Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om tillfälliga bostäder vid skogsoch flottningsarbete m. m.

1951-04-27 · 14 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 10 av 14 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1951:27, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om tillfälliga bostäder vid skogsoch flottningsarbete m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 27.

1

Nr 27.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till lag om tillfälliga bostäder vid skogs- och flottningsarbete

m. m. (skogsförläggningslag).

Genom en den 6 april 1951 dagtecknad proposition, nr 169, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj :t,

under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda

protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

Lag

om tillfälliga bostäder vid skogs- och flottningsarbete m. m.

(skogsforläggnings lag ).

Härigenom förordnas som följer.

Allmänna bestämmelser.

1 §•

Denna lag äger enligt vad nedan sägs tillämpning å arbete med skogsavverkning

och försågning av virke i direkt samband därmed ävensom å

skogsvårds-, kolnings-, flottnings-, flottläggnings-, flottledsbyggnads-, vägoch

vattenavledningsarbete.

2 §•

Bedrives arbete, som avses i denna lag, på sådant avstånd från $tälle,

där bostad finnes att tillgå, att det icke skäligen kan fordras att arbetstagarna

skola begiva sig dit för att erhålla inkvartering, skall arbetsgivaren

sörja för att arbetstagarna äga tillgång till bostad å eller i närheten av

arbetsstället. Användas hästar vid arbetet och finnes icke inom skäligt avstånd

från arbetsstället tillgång till erforderligt stallrum, skall genom arbetsgivarens

försorg å eller i närheten av arbetsstället jämväl tillhandahållas

stallrum.

Anvisar arbetsgivare, ändå att sådant fall som nu är sagt ej föreligger, åt

arbetstagare bostad i byggnad, som icke stadigvarande användes för bostadsändamål,

eller stallrum i byggnad, som icke stadigvarande nyttjas

Bihang till riksdagens protokoll 1951. 9 sand. 2 avd. Nr 27.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 27.

till stall, är arbetsgivaren pliktig sörja för att bostaden eller stallet uppfyller

föreskrifterna i denna lag.

3 §.

Därest arbete, som avses i denna lag, bedrives på sådant avstånd från

bostaden, att arbetstagarna icke lämpligen kunna där intaga middagsmålet,

samt det kan anses påkallat jämväl med hänsyn till omständigheterna

i övrigt, åligger det arbetsgivaren att tillhandahålla raststuga å

eller invid plats där arbetet bedrives.

4 §•

I denna lag förstås med arbetstagare envar, som utför arbete för annans

räkning utan att i förhållande till denne vara att anse såsom självständig

företagare, och med arbetsgivare envar, för vilkens räkning arbete utföres

av sådan arbetstagare utan att mellan dem står någon tredje person, vilken

såsom självständig företagare åtagit sig att ombesörja arbetets utförande.

Vid flottningsarbete skall dock såsom arbetsgivare städse anses flottningsförening,

när flottning sker i allmän flottled, samt eljest den som i flottleden

innehar flottningsrätten.

Om bostäder.

5 §.

Bostad, som avses i denna lag, skall erbjuda tillräckligt utrymme, tillfredsställande

skydd mot köld och fukt ävensom goda möjligheter till vila

samt skall i övrigt motsvara de fordringar, som med hänsyn till yrkets behov

samt den tid och de förhållanden, under vilka bostaden kan förväntas

bliva använd, skäligen kunna ställas på en tillfällig bostad.

Vad i första stycket sägs utgör ej hinder för att, därest under den varmare

årstiden inkvartering på samma plats erfordras endast några få nätter,

inkvartering sker i tält.

6 §.

I fråga om bostad, som användes under någon längre tid, skall särskilt

iakttagas följande:

a) På varje inkvarterad person skall under normala förhållanden

komma ett utrymme av minst 7 kubikmeter.

b) Avståndet mellan golv och innertak får ej understiga 2 meter; finnas

under- och översängar, får rumshöjden ej understiga 2,35 meter.

c) Bostad skall vara försedd med erforderligt utrymme för förvaring av

livsmedel samt kläder och övriga personliga tillhörigheter.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 27. 3

7 §•

Beträffande bostad, som användes under den kallare årstiden, skall särskilt

iakttagas följande:

a) Bostad skall vara försedd med tillfredsställande anordningar för uppvärmning

och luftväxling.

b) Väggar, golv och tak skola vara utförda och anordnade så, att tillfredsställande

varmboning erhålles.

c) Fönster skall vara anordnat med dubbla rutor.

d) Bostad skall hava förstuga eller dubbla ytterdörrar.

e) Till bostad, som är avsedd för fyra eller flera arbetstagare, skall höra

varmbonat torkrum av erforderlig storlek och försett med tillfredsställande

anordningar för luftväxling.

8 §.

Bostad vid skiljeställe eller flottläggningsplats skall vara försedd med

torkrum av erforderlig storlek.

9 §.

Bostad, som användes vid arbete med skogsavverkning eller försågning

av virke i direkt samband därmed eller vid kolnings-, flottläggnings-, flottledsbyggnads-

eller vägarbete eller ock vid flottningsarbete vid skiljeställe

och som är avsedd att bebos av åtta eller flera arbetstagare, skall vara försedd

med kök och avskilt utrymme för kocka samt inredd så, att gemensam

mathållning kan anordnas i bostaden. Är bostaden avsedd för flera

än tolv arbetstagare, skall den hava matrum som, där så lämpligen finnes

böra ske, får förenas med köket.

10 §.

i bostad, som användes vid arbete varom sägs i 9 §, få ej i något rum

inkvarteras flera än tolv arbetstagare.

11 §■

Dricksvatten av lämplig beskaffenhet skall tillhandahållas inom skäligt

avstånd från bostad och stall.

På lämpligt avstånd från bostad skall finnas avträde.

12 §.

Arbetarskyddsstyrelsen äger, om skäl äro därtill, medgiva undantag från

vad i 9 § sägs.

Därest det i visst fall finnes av särskilda skäl påkallat, äger arbetarskyddsstyrelsen

medgiva undantag från stadgande i 6, 7, 8 eller 10 §.

Arbetarskyddsstyrelsen äger i den utsträckning styrelsen finner lämpligt

överlämna åt skogsyrkesinspektör att enligt de närmare föreskrifter styrelsen

utfärdar medgiva undantag, som avses i denna paragraf.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 27.

Om stall.

13 §.

Stall, som avses i denna lag, skall, allt efter vad som kan anses påkallat

med hänsyn till omständigheterna, erbjuda tillräckligt utrymme och tillfredsställande

skydd mot köld och fukt. Avståndet mellan spiltgolv och

innertak får ej understiga 2,2 meter.

I fråga om stall, som användes under den kallare årstiden, skall särskilt

iakttagas följande:

a) Är stall avsett för flera än tre hästar, skali det vara uppdelat på två

eller flera rum.

b) Fönster skall vara anordnat med dubbla rutor.

c) Stall skall hava tillfredsställande anordningar för luftväxling.

d) Vid stall skall finnas foderbod.

14 §.

Angående undantag från bestämmelserna i 13 § skall vad i 12 § andra

och tredje styckena är föreskrivet äga motsvarande tillämpning.

Om skyddsombud.

15 §.

Ä arbetsställe, som avses i denna lag, bör bland arbetstagarna utses ett

eller flera skyddsombud.

Val av skyddsombud förrättas av arbetstagarna eller, på framställning

av dem, av lokal organisation, genom vilken de kunna anses företrädda.

Där förhållandena påkalla det, äger arbetarskyddsstyrelsen medgiva, att

organisation som ovan sägs utser skyddsombud utanför kretsen av arbetstagare

vid visst arbetsställe, ävensom meddela de föreskrifter, som därvid

skola iakttagas. Vad nu stadgats utgör ej hinder för att skyddsombud tilllika

utses enligt andra stycket.

Om val av skyddsombud skall arbetsgivaren och skogsyrkesinspektören

underrättas.

16 §.

Skyddsombud har att framföra arbetstagarnas önskemål beträffande bostad

och stall, som avses i denna lag, och bör verka för goda levnadsförhållanden

inom förläggningen samt söka vinna arbetstagarnas medverkan

därtill. Finner skyddsombud viss åtgärd böra vidtagas, har ombudet att

hos arbetsgivaren eller den som å arbetsstället företräder arbetsgivaren

göra framställning därom. Den som från skyddsombud mottagit sådan

hänvändelse har att utan dröjsmål lämna ombudet besked i frågan. Har

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 27.

5

av skyddsombud gjord framställning icke inom skälig tid beaktats, äger

ombudet påkalla skogsyrkesinspektörens ingripande.

Vid inspektion skall tillsynsorgan om möjligt bereda skyddsombud tillfälle

närvara vid förrättningen.

Tillsynsorgan är pliktigt att kostnadsfritt tillställa skyddsombud avskrift

av råd, anvisning eller annat skriftligt meddelande rörande arbetsstället,

som avlåtits till arbetsgivaren.

17 §.

Skyddsombud får icke hindras att fullgöra sina uppgifter. Arbetstagare

må ej på den grund att han utsetts till skyddsombud eller i anledning av

hans verksamhet som skyddsombud tillskyndas försämrade arbetsförhållanden,

ej heller får arbetsgivare av sådan orsak skilja honom från anställningen

eller försämra hans anställningsvillkor.

Bryter arbetsgivare eller arbetstagare mot vad i första stycket stadgats,

är han skyldig ersätta därav uppkommen skada. Vid bedömande om och i

vad mån skada uppstått skall hänsyn tagas även till omständigheter av

annan än rent ekonomisk betydelse. Om det med hänsyn till den skadevållandes

ringa skuld, den skadelidandes förhållande i avseende å tvisten,

skadans storlek i jämförelse med den skadevållandes tillgångar eller till

omständigheterna i övrigt finnes skäligt, må skadeståndets belopp nedsättas;

fullständig befrielse från skadeståndsskyldighet må ock äga rum. Äro

flera ansvariga för skada, skall skadeståndsskyldigheten dem emellan fördelas

efter vad som prövas skäligt med hänsyn till den större eller mindre

skuld, som finnes ligga envar till last, samt till omständigheterna i övrigt.

Avtal suppsägning eller annan dylik rättshandling, som sker i strid mot

vad i första stycket är stadgat, är ogiil.

18 §.

Talan på grund av 17 § skall väckas inom sex månader från avslutandet

av den åtgärd, varpå anspråket grundas. Försummas det, är talan förlorad.

19 g.

Mål, som avse tillämpningen av 17 §, upptagas och avgöras av arbetsdomstolen;

dock skall talan mot arbetstagare väckas vid allmän domstol.

Fackförening eller annan liknande förening av arbetstagare äger vid

arbetsdomstolen väcka och utföra talan för medlem i föreningen; och må

denne ej själv kära med mindre han visar, att föreningen undandrager sig

att tala å hans vägnar. Vad som finnes stadgat om part med hänsyn till

jävsförhållande, personlig inställelse, hörande under sanningsförsäkran och

andra frågor som röra bevisningen skall ock gälla den för vilken förening

kärar.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 27.

Om tillsyn å lagens efterlevnad.

20 §.

Tillsyn å efterlevnaden av denna lag utövas av arbetarskyddsstyrelsen

samt, under dess överinseende och ledning, av skogsyrkesinspektionens

befattningshavare.

Närmare bestämmelser om tillsynens organisation meddelas av Konungen,

21 §.

Den som har att utöva tillsyn å efterlevnaden av denna lag skall, närhelst

han så påfordrar, äga tillträde till bostad och stall, som äro underkastade

hans tillsyn, ävensom rätt att där företaga undersökning, vartill

hans tjänsteåligganden kunna giva anledning.

Arbetsgivare så ock den som å arbetsställe företräder honom är pliktig

att på anfordran lämna tillsynsorgan de upplysningar, som erfordras för

tillsynens behöriga utövande.

22 §.

Åsidosätter i annat fall än som avses i 23 § arbetsgivare något av vad i

2 §, 3 §, 5 §'' första stycket, 6—It §§ eller 13 § stadgas, äger skogsyrkesinspektören,

där så prövas nödigt, skriftligen förelägga arbetsgivaren att

inom utsatt skälig tid vidtaga sådan åtgärd att det åsidosatta stadgandet

iakttages eller ock skriftligen förbjuda honom att efter utsatt skälig tid bedriva

visst arbete eller använda viss bostad eller visst stall utan att iakttaga

visst vid förbudets meddelande angivet villkor. Innan föreläggande

eller förbud meddelas, skall tillfälle att avgiva yttrande beredas arbetsgivaren

och, där fråga är om åtgärd beträffande bostad eller stall, som upplåtits

till arbetsgivaren, jämväl upplåtaren.

Medför arbetsgivares underlåtenhet att iakttaga vad enligt 2 §, 5 § första

stycket, 6, 7 eller 13 § åligger honom synnerlig olägenhet, äger skogsyrkesinspektören

utan att avbida vederbörandes yttrande meddela förbud, som

avses i första stycket, att träda i kraft omedelbart och gälla tills vidare,

intill dess annorlunda förordnas, ävensom där så finnes påkallat låta genom

polismyndighetens försorg på arbetsgivarens bekostnad vidtaga nödiga åtgärder

för att säkerställa att förbudet upprätthålles.

År i fall, som avses i första eller andra stycket, fråga om åtgärd beträffande

bostad eller stall, som upplåtits till arbetsgivaren, äger skogsyrkesinspektören

meddela förbud mot upplåtelse av bostaden för inkvartering

av arbetstagare eller av stallet för inhysande av hästar, intill dess med bostaden

eller stallet vidtagits viss angiven åtgärd.

Arbetarskyddsstyrelsen äger utan föregående beslut av skogsyrkesinspektör

förordna om åtgärd, som avses i denna paragraf.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 27.

7

23 §.

Underlåter flottningsförening att enligt vad i denna lag sägs uppföra

bostad eller raststuga för flottningsarbetare, skall skogsyrkesinspektören,

där så prövas nödigt, anmäla förhållandet till arbetarskyddsstyrelsen, som

mot föreningen äger föra talan vid vattendomstol. Om sådan talan skall

gälla vad i 6 kap. 17 § vattenlagen är stadgat.

Försummar flottningsförening att underhålla bostad eller raststuga för

flottningsarbetare, har skogsyrkesinspektören att göra anmälan härom till

länsstyrelsen; och skall i fråga om länsstyrelsens behandling av sådan anmälan

gälla vad i lagen om allmän flottled stadgas om underhåll av

skyddsbyggnader.

24 §.

I fall, som avses i 22 §, skall vad där stadgats icke äga tillämpning å

verksamhet, som bedrives av staten. Finner arbetarskyddsstyrelsen, i anledning

av anmälan från skogsyrkesinspektör eller eljest, i avseende å

sådan verksamhet missförhållande föreligga som i nämnda lagrum sägs,

skall styrelsen hos den myndighet, vilken har överinseende över verksamheten,

påkalla erforderlig åtgärd. Vidtages ej sådan åtgärd, äger styrelsen

underställa ärendet Konungens prövning.

25 §.

Över föreläggande eller förbud, som meddelats av skogsyrkesinspektör,

må klagan föras hos arbetarskyddsstyrelsen inom två veckor från den dag,

klaganden erhöll del av detsamma. Underrättelse härom skall lämnas, då

föreläggandet eller förbudet meddelas.

Angående klagan över arbetarskyddsstvrelsens beslut stadgas i 29 §.

Särskilda bestämmelser.

26 §.

Underlåter någon att ställa sig till efterrättelse förhud eller föreläggande,

som meddelats med stöd av 22 §, straffes med dagsböter eller, där omständigheterna

äro synnerligen försvårande, med fängelse i högst sex månader.

27 §.

Där någon mot bättre vetande lämnar arbetarskyddsstyrelsen eller skogsyrkesinspektör

oriktig uppgift angående vidtagande av åtgärd, varom anvisning

lämnats honom jämlikt denna lag, straffes med dagsböter.

Har någon för annans räkning mot bättre vetande lämnat oriktig uppgift,

som avses i denna paragraf, vare ock han förfallen till ansvar som

nu sagts.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 27.

28 §.

Beträffande verksamhet, som bedrives av staten, skall vad i denna lag

är stadgat om arbetsgivare gälla arbetsföreståndaren.

29 §.

Över beslut av arbetarskyddsstyrelsen i ärende, som avses i denna lag,

må talan föras hos Konungen genom besvär i den ordning som är bestämd

för överklagande av förvaltande myndigheters och ämbetsverks beslut.

30 §.

Till ledning vid tillämpningen av denna lag äger arbetarskyddsstyrelsen

meddela råd och anvisningar.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1952. Fråga om undantag från

lagens bestämmelser må dock behandlas z-edan före nämnda dag.

Genom denna lag upphävas skogshärbärgeslagen den 21 maj 1937 (nr

268) samt lagen den 19 juni 1919 (nr 428) om skyldighet i vissa fall att

vid flottled anordna härbärgen åt flottningsai-betarna.

Där i lag eller författning förekommer hänvisning till lagrum, som ersatts

genom bestämmelse i den nya lagen, skall den bestämmelsen i stället

tillämpas.

Bostad, som anordnats före den nya lagens ikraftträdande, må utan hinder

av vad som stadgats i 9 § om kök och matrum samt i 10 § användas

för sitt ändamål under två år efter lagens ikraftträdande. Är bostaden avsedd

för mindre än tio arbetstagare, skall under samma tid ej på grund av

vad i 9 § sägs påfordras att bostaden anordnas för gemensam mathållning.

Förbud, som meddelats med stöd av 7 § skogshärbärgeslagen, skall såvitt

angår tid efter den nya lagens ikraftträdande anses hava meddelats

jämlikt motsvarande bestämmelse i den nya lagen.

Beträffande de skäl, som utöver vad nedan anföres åberopats till stöd

för propositionen, får utskottet hänvisa till denna.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen föreslås att skogshärbärgeslagen den 21 maj 1937

(nr 268) och flottledshärbärgeslagen den 19 juni 1919 (nr 428) ersättas

av en ny gemensam lag, konstruerad i huvudsaklig överensstämmelse med

de principer efter vilka den nuvarande skogshärbäz-geslagen är utformad.

Enligt förslaget skall den nya lagen gälla, utöver de arbeten som omfattas

av nuvarande lagstiftning, även skogsvårds- och flottläggningsarbete.

Den nu i skogshärbärgeslagen föreskrivna skyldigheten för arbetsgivare

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Andra lagutskottets utlåtande nr 27.

att sörja för förekomsten av tillfälliga bostäder och stall å eller i närheten

av arbetsstället föreslås kompletterad med en skyldighet för arbetsgivaren

att tillse, att även andra av honom anvisade bostäder och stall i byggnader,

vilka ej stadigvarande användas såsom bostad resp. stall, uppfylla lagens

föreskrifter. En nyhet i förslaget är, att det i vissa fall skall åligga arbetsgivaren

att tillhandahålla arbetstagarna särskilda raststugor.

Detaljbestämmelserna rörande bostädernas beskaffenhet föreslås något

utökade och preciserade i förhållande till vad som gäller enligt skogshärbärgeslagen.

Vissa bestämmelser rörande utrymme, rumshöjd och förvaringsutrymmen

— motsvarande dem som nu avse bostäder vilka användas

vintertid under någon längre tid — föreslås gälla alla här avsedda tillfälliga

bostäder, som oavsett årstiden användas under någon längre tid. Särskilda

regler beträffande bostäders varmboning föreslås gälla alla under

den kallare årstiden använda bostäder. Anordningar för gemensam mathållning

anses böra finnas i alla för åtta eller flera arbetstagare avsedda

bostäder, varjämte vissa bestämmelser upptagas rörande kök och matrum

samt avskilt rum för kocka ävensom beträffande maximibeläggningen per

rum samt torkrum. Detaljbestämmelser rörande stallens beskaffenhet —

sådana saknas nu — föreslås införda i lagen.

Tillsynen å lagbestämmelsernas efterlevnad föreslås koncentrerad till

skogsyrkesinspektionen och arbetarskyddsstyrelsen. Bestämmelser härom

liksom föreskrifter rörande skyddsombud ha utformats i nära anslutning

till motsvarande stadganden i den allmänna arbetarskyddslagen.

Arbetarskyddsstyrelsen och, efter styrelsens bemyndigande, skogsyrkesinspektör

skola enligt förslaget äga medgiva dispens från lagens bestämmelser.

Den nya lagen föreslås skola träda i kraft den 1 januari 1952. De bestämmelser,

som avse bostäders förseende med kök och matrum samt

maximibeläggningen per rum, skola dock icke tillämpas under en övergångstid

av två år. Vidare skall enligt förslaget under samma tid ej påfordras,

att bostad anordnas för gemensam mathållning annat än där den

är avsedd för tio eller flera arbetstagare.

Departementschefen.

Föredragande departementschefen, statsrådet Möller, bär i propositionen

anfört följande, som här förtjänar att redovisas: »Sedan många år tillbaka

är inkvarteringsfrågan för dem som syssla med skogs- och flottningsarbete

i vårt land reglerad genom lagstiftning. Den första lagstiftningen på detta

område kom till stånd år 1919. Genom en den 25 april nämnda år utfärdad

lag (nr 229) ålades arbetsgivare, för vars räkning skogsavverknings- eller

kolningsarbete bedrevs på sådant avstånd från ställe, där bostad funnes

att tillgå, att arbetarna icke varje dag efter arbetets slut kunde begiva sig

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 27.

dit för att få natthärbärge, skyldighet att sörja för arbetarnas inkvartering

å eller i närheten av arbetsstället. En motsvarande — om än något mindre

långt gående — skyldighet avseende flottningsarbetet infördes genom lag

den 19 juni 1919 (nr 428).

Flottledshärbärgeslagen av år 1919 gäller alltjämt i oförändrad lydelse.

Däremot har den första skogshärbärgeslagstiftningen blivit utbyggd vid ett

par tillfällen. År 1931 utsträcktes sålunda lagstiftningen att avse även flofctledsbvggnadsarbete,

och år 1937 fördes under dess tillämpningsområde in

även arbete med försågning av virke i direkt samband med skogsavverkning

samt väg- och vattenavledningsarbete. I samband med sistnämnda utvidgning

blev hela lagstiftningen föremål för revision, och en ny skogshärbärgeslag

utfärdades den 21 maj 1937 (nr 268). Genom denna lag, som ännu

äger giltighet, erhöll skogshärbärgeslagstiftningen en något annan utformning

än den tidigare lagstiftningen i ämnet haft. Liksom fallet är med den

nuvarande flottledshärbärgeslagen karakteriserades den första skogshärbärgeslagen

av att lagens föreskrifter voro mycket allmänt hållna. I 1937

års skogshärbärgeslag kompletterades de allmänna reglerna angående härbärgenas

beskaffenhet med vissa stadganden, innefattande minimibestänimelser

att gälla under särskilda förhållanden. Syftet med att dylika detaljföreskrifter

upptogos i lagen var att man därigenom ville vinna att åtgärder

till förbättring av härbärgena, så att de skulle fylla vissa minimikrav i

fråga om utrymme m. in., skulle komma att vidtagas utan inskridande från

skogsyrkesinspektionens sida. Vidare ansåg man sig kunna förvänta att

genom en dylik precisering inspektionens arbete skulle underlättas.

Det torde icke råda några delade meningar om att allt efter utvecklingens

gång en betydande förbättring ägt rum av skogsarbetarnas bostadsförhållanden

på arbetsplatserna. Denna förbättring synes emellertid företrädesvis

ha skett inom det större skogsbruket; och det torde alltjämt förhålla

sig så, att mångenstädes mycket ännu brister i fråga om bostadsbeståndet

i skogarna. Sedan frågan motionsvis tagits upp i riksdagen, har också

riksdagen i skrivelse den 16 augusti 1944 (nr 279) till Kungl. Maj:t hemställt

om utredning av frågan om förbättrande av skogsarbetarnas och med

dem närstående arbetargruppers bostadsförhållanden på arbetsplatserna.

Den av riksdagen önskade utredningen har numera slutförts av 1945

års skogshärbärgesutredning, som föreslår dels att olika stödåtgärder skola

vidtagas för att förbättra bostadsbeståndet på hemmansskogarna och dels

att lagbestämmelserna på området i skilda hänseenden skola ändras. I förra

hänseendet förordar utredningen, att vissa baracker, som staten låtit anskaffa

under det senaste världskriget och som ej längre behövas för sitt

ursprungliga ändamål, mot rabatterade priser ställas till skogsägarnas förfogande

samt att skogsägarna i övrigt beviljas avsevärda bidrag för uppförande

av skogshärbärgen. Vidare föreslås viss förstärkning av skogsyrkesinspektionen,

så att den rådgivnings- och propagandaverksamhet, som

opaginerad Kontrollera mot PDF

II

Andra lagutskottets utlåtande nr 27.

utredningen finner erforderlig för att föra dess ifrågavarande förslag ut i

livet, kan komma till stånd.

I lagstiftningsinässigt hänseende innebär utredningens förslag att de nuvarande

båda härbärgeslagarna ersättas av en gemensam lag, konstruerad

i överensstämmelse med de principer efter vilka den nuvarande skogshärbärgeslagen

är utformad.

I flertalet av de remissyttranden, som avgivits över skogshärbärgesutredningens

förslag, ha förslagen i huvudsak tillstyrkts; man är således i remissyttrandena

genomgående positivt inställd till att åtgärder vidtagas för att,

där så behövs, bringa skogsförläggningarnas standard upp till en nivå,

som kan anses motsvara tidens krav. Att så sker är också enligt min mening

ett betydande samhällsintresse. Av såväl humanitära som sociala skäl är

det angeläget, att den utveckling av den allmänna bostadsstandarden, som

skett under senare år, i önskvärd utsträckning avspeglas genom en förbättring

av de tillfälliga bostäderna för skogs- och flottningsarbetarna.

Ur arbetsmarknadspolitisk synpunkt är det även viktigt att tillgång finnes

till tidsenliga förläggningar, då bostadsförhållandena på arbetsplatserna

inom detta yrke uppenbarligen äro av stor betydelse såväl när det gäller

nyrekryteringen av arbetskraft som för kvarhållandet av en skicklig skogsarbetarstam.

Mot skogshärbärgesutredningens förslag har emellertid på sina håll rests

en del olika invändningar. I den mån kritiken hänför sig till utformningen

av utredningens lagförslag, återkommer jag därtill i det följande. I detta

sammanhang vill jag endast uppehålla mig vid en fråga, som berör själva

huvudtanken i utredningens förslag.

I vissa remissyttranden har framhållits att strävandena på detta område

icke så mycket borde inriktas på att höja standarden på de tillfälliga

skogsbostäderna utan hellre på att genom förbättrade kommunikationer

o. d. underlätta möjligheterna till daglig förflyttning från arbetsställena

i skogen till bygden, enär utvecklingen inom skogshanteringen ginge från

förläggningar i skogen mot inkvartering i bygden. Enligt min mening är

en sådan utveckling givetvis önskvärd, och jag anser att den bör understödjas

i all möjlig utsträckning. Men spörsmålet härom är en fråga på

längre sikt; och även om kommunikationsmöjligheterna alltmer förbättras,

torde det alltid komma att kvarstå ett stort behov av förläggningar i

närheten av arbetsplatserna. Framför allt gäller detta de nordligaste delarna

av vårt land, där de stora avstånden ofta omöjliggöra en daglig förflyttning

av arbetarna. Jag vill emellertid ej underlåta att framhålla, att omständigheterna

i förevarande hänseende givetvis måste beaktas vid lagstiftningens

tillämpning.

Även om jag sålunda anser lägel vara sådant, att ytterligare åtgärder

med syfte att tillgodose skogs- och flottningsarbetarnas behov av lämpliga

bostäder äro behövliga, är det dock av olika skäl icke möjligt att reali
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 27.

sera utredningens förslag i dess helhet. De baracker, som åsyftas med

törslaget, ha numera i stort sett tagits i anspråk för andra ändamål

och kunna alltså icke, såsom utredningen tänkt sig, ställas till det mindre

skogsbrukets förfogande. De av utredningen förordade byggnadsbidragen

skulle enligt utredningens förslag finansieras med de prisutjämningsavgifter,

som efter beslut av 1946 och 1947 års riksdagar uttogos vid export

a\

andamål. Av dessa medel återstår emellertid numera endast en mindre del.

För finansiering av utredningens förslag i denna del skulle alltså fordras,

att statsmedel anvisas. I nuvarande statsfinansiella läge är jag emellertid

icke beredd att förorda att så sker. Någon utökning av bidragsverksamheten

på detta område utöver den, som äger rum jämlikt kungörelsen

den 30 juni 1943 (nr 530) angående statsbidrag till vissa väg- och flottledsbyggnader

m. in., synes f. n. ej kunna komma i fråga.

Med hänsyn till den utbyggnad, som i och med arbetarskyddsstyrelsens

tillkomst skett av yrkesinspektionen, torde anledning saknas att i detta

sammanhang föreslå någon ytterligare förstärkning av skogsyrkesinspektionen.

Erforderlig rådgivningsverksamhet m. m. torde kunna ombesörjas

av de olika organ, som redan finnas.

Trots att jag sålunda icke nu kan biträda förslaget att lämna ökat statligt

ekonomiskt stöd på detta område, anser jag likväl förutsättningar

föreligga för en revision av hithörande lagbestämmelser. De ekonomiska

resui serna att battra härbärgesbeståndet i skogarna torde nämligen numera

vara helt andra än tidigare. Möjligheterna att komma till rätta med

hithörande problem torde också i hög grad underlättas, om — såsom utredningen

förordat — ett samgående kommer till stånd mellan olika skogsägare.

Genom en anpassning av lagstiftningen till nutida krav måste enligt min

mening en utveckling i önskad riktning påskyndas. Särskilt befogad framstår

en reformering av bestämmelserna i flottledshärbärgeslagen, vilka kvarstå

oförändrade sedan lagens tillkomst år 1919 och vilka tvivelsutan i vissa

hänseenden måste anses vara föråldrade. Skäl synas också föreligga att

sammanfatta de olika härbärgesbestämmelserna i en och samma lag, enär

i stort sett samma krav numera torde kunna uppställas i fråga om de tillfälliga

bostäderna inom skogshanteringen, vare sig dessa äro avsedda att

nyttjas inom det egentliga skogsbruket eller vid flottningen. Samma bostäder

användas för övrigt ofta vid såväl skogs- som flottningsarbete.

Det förslag till lagstiftning i ämnet, som framlagts av skogshärbärgesutredningen,

synes mig i huvudsak vara väl avvägt. Enligt min mening

torde förslaget i stort sett tillgodose krav, som måste anses berättigade ur

hygienisk och trivselsynpunkt, utan att ramen för vad som kan anses

skäligt ur kostnadssynpunkt överskrides. Utredningens förslag har därför

synts kunna läggas till grund för ett förslag till ny skogs- och flottledshärbärgeslagstiftning,

som upprättats inom socialdepartementet.»

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 27.

Lagrådet.

1 O

Lagrådet har mot lagförslaget framställt vissa anmärkningar, vilka föranlett

att smärre jämkningar vidtagits i lagtexten.

Utskottet.

I sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 125 till 1944 års riksdag framhöll

statsutskottet i anledning av väckta motioner angående förbättrande

av skogsarbetarnas bostadsförhållanden att i den utveckling till det bättre,

som ägt rum beträffande de nämnda arbetarnas bostadsförhållanden på

arbetsplatserna, särskilt det mindre skogsbruket haft svårt att deltaga.

Utskottet delade den i motionerna uttalade uppfattningen, att frågan om

ytterligare åtgärder i angivna hänseende borde göras till föremål för utredning.

1 skrivelse den 16 augusti 1944 (nr 279) anhöll riksdagen, att

Ivungl. Maj :t måtte låta utreda frågan om förbättrande av skogsarbetarnas

och med dem närstående arbetargruppers bostadsförhållanden på arbetsplatserna.

Utredningen har verkställts av 1945 års skogshärbärgesutredning, vars

betänkande i ämnet ligger till grund för förevarande proposition. De myndigheter

och organisationer, som haft att avgiva yttrande över betänkandet,

ha i allmänhet tillstyrkt utredningens förslag eller lämnat detsamma utan

erinran.

Genom det i propositionen framlagda förslaget till skogsförläggningslag

ersättas de nu gällande skogshärbärges- och flottledshärbärgeslagarna av

eu gemensam lag, som inrymmer de grundläggande bestämmelserna i de

gällande lagarna och som därutöver innefattar åtskilliga nya regler, vilka

få anses betingade av utvecklingen på ifrågavarande område. De ökade

förpliktelser, som genom den nya lagstiftningen läggas på arbetsgivarna,

torde med de möjligheter till dispens i olika hänseenden som föreslås och

med hänsyn till övergångsbestämmelsernas innehåll ej bliva särskilt betungande;

skogs- och flottningsarbetarnas härbärgen, åtminstone de som

inrättats av de större arbetsgivarna, anses numera genomsnittligen fylla

gällande lags standard. Ej minst med hänsyn till arbetsmarknadsläget och

angelägenheten av att trygga rekryteringen till skogsarbetet torde det emellertid

stå i god överensstämmelse med näringens egna önskemål och intressen,

att man nu går vidare i den riktning som lagförslaget anvisar.

Skogshärbärgesutredningen hade förordat införandet av viss bidragsverksamhet

på detta område utöver den som f. n. äger rum. Därvid hade

förutsatts att prisutjämningsmedel skulle tagas i anspråk. Då sådana nu

icke stå till buds i större utsträckning finge man räkna med att ett tillskott

av statsmedel kunde komma att erfordras. Med hänsyn till skogsbrukets

nuvarande ekonomiska läge samt av statsfinansiella skäl har Kungi.

opaginerad Kontrollera mot PDF

14 Andra lagutskottets utlåtande nr 27.

Maj :t icke ansett sig kunna framlägga detta förslag. Vid sådant förhållande

anser utskottet att vid lagens tillämpning hänsyn bör tagas till de

svårigheter, som kunna i vissa fall föreligga för mindre arbetsgivare att

fullgöra sina förpliktelser enligt lagen. Särskilt genom samverkan mellan

hemmansskogsbrukets utövare torde dessa emellertid vara i stånd att i

eget intresse göra detta.

Då propositionen i övrigt ej giver utskottet anledning till särskilt uttalande

får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition.

Stockholm den 27 april 1951.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid detta ärendes .behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Sten, Wistrand*, Nils Elowsson,

Wahlund*, Uhlén och fru Svenson*;

från andra kammaren: fru Johansson i Norrköping, herrar Carlsson

i Bakeröd, Jönsson i Lund*, fru Ewerlöf, herrar Wiklund i Stockholm,

Andersson i Linköping och fru Sjöstrand.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Iduns tryckeri, Esselte AB. Stockholm 1951

116403

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1951:244 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. May.ts proposition med förslag till lag om tillfälliga höstäder vid skogsoch flottningsarbete m. m. a1 i texten