Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om skyldighet för vissa värnpliktiga att fullgöra repetitionsoch beredskapsövningar m. ?/i., dels ock i ämnet väckta motioner.

1951-04-25 · 24 sidor, varav 23 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 23 av 24 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1951:25, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om skyldighet för vissa värnpliktiga att fullgöra repetitionsoch beredskapsövningar m. ?/i., dels ock i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 25.

1

Nr 25.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition

med förslag till lag om skyldighet för vissa värnpliktiga

att fullgöra repetitions- och beredskapsövningar

m. ?/i., dels ock i ämnet väckta motioner.

Genom en den 16 mars 1951 dagtecknad proposition, nr 194, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj:t,

under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över

försvarsärenden, föreslagit riksdagen att antaga därvid fogade förslag till

1) lag om skyldighet för vissa värnpliktiga att fullgöra repetitions- och

beredskapsövningar;

2) lag med provisoriska bestämmelser om skyldighet för vissa värnpliktiga

tilldelade armén att fullgöra befälsövning; samt

3) lag om ändring i värnpliktslagen den 30 december 1941 (nr 967).

Lagförslagen äro av följande lydelse:

1) Förslag

till

Lag

om skyldighet för vissa värnpliktiga att fullgöra repetitionsoch

beredskapsövningar.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Värnpliktiga tilldelade armén äro, därest ej Konungen i särskilda fall

annorlunda förordnar, skyldiga att i enlighet med vad nedan stadgas fullgöra

en eller flera repetitionsövningar om 30 dagar, i den mån sådan skyldighet

icke redan åvilar vederbörande.

Värnpliktiga födda under åren 1910—1913 skola fullgöra en repetitionsövning.

Värnpliktiga födda under åren 1914—1922 skola fullgöra två repetitionsövningar.

Viirnpliktiga födda år 1923 och senare skola fullgöra tre repetitionsövningar.

Repetitionsövning (efterutbildningsövning) fullgjord efter år 1945 skall tillgodoräknas

såsom fullgjord repetitionsövning enligt detta lagrum, dock icke

repetitionsövning som vid kavalleriet och hästanspända artilleriförband under

år 1949 fullgjorts i anslutning till första tjänstgöring av värnpliktiga hänförda

till besiktningsgrupperna 1—3.

1 —935 r.i Bihang till riksdagens protokoll 1951. 9 satnl. 2 avd. Nr 25.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 25.

Undantagna från bestämmelserna i denna paragraf äro värnpliktiga vilka

efter utbildning vid flottan eller flygvapnet överförts till armén ävensom

värnpliktiga vilka hava att fullgöra fortsatt tjänstgöring enligt 27 § 1 mom. D

värnpliktslagen.

2§-

Värnpliktiga vid samtliga försvarsgrenar äro skyldiga att fullgöra beredskapsövning

enligt 27 § 2 mom. värnpliktslagen, i den mån sådan skyldighet

icke redan åvilar vederbörande.

3 §•

Beträffande tjänstgöring enligt denna lag gälla föreskrifterna i värnpliktslagen

i tillämpliga delar.

4§-

Värnpliktiga födda före år 1910 skola icke inkallas till repetitionsövning,

som enligt gällande bestämmelser må åligga dem att fullgöra.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trvcket i Svensk författningssamling.

2) Förslag

till

Lag

med provisoriska bestämmelser om skyldighet för vissa värnpliktiga

tilldelade armén att fullgöra befälsövning.

Härigenom förordnas som följer.

. 1 §''

Armén tilldelade värnpliktiga, vilka genomgått befälsutbildning eller, utan

att hava genomgått sådan utbildning, krigsplacerats såsom befäl, må kunna

åläggas att i anslutning till dem åliggande repetitionsövning fullgöra befälsövning

om tio dagar.

2 §•

Beträffande tjänstgöring enligt denna lag gälla föreskrifterna i värnpliktslagen

i tillämpliga delar.

3 §•

De närmare föreskrifter som erfordras för tillämpningen av denna lag

meddelas av Konungen.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och gäller till

den 1 juli 1952.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

iAndra lagutskottets utlåtande nr 25.

3) Förslag

till

Lagom

ändring i värnpliktslagen den 30 december 1941 (nr 967).

Härigenom förordnas, att 6 §, 27 § 1 mom. B ocii 27 § 3 mom. värnpliktslagen

den 30 december 19411 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

angives.

(.Nuvarande lydelse.)

6 §•

De värnpliktiga---tilldelas

förband.

Värnpliktig tilldelad armén, kustartilleriet

eller flygvapnet, vilken äger

förutsättningar för utbildning till officer,

underofficer eller underbefäl, må

uttagas för sådan utbildning.

Uttagning för officersutbildning —

--sådan utbildning.

(Nuvarande lydelse.)

27 §.

1. De värnpliktigas utbildningstid.

B. Värnpliktig, som uttagits för utbildning

till officer eller underofficer

vid armén, kustartilleriet eller flygvapnet,

är enligt de närmare bestämmelser

Konungen meddelar skyldig att, utöver

den under A angivna tjänstgöringstiden,

efter första tjänstgöringens

avslutande fullgöra fortsatt tjänstgöring,

för utbildning till officer under

högst trehundrasextio dagar och för

utbildning till underofficer under

högst etthundraåttio dagar.

3. Särskilda bestämmelser.

A. Därest, på---han inkallats.

B. Där sådant---smittas spri
dande.

C. Varder fartyg,---äga rum.

(.Föreslagen lydelse.)

6 §•

De värnpliktiga---tilldelas

förband.

Värnpliktig, vilken äger förutsättningar

för utbildning till officer, underofficer

eller underbefäl, må uttagas

för sådan utbildning.

Uttagning för officersutbildning

--sådan utbildning.

{Föreslagen lydelse.)

27 §.

1. De värnpliktigas utbildningstid.

B. Värnpliktig, som uttagits för utbildning

till officer eller underofficer,

är enligt de närmare bestämmelser

Konungen meddelar skyldig att, utöver

den under A angivna tjänstgöringstiden,

efter avslutandet av första

tjänstgöring (tjänstgöring i en följd) fullgöra

fortsatt tjänstgöring, för utbildning

till officer under högst trehundrasextio

dagar och för utbildning till

underofficer under högst etthundraåttio

dagar.

3. Särskilda bestämmelser.

A. Därest, på---han inkallats.

B. Där sådant---smittas spri
dande.

C. Varder fartyg,---äga rum.

Senaste lydelse av 6 §, 27 § 1 mom. B och 27 § 3 mom., se SFS 1950: 225.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 25:

(Nuvarande lydelse.)

D. Har värnpliktig under i 1 mom.

föreskriven tjänstgöring blivit fälld

till straff för rymning eller för undanhållande

av minst ett dygns varaktighet,

eller har hans tjänstgöring avbrutits för

verkställighet av straffarbete, omedelbart

ådömt fängelsestraff, ungdomsfängelse,

tvångsarbete, förvaring eller internering,

skall den tid, under vilken han varit

rymd eller undanhållit sig eller hans

tjänstgöring sålunda varit avbruten, ej

tillgodoräknas honom såsom tjänstgöringstid,

där ej Konungen för särskilda

fall annorledes förordnar. Vad

nu sagts skall även gälla tid, under vilken

värnpliktig varit frånvarande från

tjänstgöringen för avtjänande av arrest,

i den mån tiden överstiger tjugu dagar

då fråga är om första tjänstgöring eller

annan tjänstgörmg i följd om me>■ än

tvåhundra dagar eller, beträffande kortare

tjänstgöring, en tiondel av det antal

dagar tjänstgöringen omfattar.

I vilken ordning den värnpliktige

skall fullgöra återstående tjänstgöringsskyldighet

samt i vad mån därvid

må tillgodoräknas honom föregående

tjänstgöringstid, bestämmer Konungen.

E. Konungen förordnar, huruvida och

i vad mån värnpliktig må såsom fullgjord

tjänstgöring tillgodoräkna sig tid,

varunder han icke kunnat deltagai tjänstgöringen

på grund av sjukdom eller

skada, till vilken tjänstgöringen ej kan

antagas hava varit orsak.

F. Beträffande värnpliktiga,---

särskilt stadgat.

(.Föreslagen lydelsei)

D. Har värnpliktig under i 1 eller

2 mom. föreskriven tjänstgöring blivit

fälld till straff för rymning eller för

undanhållande, skall den tid, under

vilken han varit rymd eller undanhållit

sig, ej tillgodoräknas honom såsom

tjänstgöringstid, där ej Konungen

för särskilt fall annorledes förordnar.

Värnpliktig, vilken till följd av sjukdom

eller skada, vartill tjänstgöringen

kan antagas hava varit orsak, icke deltagit

i tjänstgöring, äger såsom tjänstgöringstid

tillgodoräkna sig den tid,

han sålunda varit frånvarande från

tjänstgöring.

Konungen förordnar huruvida och i

vad mån värnpliktig, som av annan anledning

än nu nämnts varit frånvarande

från tjänstgöringen, äger tillgodoräkna

sig tiden för frånvaron såsom tjänstgöringstid.

I vilken ordning värnpliktig, som

varit frånvarande från tjänstgöring utan

att tiden för frånvaron må tillgodoräknas

honom, skall fullgöra återstående

tjänstgöringsskyldighet samt i vad

mån därvid må tillgodoräknas honom

föregående tjänstgöringstid, bestämmer

ock Konungen.

E. Beträffande värnpliktiga,---

särskilt stadgat.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 25. 5

I samband med förevarande proposition bar utskottet till behandling förehaft

följande i anledning av propositionen väckta motioner, nämligen

inom första kammaren:

nr 470 av herr öhman och herr Persson, Helmer, samt

nr 490 av herr Lundgren, ävensom

inom andra kammaren:

nr 603 av herr Hagberg i Luleå m. fl.

I motionerna I: 470 och II: 603, vilka äro likalydande, har yrkats, »att riksdagen

måtte avslå Kungl. Maj:ts proposition nr 194».

I motionen I: 490 har hemställts, dels att vederbörande »bestämmelser i

inskrivningsförordningen och vämpliktslagen måtte utformas så att tillgodoräknande

av frånvaro på grand av sjukdom och skada begränsas till sådana

fall, där sjukdomen ådragits eller skadan inträffat under tjänsteutövning, samt

att frånvaro på grund av arreststraff icke får tillgodoräknas under några förhållanden,

dels att utskottet måtte utforma ändringsförslag i enlighet härmed».

Före propositionens avlämnande ha vid innevarande års riksdag väckts

likalydande motionerna nr 174 i första kammaren av herrar Ohlon, Andrén

och Gränebo och nr 231 i andra kammaren av herrar Hjalmar son, Hedlund i

Rådom och Ohlin.

I motionerna, som den 30 januari 1951 hänvisats till statsutskottet, bär

föreslagits, bland annat, att riksdagen måtte besluta,

»att första tjänstgöringen för värnpliktiga, uttagna till gruppchefer eller

motsvarande, skall förlängas med 30 dagar med verkan från och med den (de)

åldersklasser, som inrycka till första tjänstgöring våren 1951,

att värnpliktiga officerare, underofficerare och underbefäl skola fullgöra

tio dagars befälsövning före och i omedelbar anslutning till varje repetitionsövning,

att värnpliktiga gruppchefer av åldersklasserna 1947, 1948 och 1949 skola

fullgöra 30 dagars kompletterande utbildning, företrädesvis i anslutning till

den befäls- och repetitionsövning, som närmast åligger dem».

Motionerna ha den 25 april 1951 i bär berörda delar överlämnats till andra

lagutskottet och behandlats i samband med förevarande proposition.

Beträffande de skäl, som ligga till grund för de i propositionen framlagda

förslagen, ävensom i fråga om de skäl, vilka motionärerna åberopat till stöd

för sina yrkanden, får utskottet, i den män redogörelse därför ej lämnas i det

följande, hänvisa till propositionen och motionerna.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

Enligt beslut av 1950 års riksdag (prop. nr 224; andra lagutskottets uti. nr

46; rd. skr. nr 340) skola arméns repetitionsövningar anordnas i krigsförband.

För att bereda möjlighet härtill ha vissa i vämpliktslagen tidigare angivna

tidsfrister för repetitionsövningamas fullgörande slopats. En fortsatt över
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 25.

syn av hithörande bestämmelser — aktualiserad genom en av Kungl. Maj:t

för år 1951 beslutad forcering av repetitionsövningama — bär givit- vid handen,

att gällande bestämmelser rörande skyldighet att fullgöra dylika övningar

måste kompletteras. I det följande framlägges förslag till lagbestämmelser

i detta syfte. I anslutning härtill föreslås motsvarande bestämmelser

i fråga om beredskapsövningar.

Vidare föreslås eu lag med provisoriska bestämmelser av innebörd att

värnpliktigt befäl skall fullgöra en befälsövning om tio dagar i anslutning till

repetitionsövning.

Slutligen framlägges förslag till ändringar av värnpliktslagens bestämmelser

angående de värnpliktigas tjänstgöring i vissa avseenden m. m.

De angivna lagförslagen böra lämpligen behandlas var för sig.

I. Förslaget till lag om skyldighet för vissa värnpliktiga att fullgöra

repetitions- och beredskapsövningar.

Författningsbestämmelser m. m. intill 1950

års lagändring.

Propositionen innehåller å s. 6—10 en redogörelse för författningsbestämmelser

m. m. intill 1950 års lagändring avseende första tjänstgöring och efterföljande

utbildning samt beredskapsövning. Utskottet får hänvisa till denna

redogörelse.

1950 års beslut beträffande övningar i krigs
förband.

1950 års beslut om ändringar i värnpliktslagen innebar en övergång, såvitt

angick armén, från det dittills tillämpade systemet med repetitionsövningar

åldersklassvis till ett system enligt vilket repetitionsövningama skulle

anordnas i krigsförband. Det nya systemet innebär i princip att värnpliktiga

vilka äro krigsplacerade vid samma krigsförband fullgöra repetitionsövning

samtidigt och placerade å sina befattningar i krigsförbandet oberoende

av om de tillhöra skilda åldersklasser. Beträffande den närmare innebörden

av systemet må hänvisas till prop. 1950: 224 s. 30—39.

Såsom en konsekvens av övergången till krigsförbandsvisa repetitionsövningar

upphävdes genom 1950 års lag de gällande tidsspärrarna för fullgörande

av repetitions- och efterutbildningsövningar; samtidigt slopades begreppet

efterutbildningsövning och de nyss nämnda övningarna erhöllo den

enhetliga benämningen repetitionsövning.

1950 års lag trädde i kraft den 1 juli 1950. Genom övergångsbestämmelser

föreskrevs bland annat följande: I fråga om utbildningstidens längd skulle

beträffande de värnpliktiga som påbörjat första tjänstgöring (motsvarande)

före den 1 april 1948 äldre bestämmelser gälla; härigenom kvarstår för ifrågavarande

värnpliktiga skyldigheten att fullgöra föreskrivet antal repetitiomsövningar

enligt värnpliktslagen, oaktat de redan fullgjort en längre första

tjänstgöring än som gällde enligt 1948 års förordning och 1950 års lag. De

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Andra lagutskottets utlåtande nr 25.

äldre värnpliktiga skulle emellertid ha att fullgöra repetitionsövningar i den

ordning den nya lagen stadgade; övningarna skulle således kunna fördelas

på hela värnpliktstiden, oberoende av dittills gällande tidsspärrar. Dylik

skyldighet stadgades även för de fall att tidsspärrama redan blivit överskridna

före lagens ikraftträdande.

Även i fråga om beredskapsövningar genomfördes vissa ändringar i vämpliktslagen

i anslutning till beslutet om repetitionsövningar i krigsförband.

Vid anmälan av propositionen i ämnet (s. 40 och 87) tillstyrktes ett av 1948

års vämpliktskommitté framställt förslag att även de förband som inkallades

till beredskapsövning (beredskapsförband) skulle utgöras av krigsförband.

Härav följde att möjlighet måste föreligga att till beredskapsövning inkalla

värnpliktiga ur samtliga åldersklasser och kategorier. På grund härav förordades

att tidsbegränsningen i 27 § 2 mom. ävensom det däri gjorda undantaget

för värnpliktiga i specialtjänst måtte få utgå. — Lagrummet ändrades

i enlighet härmed. Särskild övergångsbestämmelse, som skulle möjliggöra

att för beredskapsövningar taga i anspråk även äldre värnpliktiga, meddelades

dock icke.

Departementschefen.

Föredragande departementschefen, statsrådet Vougt, har i propositionen anfört:

Enligt det av 1950 års riksdag beslutade systemet med repetitionsövningar

i krigsförband vid armén avses i princip varje sådant förband skola fullgöra

en repetitionsövning under loppet av sex år. En förutsättning för att systemet

skall fungera tillfredsställande är att de till repetitionsövningar inkallade

krigsförbanden bliva någorlunda fulltaliga.

Krigsförbanden äro i regel sammansatta av värnpliktiga ur skilda åldersklasser.

Det blir därför erforderligt att i detta sammanhang taga i anspråk

även äldre värnpliktiga till betydande antal. Behovet av att taga i anspråk

äldre värnpliktiga är för närvarande relativt stort till följd av de yngsta

åldersklassernas svaga numerär och den forcering av övningsprogrammet som

befunnits erforderlig.

Emellertid ha många av dessa äldre värnpliktiga antingen redan fullgjort

all dem enligt äldre bestämmelser åliggande fredstjänstgöringsskyldighet

eller ock fått tillgodoräkna beredskapstjänstgöring såsom fullgjord repetitionsövning

eller i samband med beredskapen befriats från dylika övningar.

Vid planläggningen av repetitionsövningama bär det på grund härav befunnits

möta svårigheter att uppsätta ens tillnärmelsevis fulltaliga krigsförband.

Med hänsyn till det utrikespolitiska läget har Kungl. Maj:t i februari 1951

fattat beslut om en forcering av repetitionsövningsprogrammet för armén1.

Syftet med de sålunda planerade övningarna kommer att delvis förfelas, om

icke möjligheter föreligga att i ökad utsträckning inkalla även äldre värnpliktiga

till dylika övningar. Jag har därför ansett erforderligt att verkställa

1 En närmare redogörelse härför har lämnats i prop. 1051:108, till vilken torde fft hänvisas.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 25.

en översyn av gällande bestämmelser om skyldighet för värnpliktiga att fullgöra

repetitionsövningar.

Den förut lämnade redogörelsen ger vid handen att de bestämmelser som

reglera de äldre värnpliktigas ifrågavarande tjänstgöringsskyldighet äro mycket

skiftande. Detta sammanhänger därmed att olika varandra avlösande vämpliktslagar

äro tillämpliga och att de äldre värnpliktslagarna innehöllo skilda

tjänstgöringsregler för olika kategorier av arméns värnpliktiga (värnpliktiga

i ersättningsreserven, i linjetjänst etc.). Vidare ha som nyss berörts flera

åldersklasser under beredskapstiden fått tillgodoräkna beredskapstjänst som

fullgjord repetitionsövning. Endast genom individuell uppräkning skulle

därför kunna anges huruvida och i så fall i vad män repetitionsövningsskyldighet

åvilar dessa äldre värnpliktiga. Det har med hänsyn härtill icke ansetts

möjligt att, då det nu gäller att reglera tjänstgöringsskyldigheten, anknyta

till den tjänstgöringsskyldighet som enligt tillämpliga regler må föreligga.

I stället har den metoden valts att de värnpliktiga i särskild lag ålägges en

med hänsyn till deras ålder graderad sammanlagd tjänstgöringsskyldighet —

omfattande en, två respektive tre repetitionsövningar — oberoende av vad

deras skyldighet för närvarande omfattar. I lagtexten har detta uttryckts på

det sätt att de värnpliktiga förklaras vara skyldiga fullgöra angiven tjänstgöringsskyldighet,

»i den mån sådan skyldighet icke redan åvilar vederbörande».

De bedömanden, som ligga till grund för utmätandet av tjänstgöringsskyldigheten

— och som grundats på militära skäl och hänsyn till billighet

— ha lett till en uppdelning av de värnpliktiga efter deras ålder i tre kategorier.

Av dessa föreslås de äldsta, födda åren 1910—1913, skola fullgöra

en, värnpliktiga födda åren 1914—1922 två och värnpliktiga födda år 1923

och senare tre repetitionsövningar.

Yad härefter angår beredskapsövningarna får jag erinra om att i samband

med 1950 års lagändring förutsattes, att beredskapsförbanden skulle vara

krigsförband, vilken anordning borde gälla samtliga försvarsgrenar. En följd

därav var, såsom också framhölls i propositionen 1950: 224, att möjlighet

måste föreligga att till beredskapsövning inkalla värnpliktiga ur samtliga

åldersklasser och kategorier. På grund av lydelsen av övergångsbestämmelserna

till 1941 års vämpliktslag är det emellertid icke möjligt att för beredskapsövning

enligt nämnda lag i dess lydelse av år 1950 taga i anspråk värnpliktiga

vilka hänförts till årsklass 1939 eller årsgrupp 1940 eller äldre årsklass

(årsgrupp). Vidare har genom särskilda beslut av Kungl. Maj:t beredskapstjänstgöring

i stor utsträckning tillgodoräknats såsom beredskapsövning.

Utan ändring av dessa bestämmelser kan beredskapsövning med krigsförband

icke genomföras. Det torde vara lämpligt att genom en särskild bestämmelse

i den föreslagna lagen reglera tjänstgöringsskyldigheten vid beredskapsövning

genom att ålägga värnpliktiga vid samtliga försvarsgrenar skyldighet

att fullgöra dylik övning, i den mån sådan skyldighet icke redan åvilar vederbörande.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 25. 9

II. Förslaget till lag med provisoriska bestämmelser om skyldighet för vissa

värnpliktiga tilldelade armén att fullgöra befälsövning.

Inledning.

Enligt 1936 års försvarsordning, vilken i fråga om befälsutbildningen i

huvudsak anslöt sig till 1925 år,s bestämmelser, uttogos 20 % av de i linjetjänst

placerade värnpliktiga i allmänhet vid infanteriet, trängtruppema och

intendenturtruppema för utbildning till underbefäl eller fackmän (det s. k.

reservunderbefälet). Därjämte uttogs huvudparten av de värnpliktiga tillhörande

klass B — inom armén huvudsakligen studenter och likställda —

för utbildning till värnpliktigt befäl. Reservunderbefälet fullgjorde enligt

såväl 1925 års som 1936 års värnpliktslag tjänstgöring om 225 dagar, tid för

repetitionsövningar inberäknad. Värnpliktigt befäl tillhörande klass B fullgjorde

enligt 1925 och 1936 års värnpliktslagar en sammanlagd tjänstgöring

om 260 dagar.

Någon befälsutbildning av värnpliktiga utöver den här angivna skulle enligt

1925 och 1936 års försvarsordningar icke äga rum i fredstid. Krigsorganisationen

inrymde däremot reservofficers- och reservunderofficersskolor, vid

vilka värnpliktigt befäl avsågs erhålla kompletterande utbildning till plutonchef

(värnpliktig officer) eller till plutonchefs ställföreträdare (värnpliktig

underofficer). Skolorna omfattade vardera 6 månader, varav 3 månader avsågs

för tjänstgöring vid trupp i officers- respektive underofficersbefattning.

Någon särskild tid för befälsutbildning i samband med repetitionsövning

fanns icke anslagen enligt 1925 och 1936 års försvarsordningar.

Under beredskapstjänstgöringen kompletterades det värnpliktiga befälets

utbildning varjämte nytt värnpliktigt befäl utbildades ur äldre åldersklasser.

Därutöver förekom ej sällan att värnpliktiga med lämplig civil utbildningplacerades

i befälsbefattningar utan att ha genomgått särskild utbildning

inom krigsmakten. Genom den praktiska tjänsten tillägnade sig dessa värnpliktiga

sådana kunskaper och färdigheter att de sedermera ha kunnat krigsplaceras

i ifrågavarande befattningar.

Enligt 1941 års värnpliktslag ålades värnpliktig, som uttagits för utbildning

till officer eller underofficer, skyldighet att utöver den första tjänstgöringen

fullgöra fortsatt tjänstgöring, för utbildning till officer med liögst

360 dagar och för utbildning till underofficer med högst 180 dagar. Det

värnpliktiga befälet skulle i likhet med övriga värnpliktiga fullgöra tre repetitionsövningar

(efterutbildningsövning) envar om 30 dagar.

I 1950 års lag genomfördes bl. a. den ändringen, att tvångsvis uttagning

till officersutbildning icke finge äga rum.

Sammanfattningsvis kan anföras, att arméns nuvarande värnpliktiga befäl

har utbildats efter flera principer och under olika tidslängder och betingelser.

Ett icke ringa antal värnpliktiga har därjämte utnyttjats och krigsplacerats

i befälsbefattningar utan särskild militär utbildning för befattningen.

s. 10 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 25.

10

Departementschefen.

Frågan om utbildningen av det värnpliktiga befälet bär såvitt avser en

kategori, gruppchefer vid armén och kustartilleriet, varit föremål för upprepade

överväganden, senast vid 1950 års riksdag. Sedan 1948 års värnpliktskommitté

framlagt slutligt förslag om förlängning med två månader av gruppchefsutbildningen

i anslutning till första tjänstgöring, uttalade jag vid anmälan

av propositionen 1950: 224, att jag alltjämt icke var beredd att förorda

en dylik förlängning av tjänstgöringstiden. Jag fann nämligen angeläget att

den inom försvarsdepartementet pågående utredningen rörande gruppchefsutbildningen

avslutades innan slutlig ställning togs till detta spörsmål.

I samband med behandlingen vid 1950 års riksdags höstsession av

vissa värnpliktsfrågor uttalade jag i andra kammaren att jag fått kännedom

om att den pågående utredningen rörande gruppchefernas utbildning

lett till resultatet, att gruppcheferna behövde något längre tjänstgöring än

övriga värnpliktiga och att utredningens ledare ansett sig med all sannolikhet

komma att förorda, att denna längre tjänstgöring skulle inläggas före

gruppchefemas repetitionsövningar. Jag förklarade det vara min avsikt att

för 1950 års riksdag framlägga förslag om en fullmakt för Kungl. Maj:t att

få taga ut eu sådan kompletterande utbildning av gruppchefema från och

med hösten 1951. Jag tänkte mig att det skulle läggas så, att riksdagen gåve

Kungl. Maj:t en fullmakt därvidlag, och när sedan utredningen bleve färdig,

vilket beräknades icke kunna inträffa förrän en tid efter den ordinarie värnpliktsklassens

utryckning i mitten av mars, finge det bli Kungl. Maj ds uppgift

att efter de militära myndigheternas hörande bestämma längden av den utbildning,

som gruppcheferna skulle få underkasta sig.

Frågan har sedermera i viss mån kommit i ett annat läge genom forceringen

av repetitionsövningsprogrammet vid armén. De militära myndigheterna

ha ansett angeläget att man i samband med övningarna i krigsförband

anordnar särskilda befälsövningar för allt värnpliktigt befäl — alltså

icke blott gruppchefema — för att innan huvuddelen av krigsförbanden inrycker

bereda det värnpliktiga befälet tillfälle att lära känna den nya materielutrustningen

och den organisation, som numera är gällande inom armén.

Man räknar med att utbytet av övningarna härigenom skall kunna icke oväsentligt

förbättras.

Den stora omfattning, i vilken repetitionsövningar i år kommer att anordnas,

och de skäl, som föranlett övningsprogrammets utökning, göra det särskilt

angeläget att goda resultat av övningarna uppnås. Jag har därför ansett

mig böra, utan att avvakta resultatet av förenämnda utredning, föreslå,

att värnpliktigt befäl ålägges fullgöra en befälsövning om tio dagar i anslutning

till repetitionsövning. För huvuddelen av befälet bör denna övning förläggas

omedelbart före repetitionsövningen. Jag förutsätter dock att visst

värnpliktigt befäl måste kvarbliva för tjänstgöring efter det att huvuddelen

av krigsförbandet utryckt. När jag stannat för att låta befälsövningen omfatta

tio dagar har jag förutsatt, att kompletterande utbildning av grupp
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Andra lagutskottets utlåtande nr 25.

chefer vid de krigsförband som inkallas därunder kommer till stånd. Huruvida

den befälsövning om tio dagar, som jag nu föreslår, är lämpligt avvägd

med hänsyn till gruppchefsutbildningen få erfarenheterna visa.

Skyldigheten att fullgöra befälsövning bör begränsas till det värnpliktiga

befäl, som avses skola ha trupp sig underställd, d. v. s. regelmässigt skola

utöva truppbefäl. Värnpliktiga, som på grund av placering i vissa befattningar

varmed icke följer utövande av direkt truppbefäl erhållit befäls ställning,

böra sålunda icke vara skyldiga att fullgöra ifrågavarande befälsövning. Det

bör få ankomma på Kungl. Maj:t att meddela närmare bestämmelser härom.

I avvaktan på resultatet av utredningen rörande gruppchefsutbildningen

bör åt bestämmelserna om befälsövning givas endast provisorisk karaktär,

och de böra därför intagas i en särskild tidsbegränsad lag.

Motionerna /; 174 och 11:231.

I motionerna har, såvitt nu är i fråga, anförts bland annat följande:

Sedan försvarsministern i proposition nr 251 till 1950 års riksdags liöstsession

förklarat, att gruppchefsutbildningen för åldersklasserna 1947 och

1948 varit otillräcklig, synes den nödvändiga förlängningen av densamma

icke mera behöva diskuteras. Tidsläget medger icke några »ytterligare överväganden»,

såsom departementschefen anfört i statsverkspropositionen, och

sådana synas icke heller behövliga av nedan angivna skäl.

1948 års värnpliktskommittés majoritet föreslog redan hösten 1948, att

gruppchefsutbildningen provisoriskt skulle förlängas 2 månader för åldersklass

1948. Av värnpliktstekniska skäl måste förlängningen anslutas efter

övriga värnpliktigas utryckning efter fullgjord nio månaders tjänstgöring.

Av psykologiska skäl var detta måhända mindre lämpligt. Kungl. Maj:t och

riksdagen upptogo ej förslaget.

I sitt slutbetänkande förordade kommittén, att såväl gruppchets- som underofficerselever

skulle uttagas redan vid inskrivningen, vilket bifölls av

1950 års riksdag. Därigenom kunde gruppchefselevema-s utbildning påbörjas

två månader före övriga värnpliktigas. Kvarsittarstämpeln var därmed eliminerad.

Kommitténs majoritet vidhöll två månaders förlängd utbildning för

gruppchef seleverna, vilket utförligt motiverades.

" Emellertid hänsköt chefen för försvarsdepartementet gruppchefsfrågan till

förnyad utredning av en sakkunnig, riksdagsman Lindholm. Resultatet av

denna utredning föreligger icke ännu men har av utredningsmannen förklarats

skola framläggas i så god tid, att frågan kan föreläggas 1951 års liöstriksdag.

En eventuell förlängning av utbildningstiden för gruppcheferna,

vilket antytts av herr Lindholm, skulle under sådant förhållande kunna börja

tillämpas först fr. o. m. 1952. Detta innebär i sin tur, att icke endast åldersklasserna

1947, 1948 och 1949 utan även 1950 undandragas erforderlig utbildning.

Konsekvenserna ge sig själva.

Beslut bör sålunda redan nu fattas om erforderlig förlängning av gruppchefsutbildningen,

så att den kan tillämpas även på'' åldersklass 1950, som

påbörjar sin första tjänstgöring i vår. Förlängningen kan emellertid uttagas

på olika sätt. 1948 års värnpUktskommitté förordade två månader i omedel

bär anslutning till första tjänstgöringen. En annan metod är att endast eu

månad uttages på detta sätt, medan den andra uppdelas på tio dagar fore

och i omedelbar anslutning till de tre repetitionsövmngarna. Den sistnämnda

förlängningen bör gälla jämväl övrigt värnpliktigt befäl. Härigenom kan

detta beredas tillfälle att förbereda sig för sina uppgifter ocli blir därigenom

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 25.

bättre skickat att ta hand om, undervisa och leda övriga värnpliktiga, då

dessa rycka in till repetitionsövning. Truppens stridsduglighet bör härigenom

avsevärt stegras.

Genom ovanstående åtgärder komma gruppcheferna av åldersklass 1950

och senare att erhålla en förbättrad utbildning. De tre åldersklasser av

gruppchefer (1947, 1948 och 1949], vilka endast haft nio månaders första

tjänstgöring, erhålla dock härigenom icke den erforderliga grundligare utbildningen.

Det måste ur alla synpunkter anses betydelsefullt, att dessa

gruppchefers kvalitet snarast höjes genom en månads extra befälsutbildning

utöver befälsövningarna före varje repetitionsövning.

På tidpunkten för denna utbildning inverkar bl. a. gruppchefernas krigsplacering.

För den enskilde torde det nämligen vara förmånligare att göra

extra gruppchefsutbildning, befälsövning och repetitionsövning i en följd än

att dela upp utbildningen på två omgångar. I varje fall böra gruppcheferna

av åldersklasserna 1947 och 1948 (eventuellt 1949), krigsplacerade vid den

repetitionsövningsomgång som skall tjänstgöra under år 1951, de s. k. b-förbanden,

inkallas till extra gruppchefsutbildning omedelbart före dessa förbands

repetitionsövningar på våren och hösten 1951.

Yi anse således att första tjänstgöringen för värnpliktiga, uttagna till

gruppchefer (motsvarande), bör förlängas med 30 dagar med verkan fr. o. m.

den (de) åldersklasser, som inrycka till första tjänstgöring våren 1951,

att värnpliktiga officerare, underofficerare och underbefäl böra fullgöra

tio dagars befälsövning före och i omedelbar anslutning till varje repetitionsövning

och slutligen att värnpliktiga gruppchefer av åldersklasserna 1947,

1948 och 1949 böra fullgöra 30 dagars kompletterande utbildning, företrädesvis

i anslutning till den befäls- och repetitionsövning, som närmast åligger

dem.

De sammanlagda kostnaderna för ovanstående utbildning kunna under

budgetåret 1951/52 beräknas till 15 miljoner kronor. Härvid har räknats

med eventuell premie om 125 kronor för de gruppchefer, som fullgöra eu

månads utbildning utöver nio månaders första tjänstgöring för värnpliktiga

i allmänhet.

III. Förslaget till lag om ändring i värnpliktslagen.

Departementschefen.

Reglerna om tillgodoräknande eller frånräknande av avbrott i värnpliktigs

tjänstgöring och om ordningen för fullgörande av återstående

tjänstgöringsskyldighet ha städse ansetts tillhöra de mera svårbemästrade

inom värnpliktslagstiftningen.

I sin nuvarande lydelse äro reglerna icke tillfredsställande. Följande exempel

må till belysande härav anföras. Fn värnpliktig som fullgör första tjänstgöring

om 270 dagar drabbas av sjukdom, ådragen utom tjänsten, och blir

härigenom urståndsatt att tjänstgöra under 25 dagar. Då detta avbrott icke

överstiger en tiondel av tjänstgöringen — 27 dagar — skall avbrottet tillgodoräknas

(131 § 1 mom. b) inskrivnings!örordningen). Samme värnpliktige

ådömes arrest utan tjänstgöring 20 dagar och undergår straffet. Även detta

avbrott skall tillgodoräknas (27 § 3 mom. D. värnpliktslagen). Den värnpliktige

har alltså i detta fall kunnat vara frånvarande under icke mindre än tillhopa

45 dagar, av åtminstone delvis självförvållad orsak, utan att skyldighet

inträtt för honom att genom ny tjänst taga igen det förlorade. Detta resultat

måste anses otillfredsställande ur utbildningssynpunkt.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 25.

13

Förevarande förslag till ändring av 27 § 3 mom. vämpliktslagen innebär en

lösning av problemen efter i viss mån nya riktlinjer. Därvid bär hänsynen till

utbildningen ställts i förgrunden. Såsom utgångspunkt för resonemanget

har i anledning härav tagits de regler som böra gälla för fullgörande av den

tjänstgöringstid som återstår efter avbrott i tjänstgöringen.

Den återstående tjänstgöringen kan fullgöras antingen efter hemförlovning

och ny inkallelse eller ock genom s. k. eftertjänst.

Hemförlovningsinstitutet bygger på en relation mellan tjänstgöringsavbrottet

och tjänstgöringsperioden. Relationstalet, som är grundat på erfarenheter

från utbildningen, är för närvarande satt till en tiondel. Överskrides

denna gräns skall den värnpliktige hemförlovas för att sedermera ånyo inkallas

och göra om den tjänstgöringstid som gått förlorad. Detta institut är

rationellt ur utbildningssynpunkt.

Därest avbrottet understiger en tiondel av tjänstgöringen kan enligt nuvarande

regler skyldighet att göra eftertjänst inträda. Den värnpliktige kvarhålles

efter de övrigas utryckning och är därvid skyldig att helt eller delvis

ersätta den tjänstgöring, som icke fullgjorts. Uppenbart är att eftertjänsten

är utan värde för utbildningen. Med hänsyn till att eftertjänsten kan drabba

allenast ett relativt ringa antal värnpliktiga vilka rycka ut å olika tidpunkter

synes den icke heller kunna motiveras ur den synpunkten, att nyttig arbetskraft

— närmast för handräckningsändamål — därigenom skulle iställas till

krigsmaktens förfogande. Såsom motivering för eftertjänsten kan därför endast

åberopas, att eftertjänsten utgör ett mot den värnpliktige riktat sanktionsförf

arande. Jag anser att ett sådant förfarande knappast är försvarligt

i fall då tjänstgöringsavbrottet är förorsakat av undergående av straff. Eftertjänsten

måste nämligen därvid te sig som en dubbelbestraffning. I ett

fall anser jag likväl eftertjänst vara motiverad. Jag avser härmed värnpliktig

»om rymt eller undanhållit sig från tjänsten. Av psykologiska skäl

måste det anses lämpligt och erforderligt att sådan värnpliktig får kvarbliva

efter det lians kamrater utryckt och genom eftertjänst ersätta den tid han

varit rymd eller hållit sig undan. Att eftertjänsten icke bör inbegripa tiden

för det straff han må ha undergått för sitt brott, framgår av det förut anförda.

Enligt förslaget skall med hänsyn till vad sålunda anförts tid för rymning

eller undanhållande städse frånräknas och alltså göras om genom ny tjänst,

härvid bortsett från att Konungen, liksom hittills, ansetts böra kunna medge

lindring för särskilt fall. Skyldigheten att ersätta den förlorade tiden skall

gälla oavsett om frånvaron — ensam för sig eller sammanlagd med annan

frånvaro — överstiger hemförlovningsgränsen eller icke. I förra fallet skall

den värnpliktige göra om tiden för tjänstgöringsavbrottet efter hemförlovning

och ny inkallelse, i senare fallet göra eftertjänst.

I lagförslaget liar vidare intagits regeln att avbrott på grund av sjukdom

eller skada i tjänsten alltid skall tillgodoräknas. Bestämmelsen härom, som

nu har sin plats i 131 § 1 mom. a) inskrivningsförordningen, har ansetts böra

överföras till lagen såsom uttryck för en den värnpliktige tillförsäkrad rättig
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande nr 25.

het. Bestämmelsen, som ju ej kan sägas vara förenlig med vad som ur strikt

utbildningssynpunkt kunnat anses påkallat, är dikterad av humanitära skäl.

Avbrott på grund av tjänstledighet, som förbandschef äger bevilja, bör

liksom hittills tillgodoräknas (jfr 131 § 1 mom. a) inskrivningsförordningen);

detta stadgande bör emellertid liksom nu ha sin plats i förordningen, dels

med hänsyn till stadgandets relativt ringa betydelse och dels med tanke på

eventuella ändringar i terminologien i fråga om begreppet ledighet.

Yad angår frånvaro av andra orsaker än nu nämnts bygger lagförslaget på

följande principer. Tiden för sådan frånvaro -—- förox’sakad av t. ex. sjukdom

eller skada utom tjänsten eller av straffverkställighet — bör principiellt ur

utbildningssynpunkt ersättas med ny tjänst. Därest frånvaron, i förekommande

fall sammanlagd med tid för rymning eller undanhållande, överstiger

hemförlovningsgränsen, skall sålunda vederbörande vara skyldig att efter hemförlovning

göra ny tjänst, motsvarande tiden för frånvaron. Härigenom blir

utbildningssynpunkten tillgodosedd. Om däremot sådan frånvaro icke uppgår

till så lång tid att förutsättning för hemförlovning är för handen, avses icke

någon påföljd skola inträda för den värnpliktige; eftertjänst skall således icke

fullgöras för dessa fall av frånvaro. Avgörande för frågan om frånvaron skall

tillgodoräknas eller icke blir således hemförlovningsinstitutet och därmed avbrottets

längd. Eftersom bestämmelserna om hemförlovning torde böra meddelas

i administrativ författning, har beträffande tjänstgöringsavbrott av

denna kategori i lagförslaget endast intagits det stadgandet att Konungen

förordnar huruvida och i vad mån avbrottet må tillgodoräknas (27 § 3 mom. D.

tredje stycket).

Vid sidan härom erfordras bestämmelser i inskrivningsförordningen av i

huvudsak den innebörd jag nyss angivit. Dessa bestämmelser, som särskilt

komma att avse en genomgripande ändring av 131 §, böra träda i kraft samtidigt

med lagen.

Enligt sin nuvarande lydelse äro bestämmelserna i 27 § 3 mom. D. i vämpliktslagen

endast tillämpliga å tjänstgöring jämlikt 1 mom. samma paragraf

men däremot icke å beredskapsövning enligt 2 mom. Då emellertid även

beredskapsövning är att hänföra till tidsbestämd tjänstgöring — i motsats

till tjänstgöring enligt 28 § som icke är maximerad — böra nu ifrågavarande

bestämmelser göras tillämpliga även å beredskapsövning. Stadgande härom

har införts i förslaget. Med hänsyn till beredskapsövningens särskilda karaktär

kunna dock särskilda avvikande tillämpningsbestämmelser visa sig erforderliga

beträffande sådan tjänstgöring.

Utskottet.

I propositionen föreslås att värnpliktiga i viss utsträckning skola åläggas

ny tjänstgöringsskyldighet. Vidare föreslås provisoriska bestämmelser om

skyldighet för värnpliktigt befäl vid armén att i anslutning till repetitionsövning

fullgöra befälsövning om tio dagar. Slutligen föreslås ändring av be
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 25. 15

stämmelserna i värnplikt-slagen om tillgodoräknande av avbrott i tjänstgöring

samt om uttagning av värnpliktiga till befälsutbildning.

Vad först angår förslaget om skyldighet för vissa värnpliktiga att fullgöra

repetitions- och beredskapsövningar delar utskottet departementschefens uppfattning,

att syftet med de för armén planerade repetitionsövningama i krigsförband

skulle delvis förfelas om icke möjligheter beredas att i ökad utsträckning

inkalla även äldre värnpliktiga till dylika övningar. En översyn av

gällande bestämmelser om skyldighet för värnpliktiga att fullgöra repetitionsövningar

torde därför få anses vara av behovet påkallad.

Departementschefen har i propositionen uttalat, att avsevärda svårigheter

föreligga att angiva huruvida och i vad mån skyldighet att fullgöra repetitionsövningar

åvilar de värnpliktiga, vilkas tjänstgöringsskyldighet regleras av

äldre värnpliktslagar och som enligt särskilda beslut av Kungl. Maj:t fått tillgodoräkna

beredskapstjänstgöring som fullgjord repetitionsövning (e-fterutbildningsövning)

eller befriats från dylik övning. På grund av dessa svårigheter

har det ansetts erforderligt att i en särskild lag ålägga de värnpliktiga

en med hänsyn till deras ålder graderad sammanlagd tjänstgöringsskyldighet

oberoende av vad deras skyldighet för närvarande omfattar. Mot den

sålunda valda metoden kunna enligt utskottets mening visserligen erinringar

göras, främst ur den synpunkten att utsträckningen av repetitionsövningsskyldigheten

kommer att gälla även dem som fullgjort långvarig beredskapst

jänst, men å andra sidan torde, om syftet med de krigsförbandsvisa

övningarna skall uppnås, vilket under nu rådande förhållanden måste

anses synnerligen angeläget, någon annan metod att reglera tjänstgöringsskyldigheten

för de äldre värnpliktiga icke stå till buds. Yad i förslaget

föreskrives angående tillgodoräknande av efter år 1945 fullgjord repetitionsövning

(efterutbildningsövning) som fullgjord repetitionsövning enligt

förevarande lag eller angående vissa undantag från huvudreglerna i lagen har

icke givit utskottet anledning till erinran. Utskottet har ej heller funnit anledning

till erinran i fråga om bestämmelsen att värnpliktiga vid samtliga

försvarsgrenar skola åläggas skyldighet att fullgöra beredskapsövningar enligt

27 § 2 mom. värnpliktslagen, i den mån sådan skyldighet icke- redan åvilar

vederbörande. Utskottet får på grund av vad sålunda anförts, med avstyrkande

av motionerna I: 470 och II: 603, tillstyrka förevarande lagförslag.

Vad härefter angår de provisoriska bestämmelserna om skyldighet för värnpliktigt

befäl vid armén att i anslutning till repetitionsövning fullgöra befälsövning

om tio dagar vill utskottet i likhet med departementschefen framhålla

angelägenheten av att goda resultat av de planerade repetitionsövningama

uppnås. Av betydelse härvidlag torde vara att, såsom genom propositionen

föreslås, huvuddelen av det värnpliktiga befälet inkallas någon tid före övriga

värnpliktiga. Härigenom skapas, såsom av de militära myndigheterna framhållits,

möjlighet att på ett rationellt sätt ordna inryckningen och låta det

värnpliktiga befälet genomgå en snabbutbildning med nytillkommen stridsmateriel.

Ur militär synpunkt torde förslaget sålunda innebära avsevärda för
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Andra lagutskottets utlåtande nr 25.

delar. Å andra sidan bör beaktas att de föreslagna befälsövningarna innebära

en förlängning av tjänstgöringstiden för berörda värnpliktiga med de konsekvenser

detta i olika hänseenden kan medföra. Utskottet har vid sitt bedömande

av förevarande spörsmål ansett de skäl som tala för förslaget vara

tyngst vägande och får därför, med avstyrkande av motionerna I: 470 och

II: 603 i denna del, förorda skyldighet för värnpliktigt befäl vid armén att

fullgöra befälsövning i anslutning till repetitionsövning. Det i motionerna

I: 174 och II: 231 framställda yrkandet om införande av befälsövning synes

avse en definitiv lösning av denna fråga. För utskottet framstår det visserligen

som en betydande olägenhet att gällande lag i vissa avsnitt försättes

ur kraft genom provisoriska bestämmelser, men utskottet anser sig dock med

hänsyn till de av departementschefen härutinnan åberopade skälen kunna

godtaga att förevarande bestämmelser införas i en särskild tidsbegränsad lag.

Vid nu angivna ställningstagande får utskottet alltså avstyrka motionerna

1:174 och II: 231, såvitt nu är i fråga.

I nämnda motioner föreslås jämväl, att första tjänstgöringen för värnpliktiga,

uttagna till gruppchefer (motsvarande), skall förlängas med 30 dagar

med verkan från och med den (de) åldersklasser, som inrycka till första

tjänstgöring våren 1951, samt att värnpliktiga gruppchefer av åldersklasserna

1947, 1948 och 1949 skola fullgöra 30 dagars kompletterande utbildning, företrädesvis

i anslutning till den befäls- och repetitionsövning, som närmast

åligger dem.

Frågan om gruppchefsutbildningen har vid ett flertal tillfällen under

senare år varit föremål för riksdagens prövning. Som av den ovan lämnade

redogörelsen framgår är frågan för närvarande föremål för utredning. Denna

lärer enligt vad utskottet inhämtat kunna slutföras omkring den 1 september

innevarande år. Med hänsyn härtill och då genom de här ovan förordade befälsövningarna

för värnpliktigt befäl vid armén en kompletterande utbildning

av de gruppchefer, som inkallas till repetitionsövningar, torde kunna komma

till stånd, anser sig utskottet icke nu böra ingå på en prövning av frågan om

en ytterligare förlängning av utbildningstiden för gruppchefer. Vid sådant

förhållande kan utskottet ej heller förorda den i förevarande motioner föreslagna

kompletterande utbildningen av gruppchefer tillhörande åldersklasserna

1947, 1948 och 1949.

De genom propositionen föreslagna ändringarna i värnpliktslagen beröra

såsom förut framhållits bestämmelserna om tillgodoräknande av avbrott i

tjänstgöring samt om uttagning av värnpliktiga till befälsutbildning.

De principer efter vilka de i förstnämnda hänseende föreslagna bestämmelserna

utformats äro enligt utskottets mening riktiga. I den mån invändningar

kunna göras mot förslaget torde dessa företrädesvis avse detaljer. I

motionen I: 490 har sålunda yrkaits, att frånvaro på grund av arreststraff alltid

skall ersättas med ny tjänst, motsvarande tiden för frånvaron. Utskottet vill

för sin del ansluta sig till Kungl. Maj:ts förslag i denna del, men förutsätter

härvid, att Kungl. Maj:t med uppmärksamhet följer verkningarna av de nya

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Andra lagutskottets utlåtande nr 25.

bestämmelserna. Utskottet avstyrker förty motionen I: 490 i denna del. I

motionerna I: 470 och II: 603 har uttalats, att avbrott på grund av sjukdom

eller skada, ådragen i eller utom tjänsten, alltid bör tillgodoräknas den värnpliktige.

I motionen I: 490 åter yrkas att tillgodoräknande av frånvaro på

grund av sjukdom eller skada måtte begränsas till sådana fall, där sjukdomen

ådragits eller skadan inträffat under tjänsteutövning. Enligt utskottets mening

torde det vara nödvändigt att i detta sammanhang draga en gräns mellan

avbrott orsakade av skada eller sjukdom i tjänsten, å ena, samt avbrott orsakade

av sjukdom eller skada, som den värnpliktige ådragit sig utom tjänsten, å

andra sidan. Den i motionen I: 490 föreslagna definitionen åter synes alltför

snäv och torde därjämte, särskilt beträffande sjukdomsfallen, kunna föranleda

avsevärda svårigheter vid tillämpningen. Utskottet, som anser den nuvarande

formuleringen godtagbar, får därför i denna del avstyrka motionerna I: 470

och II: 603 ävensom motionen I: 490.

Den föreslagna ändringen av bestämmelserna i värnpliktslagen om uttagning

av värnpliktiga till befälsutbildning, vilken har till syfte att möjliggöra

även uttagande av värnpliktiga vid flottan för befälsutbildning, har icke givit

utskottet anledning till erinran.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A. att riksdagen med avslag å motionerna I: 470 och II: 603

måtte antaga genom förevarande proposition framlagda förslag till

1) lag om skyldighet för vissa värnpliktiga att fullgöra repetitions-

och beredskapsövningar;

2) lag med provisoriska bestämmelser om skyldighet för vissa

värnpliktiga tilldelade armén att fullgöra befälsövning; samt

3) lag om ändring i värnpliktslagen den 30 december 1941

(nr 967);

B. att motionerna I: 174 och II: 231, så vitt nu är i fråga, i den

män de icke kunna anses besvarade genom vad utskottet ovan

under A. hemställt, icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd;

C. att motionen I: 490 icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 25 april 1951.

På andra lagutskottets vägnar:

DAYID NORMAN.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Foralund,* Hällagård,* Sten,

Sunne,* Nils Elowsson, Wahlund och Svärd;

från andra kammaren: herrar Jacobsson i Igelsbo, Hellbacken,* fru Johansson

i Norrköping, herrar Nilsson i Göteborg,* Carlsson i Bakeröd, Andersson

i Alfredshem,* fruarna Ewerlöf och Sjöstrand.

#) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

2—9n5 si Bihang till riksdagens protokoll 1951. 9 samt. 2 avd. Nr 25.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Andra lagutskottets utlåtande nr 25.

Reservationer:

1) av herr Svärd och fru Ewerlöf;

2) av herrar Hallagård, Sunne, Wahlund, Svärd, Jacobsson i Igelsbo, Carlsson

i Bakeröd, fruarna Ewerlöf och Sjöstrand, vilka ansett att utskottets

utlåtande bort hava följande lydelse:

»Utskottet har till behandling haft sig förelagt Kungl. Maj:ts proposition

nr 194, de i anslutning till denna väckta motionerna I: 470, II: 603 och I: 490

samt de likalydande motionerna I: 174 och II: 231 i vad dessa senare avse

frågor om beredskap och utbildning dock med undantag för hemställan i den

del som berör därav föranledda äskanden om anslag.

Därav följer att utskottet haft att taga ställning till ett uttalande om första

tjänstgöringens längd för värnpliktiga i allmänhet, till förslag om viss reglering

av de värnpliktigas skyldighet att fullgöra repetitions- och beredskapsövningar

i krigsförband, till förslag om provisoriska bestämmelser om skyldighet

för värnpliktigt befäl vid armén att i anslutning till repetitionsövning

fullgöra befälsövning, i samband därmed till förslag om förlängning av utbildningstiden

för värnpliktiga uttagna till underbefäl och till förslag om ändring

av bestämmelserna i värnpliktslagen om tillgodoräknande av avbrott i

tjänstgöring samt om uttagning av värnpliktiga vid flottan till befälsutbildning.

Utskottet förutsätter att, därest de militära myndigheternas erfarenheter

fortfarande skulle visa, att det enligt dessas uppfattning icke är möjligt att

trots fortsatt effektivisering av utbildningen ge de värnpliktiga tillfredsställande

soldatutbildning med en första utbildningstid av nio månader, Kungl.

Maj:t upptager spörsmålet om första tjänstgöringstidens längd för de värnpliktiga

i allmänhet till förnyad prövning.

De militära myndigheternas uppfattning om resultaten av utbildningen av

åldersklass 1949 har ännu icke offentligt redovisats. Så torde komma att ske i

juni månad i år. Därefter bör Kungl. Maj:t kunna fatta ståndpunkt.

En tillfredsställande, grundläggande soldatutbildning är icke endast nödvändig

för försvaret utan även en medborgerlig rättighet.

Den 9 februari 1951 föreskrev Kungl. Maj:t att då inneliggande åldersklass

av arméns värnpliktiga skulle fullgöra trettio dagars tjänstgöring utöver

de stadgade 270 dagarna i omedelbar anslutning till första tjänstgöringen.

Denna utökning skulle anses såsom en repetitionsövning dook i den meningen

att de två första repetitionsövningarna i sedvanlig ordning skulle fullgöras

men att »man framdeles finge taga ställning till frågan om en sista repetitionsövning»

omkring år 1965 för de berörda värnpliktiga.

Utskottet finner i och för sig skäl uttala tillfredsställelse över att på detta

sätt ifrågavarande åldersklass erhållit en tydligen välbehövlig kompletterande

utbildning men beklagar att beslut om densamma fattats först sedan de

värnpliktiga utbildats omkring åtta månader, vilket ej kan ha befrämjat en

ur utbildningssynpunkt effektiv användning av tiden.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Andra lagutskottets utlåtande nr 25.

För ifrågavarande värnpliktiga medförde det sena beslutet personliga

olägenheter. Dessas möjlighet att i förväg planera för övergång till civil verksamhet

begränsades. Över huvud vill utskottet bestämt hävda att de värnpliktiga

kunna hysa berättigade krav på bestämda och klara uppgifter om längden

av den tid de skola avstå för väinpliktsutbildning. Dessa krav kunna endast

tillgodoses genom att frågan om utbildningstidens längd löses genom ändringar

i värnpliktslagen.

Vad angår förslaget om skyldighet för vissa värnpliktiga att fullgöra repetitions-

och beredskapsövningar delar utskottet departementschefens uppfattning,

att syftet med de för armén planerade repetitionsövningarna i krigsförband

skulle delvis förfelas om icke möjligheter beredas att i ökad utsträckning

inkalla även äldre värnpliktiga till dylika övningar. En översyn av

gällande bestämmelser om skyldighet för värnpliktiga att fullgöra repetitionsövningar

torde därför få anses vara av behovet påkallad.

Departementschefen har i propositionen uttalat, att avsevärda svårigheter

föreligga att angiva huruvida och i vad mån skyldighet att fullgöra repetitionsövningar

åvilar de värnpliktiga, vars tjänstgöringsskyldighet regleras av äldre

värnpliktslagar, och som enligt särskilda beslut av Kungl. Maj.t får tillgodoräkna

beredskapstjänstgöring som fullgjord repetitionsövning (efterutbildningsövning)

eller befriats från dylik övning. På grund härav har det ansetts

erforderligt, att i en särskild lag ålägga de värnpliktiga en med hänsyn till

deras ålder graderad sammanlagd tjänstgöringsskyldighet oberoende av vad

deras skyldighet för närvarande omfattar. Mot den sålunda valda metoden

kunna enligt utskottets mening visserligen erinringar göras, främst ur den

synpunkten att utsträckningen av repetitionsövningsskyldigheten kommer att

gälla även dem som fullgjort långvarig beredskapstjänst, men å andra sidan

torde, om syftet med de krigsföubandsvisa övningarna skall uppnås, vilket

under nu rådande förhållanden måste anses nödvändigt, någon annan metod

att reglera tjänstgöringsskyldigheten för de äldre värnpliktiga knappast stå

till buds. Vad i förslaget föreskrives angående tillgodoräknande av efter år

1945 fullgjord repetitionsövning (efterutbildningsövning) som fullgjord repetitionsövning

enligt förevarande lag eller angående vissa undantag från

huvudreglerna i lagen har icke givit utskottet anledning till erinran. Utskottet

har ej heller funnit anledning till erinran i fråga om bestämmelsen

att värnpliktiga vid samtliga försvarsgrenar skola åläggas skyldighet att fullgöra

beredskapsövningar enligt 27 § 2 mom. värnplikt slagen, i den mån sådan

skyldighet icke redan åvilar vederbörande. Utskottet får på grund av vad

sålunda anförts, med avstyrkande av motionerna I: 470 och II: 603 i denna

del, tillstyrka de härutinnan föreslagna bestämmelserna.

Om behovet av en utöver nio månader förlängd utbildningstid för värnpliktiga

uttagna till underbefälsutbildning synes numera inga delade meningar

råda. Diskussionen rör dels hur lång förlängning som anses ofrånkomlig, dels

hur snabbt beslut i saken behöver fattas.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Andra lagutskottets utlåtande nr 25.

1948 års värnpliktskommitté liar efter grundliga undersökningar konstaterat

att en förlängning med sextio dagar måste anses som ett minimum under

förutsättning av 270 dagars första tjänstgöring för värnpliktiga i allmänhet

— en förutsättning kommittén icke hade uppdrag att diskutera. Några avgörande

argument mot denna ståndpunkt hava icke anförts. Ansvariga militära

myndigheter hava givit den sitt stöd.

Frågan har emellertid därefter gjorts till föremål för fortsatt utredning.

Denna omständighet är enligt utskottets mening icke tillräckligt skäl för att

nu underlåta omedelbara åtgärder. Detta måste särskilt i nu rådande världsläge

skapa allvarliga risker för vårt aktuella försvars verkningsförmåga. Ej

heller kan så anses vara fallet med det »löfte» centrala värnpliktsbyrån uppgives

hava givit åldersklass 1950 vid inskrivningsförrättningen.

Utskottet föreslår därför en -med sammanlagt sextio dagar förlängd utbildningstid

för värnpliktiga gruppchefer (motsvarande). Denna tjänstgöring bör

enligt utskottets mening uttagas i form av dels trettio dagar i omedelbar anslutning

till första tjänstgöringen, dels tre befälsövningar om vardera tio

dagar före och i omedelbar anslutning till repetitionsövningarna. Den sistnämnda

förlängningen bör avse jämväl övrigt värnpliktigt befäl.

Gruppcheferna (motsvarande) inom åldersklasserna 1947 och 1948 hava

endast erhållit tvåhundrasjuttio dagars första utbildning, trots att de — vilket

föredragande departementschefen i annat sammanhang påpekat — icke utbildats

»med de förbättrade utbildningsmetoder som på senaste tid tillämpats».

»Det är emellertid» — även enligt departementschefen — »uppenbart att

en ytterligare utbildning av dessa äldre gruppchefer skulle göra dem mer

skickade att- fullgöra sina uppgifter i krigsorganisationen.»

Det anförda är enligt utskottets mening skäl för att gruppcheferna (motsvarande)

inom bär berörda åldersklasser inkallas till trettio dagars kompletterande

utbildning, vilken företrädesvis bör förläggas före och i anslutning

till de krigsförbandsvis anordnade repetitionsövningarna och de till dem

anknutna befälsövningarna.

Som ovan framhållits har åldersklassen 1949 undergått trettio dagars

extra utbildning. Utskottet som håller före, att denna extrautbildning icke

vad det värnpliktiga underbefälet angår skall anses som fullgjord repetitionsövning,

anser att av gruppchefer (motsvarande) ur denna åldersklass icke bör

begäras någon ytterligare extra tjänstgöring.

Åldersklassen 1950 påbörjar inom en månad sin första tjänstgöring. Av

detta skäl föreligger icke möjligheten att för gruppchefer (motsvarande) inom

den uttaga den kompletterande utbildningen på trettio dagar före och i anslutning

till första tjänstgöringen, Diket utskottet beklagar, då det delar den

mening om det lämpliga i en sådan anordning, som 1948 års värnpliktskommitté

hävdat. För just denna kategori måste alltså denna tjänstgöring förläggas

omedelbart, efter första tjänstgöringens slut. Om liksom i år den inneliggande

årsklassen skulle komma att kvarhållas trettio dagar, skall därmed gruppchefernas

(motsvarande) första tjänstgöring anses vara fullgjord.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Andra lagutskottets utlåtande m i15.

De för utbildning till värnpliktigt befäl uttagna i åldersklass 1951 böra

genom nu fattat beslut få vetskap om att för deras del särskild utbildning

är avsedd att anordnas före och i omedelbar anslutning till utbildningens påbörjande

för övriga värnpliktiga i samma åldersklass.

I avvaktan på definitiv reglering av längden av de värnpliktigas utbildningstid

genom ändringar i värnpliktslagen bör enligt utskottets mening de lagbestämmelser,

vartill ovan angivna anordningar giva anledning, införas i en

mera tillfällig lag. Därigenom markeras dessas provisoriska karaktär. Lämpligt

synes då vara att bestämmelserna i fråga införas i tre paragrafer i det

förslag till lag om skyldighet att fullgöra repetitions- och beredskapsövning

som i propositionen framlagts och att denna därvid erhåller häremot svarande

rubrik.

Bom ovan angivits anser utskottet att av den förlängda tjänstgöring, som

de till underbefälsutbildning uttagna böra erhålla, trettio dagar skola uttagas i

form av tre befälsövningar på var och en tio dagar. I propositionen har förslag

framlagts om en sådan övning för det värnpliktiga befäl, som hädanefter

och fram till 1 juli 1952 inkallas till de planerade krigsförbandsövningama.

Sålunda komma gruppchefer (motsvarande) inom berörda åldersklasser att

erhålla en av de enligt utskottets mening behövliga tre befälsövningama. Då

utskottet förutsätter att den nu föreslagna provisoriska lagen snarligen kommer

att ersättas av definitiva ändringar i värnpliktslagen och att därvid behovet

för samtliga berörda åldersklasser av sammanlagt tre tiodagars befälsövningar

kommer att tillgodoses, vill det icke nu yrka ändring i förslaget till provisorisk

lag utan hemställer att motionerna 1:470 och II: 603 även i denna del

måtte avslås och propositionen i denna del bifallas.

Härigenom skapas, såsom av de militära myndigheterna framhållits, möjlighet

att på ett rationellt sätt ordna inryckningen och låta det värnpliktiga

befälet genomgå en snabbutbildning med nytillkommen stridsmateriel. Detta

torde i sin tur medföra att utbildningen av övriga till repetitionsövning inkallade

värnpliktiga redan från början kan bedrivas på ett tillfredsställande

sätt. Ur militär synpunkt torde förslaget sålunda innebära avsevärda fördelar.

De principer — — — lika med utskottet (s. 16—17) till erinran.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A. I. att riksdagen med avslag å motionerna 1:470 och 11:603

måtte

1) med förklaring, att det genom propositionen framlagda förslaget

till lag om skyldighet för vissa värnpliktiga att fullgöra

repetitions- och beredskapsövningar icke kunnat i oförändrat

skick antagas, i anledning av motionerna 1:174 och 11:231,

såvitt nu är i fråga, för sin del antaga följande förslag till

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Andra lagutskottets utlåtande m 25.

(Kungl. Maj:ts förslag:)

Lag

om skyldighet för vissa värnpliktiga

att fullgöra repetitions- och

beredskapsövningar.

Härigenom förordnas som följer.

(Utskottets förslag:)

Lagom

skyldighet för vissa värnpliktiga

att fullgöra repetitions- och beredskapsövningar

samt om förlängd utbildningstid

för vissa värnpliktiga

uttagna för underbefälsutbildning.

1 §•

Värnpliktiga tilldelade armén äro, därest ej Konungen i särskilda fall

annorlunda förordnar, skyldiga att i enlighet med vad nedan stadgas fullgöra

eu eller flera repetitionsövningar om 30 dagar, i den mån sådan skyldighet

icke redan åvilar vederbörande.

Värnpliktiga födda under åren 1910—1913 skola fullgöra en repetitionsövning.

Värnpliktiga födda under åren 1914 —1922 skola fullgöra två repetitionsövningar.

Värnpliktiga födda år 1923 och senare skola fullgöra tre repetitionsövningar.

Bepetitionsövning (efterutbildningsövning) fullgjord efter år 1945 skall tillgodoräknas

såsom fullgjord repetitionsövning enligt detta lagrum, dock icke

repetitionsövning som vid kavalleriet och hästanspända artilleriförband under

år 1949 fullgjorts i anslutning till första tjänstgöring av värnpliktiga hänförda

till besiktningsgrupparna 1—3.

Undantagna från bestämmelserna i denna paragraf äro värnpliktiga vilka

efter utbildning vid flottan eller flygvapnet överförts till armén ävensom

värnpliktiga vilka hava att fullgöra fortsatt tjänstgöring enligt 27 § 1 mom. D

värnpliktslagen.

2 §■

Armén tilldelade värnpliktiga, som

påbörja första tjänstgöring under år

1951 och som på grund av därunder

ådagalagd lämplighet uttagas för under

befälsutbildning, skola, enligt de närmare

bestämmelser Konungen meddelar, utöver

den i 27 § 1 mom. värnpliktslagen angivna

tjänstgöringstiden i anslutning till

första tjänstgöringen fullgöra tjänstgöring

under högst trettio dagar.

3 §■

Armén tilldelade värnpliktiga, som vid

inskrivningen uttagits för underbefälsutbildning

och som komma att påbörja

s. 23 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 25.

(Kungl. Maj:ts förslag:)

2§-

Värnpliktiga vid samtliga försvarsgrenar

äro skyldiga att fullgöra beredskapsövning

enligt 27 § 2 mom. värnpliktslagen,

i den mån sådan skyldighet

icke redan åvilar vederbörande.

3 §•

Beträffande tjänstgöring enligt denna

lag gälla föreskrifterna i värnpliktslagen

i tillämpliga delar.

4§-

Värnpliktiga födda före år 1910

skola icke inkallas till repetitionsövning,

som enligt gällande bestämmelser

må åligga dem att fullgöra.

23

(Utskottets förslag:)

första tjänstgöring under år 1952, skola,

enligt de närmare bestämmelser Konungen

meddelar, utöver den i 27 §

1 mom. värnpliktslagen angivna tjänstgöringstiden,

i anslutning till första

tjänstgöifngen fullgöra tjänstgöring under

högst trettio dagar, vilken uttages föt-e

inryckningen till första tjänstgöring för

huvuddelen av de värnpliktiga i allmänhet.

4 §.

Armén tilldelade värnpliktiga, som

påbörjat första tjänstgöring under år

1948 eller år 1949 och som genomgått

underbefälsutbildning, skola, enligt de

närmare bestämmelser Konungen meddelar,

företrädesvis i anslutning till dem

närmast åliggande befäls- och repetitionsövning

undergå kompletterande underbefälsutbildning

under högst trettio dagar.

5 §■

Värnpliktiga vid samtliga försvarsgrenar

äro skyldiga att fullgöra beredskapsövning

enligt 27 § 2 mom. värnpliktslagen,

i den mån sådan skyldighet

icke redan åvilar vederbörande.

6 §■

Beträffande tjänstgöring enligt denna

lag gälla föreskrifterna i värnpliktslagen

i tillämpliga delar.

7 §.

Värnpliktiga födda före år 1910

skola icke inkallas till repetitionsövning,

som enligt gällande bestämmelser

må åligga dem att fullgöra.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

2) antaga genom förevarande proposition framlagda förslag till

a) lag med provisoriska bestämmelser om skyldighet förvissa

värnpliktiga tilldelade armén att fullgöra befälsövning, samt

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Andra lagutskottets utlåtande nr 25.

b) lag om ändring i värnpliktslagen den 30 december 1941

(nr 967).

II. att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla,

att frågan om de värnpliktigas utbildningstid måtte snarast

mera definitivt regleras genom lag om ändring i värnpliktslagen

den 30 december 1941 (nr 967);

B. att motionerna---(lika med utskottet)----riks
dagens

åtgärd;

C. att motionen---(lika med utskottet)---riks
dagens

åtgärd.»

Stockholm 1951. K. L. Beckmnns Boktryckeri.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1951:224 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till en dyr ort sunder sökning in. m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 14 i texten