobsson i Igelsbo, Hellbacken,* fru Johansson
i Norrköping, herrar Nilsson i Göteborg,* Carlsson i Bakeröd, Andersson
i Alfredshem,* fruarna Ewerlöf och Sjöstrand.
#) Ej närvarande vid utlåtandets justering.
2—9n5 si Bihang till riksdagens protokoll 1951. 9 samt. 2 avd. Nr 25.
18
Andra lagutskottets utlåtande nr 25.
Reservationer:
1) av herr Svärd och fru Ewerlöf;
2) av herrar Hallagård, Sunne, Wahlund, Svärd, Jacobsson i Igelsbo, Carlsson
i Bakeröd, fruarna Ewerlöf och Sjöstrand, vilka ansett att utskottets
utlåtande bort hava följande lydelse:
»Utskottet har till behandling haft sig förelagt Kungl. Maj:ts proposition
nr 194, de i anslutning till denna väckta motionerna I: 470, II: 603 och I: 490
samt de likalydande motionerna I: 174 och II: 231 i vad dessa senare avse
frågor om beredskap och utbildning dock med undantag för hemställan i den
del som berör därav föranledda äskanden om anslag.
Därav följer att utskottet haft att taga ställning till ett uttalande om första
tjänstgöringens längd för värnpliktiga i allmänhet, till förslag om viss reglering
av de värnpliktigas skyldighet att fullgöra repetitions- och beredskapsövningar
i krigsförband, till förslag om provisoriska bestämmelser om skyldighet
för värnpliktigt befäl vid armén att i anslutning till repetitionsövning
fullgöra befälsövning, i samband därmed till förslag om förlängning av utbildningstiden
för värnpliktiga uttagna till underbefäl och till förslag om ändring
av bestämmelserna i värnpliktslagen om tillgodoräknande av avbrott i
tjänstgöring samt om uttagning av värnpliktiga vid flottan till befälsutbildning.
Utskottet förutsätter att, därest de militära myndigheternas erfarenheter
fortfarande skulle visa, att det enligt dessas uppfattning icke är möjligt att
trots fortsatt effektivisering av utbildningen ge de värnpliktiga tillfredsställande
soldatutbildning med en första utbildningstid av nio månader, Kungl.
Maj:t upptager spörsmålet om första tjänstgöringstidens längd för de värnpliktiga
i allmänhet till förnyad prövning.
De militära myndigheternas uppfattning om resultaten av utbildningen av
åldersklass 1949 har ännu icke offentligt redovisats. Så torde komma att ske i
juni månad i år. Därefter bör Kungl. Maj:t kunna fatta ståndpunkt.
En tillfredsställande, grundläggande soldatutbildning är icke endast nödvändig
för försvaret utan även en medborgerlig rättighet.
Den 9 februari 1951 föreskrev Kungl. Maj:t att då inneliggande åldersklass
av arméns värnpliktiga skulle fullgöra trettio dagars tjänstgöring utöver
de stadgade 270 dagarna i omedelbar anslutning till första tjänstgöringen.
Denna utökning skulle anses såsom en repetitionsövning dook i den meningen
att de två första repetitionsövningarna i sedvanlig ordning skulle fullgöras
men att »man framdeles finge taga ställning till frågan om en sista repetitionsövning»
omkring år 1965 för de berörda värnpliktiga.
Utskottet finner i och för sig skäl uttala tillfredsställelse över att på detta
sätt ifrågavarande åldersklass erhållit en tydligen välbehövlig kompletterande
utbildning men beklagar att beslut om densamma fattats först sedan de
värnpliktiga utbildats omkring åtta månader, vilket ej kan ha befrämjat en
ur utbildningssynpunkt effektiv användning av tiden.
19
Andra lagutskottets utlåtande nr 25.
För ifrågavarande värnpliktiga medförde det sena beslutet personliga
olägenheter. Dessas möjlighet att i förväg planera för övergång till civil verksamhet
begränsades. Över huvud vill utskottet bestämt hävda att de värnpliktiga
kunna hysa berättigade krav på bestämda och klara uppgifter om längden
av den tid de skola avstå för väinpliktsutbildning. Dessa krav kunna endast
tillgodoses genom att frågan om utbildningstidens längd löses genom ändringar
i värnpliktslagen.
Vad angår förslaget om skyldighet för vissa värnpliktiga att fullgöra repetitions-
och beredskapsövningar delar utskottet departementschefens uppfattning,
att syftet med de för armén planerade repetitionsövningarna i krigsförband
skulle delvis förfelas om icke möjligheter beredas att i ökad utsträckning
inkalla även äldre värnpliktiga till dylika övningar. En översyn av
gällande bestämmelser om skyldighet för värnpliktiga att fullgöra repetitionsövningar
torde därför få anses vara av behovet påkallad.
Departementschefen har i propositionen uttalat, att avsevärda svårigheter
föreligga att angiva huruvida och i vad mån skyldighet att fullgöra repetitionsövningar
åvilar de värnpliktiga, vars tjänstgöringsskyldighet regleras av äldre
värnpliktslagar, och som enligt särskilda beslut av Kungl. Maj.t får tillgodoräkna
beredskapstjänstgöring som fullgjord repetitionsövning (efterutbildningsövning)
eller befriats från dylik övning. På grund härav har det ansetts
erforderligt, att i en särskild lag ålägga de värnpliktiga en med hänsyn till
deras ålder graderad sammanlagd tjänstgöringsskyldighet oberoende av vad
deras skyldighet för närvarande omfattar. Mot den sålunda valda metoden
kunna enligt utskottets mening visserligen erinringar göras, främst ur den
synpunkten att utsträckningen av repetitionsövningsskyldigheten kommer att
gälla även dem som fullgjort långvarig beredskapstjänst, men å andra sidan
torde, om syftet med de krigsföubandsvisa övningarna skall uppnås, vilket
under nu rådande förhållanden måste anses nödvändigt, någon annan metod
att reglera tjänstgöringsskyldigheten för de äldre värnpliktiga knappast stå
till buds. Vad i förslaget föreskrives angående tillgodoräknande av efter år
1945 fullgjord repetitionsövning (efterutbildningsövning) som fullgjord repetitionsövning
enligt förevarande lag eller angående vissa undantag från
huvudreglerna i lagen har icke givit utskottet anledning till erinran. Utskottet
har ej heller funnit anledning till erinran i fråga om bestämmelsen
att värnpliktiga vid samtliga försvarsgrenar skola åläggas skyldighet att fullgöra
beredskapsövningar enligt 27 § 2 mom. värnplikt slagen, i den mån sådan
skyldighet icke redan åvilar vederbörande. Utskottet får på grund av vad
sålunda anförts, med avstyrkande av motionerna I: 470 och II: 603 i denna
del, tillstyrka de härutinnan föreslagna bestämmelserna.
Om behovet av en utöver nio månader förlängd utbildningstid för värnpliktiga
uttagna till underbefälsutbildning synes numera inga delade meningar
råda. Diskussionen rör dels hur lång förlängning som anses ofrånkomlig, dels
hur snabbt beslut i saken behöver fattas.
20
Andra lagutskottets utlåtande nr 25.
1948 års värnpliktskommitté liar efter grundliga undersökningar konstaterat
att en förlängning med sextio dagar måste anses som ett minimum under
förutsättning av 270 dagars första tjänstgöring för värnpliktiga i allmänhet
— en förutsättning kommittén icke hade uppdrag att diskutera. Några avgörande
argument mot denna ståndpunkt hava icke anförts. Ansvariga militära
myndigheter hava givit den sitt stöd.
Frågan har emellertid därefter gjorts till föremål för fortsatt utredning.
Denna omständighet är enligt utskottets mening icke tillräckligt skäl för att
nu underlåta omedelbara åtgärder. Detta måste särskilt i nu rådande världsläge
skapa allvarliga risker för vårt aktuella försvars verkningsförmåga. Ej
heller kan så anses vara fallet med det »löfte» centrala värnpliktsbyrån uppgives
hava givit åldersklass 1950 vid inskrivningsförrättningen.
Utskottet föreslår därför en -med sammanlagt sextio dagar förlängd utbildningstid
för värnpliktiga gruppchefer (motsvarande). Denna tjänstgöring bör
enligt utskottets mening uttagas i form av dels trettio dagar i omedelbar anslutning
till första tjänstgöringen, dels tre befälsövningar om vardera tio
dagar före och i omedelbar anslutning till repetitionsövningarna. Den sistnämnda
förlängningen bör avse jämväl övrigt värnpliktigt befäl.
Gruppcheferna (motsvarande) inom åldersklasserna 1947 och 1948 hava
endast erhållit tvåhundrasjuttio dagars första utbildning, trots att de — vilket
föredragande departementschefen i annat sammanhang påpekat — icke utbildats
»med de förbättrade utbildningsmetoder som på senaste tid tillämpats».
»Det är emellertid» — även enligt departementschefen — »uppenbart att
en ytterligare utbildning av dessa äldre gruppchefer skulle göra dem mer
skickade att- fullgöra sina uppgifter i krigsorganisationen.»
Det anförda är enligt utskottets mening skäl för att gruppcheferna (motsvarande)
inom bär berörda åldersklasser inkallas till trettio dagars kompletterande
utbildning, vilken företrädesvis bör förläggas före och i anslutning
till de krigsförbandsvis anordnade repetitionsövningarna och de till dem
anknutna befälsövningarna.
Som ovan framhållits har åldersklassen 1949 undergått trettio dagars
extra utbildning. Utskottet som håller före, att denna extrautbildning icke
vad det värnpliktiga underbefälet angår skall anses som fullgjord repetitionsövning,
anser att av gruppchefer (motsvarande) ur denna åldersklass icke bör
begäras någon ytterligare extra tjänstgöring.
Åldersklassen 1950 påbörjar inom en månad sin första tjänstgöring. Av
detta skäl föreligger icke möjligheten att för gruppchefer (motsvarande) inom
den uttaga den kompletterande utbildningen på trettio dagar före och i anslutning
till första tjänstgöringen, Diket utskottet beklagar, då det delar den
mening om det lämpliga i en sådan anordning, som 1948 års värnpliktskommitté
hävdat. För just denna kategori måste alltså denna tjänstgöring förläggas
omedelbart, efter första tjänstgöringens slut. Om liksom i år den inneliggande
årsklassen skulle komma att kvarhållas trettio dagar, skall därmed gruppchefernas
(motsvarande) första tjänstgöring anses vara fullgjord.
21
Andra lagutskottets utlåtande m i15.
De för utbildning till värnpliktigt befäl uttagna i åldersklass 1951 böra
genom nu fattat beslut få vetskap om att för deras del särskild utbildning
är avsedd att anordnas före och i omedelbar anslutning till utbildningens påbörjande
för övriga värnpliktiga i samma åldersklass.
I avvaktan på definitiv reglering av längden av de värnpliktigas utbildningstid
genom ändringar i värnpliktslagen bör enligt utskottets mening de lagbestämmelser,
vartill ovan angivna anordningar giva anledning, införas i en
mera tillfällig lag. Därigenom markeras dessas provisoriska karaktär. Lämpligt
synes då vara att bestämmelserna i fråga införas i tre paragrafer i det
förslag till lag om skyldighet att fullgöra repetitions- och beredskapsövning
som i propositionen framlagts och att denna därvid erhåller häremot svarande
rubrik.
Bom ovan angivits anser utskottet att av den förlängda tjänstgöring, som
de till underbefälsutbildning uttagna böra erhålla, trettio dagar skola uttagas i
form av tre befälsövningar på var och en tio dagar. I propositionen har förslag
framlagts om en sådan övning för det värnpliktiga befäl, som hädanefter
och fram till 1 juli 1952 inkallas till de planerade krigsförbandsövningama.
Sålunda komma gruppchefer (motsvarande) inom berörda åldersklasser att
erhålla en av de enligt utskottets mening behövliga tre befälsövningama. Då
utskottet förutsätter att den nu föreslagna provisoriska lagen snarligen kommer
att ersättas av definitiva ändringar i värnpliktslagen och att därvid behovet
för samtliga berörda åldersklasser av sammanlagt tre tiodagars befälsövningar
kommer att tillgodoses, vill det icke nu yrka ändring i förslaget till provisorisk
lag utan hemställer att motionerna 1:470 och II: 603 även i denna del
måtte avslås och propositionen i denna del bifallas.
Härigenom skapas, såsom av de militära myndigheterna framhållits, möjlighet
att på ett rationellt sätt ordna inryckningen och låta det värnpliktiga
befälet genomgå en snabbutbildning med nytillkommen stridsmateriel. Detta
torde i sin tur medföra att utbildningen av övriga till repetitionsövning inkallade
värnpliktiga redan från början kan bedrivas på ett tillfredsställande
sätt. Ur militär synpunkt torde förslaget sålunda innebära avsevärda fördelar.
De principer — — — lika med utskottet (s. 16—17) till erinran.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
A. I. att riksdagen med avslag å motionerna 1:470 och 11:603
måtte
1) med förklaring, att det genom propositionen framlagda förslaget
till lag om skyldighet för vissa värnpliktiga att fullgöra
repetitions- och beredskapsövningar icke kunnat i oförändrat
skick antagas, i anledning av motionerna 1:174 och 11:231,
såvitt nu är i fråga, för sin del antaga följande förslag till
22
Andra lagutskottets utlåtande m 25.
(Kungl. Maj:ts förslag:)
Lag
om skyldighet för vissa värnpliktiga
att fullgöra repetitions- och
beredskapsövningar.
Härigenom förordnas som följer.
(Utskottets förslag:)
Lagom
skyldighet för vissa värnpliktiga
att fullgöra repetitions- och beredskapsövningar
samt om förlängd utbildningstid
för vissa värnpliktiga
uttagna för underbefälsutbildning.
1 §•
Värnpliktiga tilldelade armén äro, därest ej Konungen i särskilda fall
annorlunda förordnar, skyldiga att i enlighet med vad nedan stadgas fullgöra
eu eller flera repetitionsövningar om 30 dagar, i den mån sådan skyldighet
icke redan åvilar vederbörande.
Värnpliktiga födda under åren 1910—1913 skola fullgöra en repetitionsövning.
Värnpliktiga födda under åren 1914 —1922 skola fullgöra två repetitionsövningar.
Värnpliktiga födda år 1923 och senare skola fullgöra tre repetitionsövningar.
Bepetitionsövning (efterutbildningsövning) fullgjord efter år 1945 skall tillgodoräknas
såsom fullgjord repetitionsövning enligt detta lagrum, dock icke
repetitionsövning som vid kavalleriet och hästanspända artilleriförband under
år 1949 fullgjorts i anslutning till första tjänstgöring av värnpliktiga hänförda
till besiktningsgrupparna 1—3.
Undantagna från bestämmelserna i denna paragraf äro värnpliktiga vilka
efter utbildning vid flottan eller flygvapnet överförts till armén ävensom
värnpliktiga vilka hava att fullgöra fortsatt tjänstgöring enligt 27 § 1 mom. D
värnpliktslagen.
2 §■
Armén tilldelade värnpliktiga, som
påbörja första tjänstgöring under år
1951 och som på grund av därunder
ådagalagd lämplighet uttagas för under
befälsutbildning, skola, enligt de närmare
bestämmelser Konungen meddelar, utöver
den i 27 § 1 mom. värnpliktslagen angivna
tjänstgöringstiden i anslutning till
första tjänstgöringen fullgöra tjänstgöring
under högst trettio dagar.
3 §■
Armén tilldelade värnpliktiga, som vid
inskrivningen uttagits för underbefälsutbildning
och som komma att påbörja
Andra lagutskottets utlåtande nr 25.
(Kungl. Maj:ts förslag:)
2§-
Värnpliktiga vid samtliga försvarsgrenar
äro skyldiga att fullgöra beredskapsövning
enligt 27 § 2 mom. värnpliktslagen,
i den mån sådan skyldighet
icke redan åvilar vederbörande.
3 §•
Beträffande tjänstgöring enligt denna
lag gälla föreskrifterna i värnpliktslagen
i tillämpliga delar.
4§-
Värnpliktiga födda före år 1910
skola icke inkallas till repetitionsövning,
som enligt gällande bestämmelser
må åligga dem att fullgöra.
23
(Utskottets förslag:)
första tjänstgöring under år 1952, skola,
enligt de närmare bestämmelser Konungen
meddelar, utöver den i 27 §
1 mom. värnpliktslagen angivna tjänstgöringstiden,
i anslutning till första
tjänstgöifngen fullgöra tjänstgöring under
högst trettio dagar, vilken uttages föt-e
inryckningen till första tjänstgöring för
huvuddelen av de värnpliktiga i allmänhet.
4 §.
Armén tilldelade värnpliktiga, som
påbörjat första tjänstgöring under år
1948 eller år 1949 och som genomgått
underbefälsutbildning, skola, enligt de
närmare bestämmelser Konungen meddelar,
företrädesvis i anslutning till dem
närmast åliggande befäls- och repetitionsövning
undergå kompletterande underbefälsutbildning
under högst trettio dagar.
5 §■
Värnpliktiga vid samtliga försvarsgrenar
äro skyldiga att fullgöra beredskapsövning
enligt 27 § 2 mom. värnpliktslagen,
i den mån sådan skyldighet
icke redan åvilar vederbörande.
6 §■
Beträffande tjänstgöring enligt denna
lag gälla föreskrifterna i värnpliktslagen
i tillämpliga delar.
7 §.
Värnpliktiga födda före år 1910
skola icke inkallas till repetitionsövning,
som enligt gällande bestämmelser
må åligga dem att fullgöra.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
2) antaga genom förevarande proposition framlagda förslag till
a) lag med provisoriska bestämmelser om skyldighet förvissa
värnpliktiga tilldelade armén att fullgöra befälsövning, samt
24
Andra lagutskottets utlåtande nr 25.
b) lag om ändring i värnpliktslagen den 30 december 1941
(nr 967).
II. att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla,
att frågan om de värnpliktigas utbildningstid måtte snarast
mera definitivt regleras genom lag om ändring i värnpliktslagen
den 30 december 1941 (nr 967);
B. att motionerna---(lika med utskottet)----riks
dagens
åtgärd;
C. att motionen---(lika med utskottet)---riks
dagens
åtgärd.»
Stockholm 1951. K. L. Beckmnns Boktryckeri.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1951:224 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till en dyr ort sunder sökning in. m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 14 i texten