Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om tillfälliga bostäder vid skogsoch flottningsarbete m. m.
1951-04-27 · 14 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 10 av 14 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1951:27, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om tillfälliga bostäder vid skogsoch flottningsarbete m. m.
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande nr 27.
1
Nr 27.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om tillfälliga bostäder vid skogs- och flottningsarbete
m. m. (skogsförläggningslag).
Genom en den 6 april 1951 dagtecknad proposition, nr 169, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj :t,
under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda
protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till
Lag
om tillfälliga bostäder vid skogs- och flottningsarbete m. m.
(skogsforläggnings lag ).
Härigenom förordnas som följer.
Allmänna bestämmelser.
1 §•
Denna lag äger enligt vad nedan sägs tillämpning å arbete med skogsavverkning
och försågning av virke i direkt samband därmed ävensom å
skogsvårds-, kolnings-, flottnings-, flottläggnings-, flottledsbyggnads-, vägoch
vattenavledningsarbete.
2 §•
Bedrives arbete, som avses i denna lag, på sådant avstånd från $tälle,
där bostad finnes att tillgå, att det icke skäligen kan fordras att arbetstagarna
skola begiva sig dit för att erhålla inkvartering, skall arbetsgivaren
sörja för att arbetstagarna äga tillgång till bostad å eller i närheten av
arbetsstället. Användas hästar vid arbetet och finnes icke inom skäligt avstånd
från arbetsstället tillgång till erforderligt stallrum, skall genom arbetsgivarens
försorg å eller i närheten av arbetsstället jämväl tillhandahållas
stallrum.
Anvisar arbetsgivare, ändå att sådant fall som nu är sagt ej föreligger, åt
arbetstagare bostad i byggnad, som icke stadigvarande användes för bostadsändamål,
eller stallrum i byggnad, som icke stadigvarande nyttjas
Bihang till riksdagens protokoll 1951. 9 sand. 2 avd. Nr 27.
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 27.
till stall, är arbetsgivaren pliktig sörja för att bostaden eller stallet uppfyller
föreskrifterna i denna lag.
3 §.
Därest arbete, som avses i denna lag, bedrives på sådant avstånd från
bostaden, att arbetstagarna icke lämpligen kunna där intaga middagsmålet,
samt det kan anses påkallat jämväl med hänsyn till omständigheterna
i övrigt, åligger det arbetsgivaren att tillhandahålla raststuga å
eller invid plats där arbetet bedrives.
4 §•
I denna lag förstås med arbetstagare envar, som utför arbete för annans
räkning utan att i förhållande till denne vara att anse såsom självständig
företagare, och med arbetsgivare envar, för vilkens räkning arbete utföres
av sådan arbetstagare utan att mellan dem står någon tredje person, vilken
såsom självständig företagare åtagit sig att ombesörja arbetets utförande.
Vid flottningsarbete skall dock såsom arbetsgivare städse anses flottningsförening,
när flottning sker i allmän flottled, samt eljest den som i flottleden
innehar flottningsrätten.
Om bostäder.
5 §.
Bostad, som avses i denna lag, skall erbjuda tillräckligt utrymme, tillfredsställande
skydd mot köld och fukt ävensom goda möjligheter till vila
samt skall i övrigt motsvara de fordringar, som med hänsyn till yrkets behov
samt den tid och de förhållanden, under vilka bostaden kan förväntas
bliva använd, skäligen kunna ställas på en tillfällig bostad.
Vad i första stycket sägs utgör ej hinder för att, därest under den varmare
årstiden inkvartering på samma plats erfordras endast några få nätter,
inkvartering sker i tält.
6 §.
I fråga om bostad, som användes under någon längre tid, skall särskilt
iakttagas följande:
a) På varje inkvarterad person skall under normala förhållanden
komma ett utrymme av minst 7 kubikmeter.
b) Avståndet mellan golv och innertak får ej understiga 2 meter; finnas
under- och översängar, får rumshöjden ej understiga 2,35 meter.
c) Bostad skall vara försedd med erforderligt utrymme för förvaring av
livsmedel samt kläder och övriga personliga tillhörigheter.
Andra lagutskottets utlåtande nr 27. 3
7 §•
Beträffande bostad, som användes under den kallare årstiden, skall särskilt
iakttagas följande:
a) Bostad skall vara försedd med tillfredsställande anordningar för uppvärmning
och luftväxling.
b) Väggar, golv och tak skola vara utförda och anordnade så, att tillfredsställande
varmboning erhålles.
c) Fönster skall vara anordnat med dubbla rutor.
d) Bostad skall hava förstuga eller dubbla ytterdörrar.
e) Till bostad, som är avsedd för fyra eller flera arbetstagare, skall höra
varmbonat torkrum av erforderlig storlek och försett med tillfredsställande
anordningar för luftväxling.
8 §.
Bostad vid skiljeställe eller flottläggningsplats skall vara försedd med
torkrum av erforderlig storlek.
9 §.
Bostad, som användes vid arbete med skogsavverkning eller försågning
av virke i direkt samband därmed eller vid kolnings-, flottläggnings-, flottledsbyggnads-
eller vägarbete eller ock vid flottningsarbete vid skiljeställe
och som är avsedd att bebos av åtta eller flera arbetstagare, skall vara försedd
med kök och avskilt utrymme för kocka samt inredd så, att gemensam
mathållning kan anordnas i bostaden. Är bostaden avsedd för flera
än tolv arbetstagare, skall den hava matrum som, där så lämpligen finnes
böra ske, får förenas med köket.
10 §.
i bostad, som användes vid arbete varom sägs i 9 §, få ej i något rum
inkvarteras flera än tolv arbetstagare.
11 §■
Dricksvatten av lämplig beskaffenhet skall tillhandahållas inom skäligt
avstånd från bostad och stall.
På lämpligt avstånd från bostad skall finnas avträde.
12 §.
Arbetarskyddsstyrelsen äger, om skäl äro därtill, medgiva undantag från
vad i 9 § sägs.
Därest det i visst fall finnes av särskilda skäl påkallat, äger arbetarskyddsstyrelsen
medgiva undantag från stadgande i 6, 7, 8 eller 10 §.
Arbetarskyddsstyrelsen äger i den utsträckning styrelsen finner lämpligt
överlämna åt skogsyrkesinspektör att enligt de närmare föreskrifter styrelsen
utfärdar medgiva undantag, som avses i denna paragraf.
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 27.
Om stall.
13 §.
Stall, som avses i denna lag, skall, allt efter vad som kan anses påkallat
med hänsyn till omständigheterna, erbjuda tillräckligt utrymme och tillfredsställande
skydd mot köld och fukt. Avståndet mellan spiltgolv och
innertak får ej understiga 2,2 meter.
I fråga om stall, som användes under den kallare årstiden, skall särskilt
iakttagas följande:
a) Är stall avsett för flera än tre hästar, skali det vara uppdelat på två
eller flera rum.
b) Fönster skall vara anordnat med dubbla rutor.
c) Stall skall hava tillfredsställande anordningar för luftväxling.
d) Vid stall skall finnas foderbod.
14 §.
Angående undantag från bestämmelserna i 13 § skall vad i 12 § andra
och tredje styckena är föreskrivet äga motsvarande tillämpning.
Om skyddsombud.
15 §.
Ä arbetsställe, som avses i denna lag, bör bland arbetstagarna utses ett
eller flera skyddsombud.
Val av skyddsombud förrättas av arbetstagarna eller, på framställning
av dem, av lokal organisation, genom vilken de kunna anses företrädda.
Där förhållandena påkalla det, äger arbetarskyddsstyrelsen medgiva, att
organisation som ovan sägs utser skyddsombud utanför kretsen av arbetstagare
vid visst arbetsställe, ävensom meddela de föreskrifter, som därvid
skola iakttagas. Vad nu stadgats utgör ej hinder för att skyddsombud tilllika
utses enligt andra stycket.
Om val av skyddsombud skall arbetsgivaren och skogsyrkesinspektören
underrättas.
16 §.
Skyddsombud har att framföra arbetstagarnas önskemål beträffande bostad
och stall, som avses i denna lag, och bör verka för goda levnadsförhållanden
inom förläggningen samt söka vinna arbetstagarnas medverkan
därtill. Finner skyddsombud viss åtgärd böra vidtagas, har ombudet att
hos arbetsgivaren eller den som å arbetsstället företräder arbetsgivaren
göra framställning därom. Den som från skyddsombud mottagit sådan
hänvändelse har att utan dröjsmål lämna ombudet besked i frågan. Har
Andra lagutskottets utlåtande nr 27.
5
av skyddsombud gjord framställning icke inom skälig tid beaktats, äger
ombudet påkalla skogsyrkesinspektörens ingripande.
Vid inspektion skall tillsynsorgan om möjligt bereda skyddsombud tillfälle
närvara vid förrättningen.
Tillsynsorgan är pliktigt att kostnadsfritt tillställa skyddsombud avskrift
av råd, anvisning eller annat skriftligt meddelande rörande arbetsstället,
som avlåtits till arbetsgivaren.
17 §.
Skyddsombud får icke hindras att fullgöra sina uppgifter. Arbetstagare
må ej på den grund att han utsetts till skyddsombud eller i anledning av
hans verksamhet som skyddsombud tillskyndas försämrade arbetsförhållanden,
ej heller får arbetsgivare av sådan orsak skilja honom från anställningen
eller försämra hans anställningsvillkor.
Bryter arbetsgivare eller arbetstagare mot vad i första stycket stadgats,
är han skyldig ersätta därav uppkommen skada. Vid bedömande om och i
vad mån skada uppstått skall hänsyn tagas även till omständigheter av
annan än rent ekonomisk betydelse. Om det med hänsyn till den skadevållandes
ringa skuld, den skadelidandes förhållande i avseende å tvisten,
skadans storlek i jämförelse med den skadevållandes tillgångar eller till
omständigheterna i övrigt finnes skäligt, må skadeståndets belopp nedsättas;
fullständig befrielse från skadeståndsskyldighet må ock äga rum. Äro
flera ansvariga för skada, skall skadeståndsskyldigheten dem emellan fördelas
efter vad som prövas skäligt med hänsyn till den större eller mindre
skuld, som finnes ligga envar till last, samt till omständigheterna i övrigt.
Avtal suppsägning eller annan dylik rättshandling, som sker i strid mot
vad i första stycket är stadgat, är ogiil.
18 §.
Talan på grund av 17 § skall väckas inom sex månader från avslutandet
av den åtgärd, varpå anspråket grundas. Försummas det, är talan förlorad.
19 g.
Mål, som avse tillämpningen av 17 §, upptagas och avgöras av arbetsdomstolen;
dock skall talan mot arbetstagare väckas vid allmän domstol.
Fackförening eller annan liknande förening av arbetstagare äger vid
arbetsdomstolen väcka och utföra talan för medlem i föreningen; och må
denne ej själv kära med mindre han visar, att föreningen undandrager sig
att tala å hans vägnar. Vad som finnes stadgat om part med hänsyn till
jävsförhållande, personlig inställelse, hörande under sanningsförsäkran och
andra frågor som röra bevisningen skall ock gälla den för vilken förening
kärar.
6
Andra lagutskottets utlåtande nr 27.
Om tillsyn å lagens efterlevnad.
20 §.
Tillsyn å efterlevnaden av denna lag utövas av arbetarskyddsstyrelsen
samt, under dess överinseende och ledning, av skogsyrkesinspektionens
befattningshavare.
Närmare bestämmelser om tillsynens organisation meddelas av Konungen,
21 §.
Den som har att utöva tillsyn å efterlevnaden av denna lag skall, närhelst
han så påfordrar, äga tillträde till bostad och stall, som äro underkastade
hans tillsyn, ävensom rätt att där företaga undersökning, vartill
hans tjänsteåligganden kunna giva anledning.
Arbetsgivare så ock den som å arbetsställe företräder honom är pliktig
att på anfordran lämna tillsynsorgan de upplysningar, som erfordras för
tillsynens behöriga utövande.
22 §.
Åsidosätter i annat fall än som avses i 23 § arbetsgivare något av vad i
2 §, 3 §, 5 §'' första stycket, 6—It §§ eller 13 § stadgas, äger skogsyrkesinspektören,
där så prövas nödigt, skriftligen förelägga arbetsgivaren att
inom utsatt skälig tid vidtaga sådan åtgärd att det åsidosatta stadgandet
iakttages eller ock skriftligen förbjuda honom att efter utsatt skälig tid bedriva
visst arbete eller använda viss bostad eller visst stall utan att iakttaga
visst vid förbudets meddelande angivet villkor. Innan föreläggande
eller förbud meddelas, skall tillfälle att avgiva yttrande beredas arbetsgivaren
och, där fråga är om åtgärd beträffande bostad eller stall, som upplåtits
till arbetsgivaren, jämväl upplåtaren.
Medför arbetsgivares underlåtenhet att iakttaga vad enligt 2 §, 5 § första
stycket, 6, 7 eller 13 § åligger honom synnerlig olägenhet, äger skogsyrkesinspektören
utan att avbida vederbörandes yttrande meddela förbud, som
avses i första stycket, att träda i kraft omedelbart och gälla tills vidare,
intill dess annorlunda förordnas, ävensom där så finnes påkallat låta genom
polismyndighetens försorg på arbetsgivarens bekostnad vidtaga nödiga åtgärder
för att säkerställa att förbudet upprätthålles.
År i fall, som avses i första eller andra stycket, fråga om åtgärd beträffande
bostad eller stall, som upplåtits till arbetsgivaren, äger skogsyrkesinspektören
meddela förbud mot upplåtelse av bostaden för inkvartering
av arbetstagare eller av stallet för inhysande av hästar, intill dess med bostaden
eller stallet vidtagits viss angiven åtgärd.
Arbetarskyddsstyrelsen äger utan föregående beslut av skogsyrkesinspektör
förordna om åtgärd, som avses i denna paragraf.
Andra lagutskottets utlåtande nr 27.
7
23 §.
Underlåter flottningsförening att enligt vad i denna lag sägs uppföra
bostad eller raststuga för flottningsarbetare, skall skogsyrkesinspektören,
där så prövas nödigt, anmäla förhållandet till arbetarskyddsstyrelsen, som
mot föreningen äger föra talan vid vattendomstol. Om sådan talan skall
gälla vad i 6 kap. 17 § vattenlagen är stadgat.
Försummar flottningsförening att underhålla bostad eller raststuga för
flottningsarbetare, har skogsyrkesinspektören att göra anmälan härom till
länsstyrelsen; och skall i fråga om länsstyrelsens behandling av sådan anmälan
gälla vad i lagen om allmän flottled stadgas om underhåll av
skyddsbyggnader.
24 §.
I fall, som avses i 22 §, skall vad där stadgats icke äga tillämpning å
verksamhet, som bedrives av staten. Finner arbetarskyddsstyrelsen, i anledning
av anmälan från skogsyrkesinspektör eller eljest, i avseende å
sådan verksamhet missförhållande föreligga som i nämnda lagrum sägs,
skall styrelsen hos den myndighet, vilken har överinseende över verksamheten,
påkalla erforderlig åtgärd. Vidtages ej sådan åtgärd, äger styrelsen
underställa ärendet Konungens prövning.
25 §.
Över föreläggande eller förbud, som meddelats av skogsyrkesinspektör,
må klagan föras hos arbetarskyddsstyrelsen inom två veckor från den dag,
klaganden erhöll del av detsamma. Underrättelse härom skall lämnas, då
föreläggandet eller förbudet meddelas.
Angående klagan över arbetarskyddsstvrelsens beslut stadgas i 29 §.
Särskilda bestämmelser.
26 §.
Underlåter någon att ställa sig till efterrättelse förhud eller föreläggande,
som meddelats med stöd av 22 §, straffes med dagsböter eller, där omständigheterna
äro synnerligen försvårande, med fängelse i högst sex månader.
27 §.
Där någon mot bättre vetande lämnar arbetarskyddsstyrelsen eller skogsyrkesinspektör
oriktig uppgift angående vidtagande av åtgärd, varom anvisning
lämnats honom jämlikt denna lag, straffes med dagsböter.
Har någon för annans räkning mot bättre vetande lämnat oriktig uppgift,
som avses i denna paragraf, vare ock han förfallen till ansvar som
nu sagts.
8
Andra lagutskottets utlåtande nr 27.
28 §.
Beträffande verksamhet, som bedrives av staten, skall vad i denna lag
är stadgat om arbetsgivare gälla arbetsföreståndaren.
29 §.
Över beslut av arbetarskyddsstyrelsen i ärende, som avses i denna lag,
må talan föras hos Konungen genom besvär i den ordning som är bestämd
för överklagande av förvaltande myndigheters och ämbetsverks beslut.
30 §.
Till ledning vid tillämpningen av denna lag äger arbetarskyddsstyrelsen
meddela råd och anvisningar.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1952. Fråga om undantag från
lagens bestämmelser må dock behandlas z-edan före nämnda dag.
Genom denna lag upphävas skogshärbärgeslagen den 21 maj 1937 (nr
268) samt lagen den 19 juni 1919 (nr 428) om skyldighet i vissa fall att
vid flottled anordna härbärgen åt flottningsai-betarna.
Där i lag eller författning förekommer hänvisning till lagrum, som ersatts
genom bestämmelse i den nya lagen, skall den bestämmelsen i stället
tillämpas.
Bostad, som anordnats före den nya lagens ikraftträdande, må utan hinder
av vad som stadgats i 9 § om kök och matrum samt i 10 § användas
för sitt ändamål under två år efter lagens ikraftträdande. Är bostaden avsedd
för mindre än tio arbetstagare, skall under samma tid ej på grund av
vad i 9 § sägs påfordras att bostaden anordnas för gemensam mathållning.
Förbud, som meddelats med stöd av 7 § skogshärbärgeslagen, skall såvitt
angår tid efter den nya lagens ikraftträdande anses hava meddelats
jämlikt motsvarande bestämmelse i den nya lagen.
Beträffande de skäl, som utöver vad nedan anföres åberopats till stöd
för propositionen, får utskottet hänvisa till denna.
Propositionens huvudsakliga innehåll.
I propositionen föreslås att skogshärbärgeslagen den 21 maj 1937
(nr 268) och flottledshärbärgeslagen den 19 juni 1919 (nr 428) ersättas
av en ny gemensam lag, konstruerad i huvudsaklig överensstämmelse med
de principer efter vilka den nuvarande skogshärbäz-geslagen är utformad.
Enligt förslaget skall den nya lagen gälla, utöver de arbeten som omfattas
av nuvarande lagstiftning, även skogsvårds- och flottläggningsarbete.
Den nu i skogshärbärgeslagen föreskrivna skyldigheten för arbetsgivare
9
Andra lagutskottets utlåtande nr 27.
att sörja för förekomsten av tillfälliga bostäder och stall å eller i närheten
av arbetsstället föreslås kompletterad med en skyldighet för arbetsgivaren
att tillse, att även andra av honom anvisade bostäder och stall i byggnader,
vilka ej stadigvarande användas såsom bostad resp. stall, uppfylla lagens
föreskrifter. En nyhet i förslaget är, att det i vissa fall skall åligga arbetsgivaren
att tillhandahålla arbetstagarna särskilda raststugor.
Detaljbestämmelserna rörande bostädernas beskaffenhet föreslås något
utökade och preciserade i förhållande till vad som gäller enligt skogshärbärgeslagen.
Vissa bestämmelser rörande utrymme, rumshöjd och förvaringsutrymmen
— motsvarande dem som nu avse bostäder vilka användas
vintertid under någon längre tid — föreslås gälla alla här avsedda tillfälliga
bostäder, som oavsett årstiden användas under någon längre tid. Särskilda
regler beträffande bostäders varmboning föreslås gälla alla under
den kallare årstiden använda bostäder. Anordningar för gemensam mathållning
anses böra finnas i alla för åtta eller flera arbetstagare avsedda
bostäder, varjämte vissa bestämmelser upptagas rörande kök och matrum
samt avskilt rum för kocka ävensom beträffande maximibeläggningen per
rum samt torkrum. Detaljbestämmelser rörande stallens beskaffenhet —
sådana saknas nu — föreslås införda i lagen.
Tillsynen å lagbestämmelsernas efterlevnad föreslås koncentrerad till
skogsyrkesinspektionen och arbetarskyddsstyrelsen. Bestämmelser härom
liksom föreskrifter rörande skyddsombud ha utformats i nära anslutning
till motsvarande stadganden i den allmänna arbetarskyddslagen.
Arbetarskyddsstyrelsen och, efter styrelsens bemyndigande, skogsyrkesinspektör
skola enligt förslaget äga medgiva dispens från lagens bestämmelser.
Den nya lagen föreslås skola träda i kraft den 1 januari 1952. De bestämmelser,
som avse bostäders förseende med kök och matrum samt
maximibeläggningen per rum, skola dock icke tillämpas under en övergångstid
av två år. Vidare skall enligt förslaget under samma tid ej påfordras,
att bostad anordnas för gemensam mathållning annat än där den
är avsedd för tio eller flera arbetstagare.
Departementschefen.
Föredragande departementschefen, statsrådet Möller, bär i propositionen
anfört följande, som här förtjänar att redovisas: »Sedan många år tillbaka
är inkvarteringsfrågan för dem som syssla med skogs- och flottningsarbete
i vårt land reglerad genom lagstiftning. Den första lagstiftningen på detta
område kom till stånd år 1919. Genom en den 25 april nämnda år utfärdad
lag (nr 229) ålades arbetsgivare, för vars räkning skogsavverknings- eller
kolningsarbete bedrevs på sådant avstånd från ställe, där bostad funnes
att tillgå, att arbetarna icke varje dag efter arbetets slut kunde begiva sig
10
Andra lagutskottets utlåtande nr 27.
dit för att få natthärbärge, skyldighet att sörja för arbetarnas inkvartering
å eller i närheten av arbetsstället. En motsvarande — om än något mindre
långt gående — skyldighet avseende flottningsarbetet infördes genom lag
den 19 juni 1919 (nr 428).
Flottledshärbärgeslagen av år 1919 gäller alltjämt i oförändrad lydelse.
Däremot har den första skogshärbärgeslagstiftningen blivit utbyggd vid ett
par tillfällen. År 1931 utsträcktes sålunda lagstiftningen att avse även flofctledsbvggnadsarbete,
och år 1937 fördes under dess tillämpningsområde in
även arbete med försågning av virke i direkt samband med skogsavverkning
samt väg- och vattenavledningsarbete. I samband med sistnämnda utvidgning
blev hela lagstiftningen föremål för revision, och en ny skogshärbärgeslag
utfärdades den 21 maj 1937 (nr 268). Genom denna lag, som ännu
äger giltighet, erhöll skogshärbärgeslagstiftningen en något annan utformning
än den tidigare lagstiftningen i ämnet haft. Liksom fallet är med den
nuvarande flottledshärbärgeslagen karakteriserades den första skogshärbärgeslagen
av att lagens föreskrifter voro mycket allmänt hållna. I 1937
års skogshärbärgeslag kompletterades de allmänna reglerna angående härbärgenas
beskaffenhet med vissa stadganden, innefattande minimibestänimelser
att gälla under särskilda förhållanden. Syftet med att dylika detaljföreskrifter
upptogos i lagen var att man därigenom ville vinna att åtgärder
till förbättring av härbärgena, så att de skulle fylla vissa minimikrav i
fråga om utrymme m. in., skulle komma att vidtagas utan inskridande från
skogsyrkesinspektionens sida. Vidare ansåg man sig kunna förvänta att
genom en dylik precisering inspektionens arbete skulle underlättas.
Det torde icke råda några delade meningar om att allt efter utvecklingens
gång en betydande förbättring ägt rum av skogsarbetarnas bostadsförhållanden
på arbetsplatserna. Denna förbättring synes emellertid företrädesvis
ha skett inom det större skogsbruket; och det torde alltjämt förhålla
sig så, att mångenstädes mycket ännu brister i fråga om bostadsbeståndet
i skogarna. Sedan frågan motionsvis tagits upp i riksdagen, har också
riksdagen i skrivelse den 16 augusti 1944 (nr 279) till Kungl. Maj:t hemställt
om utredning av frågan om förbättrande av skogsarbetarnas och med
dem närstående arbetargruppers bostadsförhållanden på arbetsplatserna.
Den av riksdagen önskade utredningen har numera slutförts av 1945
års skogshärbärgesutredning, som föreslår dels att olika stödåtgärder skola
vidtagas för att förbättra bostadsbeståndet på hemmansskogarna och dels
att lagbestämmelserna på området i skilda hänseenden skola ändras. I förra
hänseendet förordar utredningen, att vissa baracker, som staten låtit anskaffa
under det senaste världskriget och som ej längre behövas för sitt
ursprungliga ändamål, mot rabatterade priser ställas till skogsägarnas förfogande
samt att skogsägarna i övrigt beviljas avsevärda bidrag för uppförande
av skogshärbärgen. Vidare föreslås viss förstärkning av skogsyrkesinspektionen,
så att den rådgivnings- och propagandaverksamhet, som
opaginerad Kontrollera mot PDF
II
Andra lagutskottets utlåtande nr 27.
utredningen finner erforderlig för att föra dess ifrågavarande förslag ut i
livet, kan komma till stånd.
I lagstiftningsinässigt hänseende innebär utredningens förslag att de nuvarande
båda härbärgeslagarna ersättas av en gemensam lag, konstruerad
i överensstämmelse med de principer efter vilka den nuvarande skogshärbärgeslagen
är utformad.
I flertalet av de remissyttranden, som avgivits över skogshärbärgesutredningens
förslag, ha förslagen i huvudsak tillstyrkts; man är således i remissyttrandena
genomgående positivt inställd till att åtgärder vidtagas för att,
där så behövs, bringa skogsförläggningarnas standard upp till en nivå,
som kan anses motsvara tidens krav. Att så sker är också enligt min mening
ett betydande samhällsintresse. Av såväl humanitära som sociala skäl är
det angeläget, att den utveckling av den allmänna bostadsstandarden, som
skett under senare år, i önskvärd utsträckning avspeglas genom en förbättring
av de tillfälliga bostäderna för skogs- och flottningsarbetarna.
Ur arbetsmarknadspolitisk synpunkt är det även viktigt att tillgång finnes
till tidsenliga förläggningar, då bostadsförhållandena på arbetsplatserna
inom detta yrke uppenbarligen äro av stor betydelse såväl när det gäller
nyrekryteringen av arbetskraft som för kvarhållandet av en skicklig skogsarbetarstam.
Mot skogshärbärgesutredningens förslag har emellertid på sina håll rests
en del olika invändningar. I den mån kritiken hänför sig till utformningen
av utredningens lagförslag, återkommer jag därtill i det följande. I detta
sammanhang vill jag endast uppehålla mig vid en fråga, som berör själva
huvudtanken i utredningens förslag.
I vissa remissyttranden har framhållits att strävandena på detta område
icke så mycket borde inriktas på att höja standarden på de tillfälliga
skogsbostäderna utan hellre på att genom förbättrade kommunikationer
o. d. underlätta möjligheterna till daglig förflyttning från arbetsställena
i skogen till bygden, enär utvecklingen inom skogshanteringen ginge från
förläggningar i skogen mot inkvartering i bygden. Enligt min mening är
en sådan utveckling givetvis önskvärd, och jag anser att den bör understödjas
i all möjlig utsträckning. Men spörsmålet härom är en fråga på
längre sikt; och även om kommunikationsmöjligheterna alltmer förbättras,
torde det alltid komma att kvarstå ett stort behov av förläggningar i
närheten av arbetsplatserna. Framför allt gäller detta de nordligaste delarna
av vårt land, där de stora avstånden ofta omöjliggöra en daglig förflyttning
av arbetarna. Jag vill emellertid ej underlåta att framhålla, att omständigheterna
i förevarande hänseende givetvis måste beaktas vid lagstiftningens
tillämpning.
Även om jag sålunda anser lägel vara sådant, att ytterligare åtgärder
med syfte att tillgodose skogs- och flottningsarbetarnas behov av lämpliga
bostäder äro behövliga, är det dock av olika skäl icke möjligt att reali
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Andra lagutskottets utlåtande nr 27.
sera utredningens förslag i dess helhet. De baracker, som åsyftas med
törslaget, ha numera i stort sett tagits i anspråk för andra ändamål
och kunna alltså icke, såsom utredningen tänkt sig, ställas till det mindre
skogsbrukets förfogande. De av utredningen förordade byggnadsbidragen
skulle enligt utredningens förslag finansieras med de prisutjämningsavgifter,
som efter beslut av 1946 och 1947 års riksdagar uttogos vid export
a\
andamål. Av dessa medel återstår emellertid numera endast en mindre del.
För finansiering av utredningens förslag i denna del skulle alltså fordras,
att statsmedel anvisas. I nuvarande statsfinansiella läge är jag emellertid
icke beredd att förorda att så sker. Någon utökning av bidragsverksamheten
på detta område utöver den, som äger rum jämlikt kungörelsen
den 30 juni 1943 (nr 530) angående statsbidrag till vissa väg- och flottledsbyggnader
m. in., synes f. n. ej kunna komma i fråga.
Med hänsyn till den utbyggnad, som i och med arbetarskyddsstyrelsens
tillkomst skett av yrkesinspektionen, torde anledning saknas att i detta
sammanhang föreslå någon ytterligare förstärkning av skogsyrkesinspektionen.
Erforderlig rådgivningsverksamhet m. m. torde kunna ombesörjas
av de olika organ, som redan finnas.
Trots att jag sålunda icke nu kan biträda förslaget att lämna ökat statligt
ekonomiskt stöd på detta område, anser jag likväl förutsättningar
föreligga för en revision av hithörande lagbestämmelser. De ekonomiska
resui serna att battra härbärgesbeståndet i skogarna torde nämligen numera
vara helt andra än tidigare. Möjligheterna att komma till rätta med
hithörande problem torde också i hög grad underlättas, om — såsom utredningen
förordat — ett samgående kommer till stånd mellan olika skogsägare.
Genom en anpassning av lagstiftningen till nutida krav måste enligt min
mening en utveckling i önskad riktning påskyndas. Särskilt befogad framstår
en reformering av bestämmelserna i flottledshärbärgeslagen, vilka kvarstå
oförändrade sedan lagens tillkomst år 1919 och vilka tvivelsutan i vissa
hänseenden måste anses vara föråldrade. Skäl synas också föreligga att
sammanfatta de olika härbärgesbestämmelserna i en och samma lag, enär
i stort sett samma krav numera torde kunna uppställas i fråga om de tillfälliga
bostäderna inom skogshanteringen, vare sig dessa äro avsedda att
nyttjas inom det egentliga skogsbruket eller vid flottningen. Samma bostäder
användas för övrigt ofta vid såväl skogs- som flottningsarbete.
Det förslag till lagstiftning i ämnet, som framlagts av skogshärbärgesutredningen,
synes mig i huvudsak vara väl avvägt. Enligt min mening
torde förslaget i stort sett tillgodose krav, som måste anses berättigade ur
hygienisk och trivselsynpunkt, utan att ramen för vad som kan anses
skäligt ur kostnadssynpunkt överskrides. Utredningens förslag har därför
synts kunna läggas till grund för ett förslag till ny skogs- och flottledshärbärgeslagstiftning,
som upprättats inom socialdepartementet.»
opaginerad Kontrollera mot PDF
Andra lagutskottets utlåtande nr 27.
Lagrådet.
1 O
Lagrådet har mot lagförslaget framställt vissa anmärkningar, vilka föranlett
att smärre jämkningar vidtagits i lagtexten.
Utskottet.
I sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 125 till 1944 års riksdag framhöll
statsutskottet i anledning av väckta motioner angående förbättrande
av skogsarbetarnas bostadsförhållanden att i den utveckling till det bättre,
som ägt rum beträffande de nämnda arbetarnas bostadsförhållanden på
arbetsplatserna, särskilt det mindre skogsbruket haft svårt att deltaga.
Utskottet delade den i motionerna uttalade uppfattningen, att frågan om
ytterligare åtgärder i angivna hänseende borde göras till föremål för utredning.
1 skrivelse den 16 augusti 1944 (nr 279) anhöll riksdagen, att
Ivungl. Maj :t måtte låta utreda frågan om förbättrande av skogsarbetarnas
och med dem närstående arbetargruppers bostadsförhållanden på arbetsplatserna.
Utredningen har verkställts av 1945 års skogshärbärgesutredning, vars
betänkande i ämnet ligger till grund för förevarande proposition. De myndigheter
och organisationer, som haft att avgiva yttrande över betänkandet,
ha i allmänhet tillstyrkt utredningens förslag eller lämnat detsamma utan
erinran.
Genom det i propositionen framlagda förslaget till skogsförläggningslag
ersättas de nu gällande skogshärbärges- och flottledshärbärgeslagarna av
eu gemensam lag, som inrymmer de grundläggande bestämmelserna i de
gällande lagarna och som därutöver innefattar åtskilliga nya regler, vilka
få anses betingade av utvecklingen på ifrågavarande område. De ökade
förpliktelser, som genom den nya lagstiftningen läggas på arbetsgivarna,
torde med de möjligheter till dispens i olika hänseenden som föreslås och
med hänsyn till övergångsbestämmelsernas innehåll ej bliva särskilt betungande;
skogs- och flottningsarbetarnas härbärgen, åtminstone de som
inrättats av de större arbetsgivarna, anses numera genomsnittligen fylla
gällande lags standard. Ej minst med hänsyn till arbetsmarknadsläget och
angelägenheten av att trygga rekryteringen till skogsarbetet torde det emellertid
stå i god överensstämmelse med näringens egna önskemål och intressen,
att man nu går vidare i den riktning som lagförslaget anvisar.
Skogshärbärgesutredningen hade förordat införandet av viss bidragsverksamhet
på detta område utöver den som f. n. äger rum. Därvid hade
förutsatts att prisutjämningsmedel skulle tagas i anspråk. Då sådana nu
icke stå till buds i större utsträckning finge man räkna med att ett tillskott
av statsmedel kunde komma att erfordras. Med hänsyn till skogsbrukets
nuvarande ekonomiska läge samt av statsfinansiella skäl har Kungi.
opaginerad Kontrollera mot PDF
14 Andra lagutskottets utlåtande nr 27.
Maj :t icke ansett sig kunna framlägga detta förslag. Vid sådant förhållande
anser utskottet att vid lagens tillämpning hänsyn bör tagas till de
svårigheter, som kunna i vissa fall föreligga för mindre arbetsgivare att
fullgöra sina förpliktelser enligt lagen. Särskilt genom samverkan mellan
hemmansskogsbrukets utövare torde dessa emellertid vara i stånd att i
eget intresse göra detta.
Då propositionen i övrigt ej giver utskottet anledning till särskilt uttalande
får utskottet hemställa,
att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition.
Stockholm den 27 april 1951.
På andra lagutskottets vägnar:
DAVID NORMAN.
Vid detta ärendes .behandling ha närvarit
från första kammaren: herrar Norman, Sten, Wistrand*, Nils Elowsson,
Wahlund*, Uhlén och fru Svenson*;
från andra kammaren: fru Johansson i Norrköping, herrar Carlsson
i Bakeröd, Jönsson i Lund*, fru Ewerlöf, herrar Wiklund i Stockholm,
Andersson i Linköping och fru Sjöstrand.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Iduns tryckeri, Esselte AB. Stockholm 1951
116403
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1951:244 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. May.ts proposition med förslag till lag om tillfälliga höstäder vid skogsoch flottningsarbete m. m. a1 i texten