Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition angående inhämtande av riksdagens samtycke till förordnande om tillämpning av vissa bestämmelser i allmänna förfogandelagen den 22 juni 1939
1951-04-25 · 3 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 2 av 3 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1951:26, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition angående inhämtande av riksdagens samtycke till förordnande om tillämpning av vissa bestämmelser i allmänna förfogandelagen den 22 juni 1939
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande nr 26.
1
Nr
Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition angående
inhämtande av riksdagens samtycke till förordnande
om tillämpning av vissa bestämmelser i
allmänna förfogandelagen den 22 juni 1939 (nr 293),
dels ock i ämnet väckta motioner.
Genom en den 6 april 1951 dagtecknad proposition, nr 193, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj :t,
under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över handelsärenden, föreslagit riksdagen att lämna samtycke till att Kungl.
Maj :t med stöd av 1 § andra stycket allmänna förfogandelagen förordnar,
att 2—5 §§ samma lag skola äga tillämpning under tiden den 1 juli 1951
-—den 30 juni 1952.
I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft två
i anledning av densamma väckta motioner, nämligen inom första kammaren
nr 489 av herr Herlitz och inom andra kammaren nr 626 av herr Hastad.
I motionerna, vilka äro likalydande, har hemställts
»1) att riksdagen, vid besvarande av proposition nr 193, måtte förklara
att den vidhåller vad vid 1949 års riksdag uttalades om riksdagens medverkan
vid nya regleringar med stöd av förfogandelagen,
2) att riksdagen ville hos Kungl. Maj :t hemställa, att handelsregleringar
o. d. icke måtte utan dess samtycke genomföras i den mån de icke stödja
sig på förfogandelagen.»
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för den i propositionen gjorda
hemställan, ävensom i fråga om de skäl, som motionärerna åberopat till
stöd för sina yrkanden, får utskottet, i den mån redogörelse därför icke
lämnas här nedan, hänvisa till propositionen och motionerna.
Föredragande departementschefen, statsrådet Ericsson, har i propositionen
uttalat följande, som här skall återgivas: »I propositionen nr 210 till
1949 års riksdag, i vilken föreslogs vissa ändringar i förfogandelagcn samt
att lagen skulle erhålla fortsatt giltighet till utgången av 1952, anfördes beträffande
fullmakternas tillämpning, att innan nya regleringar infördes,
frågan därom borde underställas riksdagen, där så utan olägenhet kunde
ske. Hade frågan icke i förväg kunnat underställas riksdagen borde, sedan
en ny reglering införts, riksdagen omedelbart underrättas därom genom
meddelande jämlikt § 56 riksdagsordningen.
i Diliang till riksdagens protokoll 1951. 9 samt. 2 avd. Nr 20.
opaginerad Kontrollera mot PDF
o
Andra lagutskottets utlåtande nr 26.
Det sålunda föreslagna tillvägagångssättet hade sin bakgrund i att med
hänsyn till det förbättrade försörjningsläget införandet av varje ny reglering
måste betraktas som en exceptionell åtgärd av sådan betydelse, att riksdagen
borde på det föreslagna sättet underrättas därom. I mera skärpt
försörjningsläge, vilket nu otvivelaktigt måste anses ha inträtt, kunna ingripanden
jämlikt förfogandelagen ej sällan bliva nödvändiga. Med hänsyn
härtill synes det tidigare avsedda förfarandet innebära en onödig arbetsbelastning
såväl för Ivungl. Maj :t som för riksdagen. Detsamma synes därför
icke böra tillämpas i nuvarande iäge.»
Utskottet. Utskottet tillstyrker, att Kungl. Maj :t med stöd av 1 § andra
stycket allmänna 1''örfogandelagen förordnar, att 2—5 §§ samma lag skola
äga tillämpning under tiden den 1 juli 1951—den 30 juni 1952.
Vidkommande spörsmålet om riksdagens medverkan vid införandet av
nya regleringar vidhåller utskottet sin tidigare uttalade anslutning till
Kungl. Maj :ts år 1949 deklarerade avsikt att framdeles — där så utan olägenhet
kunde ske — underställa riksdagen dylika frågor. Utskottet vill
emellertid betona, att det stundom kan vara av betydelse, att en reglering genomföres
utan tidigare förvarning, t. ex. för att hindra hamstring. I så fall
bör riksdagen erhålla underrättelse i efterhand jämlikt § 56 riksdagsordningen.
Utskottet ansluter sig alltså till motionärernas önskemål härutinnan.
Som av motionerna framgår är förfogandelagen för närvarande föremål
för utredning. Enligt direktiven för denna, vilken skall bedrivas i sådan
takt, att proposition i ämnet kan föreläggas 1952 års riksdag, bör översynen
bl. a. avse att belysa, huru under kristiden behovet av ingripanden på
handelns eller förbrukningens områden i olika fall tillgodosetts — med stöd
av förfogandelagen eller på andra vägar. En viktig uppgift för utredningen
blir att fastställa — heter det vidare i direktiven — i vad mån sådana före-;
skrifter om handels- och förbrukningsregleringar, import- och exportregleringar
samt liknande, vilka under kristiden skett utan stöd av förfogandelagen,
böra införas inom förfogandelagens område. Enligt utskottets uppfattning
är det av stor vikt, att reda och klarhet åstadkommas på förevarande
område; tydliga riktlinjer böra utstakas för Kungl. Maj :ts befogenheter i
fråga om krispolitiken. Enligt utskottets mening bör riksdagen i största
möjliga utsträckning få göra sitt inflytande gällande på denna. I avbidan
på resultatet av utredningen anser utskottet det lämpligt, att Kungl. Maj :t
inhämtar riksdagens mening även i viktigare fall, då en tillämnad reglering
sker utan stöd av förfogandelagen.
Andra lagutskottets utlåtande nr 26.
3
Under åberopande av det anförda får utskottet således hemställa,
A) att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition;
och
B) att motionerna I: 489 och II: 626 måtte anses besvarade
genom vad utskottet ovan anfört.
Stockholm den 25 april 1951.
På andra lagutskottets vägnar:
DAVID NORMAN.
Vid detta ärendes behandling ha närvarit
från första kammaren: herrar Norman, Forslund, Hallagård, Sten,
Sunne, Nils Elowsson, Wahlund* och Svärd*; samt
från andra kammaren: herrar Jacobsson i Igelsbo, Hellbacken, fru Johansson
i Norrköping, herrar Nilsson i Göteborg, Carlsson i Bakeröd, Andersson
i Alf redshem, fruarna Ewerlöf och Sjöstrand.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1951:237 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition angående inhämtande av riksdagens samtycke till förordnande om tillämpning av vissa bestäm a1 i texten